Projekt SWX-Energi. Branschintervjuer

Projekt SWX-Energi Rapport nr 36 Branschintervjuer tankar om skogsbränslets framtid Bengt-Olof Danielsson, Jan-Erik Liss

1

FÖRORD Rapporten Branschintervjuer- tankar om skogsbränslets framtid är framtagen av Bengt-Olov Danielsson och Jan-Erik Liss inom delprojekt Skog. Rapporten sammanfattar hur berörda parter, från skogsägare till användare, ser på skogsbränslets framtid i Sverige och speciellt inom Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län. Framförda åsikter och funderingar är intressanta och värda att ta del av för många och då inte bara branschfolk. Rapporten kan med fördel användas som beslutsunderlag för politiker, tjänstemän och andra som har till uppgift att försöka utveckla och anpassa det svenska samhället inför framtiden. 2012-03-01 Lars Persson Jan-Erik Liss Projektchef, SWX-Energi Projektledare, delprojekt Skog 070-2117896 070-2312079, 070-6788397 lars.persson@gde-kontor.se jes@du.se 2

SAMMANFATTNING Bakgrunden till rapporten är att vi inom delprojekt Skog kommit i kontakt med ett stort antal personer inom energibranschen med olika funderingar om branschens utveckling. Genom att sammanfatta deras åsikter har vi velat skapa oss en bild av hur man tror att den närmaste framtiden gestaltar sig. Rapporten är ingen helt objektiv redovisning av branschens åsikter eftersom vi valt ut de intervjuade personerna subjektivt och där slutsatserna också präglas av våra egna framtidsbedömningar. De privata skogsägarna har i allmänhet en positiv syn på energiuttag eftersom det ger avsättning för virke som det tidigare inte fanns avsättning för, samt att det bidrar till ökade priser på rundvirke i och med konkurrensen om råvaran. Användning av olika handelsmått gör det dock svårt att få grepp om lönsamheten vid uttag av energiråvara och frågetecken finns även beträffande näringsbortförseln. Uttag av energiråvara från röjningar och tidiga gallringar anser man i allmänhet ge för dåligt netto. Här ligger ett stort ansvar på virkeshandlarna att informera om alternativa åtgärder och vilka kostnader de medför. När det gäller avverkningsteknik pekar mycket på att den går mot en förfinad utveckling av flerträdshanterande fällaggregat, även när det gäller avverkning av konventionellt rundvirke. Aggregat med kombinerad kvist- och kapfunktion framstår som de mest intressanta eftersom flexibiliteten breddar användningsområdet. Maskintillverkarnas önskemål är att antalet sortiment som ska tas ut i framtiden ses över. Färre sortiment ökar möjligheten att ta fram effektivare maskiner samt ger större möjligheter till flerträdshantering och minskade avverkningskostnader. Samma önskemål finns hos maskinentreprenörerna, som helst ser att man minskar på andelen kubbsortiment. En stor fördel med energisortiment uppges vara att det ger fler arbetstillfällen eftersom uttag av energi kan öka i tider med minskande efterfrågan på rundvirke och tvärtom. Beträffande vidaretransporter av skogsbränsle från skog till användare, är bränsleförmedlarnas önskemål att mer volymer kan läggas på tågtransport, men konkurrensen med andra gods gör att tillgängligheten på järnvägsnätet är begränsad. Därtill är nätet till stora delar nedslitet, dåligt utbyggt, saknar dubbelspår och har otillräckligt antal mötesplatser på linjer med enkelspår. Ett problem som nämns vid lastbilstransport är, att fordonens lastkapacitet inte kan utnyttja, speciellt om bränslet är torrt. Andra problem är att fukthalten kan vara mycket ojämn och att transportlogistiken kan bli onödigt komplicerad på grund av alltför få branschanpassade bilar. En ökad användning av bioenergi kommer att innebära dramatiska förändringar i samhället, inte minst inom skogsnäringen med dess industrier, eftersom skogsråvaran svarar för en betydande del av den svenska energitillförseln. Sågverkens ställning i skogsnäringen förstärks i och med tillgången på biprodukter som kan användas för olika energiändamål. Sågverkens företrädare tror att de även fortsättningsvis kommer att leverera överskottet av flis, spån och bark till värmesektorn och pelletsindustrin. Någon omfattande vidareförädling på sågverken kan vi inte räkna med. Pelletsindustrin är svårbedömd, men troligtvis blir den närmaste framtiden relativt tuff i och med stigande råvarupriser och konkurrens från importpellets som gör det svårt att höja marknadspriset. På kort sikt får vi troligtvis se en nedläggning av några av de fabriker, som nu har en ekonomiskt pressad situation. På lite längre sikt kommer efterfrågan av pellets och annat 3

förädlat trädbränsle att öka i Europa, vilket sannolikt resulterar i ökade exportmöjligheter, prishöjningar och förbättrade vinstmarginaler. På de större värme- och kraftvärmeverken får vi antagligen se ett mera optimalt utnyttjande av anläggningarnas möjligheter att tillverka pellets och andra förädlade trädbränslen via utbyggnad av bioenergikombinat. Produktion av kraft kommer att öka och potentialen av värme, eller fjärrkyla är stor och kommer förmodligen att öka på grund av en ökad produktion av kraft. Troligtvis får vi också se en ökad aktivitet i råvaruanskaffningen för att värmeverken ska få bättre kontroll på försörjningsledet. Tidningspapper och tryckpapper kommer sannolikt att fortsätta sin inledda kräftgång och kemiska massabruk kommer till viss del att byggas ut till bioraffinaderier för tillverkning av drivmedel och andra substitut till oljebaserade produkter. På kort sikt blir det troligtvis ingen stor utbyggnad av bioraffinaderier. På längre sikt, när valet står mellan investering i en ny sodapanna eller en anläggning för drivmedelstillverkning är sannolikt prisutvecklingen på drivmedel avgörande för vilken inriktning man väljer. Eftersom avlutarna idag till största delen används för intern energiförsörjning, måste ett eventuellt framtida bortfall på grund av att drivmedelstillverkning ersättas med annan energi, till exempel grot. När det gäller fordonsbränsle tror de flesta bedömare att biodiesel och biogas kommer att öka kraftigt medan användning av etanol kommer att stagnera på nuvarande nivå eller minska i omfattning. Metanol kommer in som ett nytt drivmedel och biogasen används till både drivmedel och framställning av värme och kraft. Den samlade slutsatsen av de intervjuer vi genomfört med branschens företrädare och de artiklar och forskningsrapporter vi läst, är att biobränslen och då i första hand trädbränslen går en ljus framtid till mötes. Efterfrågan växer i såväl Sverige som i övriga världen och den stora utmaningen blir att hitta hållbara sätt att utnyttja den skogsråvara vi förfogar över. Stigande energipriser och politiska överenskommelser om ett minskat utsläpp av växthusgaser leder till att priset på skogsråvara går upp. Flera internationella aktörer inom energisektorn kommer troligtvis att på ett eller annat sätt engagera sig i vårt skogsbruk för att trygga sin egen försörjning av energiråvara, vilket driver upp priset på skogsmark. 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida Förord 2 Sammanfattning.. 3 Innehållsförteckning 5 1. Bakgrund och syfte 6 2. Nationell energi- och klimatpolitik 8 3. Politiska styrmedel.. 10 4. Myndigheter och organisationer 12 4.1 Energimyndigheten 12 4.2 Naturvårdsverket.13 4.3 Länsstyrelserna.... 14 4.4 De ideella miljöorganisationerna 14 5. Forskning och Utveckling... 16 6. Några åsikter från branschens aktörer. 18 6.1 Biobränsleproducenter 18 6.2 Skogsstyrelsen. 20 6.3 Entreprenörer och bränsleförmedlare.. 23 6.4 Maskintillverkare.. 29 6.5 Kraft- och värmeverk 29 6.6 Biogas- och drivmedelsproducenter. 31 7. Diskussion 34 5

