Telemeddelande (A) Sid. 1(8) Mnr HONG/20100604-1 2010-06-04 Hongkong Generalkonsul Lars Danielsson/ Ambassadråd Lennart Nilsson Amb. Peking UD-ASO Dnr 24 Nytt samarbetsavtal mellan Guangdongprovinsen och Hongkong närmare integration på vems villkor? Det nya samarbetsavtalet mellan Guangdong och Hongkong stärker ytterligare den ekonomiska integrationen kring Pärlflodsdeltat. Guangdong tycks ha mer att vinna på avtalet är Hongkong. Avtalet ska förbereda för en period när arbetskraftsintensiv produktion inte längre är det allena saliggörande. Dit är det dock en bra bit. Utvecklingen påkallar ett utökat svenskt samarbete över den osynliga muren. Bilderna i TV:s nyhetssändningar var de vanliga denna aprildag. Ännu en undertecknandeceremoni i Folkets stora sal i Peking. Handskakningar, leenden och fotoblixtar. Hongkongs regeringschef Donald Tsang och Guangdongs guvernör Huang Huahua såg lite dvärglika ut vid sidan om den imposante vice presidenten Xi Jinping som övervakade det hela likt en beskyddande farbror. Alla försäkrade att det samarbetsavtal man nyss undertecknat skulle lägga grunden till ett ännu närmare samarbete för den del av Kina som är världens största storstadsregion med 120 miljoner människor kring Pärlflodsdeltat. Och visst kan det väl vara så. Men om man som vi sysslat med Kina ett tag är det lätt att bli lite luttrad inför all retorik om att ett just undertecknat avtal ska öppna upp slussarna så att manna kan regna från himlen. Det kan också finnas skäl att fråga sig om entusiasmen är lika stor på bägge sidor av den osynliga mur som nu ska monteras ned eller om det är så att avtalet har tillkommit i första hand i den ena partens intresse.
2(8) För att försöka ge en så bred analys som möjligt av avtalets betydelse skrivs denna rapport gemensamt av generalkonsulatet i Hongkong och ambassadens i Peking utsände i Kanton. Vad innehåller avtalet? Samarbetsavtalet har presenterats som ett betydelsefullt steg för att förverkliga principerna i förra årets Outline of the Plan for Reform and Development of the Pearl River Delta, som har målet att göra Pärlflodsdeltat till en av världens konkurrenskraftigaste regioner år 2020. Det är till formen ett ramavtal som bland annat ska utgöra grunden för att kunna föra in olika projekt i den kommande tolfte femårsplanen. För att markera avtalets vikt har det godkänts av den högsta regeringsnivån i Kina, State Council. Avtalet sägs vara ägnat att främja ömsesidig utveckling och riva den osynliga muren mellan de bägge jurisdiktionerna, med ett samtidigt bevarande av principen om ett land två system. Marknaden ska leda och myndigheterna underlätta. Onödiga hinder för rörelser och flöden av människor, varor, kapital och information ska undanröjas, heter det. Omfattande fortsatta satsningar ska göras för att förbättra och bygga ut transportnätet i regionen. Dessutom ska bättre samordning ske mellan de fem flygplatserna i regionen, liksom ett nätverk av helikoptertransporter etableras. Samtidigt ska tullens arbete på de bägge sidorna samordnas, bland annat genom större möjligheter till självservice för de resande samt ömsesidiga erkännanden av kontroller. Restriktionerna för att transportera fordon inklusive privatfordon från den ena sidan till den andra ska mildras. Till och med de olika plastkort som används för att resa kollektivt ska göras giltiga på bägge sidor. För att klara det förväntade ökade flödet av människor mellan de bägge områdena planeras ett kraftigt utökat samarbete inom såväl hälso- och sjukvård som skola och social omsorg. Hongkongs universitet kommer till exempel att kunna få ökade möjligheter att etablera institutioner i Guangdong och möjligheterna för skolor i Hongkong att kunna erbjuda grundskole- och gymnasieutbildning även på fastlandet ska undersökas. De åtgärder som mera direkt är ägnade att främja näringslivet inbegriper:
3(8) utökade möjligheter att använda renminbin för betalningar i Hongkong vid gränsöverskridande handel, ytterligare förenklingar för företag inklusive serviceföretag registrerade i Hongkong att verka direkt i Guangdong, innebärande bland annat att företag i Guangdong får bättre möjligheter att sköta sin finansiering med hjälp av banker i Hongkong, gemensamma Internetlösningar för e-certifikat m.m., samarbete om tekniska standarder, lösningar för kapitalförsörjning m.m. i syfte att stimulera kommersialisering av innovationer, inklusive åtgärder för att stärka skyddet för immateriella rättigheter i Guangdong, stöd till Hongkongägda företag i Guangdong att modernisera sina anläggningar och få bättre tillträde till den kinesiska hemmamarknaden, samt inrättandet av en särskild kommitté som ska diskutera problem i tillämpningen av frihandelsavtalet CEPA.. Dessutom ska Pärlflodsdeltat bli en förebild för ett grönt levnadssätt för övriga Kina. Så här uttryckte Hongkongs Chief Secretary for Administration Henry Tang just detta i en kommentar till avtalet: We will take the lead by setting the most stringent air quality indices and emission standards. A cross-boundary, 400 kilometer corridor of natural preserve will act as a green buffer for the region. Resources will be committed to improving water quality, and policies implemented to promote environmental industries and the use of clean and renewable energy. På ett mera konkret plan ska man bland annat sträva efter gemensamma standarder för fordonsutsläpp samt göra gemensamma satsningar på elektriska bilar. Hur uppfattas avtalet i Hongkong? Efter en inledande splash i media i samband med att avtalet undertecknades har det varit ganska stillsamt med kommentarer här. Regeringen gör inte några större ansträngningar för att lyfta fram avtalet. På dess numera ganska moderna hemsida görs uppenbarligen bedömningen att en insamling av föremål från Hongkongbors vardag under 60- och 70-talet till ett museum är
4(8) mer intressant än det framtida samarbetet med Guangdong. Det krävs en bra stunds letande för att hitta information om avtalet. En rundfrågning till ett antal höga befattningshavare i Hongkongadministrationen om avtalets betydelse ger lätt slentrianartade svar om hur viktigt samarbetet med Guangdong är. Det är först när jag talar med Duncan Pescod, numera statssekreterare för bostadsfrågor men tills nyligen i samma funktion på handelsområdet och därmed inblandad i avtalets tillkomst, som det kommer något som kan liknas vid ett ärligt svar. Denne frispråkige gentleman, den högste kvarvarande britten i administrationen, ger följande svar på min fråga om avtalet ska betraktas som fågel eller fisk. Det beror på ur vems synvinkel du ser det. För Guangdongprovinsen är det nog rätt mycket av en fågel, men för Hongkong är det på sin höjd en flygfisk. Vad Pescod och andra menar är att det Hongkong behöver för att förverkliga en närmare ekonomisk integration med Guangdong är inte fler avtal utan ett förverkligande av dem som redan undertecknats. Frihandelsavtalet CEPA innehåller i princip allt det som finns i det nu underskrivna ramavtalet. Problemet är att många Hongkongföretag, oavsett om de har produktion i Kina eller inte, upplever svårigheter i det konkreta tillträdet till den kinesiska inhemska marknaden. Fortfarande går väldigt mycket av det som produceras av Hongkongägda företag i Guangdong på export till andra länder. Precis som en del svenska och andra utländska företag, upplever många Hongkongentreprenörer att de diskrimineras på oklara grunder vid upphandlingar och andra affärer i Kina. Om det nu aktuella avtalet kan fungera som en signal från högsta ort att detta inte är acceptabelt längre så kan effekten bli positiv även för andra företag än de som ägs av Hongkongkineser. På två områden kan avtalet möjligen leda till positiva resultat också för Hongkong. Det första handlar om regionala transporter. I avvaktan på att de två stora projekten bron från Hongkong till Macao/Zhuhai samt snabbtågsförbindelsen från Hongkong till fastlandet blir klara mot slutet av detta decennium behövs en del snabba åtgärder. Tätare helikopterförbindelser kan vara en sådan positiv sak för näringslivets del. På det mer jordnära planet pågår ett arbete att få de populära elektroniska korten som används i kollektivtrafiken på båda sidor gränsen att bli kompatibla.
