Utmarken kring Väsby Historiskt Odlingslandskap mellan Bög och Väsby
Inledning Denna skrift berättar om utmarken kring Väsby i naturreservatet Östra Järvafältet, Sollentuna kommun. Väsby var fram till slutet av 1800- talet en by med två gårdar. Utmarken runt byn bestod av en gles skog som gav djuren sommarbete och bonden ved och virke. Här fanns också flera torpplatser som brukades av byns torpare. Landskapet kring gårdarna Bög och Väsby har formats till ett varierat odlingslandskap genom människans bruk under årtusenden. Även skogen har påverkats av människan under lång tid. Det var bronsålderns boskapsskötare och odlare som först högg i skogen för att förbättra betet och skapa öppna odlingsytor. Under järnåldern fick odlingsmarken en större utbredning och landskapet omvandlades från ett skogslandskap till en varierad bygd med skogar och odlingsmarker. Välkommen till utmarken och följ spåren av Sollentunas tidigare invånare! Innehåll Projektpresentation 3 Gamla mått och enheter 3 Inäga utmark 4 Skogen 6 Skogsbete 7 Vägen till utmarken 7 Ängar på utmarken 8 Virke och ved 8 Svedjor 9 Kol, tjära och pottaska 9 Lövtäkt 9 Skogen norr om Väsby 10 Torpen 11 Väsby båtsmanstorp 12 Berghäll 14 Hällen 15 2
Projektpresentation Mellan Bögs gård och Väsby gård finns odlingslandskapets historia väl bevarad. I arbetet med att restaurera Utmarken kring Väsby har vi studerat gamla kartor och annat källmaterial i Edsbergsarkivet. Tillsammans med kunskap om historisk markanvändning har delar av den äldre utmarken återskapats. Bondens skog intill den gamla byplatsen brukas på gammalt sätt och byns torpplatser har röjts fram ur skogen. På en torpplats har de gamla ängs- och åkermarkerna åter tagits i bruk och en trägärdesgård har satts upp i rätt historiskt läge. Genom att vi använder de äldre skötselmetoderna hålls gammal bondekunskap levande. Många av dagens hotade växter och djur är beroende av det gamla kulturlandskapet. Fossila åkrar visar var bronsålderns bönder tog upp de första odlingarna. Från järnåldern finns fornborgar, gravfält, stensträngar, boplatser och åkrar. Med hjälp av kartor från 1600-talet och 1800-talet ser vi gränsen mellan utmark och inägomark. De visar vad som förr var åker, slåttermark och betesmark på inägomarken och var utmarkens skogar tog vid. Inägomarken kring gårdarna finns beskriven i en egen skrift Historiskt odlingslandskap mellan Bög och Väsby. Upplev en lantlig atmosfär i storstadens närhet! Årets aktiviteter med visningar, temavandringar och skötselträffar presenteras i ett program som anslås i området och på kommunens hemsida, www.sollentuna.se/ natur. Välkommen att delta i den historiska skötseln! Gamla mått och enheter 1 aln = 2 fot = 24 tum = 59,4 cm 1 fot = 29,7 cm 1 tum = 2,47 cm 1 tunnland = 4936 m 2 1 kappland = 1/32 tunnland = 154 m 2 1 tunna torra varor = 165 liter 1 kappe = 1/32 tunna = 5,16 liter 1 sommarlass hö = 200 kg 1 tjog = 20 stycken 3
Inäga-utmark Marken kring en by eller gård har sedan forntiden delats in i två väl avgränsade områden. Det ena var inägomarken som låg närmast gården. Intill husen fanns kålgårdar där olika grödor odlades. Största delen av inägomarken bestod av åker och äng för produktion av grödor till människorna och foder till djuren. Några mindre hagar fanns också för de djur man ville ha nära. Annars hade gårdens kreatur begränsat tillträde till inägomarken. Det andra markslaget var utmarkerna som låg utanför den inhägnade inägomarken. Denna utmark var en viktig gemensam resurs för bönderna i byn. Utmarkernas skogar utnyttjades till bete och här kunde man ta virke till hus och gärdesgårdar samt ved till uppvärmning och matlagning. Svedjeodling, lövfoder, kol, tjära, vilt, fisk och bär från utmarken var andra nyttigheter som bidrog till försörjningen. UTMARK VIRKE, VED JAKT, FISKE, BÄR KOL, TJÄRA, POTTASKA KÖTT, MJÖLK, GÖDSEL INÄGA GÄRDESGÅRDSVIRKE RÅG LÖV Utmarken försåg Väsby by med olika nyttigheter. Teckningen visar norra gården i byn efter karta från 1811. 4
