Motion till Stockholms Arbetarekommuns ÅRSMÖTE 2010 Offentliga sjukvårdens ansvar för privat verksamhet. Idag är det så att om en privatperson utför till exempel en skönhetsoperation hos en privatklinik och sedan åker hem, hänvisas denne person/patient till den offentliga, akuta sjukvården vid eventuellt uppkomna problem. Den privata vårdenhet som från början utförde operationen har inte längre något ansvar eller skyldighet att hjälpa sin tidigare patient som anses blivit färdigbehandlad. Det innebär att de privata vårdenheterna i stort sett kan göra vilka misstag som helst och den offentliga sjukvården har bara att städa undan efter dem. Utan tillgång till journaler med gjorda ingrepp, med endast patientens eventuella beskrivning till hands får den offentliga sjukvården försöka lappa och laga eventuella misstag och bota patienten. Detta gratis, med pengar som skulle kunna användas till mycket annat för vår gemensamma välfärd. Låt de privata enheter som tar betalt och utför dyra och många gånger onödiga operationer också ta ansvar för patienten och ingrepp/handling intill dess att eventuellt ingrepp läkt och patienten är friskförklarad. Om den offentliga vården ändå måste belastas kräv tillgång till journaler och gör dessa tillgängliga för läkare i den offentliga sjukvården som måste hantera dessa patienter och kräv betalt för dessa tjänster från privatklinikerna. Detta är ett problem som blivit vanligare med ökad privatisering sjukvård. Det sunda förnuftet borde tycka att det säkraste och bästa för patienten borde vara att göra uppföljning av eventuella komplikationer på det ställ där behandlingen utförts. Ett av problemen är att den privata vården saknar akut verksamhet och då är det bara för den offentliga att ta över. Jag hemställer att - förhållandet om ansvar mellan privat och offentlig sjukvård ses över i enlighet med motionens inriktning - att motionen översändes till Landstings- och Riksdagsgruppen. Ndumbe Bah-Öhman Motionen behandlad av Dalens Socialdemokratiska förening den 11 november 2009 som beslutat anta den som sin egen. Arne Ahlström, sekr.
Motion till Arbetarekommunens representantskaps årsmöte om vaccin Vi vet säkert att pandemier regelbundet kommer över världen. Spanska sjukan grasserade i Sverige 1918-1920 och tog över 34 000 liv i vårt land. Svininfluensan har varit känd sedan mars/april 2009. Genom brist på vaccin har spridningen av svininfluensan ökat. Spridningen orsakar oro, sjukdom och kan ge störningar i samhällets olika funktioner. När statens bakteriologiska laboratorium (SBL) startade 1909 fram till 1993, då SBL lades ned hade laboratoriet ansvar för vaccintillverkning och vaccinimport. Framställningen av influensavaccin fanns i SBL s program redan 1945-46. Vid den tiden levde ännu minnet av den spanska sjukan. Genom ett riksdagsbeslut 1993 omvandlades SBL till en statlig expertmyndighet, Smittskyddsinstitutet (SMI). Vaccin- och importmonopolet avskaffades. Ett statligt bolag, SBL vaccin, bildades. Detta bolag privatiserades sedan och såldes utomlands flera gånger. Dåvarande folkhälsominister Morgan Johansson tog initiativ till en utredning p g a den faktiska bristen på inhemsk vaccinproduktion. Utredaren kom med ett förslag som möjliggjorde egenproduktion av vaccin i Sverige och/eller i något av våra nordiska grannländer. Även baltstaterna var intressera av samarbete. Samtliga politiska partier (då skrämda av fågelinfluensan) överenskom att avsätta pengar en miljard för att göra egen/nordisk vaccinproduktion möjlig. Sedan kom valet 2006 och regeringen Reinfeldt stoppade arbetet med vaccintillverkning i Norden. Enligt regeringen ska marknaden förse oss med vaccin. Leveranserna till landstingen har upprepade gånger försenats. Inte ens definierade riskgrupper har ännu blivit vaccinerade (slutet av november). Jag föreslår att Arbetarkommunens representantskap beslutar att skicka motionen till riksdagsgruppen för att det arbete som inleddes av den förra socialdemokratiska regeringen för egentillverkning av vaccin i Sverige och/eller i något av våra nordiska grannländer fortsätter, så att Sverige fortsättningsvis får god försörjning av vaccin. Anita Frosterus Jonsson Motionen antogs som föreningens egen av Skärholmens Socialdemokratiska stadsdelsförenings föreningsmöte den 24 november 2009.
