Ruth Tekle Baby Jane
Sofi Oksanen Sofi Oksanen är författaren till boken. Hon är född 1977 (34 år) och uppvuxen i Finland, i den lilla byn Jyväskylä. Hon har finskt och estländskt ursprung. Under sin uppväxt studerade hon litteratur och sedan drama vid olika högskolor. Sofi är själv bisexuell och är aktivt engagerad i olika debatter i Finland och kommenterar aktuella händelser i sina kolumner och olika talkshows. Hennes framgångsrikaste böcker är Baby Jane, Stalins kossor (som är baserad på sovjetunionens politik som hon ej gillade) och boken Utrensning som nog är den bästsäljande och har vunnit flest priser. Bokens handling Boken jag läste heter Baby Jane. Den handlar främst om Piki (som är huvudrollstjejen) och hennes äventyr som lesbisk ung kvinna i Helsingfors. Hon är jämnt och ständigt ute i nattlivet och festar, och hon är väldigt tuff och folk vet att man inte ska jävlas med henne. I boken träffar hon en tjej, Jane som är den som berättar i boken. Jane är tio är yngre än Piki, och var ny i staden när dem träffades. Piki blir lite som en förebild för Jane när hon ser hur tuff och självsäker hon är, och hur folk verkar har respekt för henne. Dem blir sedan tillsammans, och dem gör nästan allt ihop och har det väldigt bra. Men sedan börjar en liten händelse som gör att dem isolerar sig från alla andra och knappt är ute något mer. Både får nämligen en sjukdoms diagnos, vilket båda försöker dölja så gott som möjligt och i boken får man följa det svårigheter som dem måste ta sig igenom och hur det påverkar dem båda två. Eftersom att dem är sjukskrivna och knappt går ut något mer så tjänar dem inga pengar alls, och blir snart pank. För att tjäna snabba pengar så startar dem ett eget postorderföretag som säljer begangnade underkläder. Företaget gör dem beroende av varandra, men det dödar även en del av passionen. Dessutom kommer en tredje kvinna in i livet, Bossa som är Pikis ex. Förhållandet hamnar snart i kris och Jane söker sig till en man för att slippa de ekonomiska och mentala svårigheter.
Bokens titel baby Jane tycker jag inte relaterar till själva boken så mycket, kanske när man börjat läsa boken börjar man förstå lite, men när man bara ser boken så är det verkliga innehållet inte det jag direkt förväntat sig. Titeln Baby Jane fick den eftersom i jämförelse med Piki, som boken handlar om så är Jane den lilla och den nya tjejen, som inte vet så mycket och som Piki får lära upp lite i början. Hon är även mycket yngre än Piki, men när dem väl träffas så börjar Jane snabbt förändra sig lite till det hårdare. I helhet är hon alltså den snälla, lilla därav titeln. Men jag själv hade lite andra tankar kring hur jag trodde boken skulle vara innan jag läste den. Historien utspelar sig i huvudstaden Helsingfors. Omgivningen beskrivs mest inomhus, eftersom på grund av deras sjukdom så är dem nästan inne hela tiden. Miljön är där väldigt mörk. Eftersom det är ganska många tuffa tider så fylls den inte upp av glädje eller lycka så miljön är ganska dyster ibland. Under våra första månader tillsammans var det hett ute. Det var sommar och ingen av oss tyckte om stark värme, så vi höll oss inomhus i svalkan. Där det var mörkt och skönt och tillbringade nätter på olika barer. Hettan passade oss inte, på grund av medicinering svettades vi båda två kraftigt s.16 Annars tycker jag inte miljön beskrivs så mycket, det är mer fokus på personerna än själva omgivningen. Stämningen i boken är ganska omväxlande. Från början är dem ute och festar och lever livet, och i nästa är dem pank, arbetslösa och deprimerade. Men för det mesta är den ganska lågstämd, på grund av att dem går igenom en del svåra perioder. Båda får diagnosen depression men Jane försöker göra det bästa av situationen, och försöker leva ganska normalt ändå, medan Piki inte vill låta någon hjälpa henne och bryr sig inte. Det gör att