HAENYO Se upp för havets kvinnor Utanför den sydkoreanska kusten ligger ön Jeju, känd för sin speciella matkultur. Vi tog oss dit för att uppleva dess unika gastronomi och passade på att träffa de kvinnliga fridykarna haenyo. Text: TOVE OSKARSSON HENCKEL Foto: GÖRAN HENCKEL Några av haenyo-dykarna har uppvisning vid Sanseong några gånger om dagen. Kvinnan som simmar några hundra meter ut i vattnet ropar högljutt och viftar med armarna. Vi vinkar glatt tillbaka tills vi inser att hon inte alls är glad att se oss. Nej, hon vill att vi slutar att fotografera. Hennes röst är hög och upprörd. Så snart vi får situationen klar för oss backar vi undan och väntar tills kvinnan och hennes kolleger nått land. Vi är på spaning efter Jejus haenyo-dykare. Vi har sett dem från hotellrummet när de ger sig ut tidigt på morgonen för att fiska skaldjur, som både säljs vidare och serveras på deras lilla restaurang vid stranden. I dag har vi stämt möte med en av dem. Enda problemet är att det är helt omöjligt att urskilja vem som är vem i deras dykardräkter långt ute till havs. Att bli utskälld av en koreansk tuff dykarkvinna i 70-årsåldern kan få vem som helst att rygga tillbaka. För det här är hårdhudade kvinnor. De arbetar alltid många tillsammans och de är högljudda, säger vår tolk Suh Hee-Sook. Min granne är haenyo-dykare, och när hon samlar sina vänner kan vi höra dem prata ända hem till oss. Haenyo betyder havskvinnor och är de kända kvinnliga dykarna som under lång tid har levt och arbetat på ön Jeju utanför den sydkoreanska kusten. Hur länge de egentligen funnits är osäkert, men det sägs att när männen gav sig ut på havet någon gång på 1600-talet blev det allt vanligare att kvinnor började fridyka efter skaldjur och fisk. På Jeju har kvinnor alltid varit de som arbetat och varit familjeförsörjare, berättar Suh Hee-Sook. Jeju är en vulkanö och självständig provins i Korea. Vulkanens topp, Halla-san, räknas som Sydkoreas högsta berg, 1 950 meter över havet. Jeju har i århundraden varit ett matriarkat, och haenyo-dykarna har gjort ett starkt avtryck på öns historia eftersom de varit med under flera uppror och ledde motståndsrörelsen i kampen mot Japan på 30-talet. 70-talet var dykarnas guldålder. Då fick de mycket bra betalt för sina fångster, medan yrket i dag är på väg att helt dö ut. Som flest har det funnits GOURMET NR 2 2015 83
HAENYO Jag tror att jag kommer att fortsätta arbeta till 70-årsåldern, men det finns de som är 86 år. Om min kropp håller kan jag kanske fortsätta ännu längre, säger hon. 300 000 dykare, i dag är de 4 500. Im Ok Ja är 59 år, och i hennes dykargrupp är den yngsta 53 år. Jag har dykt sedan jag var 10 år och började jobba som haenyo-dykare när jag var 20, berättar hon. Vi ses utanför den lilla restaurangen vid stranden. De övriga kvinnorna som arbetar där vill absolut inte vara med i något reportage. De är skygga och skakar på huvudet åt vår förfrågan. Några timmar tidigare har vi sett en uppvisning av en annan grupp dykare vid Jejus absolut mest populära turistmål, Songsan. Här uppträder man två gånger om dagen och låter sig fotograferas tillsammans med glada turister, där majoriteten kommer från Kina. Haenyo-dykarna finns på UNESCO:s Untangible Cultural Heritage List och får numera stöd från Jejus lokala självstyre. Uppvisningen vid Songsan är en del i den satsningen. Vi är tacksamma för att de styrande här jobbar för att skydda vårt yrke. De hjälper och stöttar oss, berättar Im Ok Ja. Jag har alltid bott här nära havet. Mina vänner är också dykare. Jag hade ingen möjlighet att studera, och därför föll det sig naturligt. Hur ser du på att yrket håller på att försvinna? Det är för svårt och tufft. Jag har en dotter, men jag vill inte att hon ska bli dykare. Im Ok Ja kan fridyka ända ner till femton meters djup på jakt efter snäckor, sjöborrar, sjögurkor och bläckfisk. Deras utrustning består endast av ett litet verktyg, ett nät för fångsten, dykardräkt, cyklop, fenor, viktbälte samt ett stort flöte som markerar deras position. En dag på jobbet kan se olika ut. När Im Ok Ja ansvarar för öppningen av restaurangen går hon upp klockan två på morgonen för att förbereda, och när hon ska dyka sätter hon klockan på fem. 84 GOURMET NR 2 2015
Im Ok Ja är nöjd med dagens fångst, en hel nätkorg fylld av skaldjur.