Motion till arbetarkommunens årsmöte 2010 DAGENS ÄLDRE KRÄVER STÖRRE MÅNGFALD I BOENDEFORMERNA Den borgeliga alliansen i Stockholm kommer att införa ett så kallat trygghetsboende för äldre där man utan biståndsbedömning har möjlighet att flytta in. Det som skiljer denna boendeform från seniorboende är att det ska finnas gemensamma lokaler för olika aktiviteter och möjlighet till gemensamma måltider. Personal ska finnas för att hålla igång aktiviteterna. Ett problem med borgarnas förslag är att man raserar nuvarande servicehusboende och tvingar människor med visst vårdbehov att flytta till ett vård och omsorgsboende med heldygnsomsorg dit en eventuell make eller partner inte får flytta med. Alternativet är att man får flytta till ett trygghetsboende med betydligt sämre hjälp av hemtjänst och hemsjukvård vilket skapar otrygghet för båda parter. Att helt nedmontera ett eftertraktat boende går helt emot vad alla partier utlovat. När man skapar boendeformer för äldre krävs ett nytänkande som tar hänsyn till åldrandets olika faser. Alla typer av boendeformer borde kunna inrymmas i boendekluster där gemensamhetslokaler för aktiviteter och måltider kan utnyttjas av alla äldre som bor i närheten. Dessa boenden bör integreras i övrig i bostads- och servicebebyggelse och inte isoleras från annan bebyggelse. En mycket viktig tanke med en samlad boendeform är att makar/partner på äldre dagar inte ska behöva skiljas helt från varandra när den ena parten drabbas av en sjukdom eller funktionshinder som kräver omsorg dygnet runt i vårdboendeform. Den andra parten kan då bo kvar i den gemensamma lägenheten eller byta till en mindre men ändå ha nära till sin make/partner. För att detta ska vara möjligt behöver man inrätta olika boendeformer i närliggande hus eller på olika våningsplan i samma hus där en del personer klarar sig helt själva medan andra behöver mer eller mindre stöd. Jag föreslår att Västerledsföreningen begär att man vid ett maktskifte stoppar avvecklingen av servicehusboende tills man tagit fram en plan för hur äldreboende i nya former kan byggas för att skapa trygghet på gamla dagar och där servicehusboende är en del, att man verkar för ett nytänkande som tar hänsyn till åldrandets olika faser vid byggandet av boenden för äldre så att övergången mellan ett ordinärt boende till ett mer vårdkrävande boende inte ska behöva innebära att man rycks upp från en invand och trygg miljö, att man verkar för att makar/partner som så önskar ska ges möjlighet att få leva tillsammans eller nära varandra under hela livet. Gun Löfquist medlemsansvarig i Västerledsföreningen.. Motionen antagen som Västerledsföreningens egen vid styrelsemöte 25 nov. 2009 Traneberg-Ålstens-Bromma Kvinnoklubb har vid klubbmöte den 29 november antagit attsatserna i motion till arbetarekommunens årsmöte angående äldreboende från Västerleds stadsdelsförening.
