A2002:006. Rapport om den regionala utvecklingen i Sverige

A2002:006 Rapport om den regionala utvecklingen i Sverige Preliminär beskrivning, våren 2002

ITPS Studentplan 3, 831 40 Östersund Telefon: 063-166600 Telefax: 063-166601 E-post: info@itps.se www.itps.se För ytterligare information kontakta: Sara Berntsson (sara.berntsson@itps.se)

Förord Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, har i regleringsbrevet för budgetåret 2002 fått i uppdrag av regeringen att, med bistånd från Verket för näringslivsutveckling, Nutek, beskriva regionala utvecklingstendenser i Sverige under år 2001. Denna delrapport innehåller tabellunderlag och en preliminär beskrivning av den regionala utvecklingen t.o.m. år 2001 och lämnas till näringsdepartementet den 31 maj år 2002. Rapporten innehåller dels preliminära beskrivningar av den ekonomiska och befolkningsmässiga utvecklingen på regional nivå, dels en statistiksammanställning i form av tabeller. Tabellerna bygger på senaste tillgänglig statistik och redovisas med följande grupperingar: Riket, regionfamiljer, EU-målområden, nationella stödområden, län och lokala arbetsmarknader. När det gäller sysselsättningsutveckling innehåller rapporten dessutom en framskrivning för år 2001, eftersom uppgifter för år 2001 saknas. Uppdraget slutredovisas senast den 30 november år 2002. Då presenteras en mer fullständig rapport med en analys och en prognos för den förväntade långsiktiga utvecklingen. Syftet med dessa rapporter är att till departement, myndigheter och länsstyrelser ge en allsidig belysning av regionernas utveckling. Arbetet har utförts av Kjell Bodvik och Sverker Lindblad, Nutek samt av Sara Berntsson och Gunnar Malmberg, ITPS. Projektledare har varit Henrik Olsson, ITPS. Östersund i maj 2002 Sture Öberg Generaldirektör

2002 års rapport om den regionala utvecklingen i Sverige Innehållsförteckning Regionala trender sammanfattande kommentarer 3 Ekonomisk tillväxt 3 Sysselsättning 3 Företagande 3 Utbildning 3 Befolkningsutveckling 4 Nya tendenser? 4 Ekonomisk tillväxt 5 Lönesumma 5 Bruttoregionprodukt 6 Medelinkomst 8 Sysselsättningsutveckling 10 Sysselsättningsutveckling i olika branscher och näringar 12 Tillverkningsindustri och utvinning 12 Byggverksamhet 13 Handel och kommunikation 13 Personliga och kulturella tjänster 14 Finansiell verksamhet och företagstjänster 15 Offentlig verksamhet 15 Utbildning och forskning 16 Vård och omsorg 17 Jord och skogsbruk 17 Förvärvsintensitet 18 Arbetslöshet 19 Företagande 20 Nyföretagande 20 Företagskonkurser 21 Befolkning 23 Aktuella tendenser 23 Befolkningstillväxt 23 Vad bestämmer den regionala befolkningsutvecklingen? 26 Ålders- och könsfördelning 27 Flyttningar och födelseöverskott 31 Utbildning 37 Utbildningsnivå 37 Förändring i utbildningsnivå 38 Högre studier 39 0

2002 års rapport om den regionala utvecklingen i Sverige Fakta om statistiken 43 Begrepp och definitioner 45 Regionfamiljer 48 1

2

Regionala trender sammanfattande kommentarer Geografisk koncentration präglar den regionala utvecklingen i Sverige efter millennieskiftet. Omfördelningen av tillväxt, arbetstillfällen och befolkning förblir i grova drag desamma som under 1990-talet. Storstadsexpansion är fortfarande det tydligaste särdraget i den regionala utvecklingen. Där många människor bor växer folkmängden, där sysselsättningen är högst skapas jobben och där produktionen är som störst ökar tillväxten. År 2001 lämnar inga distinkta avtryck i de regionala utvecklingsmönstren, men några nya tendenser för ekonomisk tillväxt, sysselsättning, och befolkningsförändringar kan skönjas. Ekonomisk tillväxt De svenska regionerna är väl inbäddade i ett nationellt sammanhang och trots tydliga regionala skillnader slår den nationella tillväxten i ekonomin igenom i alla regioner, även om Stockholm skiljer sig från resten av landet. I Stockholm, som redan tidigare har högre lönesumma och bruttoregionprodukt (BRP) per anställd än övriga regioner, ökar också lönesumman mer än i övriga regioner. Att Stockholms län är det enda län som har en medelinkomst över riksgenomsnittet visar på huvudstadsregionens särställning. Stockholms roll som motor i svensk ekonomi är uppenbar, samtidigt som en stor andel av de svenska arbetsmarknadsregionerna inte fungerar lika väl. Många små lokala arbetsmarkandsregioner utmärker sig genom svag ekonomisk tillväxt. Sysselsättning Sysselsättningen har i grova drag samma regionala mönster som den ekonomiska tillväxten. Andelen sysselsatta ligger idag på en lägre nivå än i slutet av 1980-talet men högre än under 1990-talets lågkonjunktur. Under år 2000 ökade sysselsättningen starkt medan framskrivningen för 2001 visar på en svagare ökning. Sysselsättningsökningen under senare år är tydligt koncentrerad till de större regionerna. Stockholm håller under hela den senaste femårsperioden sin ställning som den region där sysselsättningen ökar mest. År 2000 innebar en sysselsättningsökning i alla regionfamiljer, men enligt framskrivningen för 2001, har de mindre regionerna i genomsnitt en minskad sysselsättning under året som gick. Sysselsättningsökningen är starkare för män än för kvinnor. I jämförelse med männen i samma region har kvinnorna i sekundära centra den bästa sysselsättningsutvecklingen. Företagande Nyföretagandet har ökat kraftigt under de senaste åren. Tendens till minskat antal konkurser vände dock under det senaste året och antalet konkurser ökar på nytt. Företagsstatistiken visar att dynamiken i ekonomin främst finns i storstadsregionerna, som både har högst etableringsfrekvens och relativt sett flest konkurser. Utbildning Humankapital och utbildning betraktas idag som avgörande för tillväxt på nationell och regional nivå. Fördelningen av högutbildade och av utbildningar är en faktor som anses ha stor betydelse för den regionala utvecklingen under de senaste decennierna. Utbildningsnivån är förstås högst i regioner med universitets- och högskolor. Under den senaste femårsperioden höjdes utbildningsnivån i landet som helhet. Nivån höjs mest i regioner där den sedan tidigare är högst, d.v.s. i storstadsområdena och i universitets- och högskoleregionerna, men även i de 3