HAENYO Jag tror att jag kommer att fortsätta arbeta till 70-årsåldern, men det finns de som är 86 år. Om min kropp håller kan jag kanske fortsätta ännu längre, säger hon. Förr fanns ingen respekt för oss. Jag kunde fråga mig själv varför jag valt det här yrket, men i dag är det annorlunda. Jag är stolt över mitt jobb. På haenyo-dykarnas restaurang serveras skaldjur och Jejus absolut mest populära rätt abalone porridge, en risgröt med färsk, lätt stekt abalone och lite sesamolja. Rätten serveras likaväl till frukost och lunch som till middag. På hotellet där vi bor kostar gröten 180 kronor, men på dykarnas restaurang är priset endast hälften men då är den också något enklare tillredd. Just abalone är en exklusiv råvara i hela Korea. Under Joseon-dynastin var abalone tillsammans med Jejus kända mandariner ett sätt för öborna att betala skatt till kejsaren. Maten på Jeju präglas främst av havet men också av den bördiga jorden på vulkanön och en annan specialitet: den svarta grisen. Jeju var innan den stora turistvågen rullade in en fattig ö, där varje hushåll hade en svart gris som matades med matrester och framför allt mänsklig avföring. Den bodde intill dasset, där den kunde gå och böka. I dag matas förstås inte grisen på det sättet. För att få en lite bättre insikt i Jejus traditionella mat besöker vi restaurang Yetnal Yetjeok i Songsan. Här dukas det upp till en klassisk koreansk måltid med typiska inslag från ön. Ägaren Kim Ae Kyung berättar att hon serverar den svarta grisen på skärbräda, precis som hennes mamma alltid gjort. Sjögräset är plockat av hennes svärmor, som är haenyo-dykare, och grönsakerna är odlade i trädgården. Det är lätt att få färska skaldjur och grönsaker hit. Det är de som är basen i köket här på Jeju. Vi har närheten till havet och berget, säger hon. Andra typiska råvaror härifrån är till exempel sjöborre och bovete, men det beror på säsong. Kim Ae Kyung är förstås en av öns många starka kvinnor. Hon berättar att de första tio åren gav restaurangen knappt någon vinst över huvud taget. Jag hade det väldigt jobbigt i början. Det kunde gå en hel dag utan en enda gäst, men jag behöll mitt självförtroende och väntade på att folk skulle förstå att jag kunde laga god mat. Precis som överallt i Korea är det svårt att utläsa kvaliteten på maten genom att titta på krogens fasaden. Så är det även på Yetnal Yetjeok. Från utsidan ser den ut som en vägkrog, men maten som dukas fram är välgjord och fräsch. Det här är inte snabbmat som pizza och hamburgare. När folk äter förstår de själva att den är vänlig för kroppen, säger hon. Efter att ha ätit oss mätta i Songsan tar vi oss tillbaka till hotellet. Vi åker förbi de vackra tangerinträden, parkerar bilen och promenerar ner till havet. I köket hittar vi Im Ok Ja och bestämmer att vi ska fotografera henne dagen därpå. Tidigt på morgonen efter dykningen men bara om det inte blåser för mycket. Haenyo-kvinnorna är noga med säkerheten. De dyker inte i dåligt väder, och de är alltid flera som dyker tillsammans. Klockan sex morgonen därpå står vi FAKTA JEJU Jeju är en autonom provins utanför Koreas södra kust. Vulkanön är i dag ett oerhört populärt turistmål. Huvudstaden Jeju ligger på norra delen, medan de flesta stora hotell samt öns näst största stad Seogwipo ligger på den södra delen. Den mest populära sevärdheten på ön är Seongsan Ilchulbong Peak aka Sunrise Peak, en vulkanisk krater dit turister kan gå ända upp till toppen. Öns speciella jordmån, klimat och avstånd från fastlandet gör att Jeju utvecklat en egen speciell matkultur. på stranden och ser elva flöten guppa i vattnet. Vi vet att Im Ok Ja är därute. Men inte vem som är vem. Det är därför vi blir utskällda. Vi hör kvinnorna ta sig upp på land. De pratar med varandra, snabbt och högt. Vi hör nät som töms och ljudet av snäckor som faller till marken. Vi smyger oss fram. Spanar efter Im Ok Ja och hoppas att vi inte ska behöva ducka för ytterligare en utskällning. Plötsligt hittar vi henne. Hennes fårade ansikte ler. Vi har ingen tolk i dag och kan inte prata med varandra, men jag märker att hon uppskattar att vi kom. På teckenspråk visar hon att vi ska hålla kameran ifrån de övriga dykarna. Hon slänger nätet med fångsten på ryggen, och vi går ner till stranden för att ta några bilder. Det är lätt att förstå varför Jeju är känt för tre speciella saker: sina stenar, vindar och starka kvinnor. TYPISK MAT FRÅN JEJU: Den svarta grisen Sjöborresoppa Hårsvansfisk och makrill Abalonegröt Snäckor och andra skaldjur Hästkött Mandariner är Jejus mest omtyckta frukt. Grönt te växer på flera olika ställen. Omija-te, som görs genom att fermentera omija-bär och honung under två år. På Jeju odlas inget ris. 86 GOURMET NR 2 2015
En klassisk koreansk lunch med olika sorters namul (tillbehör), kimchi, soppa, fisk och kött. På Yetnal Yetjeok serveras fläsksida från Jejus svarta gris.