FÖRFATTARE AGNES OLSSON 5C

FÖRFATTARE AGNES OLSSON 5C 1

KAPITEL 1 DRAKÄGGET Jag vaknade av att min syster Lovisa pratade med min andra syster Lucia. Jag, Lovisa, Lucia och mina bröder Emil, Isak och Lukas sover i samma rum medan vår lilla syster Eljena som bara är 3 månader sover med mamma och pappa. Min mamma heter Amalia och min pappa heter Aron. Jag Agnes är 12 år och hjälper därför till med allt här hemma. Jag, mina syskon och mina föräldrar bor i ett rött litet hus i utkanten av en by som heter Sydd. I Sydd är de 50 invånare. I en by här omkring har alla koll på alla. Alla vet vart alla är och vad dem gör. Jag gick in till mamma och pappas rum. - Mamma, jag fryser sa jag. - Ehh, de har varit värre. Sa mamma argt - Men mamma, de är ju vinter. Har vi ingen ved hemma? - Vi använde upp allt igår, svarade pappa - Gå och hämta lite ved, ta med dig Lovisa, Lucia och Emil. Dem är vakna. - Okej mamma! Jag gick in i vårat rum och tog på mig mina kläder. - Mamma sa att ni skulle följa med mig ut och hämta ved. - Kan du inte gå själv, sa Isak trött - Jag pratar med Lovisa, Lucia och Emil. - Jag vill inte följa med sa Lucia gnälligt - Men jag vill inte gå själv sa jag nervöst. - Men ta med dig Botilda då, svarade Lukas som nyss hade vaknat Jag gick ut ur rummet utan att svara. Jag gick ner för trappan, trappan är nog på väg att rasa samman när som helst. Jag möttes upp av Botilda som viftade på sin svans. Botilda är en hund på 9 år. Botilda är färgad som en varg. En gång trodde min kompis Albin som bor bredvid oss att Botilda var en varg. - God morgon Botilda, sa jag och gav Botilda en god morgon puss. Jag tog ett rep och knöt fast de i Botildas halsband. Jag gick till hallen och öppnade ytterdörren. Jag hade tagit på mig mössa, kängor och mina varmaste vantar. 2

Vi gick in i skogen där vi brukar hämta veden, men när jag var framme upptäckte jag att de inte fanns någon huggen ved där. Så vi gick hem till Albin som bor med sin mamma pappa och 5 syskon. - Hej Albin! - Hej Agnes! - Har ni någon ved vi kan få? - Vi har lite, men jag ska gå och hämta nu. Vill du följa med? Frågade Albin - De finns ingen huggen ved där, Svarade jag - Vad bra att jag kan hugga ved då! Svarade Albin När vi var framme såg vi något rosa, svart bakom en stubbe. De såg ut som ett stort ägg. Vi undersökte de och bestämde oss sedan för att ta med de hem. På vägen hem snubblade Botilda, resten av vägen haltade hon lite grann. När vi kom hem sprang jag upp för trappan och gömde ägget under min säng. Sedan sprang jag ner och berättade för alla vad som hänt och att Botilda inte mår bra. - Vi får åka ner till byn och prata med Abluna efter frukosten sa mamma. Abluna är mammas vän som är väldigt bra med djur. Efter frukosten gick Emil, Lukas, Isak och jag ner till hästarna för att göra iordning dem inför att vi skulle åka ner till byn. - Hej Wiz, sa jag Wiz är en av våra hästar. Wiz är hästen jag brukar rida. Man kan säga att Wiz är min häst. Vi har 2 andra hästar också. Red, Törvill och Wiz. Men idag var de Red och Wiz som skulle åka med. När vi var vid byn fick vi reda på att Botilda hade brutit benet. Alla var ledsna över att Botilda skulle dö. En hund kan inte överleva detta. Red och Wiz var jättepigga idag. Enda sedan jag var lite har vi haft Red och Wiz. Men Törvill köpte vi för ett år sedan. 3

När vi kom hem gick jag upp till ägget. Ägget var nu lila, rosa och svart. De var så märkligt, ett stort ägg som lade till färger. En väldigt stor höna måste ha lagt de. Ägget var runt, buckligt och de bytte färg. Jag gömde ägget i våran källare. I källaren har vi ett skyddsrum. Där är vi aldrig. Så då passar de jättebra att ha ägget där. Efter en vecka var ägget svart, rosa, orange, lila, rött, brunt och grönt. KAPITEL 2 EN DRAKE FÖDS 4