Inägomarken och utmarken skildes åt av en hägnad som i våra trakter var en trägärdesgård. Det var av högsta vikt att djuren inte kunde komma från skogen in till inägomarken genom ett hål i gärdesgården. Stora skador kunde djuren orsaka i ängar, kålgårdar och på den växande grödan på åkrar. Varje år gjordes därför en noggrann syn av hägnaderna innan det var dags att släppa ut djuren på bete i skogen. Utmarkens skogar var sedan järnåldern en gemensam tillgång för byn. När skogen under 1800-talet fick betydelse och värde som virkesleverantör till skogsindustrin reglerades det gemensamma användandet av skogen alltmer. Material i Edsbergsarkivet från 1800-talet visar att möjligheten att utnyttja skogarnas tillgångar utöver skogsbetet var begränsad. För att bönderna i Väsby skulle få ta timmer och ved till gårdarnas behov krävdes särskild tilldelning (utsyning) av Edsbergs säteri. 5
Skogen Väsbys utmark bestod huvudsakligen av skogsmarkerna som låg på höjdpartierna norr och söder om den odlade dalgången mellan Bög och Väsby. Skogen är omväxlande med många berg och mellanliggande flackare områden med ett flertal kärr. Skogslandskapet var mycket hårt utnyttjat. Det fanns inga områden som inte var omgärdade med gärdesgårdar. Alla områden i landskapet hade en funktion att fylla. Skogsmarken var indelad i stora betesfållor, endast tre områden betecknas som skog. Längst bort från byn i väster låg skogen Väsby kilen, med en areal på 42 tunnland och 21 kappland. Området gränsar mot torpet Hällens marker. Nordväst om byn på bara 100 meters avstånd låg en skog på 41 tunnland och 5 kappland. Den tredje skogen som kallas för Lillskogen låg söder om byn och gränsar till Stens ägor. Arealen är den minsta och är på 36 tunnland. Den äldre bondeskogen var oftast inte formad efter någon fastställd plan utan bonden tog det som behövdes till hus och gärdesgårdar där det bäst lämpade sig. Följden blev att skogen blev mångskiftande både till sammansättning och till ålder. VÄSBY KIL SKOG Torpet Hällen ÄNG ÅKER ÄNG ÅKER ÄNG HAGE I SKOGEN Väsby båtsmanstorp SKOGEN NORR OM VÄSBY ÅKER RAVALEN VÄSBY LILLSKOG ÅKER VÄSBY ÅKER BÖG HAGE I SKOGEN Torpet Barsäll ÅKER VÄSBY SKOGSMARK enligt karta från 1811 ÄNG HAGE I SKOGEN 6 0 500 m
Skogsbete Alla skogsområden som tillhörde Väsby utnyttjades till bete. Skogsbete var viktigt för kreaturens försörjning. Från byplatsen gick det fägator ut mot de olika skogsområdena. Betestrycket var troligen hårt och man försökte få ut det mesta av skogsbetet. Detta kan vi anta eftersom en skogsbruksplan från år 1866 beskriver att det var stor brist på sommarbete. Skogen röjdes eller brändes på mindre ytor för att förbättra betet under några år. I dessa luckor var det möjligt för träd att sedan komma upp. Här kunde det bli täta bestånd av gran. Boskapens bete påverkade skogen genom att lövträdens föryngring försvårades. Betesdjuren åt upp de späda lövplantorna. Även större träd kunde få betesskador, speciellt om det ingick getter och får bland betesdjuren. Djurens tramp gjorde att skogen var sliten med öppen jord längs djurens stigar. Trampet gynnade vissa svampar och frögroning. Vägen till utmarken Under betessäsongen togs djuren från skogsbetet in i ladugårdarna på nätterna. Detta för att de skulle mjölkas morgon och kväll. Den gödsel som bildades under natten var en viktig resurs som togs tillvara för att senare läggas på åkrarna. Djuren gick morgon och kväll i en fägata mellan utmarken och ladugården. En gärdesgård på varje sida av fägatan skyddade inägomarken så att djuren inte kunde komma åt att beta på äng eller åker. Byns fägata mynnade ut i skogen norr om Väsby. 7