1. BAKGRUND OCH SYFTE Enligt Energimyndighetens officiella statistik användes biobränslen, torv och avfall motsvarande 141 TWh år 2010. Det är mer än en fördubbling jämfört med de 67 TWh som användes år 1990 (Energiläget 2011). Trots att biobränslen stadigt ökat de senaste decennierna måste de öka ytterligare om vi ska kunna uppnå de energi- och klimatmål som fastställts av EU och den svenska regeringen. Direkta bränsleuttag från skogen kommer att spela en central roll i den framtida energiförsörjningen. Energisortimenten ger ekonomiska fördelar för skogsägare och i hanteringsleden till färdig värme och kraft. Det gynnar hela samhället i omställningen från fossila bränslen till inhemska, förnybara och koldioxidneutrala energialternativ. Inom Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län finns cirka 10 TWh ej utnyttjad förnybar bioenergiråvara, varav 9 TWh i skogen och 1 TWh från torv och jordbruk. I runda tal motsvarar det 3 000 4 000 direkta årsarbeten. Detta är tillgångar som ej konkurrerar med dagens naturvårdsanspråk, skogsindustri, livsmedels- och foderförsörjning. De olika sortimenten, som tas ur skogen eller som genereras i de industriella processerna, kompletterar varandra på ett för alla regionens parter positivt sätt så länge råvaran finns tillgänglig i tillräcklig mängd. Eftersom vår region förväntas leverera stora volymer biobränsle till främst Mälardalen, där efterfrågan på biobränsle fortsätter att öka i befintliga och nya kraftvärmeverk, är det är viktigt att bibehålla förutsättningarna för en långsiktig och hållbar tillgång till skogsråvara. Att energisortimenten blir en allt viktigare del av skogsbruket har varit bakgrunden till arbetet inom delprojekt Skog. Under projekttiden har vi kommit i kontakt med ett stort antal personer som är direkt inblandade i utvecklingen och har intressanta och insiktsfulla synpunkter om nuvarande arbetssituation och önskvärda förbättringar. Detta gav oss idén till att samla och sammanfatta olika personers åsikter om branschens pågående och framtida utveckling. Som ett komplement till de synpunkter som framförts under studierna refereras till några artiklar och dessutom har intervjuer genomförts med andra företrädare för branschen i avsikt att täcka in alla led i hanteringen från skog till slutanvändning. Rapporten är ingen objektiv redovisning av branschens åsikter då vi subjektivt valt ut de intervjuade personerna och där redovisningen är vår egen tolkning av vad som kommit fram under samtalen. 6

7

2. NATIONELL ENERGI- OCH KLIMATPOLITIK Sverige har en energi- och klimatpolitik som i stort grundas på EU:s direktiv om främjande av förnybar energi. Direktivet anger att målet för EU som helhet ska vara 20 % förnybar energi, 20 % energieffektivisering och att utsläppen av växthusgaser ska minska med 20 % (jämfört med 1990- års nivå) fram till år 2020. I direktivet ingår också att andelen förnybar energi i transportsektorn (drivmedel) ska vara minst 10 %. För att uppnå det gemensamma målet har fördelningen preciserats för de enskilda länderna i förhållande till deras olika förutsättningar. För svenskt vidkommande innebär det att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 49 % år 2020. Regeringen har höjt målsättningen till att andelen ska uppgå till minst 50 %. Mer långsiktiga visioner med samma inriktning presenterades av EU i mars år 2011 i ett meddelande om en färdplan fram till år 2050 där syftet är att minska utsläppen av växthusgaser med 80-95 %, det vill säga en ytterligare reducering jämfört med målet för år 2020. I Sverige har arbetet med färdplanen för år 2050 just börjat och där är visionen att Sverige inte ska ha något nettoutsläpp av växthusgaser. Sverige har tagit steget in i den gröna ekonomin och visat omvärlden att en ekonomisk tillväxt går att kombinera med minskade utsläpp av växthusgaser. 8

