Folkhemmets renande kniv

Folkhemmets renande kniv VARFÖR STERILISERADES 62 888 PERSONER I SVERIGE? Specialarbete 20 p Patrik Pettersson, Sp3b Tycho Braheskolan, Helsingborg, 2001-04-02 Handledare: Håkan Lilliefeldt - 1 -

Sammanfattning Redan år 1686 stiftas Sveriges första lag som har med arvsförädling att göra. Personer som lider av epilepsi förbjuds då gifta sig. Detta är en av världens första lagar gällande ärftligt överförbara sjukdomar och Sverige håller sig även fortsättningsvis i täten när det gäller forskning inom området rashygien. Sverige har en gammal tradition med vetenskaplig forskning, bl.a. med Carl von Linné som placerar in människan i Systema Naturae och delar in människorna i olika varianter. Där läggs grunden i bl.a. Sverige för rastänkandet. När 1800-talet övergår i 1900-tal vinner rasfrågorna allt större intresse i Sverige. Enligt den senaste forskningen är det mesta medfött, såväl sjukdomar som intelligens. Samtidigt växer politiska intressen fram som vill omsätta det teoretiska kunnandet i praktiken. Under 1910- och 20-talen är Socialdemokraterna de ivrigaste förespråkarna, men förespråkare från alla riksdagspartier finns. En orsak till att de rashygieniska idéerna får så stor spridning just vid den här tidpunkten kan vara den osäkerhet som många upplever inför de stora förändringar som äger rum i samhället, t.ex. industrialiseringen och inflyttningen till staden. Man är rädd för att den dugliga bondestammen ska förstöras av den skadliga industrin och de faror som är förknippade därmed. De politiska intressena leder till att man 1922 öppnar världens första statliga institut för rasbiologi i Uppsala. Där mäter man skallar och därifrån utbildar man folket i rasfrågor. De rashygieniska idéerna hänger tätt samman med begreppet folkhemmet. Per Albin Hansson vill att alla ska hjälpas åt för att höja standarden och levnadsvillkoren. Han vill avskaffa fattigdomen, vilket sker genom rashygienens försorg. Tyvärr leder det till att man istället för fattigdomen avskaffar de som är fattiga. Man ser till att de undermåliga individerna som inte passar in i samhället hindras från att skaffa barn. Detta sker genom sterilisering, frivillig eller inte, med eller utan utpressning. Inte förrän 1975 förbjuds all sterilisering utan samtycke. Först då får människan tillbaka en av de grundläggande rättigheterna rätten att föra sin släkt vidare genom att skaffa barn. - 2 -

Innehåll Inledning... 4 Syfte, problem och avgränsningar... 4 Metod och material... 5 Definitioner... 5 Historisk tillbakablick... 6 1600-tal... 6 1700-tal... 6 1800-tal... 6 1900-tal... 7 Växande intresse för rashygien... 7 Politisk fråga... 7 Bildning av folket... 8 Folkhemmet lanseras... 9 Steriliseringslagar... 9 Drastiska förslag från paret Myrdal... 10 Vändpunkt i rastänkandet... 10 Tvångssterilisering... 10 Vaga grunder för sterilisering... 11 Kulmen nås och nedtystning följer... 12 Varför i Sverige?... 13 Utvärdering... 14 Litteraturförteckning... 15 Bilaga 1-1934 års steriliseringslag... 16 Bilaga 2-1941 års steriliseringslag... 17 Bilaga 3 Antalet steriliseringar i sverige 1935-1975... 18 Bilaga 4 Andelen steriliseringar i några länder... 20-3 -

Inledning Den minsta lilla varelse, som man finner i mikroskoper eller med möda kan upptäcka i skog och mark, underkastas den minutiösaste undersökning och beskrivning, likaså de alster och verk, som av människor förfärdigats under tidernas lopp, men för människan själv och hennes beskaffenhet intressera sig de flesta ej. Så skriver Herman Lundborg i förordet till boken Rasfrågor i modern belysning år 1919, tre år innan han blir chef för det nybildade Rasbiologiska institutet i Uppsala. Det är en bra beskrivning av det synsätt som präglade anhängarna av rasbiologin och rashygienen. Ett synsätt som är i grunden gott men som mot slutet blir så fel. Ett synsätt som föds under 1600-talet och sedan blir alltmer populärt fram till strax efter andra världskriget. Citatet är från en tid då rasbiologins idéer blir folkliga och sprider sig i alla samhällsklasser och inte längre bara bland de bildade. Nåja, det är ju inte alla som är förtjusta i idéerna, speciellt inte de tusentals människor som kommer i kontakt med rashygienens oförlåtande baksida, de som anses vara mindre värda och därför måste bekämpas. Men det är klart, de bekämpas ju för rasens bästa och därmed för sitt eget bästa. En annan anledning till varför jag har valt att skriva mitt specialarbete om rashygienens historia än att jag tycker detta är otroligt intressant, finns nog inte att finna. Jag fascineras av de visioner som kännetecknade folkhemssverige men förfasas på samma gång över de medel som användes för att förverkliga dem. Det är intressant att forska på folkhemmets mörka bakgator som det annars tigs om. Folkhemmet har blivit ett enbart positivt begrepp där man glömmer bort vilka åtgärder som vidtogs för att skapa det nya samhället. Om steriliseringarna har det alltför länge bara viskats. Det var ju inte förrän i slutet av 1990-talet som regeringen beslutade att ersätta dem som fallit offer för folkhemmets renande kniv. Låt oss hoppas att ingen behöver vara oönskad av samhället i framtiden. Syfte, problem och avgränsningar Min målsättning med detta arbete är att ta reda på hur de officiella steriliseringarna av 62 888 personer i Sverige kunde ske, helt lagligt. Varför fick de rasbiologiska idealen så stor framgång i Sverige men inte i andra länder och i hur stor omfattning bidrog folkhemstanken till utrotandet av mindervärdiga objekt? Hur kunde 62 888 personer steriliseras utan att några större protester förekom? De här och många frågor därtill försöker jag ge svar på i detta arbete, vilket dock inte kan anses vara enkelt. Det finns många teorier om orsakerna till den stora spridningen av de rashygieniska tankarna i Sverige. Det finns mängder av litteratur som beskriver hur mätningar och bestämningar av olika raser gått till. Likaså finns det ett otal beskrivningar av olika rasegenskaper från 1900-talets första hälft. Jag tycker dock inte att detta passar in i mitt arbete. Min avsikt är inte att ta reda på hur rasforskningen i Sverige har gått till, utan varför den förekommit. Därför är mätresultat och tillvägagångssätt tämligen onödiga, även om en viss del kan hjälpa förståelsen av rastänkandets omfattning i landet. Arbetets syfte är att belysa den andra sidan av folkhemmet, d.v.s. den negativa sidan. Det är tusentals människor som har fått offra sin fertilitet för byggandet av ett bättre samhälle. Dessa människor var oönskade och skadade enligt rasbiologins lära den övriga befolkningen. Varför? Varför steriliserades 62 888 personer? - 4 -

