Stadsstyrelsen 97 30.03.2015 Utlåtande till Åbo förvaltningsdomstol med anledning av besvär över Pargas stadsfullmäktiges beslut 9.12.2014 105 att godkänna delgeneralplanen för Ålön 110/10.02.02/2009 Stadsstyrelsen 30.03.2015 97 Beredare Vikarierande planläggningschef Turkka Michelsson, tfn 044 358 5894 Föredragande Tf. stadsdirektör Monica Avellan, tfn 044 358 5727 fornamn.efternamn@pargas.fi Åbo förvaltningsdomstol har förlängt tidsfristen för avgivande av utlåtande t.o.m. 17.4.2015. Merja Kaarina Murtonen, Pauli och Ritva Alkio, Klas och Pirjo Mattson, Bjarne och Kristin Mollgren, Nanni och Nelli Nyberg, Bjarne och Iris Blomqvist, Åsa och Gustaf af Heurlin samt Fredrik Åberg har anfört besvär över Pargas stadsfullmäktiges beslut 9.12.2014 105 att godkänna strandgeneralplanen för Ålön. Merja Kaarina Murtonen (428-1-48) yrkar att beslutet att godkänna planen ska upphävas med åberopande av de otaliga felaktigheter och lagstridigheter som hon hävdar att planen innehåller. Flera av påståendena är väldigt generella och relativa och i flera fall vaga och opreciserade. Med särskilt eftertryck anser Murtonen att de utredningar och konsekvensbedömningar som gjorts är otillräckliga. Ändringssökanden kritiserar planens dimensionering såväl på stränderna som i den inre delen av ön. Planen har utarbetats med iakttagande av den valda dimensioneringsprincipen som grundar sig på byggrättsberäkningen arealbaserat och som på stränderna grundar sig på arealen och strandlinjens längd, så att markägarna blir bemötta på ett jämlikt sätt. Murtonen anser att beteckningen RA-2 (byggplats för grupp av fritidsbostäder) äventyrar jämlikheten mellan markägare. Beteckningen är speciell. Den är av sådan typ som återger den rådande situationen och styr den framöver. En del av planbeteckningarna är av denna typ. Innan planen utarbetades har det uppkommit en situation som inte riktigt motsvarar situationen på en sedvanlig byggplats när det gäller byggnadernas antal, användningsändamål eller ägarunderlag. När specialbeteckningen RA-2 skapats har bestämmelsen jämförts med grundbeteckningen RA-1. Strävan har varit en planbestämmelse som med beaktande av den rådande byggda situationen, ägarunderlaget och de övriga markägarna är resonabel och jämlik. Utan att närmare specificera sitt påstående framför Murtonen att planen inte uppfyller innehållskraven och att staden inte har rätt att välja en planläggningsfilosofi som strider mot innehållskraven. Detta påstående förblir oklart, i likhet med många andra.