9

3. POLITISKA STYRMEDEL Viktiga politiska styrmedel är skatter och avgifter, lagstiftning, investeringsstöd, certifikat för förnybar el, internationell utsläppshandel, stöd till forskning och utveckling, utbildning, information och rådgivning. Beskattning av fossila bränslen är troligtvis det viktigaste politiska styrmedlet för att främja användning av biobränslen. Lagstiftning är ett annat sätt att styra utvecklingen mot ett önskat mål och den svenska lagstiftningen bygger till stor del på EU:s förordningar och direktiv för att uppnå de mål man har ställt upp om den gemensamma energi- och klimatpolitiken. Våren 2010 beslutade riksdagen om ändringar i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Lagändringen innebär att ett hållbarhetsbesked krävs för att få energi- och koldioxidskattebefrielse och/eller elcertifikat. Bland annat innebär det att bränslet måste ge minst 35 % lägre utsläpp av växthusgaser än motsvarande användning av fossila bränslen (framställningen inkluderad). Under våren 2010 föreslogs ett antal ändringar för att underlätta en övergång till en högre andel biogas i energisystemet. Ändringarna, som antogs i januari 2011 innebär bland annat att skattefrihet kan följa gasen till kunden. Elcertifikat är förmodligen det viktigaste styrmedlet för att få till stånd en ökad produktion av el från biobränslen. En förlängning av systemet med handel av elcertifikat till utgången av år 2035 har beslutats av riksdagen i avsikt att nå målet om 50 % förnybar energi till år 2020. I juli 2011 lämnades en proposition om en ny lag för elcertifikat. Den öppnar för enklare regler och en gemensam elcertifikatsmarknad med andra länder. I en nyligen genomförd granskning av Riksrevisionen, Klimatrelaterade skatter Vem betalar? (RIR 2012:1), har användningen av klimatrelaterade skatter (energiskatt, koldioxidskatt och fordonsskatt) granskats i syfte att bedöma om myndigheternas och regeringens rapportering av hushållens och näringslivets utgifter för klimatrelaterade skatter är transparent och överblickbar. Granskningen visar, att det finns betydande skillnader i fördelning av skatter mellan hushåll och näringsliv, mellan olika branscher, mellan företag inom och utanför den handlande sektorn (anläggningar i företag inom industri- och energiproduktion vilka ingår i EU:s handelssystem för utsläppsrätter) samt mellan olika hushållstyper. Av rapporten framgår bland annat att näringslivet genererar cirka 4/5 av koldioxidutsläppen, men att hushållen, som år 2008 endast orsakade 19 % av koldioxidutsläppen, stod för nästan hälften av de klimatrelaterade skatterna. Vidare framgår det att företag inom den handlande sektorn har lägre utgifter än företag utanför den handlande sektorn, i vissa fall betalar de ingenting för utsläppen. 10

Skatteomläggningen 2010-2015 medför att företag inom den handlande sektorn beräknas få en minskning av utgifterna för klimatrelaterade skatter, medan den icke handlande sektorn beräknas få ökade utgifter. Hushållens utgifter för energi- och koldioxidskatt beräknas öka till följd av skatteomläggningen 11

4. MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER 4.1 Energimyndigheten Energimyndigheten, som ligger under Näringsdepartementet, får uppdrag från regeringen via instruktion och regleringsbrev. Av regleringsbrevet för verksamhetsåret 2012 framgår att myndighetens verksamhet bland annat ska omfatta energiforskning och innovation. Målet är att bygga upp sådan vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna, instituten, myndigheterna och i näringslivet som behövs för att genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster möjliggöra en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem i Sverige, samt att utveckla teknik och tjänster som genom svenskt näringsliv kan kommersialiseras och därmed bidra till energisystemets omställning och utveckling såväl i Sverige som på andra marknader. Energimyndigheten ansvarar för det svenska utsläppsrättssystemet (SUS), där bland annat de svenska anläggningarnas utsläppsrätter i EU:s handelssystem hanteras. Energimyndighetens stöd till forskning och utveckling (FoU) är programbundet. Energiforskningen är indelad i sex temaområden; energisystemstudier, byggnaden som energisystem, energiintensiv industri, kraftsystem, transportsektorn och bränslebaserade energisystem. Myndigheten finansierar strategiska forskningsområden som man bedömer kommer att ha långsiktiga förutsättningar att vara av högsta internationella kvalitet samt grundforskning som spänner över ett brett fält av energifrågor, från nano- och vätgasforskning till förbränning, solceller och generatorer. Under åren 2011-2015 pågår tre bränsleprogram som samverkar i överlappande och generella frågor. De tre programmen är tillförsel, omvandling och hållbarhet. Bränsleprogrammet tillförsel syftar till effektivare produktion så att ökad efterfrågan kan tillgodoses till rimliga kostnader. Bränsleprogrammet omvandling är inriktat mot att öka kunskapen om och teknikutvecklingen för förädling av biobränslen, samt för omvandling till värme och el i anläggningar upp till 10 MW. Bränsleprogrammet hållbarhet fokuserar på frågor om miljö och ekologi vid produktion och användning av biobränslen. Forskningen inom bränsleprogrammen är till stora delar inriktade mot trädbränslen. Energimyndigheten gör prognoser på hur man tror att energimarknaden utvecklas på kort och lång sikt. Enligt Energimyndighetens korttidsprognos, som sträcker sig från år 2011 till 2013, kommer energianvändningen i industrin att öka med 5 % jämfört med år 2010. Inom transportsektorn beräknas energianvändningen öka från 95 TWh till 97 TWh jämfört med år 2010. Användning av etanol ökade något under 2010 men förväntas avstanna. Däremot beräknas biodiesel komma att öka med 70 % fram till år 2013 jämfört med 2010 års nivå. I Energimyndighetens långtidsprognos, som sträcker sig fram till år 2030, med år 2007 som basår, förutspås att den totala energianvändningen ökar med 5 % främst beroende på omvandlings- och distributionsförluster till följd av en ökad elproduktion i kärnkraftverken men också genom en ökad energianvändning i industrisektorn. Biobränslen beräknas stå för den största 12

ökningen i den ökade bränsletillförseln (28 TWh) och för den största ökningen i industrisektorn. Energianvändning i bostäder och service kommer att minska på grund av energieffektivisering och en övergång från olja och el till andra uppvärmningssätt, till exempel fjärrvärme och värmepumpar. Användning av biodrivmedel kommer att öka från 3,5 TWh till 7 TWh år 2030 och den största ökningen av biodrivmedel utgörs av biogas och FAME (samlingsnamn på biodiesel). 4.2 Naturvårdsverket Biobränslen har en framträdande och viktig roll i Energimyndighetens långtidsprognos. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för miljöövervakning och ansvarar bland annat för den svenska officiella utsläppsstatistiken och för rapportering av svenska utsläpp till FN och EU. Naturvårdsverket har möjlighet att ge stöd till klimatinvesteringar, till exempel stöd till åtgärder för främjande av förnybara drivmedel. I regeringens regleringsbrev för budgetåret 2012 framgår att Naturvårdsverket bland annat har fått i uppdrag att utvärdera effekten av den höjning av miljöavgiften från 40 till 50 kr/kg för utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, som gjordes år 2008. Vidare ska Naturvårdsverket ta fram förslag på hur en statistik på utsläpp av svenska växthusgaser kan utformas och finansieras. Naturvårdsverket har tagit fram förslag på tilldelning av utsläppsrätter till anläggningar som från och med år 2013 omfattas av lagen om handel med utsläppsrätter. De svenska industriföretag och värmeproducenter som omfattas av EU:s utsläppshandel föreslås få en gratis tilldelning på 30,2 miljoner utsläppsrätter år 2013 vilket successivt minskas till 24 miljoner år 2020. Förslaget på tilldelning, som ges för vart och ett av åren 2013 2020, ska granskas och godkännas av EU-kommissionen och först därefter kan Naturvårdsverket fatta beslut om tilldelningen. 13