Metod och material Genom att läsa litteratur från både förr och nu försöker jag ta reda på vilka tankar som rådde främst under 1900-talets första halva. När man läser böcker från den tid då steriliseringarna ägde rum får man en bra inblick i den tidens tankegångar. Det hjälper förståelsen av hur man resonerade då, för det skiljer sig naturligtvis från hur man skulle resonera idag. Samhällets normer och ramar förändras ständigt och det som var allmänt vedertaget då och grundat på den tidens forskning behöver nödvändigtvis inte vara accepterat i dagens läge. Tiden för det svenska folkhemsbygget präglades av andra synsätt, vilket gör det svårt att annars förstå hur man kunde tycka att steriliseringar av undermåliga individer var något positivt och etiskt riktigt. När jag läser samtida litteratur skapar jag mig en bild av tidens anda och vad som drev rashygienens förespråkare. Men det är också nyttigt att läsa böcker skrivna i efterhand. Det är i efterhand man kan dra slutsatser och se det hela utifrån ett längre perspektiv. Genom att läsa moderna böcker i ämnet har jag breddat mina egna slutsatser och fått en avsevärt bättre bild av dåtidens rastankar. Med andra ord så har nutida och dåtida litteratur kompletterat varandra väl och lett till att jag har fått en relativt god helhetsbild av det jag skriver om. Definitioner Många av orden som används i detta arbete är omtvistade, medan andra kan ha en annan betydelse och värdeladdning idag än för några år sedan. Det finns svårigheter i att definiera vissa ord, varvid jag råder specialarbetets läsare att inte lägga för stor tyngd vid enskilda ords användning. Ras mer eller mindre väl differentierad population inom en art; geografisk variant. (Norstedts Uppslagsbok, 1995) Fram till någon gång vid andra världskrigets utbrott hade ordet ras inte samma betydelse som det fått under och efter kriget. Ras behövde nödvändigtvis inte betyda german eller neger, utan kunde lika väl tjäna som beteckning för olika samhällsklasser. Det finns även exempel på uttryck där ras på 1920-talet kan beskriva en persons karaktär, exempelvis hon har race, vilket kunde betyda att hon var en framgångsrik kvinna, möjligtvis välbärgad, intelligent och vacker. Rasbiologi Egentligen den del av ärftlighetsforskningen som studerar en ras utveckling (Norstedts Uppslagsbok, 1995) Rasbiologi är det vetenskapliga utforskandet av skillnader mellan olika raser. Eftersom betydelsen av ordet ras skiftat under tidens gång (se ovan) har således även betydelsen av ordet rasbiologi förändrats. Enklaste förklaringen torde vara den, att rasbiologi är studerandet och utforskandet av olika raser. Rashygien Tillämpandet av rasbiologin. Bevarandet av rasernas (och de bättre samhällsklassernas) egenskaper genom t.ex. lagstiftning. Sterilisering Varaktigt upphävande av fortplantningsförmågan, t.ex. genom avsnörning av sädesledarna hos mannen eller av äggledarna hos kvinnan. (Norstedts Uppslagsbok, 1995) Sinnesslöhet Äldre benämning på psykisk utvecklingsstörning. (Norstedts Uppslagsbok, 1995) Sinnesslöhet är en diffus benämning på personer som lider av t.ex. alkoholism, är brottslingar, vagabonder eller psykiskt utvecklingsstörda. Det är en ganska välanvänd etikett på dem som inte ansågs vara som alla andra. - 5 -

Historisk tillbakablick 1600-tal År 1686 stiftas Sveriges första lag som har med arvsförädling att göra. Personer som lider av epilepsi förbjuds gifta sig. År 1757 förnyas lagen av kung Adolf Fredrik och kommer då att lyda: Och alldenstund de mest förfarne läkare från äldsta tider varit överens om, att en rätt fallandesot fortplantas från föräldrar på barn och barnbarn, och då vi finner att det enda medlet att efter hand utrota den rätta fallandesoten är att förbjuda giftermål för de män eller kvinnor, som är behäftade därmed, är detta vår vilja och befallning. (Lindquist, 1991, s 32). Denna lag är en av världens första lagar gällande ärftligt överförbara sjukdomar (sjukdomar som vid denna tid ansågs ärftligt överförbara). 1700-tal År 1758 placerar svensken Carl von Linné in människan i sitt verk Systema Naturae. Därmed kan man säga att grunden för rastänkandet i bl.a. Sverige har lagts, för Linné delar in människan i olika varianter av Homo Sapiens, senare kallat raser. Det är emellertid viktigt att påpeka att Linné inte påstår att vissa varianter är mer värda än andra. Under 1700-talet försöker många hitta metoder för att utforska människan. En holländsk läkare och professor vid namn Pieter Campet lägger märke till att afrikaner allt som oftast har ett mer framskjutande käkparti än européer, varvid han tar fram ett sätt att mäta denna skillnad. Han presenterar den s.k. ansiktsvinkeln som är ett mått på hur mycket ansiktet framskjuter noslikt i förhållande till hjärnkraniet (Lindquist, 1991, s 35). Européer är det folkslag med störst ansiktsvinkel, d.v.s. minst nosliknande. Därefter följer negrer med en ansiktsvinkel av 70 grader, orangutanger med 58 och hästar med 23. Med de mätningarna påstår Campet att olika folk har nått olika långt i utvecklingen. Vid samma tid som Campet mäter ansiktsvinklar utvecklar man i Tyskland kraniologin. Genom att mäta kraniets storlek och form bestämmer man vilken ras personen tillhör. Man driver sin kraniemätning så långt att man t.o.m. säger sig kunna identifiera intelligens och andra psykiska egenskaper med denna. Kraniologin har stora likheter med frenologin som blir populär framför allt på 1800-talet. Inom frenologin mäter man istället upphöjningar och fördjupningar på huvudet och drar liknande slutsatser som inom kraniologin. 1800-tal Anders Retzius, svensk professor i anatomi vid Karolinska institutet, anammar kraniemätningens tankegångar i början av 1800-talet och utvecklar två mätmetoder som senare blir kända och välanvända i stora delar av världen. Redan nu visar Sverige att det är ett modernt land som är långt kommet inom den nya forskningen. Anders Retzius bygger upp en kraniesamling där han mäter och delar in skallarna i grupper. Herbert Spencer, filosof, publicerar i början av 1850-talet teorin om det naturliga urvalet. Teorin tillämpar han på kampen mellan nationer och då speciellt mellan kolonier och kolonialmakter, men även på det inomsamhälleliga sociala livet. Charles Darwin, vän till Spencer, blir inspirerad och använder teorin i sina egna verk. I Paris bildas 1859 ett av världens första sällskap för antropologi 1. De flesta medlemmarna är läkare, d.v.s. högt utbildade personer med på den tiden stort inflytande i övriga 1 Antropologi är vetenskapen om människan som rasvarelse (SAOL, 1998). - 6 -