Murtonen yrkar att hela planen ska göras som en plan med rättsverkningar. Den godkända planen är en plan med rättsverkningar, visserligen till en begränsad del såtillvida att den styr byggandet direkt så att bygglov kan beviljas på basis av den. Till övriga delar utvisar planen områdena i behov av planering och styr en mer detaljerad planering. Växelverkan under planprocessen har varit lagenlig. Ändringssökandens hänvisning till det selektiva "förfarandet med hörande" som staden tillämpar syftar sannolikt till att staden efter de mindre ändringar som gjordes i planen med anledning av de kompletterande utredningarna i slutskedet av planprocessen enbart hörde de markägare vars intressen och förhållanden ändringarna ansågs beröra. Ändringssökanden yrkar att planbeteckningen på hennes lägenhet Trollviken 1:48, som har en markareal på ca 7 ha, ska ändras till beteckningen AM (lantbrukslägenhetens driftcentrum) så att lägenheten också kunde ges byggrätt för strandbastu, dvs. beteckningen rs. Hon hävdar att man drivit jordbruk på lägenheten oavbrutet sedan slutet av 1800-talet. Dock när hon specificerar byggnadsbeståndet på lägenheten räknar hon upp de olika byggnaderna: fritidshus, ateljé-ladugård, butik-förråd samt magasin-källare och ria från 1800-talet. Listan tyder inte på ett aktivt idkande av jordbruk, utan till en kreativ återanvändning av en gammal gård. Av den anledningen har landsbygdsaktigt boende ansetts vara ett lämpligt användningsändamål, då den beteckningen utöver boendet även medger annan därtillhörande verksamhet. Byggplatserna för strandbastu har i planen anvisats på lantbrukslägenheter vars driftscentrum ligger längre bort från stranden och som enligt arealbaserad dimensionering har byggrätt kvar, men för vilka det enligt strandlinjebaserad dimensionering inte kan anvisas en strandbyggplats. De två nya byggplatser som anvisats väster om Trollviken och som Murtonen yrkar att ska flyttas kommer, om de bebyggs, att bilda en helhet med de befintliga byggnaderna. Att nya byggplatser placeras i grupper så att de kompletterar den befintliga strukturen är en strävan och en medvetet vald lösning i planen. Markägarna, vars byggrätter det är frågan om, har inget emot den planerade placeringen. Lantmäteriverkets fastighetsdatabas (2012) som planen grundar sig på kan till vissa delar avvika från markägarens uppfattning eller till och med vara föråldrad när det gäller de senaste avstyckningarna. Den eventuella felaktiga dragningen av fastighetsgränsen som Murtonen nämner har ingen betydelse för planlösningen, och ett eventuellt fel kan korrigeras i samråd med Lantmäteriverket. Pauli och Ritva Alkio yrkar att beteckningen AM-2/s, område för lantbrukslägenheters driftcentrum/gårdsturism, på lägenheterna Mellangård 1:45 och Västergård 2:64 ska ändras till beteckningen AM-1/s, område för lantbrukslägenheters driftcentrum. De anser att planen inte grundar sig på tillräckliga utredningar och att det inte har gjorts utredningar över hela det område som planen kan bedömas ha en väsentlig inverkan på. I besvären har uppmärksamhet fästs vid avsaknaden av särskilda turism- och trafikutredningar.
De yrkar även att antalet RM, områden för turistanläggningar och -funktioner, och RA-2, gruppbyggplatser (byggplatser för grupp av fritidsbostäder), ska jämkas så att ett jämlikt bemötande av markägare kan säkerställas, att en oskälig belastning på miljön minskar och att planläggningen till denna del är i linje med planläggningen i de övriga skärgårdskommunerna. Turistanläggningarna är i likhet med andra användningsändamål anvisade i planen som en möjlighet. Med beaktande av hela planområdets stora omfattning och den byggrätt som den medger utgör turistanläggningarna bara en liten del av områdets framtida användning och mängd av byggande. Turistanläggningarnas inverkan och turismens andel av trafikens konsekvenser har bedömts i samband med planläggningsarbetet, men de har inte ansetts vara så stora att någon separat utredning skulle ha gjorts. Det framtida byggandet i hela planområdet stödjer sig på det befintliga nätet av huvudvägar, som det