4.3 Länsstyrelser Länsstyrelserna har i ett regeringsbeslut från år 2011 fått i uppdrag att senast den 31 mars 2012 lämna ett underlag till Naturvårdsverket om hur man på regional nivå kan bidra till konkreta åtgärder för att uppnå visionen om att Sverige år 2050 inte ska ha något nettoutsläpp av växthusgaser. Uppdraget är en fortsättning på det arbete som inleddes år 2008 då regeringen gav samtliga länsstyrelser i uppdrag att i samverkan med länens privata och offentliga aktörer ta fram strategier, för att nå de uppsatta klimat- och energipolitiska målen. För att ytterligare stärka det regionala klimat- och energiarbetet har regeringen utsett Skåne, Dalarna och Norrbotten till pilotlän för grön utveckling. Dalarna, som är ett glest befolkat län med ett transportberoende näringsliv och energiintensiva industrier, använder mer energi och har högre utsläpp av växthusgaser per invånare än genomsnittet för Sverige. Dalarnas tillgång på förnybar energi överskrider det egna behovet och förutsättningarna för att kraftigt öka produktionen är större än i många andra regioner. Analyser pekar på att Dalarna till år 2050 kan halvera energianvändningen och dubblera utvinningen av förnybar energi. Energiomställningen uppskattas ge cirka 5 000 nya arbetstillfällen i länet och utvecklingen av nya branscher ger möjlighet till ytterligare arbetstillfällen. 4.4 Ideella miljöorganisationer De ideella miljöorganisationerna har vanligen starka åsikter om ökat utnyttjande av våra naturresurser. Svenska Naturskyddsföreningen anser att användningen av biobränslen kan öka till 150-200 TWh, med hållbar produktion och bibehållen biologisk mångfald. Vad gäller ökad användning av bioenergi har Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) i sin klimatpolicy, som antogs så sent som i november 2011, betonat skogssektorns betydelse för klimatomställningen och som producent av biobränslen. Föreningen anser att användning av biobränsle kan öka till mellan 150 och 200 TWh till år 2030, med hållbar produktion och med bibehållen biologisk mångfald. 14

I policyn skriver SNF (bland annat) att uttag av skogsbränsle ska främst ske i form av rester från röjning och avverkning (grenar, ris och toppar, med mera) men också att uttag av visst stamvirke kan vara försvarbart. Stubbrytning ska inte förekomma och askåterföring är nödvändig för att inte utarma skogsmarken. att strikta hållbarhetskriterier ska ställas och tillämpas på produktion och konsumtion av biobränsle och biodrivmedel. Världsnaturfonden (WWF) har en liknande uppfattning om den framtida energiförsörjningen, nämligen att det är möjligt att öka produktionen av biobränslen om det sker på ett hållbart sätt och utan negativa effekter på ekosystemen (Bioenergi nr 3, 2011). 15

5. FORSKNING OCH UTVECKLING När det gäller vår egen syn på forskning och utveckling håller vi med Energimyndigheten om att långsiktiga strategier är generellt viktiga, men att det samtidigt behövs insatser för att komma till rätta med de mest akuta problemen. Norrlandslänen förfogar över stora volymer skogsbränsle som idag inte tas ut på grund av avsättningsproblem och dålig lönsamhet. Mer FoU-resurser behöver sättas in för att samhället ska kunna komma i åtnjutande av dessa resurser. Ökade satsningar behöver också göras på systemforskning för att kunna identifiera flaskhalsar och få till stånd kostnadseffektiva helhetslösningar. Det krävs också forskning för att få fram en bättre och jämnare kvalitet på det skogsbränsle som levereras till värmeverken. För att nå framgång här krävs sannolikt ett mer etablerat samarbete mellan de olika branschsegmenten. Löser man inte dessa frågor är det troligt att de större energianvändarna så småningom tar över anskaffningen av energiråvaran i egen regi för att få mer kontroll över kvalitet och flöden. Branschen behöver enas om en gemensam prissättning för att underlätta handeln med skogsbränsle. Framför allt har de privata skogsägare svårt att översätta de olika betalningsenheterna som används idag för att kunna beräkna netton eller jämföra priset mellan olika virkesköpare. Exempel på betalningsenheter är, kronor per kubikmeter stjälpt (kr/m 3 s) eller fast mått (kr/m 3 f), kronor per råton (kr/råton) eller ton torrsubstans (kr/tts) och kronor per megewattimme (kr/mwh) eller hektar (kr/ha). Samma sak gäller beträffande den småskaliga vedhandeln, där priset normalt avser en volym (ved och luft) och där veden har olika värmevärde beroende på trädslag, fukthalt, rötangrepp, etcetera. SkogForsk, skogsindustrins branschforskningsinstitut, ansvarar för forskningsprogrammet Effektivare skogsbränslesystem (ESS) som är öppet för ansökningar om projektmedel. Projektets mål är att, utifrån ett perspektiv av ekonomisk, social och miljömässig uthållighet, utveckla effektivare produktionssystem och organisationer för skogsbränsleförsörjning. I första hand ägnas ESS åt praktisk utveckling av teknik, metoder och system i hela kedjan från stubbe till inmatning i förbränningsanläggning. Programmet, som nu är inne på sin andra etapp, finansieras gemensamt av Energimyndigheten, skogs- och energisektorn och pågår under åren 2011 2014. Utlysningen gäller FoU-projekt inom främst områden som gäller teknik och metoder för skörd, sönderdelning, transport, lagring, terminalhantering och mätning av skogsbränsle. Mycket av forskningen genomförs med egen personal. Ragnar Jonsson, som är forskare inom Future Forests vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp skriver i en artikel i tidningen Skog & framtid, Nr 2, 2011, att sågverken sannolikt kommer att ta över pappersindustrins roll som naven inom skogsindustrin i och med deras möjligheter att ta fram olika sorters biprodukter som energiråvara. Beträffande pappersindustrins framtid tror han, att tidnings- och tryckpapper kommer att fortsätta sin inledda kräftgång, men att kemiska massabruk kan utvecklas till bioraffinaderier för tillverkning av biobränslen och andra substitut till oljebaserade produkter. Av artikeln framgår att biobränsle 16