samhället. Det är alltså inte konstigt att tankarna snabbt får spridning i hela samhället. Sällskapet vidareutvecklar den nya vetenskapen för att även applicera den på olika samhällsklasser inom ett folkslag. Man fyller kranier med pepparkorn för att mäta hur mycket hjärnsubstans som ryms. Resultat: européer har större hjärna. Dessutom har kvinnor, barn och fattiga människor på landsbygden mindre hjärnor än manlig medelklass. I Sverige bildas ett sällskap för antropologi 1882. Sällskapet utför under ledning av Gustaf Retzius, son till Anders Retzius och även han professor vid Karolinska institutet, omfattande undersökningar av kranier. Tillsammans med en kollega mäter Retzius 45 000 värnpliktiga svenskar. Resultatet publicerar de 1902 i ett verk kallat Anthropologia Suecia där de visar hur de viktigaste rasegenskaperna fördelas på olika landskap. De konstaterar att Sverige har världens renaste germanska ras 2. 1900-tal Kring sekelskiftet (1800-1900) vinner rasfrågorna allt större intresse i landet. Man menar att det mesta är medfött, såväl sjukdomar som begåvning. Fram till sekelskiftet är rasbiologi och rashygien främst en fråga för akademiker, men i början av 1900-talet börjar det även bli en fråga för politiker. Det växer fram politiska intressen för att omsätta kunskaperna i praktiska handlingar. I Indiana, USA, har man redan 1907 infört världens första lag angående tvångssterilisering av sinnesslöa, återfallsförbrytare, epileptiker m.fl. Rastankarna byter namn under tidens gång men består enligt Bosse Lindquist (1991, s 33) hela tiden av tre grundidéer: Olika människor har olika egenskaper. Vissa egenskaper är mer värda än andra. Vissa människor har sådana egenskaper att de aldrig borde ha fått komma till världen. Frågan är hur detta kunde bli allmänt vedertagen vetenskap. Här slutar min korta historiska tillbakablick och en utförligare granskning av rastankarna strax före och under folkhemstiden tar vid. Växande intresse för rashygien År 1910 bildar några vetenskapsmän Svenska sällskapet för rashygien. Sällskapets uppgift är att stödja forskning om människans genetiska variationsförmåga, att utbilda folket samt att förbättra såväl den fysiska som mentala hälsan hos kommande generationer. Herman Lundborg, som vid den här tiden är medicinare (kommer senare bli chef för det rasbiologiska institutet), använder sig av kyrkoböcker, noteringar från offentliga arkiv och intervjuer för att flera hundra år tillbaka kartlägga en släkts rötter. Inom släkten finns en farlig, ärftlig form av epilepsi. Hos de senare generationerna har sjukdomen drabbat allt fler, vilket Lundborg menar beror på dåligt gjorda val av äktenskapspartners. Samtidigt som sjukdomen har spridit sig har släkten gått från att vara relativt välbärgade till att bli fattiga. Den omfattande studien fyller två tunga band och man kan med lätthet förstå hur seriöst Lundborg och andra rasbiologer behandlar forskningen. Med släktstudien visar Lundborg på vad som händer om inget görs för att bekämpa degenerationsfaran, d.v.s. faran av att befolkningen blir negativt påverkad av sjukdomar och dåliga drag från andra raser och till sist urartar. Politisk fråga Under 1910- och 20-talen talar riksdagsmän från alla partier sig varma för att omsätta den rasbiologiska kunskapen i praktiken. Allra tydligast hörs ropen från Socialdemokraterna samt Bondeförbundet och Jordbrukarnas riksförbund 3. Stora förändringar har inletts och större stundar i landet. Osäkerhet bland socialdemokrater och jordbrukare kan vara en viktig anledning till att det är just de som är de ivrigaste förespråkarna. Man vet inte vad 2 Den germanska rasen kallas av andra nordisk. 3 Bondeförbundet och Jordbrukarnas riksförbund bildar 1921Bondeförbundet, vilket senare blir Centerpartiet. - 7 -