Styrelserna för de socialdemokratiska föreningarna i Blackeberg, Bromma-Abrahamsberg och Ängby har genom omröstning på nätet beslutat ställa sig bakom motionen om äldreboende från Västerledsföreningen. Motionen bifogas. I Blackebergsföreningen fälldes avgörandet med ordförandes utslagsröst inom den angivna tiden. Styrelsen i Minneberg-Tranebergs S-förening har genom omröstning på nätet 27/11-1/12 beslutat stödja motionen från Västerledsföreningen angående "Dagens äldre kräver större mångfald i boendeformerna". Hälsningar Inger Edvardsson Ordförande
Till Stockholms arbetarekommuns årsmöte 2010 Motion om krav på hälsofrämjande insatser inom primärvården Historiskt sett arbetade sjukvården med fokus på hälsofrämjande insatser; som bättre hygien, påpekandet av behovet av vatten och avlopp, mödrahälsovård osv. Det var innan den moderna läkekonsten kunde bota och lindra sjukdom med behandlingar och läkemedel. När alltfler läkemedel utvecklades och behandlingsmetoderna blev mer effektiva, så svalnade intresset inom sjukvården för att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Man ansåg att det förebyggande får andra sköta. Idag är det dock en allmänt erkänd kunskap att hälso- och sjukvården i sina personliga möten med enskilda människor har en stor möjlighet att både främja och förebygga sjukdom. Istället för att passivt skriva ut t.ex. blodtryckssänkande medicin så vet man idag att det är viktigt att fråga patienten om alkohol- och motionsvanor och motivera till en förändring om det verkar behövas. Fortfarande är det många vårdcentraler som inte aktivt erbjuder rökavvänjning för den som röker, trots att rökning är en av de faktorer som enskilt påverkar hälsan mest negativt. Att dricka för mycket alkohol, utan att personen har utvecklat beroende, är ganska vanligt. Hälso- och sjukvården har en stor möjlighet att genom motiverande samtal upptäcka riskbruk och motivera till en lägre alkoholkonsumtion, eftersom riskbruket kan leda till både beroende och sämre hälsa. Det här är några exempel på hur människors livsstil kan påverkas genom insatser från vårdcentralens olika personalkategorier. Men det gäller även för övervikt m.m. Det finns också många människor som lider av psykisk ohälsa, men som inte talar om det. Om man mår dåligt psykiskt så påverkar det även den fysiska hälsan. Även här kan hälso och sjukvården bli bättre på att samtala med sina patienter och därmed ge mer adekvat hjälp. Även om människors levnadsvanor i stor utsträckning är socialt betingade, så har hälso- och sjukvården en unik möjlighet att samtala med den enskilda människan om hennes levnadsvanor som kan påverka hälsan på sikt. Hälso- och sjukvården kan inte ändra på alla de sociala bestämningsfaktorer som påverkar hälsan, däremot kan man med sin kunskap ge samhället underlag för olika insatser. På individnivån är dock hälso- och sjukvården oslagbar, där kan man mellan fyra ögon prata om just min hälsa och min livsstil, inte om levnadsvanor i allmänhet. Idag är det inte längre kontroversiellt att anse att hälso- och sjukvården har en viktig roll i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Däremot praktiseras inte denna insikt i det system med vårdval som nu finns i Stockholm. Ersättningssystemet är helt enkelt inte uppbyggt för att främja den typen av insatser från olika personalgrupper. Idag är det istället tvärtom; det lönar sig för en vårdcentral att en patient gör många och korta besök hos en läkare för olika åkommor istället för att erbjudas några längre samtal som kanske gör att det inte finns behov av läkarebesök så ofta. Vid utformandet av ett nytt system för primärvården i Stockholm är det absolut nödvändigt att krav på hälsofrämjande insatser ställs, att de kan följas upp och att ersättningssystemen är så utformade att hälsofrämjande arbete gynnas. Vi hemställer att årsmötet beslutar