mindre regionerna steg den genomsnittliga utbildningsnivån. Däremot är rekryteringstätheten till högre studier lägre i storstadsregionerna än i andra regioner. Detta kan i förlängningen medföra betydande problem om flyttningar av högutbildad arbetskraft från övriga regioner minskar som en följd av befolkningsminskning i lämnande regioner. Befolkningsutveckling Den svaga nationella befolkningsutvecklingen slår igenom på regional nivå. De flesta av landets LA-regioner hade under perioden 1996-2001 en minskande befolkning. Samma mönster finner vi för år 2001. Stockholmsregionens expansion håller i sig, men för år 2001 växer befolkningen lika starkt i Göteborgs- och Malmöregionen. Mekanismerna bakom storstädernas tillväxt är välkända; ett stort befolkningsunderlag skapar förutsättningar för näringslivets differentiering, för stordriftsfördelar och specialisering. Men koncentration innebär också trängsel och höjda kostnader, vilket resulterar i motströmmar med utflyttningar av människor och verksamheter. På regional nivå är utspridningen svag och döljs av den dominerande koncentrationstendensen, men på lokal nivå pågår en tydligare utspridning. En orsak är den fortgående förstoringen av de funktionella arbetsmarknadsregionerna, genom allt längre arbetspendling. Pendlingen möjliggör utflyttning till regioner i närheten av storstäderna. Bland de områden som har ett flyttningsöverskott finns storstadsnära periferier, växande satellitstäder runt de tre storstadsregionerna och några attraktiva platser utspridda över landet. Dessa inslag av kontraurbanisering är dock för svaga för att motverka den regionala koncentrationen. Dagens befolkningstillväxt är starkt påverkad av ålderssammansättningen i regioner, län och kommuner. De regioner som tidigare haft en stor inflyttning har också fått en mer gynnsam åldersstruktur och har idag, i högre grad än andra regioner, ett positivt födelseöverskott. Dessa tidigare expansiva regioner fortsätter att i högre grad dra till sig flyttare. Storstadsregionerna, tillsammans med några få andra regioner, har ett överskott både när det gäller flyttningar och naturlig befolkningsförändring (födelsetal dödstal). I en del regioner kompenseras födelseunderskottet av ett positivt flyttningsöverskott, men de allra flesta av landets lokala arbetsmarknadsregioner har under de senaste åren haft såväl ett flyttnings- som ett födelseunderskott. Befolkningsutvecklingen har ofta stått i centrum för debatten om regional utveckling. Befolkningstillväxt har ibland framställts som ett självändamål för kommuner och län. Att ha en minskande befolkning innebär en rad problem i form av åldrande befolkning och minskat skatteunderlag. Samtidigt bör befolkningsminskning nog betraktas som ett normaltillstånd för kommuner, regioner och län när befolkningsnettot i landet år efter år hamnar kring noll. Nya tendenser? När alla regioner bidrar till den nationella tillväxten har vi en sund regional näringsstruktur i landet. Detta är i sin tur den viktigaste utgångspunkten för att uppnå den överordnade målsättningen; en förbättrad välfärd i hela landet. Att ekonomisk tillväxt i Sverige i så hög grad varit koncentrerad till Stockholm är ur det perspektivet ett problem. Några tendenser i den aktuella regionala utvecklingen tyder på att detta mönster delvis håller på att ändras. Det gäller expansionen i Göteborg och Malmö samt att regioner i storstädernas närhet växer. Kanske kan vi ana en tendens till en ny form av storstadsexpansion i Sverige. Expansionen kan ta sig uttryck i en regionförstoring som inkluderar centrala delar i självständiga tätorter t.ex. Västerås, Varberg och Helsingborg. 4

Ekonomisk tillväxt Regionernas ekonomiska utveckling redovisas i det följande med avseende på lönesumma, bruttoregionprodukt (BRP) och inkomst (sammanräknad förvärvsinkomst). Lönesumman och BRP relateras till sysselsatt dagbefolkning för senast tillgängliga statistikår, medan inkomsten relateras till befolkning över 16 år. I övrigt redovisas den procentuella utvecklingen mellan tillgängliga statistikår under 1990-talet. Lönesumma De högsta lönesummorna per sysselsatta finner vi i storstadsregionerna. Särskilt påtagligt är detta i Stockholmsregionen som ligger drygt 16 procent över rikets nivå. Göteborgs- och Malmöregionerna ligger bägge i närheten av riksgenomsnittet. Av regionfamiljerna har småregioner dominerade av offentlig sysselsättning den lägsta lönesumman per sysselsatt 14 procent under riksgenomsnittet. Skillnaderna mellan regionfamiljerna har också förstärkts mellan åren 1995 2000. Ju högre lönesumma per sysselsatt, desto större procentuell ökning. Medan storstadsregionernas lönesumma ökade med knappt 42 procent mellan 1995 2000, stannade ökningen i småregioner dominerade av offentlig sysselsättning på drygt 14 procent. Tabell 1. Lönesumma per sysselsatt 2000 samt utveckling 1995-2000 (löpande priser) Beteckning på område Lönesummans andel av riket 2000. % Lönesumma per sysselsatt år 2000.Skr Skillnad mot riket 2000. % Lönesummans utveckling 1995-2000. % Riket 100,0 212 371 0,0 31,1 Storstadsregioner 45,6 233 951 10,2 41,7 därav Stockholm 28,2 247 409 16,5 46,2 därav Göteborg 10,6 217 206 2,3 36,0 därav Malmö 6,8 211 438-0,4 33,1 Universitets- och högskoleregioner 15,6 204 384-3,8 29,2 Regionala centra 23,0 198 126-6,7 22,9 Sekundära centra 8,8 190 966-10,1 22,2 Småregioner - privat sysselsättning 3,3 191 872-9,7 15,9 Småregioner - offentlig sysselsättning 3,7 182 731-14,0 14,4 På länsnivå är det endast Stockholms län som har en högre lönesumma per sysselsatt än riket. Den höga lönesumman i Stockholm drar alltså upp även riksgenomsnittet på ett påtagligt sätt. Vi kan också notera att Västerbottens län har haft en bättre lönesummeutveckling än övriga Norrlandslän, men ökningen ligger trots det långt under riksgenomsnittet. Det är endast fyra LA-regioner som har en lönesumma per sysselsatt som ligger över rikets nivå. Det gäller Stockholm, Göteborg, Västerås och Kiruna. För de tre sistnämnda är dock skillnaderna gentemot riket relativt små. LA-regioner med störst ökning av lönesumman mellan 1995 2000 är Stockholm, Strömstad, Göteborg, Jönköping, Värnamo och Malmö. De lägsta ökningarna hittar vi i delar av Norrlands inland samt i strukturomvandlingsregioner som Bergslagen och delar av Värmland och Dalsland. 5

Tabell 2. LA-regioner med högst ökning av lönesumma per sysselsatt 1995-2000 (löpande priser). Beteckning på område Lönesummans andel av riket 2000. % Lönesumma per Skillnad mot riket Lönesummans sysselsatt år 2000.Skr 2000. % utveckling 1995-2000. % Riket 100,0 212 371 0,0 31,1 Stockholm 28,2 247 409 16,5 46,2 Strömstad 0,2 164 351-22,6 36,1 Göteborg 10,6 217 206 2,3 36,0 Jönköping 1,6 199 377-6,1 34,7 Värnamo 0,9 197 922-6,8 33,7 Malmö 6,8 211 438-0,4 33,1 Karlskrona 0,9 204 032-3,9 31,7 Linköping 2,6 208 774-1,7 31,3 Uppsala 2,7 202 416-4,7 31,0 Trollhättan 2,1 198 669-6,5 30,1. Tabell 3. LA-regioner med lägst ökning av lönesumma per sysselsatt 1995-2000 (löpande priser). Beteckning på område Lönesummans andel av riket 2000. % Lönesumma per Skillnad mot riket Lönesummans sysselsatt år 2000.Skr 2000. % utveckling 1995-2000. % Riket 100,0 212 371 0,0 31,1 Jokkmokk 0,05 184 241-13,2 1,2 Bengtsfors 0,14 183 077-13,8 4,9 Gällivare 0,20 204 940-3,5 5,3 Filipstad 0,16 185 916-12,5 5,9 Haparanda 0,07 187 903-11,5 7,5 Kiruna 0,27 220 131 3,7 8,2 Hagfors 0,11 191 883-9,6 8,3 Strömsund 0,10 165 138-22,2 8,5 Arvidsjaur 0,06 186 594-12,1 9,1 Vilhelmina 0,11 167 544-21,1 11,2. Bruttoregionprodukt Bruttoregionprodukten (BRP) eller förädlingsvärdet är den regionala motsvarigheten till bruttonationalprodukten (BNP) på riksnivå. Regionernas summerade BRP motsvarar alltså rikets BNP. I BRP-måttet inräknas förutom lönesumman även företagens vinster. Statistiken återförs med hjälp av olika nycklar till arbetsställen så att en rättvisande regional bild kan erhållas. Precis som för lönesummorna finner vi de högsta nivåerna avseende BRP per sysselsatt i Storstadsregionerna. Nivån i Stockholmsregionen ligger drygt 14 procent över riksgenomsnittet, medan Göteborgs- och Malmöregionerna ligger betydligt närmare riksnivån. Övriga regionfamiljer ligger mellan 5 9 procent under riksgenomsnittet. Det är också storstadsregionerna som står för den största ökningen av BRP mellan 1993 1999. Övriga regionfamiljer hade en ökning som låg under riksgenomsnittet. 6