som kommer hända på arbetsmarknaden när industrialiseringen tvingar folk att flytta från landsbygden till staden. Man fruktar att bondestammen ska förgås i den hårda industrimiljön. Därför menar man att raslagar måste införas för att hjälpa den dugliga bondeklassen att överleva. Industrin och allt som hör därtill verkar enligt förespråkarna nedbrytande och ledar till att böndernas släkte blir allt svagare och alkoholister, asociala människor, tattare 4 och liknande tar överhanden i samhället. Man kan ana ett viss mått av rädsla bland politiker och befolkningen. Riksdagsmännens rop på åtgärder för att bevara den hälsosamma rasen leder till att riksdagen 1915 beslutar om lagar för äktenskapshinder. Personer som lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller ärftlig epilepsi får inte ingå äktenskap, vilket kontrolleras genom att alla äktenskap måste godkännas av kyrkan eller staten för att vara lagliga och giltiga. Enligt Broberg och Tydén (1991) följdes lagen dock inte i någon större utsträckning. Vid 1920-talets början skriver den socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting under en motion om att staten bör satsa på rashygien. Den viktigaste punkten i motionen är att Sverige bör öppna ett statligt institut för rasbiologi där vetenskaplig forskning ska bedrivas för att ta reda på hur framgångsrika människor uppmuntras att skaffa fler barn medan mindre lyckade familjer låter bli att föra sina dåliga anlag vidare till nya generationer. Förutom Hjalmar Branting undertecknas motionen av personer från samtliga riksdagspartier. När motionen behandlas i riksdagen är det en enig församling som bifaller förslaget. Sverige inrättar därför år 1922 världens första statliga institut för rasbiologi. Tyskland följer Sveriges exempel tre år därpå. Täta kontakter och idéutbyten inleds mellan de två instituten och bryts inte förrän andra världskrigets utbrott. Bildning av folket Herman Lundborg blir Rasbiologiska institutets första chef och slår an tonen för dess verksamhet. Från institutet i Uppsala skickas forskare ut i landet för att göra undersökningar på Sveriges befolkning. Mer än etthundratusen personer mäts, klassificeras och rangordnas. Man fotograferar personerna ur olika vinklar, påklädda som nakna. Det är tveklöst att upprättandet av institutet leder till att det svenska folket blir mer intresserat av den rasbiologiska vetenskapen och en viktig del av institutets verksamhet blir att bilda folket i ras- och folkfrågor. De noggranna undersökningarna ligger till grund för bl.a. den utställning som anordnas i Uppsala år 1919, där olika folktyper visas upp. En tiondel av Stockholms befolkning och fyrtio procent av Uppsalas besöker den (Lindquist, 1991). Utställningens syfte är att uppfostra besökarna i rashygieniskt tänkande. Det är vare sig första eller sista gången staten försöker uppfostra befolkningen. På 1930-talet presenteras en rad statliga utredningar som försöker förändra folks vanor. Det är dåligt att äta i köket, oekonomiskt att bo i villa, oklokt att ha älskarinna (p.g.a. risken för fler barn) och farligt att inte skura golvet tillräckligt ofta. Förenklat sett kan man säga att alla dessa påbud, som idag verkar överstatliga, tillsammans med de rasbiologiska tankarna syftar till att skapa ett bättre samhälle innehållandes bättre människor. Staten vill begränsa fattigdomens utbredning. Sverige är inget rikt land och alla resurser måste tas i bruk för att en social reform ska äga rum, menar Socialdemokraterna. Samhällets väl måste gå före den enskilda individens väl och en person får därför inte kosta samhället så mycket att det går ut över kollektivet, eller som Zaremba (1999) skriver: Det som var i samhällets intresse var också i individens intresse, varför det framstod som ologiskt, eller kanske antidemokratiskt, att de steriliserade finge rättsliga medel för att värja sig mot ingreppet. Inte kan väl de sjuka cellerna ha några rättigheter på den friska kroppens bekostnad? 4 Ordet tattare används flitigt på 1940- och 50-talen. Det avser människor som på något vis står utanför samhället; uppträder avvikande, ser annorlunda ut, är kriminella eller försörjer sig som gårdfarihandlare. - 8 -

Ännu ett led i Rasbiologiska institutets försök att uppfostra befolkningen i att tänka rashygieniskt är den tävling som anordnas i Stockholms Dagblad i november 1921 för att få fram svenskar vars utseenden och stamtavlor kan anses vara normerande för hur den svenska typen i ren och ädel form (Stockholms Dagblad, 12/11 1921) bör se ut (Lindquist, 1991, s 61). Juryn som utser vinnarna, en manlig och en kvinnlig, består av Herman Lundborg, en läkare, en officer samt en konstnär. Vinnarna är personer som kan anses vara förebilder för de övriga invånarna och utgöra normen för hur en äkta svensk ska se ut. Deltagarna kontrolleras noggrant av läkare och präster för att se till att de inte innehåller några dåliga gener. Vad det handlar om är att hitta supersvensken, en idealperson. Ju mer man avviker från dennes utseende och beteende, desto mindre värd är man. Vinnare i den kvinnliga konkurrensen blir en ung kvinna från Karlskrona. Någon manlig vinnare hittar man inte p.g.a. för få anmälda tävlande. Folkhemmet lanseras Året är 1928. Socialdemokraternas partiordförande Hjalmar Branting har avlidit tre år tidigare och Per Albin Hansson väljs nu formellt till ordförande för Socialdemokraterna. I sitt jungfrutal lanserar han det begrepp som kommer prägla Sverige en lång tid framöver, nämligen folkhemmet. I valet 1932 vinner Socialdemokraterna och strävandet efter drömmen om folkhemmet kan påbörjas. Nu ska livskvaliteten höjas och fattigdomen utrotas. Det är till stor del till denna tanke som kommande steriliseringslagar knyts. Som Zaremba (1999) skriver så var det när det kom till beslut, inte vetenskapen utan räkenskapen som styrde dess tanke och hand. Han påstår också att de amerikanska politikernas intresse för rashygien växte i takt med de sociala utgifterna, de tyska politikernas i takt med depressionen och i Sverige i samband med de generella bidragsreformerna. Steriliseringarna var i varje land utskott på socialpolitiken. Fattigdomen skulle avskaffas, vilket skedde genom en rad olika åtgärder. Tyvärr var en av dem inte att avskaffa fattigdomen, utan att avskaffa de som var fattiga. Steriliseringslagar Den första kända steriliseringen i Sverige som motiverats av ärftliga orsaker utförs 1906 av en gynekolog i Lund. Han har inget stöd i lagen och det kommer dröja många år innan steriliseringslagar införs. Han är inte ensam om att utföra steriliseringar utan lagstöd, det vet man, men man vet inte hur vanligt förekommande det är. År 1934 instiftas en steriliseringslag (se Bilaga 1) med förebild från Tyskland. Det är en lag om frivillig sterilisering för de som lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller av annan anledning inte kan ta hand om ett eventuellt barn. Den gäller även de som kan tänkas överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet till sitt barn. Enligt lagen kan rättsinkapabla individer, d.v.s. de som inte förstår innebörden av en sterilisering, steriliseras utan medgivande. Det som krävs då är att deras förmyndare eller liknande tillfrågas. Deras åsikt behöver dock inte respekteras. Det handlar alltså om tvångssterilisering av oönskade människor, där Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd 5, en politiskt tillsatt nämnd, avgör vem som bör steriliseras. Sverige är inte på något sätt unikt när det gäller rasbiologiska tankar. En rad länder i framför allt Europa antar under 1920- och 30-talen lagar om tvångssterilisering (Zaremba, 1999). Förutom delstaten Indiana i USA (1907), senare hela USA (-24) och Tyskland (-33) som redan nämnts stiftas tvångssteriliseringslagar även i kantonen Vaud i Schweiz (-28), delstaten Alberta i Kanada (-28), Danmark (-29), Norge (-34), delstaten Vera Cruz i Mexiko (-35, dock aldrig omsatt i praktiken), Estland och Lettland (-35), Island (-38) och Japan (-40). Som synes är Sverige långt ifrån ensamt om tankarna på sterilisering av mindervärdiga människor. Det är dock viktigt att påpeka att långt ifrån hela världen präglas av det rasbiologiska synsättet; det är bara i några länder man stiftar steriliseringslagar. 5 1947 byter Rättspsykiatriska nämnden namn till Socialpsykiatriska nämnden och 1968 byter Medicinalstyrelsen namn till Socialstyrelsen. - 9 -

