EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 18.11.2015 COM(2015) 572 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN Tillståndet i energiunionen 2015 {SWD(2015) 208} {SWD(2015) 209} {SWD(2015) 217 à 243} SV SV
1. INLEDNING Europeiska kommissionens meddelande En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik 1 har höjt tempot i övergången till en koldioxidsnål, trygg och konkurrenskraftig ekonomi. För att inte tappa tempot redovisas i denna första rapport om tillståndet i energiunionen 2 de senaste nio månadernas framsteg och viktiga frågor som kräver särskild politisk uppmärksamhet under 2016, ett avgörande år för genomförandet av energiunionen 3. Om några dagar kommer världens ledare att samlas i Paris för att enas om hur vi ska bemöta en av mänsklighetens allvarligaste utmaningar: klimatförändringarna. Därför framhävs i denna rapport EU:s bidrag till Parisförhandlingarna och uppföljningen av dem. EU:s ledande roll för övergången till en koldioxidsnål ekonomi måste fortsätta efter Pariskonferensen, både genom uppfyllelsen av klimat- och energimålen för 2030 och genom en samlad energi- och kilmatdiplomati, så att alla länder står fast vid sina utfästelser. Den här övergången har också goda ekonomiska skäl. De ledande europeiska företagen håller på att förändra sina affärsmodeller. Förnybar energi och energieffektivitet skapar jobb i EU som kräver ny kompetens och nya investeringar. Många av de förändringar som beror på övergången kommer att ske i städer och kommuner: när våra städer blir smartare blir de en faktor av avgörande betydelse för EU:s politik för hållbar energi. El- och gasmarknaderna ger fortfarande inte önskade resultat. För att gå över till en koldioxidsnål ekonomi och nå fram till ett framgångsrikt och socialt rättvist samhälle bör allmänheten känna större ansvar, dra fördel av den nya tekniken och den ökade konkurrensen för att få lägre energiräkningar och delta mer aktivt på marknaden. Under 2015 har den geopolitiska händelseutvecklingen i vårt omedelbara grannskap också hållit energifrågan högt på dagordningen. Försörjningstrygghet och energieffektivitet, infrastrukturutveckling, färdigställande av den inre marknaden för energi och hållbarhet är alla oupplösligt förbundna med dessa utmaningar. I den andra förteckningen över projekt av gemensamt intresse anges de infrastrukturprojekt som krävs omedelbart för att vi ska kunna uppfylla våra energipolitiska mål. I denna rapport om tillståndet i energiunionen presenteras de centrala byggstenar som leder till en mer förutsägbar, öppen och stabil politik. Vägledningen för integrerade nationella energi- och klimatplaner är en grund för medlemsstaterna så att de kan ta fram sina integrerade nationella energi- och klimatplaner för åren 2021 2030. De föreslagna metoderna för nyckelindikatorer är det första steget mot att mäta och övervaka förverkligandet av energiunionen. De senaste månaderna har kommissionen besökt många medlemsstater för att diskutera energiunionen med en rad berörda parter. Dessutom har tekniska samtal förts med alla medlemsstater. Genom dessa kontakter har kommissionen kunnat göra en 1 2 3 COM(2015) 80. Den åtföljs av en rad rapporter och arbetsdokument från kommissionens avdelningar som ett första steg i rationaliseringen av kommissionens rapporteringskrav. Kommissionens arbetsprogram, COM(2015) 610. Alla förslag kommer att utarbetas i enlighet med principerna om subsidiaritet, proportionalitet och bättre lagstiftning. Några av förslagen blir Refitåtgärder. 2
energiunionsbedömning av varje medlemsstat och ta fram politiska slutsatser för energiunionens fem delar. 2. EN EKONOMI UTAN KOL OCH OLJA Framsteg Ekonomin i EU är för närvarande världens mest koldioxideffektiva större ekonomi. EU är särskilt bra på att frikoppla ekonomisk tillväxt från utsläpp av växthusgaser. Under åren 1990 2014 ökade EU:s totala bruttonationalprodukt med 46 % medan de totala utsläppen av växthusgaser minskade med 23 %. EU är en av endast tre stora ekonomiska aktörer 4 som producerar mer än hälften av sin el utan utsläpp av växthusgaser 5. Ett mål för strategin för energiunionen är att komma bort från en fossilbränslebaserad ekonomi. Under 2015 gjordes framsteg på tre områden av stor betydelse för denna omställning: handel med utsläppsrätter, förnybar energi samt investeringar i koldioxidsnål teknik och energieffektivitet. Överenskommelsen om att införa en reserv för marknadsstabilitet 2019 kommer att stärka EU:s system för handel med utsläppsrätter. I juli 2015 lade kommissionen fram ett förslag om översyn av systemet. Detta är det sista steget för att göra systemet ändamålsenligt så att det kan bli EU:s viktigaste redskap för att nå målet för utsläpp av växthusgaser till 2030. Kommissionen uppmanar nu Europaparlamentet och rådet att skyndsamt gå vidare med förslaget. I enlighet med strävan att bli ledande inom förnybar energi lade kommissionen i juli 2015 fram ett samrådsmeddelande om en ny utformning av elmarknaden, bl.a. för att anpassa marknaden till en högre andel förnybar energi. Förnybar energi håller på att bli en helt normal energikälla. Den tillgodoser redan 78 miljoner européers behov, och EU är på god väg att nå sitt mål att 20 % av den slutliga energiförbrukningen ska komma från förnybar energi senast 2020. Övergången till en koldioxidsnål ekonomi förutsätter omfattande investeringar i bl.a. kraftnät, energiproduktion, energieffektivitet och innovation 6. EU bidrar genom sin budget till omställningen genom att ta med klimatmål i alla berörda initiativ, så att minst 20 % av EU:s budget 2014 2020 är klimatrelevant, motsvarande omkring 180 miljarder euro 2014 2020. Över 110 miljarder euro ställs till förfogande genom EU:s struktur- och investeringsfonder. Dessutom finns projekt för förnybar energi bland de första projekten som godkänts för garantier från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), bl.a. i Danmark, Finland, Frankrike, Spanien och Förenade kungariket. I mars 2015 lade EU fram ett bindande inhemskt mål för utsläppsminskningar i ekonomin som helhet på minst 40 % från 1990 till 2030, i enlighet med kommissionens energi- och klimatram för 2030. I september 2015 enades EU om sin hållning i klimatkonferensen i Paris (COP21) 7. EU bekräftade sin vilja att förhandla fram ett långtgående, bindande och öppet globalt klimatavtal med en tydlig väg mot att begränsa ökningar av den globala 4 5 6 7 De andra är Brasilien och Kanada. Här ingår 27 % förnybar energi och 27 % kärnenergi. COM(2014) 15 med konsekvensbedömning. Rådets (miljö) slutsatser av den 18 september 2015. 3