att landstingsgruppen får i uppdrag att utforma kvalitetskrav kring hälsofrämjande arbete och där ersättningssystemen är kopplade till detta S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa Margareta Persson ordförande Motionen antagen på medlemsmöte 26 november 2009
Till Stockholms arbetarekommuns årsmöte 2010 Motion om tillsättande av en nationell och kommunal kommission för jämlikhet i hälsa Hälsan och livslängden har under lång tid i stort förbättrats i vårt land. Samtidigt har de stora skillnaderna i hälsa mellan olika sociala grupper bestått och på senare tid till och med ökat. Den rikaste tiondelen av befolkningen mår bättre som 80-åringar än vad den fattigaste tiondelen gör som 65-åringar. Männen i Danderyd lever i snitt nio år längre än männen i Överkalix. Men även mellan olika stadsdelar eller mellan närliggande kommuner är det stora skillnader i livslängd, beroende på socioekonomiska faktorer. Om man i Stockholm åker mellan ändstationerna på den röda t-banelinjen så sjunker medellivslängden med ungefär 4 år. De stora könsskillnader som finns i hälsa beror i stor utsträckning på skilda livsvillkor för män och kvinnor och bristande jämställdhet. Männen lever kortare men kvinnor har sämre hälsa under sin livstid. Om man ser historiskt på hälsoskillnaderna mellan könen så är det påtagligt att männens medellivslängd särskilt påverkats av om alkoholpolitiken varit restriktiv eller liberal. Idag har kvinnorna runt Medelhavet och Japan gått om svenska kvinnor i livslängd, svenska kvinnor lever 3-4 år kortare än kvinnorna i dessa länder. En orsak kan vara att svenska kvinnor började röka tidigare. Den biologiska syn som tidigare gällt i synen på hälsoskillnader mellan könen verkar inte vara korrekt. Merparten av hälsoskillnaderna går att hänföra till skiftande sociala villkor mellan män och kvinnor. Den psykiska ohälsan har under senare år ökat påtagligt bland ungdomar och allra mest bland flickor. Kropp och själ hör ihop, vilket gör att psykisk ohälsa också kan leda till fysisk ohälsa, bl.a. påverkas vårt immunförsvar av hur vi mår psykiskt. Skillnader i hälsa handlar i korthet om såväl klass, kön som generation, men även etnicitet, funktionsnedsättning och sexuell läggning spelar in. Så trots att vi har en mycket god folkhälsa jämfört med många länder, så finns stora skillnader mellan olika grupper av människor. Skillnader som i stor utsträckning är politiskt påverkbara och inte bara handlar om individens eget val av levnadsvanor, som den borgerliga politiken handlar om. Alla människor borde utifrån sina förutsättningar kunna må bra och känna välbefinnande. För om människor inte känner välbefinnande, vart syftar då våra politiska mål? Frihet och materiell standard räcker inte; människor måste också uppleva livskvalitet. Socialdemokratins yttersta strävan borde handla om att alla människor ska kunna må så bra som det är individuellt möjligt och känna välbefinnande. Detta ska gälla oavsett om en person har en sjukdom eller en funktionsnedsättning. En god hälsa innebär att känna meningsfullhet i tillvaron, att ha ork och att kunna styra och hantera sitt liv efter de förutsättningar man har. En människa som mår bra har större förmåga att i övrigt ta tillvara sina möjligheter, engagera sig för andra och utnyttja de fri och rättigheter som ska finnas i ett jämlikt, jämställt och solidariskt samhälle. När man ser på hur hälsan ser ut i olika länder är det uppenbart att det inte är tillväxt eller hög BNP som avgör hur god folkhälsan är i ett land, om landet väl ligger en bit ovanför fattigdomsstrecket. Man kan t.ex. titta på USA och se att spädbarnsdödligheten är högre och medellivslängden kortare än i betydligt fattigare länder. Avgörande faktorer för en god folkhälsa är bl.a. en jämn inkomstfördelning, eftersom relativ fattigdom verkar ha en avgörande betydelse för individens hälsa.