omkring år 2017 förväntas bli det största skogssortimentet i Europa och att efterfrågan år 2030 bedöms vara högre än tillgången. I en annan artikel i samma tidning (Skog & framtid, Nr 2 2011) menar Karin Boland Lindahl, avdelningen för landsbygdsutveckling vid SLU och Erik Westholm, professor i kulturgeografi vid SLU, att klimatfrågorna kommer att ställa skogssektorn inför helt nya utmaningar. Oljeutvinningen kommer snart att nå sin kulmen samtidigt som världens befolkning växer och tidigare u-länder förvandlas till i-länder med krav på en västerländsk livsstil med bil och uppvärmda, eller luftkonditionerade bostäder. Därmed menar de att fler internationella aktörer sannolikt kommer att engagera sig i våra nordiska skogar för att trygga sin egen försörjning. Redan idag kan vi se att stora globala energiföretag utan skogsanknytning engagerar sig i skogen och den trenden tror de kommer att växa sig starkare. Westholm menar att det sannolikt inte är någon utopi att vi inom en inte alltför avlägsen framtid får se kinesiska ägare i de nordiska skogarna. Avdelningen för skoglig planering och teknologi vid institutionen för skoglig resurshushållning på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå forskar med liknande frågor som SkogForsk och har också finansieringsstöd från bland annat ESS-programmet. I ett nyligen avslutat program, Forest Power, studerades hela kedjan från skog till energi. Mycket av forskningen handlade om råvaruförsörjning till kraftvärmesektorn. Enligt professor Tomas Nordfjell hoppas de nu på en förlängning av programmet med en inriktning mot råvaruförsörjning till bioraffinaderier med tanke på de kvalitetskrav som dessa har på råvaran. När det gäller kraftvärmeindustrin tror Nordfjell på en fortsatt utbyggnad de närmast kommande 5-10 åren och därefter på en produktionsminskning beroende på energieffektivisering. Han menar att detta öppnar möjligheter till en utbyggnad av bioraffinaderier som också kommer att kunna leverera överskottsvärme och producera gröna kemikalier. 17

6. NÅGRA ÅSIKTER FRÅN BRANSCHENS AKTÖRER Flera aktörer som är involverade i direkt avverkning har intervjuats i samband med genomförda maskinstudier. Vår uppfattning är att det i allmänhet råder en positiv syn på skogsbränsleuttag men att man tycker att ersättningen för råvaran och utfört arbete kunde vara bättre. Nedan följer en kort sammanfattning av de synpunkter som framförts. Skogsindustrierna är både bränsleproducenter och stora användare av energi. De har i det här sammanhanget betraktats som producenter eftersom de ofta har överskott på energiråvara och har egenkontroll över råvaran. 6.1 Biobränsleproducenter Skogsägarna som äger råvarutillgångarna borde vara de som är mest positiva till skogsbränslen och se framtida möjligheter, ändå är det bland dessa som det ofta finns betänkligheter och stor försiktighet. Visst ser skogsägarna positivt på framtiden för skogsbränslen, men det gör de i minst samma utsträckning för andra sortiment. Åsiktsvariationerna är större mellan olika privata skogsägare än inom storskogsbruket. Inom privatskogsbruket finns såväl skeptiker som stora optimister som ser att ökad efterfrågan på energi och biodrivmedel kommer att leda till ökad konkurrens om skogsråvara och höjda priser. Det stora flertalet nöjer sig med att leverera energiråvaran, medan andra utnyttjar möjligheterna att i egen regi eller tillsammans med andra skogsägare driva närvärmecentraler eller förädla råvaran till konventionell brännved för avsalu i närområdet. Flertalet privata skogsägare är positiva till ett uttag av skogsbränsle, men det finns betänkligheter när det gäller näringsuttag, ekonomi och mätningsförfarande. Kritikerna inom privatskogsbruket har tre argument för sin tveksamhet: Är det verkligen bra att ta bort all näring? Skogsbränsle ger inget netto, jag fick nästan betala för att de tog ut virket! Mätningen kan man inte lita på och den går ju inte heller att kontrollera! Det sista argumentet beror på att ett enhetligt betalningssystem saknas. Några av branschens aktörer betalar skogsägaren i stjälpt kubikmeter (kr/m 3 s), medan andra betalar i fastkubikmeter (kr/m 3 f), råton (kr/råton), ton torrsubstans (kr/tts) eller megawattimme (kr/mwh). 18

För skogsägarna är det svårt att uppskatta hur många fastkubikmeter eller megawattimmar den stora högen med grot eller träddelar innehåller och avräkningen kan bli en negativ överraskning. Besvikelse över att skogsbränsle inte ger något netto gäller nästa alltid när det har varit fråga om bränsleavverkning i tidiga gallringar och i bestånd med eftersatt röjning, mer sällan vid andra typer av bränsleavverkningar. Skogsägaren ser det som att stora volymer bränsle tas ut, utan att det ger något netto. Att det främst varit en skogsvårdande åtgärd som höjer det framtida värdet på beståndet och att det blivit dyrare att åtgärda beståndet med andra metoder glöms oftast bort. Det här är främst ett pedagogiskt problem för virkesköparna, som måste bli ännu bättre på att förklara alternativen och de positiva effekterna av åtgärden. Deras problem är att det är mycket svårt att på förhand förutse det ekonomiska utfallet i den här typen av bestånd. Tveksamhet beträffande bortförsel av näringsämnen är mer relevant, eftersom det är ett faktum att ett ökat uttag av biomassa också medför ett ökat uttag av näringsämnen. Skogsstyrelsen lämnar klara riktlinjer från som utgår från att markens långsiktiga produktionsförmåga inte ska påverkas. Riktlinjerna är inte allmänt kända bland skogsägare och man bör ha respekt för att personliga åsikter inte alltid överensstämmer helt med myndigheternas anvisningar. Som grupp är privata skogsägare positiva till skogsbränsle. De ser fördelar i att konkurrensen om virket ökar och att det nu finns valmöjligheter och avsättning för allt virke oavsett trädslag och utan krav på kvalitet. För de företag inom storskogsbruket som är knutna till egna industrier är huvuduppgiften att försörja industrierna med råvara. Men i och med att industrierna strävar efter en ökad självförsörjning på energi har det också blivit en uppgift att öka användningen av trädbränslen. Visst hörs fortfarande kommentarer om att biobränslen är skattesubventionerade men den vanliga uppfattningen är att det är viktigt att vara en aktör på energimarknaden eftersom det finns lönsamhet i verksamheten och att det utgör ett konkurrensmedel i samband med virkesköp. De hoppas också att det i en snar framtid kommer att finnas biodrivmedel för skogsmaskiner och virkestransporter. Inom storskogsbruk som är fristående från industrin, exempelvis Sveaskog, finns förväntningar och förhoppningar om att energisortimenten ska bli ännu viktigare för skogsbruket. Sveaskog satsar uttalat på att utvärdera och utveckla effektivare metoder för hantering av bränslesortiment. Man är också ledande inom utvecklingen av teknik för brytning av stubbar och samarbetar med industrin om metoder för framställning av biodrivmedel. För sågverken har den ökade användningen av spån för tillverkning av pellets och flis som bränsle i värmeverken medfört att man redan har god avsättning för alla biprodukter. Som många andra tror flera inom sågverksbranschen på större konkurrens om energiråvaran och högre priser. De sågverk, som vi varit i kontakt med, tror inte på någon egen vidareförädling, utan ser sig närmast som en fortsatt framtida leverantör av olika biprodukter till energimarknaden. Skogsindustrin har en nollvison för användande av fossil energi i processerna och ser sig själva som en viktig aktör på vägen mot ett hållbart energisystem (Skog & industri, nr 4, 2011). De ser en potential för ökad produktion av både el och värme och i framtiden även som 19