medeltemperaturen till mindre än 2 C. I skrivande stund har över 160 länder som står för mer än 90 % av dagens globala utsläpp lagt fram sina planerade nationella fastställda bidrag. Bidragen är rekordstora och kommer att leda till en betydande minskning av utsläpp i hela världen, så att vi går från Kyotoprotokollets insatser av några få till insatser av alla. För att nå de här målen krävs även djärva lokala insatser. Därför bjöd kommissionen in kommunala företrädare den 15 oktober 2015 för att starta ett nytt borgmästaravtal med klimatåtgärder. Genom att lägga fram ett globalt borgmästaravtal kommer kommissionen att uppmuntra lokala myndigheter i hela världen att agera, även i regioner som hittills inte deltagit. Över 4 000 företag kommer också att göra åtaganden inför Pariskonferensen. Att genomföra dessa åtaganden i praktiken utgör betydande affärsmöjligheter för innovativa EU-företag och skapar jobb och tillväxt i EU. Nästa steg Direkt efter Pariskonferensen måste alla länder omsätta sina åtaganden i konkreta politiska åtgärder. Under första halvåret 2016 kommer kommissionen därför att lägga fram förslag om minskning av utsläpp utanför systemet för handel med utsläppsrätter med 30 % jämfört med 2005, genom att sätta nationella mål för minskade utsläpp av växthusgaser och få med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i systemet. Eftersom omkring en tredjedel av utsläppen av växthusgaser från sektorerna utanför systemet för handel med utsläppsrätter kommer från transportsektorn, tänker kommissionen lägga fram ett meddelande om övergång från fossila bränslen i alla delar av transportsektorn. Sedan ska förslag läggas fram om bl.a. krav på koldioxidutsläpp från personbilar och lätta lastbilar, övervakning av tunga fordon, rättvis och effektiv prissättning samt regler om marknadstillträde i vägtransportsektorn. Att effektivt genomdriva lagfästa krav är en förutsättning för att få ned utsläppen från vägtrafiken. Provsystemen har allvarligt underskattat utsläppen av växthusgaser och vissa luftföroreningar. Kommissionen förbereder därför ett förslag om att det nya globala provningsförfarandet (WLTP) ska tillämpas i EU 8. När förfarandet införs 2017 ska det ge mer korrekt information om koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. Utsläppsprovning under verklig körning för mätning av dieselbilars utsläpp av luftföroreningar ska dessutom bli obligatorisk från och med 2017, för att få ned utsläppen av kväveoxider (NO x ) 9. Kommissionen förbereder också förslag om ett stärkt system för typgodkännande och marknadstillsyn och ökat oberoende i fordonsprovningen. Det nya direktivet om förnybar energi och strategin för hållbar bioenergi fram till 2030, som ska läggas fram under 2016, bör kunna leda till ett bindande mål för hela EU på minst 27 % förnybar energi senast 2030. Det ska innehålla EU:s strategier och åtgärder som tillsammans med medlemsstaternas åtgärder i deras nationella energi- och klimatplaner ska garantera att 8 9 Det nya globala provningsförfarandet för lätta fordon (World-harmonised Light-duty vehicle Test Procedure eller WLTP) antogs 2014 av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) och ersätter den tidigare europeiska provningscykeln (New European Drive Cycle eller NEDC). Detta ska garantera att fordonens faktiska utsläpp håller sig under gränsvärdena, inom de toleranser som gäller på grund av provningsförfarandenas och mätinstrumentens osäkerhet, men den osäkerheten kommer att minska med tiden. 4
målet nås. För att ge incitament att minska användningen av fossila bränslen kommer kommissionen också att verka för att subventioner av fossila bränslen fasas ut. Politiska slutsatser för medlemsstater, regioner och EU som helhet: EU är på väg att nå sina EU 2020-mål för utsläpp av växthusgaser (dvs. -20 % till 2020 jämfört med 1990 års nivå). EU:s utsläpp låg 2014 på 23 % lägre än 1990 och förväntas enligt medlemsstaternas senaste prognoser bli 24 % lägre 2020 än 1990. 24 medlemsstater förväntas nå sina nationella EU 2020-mål i sektorerna utanför utsläppshandeln med befintliga strategier och åtgärder. De återstående fyra medlemsstaterna (Irland, Luxemburg, Belgien och Österrike) kommer att behöva göra mer ansträngningar för att på hemmaplan nå sina 2020-mål för dessa sektorer eller utnyttja flexibiliteten i ansvarsfördelningsbeslutet 10. I fråga om förnybar energi är EU som helhet på väg att nå målet för 2020. Alla utom tre medlemsstater (Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket) nådde sina etappmål 2013/2014, enligt uppgifter för 2013 11. Några medlemsstater, däribland Frankrike, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Förenade kungariket och i mindre utsträckning Belgien och Spanien, behöver dock se om deras strategier och verktyg är tillräckliga och ändamålsenliga för att nå målen för förnybar energi. Det är inte heller säkert att Ungern och Polen kommer att nå sina mål för förnybar energi 2020. Resterande nitton medlemsstater kan överträffa, ibland med råge, sina mål för förnybar energi 2020. Den ökande andelen förnybar energi bidrar även till EU:s energitrygghet. Det krävs dessutom mer satsningar i det stora flertalet medlemsstater för att se till att den förnybara energin är bättre integrerad på marknaden och i synnerhet att stödsystemen passar ihop med elmarknaderna. Alla medlemsstater måste se till att de nya riktlinjerna för statligt stöd till miljö och energi följs, särskilt det grundläggande kravet att stöd ska beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande enligt tydliga, öppna och icke-diskriminerande kriterier, och att förnybar energi ska verka på mer marknadsmässiga villkor. Sverige är hittills den enda medlemsstaten som har en samarbetsmekanism för förnybar energi med ett annat land (Norge). Det är uppmuntrande att regionala forum såsom Baltic Energy Market Interconnection Plan (Bemip) utökats till att även omfatta förnybar energi. Fler sådana initiativ behövs, t.ex. kring Nordsjön och i Medelhavsregionen. 3. ENERGIEFFEKTIVITET SOM BIDRAR TILL DÄMPAD EFTERFRÅGAN Framsteg För att nå målet att senast 2030 ha ökat energieffektiviteten ordentligt har kommissionen börjat bygga upp verktyg för att behandla energieffektivitet som en egen energikälla. Som ett första steg lade kommissionen i juli 2015 fram ett förslag om översyn av 10 11 Se lägesrapporten om klimatåtgärder, COM(2015) 576 och SWD(2015) 246. Eftersom etappmålen bygger på ett medelvärde över två år kan nya uppgifter från Eurostat för 2014 ändra denna bedömning. 5