är möjligt att utveckla efter behov. Turistanläggningarna har i planen betecknats som områden i behov av planering med en specialbeteckning eller på grund av att de ligger i ett område där det inte är möjligt att bevilja bygglov direkt på basis av planen (mellan byområden och strandzon). Användningsändamålsbeteckningen turistanläggningar tillåter detta användningsändamål på en lägenhet och en byggrätt för detta på en byggplats. Om användningen av de övriga områdena ska verksamhetsidkaren komma överens med de övriga markägarna. Användningsändamålen AM-2/s, RM och RA-2 som ändringssökandena tar upp och vars byggrätter de hävdar är ojämlika gentemot andra markägare är speciella och de är inte direkt jämförbara med de vanligaste och mest typiska byggplatsernas (RA-, AM- eller A-1) byggrätter. De kan dock relateras till dessa användningsändamål, eftersom de är närmast jämförbara med dem, och de berörda markägarna har bemötts på ett jämlikt sätt i motsvarande situationer, utifrån samma premisser. Klas och Pirjo Mattson (437-4-27) överklagar byggrätten på lägenheten 437-4-33 Plentland och den byggrätt för bastu som tagits bort från lägenheten 437-4-27 Österby-Mellangård. Ändringen har gjorts enligt markägarens önskemål. Det skriftliga löfte om strandbastu som ändringssökandena nämner avser sannolikt det att en byggrätt för strandbastu lades till i förslaget med anledning av en anmärkning i utkastskedet 2001. Sedermera med anledning av ett generationsskifte/arvsskifte 2003 har Gunveig Sundén, systern till Klas Mattson, önskat och även uppvisat grunder för sitt yrkande att en RA-1-byggplats anvisas för ett outbrutet område av lägenheten Österby-Mellangård. Denna ändring var möjlig, då en byggplats på torr land och en byggrätt för strandbastu togs bort från planförslaget. Anmärkarna har fått ett skriftligt bemötande med anledning av dessa. Alla byggplatser som lägenheten enligt dimensioneringsberäkningen har har anvisats i planen. Bjarne och Iris Blomqvist (429-1-93) anhåller om att beslutet upphävs och att Pargas stadsfullmäktige åläggs att ompröva deras förslag om att göra byggplatsen större/flytta byggplatsen västerut från det som nu godkänts. De grundar sitt yrkande på den textformulering som beredaren använt i bemötandet av deras anmärkning och som de anser är inkorrekt. De anser att stadsfullmäktige på grund av den inkorrekta formuleringen fått en felaktig bild, vilket kan ha påverkat beslutet.
Under processens gång har det i flera repriser förts diskussioner med Blomqvists för att hitta en lämplig lösning för en byggplats på deras lägenhet som har en problematisk form. I det föregående skedet har byggplatsen flyttats längre österut så att en möjlig lämplig plats för en byggnad skulle bli innanför beteckningen RA. Och i och med denna ändring blev arealen för byggplatsbeteckningen faktiskt större, om än inte så mycket större. Differensen mellan byggplatsbeteckningarna i utkastet 2001 och den nu godkända planen är ca 270 m 2. Formuleringen i bemötandet är alltså helt korrekt. Således är den inte vilseledande. Önskemålet om att utsträcka byggplatsen längre västerut kunde inte uppfyllas, eftersom byggplatsens omfattning skulle i och med detta ha ökat och den fria strandens andel av öns strandlinje skulle ha minskat och eventuella byggprojekt skulle, om sådana genomförs, leda till splittrat byggande och inte till ett enhetligt gårdsområde, som är något som man med lösningarna i planen i första hand strävar efter. Bjarne och Kristin Mollgren (510-3-14) samt Nanni och Nelli Nyberg (510-2-18) överklagar stadsfullmäktiges beslut och yrkar att planen ska upphävas. Dessa separata besvär har samma orsak som grund: som granne till dem båda och mellan deras fastigheter har det i planen anvisats en A1-byggplats. När planen var framlagt i utkastskedet 2009 var det aktuella området planlagt som jordbruksområde MT-1 och delvis som jord- och skogsbruksområde M-2. Efter utkastskedet har planen ändrats. Den ändring som gjordes på markägarens begäran bedömdes vara lämplig. Byggplatsen har placerats i anslutning till en skogsdunge i ett åkerlandskap