Ägget blev helt svart i ena sekunden och i nästa en skrikgul färg. De skakade och lät. Jag förstod nu att de skulle kläckas. Precis som jag trodde kläcktes de. Precis när en spricka visas ropar mamma på mig. - Agnes, kan du komma upp och hjälpa Lovisa med maten. Jag måste iväg. - Okej mamma, jag kommer snart. Efter maten sprang jag ner till källaren i panik. Ägget var borta men framför mig låg en bebis, de var ingen vanlig bebis. De måste vara en drakbebis. Den lilla draken är rosa med orangea fötter och händer. Svansen var som en lila kosvans. Tänderna ser väldigt vassa ut. De ena örat är större än de andra, De är hjärtan på fötterna och händerna och han har lila små horn. Jag bestämde mig för att döpa honom till Color. Eftersom han värkar gilla färger. Nej men han är väldigt färgglad. Color får stanna kvar i källaren ett tag. - Ingen får veta något om dig, sa jag Color skakade på huvet. - Förstår du mig? Frågade jag Color nickade. Color förstår alltså mig. Jag funderade ett tag på att berätta allt för Albin, men tänk om han avslöjar oss. - Hur ska vi göra Color? Color rykte på axlarna, han värkar inte veta. - De får vara våran hemlighet. De låter som at de kommer någon. Jag sprang upp till hallen och slet upp dörren. - Hej Agnes! De var Albin som kom. - Hej, ehh vad gör du här? Sa jag väldigt nervöst. Jag var nervös över Color. 5

- Jag undrar hur de går med ägget. - De har kläckts, svarade jag. - Jaså! Vad var de för ägg. - En stor höna, jag släppte den i skogen. - Haha, kul! Men seriöst då? - Jag lade tillbaka de i skogen. Albin gick iväg efter en lång konversation. Jag gick ner i källaren igen. Color stoppade min hand i hans mun. Jag förstod att han var hungrig. Men vad äter drakbäbisar. - Vad vill du äta? Color lät som en riktig bäbis. - MMmmäääääääääää Jag gick upp och hämtade en trä låda. I lådan lade jag ner mat till Color. I lådan lade jag ner rester av fisk och kött. Jag gick ut till hästarna och hämtade lite av deras hö. Sedan gick jag ner till Color igen. - Så Color blir detta bra? - MMmmäääääääääää Skrek Color igen. - Men vad vill du äta då, sa jag argt och irriterat. - MMmmäääääääääää Skrek han igen och åt. - Så illa var de inte va? Color skakade på huvudet. - Agnes, de är middag. Ropade pappa - Ja, jag kommer snart. Svarade jag - Nej de är middag nu! Skrek mamma Till middag blev de fisk. Jag åt inte så mycket så att Color också skulle få middag. - Kan jag ta era rester? Asså benen och så? Frågade jag - Okej, vad ska du göra med de? Frågade mamma - Jag ska ge de till några på gatan, dem som inte har hem. - Okej, varsågod, svarade pappa Jag sprang ner i källaren med resterna, han värkar älska de. 6

Min nya bästa vän är en drake. KAPITEL 3 DRAKTRÄNINGEN 7

Jag har lärt Color sitt, ligg, vacker tass, rulla runt, stanna och kom. Jag och Color leker jättemycket. Colors favorit mat är enhörningar. Enhörningarna går på ängen en km från vårat hus. Enhörningarna är så söta så Color får gå dit själv. Jag klarar inte av att se dem dö. Efter maten tar jag alla rester ner till skyddsrummet och lär Color nya trix. De är precis som att lära Botilda alla trix. När Botilda var liten var de jag som uppfostra henne. De roligaste jag lär Color är att flyga, spruta eld och prata. Color kunde förstå mig från första dagen. Utmaningen var att lära honom prata. - Okej Color, nu ska du lära dig att prata. Color nicka och vifta på sin svans. - Säg efter mig: Hej! Color försöker och försöker gång på gång men de ända som kommer ut är - Mmmmäääääääääää Ibland kom de även ut läten som - Nannna - Bbblääääääääss Tillslut efter många dagar, nätter och mycket tålamod kom de ut! - Heg! Sa Color - Hej! Sa jag - Haj! Sa Color - HEJ! Sa jag - Hej! Color hade lär sig att härma mig. Efter de ordet var de enkelt att lära honom resten, vi började med de viktigaste. Som tex: Agnes är bäst, mat, enhörningar, mätt, trött, ja, nej, kungen, mamma. Men Color förstår allt jag säger. Han vet bara inte hur han ska uttala de. De var svårt att lära Color uttala ett ord. Men efter de härmade Color mig och då var de enkelt. 8