energimärkningsdirektivet 12. Förslaget ska effektivisera de befintliga reglerna om energimärkning och stärka tillsynen. Under 2015 trädde även ett antal ekodesign- och energimärkningsåtgärder i kraft, som kan minska hushållens energiförbrukning och energiräkningar ytterligare. Senare i år kommer kommissionen att lägga fram en ny handlingsplan för ekodesign som förutom att öka energieffektiviteten även ska bidra till kretsloppsekonomin. Energieffektivitet har stor betydelse för Europeiska fonden för strategiska investeringar. Fonden ger redan nu stöd till strategiska energieffektivitetsprojekt, t.ex. i Frankrike och Italien. Många fler projekt håller på att godkännas. Detta ska komplettera struktur- och investeringsfondernas investeringar. Av den bifogade lägesrapporten om energieffektivitetsmålet på 20 % fram till 2020 13 framgår att trots de avsevärda framstegen motsvarar medlemsstaternas samlade satsningar enligt deras nationella preliminära energieffektivitetsmål endast 17,6 % besparingar av primär energi, jämfört med prognoserna för 2020 14. Kommissionen hyser dock gott hopp om att målet på 20 % kan nås, om EU:s befintliga lagstiftning genomförs korrekt och fullständigt. Medlemsstaterna bör höja ambitionsnivån så att investeringsvillkoren för energieffektivitet fortsätter att förbättras i EU. Nästa steg Det finns fortfarande flera hinder för att dra fullständig fördel av energieffektiviteten, t.ex. brist på information och brist på särskilda finansverktyg. Det leder till begränsat utnyttjande av möjligheter, produkter och teknik på detta område. Kommissionen planerar att under 2016 lägga fram förslag om anpassning av energieffektivitetsdirektivet till det vägledande målet för 2030 om minst 27 % för hela EU (som ska ses över 2020 med en EU-nivå på 30 % i åtanke). Det är lika viktigt att åtgärda byggnader, eftersom de står för omkring 40 % av EU:s totala slutliga energiförbrukning och omkring en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter. Direktivet om byggnaders energiprestanda håller på att utvärderas ingående, så att det kan revideras. Finansieringen av de erforderliga investeringarna i energieffektivitet är fortfarande en betydande utmaning. Investeringarna på detta område behöver femdubblas fram till 2030 15. Kommissionen kommer under 2016 att prioritera att i samarbete med sina partner inrätta system för att samla mindre energieffektivitetsprojekt. Systemen ska ge investerarna bättre investeringsmöjligheter i energieffektivitet och göra mer kapital tillgängligt för nationella, regionala och lokala energieffektivitetssatsningar, särskilt i de medlemsstater där det behövs mest. Systemen ska omfatta stärkt tekniskt stöd och stöd till projektutveckling inom Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EIAH) som kommissionen och Europeiska investeringsbanken inrättat för att hjälpa offentliga projektansvariga att strukturera sina projekt och för att främja användningen av finansieringssystem med standardvillkor, särskilt i fastighetssektorn. Kommissionen kommer att starta portalen för investeringsprojekt på 12 13 14 15 COM(2015) 341. COM(2015) 574 med det åtföljande arbetsdokumentet SWD(2015) 245. COM(2014) 520. Rapport från Energy Efficiency Financial Institutions Groups (EEFIG) (www.eefig.eu). 6
europeisk nivå (EIPP) i början av 2016. Dess syfte är att attrahera investerare till bra investeringsprojekt i Europa. Aktörer på energiområdet uppmanas att skicka in sina projekt så att en kritisk massa av projekt kan byggas upp. Uppvärmning och kylning är den största formen av energianvändning i EU. En särskild strategi för värme och kyla är tänkt att läggas fram i början av 2016 för en smart omvandling av denna sektor. Strategin ska bl.a. innehålla en kartläggning av lösningar och åtgärder för att minska efterfrågan på uppvärmning och kylning i bostäder, tjänstesektor och industri, och samtidigt ska tjänstekvalitet och komfort övervakas och beroendet av fossila bränslen minska. Politiska slutsatser för medlemsstater, regioner och EU som helhet: De flesta medlemsstater bör höja sin ambitionsnivå för att nå sina nationella energieffektivitetsmål 2020. Flera medlemsstater (Bulgarien, Cypern, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Malta, Spanien, Sverige, Ungern och Österrike) har anmält mer långtgående nationella mål för 2020, uttryckta antingen som primär eller slutlig energiförbrukning, och det är uppmuntrande. Samtidigt har fem medlemsstater sänkt ambitionsnivån för ett av de två målen. Överlag är de vägledande nationella mål för 2020 som bl.a. Finland, Grekland, Kroatien och Rumänien satt upp liksom Cypern, Italien och Portugal för mål uttryckta som slutlig energiförbrukning inte tillräckligt högt satta i förhållande till den förväntade ekonomiska tillväxten. Belgien, Estland, Frankrike, Nederländerna, Polen, Sverige och Tyskland behöver minska sin primära energiförbrukning snabbare under perioden 2014 2020 än 2005 2013 för att nå sina vägledande mål för 2020. Belgien, Estland, Frankrike, Litauen, Malta, Slovakien, Tyskland och Österrike har satt upp mål för slutlig energiförbrukning till 2020 som förutsätter att förbrukningen minskas under perioden 2014 2020 i snabbare takt än 2005 2013. När det gäller energiintensitet är skillnaden stor mellan medlemsstaterna med den högsta (Bulgarien) och lägsta (Danmark och Irland) energiintensiteten i industrin. Detta beror till stor del på strukturella skillnader mellan medlemsstaterna. Alla medlemsstater utom Grekland, Irland, Lettland och Ungern minskade dock energiintensiteten i industri och bygg- och anläggningssektor under åren 2005 2013. Inom energiproduktionen tyder indikatorerna på en försämring i de flesta länderna. Särskilt måste andelen värme från resurseffektiva kraftvärmeverk öka och distribution i effektiva fjärrvärmenät och fjärkylenät främjas mer av medlemsstaterna. 