5(8) På flygområdet kan avtalet leda till att plan till och från Hongkong får bättre tillgång till kinesiskt luftrum och därmed slipper en del av de tidsödande svängar ut över Sydkinesiska sjön som man nu ofta tvingas till. Det andra potentiellt intressanta området rör miljön. Den välkända miljödebattören Christine Loh brukar påpeka att Guangdongprovinsen är bra på att skapa regler på miljöområdet men dålig på att övervaka dem, medan det i Hongkong är precis tvärt om. Det finns skrivningar i avtalet som öppnar för att Hongkong är berett att i större utsträckning harmonisera sina miljöbestämmelser med dem i Guangdong, något som till skillnad mot vad många tror skulle leda till klara skärpningar här. Om Guangdong skulle vara berett att överta en del av Hongkongs kompetens på övervakningsområdet är väl mera osäkert, men miljöministern Edward Yau berättade i ett samtal jag hade med honom häromdagen att det nu fanns ett ambitiöst utbildningsprogram där miljöbyråkrater av olika slag från Hongkong delade med sig av sina erfarenheter till kollegorna i Guangdong. Samtidigt börjar det framstå som allt klarare att den tidigare gängse bilden av vad som orsakar den gradvis sämre luftkvaliteten i Hongkong behöver revideras. Det går inte bara att skylla på ofrivillig import av kinesiska föroreningar eftersom kombinationen av lågkonjunktur och miljöförbättrande åtgärder lett till lägre utsläpp kring Pärlflodsdeltat. I stället framstår mer och mer Hongkongs egen transportsektor bilar, bussar, lastbilar men också båtar som en allt värre miljöbov. Om en del av den kraft som nu ägnas åt långsiktiga projekt som elbilar kunde ägnas åt att få igenom en verkningsfull lagstiftning mot tomgångskörning och skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar så skulle effekterna troligen bli omedelbart positiva. Här kan Hongkong lära en hel del av Guangdong. Hur uppfattas avtalet i Guangdong? Någon dag innan det nu aktuella avtalet slöts, spred de engelskspråkiga officiella hemsidorna www.newsgd.com och www.gz.gov.cn stolta nyheten att FN:s State of World Cities Report från den 23 mars hade identifierat Guangzhou-Shenzhen-Hongkong (i den ordningen) som the World s Biggest Mega-City. Rapporteringen om den tilltagande integrationen av jättestäderna var naturligtvis en händelse som såg ut som en tanke och i vilket fall som helst passade den perfekt in i den fastlandskinesiska bilden av vad som nu sker och är på väg att ske.
6(8) För att bättre förstå och skapa lite djupskärpa i denna bild är det nödvändigt att sätta den i sitt större sammanhang, sin ram, om man så vill. Till att börja med kan vi då konstatera att det näringspolitiska mantrat i Guangdong sedan ett antal år har varit att näringslivets struktur ska uppgraderas och provinsen leda när Kina utvecklas och klättrar på värdeskalan. Man menar sig nu gå in i en ny fas och att epoken som Världens fabrik och centrum för arbetskraftsintensiv produktion är på väg mot sitt slut. Det finns förvisso många som menar att den brådska som präglar ledningens handlande i denna sak är något överdriven och som påpekar att det än så länge går alldeles utmärkt att bedriva en framgångsrik, arbetskraftsintensiv produktion i provinsen. När man exempelvis tar upp fenomenet med att kinesiska investerare håller sig borta från det mesta som inte betalar sig inom två år däribland investeringar i forskning och utveckling är därför because they don t have to alltjämt ett vanligt svar. Men, för politiker och tjänstemän i alla fall på högre nivåer finns det ingen återvändo, samtidigt som oron bland dem för hur omställningen ska klaras av faktiskt är ganska stor. För det andra kan det göras gällande att det närmast symbiotiska förhållandet mellan Hongkong och Guangdong, i den form det nu har i en process mot förnyelse och utveckling är såväl en för- som en nackdel för fastlandssidan. Å ena sidan har det naturligtvis varit och är det alltjämt en förutsättning för den ekonomiska framgången på ömse sidor. Samtidigt är det en nackdel att även om det symbiotiska förhållandet fördjupats under lång tid så har det skett en polarisering, resurs- men även imagemässigt. Medan Shanghai (med sin förvisso speciella historia) har kunnat utveckla en alldeles egen identitet som internationell och attraktiv världsstad, har Kanton sina långvariga internationella förbindelser till trots förblivit en mycket kinesisk, relativt sett okänd och för många svårtillgänglig plats bakom muren till det internationellt klart skinande Hongkong. Lite grovt kan man säga att närheten till Hongkong samtidigt som det alltså varit en förutsättning för tillväxtframgången till en inte obetydlig del har dränerat Kanton och Guangdong på egna utvecklingsmöjligheter inom sådana områden (finansiella tjänster, serviceindustri, etc.) som nu är på väg att bli allt viktigare för en fortsatt utveckling. För det tredje odlar man i Hongkong, vars selling-point är att framstå just som ett alternativ (om än kompletterande) till Guangdong, högst medvetet på olika nivåer dessa motbilder. Man gör det professionellt och framgångsrikt,