Tabell 4. BRP per sysselsatt 1999 samt utveckling 1993-1999 (löpande priser). Beteckning på område BRPs andel av riket 1999. % BRP per sysselsatt år 1999. Skr Skillnad mot riket 1999. % BRP - utveckling 1993-99. % Riket 100,0 507 364 0,0 33,8 Storstadsregioner 44,5 551 852 8,8 43,2 därav Stockholm 27,4 581 142 14,5 44,3 därav Göteborg 10,5 521 977 2,9 45,3 därav Malmö 6,6 493 368-2,8 35,7 Universitets- och högskoleregioner 15,4 483 999-4,6 33,2 Regionala centra 23,3 476 138-6,2 27,5 Sekundära centra 9,2 474 106-6,6 25,0 Småregioner - privat sysselsättning 3,5 473 531-6,7 15,9 Småregioner - offentlig sysselsättning 4,0 459 317-9,5 19,2 Av länen är det bara Stockholm, Uppsala och Västernorrlands län som har en BRP per sysselsatt som ligger över rikets nivå. I de två sistnämnda fallen är dock skillnaden gentemot riket marginell. De lägsta nivåerna finner vi i Gotlands och Jämtlands län, 16 respektive 10 procent under riksgenomsnittet. Jämtland har dessutom haft den lägsta BRP-ökningen under perioden 1993-1999. När det gäller enskilda LA-regioner kan vi på vissa håll se betydande avvikelser från riksgenomsnittet avseende BRP per sysselsatt. Det gäller t ex Oskarshamn och Jokkmokk, där produktion av elenergi utgör stora inkomstkällor. De största BRP-ökningarna återfinns i Värnamo, Göteborg, Stockholm, Hudiksvall, Uppsala och Tranås. Den svagaste BRP-utvecklingen är framför allt koncentrerad till norra Sveriges inland och Bergslagen. Tabell 5. LA-regioner med högst BRP utveckling 1993-1999 (löpande priser). Beteckning på område BRPs andel av riket 1999. % BRP per sysselsatt år 1999. Skillnad mot riket 1999. % BRP - utveckling 1993-99. % Riket 100,0 507 364 0,0 33,8 Värnamo 0,9 484 018-4,6 46,6 Göteborg 10,5 521 977 2,9 45,3 Stockholm 27,4 581 142 14,5 44,3 Hudiksvall 0,5 557 830 9,9 40,3 Uppsala 2,8 508 777 0,3 39,9 Tranås 0,3 447 297-11,8 39,4 Fagersta 0,2 505 214-0,4 39,3 Strömstad 0,2 426 217-16,0 39,0 Katrineholm 0,5 473 314-6,7 37,5 Jönköping 1,6 476 642-6,1 37,1 7

Tabell 6. LA-regioner med lägst BRP utveckling 1993-1999 (löpande priser). Beteckning på område BRPs andel av riket 1999. % BRP per sysselsatt år 1999. Skillnad mot riket 1999. % BRP - utveckling 1993-99. % Riket 100,0 507 364 0,0 33,8 Jokkmokk 0,1 729 708 43,8-31,2 Storuman 0,1 506 203-0,2-7,5 Härjedalen 0,1 492 156-3,0-6,9 Åre 0,1 503 208-0,8-0,3 Gällivare 0,2 478 104-5,8 1,9 Hagfors 0,1 472 682-6,8 3,1 Arvidsjaur 0,1 434 484-14,4 5,8 Avesta 0,4 477 657-5,9 6,5 Kramfors 0,4 482 656-4,9 8,2 Ludvika 0,4 456 171-10,1 8,5 Medelinkomst Medelinkomsten, dvs. den sammanräknade förvärvsinkomsten per capita (befolkning 16+) är också den ojämnt fördelad mellan landets regioner. Det bör poängteras att medelinkomsten inte ger något fullständigt mått på regioninnevånarnas välfärd. Exempelvis varierar levnadsomkostnaderna från region till region. Inte minst gäller detta för boendekostnader med stora skillnader mellan storstad och mer perifera regioner. Medelinkomsten i Stockholmsregionen ligger nästan 17 procent över riksgenomsnittet. Göteborgsregionen ligger drygt 2 procent över riket, medan Malmöregionen ligger 5 procent under. Av länen är det bara Stockholms län som har en medelinkomst över riksgenomsnittet. Strax under denna inkomstnivå ligger Uppsala, Västra Götaland och Västmanlands län. Tabell 7. Medelinkomst 1999 samt utveckling 1991-1999 (löpande priser). Beteckning på område Totala inkomstens andel av riket 1999. % Medelinkomst år 1999. Skr Skillnad mot riket 1999. % Medelinkomst utveckling 1991-1999. % Riket 100,0 167 743 0,0 31,9 Storstadsregioner 39,7 182 563 8,8 32,4 därav Stockholm 22,9 195 541 16,6 33,9 därav Göteborg 10,0 171 768 2,4 31,4 därav Malmö 6,7 159 466-4,9 28,2 Universitets- och högskoleregioner 16,2 161 929-3,5 30,4 Regionala centra 25,2 159 261-5,1 30,5 Sekundära centra 9,9 156 463-6,7 32,4 Småregioner - privat sysselsättning 4,1 155 860-7,1 32,0 Småregioner - offentlig sysselsättning 5,0 150 204-10,5 31,2 8