4. EN HELT INTEGRERAD INRE MARKNAD FÖR ENERGI Framsteg El- och gasledningar är grunden för en integrerad energimarknad. Sedan ramstrategin för energiunionen lades fram har mycket hänt. I och med att kabeln mellan Italien och Malta invigdes i april 2015 upphörde det maltesiska elnätets isolering. Tack vare de nya förbindelserna Eastlink mellan Finland och Estland och Nordbalt mellan Litauen och Sverige kunde de baltiska staterna delta i den nordiska elmarknaden NordPool i år. Ett annat exempel på fruktbart samarbete är länken LitPolLink mellan Litauen och Polen, som invigs i december 2015. Under året invigdes också elledningen mellan Frankrike och Spanien, så att 7
överföringskapaciteten mellan länderna fördubblades. På gasområdet gjorde den nya terminalen för flytande naturgas i Klaipeda i Litauen att försörjningen på den baltiska gasmarknaden för första gången blev diversifierad, och den nyligen överenskomna gasledningen mellan Polen och Litauen kommer att bryta de baltiska staternas isolering från den inre marknaden för gas. Ledningen mellan Ungern och Slovakien är också ett viktigt steg, och samtidigt installerades utrustning för omvänt gasflöde både i EU och på EU:s gräns mot Ukraina, vilket underlättar handel i bägge riktningarna. De baltiska länderna enades också om det gemensamma strategiska målet att synkronisera sina kraftnät med det kontinentala europeiska nätet. Kommissionen arbetade under 2015 intensivt tillsammans med medlemsstaterna för att inrätta högnivågruppen för gas- och elledningar på Iberiska halvön och högnivågruppen för sammankoppling av gasnäten i Central- och Sydösteuropa (Cesec) samt för att reformera högnivågruppen för Östersjöregionen (Bemip). Medlemsstaterna har intensifierat arbetet inom regionala grupper, och det har börjat ge resultat. Exempelvis har Cesec enats om en lista på prioriterade projekt 16, som när de väl har byggts kommer att ge alla länder i regionen tillgång till minst tre gaskällor. Forumet för energiinfrastruktur, som inrättats av kommissionen och som höll sitt första möte i Köpenhamn den 9 10 november, ska arbeta med bästa praxis inom bl.a. regelhinder, infrastrukturutveckling, allmänhetens acceptans och finansiering. Kommissionen har arbetat intensivt med medlemsstaterna för att avlägsna befintliga regelhinder för gränsöverskridande handel med el och gas. I nära samarbete med medlemsstaterna har problem med genomförandet av det tredje energipaketet i olika medlemsstater tagits upp. Kommissionens initiativ om en ny marknadsmodell 17 ska bereda vägen för ytterligare anpassning av EU-reglerna till de faktiska förhållandena på alltmer integrerade europeiska energimarknader. Kommissionen har också fortsatt att strängt tillämpa fördragets konkurrensregler. En helt integrerad inre marknad för energi bör först och främst skapa påtaglig nytta för konsumenterna. Denna princip ligger till grund för meddelandet En ny giv för energikonsumenterna 18 från juli 2015. Där uppmärksammas att konsumenterna fortfarande inte fullt ut kan bidra till energisystemets omställning. Ur ett konsumentperspektiv ger fortfarande el- och gasmarknaderna det önskade resultatet, vilket framgår av den rapport om energikonsumtionstendenser som läggs fram samtidigt med denna rapport 19. Nästa steg Under 2016 behöver alla aktörer intensifiera sitt arbete med infrastrukturprojekt. Särskilt behöver projekt av gemensamt intresse politisk uppbackning. Även om 13 projekt från den första omgången kommer att bli färdiga före slutet av 2015 och drygt 100 projekt håller på att få tillstånd löper över en fjärdedel 20 risk att försenas främst på grund av tillståndsgivning och 16 17 18 19 20 http://ec.europa.eu/energy/en/topics/infrastructure/central-and-south-eastern-europe-gas-connectivity. COM(2015) 340. COM(2015) 339, åtföljt av ett arbetsdokument om bästa praxis i fråga om egen förbrukning av förnybar energi, SWD(2015) 114. SWD(2015) 249. 31 % av elprojekten och 25 % av gasprojekten, enligt rapporten från Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) om genomförandet av projekten av gemensamt intresse. 8
finansiering. Handläggningen tar helt enkelt för lång tid. För att projekten ska nå framgång måste medlemsstaterna fullständigt genomföra förordningen om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur (TEN-E), särskilt delarna om tillståndsgivning. Den andra förteckningen över projekt av gemensamt intresse 21, som antas samtidigt med detta meddelande, innehåller de projekt som måste till omedelbart för att vi ska nå våra energipolitiska mål. I det åtföljande arbetsdokumentet 22 anges de förbättringar som krävs för att bygga upp den stominfrastruktur som en integrerad energimarknad i EU kräver. Den första nyttan med infrastrukturinvesteringarna enligt de instrument som tagits fram inom Europeiska fonden för strategiska investeringar förväntas uppstå under 2016. När det gäller el planerar kommissionen att lägga fram ett meddelande om de åtgärder som krävs för att nå en sammankopplingsgrad på 15 % till 2030. Dessutom kommer kommissionen att överväga hur man kan finansiera bägge sidor av projekt över EU:s och energigemenskapens gränser. Medlemsstaterna och de berörda parterna har visat stort intresse för att samarbeta i Nordsjöregionen. Nästan hälften av alla kapitalutgifterna för alla elprojekt av gemensamt intresse kommer att investeras i Nordsjöregionen. Kommissionen tänker därför tillsätta en högnivågrupp för regionalt samarbete i Nordsjön för att åtgärda de frågor om reglering, finansiering och fysisk planering som sätter hämsko på projekten. Fortsatta investeringar i den nationella infrastrukturen krävs också för att undvika regionala flaskhalsar. Särskilt viktigt är de störningar som orsakas av otillräcklig nationell infrastruktur i stora odelade elområden. Det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (ENTSO-E) håller på att se över elområdena och