producent av biodrivmedel. Samtidigt påpekar de att även om möjligheterna är stora är vägen dit lång och att det är de enskilda bruken som själva väljer vilken inriktning de vill satsa på. Ett exempel på satsningar för framtiden visar Holmen Biorefinery Center (HBC) med forskning och utveckling inom områden som biobränsle, biogas, biodrivmedel, kemikalier, etcetera. Grundidén är, att som komplement till de traditionella produkterna, tillvarata vedråvara och restprodukter på ett mer effektivt sätt. Ett annat exempel visar Iggesunds Bruk som vid den pågående ombyggnaden av sodapannan har stort fokus på energieffektivitet och att producera egen el. Självförsörjningsgraden på el, som tidigare var 50 %, ökar efter ombyggnaden till 87 % samtidigt som leveranserna av värme till fjärrvärmenätet ökar. Målet är att vara helt självförsörjande och oberoende av fossila bränslen (Skog & virke nr 1, 2011). Skogsindustrin ser en potential för ökad produktion av både el och värme och i framtiden även som producent av biodrivmedel (Iggesunds Bruk). Foto: Rolf Andersson, Bildbolaget 6.2 Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen är en myndighet. Men eftersom vi genomfört intervjuer med fältpersonal verksamma vid Skogsstyrelsen i Hedemora, betraktar vi det som en regional aktör. De anser sig generellt ha en positiv syn på biobränsleuttag från skogen, eftersom det är en förnybar energikälla som skapar jobb och bidrar till att minska oljeberoendet. De betonar, att verksamheten måste ta hänsyn till den biologiska mångfalden och att näringsuttaget måste kompenseras, till exempel genom återförande av träaskan. Enligt uppgiftslämnarna är skogsägarnas intresse för askåterföring större idag än det varit tidigare. 20

Enligt Skogsstyrelsen i Hedemora är skogsägarnas intresse för askåterföring större idag än det varit tidigare. De har tydligt sett att uttaget av grot ökat under senare år. År 2005-2006 noterades ett trendbrott med en dramatisk ökning av anmälda grotuttag. Idag anmäls bränsleuttag på cirka 80 % av slutavverkningarna i södra Dalarna men det är osäkert hur stor andel av dessa anmälningar som resulterar i ett konkret bränsleuttag. De tror att det mer eller mindre har blivit något av en rutin att anmäla bränsleuttag. Även bränsleuttag från unga skogar har ökat. Här har de sett att några virkesköpare har varit mycket aktiva och mer eller mindre specialiserat sig på den typen av bränsleobjekt. För närvarande driver Skogsstyrelsen ett 3-årigt kompetensutvecklingsprojekt vars syfte är att öka uttaget av bioenergi från skogen, inriktat mot framför allt yngre skogsbestånd. Utöver ett ökat tillskott av biobränsle till samhället är åtgärden beståndsvårdande. Informationskampanjen ska bidra till ökad kunskap hos skogsägarna, så att de negativa effekterna på markens långsiktiga produktionsförmåga begränsas. Andra syften med projektet är att det ska bidra till en ökad produktion av värdefulla industrisortiment och att den biologiska mångfalden värnas. Det betonas att projektet utgör ett led i att komma tillrätta med det eftersatta röjningsbehovet. Huvudbudskapet är att ungskogarna ska skötas på traditionellt sätt med insatta röjningsåtgärder enligt vedertagen praxis. Samtidigt påpekar man att det på sikt är en bättre ekonomi att göra ett energiuttag i en eftersatt röjning än att inte göra något alls. Dessutom kan ett energiuttag ge ett ekonomiskt bidrag till åtgärdens genomförande. Projektets målgrupper är skogsägare med större arealer eftersatta ungskogar, skogstjänstemän och entreprenörer som arbetar med biobränsleuttag. Informationen ska ske via individuell rådgivning, genom kursverksamhet, seminarier, skogsdagar och exkursioner. Viktiga hjälpmedel vid informationsinsatsen utgörs av olika broschyrer och foldrar som tagits fram av Skogsstyrelsen. Resultatet av projektet, som startade i januari 2011, följs upp via löpande rapportering av distriktens prestationer samt via utvärderingar av genomförda kurser och annan aktivitetsverksamhet. Enligt de intervjuade finns cirka 1 miljon hektar konfliktbestånd i Sverige, vilket 21