Främst är det protestantiska länder i Europa som anammar idéerna, emedan katolska kyrkan motarbetar rasbiologin. Många författare som skrivit om de arvshygieniska tankegångarna i bl.a. Sverige pekar på något de kallar tidens anda, att de arvshygieniska tankarna skulle tillhöra den allmänna uppfattningen. Detta kan nog vara sant men måste i så fall vara begränsat till enbart vissa länder, varav Sverige är ett. Ett bevis för att det skulle kunna vara en rådande tidsanda kan ses i Svensk uppslagsbok (uppslagsböcker bör väl anses innehålla fakta som är allmänt accepterad) där Arvid Böök (senare chef för Rasbiologiska institutet) 1952 skriver följande under uppslagsordet kranialkapacitet: Hjärnskålens rymd är större hos mer civiliserade racer än hos lägre Hos mera begåvade skolbarn är hjärnskålen större än hos obegåvade. (Lindquist, 1991, s 136) I samma uppslagsbok finns av samme person skrivet: Rasbiologin strävar att motverka ogynnsamma rasblandningar. Härvid utgår man från att korsningar emellan a v s e v ä r t skilda människoraser äro mindre önskvärda. Till grund för bedömandet ligga respektive rasers kulturståndpunkt samt framför allt deras genomsnittliga frekvens av socialt värdefulla arvsanlag. Så är t.ex. korsningar emellan negroida och europida raser ur den senare rasens synpunkt icke önskvärda. (Lindquist, 1991, s 136) Drastiska förslag från paret Myrdal De rashygieniska åtgärderna anses inte vara tillräckliga. Bland andra Alva och Gunnar Myrdal kritiserar (Lindquist, 1991) den som de anser alltför toleranta lagen från 1934. De tror inte att den kommer få någon effekt eftersom den berör för få människor. År 1934 publicerar man sina tankar i ett verk med namnet Kris i befolkningsfrågan. Där menar man att Sverige har alldeles för många lågvärdiga individer och efterfrågar därför en kraftfullare utsovring av de höggradigt livsodugliga individerna. Utsovringen vill man ska ske genom sterilisering. Makarna Myrdal uppmanar läkare och myndigheter att försöka övertala friska människor som bär på sjukdomsanlag att frivilligt sterilisera sig. Om inte övertalningsförsöken lyckas vill man få till stånd en ändring av lagen så att individer ska kunna steriliseras utan medgivande. Det är inte så viktigt om de bär på någon ärftligt överförbar sjukdom eller ej; huvudsaken är att barn inte behöver växa upp i fattiga familjer (och därmed kosta staten pengar). Vändpunkt i rastänkandet Från Rasbiologiska institutets öppnande 1922 fram till 1936 har Herman Lundborg varit chef härför. Institutet har trots sin knappa budget medverkat i stor omfattning till att rastänkandet fått så omfattande utbredning i Sverige. I egenskap av chef för institutet har Lundborg därför varit en av de mest inflytelserika personerna i landet när det gäller påverkandet av rastänkandet bland folket. När Lundborg 1936 avgår som chef och ersätts av Gunnar Dahlberg innebär det således även en ändring av institutets inriktning. Lundborg hade tydligt uttalat sig som nazist (Broberg; Tydén, 1991, s 48) och lade största vikten vid att vetenskapligt utforska människans kroppsliga utseende. Dahlberg utvecklade Rasbiologiska institutet till att bli ett medicinskt sådant, där man sysselsatte sig med att studera saker som nedärvningen av tbc, cancer, blodbrist, eksem m.m. Bytet av chef innebar en vändpunkt för rasbiologin såväl inom institutet som i resten av Sverige. Man övergav studierna av kroppens utseende och rastänkandet blev istället social och medicinsk vetenskap. Dahlbergs vänskap med Gunnar Myrdal, som ansåg att befolkningsproblemen främst var sociala och inte biologiska, har troligen också påverkat förändringen. Tvångssterilisering Från 1933 då man stiftar sin första steriliseringslag och fram mot krigsutbrottet hårdnar lagarna gradvis i Tyskland. På mentalsjuka patienters journaler skriver man dock ingenting om sterilisering. Dessa markerar man istället med ett kors, vilket betyder att patienterna ska - 10 -