Ser vi till LA-regionerna finner vi sju stycken som har en högre medelinkomst än riket. Två av dessa ligger i Norrlands inland, nämligen Kiruna och Gällivare. Stockholmsregionen har den överlägset högsta medelinkomsten. De övriga fyra är Göteborgs, Västerås, Nyköpings och Sundsvalls LA-regioner. De lägsta medelinkomsterna återfinns i Årjäng, Övertorneå, Haparanda och Pajala som alla ligger drygt 17 procent under riksgenomsnittet. Tabell 8. LA-regioner med högst medelinkomst 1999 jämfört med riket (löpande priser). Beteckning på område Totala inkomstens andel av riket 1999. % Medelinkomst år 1999. Skr Skillnad mot riket 1999. % Medelinkomst utveckling 1991-1999. % Stockholm 22,9 195 541 16,6 33,9 Kiruna 0,3 175 900 4,9 29,0 Göteborg 10,0 171 768 2,4 31,4 Gällivare 0,3 169 900 1,3 29,8 Västerås 2,0 168 522 0,5 29,8 Nyköping 0,7 168 205 0,3 30,3 Sundsvall 1,8 167 895 0,1 29,7 Värnamo 0,8 167 545-0,1 35,9 Gävle 1,8 167 485-0,2 33,2 Karlskoga 0,6 166 994-0,4 33,5 Tabell 9. LA-regioner med lägst medelinkomst 1999 jämfört med riket (löpande priser). Beteckning på område Totala inkomstens andel av riket 1999. % Medelinkomst år 1999. Skr Skillnad mot riket 1999. % Medelinkomst utveckling 1991-1999. % Årjäng 0,1 137 700-17,9 32,7 Övertorneå 0,1 138 200-17,6 26,9 Haparanda 0,1 138 600-17,4 25,7 Pajala 0,1 139 100-17,1 31,2 Sorsele 0,0 140 700-16,1 31,4 Strömsund 0,2 141 300-15,8 31,3 Vilhelmina 0,2 142 474-15,1 28,6 Storuman 0,1 143 000-14,8 27,2 Simrishamn 0,3 143 543-14,4 32,3 Gotland 0,6 143 900-14,2 31,3 När det gäller förändring av medelinkomsten under perioden 1991-1999 ser vi en betydligt mer utjämnad bild än för t ex lönesumma och BRP. På länsnivå har visserligen Stockholms län haft den största ökningen, men skillnaden mot Västerbotten och Norrbottens län som uppvisar den minsta ökningen är relativt liten. 9

Sysselsättningsutveckling Sysselsättningsutvecklingen var påtagligt negativ under första halvan av 1990-talet till följd av den kraftiga lågkonjunkturen. I riket uppgick sysselsättningen till drygt 4 miljoner personer år 2000, vilket var mer än en fördubbling av den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen per år mellan 1997 och 1999. I framskrivningen för 2001 beräknas sysselsättningen öka ytterligare, framskrivningen anger dock endast en halvering av sysselsättningstillväxten i förhållande till år 2000. De regionala skillnaderna i sysselsättningstillväxt var förhållandevis stora under perioden 1997-1999. I storstadsregionerna låg andelen sysselsatta i genomsnitt tre procentenheter över småregionerna med privat och offentlig sysselsättning under denna period. I dessa småregioner var utvecklingen positiv under år 2000, till skillnad från åren 1997-1999. I framskrivningen för 2001 förutspås dock minskningar i dessa områden samt i sekundära centra. Skillnaden i utvecklingstakt mellan stödområden och EU:s målområden respektive ej stödområde/målområde är påtaglig. Figur 1. Sysselsättningsutveckling totalt 1997-2000 samt framskrivning 2001. År 1997-1999 %/år År 2000 % Framskrivning år 2001 % Småregioner - offentlig sysselsättning Småregioner - privat sysselsättning Sekundära centra Regionala centra Universitets- och högskoleregioner därav Malmö därav Göteborg därav Stockholm Storstadsregioner -1,0-0,5 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 Procent/år De län där sysselsättningsutvecklingen var mest positiv under år 2000 var Stockholms, Gotlands, Jönköpings samt Uppsala län. Lägst sysselsättningsutveckling uppvisade däremot Dalarnas län, Norrbottens län, Gävleborgs län samt Västernorrlands län. Bland länen var skillnaden mellan den högsta och lägsta tillväxten drygt tre procentenheter under året. 10

Tabell 10. Sysselsättningsutveckling totalt 1997-2000 samt framskrivning 2001 Beteckning på område År 1997-1999 %/år År 2000% År 2000 antal Andel av riket år 2000% Framskrivning år 2001% Riket 1,2 2,6 4 051 870 100,0 1,1 Storstadsregioner 2,4 3,7 1 677 043 41,4 2,2 därav Stockholm 2,8 3,9 982 300 24,2 2,7 därav Göteborg 2,0 3,8 419 642 10,4 1,5 därav Malmö 1,6 3,1 275 101 6,8 1,4 Universitets- och högskoleregioner 1,1 2,8 656 078 16,2 1,0 Regionala centra 0,3 1,7 998 799 24,5 0,3 Sekundära centra 0,2 1,7 397 008 9,7-0,1 Småregioner - privat sysselsättning -0,6 0,7 147 219 3,6-0,8 Småregioner - offentlig sysselsättning -0,6 0,5 175 723 4,3-0,6 Den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen fördelad på kön under perioden 1997-2000 visar att män överlag haft en bättre sysselsättningsutveckling än kvinnor. Både för män och kvinnor ökade sysselsättningen i samtliga regionfamiljer under denna period, med undantag av småregioner. I många LA-regioner var dock utvecklingen negativ för båda könen. Sysselsättningsutvecklingen var något mer positiv för kvinnorna än männen under åren 1997-2000 i Uppsala län, Jönköpings län, Kronobergs län samt Västmanlands län. Tabell 11. Sysselsättningsutveckling år 1997-2000 fördelat efter kön. Beteckning på område År 2000 Andel av total År 1997-2000 Män Kvinnor sysselsättning år 2000- Män % /år Kvinnor % /år antal antal Män % Kvinnor % Riket 1,7 1,4 2 123 413 1 928 457 100 100 Storstadsregioner 3,1 2,5 872 400 804 643 41,1 41,7 därav Stockholm 3,5 2,8 510 105 472 195 24,0 24,5 därav Göteborg 2,8 2,3 219 721 199 921 10,3 10,4 därav Malmö 2,2 1,8 142 574 132 527 6,7 6,9 Universitets- och högskoleregioner 1,7 1,5 343 162 312 916 16,2 16,2 Regionala centra 0,8 0,6 525 603 473 196 24,8 24,5 Sekundära centra 0,5 0,6 212 465 184 543 10,0 9,6 Småregioner - privat sysselsättning -0,4-0,2 79 016 68 203 3,7 3,5 Småregioner - offentlig sysselsättning -0,1-0,6 90 767 84 956 4,3 4,4 11

Sysselsättningsutveckling i olika branscher och näringar Tillverkningsindustri och utvinning Under år 2000 stod tillverkningsindustrin för knappt 20 procent av rikets sysselsättning. Könsfördelningen inom branschen var mycket ojämn. Nära 74 procent av de sysselsatta var män. Sysselsättningsminskningarna under 1990-talets första hälft var som störst inom tillverkningsoch byggnadsindustrin. Bottennivån nåddes under 1994. Därefter har industrin återhämtat sig något. Mellan 1997 och 2000 var sysselsättningsutvecklingen på riksnivå positiv både för män och kvinnor, dock inte lika stor som åren efter lågkonjunkturen. Vissa minskningar noteras dock i Stockholmsregionen samt i småregionerna denna period. Även framskrivningen för 2001 anger en total tillbakagång samt relativt höga sysselsättningsminskningar i samtliga regionfamiljer. Under perioden 1997 till 2000 var sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin mer positiv för kvinnorna än männen i samtliga storstadsregioner. Även i universitets- och högskoleregionerna samt i sekundära centra var ökningen av antalet sysselsatta kvinnor mer positiv än för männen. Bland länen var sysselsättningsutvecklingen kraftigast i Jönköpings län både för männen och kvinnorna. De län med lägst utveckling över perioden var för männen Värmlands län respektive Norrbottens län för kvinnorna. De LA-regioner som i framskrivningen för 2001 ser ut att få sämst sysselsättning är Bengtsfors, Hagfors och Malung. Mellan 1997 och 2000 var det i just dessa LA-regioner som sysselsättningen var mest negativ. I den lilla arbetsmarknadsregionen Sorsele ökade sysselsättningen mest, både för männen och kvinnorna. Tabell 12. Sysselsättningsutveckling inom tillverkningsindustri och utvinning, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män antal Kvinnor antal Framskrivning %/år Riket 0,4 0,7 572 158 203 623-3,8 Storstadsregioner 0,4 1,2 159 807 68 184-3,5 därav Stockholm -0,2 0,9 71 371 33 893-3,9 därav Göteborg 1,3 1,8 56 677 20 994-2,9 därav Malmö 0,2 1,1 31 759 13 297-3,9 Universitets- och högskoleregioner 1,1 1,8 98 050 36 839-3,2 Regionala centra 0,5 0,1 167 279 52 455-4,0 Sekundära centra 0,4 0,8 84 145 28 990-3,8 Småregioner - privat sysselsättning -1,2-1,9 33 151 9 785-5,6 Småregioner- offentlig sysselsättning 0,3-1,0 29 726 7 370-4,3 12