Ängar på utmarken Slåtter av gräs och starr på fuktiga röjda marker i utmarksskogen var en foderresurs till gårdens djur. Dessa områden hägnades in så att djuren på skogsbetet inte kunde komma åt gräs och örter. Byn utnyttjade också åkrar och ängar på obebodda torp som slåttermarker för att få mer hö. Genom att slå markerna hindrades också skogen att återta den öppna odlingsmarken. Virke och ved Virke behövdes till nybyggen och reparation av gårdens hus. Till de kilometerlånga trägärdesgårdarna behövdes stora mängder slanor och störar. Väsby hade cirka 13 km gärdesgård att underhålla. En stor del av skogsuttaget var brännved till matlagning och uppvärmning. Vid huggningen användes yxa och det gav höga stubbar. Enligt en beskrivning av tillståndet i skogarna från år 1772 står det att stubbarna kan vara upp till 90-120 cm höga. Yxan användes till fällning och kapning av träd fram till 1860-talet då sågen började användas i skogsbruket. I skogsbruksplanen från 1866 för skogarna tillhörande Edsbergs säteri propageras för att såg skall användas för att få låga stubbar. Författaren tyckte att man förlorade för mycket virke med de höga stubbarna. Behovet av ved till eldstäderna i Väsby gårdar var stort. Även om det var förbjudet att ta något ifrån skogen utan lov togs nog så mycket som möjligt ändå. Den tilldelade mängden enligt kvittenserna verkar alltför snålt tilltagen. Mängden död ved i skogen norr om byn borde ha varit mycket liten eftersom skogen ligger bara något hundratal meter från byn och det var lätt att transportera hem veden. Man kan tänka sig en ökad mängd torra träd och grenar med ökat avstånd från byn. De andra skogarna, Väsby kil och Väsby lillskog, låg på längre avstånd från byn. 8
Svedjor Det var vanligt att skogen brändes för svedjeodling och för att få bättre skogsbete. Branden frigjorde näringsämnen och mineraler som under några år gav växligheten en extra växtkraft. Väsbys skogar borde också ha varit nyttjade för svedjeodling men det finns få spår efter det. I spannmålsboken för 1817 den 25 november står det att 2 tunnor och 4 kappar råg var sått i svedjelanden. Väsbys närmaste granngård i väster var Nysved, namnet berättar att gården byggdes vid en ny svedja i skogen. Kol, tjära och pottaska Andra produkter som togs ifrån skogarna var kol, tjära och pottaska. Det finns en anteckning om kolning i Väsby spannmålsbok. Där står att Ol Olson den 10 januari 1817 fick 3 kappar ärtor för kolning. Lövtäkt Utöver hö från ängarna var löv ett viktigt vinterfoder för djuren. Genom att topphugga unga träd på 2-3 meters höjd sköt träden en mängd tunna grenar som sedan kunde kapas och bindas till kärvar som torkades. Lövkärvar togs både på utmark och inägomark. Det var främst får och getter men även kor som utfodrades med löv under vintern. Ett får fick två kärvar om dagen. I en skrift om skogsskötseln från 1867 vänder sig författaren mot det sätt som lövtäkten utfördes på. Där står Alla för löftägts skuld fällda björkar måste upphuggas ovillkorligen staxt till famnar,... Här antyds att lövtäkten inte tog vara på skogens betydelse för produktion av virke och ved. 9
Skogen norr om Väsby Några hundra meter norr om Väsby finns ett tunnland skog som åter brukas på gammalt sätt. Varje år görs ett begränsat skogsuttag av timmer, ved, gärdesgårdsvirke och annat som en gård kunde behöva. Arbetet sker med gamla metoder. I skogen kan man se höga stubbar av yxhuggna träd. Klenare virke har lagts upp för torkning i en så kallad rese. Det återupptagna skogsbetet minskar andelen lövträd och djuren trampar upp nya stigar i skogen. Skogen kommer med åren att likna den gamla betade bondeskogen som den såg ut före 1800-talet. Plockhuggning av träd och bete i skogen ger en gles skog med typiska luckor. Trädbeståndet blir varierat med olika arter i olika åldrar med inslag av dåliga träd som får stå kvar. På marken kommer vegetationen att förändras, blåbärsris minskar och gräs och örter ökar. Även kantareller gynnas i den betade skogen. En gammaldags betad bondeskog växer nu successivt fram i det historiska odlingslandskapet. 10