WHO:s stora kommission under ledning av professor Michael Marmot, som studerat de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan, menar i sitt förslag Closing the gap att det går att utjämna skillnaderna i hälsa inom och mellan länder under en generation. Men det förutsätter bl.a. jämnare inkomstfördelning, generella välfärdssystem som omfattar alla och satsningar på att förbättra barns villkor. Man är tydlig med att tillväxt i sig i de rikare länderna inte är någon garant för bättre och jämlik hälsa. I flera länder följer man nu upp den globala kommissionens arbete med nationella kommissioner kring hur hälsoskillnaderna inom landet ska kunna minska. Det bör göras även i Sverige. För att kunna driva på det arbetet krävs också att partiet i enlighet med partikongressens beslut utvecklar en strategi för en jämlik och jämställd hälsa. Den socialdemokratiska folkhälsopropositionen från 2003 var ett steg i den riktningen, men nu behövs en ny strategi som ännu tydligare fokuserar på en jämlik och jämställd hälsa. I Stockholms stad är hälsoskillnaderna mycket stora mellan olika stadsdelar. Det finns redan en del statistik som visar detta, men det räcker inte. Man måste få mer kunskap om hur hälsans bestämningsfaktorer skiftar mellan olika stadsdelar. Därefter är det lättare att lägga konkreta förslag på hur ojämlikheten i hälsa mellan de olika stadsdelarna ska kunna minska. Kommunfullmäktige bör därför tillsätta en kommunal kommission för jämlikhet i hälsa. Vi hemställer att årsmötet beslutar att verka för att att en svensk jämlikhetskommission för hälsan tillsätts kommunfullmäktigegruppen tar initiativ till att en kommunal jämlikhetskommission för hälsan tillsätts i Stockholm S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa Margareta Persson ordförande Motionen antagen på medlemsmöte den 26 november 2009
MOTION angående upphandling av mat Den upphandling av kost som gjordes av den borgerliga majoriteten i landstinget förskräcker. De som behöver vård och omsorg har behov av god och näringsriktig kost. Och måltiden måste dessutom vara en positiv upplevelse. Vi föreslår representantskapet uppdra till de socialdemokratiska ledamöterna i kommunala och landstingskommunala nämnder och styrelsen att vid upphandling av kost ska utvärdering ske av den mat som anbudsgivaren tänker erbjuda, både vad gäller smak och utseende. Stockholm 2009-11-23 Antagen av Katarina Västra Socialdemokratiska Förening på medlemsmötet 091129
Till Stockholms arbetarekommun Motion Angående återöppnande av närakuten i Skärholmen! ""# $%& '! ""# Kurt Fredriksson, ordförande
Motion till Stockholms Arbetarekommuns årsmöte 2010 Motion angående Alkohol- och Drogterapeut knuten till vårdcentralen Enligt statistiken så har vi i Sverige en stor alkoholkonsumtion bland människorna. Många drar sig för att söka hjälp, men söker upp vårdcentralerna för att de har symptom t ex halsbränna, ont i magen osv. Läkarna kan ha lite svårigheter att fråga patienten. Hur är det med alkoholintaget? Det går genom att ta blodprov konstatera ett missbruk. Kan vara skamligt att erkänna men med hjälp av provet, så kan man få en dialog. Det vore då bra att ha en Alkohol och Drogterapeut anknuten, som kan göra en personlig test samt efterkommande KBT-samtal. Finns det en sådan på samma våningsplan är det lätt att samarbeta, terapeuten och läkaren, för att hjälpa patienten ur missbruket. Därför yrkar jag. Att Socialdemokraterna verkar för att det till vårdcentralerna finns en Alkohol och Drogterapeut. Behandlingen ska ske inom ramen för högkostnadsskydd. Fanny Gustafsson Motionen behandlad och antagen på klubbens möte den 28 november 2009. Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb Liliane Svensson, ordförande Motionen fick föreningens stöd som vore den vår egen på motionsmöte den 28 november 2009. Sätra socialdemokratiska förening Kurt Fredriksson, ordförande