Byggverksamhet Byggverksamheten omfattade 6 procent av den totala sysselsättningen i riket år 2000. Andelen män i branschen ligger över 90 procent. Skillnaden i könsfördelning har förstärkts under de senaste åren då sysselsättningen minskat mer för kvinnor än för män. Sysselsättningen inom byggverksamheten i Sverige fortsatte att minska även efter lågkonjunkturen 1991-1993. Mellan åren 1994-1997 var den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen negativ för både män och kvinnor. En vändning har dock skett därefter, åtminstone bland männen. Under perioden 1997-2000 var den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen per år totalt sett positiv bland männen, men fortfarande negativ bland kvinnorna. Framskrivningen för 2001 visar en positiv utveckling för branschen på riksnivå. Större delen av ökningarna hänförs till män och till storstadsregionerna. För lokala arbetsmarknader pekar framskrivningen mot stora skillnader i sysselsättningsförändring. De län där sysselsättningen varit mest positiv mellan 1997 och 2000 var Blekinge län för männen respektive Uppsala län för kvinnorna. Tabell 13. Sysselsättningsutveckling inom byggverksamhet män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning för 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män Antal Kvinnor Antal Framskrivning%/år Riket 1,4-0,4 210 979 17 617 3,1 Storstadsregioner 2,3 1,4 79 339 7 791 3,9 därav Stockholm 2,5 1,9 43 859 4 517 4,3 därav Göteborg 1,6 1,3 21 199 1 930 3,0 därav Malmö 3,0 0,0 14 281 1 344 4,2 Universitets- och högskoleregioner 1,4-0,9 36 754 2 686 2,9 Regionala centra 0,3-3,6 54 780 4 087 1,7 Sekundära centra 1,6 0,9 21 261 1 703 4,0 Småregioner - privat sysselsättning 1,5 1,4 8 793 707 3,5 Småregioner-offentlig sysselsättning 0,8-1,1 10 052 643 3,0 Handel och kommunikation Av rikets totala sysselsättning år 2000 var andelen sysselsatta inom handel och kommunikation 18 procent. Drygt 700 000 personer var sysselsatta inom branschen detta år, varav runt 38 procent utgjorde kvinnor. Storstadsdominansen är tydlig, nära hälften av alla sysselsatta återfinns i de tre storstadsregionerna. Förutom i storstadsregionerna har sysselsättningen ökat mest i universitets- och högskoleregionerna under åren 1997-2000. Den genomsnittliga utvecklingen per år under denna period var positiv för både män och kvinnor. Framskrivningen för 2001 är dock negativ och särskilt i de regionala stödområdena. Förutom ett fåtal förväntas alla lokala arbetsmarknadsregioner få en negativ utveckling år 2001. 13

Tabell 14. Sysselsättningsutveckling inom handel och kommunikation, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning för 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män antal Kvinnor antal Framskrivning %/år Riket 1,2 0,2 450 870 281 581-1,1 Storstadsregioner 2,5 2,3 221 081 141 053-0,4 därav Stockholm 3,0 3,1 132 297 85 078 0,2 därav Göteborg 2,0 1,3 54 762 35 052-1,2 därav Malmö 1,6 1,4 34 022 20 923-1,3 Universitets- och högskoleregioner 2,3 1,9 71 924 42 855-0,8 Regionala centra 1,0 0,4 103 736 65 963-2,0 Sekundära centra 0,7 0,2 37 570 24 629-2,2 Småregioner - privat sysselsättning 1,7-0,8 13 052 8 273-1,9 Småregioner-offentlig sysselsättning 0,1-1,1 15 992 10 248-3,1 Personliga och kulturella tjänster Sysselsättningsförändringen inom personliga och kulturella tjänster var positiv under perioden 1997-2000, framförallt i storstadsregionerna samt i universitets- och högskoleregionerna. Även framskrivningen för 2001 är positiv, men något lägre än det genomsnittliga värdet mellan 1997-2000. Framskrivningen pekar på att Göteborgsregionen får den högsta sysselsättningstillväxten av storstadsregionerna. Småregionerna förväntas dock utvecklas negativt, till skillnad från övriga regionfamiljer. Denna bransch omfattade 7 procent av rikets totala antal sysselsatta under år 2000. Könsfördelningen är relativt jämn, kvinnorna svarade år 2000 för 56 procent av sysselsättningen. Tabell 15. Sysselsättningsutveckling inom personliga och kulturella tjänster, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning för 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män antal Kvinnor antal Framskrivning %/år Riket 2,7 2,3 118 090 151 252 1,5 Storstadsregioner 3,7 2,7 59 568 70 251 2,0 därav Stockholm 3,6 2,3 39 592 44 971 1,8 därav Göteborg 4,2 3,8 12 098 15 769 2,7 därav Malmö 3,2 2,8 7 878 9 511 1,8 Universitets- och högskoleregioner 2,8 2,9 16 318 22 376 1,8 Regionala centra 1,8 1,8 25 243 34 342 0,9 Sekundära centra 1,6 2,1 8 320 12 409 1,0 Småregioner - privat sysselsättning -0,4 0,5 3 976 5 477-0,5 Småregioner - offentlig sysselsättning 0,5 0,9 4 665 6 397-0,1 14

Finansiell verksamhet och företagstjänster År 2000 återfanns 13 procent av rikets sysselsatta inom finansiell verksamhet och företagstjänster. Fördelningen mellan könen är relativt jämn, 43 procent utgörs av kvinnor. Antalet sysselsatta i branschen var som störst i Stockholmsregionen där 41 procent återfanns. Under lågkonjunkturen, 1991-1993, var nedgången inom branschen mycket ojämn och kvinnorna drabbades hårdast. Under åren efter lågkonjunkturen fram till år 2000 har kvinnorna i branschen generellt sett haft en lägre sysselsättningsutveckling än männen. Med undantag av småregioner med privat sysselsättning, där förändringen för kvinnor varit bättre än för män sedan 1994. Under perioden 1997-2000 hade denna bransch den största procentuella tillväxten av alla branscher, oavsett kön. Storstadsregionerna hade både högst andelar sysselsatta inom branschen samt högst sysselsättningstillväxt under dessa år. Framskrivningen för 2001 pekar mot en fortsatt sysselsättningsökning, men med en något lägre tillväxttakt än den som gällt de senaste åren. Tabell 16. Sysselsättningsutveckling inom finansiell verksamhet och företagstjänster, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning för 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män%/år Kvinnor%/år Män Antal Kvinnor Antal Framskrivning %/år Riket 7,9 7,2 312 931 232 216 5,6 Storstadsregioner 9,9 8,9 186 363 137 047 6,8 därav Stockholm 10,4 9,5 126 792 96 116 7,2 därav Göteborg 9,1 7,2 36 833 24 943 5,8 därav Malmö 8,1 7,8 22 738 15 988 5,7 Universitets- och högskoleregioner 6,3 5,2 40 909 29 270 4,1 Regionala centra 5,0 4,9 56 761 40 980 3,5 Sekundära centra 5,2 4,6 16 760 14 051 4,6 Småregioner - privat sysselsättning 4,8 7,0 5 599 5 229 5,5 Småregioner offentlig sysselsättning 3,6 3,7 6 539 5 639 2,7 Offentlig verksamhet Till offentlig verksamhet hänförs bland annat statlig och kommunal administration, militär och polis. Här återfanns 5 procent av rikets sysselsatta år 2000, branschens könsfördelning är relativt jämn. Åren 1997-2000 hade männen i denna bransch en negativ sysselsättningsutveckling medan den för kvinnorna var svagt positiv. Männens sysselsättningsutveckling var under dessa år negativ i samtliga regionfamiljer, med undantag av Göteborgsregionen. Framskrivningen för 2001 är totalt sett positiv, där universitets- och högskoleregionerna antas få den bästa utvecklingen. 15