Torpen Till gårdarna var ofta torp knutna. Här kunde en torpare med familj bo mot att de gjorde ett visst antal dagsverken på huvudgården. Till torpet hörde möjligheter till egen odling och djurhållning. Där fanns en liten åker och mindre ängsmarker. Torparen och hans familj bodde i en liten stuga med kök och ett rum. Torpen var oftast placerade vid inägomarkens utkanter eller på utmarken kring byn. Avståndet mellan byn och torpen var vanligen minst 800 meter. Odlingsbar mark som låg närmare byn än så brukas från byn. Blev avståndet större, tog det för mycket tid för transporter till och från åkern. Det blev för långt avstånd att köra ut stallgödsel från byn bort till åkrarna. Torparen kunde ibland vara tvungen att bryta upp skogsmark för att skapa ny odlingsmark för sin egen försörjning. Jordarna var oftast sämre än de som brukades av gården som torpet tillhörde. mot Kallhäll Nysved TORPET HÄLLEN mot Fäboda mot Viby VÄSBY BÅTSMANSTORP RAVALEN SÄBY- SJÖN VÄSBY BÖG TORPET BARSÄLL mot Häggvik 0 500 m mot Hägerstalund Torpens läge i förhållande till Väsby by. 11
Väsby båtsmanstorp Väsby båtsmanstorp låg i skogen 700 m norr om Väsby. Idag har markerna restaurerats och gränser och markanvändning från början av 1800-talet är nu synliga. Torpplatsen bildar åter en ljus glänta i skogen. På båtsmannens åker växer det råg igen och ängsmarkerna brukas på gammalt sätt med lieslåtter. Runt torpplatsen finns en ny gärdesgård där det förr stod en gärdesgård som hade till uppgift att skydda torparens odlingar från de betande djuren i den omgivande skogen. Grunden till torpstugan ligger på en liten kulle med åker och slåttermark nedanför. Rester av torpets jordkällare syns tydligt vid kanten av åkern. En plan yta intill visar var den lilla ladugården stod. Från Väsby by kan man idag följa en liten väg genom skogen fram till båtsmanstorpet. Väsby båtsmansrote, bestående av gårdarna Wäsby, Råcksta, Sollentunaholm och 1/4 mantal Fjällen, var skyldig att städsla och underhålla en båtsman och fick i gengäld skattebefrielse från Kronan. Båtsmannen skulle försörjas med bostad, ett båtsmanstorp med tillhörande markbit att bruka och vissa naturaprodukter. Han fick ibland även kontant lön. Väsby båtsmansrote tillhörde Södra Roslags 2:a båtsmanskompani med rotenummer 58 och med stationering på Skeppsholmen i Stockholm. Från år 1874 tillhörde Väsby båtsmansrote Södra Roslags 1:a båtsmanskompani. Torpet var ett båtsmanstorp mellan åren 1725-1885. När båtsmannen inte var i tjänst som båtsman arbetade han på rotens gårdar som de andra torparna. 12
Båtsmannen fick ett torp bestående af stuga med behöfliga uthus, kåltäppa, 1/2 tunnland åker samt äng till två sommarlass hö. Protokoll från syn av torpet hösten 1866 beskriver att stugan var byggd av timmer med tegeltak. Ladugården ansågs vara otjänlig för kreatur med en höjd av 1,25 meter. Huset höjdes därför med två stockvarv. dagens väg mot Viby HAGE I SKOGEN torpet ladugården ÅKER gamla vägen mot Väsby dagens väg mot Väsby SKOG ÄNG Kartan från 1811 visar torpet, ladugården, åker, äng, omgivande skog och den gamla vägen till Väsby. Dagens väg är inritad på den gamla kartan. För sitt uppehälle fick båtsmannen och hans familj enligt ett kontrakt från 1875. Penninglön: Fyra kronor samt till julkost en krona Råg: 2 tunnor Hö: 2 sommarlass Halm: 3 tjog kärvar Mulbete: Två kor och några småkreatur samfällt med rotehållarens kreatur Brandved: Åtta lass långved, som båtsman hugger men roten framkör till torpet. Gärdselfång: Till inhägnad av den vid torpet varande kåltäppan då nödigt är. 13