ska kartlägga kritiska flaskhalsar i näten och vid behov föreslå separata elområden för ansträngda regioner. Sådana elområden kan också bidra till att framhäva behovet av mer investeringar i näten. Det är dessutom viktigt att se till att den befintliga gas- och elinfrastrukturen utnyttjas fullständigt för marknadsintegration. Genom en fortsatt sträng tillämpning av konkurrensreglerna ska det särskilt garanteras att marknaderna inte delas upp genom konstlade restriktioner för användning av befintlig kapacitet. Lagförslag om genomförande av den nya utformningen av marknaden planeras till 2016. Lagstiftningens främsta mål är bättre sammankopplade grossist- och detaljistmarknader, stärkt regionalt samarbete, ökad gränsöverskridande handel samt utveckling av de kortfristiga och långfristiga marknaderna för att ge elproducenter och kunder rätt signaler att investera i modern teknik. Ett omgjort EU-system för handel med utsläppsrätter torde också leda till bättre incitament till koldioxidsnåla långsiktiga investeringar. Kommissionen övervakar att medlemsstaterna, när de ger statligt stöd till investeringar på energimarknaderna, utformar stödpolitiken enligt kraven i riktlinjerna för statligt miljö- och energistöd 23 för att undvika att marknaden snedvrids. Dessutom granskas inom den pågående branschutredningen om statligt stöd till elkapacitetsmekanismer 24 i vilken mån befintliga och planerade elkapacitetsmekanismer kan hindra den inre marknaden att fungera effektivt. 21 22 23 24 C(2015) 8052. SWD(2015) 247. EUT C 200, 28.6.2014, s. 1. C(2015) 2814. 9
När kommissionen utarbetar sina lagförslag kommer den att särskilt lägga tonvikten på att stimulera efterfrågesidans delaktighet som ett sätt att öka energinätens effektivitet och flexibilitet. Brist på information om kostnader och förbrukning, svårigheter med att byta leverantör och avsaknad av belöningar för aktiva val bör höra det förflutna till. Kunderna både hushåll och näringsliv vill ha mer insyn i energipriser och energikostnader. Därför håller kommissionen på att utarbeta en ny rapport, som ska läggas fram 2016, om energipriser och energikostnader för att ge en bild av kostnaderna för energi, skatter, avgifter och även subventioner. Detta bör tjäna som underlag för en mer välunderbyggd diskussion om prisnivåerna i medlemsstaterna, vad som ingår i energipriserna, hur de påverkar det europeiska näringslivets konkurrenskraft och investeringarna i EU och hur de kan påverka förbrukarnas beteende. Som ett första steg lägger kommissionen i dag fram ett förslag om bättre EU-statistik över gas- och elpriser 25. När kommissionen ser över lagstiftningen under 2016 tänker den lägga särskild vikt vid skyddet av utsatta konsumenter, bl.a. vid översynen av energieffektivitetsdirektivet och det nya förslaget om marknadens utformning, där medlemsstaternas och marknadsoperatörernas skyldigheter gentemot utsatta konsumenter kan bli tydligare. Kommissionen avser att se till att finansieringsprogram för energieffektivitet också omfattar fattiga och utsatta energikunder och kommer att sträva efter att förbättra insamlingen av uppgifter om energifattigdom. Politiska slutsatser för medlemsstater, regioner och EU som helhet: Många medlemsstater har gjort goda framsteg med att konkurrensutsätta sina grossistmarknader, och det skapar stor nytta. Det råder dock stora skillnader mellan medlemsstaterna, och många av dem har ännu inte helt infört de regler som möjliggör konkurrenskraftiga och likvida marknader. När det gäller elinfrastruktur är 22 medlemsstater på väg att nå eller har redan nått målet på 10 % kapacitet för elsammankoppling senast 2020. De åtta medlemsstater som ligger under målet är Cypern, Förenade kungariket, Irland, Italien, Polen, Portugal, Rumänien och Spanien. Sammankopplingar behövs fortfarande för en djupare inre elmarknad (t.ex. i sydvästra Europa) och mellan flera länder i norra och centrala Europa (t.ex. Polen, Tjeckien och Tyskland) eller bygga ut en del medlemsstaters (Förenade kungarikets och Irlands) kopplingar till resten av Västeuropa. Reglering av detaljistpriset måste vara tidsbegränsad och bara gälla i undantagsfall, enligt en ny dom i EU-domstolen 26. Visserligen har fler medlemsstater nyligen gått ifrån reglering av slutanvändarpriset (Irland och Lettland), men hushållens priser förblir reglerade på ett eller annat sätt i omkring hälften av medlemsstaterna, vilket kan hindra konkurrens i detaljistledet och delaktighet på efterfrågesidan. Samtliga medlemsstater behöver informera konsumenterna bättre om energieffektivitet och förbättra privatkundernas investeringsvillkor ytterligare. Dessutom behövs mer fokuserade åtgärder för utsatta konsumenter för att åtgärda energifattigdom. 25 26 COM(2015) 496. Mål C 36/14, kommissionen mot Polen. 10
Konsumentmakt genom smarta elmätare har tagits i drift bara i några medlemsstater (främst Finland, Italien och Sverige) och i begränsad omfattning i några till (Danmark, Estland och Nederländerna). I flera länder hindrar administrativt krångel konsumenter från att byta leverantör och få bättre villkor. På regional nivå är de flesta av EU:s grossistelmarknader i mitten av 2015 anslutna till en eller flera grannmarknader, och det finns tecken på priskonvergens. Situationen är en annan inom gas. Trots viss priskonvergens i de stora europeiska gasnaven kvarstår betydande prisskillnader och otillräcklig marknadsintegration i EU, bl.a. på grund av kontrakt med lång löptid och brist på sammankopplingar. Detaljistmarknaderna för både el och gas är fortfarande nationella (eller inomnationella). Vi behöver mer satsningar av alla medlemsstater för att främja regional marknadsintegration. 