mördas. I och med detta har Tyskland tagit rashygienen ett steg längre och förhindrar inte bara att dåliga människor föds utan ser även till att ta död på de som redan fötts. Någon stark motreaktion från ledande håll i Sverige förekommer inte utan snarare sympatiserande agerande. Lagarna hårdnar även i Sverige och ska nu slå hårdare mot de oönskade individerna. Fram till 1938 har det varit förbjudet att göra abort samt att sprida upplysningar om preventivmedel i Sverige. Förbudet mot preventivmedelsupplysning upphävs samtidigt som en abortlag införs, vilken tillåter kvinnor att göra abort p.g.a. ärftligt överförbar sinnessjukdom, svår kroppslig skada, våldtäkt eller svaghet hos kvinnan. Det finns dock ett villkor för att få göra abort med dåliga arvsanlag som orsak, precis som det finns villkor för att bli utskriven från sinnesslöanstalt eller särskola. Samma villkor som från 1945 gäller om epileptiker, psykiskt sjuka och lättare utvecklingsstörda vill ingå äktenskap. Villkoret är sterilisering. Många var de som accepterade en sterilisering så att de kunde göra abort och slippa den skam som ett oäkta barn innebar. Likaså var det många som accepterade villkoret för att slippa anstaltens trista värld eller att få gifta sig med den de älskade. År 1941 är det dags att ersätta steriliseringslagen från 1934 med en ny lag (se Bilaga 2). Förutom de tidigare orsakerna till sterilisering (sinnessjukdom, sinnesslöhet, oförmögenhet att ta hand om barn, ärftligt överförbar sinnessjukdom/sinnesslöhet) tillkommer några få nya grunder till sterilisering. Nytt är att de som kan överföra svårartad sjukdom eller svårt lyte, liksom de som lider av asocialt levnadssätt (Broberg; Tydén, 1991, s 93) får steriliseras. Dessutom krävs det inte längre att patienten behöver vara ur stånd att vårda sitt barn, utan behöver bara vara uppenbart olämplig. Den nya lagen kräver också att i stort sett alla steriliseringar måste godkännas av Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd, något som inte alltid var nödvändigt enligt den gamla lagen. Något större motstånd mot lagen kunde inte skönjas och riksdagen stiftade lagen utan omröstning alla ledamöter var eniga. Längre fram under 1940-talet tycker man i Medicinalstyrelsen att steriliseringsförfarandet går för långsamt framåt och lämnar för få synliga resultat. Nu vill man istället ta i ordentligt med hårdhandskarna och ger därför ut dessa anvisningar 1947: Om en person, som anses böra steriliseras, på förhand tillfrågas om sin inställning och vägrar att samtycka, skall ingen hänsyn tagas härtill utan handlingar iordningställas och insändas. Vägrar personen ifråga fortfarande efter det att medicinalstyrelsen godkänt ansökan, får en operation inte utföras under anlitande av fysiskt tvång, men vetskapen om att ett beslut fattats av medicinalstyrelsen synes ofta medföra, att en tidigare ovillig person underkastar sig ingreppet. Den lämpligaste behandlingen av dylika patienter torde i regel vara den, att det betraktas som tämligen självfallet, att, när medicinalstyrelsen lämnat tillstånd till ingreppet, detta skall verkställas (Lindquist, 1991, s 100) Medicinalstyrelsen rekommenderar alltså läkarna att inte lyssna på vad patienten vill, trots att det är patientens val om han ska steriliseras. Detta, tillsammans med steriliseringstvånget i vissa situationer som beskrivits ovan, är det som får gå under begreppet tvångssterilisering. Någon regelrätt och officiell tvångssterilisering förekom aldrig i Sverige. Utpressning, övertalning och undanhållande av information om innebörden av sterilisering är de metoder som har använts. Likaså får en person som inte anses kunna avgöra själv vad som är bäst för honom steriliseras enligt lagen från såväl 1934 och 1941 utan att han samtycker. Det utgör enligt riksdagsmännen bara omtanke om patientens bästa. Idag skulle det nog inte kallas omtanke, snarare tvång. Vaga grunder för sterilisering Några fasta regler för exakt vem som får steriliseras finns inte. Det handlar ofta om en snabb och godtycklig bedömning av enskilda fall. Några utförligare undersökningen behöver inte göras. Bland de steriliserade är den övervägande majoriteten kvinnor (se Bilaga 3). Orsaken är att många kvinnor steriliseras i samband med abort, liksom att kvinnor gör läkarbesök oftare, t.ex. i samband med graviditet. Det är därför lättare för - 11 -

läkare att upptäcka tecken på undermålenhet hos kvinnor när dessa är mer välrepresenterade på läkarmottagningarna än män. De flesta som steriliseras före andra världskrigets slut steriliseras p.g.a. eugenisk indikation, d.v.s. för att förhindra att dåliga arvsanlag överförs på eventuella barn. Efter andra världskriget sker en svängning och medicinsk indikation blir den vanligaste orsaken. Medicinsk indikation innebär att en kvinna steriliseras för att en graviditet skulle vara farlig för henne. Förutom de här två orsakerna till sterilisering förekommer även andra grunder, mer eller mindre vetenskapligt bevisade. År 1948 steriliseras två 17-åringar för att de lider av ärftligt överförd sinnesslöhet. Den ene är en falsk och förljugen pojke medan den andre är kokett och behagsjuk, snäll och lättledd (Lindquist, 1991). Många kvinnor uppges i steriliseringsansökningarna vara hysteriska, hypersexuella och nymfomaner. Männen å andra sidan uppges ofta vara opålitliga, förljugna och busaktiga. I andra ansökningar anger man som grund till sterilisering att föräldrarna är av olika ras. Det finns alltså en uppsjö orsaker att välja mellan, så det lär inte vara svårt för en läkare att hitta något hos patienten att anmärka på och som kan leda till sterilisering. Många patienter får aldrig reda på varför de ska steriliseras och får heller ingen möjlighet att säga vad de tycker. Zaremba skriver (1999, s 280) att läkaren i steriliseringsprocessen samtidigt är åklagare, huvudvittne, sakkunnig och domare. Någon försvarsadvokat behövs inte, eftersom hela processen som vi vet, är till för den tilltalades bästa. Kulmen nås och nedtystning följer Medan Tyskland förföljer och mördar judar över stora delar av Europa har rashygienen tagit riktig fart i Sverige. Sin topp når den några år efter andra världskrigets slut. Det är nämligen inte förrän då svenskarna förstår vad som skett i landet söder om oss. Det är inte förrän då man inser att sterilisering mot någons vilja kan kränka en människas grundläggande rättigheter. I samband med att hemska historier från andra världskrigets Tyskland rullas upp och når Sverige tar landet alltmer avstånd från de arvshygieniska idéerna. Visst har det funnits enstaka politiker som opponerat sig tidigare, men de har snabbt överröstats av majoriteten. I Riksarkivet finns bevarade protestbrev från bypräster och lokala fackklubbar. Men där finns inga bevis på att någon biskop eller förbundsordförande har haft något att invända mot steriliseringarna (Zaremba, 1999). Det ser ut som om det lilla motstånd mot steriliseringarna som funnits kommit från gräsrotsfolket och sedan tryckts ner av deras överordnade. Inte många läkare vågade på den här tiden sätta sig upp mot sina chefer och säga vad de tyckte. År 1950 utfärdar FN-organet UNESCO Statement on Race där begreppet ras avfärdas som ovetenskapligt. Det är en viktig del i förändringen bort från rastänkandet. Från Sverige medverkar Gunnar Dahlberg och Gunnar Myrdal som experter. 1956 efterträds Rasbiologiska institutets chef Dahlberg av Jan Arvid Böök, som fortsätter på Dahlbergs medicinska linje. Redan 1954 har Böök hållit en föreläsning vid Uppsala universitet där han påstår att inga vetenskapliga bevis existerar för att raskorsningar nödvändigtvis skulle vara ofördelaktiga ur biologisk synvinkel (Lindquist, 1991, s 137). Regeringen beslutar 1959 att rasbiologiska institutet ska byta namn till institutionen för medicinsk genetik och bli en del av Uppsala universitet. De gamla arvshygieniska lagarna upphävs en efter en. 1968 upphävs äktenskapsförbudet för epileptiker och 1973 äktenskapshindren för psykiskt sjuka och utvecklingsstörda. 1974 stiftas ny abortlag 6 med fri abort och 1975 förbjuds all sterilisering utan samtycke. Äntligen får individen tillbaka sin trygghet och behöver inte längre riskera att utsättas för övergrepp från samhällets sida. I den nya grundlagen står det att varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp, något som väl idag måste ses som en självklarhet. 6 Den gamla abortlagens tvångsparagraf har inte tillämpats sedan mitten av 1960-talet. - 12 -