för att förtäta den befintliga strukturen. I hela planområdet har byggplatser placerats med en strävan att förtäta befintliga byar och grupper av byggnader. Åkerområden som är landskapsmässigt värdefulla har inte ändrats efter utkastet 2009. Nybergs lyfter starkt fram de landskapsmässigt värdefulla byggnaderna, deras och Mollgrens. Utan att underskatta byggnadernas värde kommer beteckningen från en byggnadshistorisk inventering av byggnaderna, och den aktuella värdeklassen och de krav som den eventuellt medför har förts över till plankartan i form av en beteckning. Värdeklassen landskapsmässigt värdefull är näst lägst av de fem värdeklasserna. Värdeklassificeringen medför inga absoluta verksamhetsbegränsningar. Bland annat kan nybyggen uppföras i ett och samma gårdsområde. En ny byggplats kan inte anses äventyra de nämnda två landskapsmässigt värdefulla byggnaderna. I besvären hänvisas till Åbo förvaltningsdomstols beslut från 2006 och 2013. År 2006 var det fråga om ett undantagsbeslut som hade fattats trots att det inte kunde anvisas någon byggrätt enligt dimensioneringsberäkningen för den aktuella platsen. År 2013 gällde undantagsbeslutet ett undantag från byggförbud och grundade sig på ett ändrat planförslag där en byggplats hade anvisats för platsen från någon annanstans. Förvaltningsdomstolen ansåg att undantagsbeslutet skulle försvåra planläggningen då planen var under arbete och upphävde Pargas stads beslut. Enligt Mollgrens uppfylls inte målen för områdesplaneringen enligt 5 punkt 1 i markanvändnings- och bygglagen. De anser att de utredningar som gjorts för planen inte är tillräckliga och att planens konsekvenser inte har utretts i tillräcklig utsträckning. Därutöver uppfylls inte 39 punkt 8 i markanvändnings- och
bygglagen, dvs. att den byggda miljön, landskapet och naturvärdena ska värnas. Påståendena om så här stora brister utan närmare preciseringar och specificeringar förefaller obefogade. Åsa och Gustaf af Heurlin (482-1-15) yrkar att få en separat beteckning för byggplats för strandbastu, rs, på sin lägenhet. På af Heurlins lägenhet har det i planen anvisats ett sådant antal strandbyggplatser som baserar sig på dimensioneringsberäkningen. Någon av dessa skulle eventuellt ha kunnat användas som en byggplats för strandbastu på lägenheten. På det sättet har man förfarit i fråga om vissa lantbrukslägenheter. af Heurlins vidhåller också den ståndpunkt de uttryckte i sin anmärkning, nämligen att natur- och fornminnesinventeringen borde ha varit översatt till svenska och tillgänglig för intressenterna. Ändringssökandena anser att allt material som hänför sig till planen ska med stöd av grundlagen vara tillgängligt på både finska och svenska för att markägarna kan ta ställning till planförslaget. Natur- och fornminnesinventeringen är ur planläggningssynpunkt kompletterande material som med stöd av 139 i förvaltningsstadgan för Pargas stad inte behöver översättas. Fredrik Åberg (482-1-16) yrkar i sina besvär att beteckningen sl-1 på hans fastighets område ska ändras till sl-2 som beteckningen enligt honom har tidigare varit. Fastigheten har inte i något skede haft beteckningen sl-2, utan användningsändamålet MY-1 (jord- och skogsbruksområde med särskilda miljövärden). De kompletterande naturinventeringarna har lett till ändrade beteckningar, till nya gränsdragningar och till flyttning av byggplats. Indexnumret i anslutning till beteckningen sl syftar till den lag som planbeteckningen grundrar sig på. Området på fastigheten 1:16 är ett sådant objekt som avses i naturvårdslagen och det index som används för objektet är därmed 1. Åberg yrkar också att planen bör göras på nytt i samverkan med markägarna för att få klarhet i generalplanens avsikter för Stornäsets sydliga delar. I synnerhet innebörden och avsikterna med planens vårdbiotoper bör klargöras. Åberg ifrågasätter naturinventeringen för sin egen fastighets del. Det kan utläsas ur motiveringen till besvären att markägarna kräver större möjligheter att påverka de planbeteckningar som getts med stöd av naturinventeringarna. När det gäller dessa beteckningar är det