Tabell 17. Sysselsättningsutveckling inom offentlig verksamhet m. m., män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning för 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/årkvinnor %/år Män Antal Kvinnor Antal Framskrivning %/år Riket -1,3 0,7 103 098 113 381 5,8 Storstadsregioner -0,7 1,1 41 838 50 304 6,3 därav Stockholm -0,8 1,8 28 580 33 181 7,0 därav Göteborg 0,1 0,1 7 408 10 312 5,2 därav Malmö -1,4-0,5 5 850 6 811 4,3 Universitets- och högskoleregioner -0,8 1,3 16 427 19 472 7,2 Regionala centra -1,2 0,4 31 506 29 292 5,4 Sekundära centra -2,8-1,4 7 127 7 370 3,1 Småregioner - privat sysselsättning -4,9 1,5 2 447 3 108 4,2 Småregioner - offentlig sysselsättning -4,2-1,0 3 753 3 835 2,7 Utbildning och forskning Utbildning och forskning stod för 8 procent av rikets totala sysselsättning under år 2000, varav 2/3 utgörs av kvinnor. Denna näringsgren domineras av lärare inom grund- och gymnasieskolan vilket innebär att sysselsättningen är relativt jämnt fördelad andelsmässigt mellan landets regioner. Sysselsättningsförändringen var under perioden 1997-2000 positiv i samtliga regionfamiljer och län, både för männen och kvinnorna i branschen. Den genomsnittliga utvecklingen var totalt sett högre för kvinnor än för män. Framskrivningen för 2001 anger en positiv utveckling i samtliga län och regionfamiljer. Även i LA-regionerna förväntas en positiv utveckling med undantag av ett fåtal norrlandsregioner. Tabell 18. Sysselsättningsutveckling inom utbildning och forskning, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män Antal Kvinnor Antal Framskrivning %/år Riket 2,5 4,0 113 614 219 763 5,2 Storstadsregioner 3,3 4,5 46 265 85 965 5,9 därav Stockholm 3,4 4,0 25 400 46 297 5,4 därav Göteborg 2,4 4,6 11 477 22 899 6,1 därav Malmö 4,3 5,7 9 388 16 769 6,8 Universitets- och högskoleregioner 1,6 3,2 22 731 40 369 4,2 Regionala centra 2,5 4,3 26 781 55 398 5,3 Sekundära centra 2,5 4,5 9 312 19 994 5,6 Småregioner - privat sysselsättning 0,4 3,4 3 538 7 957 4,1 Småregioner - offentlig sysselsättning 0,4 2,0 4 987 10 080 3,2 16

Vård och omsorg Vård och omsorg är den näringsgren som efter tillverkningsindustrin har det största antalet sysselsatta. År 2000 fanns drygt 730 000 personer sysselsatta i denna bransch, varav 86 procent utgjordes av kvinnor. Av rikets totala antal sysselsatta omfattar denna bransch 18 procent. I de småregioner som domineras av offentlig verksamhet var 25 procent av samtliga sysselsatta i regionerna verksamma inom denna bransch. Som en jämförelse noteras att motsvarande andel för Stockholmsregionen var 13 procent. Den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen i riket var positiv för männen och svagt negativ för kvinnorna under åren 1997-2000. Sysselsättningen för kvinnor minskade under perioden i samtliga regionfamiljer förutom i Göteborgsregionen. Männens sysselsättning ökade däremot i samtliga regionfamiljer, störst ökning noteras i Göteborgsregionen. Framskrivning för 2001 pekar på sysselsättningsökningar i samtliga regionfamiljer. Tabell 19. Sysselsättningsutveckling inom vård och omsorg, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män Antal Kvinnor Antal Framskrivning %/år Riket 1,4-0,5 98 850 632 462 1,3 Storstadsregioner 2,2-0,1 37 801 214 668 1,7 därav Stockholm 0,7-0,3 20 731 109 803 1,4 därav Göteborg 5,5 0,2 9 490 61 356 2,4 därav Malmö 2,9 0,0 7 580 43 509 1,8 Universitets- och högskoleregioner 2,0-0,1 18 409 108 896 1,7 Regionala centra 0,4-0,8 25 575 177 018 1,0 Sekundära centra 0,9-0,6 8 709 68 262 1,0 Småregioner - privat sysselsättning 0,5-1,3 2 735 25 618 0,2 Småregioner - offentlig sysselsättning 1,0-1,4 5 621 38 000 0,2 Jord och skogsbruk Jord- och skogsbruk omfattade endast 2 procent av rikets sysselsatta år 2000 och nästan 80 procent av dessa var män. Utvecklingen under perioden 1997-2000 var negativ oavsett kön. Den enda regionfamilj som uppvisade positiva sysselsättningsandelar under denna period var Stockholmsregionen. Framskrivningen pekar dock mot en svagt positiv utveckling för riket 2001. Samtliga regionfamiljer förväntas få en positiv utveckling detta år. Intressant att notera är att storstadsregionerna och framförallt Stockholm förväntas få den bästa utvecklingen. 17

Tabell 20. Sysselsättningsutveckling inom jordbruk, män och kvinnor 1997-2000 samt framskrivning 2001. År 1997-2000 År 2000 År 2001 Män %/år Kvinnor %/år Män Antal Kvinnor Antal Framskrivning %/år Riket -2,5-3,3 60 340 17 134 1,4 Storstadsregioner -1,3-1,2 9 059 3 050 3,4 därav Stockholm 0,5 2,3 3 350 1 252 6,4 därav Göteborg -1,6-1,5 2 015 597 2,7 därav Malmö -2,7-3,9 3 694 1 201 0,9 Universitets- och högskoleregioner -2,9-3,5 11 598 3 525 0,8 Regionala centra -2,4-3,4 18 949 5 463 1,3 Sekundära centra -2,9-3,9 10 962 3 139 0,6 Småregioner - privat sysselsättning -3,0-4,7 3 270 689 0,9 Småregioner - offentlig sysselsättning -2,6-4,5 6 502 1 268 1,0 Förvärvsintensitet År 2000 ökade förvärvsintensiteten något i förhållande till föregående år. I samtliga regiontyper hade männen en högre förvärvsintensitet än kvinnor. Mellan 1996 och 2000 noteras största ökningen totalt sett i Göteborgsregionen. Den svagaste utvecklingen skedde i småregioner dominerade av privat sysselsättning. Skillnaderna mellan enskilda LA-regioner var i vissa fall mycket stora under året. Endast fyra regioner hade över 80 procent förvärvsarbetande. Dessa regioner var Värnamo, Nässjö, Älmhult och Ljungby. På länsnivå översteg endast Jönköpings län denna nivå. De LA-regioner som hade lägst förvärvsintensitet var Haparanda, Pajala och Övertorneå, med andelar mellan 55 och 64 procent. Tabell 21. Förvärvsintensitet år 1996 och 2000. Män, kvinnor och totalt i ålder 20-64 år. År 1996 År 2000 Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Riket 73,8 70,3 72,1 77,7 72,7 75,2 Storstadsregioner 72,8 71,1 71,9 77,1 73,5 75,3 därav Stockholm 74,5 73,3 73,9 78,8 75,7 77,3 därav Göteborg 72,2 69,6 70,9 76,6 72,4 74,5 därav Malmö 68,7 66,4 67,6 72,4 68,2 70,3 Universitets- och högskoleregioner 73,6 68,7 71,2 77,7 71,5 74,7 Regionala centra 74,5 70,2 72,4 78,0 72,1 75,1 Sekundära centra 77,7 71,1 74,5 81,3 74,0 77,7 Småregioner - privat sysselsättning 74,9 69,6 72,4 77,5 72,0 74,9 Småregioner - offentlig sysselsättning 70,2 69,7 70,0 74,2 71,6 73,0 18