5. ENERGITRYGGHET, SOLIDARITET OCH FÖRTROENDE Framsteg EU och medlemsstaterna har beslutat att föra en mer enhetlig utrikes- och energipolitik där hänsyn tas till den geopolitiska utvecklingen. I juli 2015 antog rådet slutsatser om energidiplomati och en handlingsplan 27. Här framhålls behovet av stärkt bilateral och multilateral dialog, ökad användning av utrikespolitiska instrument för att diversifiera energiförsörjningen samt främjande av regelbaserade, öppna och hållbara energimarknader. Övergången till en konkurrenskraftig koldioxidsnål ekonomi kommer att minska förbrukningen av importerade fossila bränslen genom dämpad efterfrågan på energi och användning av förnybar energi och andra inhemska energikällor. Investeringar i störningstålig infrastruktur måste anpassas till dessa nya villkor så att felinvesteringar undviks. Året 2015 har kännetecknats av de pågående spänningarna mellan Ryssland och Ukraina, stadigt låga oljepriser som påverkat energimarknaderna i hela världen, nya initiativ för mer försörjningsinfrastruktur för naturgas från Ryssland, nya möjligheter efter kärnenergiavtalet med Iran samt fortsatt vikande inhemsk produktion av fossila bränslen. Trots det vanskliga politiska läget visade Ukraina sig under vintern 2014/2015 vara en tillförlitlig transitpartner för rysk gas. EU anser att det ligger i alla parters intresse att Ukraina förblir ett betydelsefullt transitland. EU stöder aktivt den ukrainska regeringen och Naftogaz satsningar för att se till att så förblir fallet, särskilt genom de omfattande strukturreformer av gassektorn som Ukraina håller på att genomföra. Det har avgörande betydelse att reformerna fortsätter. Under 2015 verkade kommissionen aktivt för att underlätta förhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland för att trygga gasleveranserna till Ukraina under vintern. Detta ledde till paraffering av ett bindande protokoll den 25 september 2015 som började tillämpas den 9 oktober 2015. Kapaciteten för omvänt gasflöde från EU, särskilt från Slovakien, till Ukraina ökade också väsentligt under 2015, så att Ukraina kan importera gas via EU och därigenom minska sitt direkta beroende av Ryssland. Kommissionen noterar ett antal kommersiella företags planer att bygga fler rörledningar mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön. Om Nordstream 3 och 4 byggs ger de inte tillgång till någon ny energiförsörjning och skulle dessutom öka överföringskapaciteten från 27 Rådets slutsatser om energi- och klimatdiplomati (10995/15 och 11029/15). 11
Ryssland till EU som redan i dag inte används till mer än 50 %. Dessa ledningar måste helt överensstämma med EU-rätten. Kommissionen kommer att bedöma alla sådana projekt enligt EU-reglerna och på sakliga grunder. EU stöder bara infrastrukturprojekt som överensstämmer med energiunionens kärnprinciper, däribland EU:s strategi för energitrygghet 28. Diversifiering av energikällor, energileverantörer och transportrutter är avgörande för en trygg och störningstålig försörjning för enskilda och företag i EU. EU:s energitrygghet hänger också nära samman med grannskapets energitrygghet 29. Energigemenskapen har stor betydelse här, både för att främja viktiga sammankopplingsprojekt och för att se till att regionens regler är förenliga med EU:s. Därför enades länderna i regionen vid toppmötet för Västra Balkan i Wien om att inrätta en regional elmarknad. Inom högnivågruppen för gasanslutningar i Central- och Sydosteuropa har sex länder i energigemenskapen anslutit sig till avsiktsförklaringen och handlingsplanen med nio EU-länder: ett utmärkt exempel på hur energiunionens inflytande sträcker sig utöver EU:s gränser. Under 2015 gav kommissionen sitt stöd till reformerna inom energigemenskapen. Den internationella energistadgan undertecknades av bl.a. kommissionen vid en konferens den 20 21 maj 2015 i Haag. Den senaste tidens upptäckter av gas i östra Medelhavet ökar Medelhavsområdets potential att bidra till Europas energiförsörjning. Samarbetet har därför intensifierats genom att det inrättats tre euromediterrana plattformar för gas, den regionala elmarknader samt främjande av förnybar energi och energieffektivitet. Samtal om den transkaspiska rörledningen har återupptagits och arbetet med den södra gaskorridoren fortsatte 2015. De senaste månaderna har el uppmärksammats särskilt. I en del medlemsstater har överutbudet av el minskat det senaste årtiondet, och risken för elavbrott nämns nu. För att bedöma var de verkliga problemen finns i elnätet och hur de bäst kan åtgärdas, har flera initiativ tagits för att se till att bedömningen av elproduktionens tillräcklighet görs regionalt enligt gemensamma metoder 30. Nästa steg De geopolitiska utmaningarna kommer inte att försvinna 2016. EU kommer att behöva driva sin nya energidiplomati kraftfullt och tala till omvärlden med en röst. EU behöver också utarbeta energidiplomatiska handlingsplaner för att även stärka diversifieringen genom de utrikespolitiska instrumenten. Den översyn av förordningen om trygg gasförsörjning som planeras till 2016 ska förbättra EU:s motståndskraft mot leveransstörningar. Det blir särskilt viktigt att stärka det regionala samarbetet mellan medlemsstaterna, både för att förebygga och lindra försörjningschocker och för att garantera solidariteten i nödlägen. Kommissionen avser att samtidigt lägga fram en strategi för flytande naturgas (LNG) och gaslagring så att EU kan dra full fördel av de möjligheter till diversifiering som flytande naturgas erbjuder. Kommissionen fortsätter dessutom att framhålla betydelsen av energi i allmänhet och flytande naturgas i synnerhet under de pågående förhandlingarna om ett frihandels- och investeringsavtal med USA. 28 29 30 COM(2014) 330. JOIN(2015) 50, med det åtföljande arbetsdokumentet SWD(2015) 500. Se t.ex. Tysklands och dess grannländers uttalande om trygg elförsörjning, http://www.benelux.int/files/4414/3375/5898/jointdeclaration.pdf. 12