inte fråga om planläggningslösningar, utan om att rita in sådana fakta på plankartan som grundar sig på utredningar som gjorts av sakkunniga och på beteckningar som getts med stöd av dem. Åberg framför även att de omväxlande finskspråkiga bilagetexterna gör generalplanens motiveringar dunkla och svårbegripliga för sakägarna. Delgeneralplanens (naturinventeringens) bilagelistor över hotade och skyddade arter är enbart på finska, och inte på Pargas stads arbetsspråk svenska. Åberg anser detta vara olagligt och något som oundvikligen bör rättas till. Han anser att ursprungstexten för dylika arbetstexter ska vara svenska och i första hand vara åtminstone på svenska då de framläggs för sakägare. Enligt huvudregeln i 12 1 momentet i språklagen används som handläggningsspråk i förvaltningsärenden hos tvåspråkiga myndigheter partens språk. Enligt 32 1 momentet i språklagen ska information som statliga och
kommunala myndigheter riktar till allmänheten ges på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner. En tvåspråkig myndighets meddelanden, kungörelser och anslag samt annan information till allmänheten ska enligt 2 momentet i samma paragraf finnas på finska och svenska. Att utredningar, beslut eller andra liknande texter som en myndighet utarbetat publiceras medför enligt 3 momentet inte att de behöver översättas som sådana. Myndigheten ska dock se till att både den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens behov av information tillgodoses. I motiveringen till det sistnämnda lagrummet (RP 92/2002 rd, s. 94) konstateras bland annat att enbart det att myndigheten publicerar sådant material som avses i bestämmelsen innebär inte att materialet nödvändigtvis måste översättas. Bestämmelsen begränsar dock enligt motiveringen inte myndighetens skyldighet att informera och upplysa allmänheten på båda nationalspråken. Myndigheten svarar alltid för att såväl den finskspråkiga som den svenskspråkiga befolkningen får information som är väsentlig för individen på sitt eget språk. Ett minimikrav ur individens synvinkel anses i motiveringen till regeringens proposition vara att han eller hon får information om vad saken gäller samt kontaktuppgifter till någon som kan ge närmare upplysningar på individens eget språk. Delgeneralplanen grundar sig på otaliga utredningar som gjorts av sakkunniga hos ett antal olika aktörer. Dessa utredningar har använts som bakgrundsmaterial till delgeneralplanen i sin ursprungliga språkdräkt. Planläggningsenhetens personal och även personalen på NTM-centralen har hjälpt dem som behövt hjälp med att tolka bakgrundmaterialet, och detta på deras eget språk. Kontaktuppgifterna har varit tillgängliga för dem som haft frågor. Denna möjlighet till diskussion kan anses också vara sådan möjlighet till växelverkan som bland annat Åberg förutsätter i sina besvär. I lagen förutsätts ingen särskild möjlighet till deltagande och växelverkan i samband med de särskilda utredningar som görs för planläggningens behov. Materialet i själva delgeneralplanen är på två språk. Det som besvären i flera fall har gemensamt är påståendet om att planen inte grundar sig på tillräckliga utredningar och konsekvensbedömningar och att dessa inte har gjorts så att de skulle omfatta hela det område som planen kan bedömas ha en inverkan på. Vissa av utredningarna och konsekvensbedömningarna har gjorts som separata arbeten och vissa som en del av planeringsarbetet. Utredningarna kompletterades ännu efter myndighetsutlåtandena och detta gjordes i nära samarbete med myndigheterna. Staden anser att delgeneralplanen grundar sig på tillräckliga utredningar och att lösningarnas konsekvenser har kunnat bedömas i tillräcklig utsträckning som ett led i planeringsarbetet. Det finns inte skäl att ändra delgeneralplanen för Ålön med anledning av de anförda besvären. Besvären ska därför förkastas. Kompletterande material Förslag Åbo förvaltningsdomstols begäran om utlåtande Besvärsskifter (8 st.) Stadsstyrelsen avger redogörelsen ovan som sitt utlåtande till Åbo förvaltningsdomstol.
Beslut Delgivning Förslaget godkändes. Åbo förvaltningsdomstol