Torpet och båtsmannen som bodde där fick enligt sed namn efter den rote de hörde till. De flesta båtsmän som bodde här på Väsby fick därför rotenamnet Wäsberg. Båtsmän på Väsby båtsmansrote 1725 1729 Jöns (Ersson) Wäderman 1729 1733 Johan (Mattsson) Wahlberg 1734 1742 Nils (Gustafsson) Wäsberg 1744 1766 Eric (Ersson) Wäsberg 1771 1787 Per/Petter Wäsberg 1787 1819 Lars Adolf (Jansson) Wäsberg 1821 1831 Wilhelm (Olsson) Wäsberg 1832 1848 Johan Petter (Kolm) Wäsberg 1849 1864 Johan Gustaf (Lindqvist) Wäsberg 1864 1885 Johan August (Eklund) Wäsberg När torpet upphörde att vara ett båtsmanstorp 1885 beboddes det av arbetsfolk till Väsby och Viby fram till 1928 då torpet brann ned. Berghäll Torpplatsen ligger i en nordsluttning på gränsen mellan åkergärdena söder om Väsby och skogen. Träd och buskar har röjts bort så att torpets närmaste omgivning åter är en ljus och öppen yta. Besökare kan idag se torpstugans grund och några kvarstående äldre syrenbuskar. En liten bit ifrån torpet finns också rester av en gammal brunn. Av syneprotokollet från 1848 framgår det att torpets hus var i eländigt skick. Där står att arrendatorn på Väsby fick använda husen om han reparerade taken. Boningshuset var timrat med torvtak 14 alnar långt och 9 alnar brett. I huset var det kök och kammare. En liten loge med halmtak med måtten 14 alnar 10 tum lång och 8 alnar 6 tum bred. För djuren fanns ett stall och fähus med halmtak. Fram till 1891 var torpet bebott. Torpets namn Berghäll har förändrats till dagens Barsäll. Torpplatsen är idag åter synlig i skogsbrynet. 14
Hällen De sista torparna på Hällen. Längst västerut fanns torpet Hällen 1,6 km från Väsby. Idag kan man se rester av husen på en berghäll i den norra delen av torpområdet. Några äldre fruktträd och bärbuskar vittnar också om att det bott människor här. Även den gamla igenvuxna åkermarken norr om torpet är röjd så att dagens besökare kan få en uppfattning om hur markerna kring torpet tidigare såg ut. Kartuppgifter från början av 1800-talet visar att torpet var ganska stort med 23 tunnland och 23 kappland mark. Av det var 3 tunnland och 2 kappland åker och 7 tunnland och 7 kappland äng. En kål- och kryddgård på 7 kappland hörde också till torpet. Ett syneprotokoll från 1848 ger en bild av vilka hus som fanns på torpet. Torparen och hans familj bodde i en timrad stuga med kök, kammare och förstuga. Hela huset var 12 alnar 22 tum långt och 9 alnar brett. Taket var täckt med torv. Torpet hade flera ekonomibyggnader av timmer med halmtak. För djuren fanns ett litet stall som var 11 alnar långt och 9 3/4 alnar brett och ett fähus med loge med längden 24 1/2 alnar och HAGE bredden 9 3/4 alnar. Svinhus gammalt men i hjelpligt skick 5 1/2 alnar långt och 4 1/2 alnar brett. Badstugan var bristfällig och inte värd att reparera. HAGE SKOG BACKE ÄNG BACKE ÄNG ÅKER BACKE ÄNG BACKE Hällen var bebott åren 1723-1910. 0 100 m 15
Historiskt Odlingslandskap mellan Bög och Väsby Välkommen ut i naturreservatet Östra Järvafältet! Här finns spår av människans odling och bosättning från forntid till nutid. Har du frågor kan du kontakta: Sollentuna kommun/naturvård tel 08-96 43 70 Mer information finns på: www.sollentuna.se/natur TORPET HÄLLEN mot Kallhäll Nysved mot Fäboda mot Viby VÄSBY BÅTSMANSTORP RAVALEN SÄBY- SJÖN VÄSBY BÖG TORPET BARSÄLL mot Häggvik mot Hägerstalund 0 500 m TEXT: RIKARD DAHLÉN, OLOF LUNDKVIST ILLUSTRATIONER OCH LAYOUT: MONICA ERIKSSON, ILLUME TRYCK: SOLLENTUNA OFFSET, APRIL 2007 DENNA FOLDER ÄR PRODUCERAD MED BIDRAG FRÅN LÄNSSTYRELSEN FÖR LOKALA NATURVÅRDSSATSNINGAR. LOkala NAturvårds satsningen