Figur 2. Förvärvsintensitet 2000 per LA-region grupperade på regionfamiljer. Procent 90,0 85,0 80,0 Riket 75,0 70,0 65,0 60,0 55,0 50,0 Storstadsregioner Universitets- och högskoleregioner Regionala centra Sekundära centra Småregioner (priv. Syss.) Småregione (off. syss) Arbetslöshet Arbetslösheten har i flertalet regioner minskat under perioden. Kvinnorna har en lägre arbetslöshet än männen. Under 2002 har några LA-regioner åter fått en viss ökning. Förändringarna lokalt kan vara stora t. ex i Arjeplog och Söderhamn, 4,6 respektive 1,2 procentenheter. Tabell 22. Arbetslöshet i Regionfamiljerna 2000-2002 i procent. Beteckning på område 1 kv 2000 Män Kvinnor Totalt 1 kv 2001 Män Kvinnor Totalt 1 kv 2002 Män Kvinnor Totalt Riket 7,7 6,0 6,9 6,5 5,1 5,8 6,4 4,8 5,6 Storstadsregioner 5,9 4,7 5,3 4,8 3,8 4,3 4,8 3,7 4,3 därav Stockholm 4,2 3,4 3,8 3,2 2,7 2,9 3,4 2,8 3,1 därav Göteborg 7,3 5,7 6,5 6,3 4,8 5,5 5,9 4,6 5,3 därav Malmö 9,3 7,4 8,4 7,6 5,9 6,7 7,6 5,6 6,6 Universitets- och högskoleregioner 7,4 6,0 6,7 6,3 5,0 5,7 6,3 4,8 5,6 Regionala centra 9,0 7,2 8,1 7,8 6,2 7,0 7,7 5,8 6,8 Sekundära centra 7,5 6,6 7,1 6,3 5,6 6,0 6,4 5,3 5,9 Småregioner - privat sysselsättning 11,4 8,4 10,0 9,6 7,2 8,4 8,9 6,4 7,7 Småregioner - offentlig sysselsättning 14,2 8,5 11,4 12,4 7,6 10,0 11,8 6,9 9,4 Källa: AMS, SCB 19

Företagande Sedan lågkonjunkturen i början av 1990-talet har antalet nystartade företag nästan fördubblats och antalet företagskonkurser har minskat till en tredjedel. För år 2000 noteras en ökning av nyföretagandet med tio procent av antalet genuint nystartade företag jämfört med 1999. Etableringsfrekvensen visar sig vara högst i storstadslänen. Av de senaste två åren framgår dock att antalet företagskonkurser åter börjat öka. Under 2000 och 2001 ökade antalet med en respektive tio procent. Jämfört med det totala antalet företag är graden av konkurser störst i de tre storstadsregionerna, Stockholm, Göteborg och Malmö. Med nyföretagande avses här företag där verksamheten är helt nystartad eller har återupptagits efter att ha varit vilande i minst två år. Statistiken omfattar inte företag som nyregistrerats eller nyaktiverats på grund av ägarbyte, ändring av juridisk form eller annan företagsombildning. Med företagskonkurser avses beslut om konkurs fattade av tingsrätten. Nyföretagande Antalet nya företag som startat i Sverige under 2000 beräknas till knappt 40 000 stycken, vilket nästan är en fördubbling sedan lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Under år 2000 ökade nyföretagandet i alla län utom i två, Kalmar och Gävleborgs län. Den största ökningen uppmättes i Blekinge län, följt av Stockholms län och Uppsala län. Lägst andel nystartade företag uppmättes i Hallands län. För riket uppgick förnyelsetalet, definierat som antalet nya företag i förhållande till det befintliga företagsbeståndet, till 8,2 procent i genomsnitt. Medianen med avseende på län var 7,1 procent. Den högsta andelen nya företag uppmättes i Stockholms län följt av Uppsala län och Skåne län. Lägst andel noterades i Västernorrlands län. Etableringsfrekvensen, mätt som antalet nya företag per 1 000 invånare i ålder 16-64 år, var 7,0 för hela riket. I förhållande till befolkningen startas det flest nya företag i storstadslänen. Stockholms län hade högst andel nya företag, följt av Skåne län, Uppsala län samt Västra Götalands län. Lägst antal nya företag per 1 000 invånare noterades i Västernorrlands län. 20

Tabell 23. Etableringsfrekvens efter län 2000. Län Antal nya företag Förändring mot år1999 (%) Nya företag per 1000 invånare 1 Andel nya företag 2 Stockholm 13 730 15,8 11,4 10,2 Uppsala 1 392 15,0 7,3 8,9 Södermanland 863 4,1 5,4 7,4 Östergötland 1 280 11,2 5,0 7,1 Jönköping 1 000 14,0 5,0 6,4 Kronoberg 576 9,1 5,3 6,5 Kalmar 644-1,1 4,5 6,5 Gotland 204 6,3 5,7 7,3 Blekinge 488 20,5 5,2 8,3 Skåne 5 416 6,7 7,6 8,6 Halland 1 000 1,8 5,9 7,0 Västra Götaland 5 988 8,1 6,4 7,4 Värmland 806 12,4 4,8 6,7 Örebro 805 6,3 4,7 6,6 Västmanland 818 13,6 5,1 7,4 Dalarna 975 3,4 5,8 7,0 Gävleborg 836-2,9 4,9 6,7 Västernorrland 677 5,6 4,4 6,1 Jämtland 475 8,0 6,0 6,6 Västerbotten 721 8,1 4,5 6,6 Norrbotten 826 6,4 5,1 7,9 Hela riket 39 520 10,3 7,0 8,2 1) Befolkning i ålder 16-64 år. 2) Avser antal nystartade företag i procent av totala företagsbeståndet enligt SCB, Företagsdatabasen 2000-12 Källa: ITPS Företagskonkurser Sedan 1992 har antalet företagskonkurser stadigt minskat, ett trendbrott inträffade dock år 2000 då antalet företag försatta i konkurs för första gången på åtta år ökade. Under 2001 ökade antalet ytterligare. Trots detta uppgick antalet konkurser under 2001 endast till en tredjedel av vad som noterades 1992. Antalet företag i konkurs per arbetsdag uppgick till 30 stycken under 2001, motsvarande antal under 1992 var 85 stycken. Under 2001 ökade antalet företagskonkurser i samtliga regionfamiljer förutom i småregioner dominerade av privat sysselsättning, där de minskade något. Den största ökningen av företagskonkurser noteras i småregioner med stor andel offentlig sysselsättning. Under året ökade antalet företagskonkurser mycket i Stockholms, Skåne och Norrbottens län. De enda län som uppvisade minskningar var Kronobergs och Västernorrlands län. Bland LA-regionerna var andelen företag som försatts i konkurs det senaste året som störst i Värnamo, Arvika, Malung samt i Haparanda. Av storstadsregionerna ökade andelen företagskonkurser kraftigast i Malmö. Bland storstadskommunerna visade både Stockholm och Malmö ökningar av antalet företagskonkurser, medan de i Göteborg fortsatte att minska till den lägsta nivån sedan 80-talet. Vid jämförelser av antalet företagskonkurser med hur många företag som fanns registrerade i Statistiska centralbyråns företagsdatabas, FDB, under 2001 uppvisar Stockholms och Norrbottens län de högsta andelarna företagskonkurser. De lägsta siffrorna noteras i Gotlands och Kronobergs län. I de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö var andelen 21