skulle kunna ge ett rejält tillskott av biobränsle samtidigt som en skogsvårdande insats genomförs. Ett frågetecken här är vad näringsuttaget kommer att innebära på sikt för beståndets utveckling. Andra objekt, som de tycker sig märka att energiuttaget ökar från, är dikeskanter utefter skogsbilvägar samt i gränsområden till jordbruksmark och vattenområden. De har ingen överblick över den här verksamheten utan det är mest en känsla av att uttagen ökar. Ett befarat problem är att det inte tas tillräcklig hänsyn till lövkantzoner, död ved, etcetera, som är en förutsättning för den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen i Hedemora kunde notera ett trendbrott år 2005-2006 med en dramatisk ökning av anmälda grotuttag. Andra objekt, som de tycker sig märka att energiuttaget ökar från är dikeskanter utefter skogsbilvägar samt i gränsområden till jordbruksmark och vattenområden. Ett återkommande samtalsämne vid intervjun är kretsloppstänkandet och vikten av biologisk mångfald. När det gäller Skogsstyrelsens krav på att död ved ska lämnas i samband med olika skogliga åtgärder är de överens om att uppställda mål är uppfyllda i södra Dalarna. Andra frågor som diskuterades i samband med intervjun var lönsamheten vid skogsbränsleuttag från unga bestånd samt svårigheten att på förhand uttala sig om det ekonomiska utfallet i olika typer av ungskogsbestånd. Då kom vi in på de försök som har genomförts inom projekt SWX-Energi. De som visar att uttagets medelstamdiameter har stor inverkan på det ekonomiska resultatet. Resultatet är helt beroende av förutsättningarna beträffande trädslagsfördelning, stamantal per hektar, medelstamvolym, etcetera, men hittills genomförda studier pekar på goda möjligheter att erhålla ett netto vid en medeldiameter på uttaget runt 7-8 cm. Vid lägre medeldiameter får skogsägaren räkna med att åtgärden sannolikt kan medföra en kostnad, men energiuttaget ger ett bidrag till åtgärdens genomförande. det innebär att kostnaden blir mindre jämfört med en konventionell motormanuell röjning där de fällda träden lämnas i beståndet och får multna. Rent generellt är det svårt att säga något om det ekonomiska utfallet eftersom det är svårt att bedöma energiuttagets storlek även om man lägger ut ett antal cirkelprovytor. Problemet ligger i att de eftersatta bestånden normalt har stor diameterspridning och är stamtäta samt att luckor och förväxande träd kan förekomma i större eller mindre omfattning. Terrängtransportavståndet har också stor inverkan på det ekonomiska resultatet liksom maskinförarnas erfarenheter och skicklighet. En siktröjning eller förröjning av klenare träd, som kan genomföras av skogsägaren själv, har också viss inverkan på resultatet. Den underlättar skördarens arbete och leder därmed till minskade maskinkostnader. I den här typen av bestånd är det också viktigt att så mycket 22

grönmassa som möjligt lämnas för att inte utarma marken. Sannolikt skulle en grovkvistning och/eller en kvarlämning av trädens toppar på sikt vara ett ekonomiskt bättre alternativ än en klinisk städning av beståndet. Man bör också vara medveten om att speciellt yngre granbestånd är känsliga för markskador. Det finns risk för skador, speciellt om det är oerfarna maskinförare, med de relativt tunga maskiner som används i sammanhanget. I normala fall betalar värmeverken för levererat bränsle i kr/mwh, vilket innebär att virkesköparen vill leverera ett så torrt bränsle som möjligt. Det här löses genom att slutavverkningsresterna torkas på hygget. Vid uttag av bränsle i unga bestånd tillåter inte 29 i skogsvårdslagen att grövre virke lämnas kvar i skogen på grund av risken för insektsangrepp. Det här utgör naturligtvis ett problem som påpekades av intervjuaren och här svarade Skogsstyrelsens personal att just nu pågår en översyn av 29, men däremot vet de ännu inte hur, eller om den kommer att ändras. Rent generellt förefaller det som att Skogsstyrelsen har blivit mer öppen för ett uttag av skogsbränsle jämfört med tidigare. Det är inte heller lika mycket diskussioner om behovet av askåterföring som tidigare. 6.3 Entreprenörer och bränsleförmedlare De maskinentreprenörer som intervjuades har under flera år arbetat med uttag av skogsbränsle från yngre bestånd. De anger att det tidigare har varit dålig ekonomi vid den här typen av åtgärder men att det nu börjar se bättre ut. En av entreprenörerna, med erfarenhet av olika typer av flerträdsackumulerande aggregat, tror att aggregat med sågsvärd och kvistknivar kommer att bli vanligare i framtiden på grund av att de kan användas för olika typer av arbetsuppgifter (flexibiliteten gör att entreprenören blir mer efterfrågad på marknaden). Just nu kör han ett Bracke-aggregat, som han anser har framtiden för sig eftersom det kan användas i olika typer av ungskogar. I riktigt ung och tät skog kan aggregatet användas för svepande röjning, vilket innebär att ingen motormanuell siktröjning behöver ske. En fördel med Bracke-aggregatet uppges vara att ingen motormanuell siktröjning behöver ske. 23

Aggregat med klippande verktyg (knivar) har han dålig erfarenhet av, eftersom hans upplevelse är att de lätt går sönder. Dessutom är det inte helt ovanligt att mindre träd rycks upp med roten istället för att klippas av. Om valet istället blir att lämna kvar dem i beståndet ger det ett intryck av ett dåligt utfört arbete. Han säger också att det vid behov går fortare att kapa längre träd med sågsvärd än med klippande aggregat. Används den sistnämnda typen av aggregat i längre skog krävs i regel en gripsågsskotare, som kan längdanpassa träden för att underlätta skotarens hantering och transport. Ett generellt problem med samtliga på marknaden förekommande aggregat är, att det i längre skog kan vara svårt att ackumulera tillräckligt många träd på grund av en otillfredsställande fasthållning. Han anser att fångstarmarna bör förbättras så att fler träd kan ackumuleras utan att det krånglar, men betonar samtidigt att aggregaten inte får bli tyngre än de är idag. Uppfattningen hos övriga intervjuade avverkningsentreprenörer är ungefär densamma, men däremot råder delade meningar om huruvida arbetsersättningen ska betalas per timme eller på ackord. Några entreprenörer menar att det aldrig går att få till stånd ett rättvist ackord och föredrar därför timpenning, medan andra entreprenörer anser att ackordet ger mer stimulans i arbetet. Även arbetsmetoderna varierar något och här förefaller det råda en viss osäkerhet om vilken arbetsmetod som är mest effektiv och tidsbesparande. Vid arbete med aggregat som har kvistknivar körs antingen hela trädet genom aggregatet med öppna kvistknivar och kapas i hanterbara längder för skotaren, eller också avverkas det stående trädet i två steg för att uppnå samma resultat. Kombinationer av de olika metoderna förekommer också. Det finns olika uppfattningar om hur mycket av kvistar och toppar som ska lämnas kvar i beståndet. Några entreprenörer anser att vid uttag av biobränsle i unga bestånd bör relativt mycket kvistar och toppar lämna kvar för att minska förlusten av näringsämnen, medan andra anser att det blir kvar så det räcker antingen man vill eller inte. Viktigt är dock att det lämnas material i vägar på blötare partier för att undvika markskador. Flerträdsackumulerande aggregat med kvist- och kapfunktion blir allt vanligare i framtiden på grund av att de kan användas för olika typer av arbetsuppgifter (flexibiliteten gör att entreprenören blir mer efterfrågad på marknaden). 24