Fungerande proteser en rättighet för alla patienter! Motion 6 Stockholms Läns Landsting tog i maj i år beslut om att kvinna-till-man-transsexuella som patientgrupp var berättigade till penisproteser. Det är något som patientgruppen välkomnat, operationsteknikerna för gruppen har ännu inte kommit därhän att gruppen kan erbjudas manliga könsorgan som både ser ut som och fungerar som andra mäns könsorgan. Men, det finns fortfarande problem. Landstinget beslutade nämligen att det enda som landstinget skulle bekosta skulle vara rent kosmetiska proteser, inte proteser med någon som helst funktion, vare sig vad gäller urinering eller sexuella aktiviteter. Motiveringen som gavs var att landstinget inte bekostar sexhjälpmedel. Det finns mycket att invända mot resonemanget. Tanken att det är moraliskt felaktigt att med skattepengar erbjuda hjälp till ett fungerande sexliv för personer som på grund av sjukdom inte utan hjälp kan genomföra penetrerande samlag bygger på tanken att sexualiteten inte är en viktig kroppsfunktion som vi alla mår bra av att bejaka. Det är en i grunden sexualfientlig och farlig inställning, som mest andas gammaldags moralkonservatism. Det är också så att Stockholms Läns Landsting, som övriga landsting, erbjuder inopererade stavar till biologiska män som har förlorat erektionsförmågan på grund av sjukdom. Liksom man givetvis erbjuder allehanda hjälpmedel till många patientgrupper för att underlätta urinering. Gruppen kvinna-till-man-transsexuella tycks alltså särbehandlad på ett helt orimligt vis. Proteser med urinerings- och erektionsfunktion går att tillverka, och det ska inte vara patienterna som ska behöva betala dem. Yrkande att att Stockholms arbetarekommun verkar för att Stockholms Läns Landsting beslutar att bekosta även penisproteser med urineringsfunktion till patientgruppen kvinna-tillman-transsexuella. Stockholms arbetarekommun verkar för att Stockholms Läns Landsting beslutar att bekosta även penisproteser med erigeringsfunktion till patientgruppen kvinna-till-mantranssexuella. Lukas Romson Motion 6, Fungerande proteser en rättighet för alla patienter! Motionärerna lyfter fram en fråga som är viktig för en liten patientgrupp som sällan uppmärksammas. Beslutet att bekosta penisproteser kom till efter ett längre projekt drivet av en transförening, innan dess hade ingen inom vare sig vården eller landstinget uppmärksammat patientgruppens behov av proteser. Styrelsen finner frågan angelägen, den rör rätten till lika vård för en ofta missgynnad grupp. Att landstinget beslutat att bekosta enbart kosmetiska proteser tycks orimligt när det rent tekniskt är möjligt att erbjuda proteser med funktioner som både efterfrågas och skulle
underlätta patienternas liv ytterligare. Att förvägra transkillar möjligheten att stå upp och kissa på offentliga toaletter med hänvisning till att landstinget inte bekostar sexhjälpmedel är helt orimligt, här måste våra partikollegor i landstinget gripa in och medverka till ett positivt beslut. Styrelsen är också bekymrad över den sexualfientliga syn på människor som beslutet att inte bekosta en sexuell funktion på proteserna visar på. Människor mår bra av att bejaka sin sexualitet, det är en naturlig del av en människas liv. När sjukvården bekostar medicinska ingrepp som syftar till att underlätta andra patienters möjlighet till ett fullgott sexualliv, som protesimplantat och ingrepp på könsstympade kvinnor, blir det en typ av negativ särbehandling att förvägra transkillar liknande möjligheter till hjälp via yttre proteser. Sexualfientlighet, moralkonservatism och diskriminering av transpersoner är inte förenligt med socialdemokrati, detta måste partiet motverka. Därför yrkar HBT-Socialdemokrater Stockholms styrelse: att bifalla att-satsen i motionen. att jämte yttrandet anta motionen som sin egen och skicka den vidare till Stockholms arbetarekommun. Beslut Yttrandet vann bifall enhälligt över motionen av Hbt-socialdemokrater Stockholms medlemsmöte den 28 november 2009. Mia Sundelin, ordförande Hbt-socialdemokrater Stockholm