företag i konkurs jämfört med det totala antalet företag i regionerna förhållandevis högt jämfört med övriga regionala indelningar, vilket framgår av tabell 24. Tabell 24. Antalet företagskonkurser år 2001 jämfört med totala antalet företag i SCBs företagsdatabas. Antal företag Förändring mot år 2000 (%) Antal ftg enligt FDB Andel därav i konkurs promille Riket 7 433 10 829 251 9,0 Storstadsregioner 3 903 8 323 734 12,1 därav Stockholm 2 534 7 190 107 13,3 därav Göteborg 827 2 78 501 10,5 därav Malmö 542 28 55 126 9,8 Universitets- och högskoleregioner 953 13 124 084 7,7 Regionala centra 1 456 11 201 306 7,2 Sekundära centra 548 19 90 114 6,1 Småregioner - privat sysselsättning 225-8 37 195 6,0 Småregioner - offentlig sysselsättning 348 31 52 818 6,6 Källa: ITPS 22

Befolkning Aktuella tendenser Sverige har under de senaste åren haft en svag befolkningstillväxt som i kombination med geografisk koncentration lett till befolkningsminskning i stora delar av landet. Ett relativt litet invandringsnetto och ett fortsatt födelseunderskott har gett effekter på såväl den nationella som på den regionala nivån. Utvecklingen under 2001 följer därmed i grova drag det mönster som funnits under de närmast föregående åren. Det som karakteriserar befolkningsomfördelningen idag och under 1990-talet är koncentration på regional nivå. De tre storstadsområdena växer medan små regioner och mindre orter minskat sin andel av befolkningen. Under den första delen av 1990-talet klarade de regionala centrarna sig relativt väl och universitetsorterna hade en snabb befolkningstillväxt. Men under den senaste femårsperioden har universitetsregioner och regionala centra haft en svagare befolkningsutveckling. Idag kan vi åter se tendenser till en något starkare befolkningsutveckling i dessa två regionfamiljer. En tydlig tendens är att många lokala arbetsmarknadsregioner runt storstäderna har en positiv utveckling. Det kan finnas flera skäl till detta. En förklaring är att pendlingsomlanden runt storstäderna blir större. Detta är en tendens som funnits under lång tid och som kan ha accentuerats dels genom utbyggnad av infrastruktur i t.ex. Mälardalen, dels genom stigande boendekostnader i storstadsområdena. Ytterligare en förklaring är att det, parallellt med den regionala koncentrationen, hela tiden pågått en lokal utspridning av befolkningen. Det vi ser kan vara en mer utbredd kontraurbanisering som nu sträcker sig till landsbygd och satellitstäder runt storstäderna. En del mer små regioner tycks ha ökat sin attraktivitet och har ett flyttningsöverskott som delvis kompenserar födelseunderskotten. Det handlar bl.a. om regioner som blivit kända som attraktiva platser och som drar till sig tillräckligt många inflyttare för att ge ett positivt flyttningsnetto. Dessa regioner är dock få och den dominerande bilden är att de allra flesta av landets 81 lokala arbetsmarknadsregioner idag har både flyttnings- och ett födelseunderskott. Tendenserna i dessa regioner leder inte bara till vikande befolkningsunderlag i allmänhet utan också till en åldrande befolkning, vilket på sikt kan ge allvarliga konsekvenser för skatteunderlag, arbetskraftsförsörjning, vårdbehov och humankapitalets reproduktion. Befolkningstillväxt Den regionala befolkningskoncentrationen fortsätter. Det är i storstadsregionerna som befolkningen växer till följd av flyttningar och födelseöverskott, något som i sin tur är ett resultat av gynnsam åldersstruktur och tidigare perioders inflyttning. Under år 2001 nådde Göteborg och Malmö upp till samma nivå som Stockholm (se tabell 25). Under 2001 var befolkningsökningen i universitets- och högskoleregionerna mycket större än under de tidigare fyra åren. I regionala centra vände befolkningsutvecklingen uppåt efter flera års minskningar. Inte heller i sekundära centra eller i småregionerna är utvecklingen fullt så negativ som under tidigare år. 23

Tabell 25. Befolkningsutveckling 1996-2001. År 1997 År 1998 År 1999 År 2000 År 2001 Befolkning År 1996-01 (%/år) (%/år) (%/år) (%/år) (%/år) 2001 (%/år) Riket 0,04 0,08 0,08 0,24 0,30 8 909 128 0,15 Regionfamiljer 0,04 0,08 0,08 0,24 0,30 8 909 128 0,15 Storstadsregioner 0,82 0,90 0,88 0,98 0,84 3 458 316 0,88 därav Stockholm 1,04 1,14 1,10 1,09 0,85 1 906 401 1,05 därav Göteborg 0,51 0,54 0,59 0,87 0,81 910 828 0,66 därav Malmö 0,61 0,74 0,63 0,78 0,86 641 087 0,72 Universitets- & högskolereg 0,03 0,04 0,08 0,36 0,48 1 504 842 0,20 Regionala centra -0,42-0,41-0,35-0,16 0,02 2 262 282-0,26 Sekundära centra -0,51-0,56-0,63-0,50-0,21 902 086-0,48 Småregioner (priv syss) -1,31-1,13-1,21-1,10-1,01 343 575-1,15 Småregioner (off syss) -1,11-1,20-1,26-1,20-1,07 438 027-1,17 Som framgår av figur 3 tycks befolkningstillväxten vara reserverad för de redan stora regionerna. Bland de LA-regioner som haft en folkökning under perioden 1996-2001 är det bara tre som har mindre än 100 000 invånare (Strömstad, Värnamo och Varberg). Däremot finns det idag ganska många regioner med mer än 100 000 invånare som inte växer. Vidare är sambandet mellan befolkningsstorlek och befolkningstillväxt inte så tydligt om man jämför de mindre LA-regionerna med varandra. Figur 3. Befolkningsförändring 1996-2001 per LA-region i procent, grupperat på regionfamiljer. Procent 8,00 6,00 4,00 2,00 riket 0,00-2,00-4,00-6,00-8,00-10,00-12,00 Storstad Universitets- & Regionala centra Sekundära centra Småregioner (priv syss) Småregione (off syss) De LA-regioner vars befolkning minskat mest under 2001 är Pajala, Strömsund, Övertorneå, Storuman, Arjeplog, Överkalix, samt Vilhelmina. De största befolkningsökningarna under året inträffade förutom i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö i Eskils- 24