7(8) och de hongkongkinesiska glasögonen hamnar med stor lätthet även på utländska betraktares näsor. Detta är man medveten om i Guangdong. Prövar man påståenden som dessa på befattningshavare i Guangdong nickar de regelmässigt instämmande. Exempel på färska kommentarer från personer inom administration av sådant som utrikeshandel, akademi och information har varit: Yes, it is very true, and that s why we have made the agreement last week. That agreement is very good for Guangzhou! Hong Kong is still a very strange place, even though it has improved a little since it was returned to the Motherland. The agreement is about making Hong Kong more Chinese. I Guangdong finns det alltså stora förhoppningar på avtalet som ett verkningsfullt medel för provinsen att lyckas ställa om sin näringslivsstruktur och klättra på värdeskalan. Hongkongs ökade möjligheter i provinsen syftar för fastlandssidan i första hand till att höja provinsens kapacitet i fråga om allt från utbildning och sjukvård till finansiella institutioner och innovativa företag. Samtidigt hoppas man att skillnaderna de bägge jurisdiktionerna emellan ska planas ut och att de stora städerna i Guangdong ska kunna vinna i attraktivitet och internationell lyskraft i och med att de i allt större utsträckning ses som delar i en med Hongkong gemensam enhet. Den forna kronkolonin ska därmed inte heller på samma sätt som tidigare, till delvis förfång för utvecklingen i framför allt Kanton och Shenzhen, kunna slå mynt av att vara något helt annorlunda än dessa på sin sida av den osynliga muren. Det är den fortsatta utvecklingen mot en enda kinesisk megacity det handlar om. Avslutande reflektioner Vilka reflektioner kan då med anledning av det nya avtalet göras om den fortsatta integrationen kring Pärlflodsdeltat? En uppenbar slutsats är att den ekonomiska integrationen tilltar ytterligare. Giftermålet mellan Hongkongs kapital och entreprenörskunnande samt Guangdongs tillgång på mark och arbetskraft är fortfarande lyckligt och producerar fortsatt ekonomisk tillväxt. Det nu aktuella avtalet är avsett att
8(8) vidareutveckla denna relation samtidigt som respekten för de olika systemen i Kina och Hongkong upprätthålls. Samtidigt visar avtalet att man närmar sig en punkt från vilken en ytterligare utsuddning av gränsen mellan fastlandet och Hongkong skulle kunna leda till att den forna brittiska kronkolonin tvingades göra avkall på principer som är grundläggande för dess system. Avtalet får därmed en viss tyngdpunktsförskjutning mot åtgärder som tjänar Guangdongs intressen. Det är också framför allt för fastlandets del som avtalet är tänkt som en ytterligare förberedelse för en ny epok där det inte längre är arbetskraftsintensiv produktion som utgör kärnan i det ekonomiska livet. Som vi pekat på ovan dröjer det dock antagligen ett bra tag innan en ny sådan tid på allvar infunnit sig. För det nästa steget på utvecklingstrappan och för en fortsatt tillväxt läggs nu ändå genom detta och andra avtal grunden för hur Kinas två system skall kunna samverka. Vi tror alltså att det framför allt är Guangdong som på ett mera direkt sätt tjänar på detta. Det myckna talet om konkurrensen mellan Shanghai och Hongkong uppfattar vi inte som huvudfrågan just nu. Snarare handlar det om huruvida Shanghai eller Kanton/Guangdong ska vara Kinas ekonomiska spjutspets. För svensk del tycks det oss uppenbart att det blir allt viktigare att följa utvecklingen i det i allt högre grad integrerade område som Pärlflodsdeltat med i första hand Hongkong, Kanton och Shenzhen utgör. Detta inte minst för att underlätta för svenska företag att fortsätta ta del av alla möjligheter som finns här. Tillsammans med handelskamrarna och svenskt näringsliv i Hongkong och Guangdong har vi därför börjat utveckla former för ett närmare samarbete som vi hoppas ska stärka vår förmåga att förstå vad som sker i världens största storstadsregion. DANIELSSON