Jane blir frustrerad för att hon inte kan hjälpa henne på något sätt. Men varför låter du inte mig hjälpa dig? Jag vill kunna klara av nåt! Jag måste! Jag kan inte ha det så här! Jag kan inte stå vid sidan av och se på! Jag klarar det inte! I den stunden ignorerade jag att Piki litade mer på Bossa (Pikis gamla ex som brukade komma förbi ibland för att hjälpa till) än mig, det skulle ändå göra ont. s.123. Det här är ett exempel på en scen ur boken där jag tycker att man får en känsla av Janes hjälpsamma sida, men samtidigt besvikna över att hon inte tillåts hjälpa till på det sättet hon velat. Det är inte lätt att se någon man älskar befinna sig i tuffa perioder och man bara kan kolla utan att hjälpa till. Jag tror hon kände sig ledsen, och samtidigt lite besviken eftersom hon uppfattade det som att Piki inte litade på henne (i den situationen). Bokens huvudroller är Piki och Jane. Piki är den coola, tuffa, hårda lesbiska tjejen. Hon har varit ihop med hur många tjejer som helst innan, och vet allt om Helsingfors nattliv. Till utseendet har hon lite tuff, manlig stil. Hon liter på sig själv, och vill vara självständig om allt hon gör. Hon är även väldigt mån om att ta hand om sin tjej (Jane) på bästa sätt, lite överdrivet ibland. Hennes röst beskrivs väldigt vacker, det var den som lockade Jane, och kunde i princip locka vem som helst. Tjuskraften i Pikis röst var oberoende av hur hon använde den. Om hon ville kunde hon locka till sig vem som helst med hennes röst: en kvinna, en man, en hund eller en katt. Hon lugnade stormar, tröstade gråtande barn, sömnlösa kom till vila i den och de ångestfyllda kände lättnad sprida i bröstet. Hennes röst töjde, vred och vände sig, den kunde förvandlas till vem som helst. Den var gudomlig. s14. Under bokens gång så förändras Piki lite. Hon lider av panikångest, men istället för att försöka bli på bättringsvåg så isolerar hon sig från alla andra i sin lägenhet och börjar istället dricka väldigt mycket. Jane ser en sida som hon riktigt inte känner igen. Hon försöker hjälpa till men dem rätta orden blir fel och de felaktiga rätt. Det påverkar deras förhållande väldigt
mycket eftersom Jane inte känner sig uppskattad längre. Piki var helt klart stans coolaste flata när jag kom som ny till Helsingfors och var helt oerfaren i fråga om kvinnor. Piki var tio år äldre än jag och hade sett allt i Helsingfors gayvärld. Hon kände alla, alla kände henne. Hon hade legat med femtiofem kvinnor före mig, stulit bilar och langat speed. Hon var tatuerad och piercad, och hade röda band på sina parkas och hon rökte Camel. Hon var klädd i herrskjorta, röda hängslen kortbyxor, slips och hade millimeter kort snaggat hår. Hon var den jag hade letat efter. Just den. Hon lyfte upp mig som en fluga på ryggen och höll om mig så jag sjönk in i henne. I den här scenen tycker jag dem båda beskrivs väldigt bra. Mest Piki utseendemässigt så klart, men man får även en blick av hur Jane är den nya tjejen som inspireras av Piki som kan allt om alla. Jane är den mer femenima av dem båda. Hon är inte lika erfaren vad gäller kvinnor som Piki, men hon är väldigt nyfiken och stark (psykiskt) och är en av dem få kvinnor som faktiskt klarat av Piki. Dem två känner sig väldigt trygga med varandra. Det märks eftersom båda hjälper och stöttar varandra i allt dem gör. Piki som är väldigt tuff lär sig även mycket saker av Jane, som ödmjukhet. Och dem har ett ganska passionerat förhållande. Själva boken har ganska många frågor och ämnen som den handlar om. Som arbetslöshet, kärlek, homosexualitet och sjukdomar. Jag fick absolut en känsla av att dem älskar och bryr sig väldigt mycket om varandra. Dock är dem väldigt olika på vissa punkter, och jag tror även att det var därför dem till slut gick skilda vägar. Piki vill klara sig på egen hand och vill inte till exempel låta Jane hjälpa henne. Det