För att öka insynen och se till att mellanstatliga energiavtal följer tillämpliga EU-regler håller kommissionen på att utarbeta ett förslag om ändring av det gällande beslutet om mellanstatliga avtal. Före slutet av 2016 tänker kommissionen lägga fram ett nytt instrument om trygg elförsörjning i syfte att öka insynen, stärka enhetligheten och bättre hantera gränsöverskridande lösningar för trygg elförsörjning. Instrumentet är tänkt att vara helt integrerat i omdaningen av elmarknaden. Inom kärnenergi ska ett nytt vägledande program om kärnenergi offentliggöras 2016 med en översikt över medlemsstaternas investeringar fram till 2050 i alla delar av kärnenergicykeln. Eftersom hälften av medlemsstaterna har tillkännagett sin avsikt att fortsätta lita på kärnenergi för en del av sitt elbehov ska detta initiativ skapa mer klarhet om de långsiktiga investeringsbehoven inom kärnenergin och om hanteringen av kärntekniskt ansvar. Politiska slutsatser för medlemsstater, regioner och EU som helhet: EU gör framsteg med att diversifiera källor, rutter och leverantörer. Omkring 40 % av EU:s gasimport kom 2013 dock från Ryssland, och en rad medlemsstater är fortfarande helt eller främst beroende av rysk gas, särskilt Bulgarien, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Tre medlemsstater (Bulgarien, Litauen och Portugal) har ännu inte uppfyllt infrastrukturkraven i förordningen om trygg gasförsörjning. Det kvarstår behov att bygga ut de baltiska ländernas och Finlands länkar till den centraleuropeiska gasmarknaden, förbättra förbindelserna mellan medlemsstaterna (t.ex. mellan Ungern, Rumänien, Bulgarien och Grekland samt mellan Portugal, Spanien och Frankrike) och se till att alla medlemsstater har anslutning till nav för flytande naturgas och kan dra fördel av den kapacitet för flytande naturgas som länderna har utvecklat eller kan utveckla. På regional nivå visar de stresstester som utfördes 2014 tydligt på fördelarna med regionalt samarbete för att förebygga en gaskris eller lindra följderna av den. Kommissionen främjar redan nu sådant samarbete, bl.a. genom högnivågruppen för sammankoppling av gasnäten i Central- och Sydösteuropa (Cesec). Detta arbete bör fortsätta. Medlemsstaterna måste också stärka samarbetet kring trygg elförsörjning och tillräcklig produktionskapacitet. 6. EN ENERGIUNION FÖR FORSKNING, INNOVATION OCH KONKURRENSKRAFT Framsteg Forskning, innovation och konkurrenskraft har avgörande betydelse för att påskynda EU:s energiomställning och ta vara på de fördelar i fråga om sysselsättning och tillväxt som energiunionen kan skapa. Kommissionen lade i september 2015 fram meddelandet Towards an Integrated Strategic Energy Technology (SET) Plan 31. Det ger nya impulser till utveckling 31 C(2015) 6317. 13
och ibruktagande av koldioxidsnål teknik genom bättre samordning och prioritering av forskning och innovation i EU. Finansiering är avgörande för att få ut innovationer på marknaden. Därför utvecklar kommissionen och Europeiska investeringsbanken sin verksamhet inom investeringsplanen för Europa och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Europeiska investeringsbankens energidemonstrationsprojekt InnovFin tillhandahåller därför riskfinansiering i form av lån, aktiekapital och garantier och går alltså ett steg längre än traditionellt stöd i form av bidrag. Detta bör stärka de innovativa energiteknikföretagens konkurrenskraft. EU:s system för handel med utsläppsrätter ger också möjligheter till finansiering av investeringar i innovation. I medeltal använde medlemsstaterna 2014 eller planerade att använda omkring 87 % av de totala intäkterna från utsläppsrättsauktionerna för klimat- och energiändamål, motsvarande 3,2 miljarder euro. Inom programmet NER 300 är totala medel på 2,1 miljarder euro, som förväntas uppbåda ytterligare 2,7 miljarder euro i privata investeringar, avsatta för finansiering av innovativa projekt i 20 medlemsstater. I översynen av systemet för handel med utsläppsrätter, som lades fram i juli 2015, föreslog kommissionen att en ny innovationsfond och en ny moderniseringsfond skulle inrättas. Innovationsfonden bygger på programmet NER 300, och utökar dess omfattning till koldioxidsnål innovation i industrin. Genom stöd till koldioxidsnål innovation och demonstration ska innovationsfonden också bidra till att förverkliga målen i den strategiska energiteknikplanen. Den nya moderniseringsfonden är avsedd för medlemsstater med en bruttonationalprodukt per capita på mindre än 60 % av EU:s medelvärde, och ska inriktas på modernisering av energisystemet och ökad energieffektivitet. Ändringarna av direktivet om systemet för handel med utsläppsrätter går också ut på mer målinriktade regler om koldioxidläckage för att skydda den internationella konkurrenskraften i de branscher som främst riskerar att flytta ut sin produktion utanför EU. Vidare är ramprogrammet Horisiont 2020 viktigt för att komplettera energiunionens forsknings- och innovationsmål. Under 2014 och 2015 uppgick dess anslag till över 9 miljarder euro till energiforskning (inklusive kärnenergi), rena transporter, klimatåtgärder, resurseffektivitet, bioekonomi och viktig möjliggörande teknik. Forskning och innovation om energi och koldioxidsnål teknik är dessutom ett av de vanligaste områdena för smart specialisering för över 100 regioner i EU något som tyder på att betydande medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna kommer att anslås till detta område. Plattformen för smart specialisering om energi, som kommissionen lade fram 2015 32, bör understödja detta arbete. Nästa steg Som en del av paketet om tillståndet i energiunionen 2016 tänker kommissionen lägga fram en integrerad energiunionsstrategi för forskning, innovation och konkurrenskraft. Strategin ska bygga på kommissionens samråd med medlemsstaterna och de berörda parterna på tre sammanhörande områden: energiteknik, transporter och global konkurrenskraft. Det omfattar ökade offentliga och privata investeringar i forskning och innovation, avlägsnande av faktorer som avskräcker från innovation och undanröjande av hinder för privata investeringar. 32 http://s3platform.jrc.ec.europa.eu/s3p-energy. 14