Uttag av grot (grenar och toppar) i samband med slutavverkning är idag en etablerad metod som fungerar bra, men som kräver viss eftertanke och planering för att kvaliteten på bränslet ska bli så bra som möjligt. Vid avverkningen måste grenarna och topparna läggas upp på en plats som är fri från mindre träd och plantor som kan rotryckas i samband med lastning på skotaren och därmed riskeras att hamna i bränslet. Helst bör en underväxtröjning ske innan avverkningen. Om bränslet sammanförs till en välta för torkning bör den läggas upp på en plats som erbjuder maximal exponering för sol och vind. Helst bör ett grövre material läggas i bottnen på vältan. Långa toppar är en annan metod som kan användas för uttag av bränsle i samband med slutavverkningar. Metoden innebär att timmer tas ut som enda rundvirkessortiment och resten av trädet (de okvistade topparna), samt udda trädslag och träd som inte håller timmerdimension, tas ut som ett bränslesortiment. Långa toppar kan vara en bra metod vid fallande virkespriser och stor efterfrågan på skogsbränsle. De maskinförare vi pratat med har lite olika åsikter, men uppger att metoden i stort sett fungerar bra, trots att de inte har någon större erfarenhet av den eftersom den är ny och kräver viss inkörningstid. En skördarförare anser att LT-metoden fungerar bättre än grot-metoden, framför allt i lite grövre skog och med stort inslag av löv. En förare uppger att LT-metoden innebär mer krankörning än grot-metoden och att han får arbeta med mer kranlängd. Två förare anger att längre träd, som inte håller timmerkvalitet, kan vara svåra att hantera vid LT-metoden. En av dessa förare anger också att tallar med stor krona och torrgranar är svåra att hantera. En förare menar, att det inte är någon större skillnad mellan LT-metoden och grot-metoden. Samtliga skotarförare vi pratat med anser att långa toppar är betydligt bättre att skota än grot (snabbare lastning/avlastning), men det förutsätter att topparna inte är för långa så att de blir besvärliga att hantera. De anser också att det är lätt att lasta av materialet och att få till stånd en snygg välta. När det gäller önskvärd längd på topparna anser några förare, att de inte bör vara längre än 5 meter, medan andra anser att de inte bör vara längre än 7-8 meter. 25

Till fördelarna hör att det blir färre sortiment att skota och att det är mindre risk att föroreningar följer med vid lastningen jämfört med lastning av grot. Att det går att ta större last vid skotning av långa toppar än vid skotning av grot och att antalet maskinförflyttningar minskar under lastning upplevs som en fördel. De förare av flishuggar, som vi pratat med, anger att det går fortare att flisa långa toppar än grot. De flesta entreprenörer hade uppfattningen att en noggrann planering bör genomföras innan avverkningsarbetet påbörjas. Man ska gå över beståndet för att bilda sig en uppfattning om beståndsgränser och markbeskaffenheter och bedöma områden där huvudvägar bör risas för att minska risken för sönderkörning, etcetera. I stort sett samtliga uppgav att en sådan planering och översyn sällan genomförs i praktiken. De intervjuade var överlag tämligen säkra på att bra kartmaterial, tydliga markeringar av känsliga områden och klara avverkningsinstruktioner utgör en viktig del för att kunna minimera mark- och beståndsskador. Några entreprenörer påtalade också vikten av vidareutbildning för att kunna minska skador och öka lönsamheten i arbetet. De ansåg också att en effektivare logistikkedja kan ha stor inverkan på totalekonomin. Som exempel nämns att ett delkvistat energisortiment innebär större skotarlass, mindre avläggsutrymme samt att konventionella rundvirkesbilar kan användas för transport till slutkund. Skotarförarna menade, att prestationen vid uttransport av energiråvaran påverkas i hög grad av hur virket läggs upp vid stickvägskant och att dåligt upplagt virke även medför risk för skador på kvarstående träd i samband med lastningen. Flera anser att en trädlängd på 5-6 meter är att föredra och att virkeshögarna helst bör ligga parallellt med vägen eller i 90 graders vinkel till vägen. När det gäller energived (stamvedssortiment för energiändamål) framkom blandade uppfattningar om hur lätt eller svår den var att hantera. Någon förare menade, att den var svår att hantera i samband med lossning i vältan, medan andra ansåg att det inte medförde några problem. Förarna av flishuggar anser att föroreningar i materialet utgör den största risken och att skotarförarna har ett ansvar för att materialet är så rent som möjligt. Några synpunkter på virkets uppläggning hade de inte de flesta ansåg att virkeshögarna generellt sett var bra upplagda. En stor fördel som vi har kunnat se med energisortiment är att det ger mindre ryckighet i maskinutnyttjandet eftersom uttag av det sortimentet kan ökas vid en minskad efterfrågan på rundvirke. Det här innebär att entreprenörerna genom en högre utnyttjandegrad får det lättare vid en lågkonjunktur än entreprenörer i andra länder, som inte har kommit lika långt i utbyggnaden av biobränsleeldade anläggningar. Några maskinentreprenörer i Mellansverige uttryckte farhågor beträffande möjligheten till nyrekrytering av maskinförare på grund av arbetskraftskonkurrens från gruvindustrin. De transportörer vi talat med uppger att det finns ett flertal problem vid såväl lastbilstransport som tågtransport. Ett önskemål från bränsleleverantörerna är att mer volymer kan läggas på tågtransport, men konkurrensen med andra gods gör att tillgängligheten på järnvägsnätet är begränsat. Dessutom är nätet till stora delar nedslitet, dåligt utbyggt, saknar dubbelspår och har otillräckligt antal mötesplatser på linjer med enkelspår. 26