är dock delvis för att hon bryr sig väldigt mycket om Jane och vill inte oroa henne och låta henne ta hand om allt. Men Jane själv vill ta på sig den rollen som är hjälpsam och ser till att båda har det bra. Och jag tror även att det är för hon vill känna sig som den vuxna och ta ansvar. I början var de ju Piki som visade och lärde henne allt när hon var ny i staden, så hon vill visa att även hon är den vuxna i det här sammanhanget. Vilket jag kan hålla med om, jag tycker Jane är väldigt hänsynsfull och gör rätt i hennes val. Jag tycker dock att när hon lämnade Piki och blev tillsammans med en man istället,var mer som ett försök att hämnas. Från början var hon ju lesbisk och jag tycker att de kändes som att hon trodde att alla problem skulle försvinna om hon gick till en man istället. Det verkade mer som ett desperat sätt att glömma Piki och hennes bästa utväg var att lämna henne och gå till en man. Eller kanske ville hon ha bekräftelse på att hon räckte till och var vacker av någon, eftersom hon inte längre fick det av Piki. Boken är skriven i tredje person. Allt händer inte nu. Det är Jane som berättar vad som händer i Pikis liv. Jag tyckte det påverkade läsarens upplevelse lite eftersom Piki var huvudpersonen men det var Jane som berättade allt. Det var lite svårare att leva sig in i Pikis situationer när man aldrig fick se hennes syn på saker och ting. Men det var ändå väldigt bra beskrivningar, vilket gjorde att man kunde bygga upp en egen bild av henne. Jag tycker författaren tar upp väldigt många saker i denna bok. Man får följa Pikis svåra situation och hennes nonchalanta känsla av att inte bry sig. Jag tror budskapet var lite att man måste kunna ta emot hjälp när man befinner sig i svåra situationer, även om man inte vill inse det. Det låter lätt att bara låta någon hjälpa en om man har det svårt psykiskt/mentalt, men man måste först inse själv att man verkligen behöver det. Det är inte så självklart för alla, man kanske vill att alla ska tro att man har det bra och klarar sig själv. Fast man egentligen mår jättedåligt. Så jag tror hon ville få fram att uppskatta någons hjälp när den väl finns där.
Mitt omdöme Jag tycker boken var hyfsat bra, men inte sådär jättebra. Man fick ingen sån där att man inte kunde sluta läsa känsla, det var inte direkt en tråkig bok att läsa men det var mer så att jag läste bara för att. Det beror nog på att jag inte kunde relatera till allt dem gjorde, eller förstå deras val i livet. Jag tycker boken var ganska annorlunda, i jämförelse med det jag brukar läsa, det var dock rätt kul att läsa den just därför (för den var lite annorlunda), men annars tyckte jag den var lite för opassande för min smak. Den var lite svår att förstå ibland. Till exempel i början när dem träffas har båda depressionsproblem och även panikångest (piki) fast det var inte förens mycket senare i boken man fick reda på det. Och innan så fanns det egentligen inget som tydde på att dem inte mådde så bra. Det gjorde det lite svårare att leva sig in i deras situation som läsare. Annars tycker jag boken ändå var okej för den handlade om många olika saker. Dem tog upp olika frågor om ämnen i boken som panikångest, lesbiska förhållande, svek, och trygghet. Sen var det bra beskrivningar också på personerna. Boken skulle jag rekommendera till en vuxnare målgrupp, eller kanske unga vuxna. Den handlar väldigt mycket om depressions problem och är inte sådär fartfylld och jag tycker problemen var ganska vuxna. Men samtidigt är dem även ute och festar en del, och lever ganska vilt så för ungdomar borde den också passa. Detta är en bok som jag tycker skulle passa in i kanske lite feminism, kvinnostyrka kategori. Dem (Piki, Jane) är trots allt väldigt självständiga båda två och två tuffa kvinnor som går igenom motgångar men kämpar i alla fall. I betygsättning skulle jag gett den 5/ 10.