Gräsrotsledd forskning bör främjas mer som ett viktigt inslag i ett livskraftigt innovationsekosystem. Under 2016 kommer mer uppmärksamhet att ägnas åt effektivare samordning mellan energiunionen, den digitala inre marknaden och kretsloppsekonomin. Det är bl.a. fråga om ökad digitalisering av energi- och transportsektorerna. Energiomställningen kommer att leda till förändringar i många branscher, och kräver därför att arbetsmarknadens parter är nära delaktiga. Det kan bl.a. vara fråga om att se till att kompetensutvecklingsprogram svarar mot de nya jobbens behovsprofiler, att garantera att arbetsmiljön i nya sektorer är god eller att underlätta en socialt rättvis omställning i branscher eller regioner där jobb försvinner. Kommissionen har inlett samtal med arbetsmarknadens parter på EU-nivå och kommer att fortsätta med det under 2016. Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att diskutera energiomställningens konsekvenser med arbetsmarknadens parter och hur den kan föregripas och hanteras på bästa sätt 33. Politiska slutsatser för medlemsstater, regioner och EU som helhet: Innovationsaktörer inom EU:s näringsliv, forskning och akademiska värld är överlag väl positionerade på den globala energiarenan. Flera medlemsstater (bl.a. Danmark, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Tyskland och Österrike) har gjort betydande framsteg med att främja innovation och affärsmöjligheter inom energieffektivitet och koldioxidsnål teknik. Det är en av anledningarna till att sysselsättningen inom förnybar energi trots finanskrisen växt med nästan en halv miljon nya jobb i EU de senaste fem åren. Den senaste tidens lovvärda initiativ i en del medlemsstater (som Frankrike, Nederländerna och Portugal) har lett till miljö- och tillväxtvänligare skattesystem. Det finns dock fortfarande möjligheter i flera medlemsstater till skatteväxlingar som stimulerar sysselsättningen och konkurrenskraften och samtidigt bidrar till energiunionens mål 34. De medlemsstater som genomför sådana skatteväxlingar bör samtidigt se till att undvika orimliga konsekvenser för energipriserna. Det krävs insatser för att få ut innovationerna på marknaden. Genom att ta större hänsyn till miljökostnader, ekonomiska kostnader och skattereformer, t.ex. inom transporter, kan omställningen understödjas. 7. GENOMFÖRANDE AV ENERGIUNIONEN Framsteg Energiunionen behöver en tillförlitlig, öppen styrning, med förankring i lagstiftningen, för att se till att energirelaterade åtgärder på EU-nivå och på regional, nationell och lokal nivå bidrar till energiunionens mål. 33 34 Den nya EU-omfattande kompetensagenda som kommissionen håller på att utarbeta ska innehålla åtgärder om hur man bättre kan förutse kompetensbehoven och öka insynen i och erkännandet av kvalifikationer. Tax Reforms Report in the EU Member States, 2015 (november) skatterapport nr 58; http://ec.europa.eu/taxation_customs/resources/documents/taxation/gen_info/economic_analysis/tax_pa pers/taxation_paper_58.pdf. 15
På det politiska planet har kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič varit på en energiunionsturné de senaste månaderna. Han förde dialog med de nationella regeringarna och parlamenten, med Europaparlamentet, med de berörda parterna och allmänheten. Dessa besök, och flera andra kommissionärers utåtriktade verksamhet, särskilt energi- och klimatkommissionär Miguel Arias Cañete, är viktiga för en lyhörd diskussion om energiunionen och dess möjligheter för EU och medlemsstaterna. I kombination med teknisk dialog med medlemsstaterna har detta gett en mycket klarare bild av energiunionens möjligheter, starka sidor, risker och svaga sidor ute i medlemsstaterna, vilket framgår av de bifogade faktabladen som kontrollerats med medlemsstaterna i bilaterala diskussioner 35. Detta har också lett till den föreslagna metoden med nyckelindikatorer som bifogas denna rapport 36. I arbetsdokumentet finns en jämförelse av läget i EU för energiunionens fem delar uppdelat efter dessa första nyckelindikatorer. Nyckelindikatorer kommer att användas senare för att mäta och utvärdera energiunionens resultat. Denna energiomställning kräver strategisk planering. För närvarande har bara omkring en tredjedel av medlemsstaterna heltäckande energi- och klimatstrategier för tiden efter 2020 med nationella vägledande mål för utsläpp av växthusgaser, förnybar energi och energieffektivitet. Detta är särskilt oroande med tanke på behovet av att lägga fast förutsägbara villkor för investeringar på ett område som ofta kräver långsiktig planering. Nästa steg Integrerade nationella energi- och klimatplaner som behandlar energiunionens samtliga fem delar är en förutsättning för en mer strategisk planering. De blir också avgörande för att nå målen för 2030. Den bifogade vägledningen till denna rapport är en grund för medlemsstaterna för att ta fram sina egna planer för de år som 2030-ramen gäller. För att ge projektutvecklare och investerare säkerhet och förutsägbarhet i en föränderlig omvärld bör förberedelserna inledas utan dröjsmål. Medlemsstaterna bör lägga fram utkast till nationella planer under 2017 som diskussionsunderlag, och sikta på att fastställa de nationella planerna 2018 så att de kan börja tillämpas i god tid före 2021. De nationella planerna måste också återspegla de regionala samråden i områden som kan tjäna på ökat samarbete med angränsande medlemsstater. Kommissionen har för avsikt att under 2016 lägga fram vägledning om stärkt regionalt samarbete i vid mening och om hur kommissionen kan underlätta regionala modeller. För att ge en bild av framstegen behövs ett öppet övervakningssystem som bygger på nyckelindikatorerna och på medlemsstaternas lägesrapporter vartannat år om deras nationella planer. Kommissionen har för avsikt att bedöma framstegen totalt på EU-nivå i sin årliga rapport om tillståndet i energiunionen, och vid behov föreslå politiska åtgärder för att se till att energiunionens mål uppnås. På grundval av bl.a. en kontroll av de nuvarande rapporteringskravens ändamålsenlighet 37 och löpande diskussioner med medlemsstaterna, Europaparlamentet och de berörda parterna 35 36 37 Medlemsstaternas faktablad ingår i dokumenten SWD(2015) 208 209 och 217 242. SWD(2015) 243. Punkt 10 av Refitåtgärderna, bilaga II till kommissionens arbetsprogram, COM(2015) 610. 16
planerar kommissionen att under 2016 lägga fram ett förslag om rationaliserade planeringsoch rapporteringskrav för medlemsstaternas och kommissionens klimat- och energiåtgärder, för att så snart som möjligt minska onödiga administrativa bördor enligt principerna för bättre lagstiftning och anpassa planerings- och rapporteringskraven till ramstrategin för energiunionen. 8. SLUTSATSER OCH NÄSTA STEG Det är av största vikt att bibehålla ambitionsnivån, balansen och tempot från lanseringen av ramstrategin för energiunionen i februari 2015. Året 2016 kommer att bli viktigt, ett resultatens år, då visionen i strategin för energiunionen ska omsättas i lagstiftningsinitiativ på EU-nivån, ökad enhetlighet i våra kontakter med omvärlden och vidareutveckling och genomförande av energiunionen. 17