Varför i Sverige? Anledningen till att de rashygieniska tankarna fick så starkt fäste i Sverige är många, men låt oss här koncentrera oss på de allra viktigaste. 1. Sverige hade sedan tidigare en väletablerad forskning. Djuravel och växtförädling var väldokumenterat och därifrån var steget inte så långt till att undersöka och försöka förbättra människan. 2. Sveriges befolkning är sedan lång tid tillbaka väldokumenterad i bl.a. kyrkoböcker. Det underlättar undersökningen av befolkningen när det gäller bakgrund och ärftlighet. Denna typ av forskning är svårare att genomföra i länder med sämre befolkningsdokumentation. 3. Sverige var före folkhemstiden ett fattigt land. Var tjugonde svensk levde på fattighjälp. För de hemlösa och arbetslösa var välgörenhet enda möjligheten till inkomst. Man ville lösa fattigdomsproblemen i landet. Alva och Gunnar Myrdal förespråkade bl.a. barnbidrag och subventioner för barnfamiljer (även om de också ansåg att sterilisering och preventivmedel var en bra metod för att bekämpa fattigdomen). Att Sverige valde den rashygieniska vägen för bekämpandet av fattigdomen kan bero på just att Sverige var så fattigt som det var. Man ville förbättra levnadsstandarden snabbt och det var mycket enklare och billigare att då istället bekämpa de kostsamma individerna än att hjälpa dem. 4. Det svenska folket höll på att minska i antal. Sedan 1870-talet hade födelsetalen sjunkit och 1933-34 var de lägst i världen (Broberg, Tydén, 1991). Man ville få det lämpliga folket att föda fler barn, vilket krävde insatser från statens sida. Detta är en av anledningarna till att rasbiologiska institutet upprättades. Och när väl institutet öppnats var det fritt fram för forskning om hur man skulle bekämpa de olämpliga individerna. 5. Rasbiologiska institutet är i sig inte någon orsak till att tankarna fick fäste i Sverige, men har med sin tongivande chef med största säkerhet påverkat utbredningen av dem. Tack vare den smått nazistiske chefen Lundborg utvecklades tankarna i Sverige kraftigare i en riktning än vad som förmodligen inte skett annars. Inrättandet av det statliga institutet har alltså haft en stor betydelse för utvecklingen på 1900-talet. - 13 -

Utvärdering Jag trodde inte det skulle bli lätt att skriva det här arbetet innan jag började och det visade sig att jag trodde alldeles rätt. Det finns inte en ensam vedertagen förklaring till varför rashygienen fick så stor spridning i Sverige, utan jag har fått pussla ihop en mängd information och dra slutsatser utifrån den. I vissa fall har jag hittat information som varit motsägelsefull och direkt menat motsatsen till en annan, men jag tror att jag lyckats tyda källorna någorlunda rätt och fått ett resultat som svarar på frågan varför 62 888 personer steriliserades i Sverige. Jag hittade mer material än förväntat och speciellt ett antal böcker från 1990-talet som varit till stor hjälp. Jag har citerat en del från Bosse Lindquists bok Förädlade svenskar, men jag kunde lika gärna ha citerat från någon av de andra böckerna. Anledningen till att det blev så mycket citat från just Lindquists bok är att jag läste denna först. - 14 -

Litteraturförteckning Baur, Erwin; Fischer, Eugen; Lenz, Fritz, 1925, Ärftlighet och rashygien. P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm Broberg, Gunnar; Tydén, Mattias, 1991, Oönskade i folkhemmet. Gidlunds Bokförlag Lundborg, H, 1919, Rasfrågor i modern belysning. P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm Lundborg, H, 1928, Svensk raskunskap, folkupplaga, 2:a upplagan. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-aktiebolag, Uppsala Lindquist, Bosse, 1991, Förädlade svenskar. Alfabeta Bokförlag Norstedts Uppslagsbok, 10:e upplagan, 1995. Norstedts Förlag AB Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, 12:e upplagan, 1998. Norstedts Ordbok Zaremba, Maciej, 1999, De rena och de andra. Bokförlaget DN - 15 -

Bilaga 1-1934 års steriliseringslag Följande är hämtat ur boken Oönskade i folkhemmet av Gunnar Broberg och Mattias Tydén (1991, s 73) Ur 1934 års lag angående sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet : 1 Kan med skäl antagas att någon som lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är på den grund för framtiden ur stånd att handhava vårdnaden om sina barn eller kommer att genom arvsanlag på avkomlingar överförbara sinnessjukdom eller sinnesslöhet, må utan hans samtycke sterilisering enligt denna lag å honom företagas, där han på grund av sin rubbade själsverksamhet varaktigt saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Å sterilisering på grund av medicinska skäl äger lagen icke tillämpning. 2 Sterilisering må, med undantag för det i 3 avsedda fall, företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må ej lämnas utan att, om den som avses skola steriliseras är gift hans make, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är omyndigförklarad förmyndaren, samt om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare, där så kan ske, erhållit tillfälle att yttra sig. 3 Hava beträffande sinnesslö två legitimerade läkare efter samråd funnit skäl till sterilisering jämlikt 1 föreligga, må utan tillstånd av medicinalstyrelsen sterilisering verkställas, där skriftligt samtycke föreligger från den eller dem som enligt 2 andra stycket skola erhålla tillfälle att yttra sig. 6 Över medicinalstyrelsens beslut i ärende angående sterilisering må besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen från den då beslutet meddelades. - 16 -

Bilaga 2-1941 års steriliseringslag Följande är hämtat ur boken Oönskade i folkhemmet av Gunnar Broberg och Mattias Tydén (1991, s 94) Ur 1941 års Lag om sterilisering : 1 Kan någon med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag, må han steriliseras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill. Samma lag vare, där någon prövas på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller ock på grund av asocialt levnadssätt vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn. Är på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkallat att hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, må ock med hennes samtycke sterilisering enligt denna lag företagas å henne. Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering. Ej heller äger lagen tillämpning å sådant ingrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra sterilitet, som på grund av sjukdom i dessa organ är påkallat av terapeutiska skäl. 2 Saknar någon, som enligt denna lag må steriliseras, på grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till sådan åtgärd, må han sterilseras ändå att han ej samtyckt därtill. 3 Sterilisering må, där ej nedan annorlunda stadgas, företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må icke lämnas för någon, med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är omyndigförklarad hans förmyndare, om han är gift hans make samt om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare. Å den som är i stånd att lämna giltigt samtycke må dock, utan hinder av vad i första stycket sägs, på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel sterilisering enligt 1 tredje stycket företagas, därest den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande av grunden för åtgärden förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen. 7 Över medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering vägrats, må besvär anföras hon Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen från den då beslutet meddelades. I övrigt må medicinalstyrelsens beslut enligt denna lag ej överklagas. - 17 -

Bilaga 3 Antalet steriliseringar i Sverige 1935-1975 Följande statistik är hämtad ur boken Oönskade i folkhemmet av Gunnar Broberg och Mattias Tydén (1991, s 99) År Eugenisk indikation Social indikation Medicinsk indikation Totalt Andel kvinnor i % 1935 - - - 250 94 1936 - - - 293 93 1937 - - - 410 91 1938 - - - 440 93 1939 - - - 523 94 1940 - - - 581 83 1941 - - - 746 69 1942 959 67 135 1 161 63 1943 1 094 52 181 1 327 65 1944 1 437 21 233 1 691 65 1945 1 318 78 351 1 747 73 1946 - - - 1 847-1947 1 210 65 845 2 120 86 1948 1 188 53 1 023 2 264 87 1949 1 078 44 1 229 2 351 91 1950 858 17 1 473 2 348 94 1951 629 48 1 657 2 334 95 1952 405 73 1 635 2 113 95 1953 330 75 1 434 1 839 96 1954 204 72 1 571 1 847 96 1955 159 76 1 602 1 837 97 1956 172 76 1 520 1 768 97 1957 149 90 1 546 1 785 97 1958 - - - 1 786 96 1959 - - - 1 849 95 1960 75 120 1 455 1 650 96 1961 62 118 1 619 1 799 96 1962 33 94 1 558 1 685 98 1963 48 96 1 605 1 749 97 1964 34 70 1 655 1 759 98 1965 11 22 1 475 1 508 99 1966 9 26 1 500 1 535 99 1967 1 42 1 465 1 508 99 1968 13 20 1 545 1 578 99 1969 19 58 1 496 1 573 99 1970 20 46 1 797 1 863 99 1971 13 63 1 826 1 902 99 1972 12 45 1 559 1 616 99 1973 17 19 1 328 1 364 99 1974 21 6 1 487 1 514 99 1975 14 3 1 011 1 028 99 1935-1975 62 888 Tabellen visar de steriliseringar som rapporterats till Medicinalstyrelsen. Läkarna var tvungna att rapportera alla utförda steriliseringar, men ibland hände det att detta inte följdes. Siffrorna är därför inte helt exakta. Förklaring till tabellen finns på nästa sida. - 18 -

Förklaring till tabellen i bilaga 3 Steriliseringslagen från 1934 behandlade sterilisering p.g.a. eugeniska (arvshygieniska) och sociala skäl. Med lagen 1941 utvidgades steriliseringsgrunderna till att även omfatta sterilisering p.g.a. medicinska skäl. Så här anvisar Medicinalstyrelsen 1947 om tillämpningen av 1941 års lag: Eugenisk indikation föreligger, då någon på grund av sinnessjukdom kan antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag. Social indikation föreligger, då någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning i själsverksamheten eller ock på grund av asocialt levnadssätt prövas vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn. Medicinsk indikation föreligger, då det på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat, att hon steriliseras för att förebygga havandeskap, som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. (Broberg; Tydén, 1991, s 102) - 19 -

Bilaga 4 Andelen steriliseringar i några länder Följande statistik är hämtad ur boken De rena och de andra av Maciej Zaremba (1999, s 268) Följande är en uppskattning av andelen steriliserade individer i förhållande till den totala befolkningsmängden. Beräkningen är baserad på befolkningsmängden år 1939. Andelen steriliserade Land i promille Norge 13 Finland 10 Japan (under 50 år) 10 Sverige 10 Tyskland (under 11 år) 5 Kalifornien (under 40 år) 2 Island (under 40 år) 3 Danmark 1 USA (under ca 50 år) 0,5 Kanada 0,3 Schweiz 0,1-20 -