Color har massa coola egenskaper som att flyga, bli osynlig, spruta vatten och eld men de viktigaste och bästa är att han är snäll. - Color, ska vi ta våran första flygtur? - Ja, äta enhörningar! Svarade Color Color har gjort ett hål i väggen som han går ut genom. Jag hoppa upp på honom. - Okej Color, vi tar de lite lugnt i början. - Okej Color börja springa allt vad han kan, fällde upp sina vingar och flög. De här är inget jag kallar lugnt. Men de är så härligt. Den där känslan av vinden i mitt ansikte. Vi flög uppe bland molnen. De var svårt att styra honom i början men han vande sig snabbt med att jag bestämde. - STOP! Color jag ramlar av. Jag ramlade av men Color hämtade mig snabbt igen. - Color, TACK! - Varseged! Sa Color - Varsågod* Men tack! Resten av tiden var helt underbar. De känns som att sväva på moln. 9

KAPITEL 4 MYSTISKA MANNEN När jag och Color kom hem från våran ridtur knackar någon på dörren. Jag går upp ur källaren. Mamma, pappa och mina syskon står i hallen. Mamma drar i handtaget. Utanför stod de en lång man med stort svart skägg. Hans blick var mörk och de kändes som att han inte riktigt var där med oss. Han hade en svart kostym. - God kväll, jag söker Drakfararen, säger den mystiska mannen Mamma ser chockad ut. - Ursäkta mig, jag tror att ni kommit fel herrn, sa mamma - Är de inte ni som är Olsson? Ni bor i Sydd på adressen Lyreco 6 de stämmer va? - Ehh ja, men jag tror ni har kommit fel. Ursäkta men vi måste gå. - Vänta, de är nog mig du söker. Jag har draken, svarade jag väldigt nervöst. - Va nej de måste vara ett missförstånd, svarade mamma - Stämmer detta Agnes? Frågade pappa - Ja eller nej, de är jag som har draken. Han heter Color - Va är du galen. En dödande drake, skrek pappa - Får jag komma in? Frågade mannen - Okej, Sa mamma du får komma in Pappa kollade argt på mig medans vi gick in i vardagsrummet. - Vill du ha kaffe? Te? Vatten? - Lite vatten gå bra. Svarade mannen - Vad heter du? Frågade pappa - Jag heter Malte. - Okej Malte, var kommer du ifrån, frågade pappa - Jag är inte riktigt här ifrån, svarade Malte. 10

Maltes röst var mörk, tom och dov. De var som en vind som drog över mig när han prata. Jag fick gåshud. Så hemsk röst nästan läskig. Mamma kom tillbaka med vattnet som Malte bad om. - Varsågod Malte, sa mamma och gav honom vattnet. - Tack! Malte drack upp vattnet i en klunk. - Men Malte, vad gör du här? Frågade pappa 11

KAPITEL 5 DET FARLIGA SKEPPET - Jag har en viktig sak att berätta. Agnes vi behöver din hjälp. Du och din drake måste stoppa ett skepp. - Ett skepp? Vad för skepp? Frågade pappa - De är på väg ett skepp från Asien hit till Sverige, svarade Malte - Varför ska jag hjälpa till? Varför kan inte de komma hit? Frågade jag nervöst. - Vi har inte tid för allt prat. De enda du behöver veta är att de kommer ett skepp från Asien hit och de måste stoppas. Skeppet är fullt med råttor, råttorna bär på en fruktansvärd sjukdom kallad pesten. - Pesten? De låter påhittat. Agnes be din vän att gå nu, sa mamma irriterat. - Jag är inte hennes vän. De är på riktigt och de är riktigt viktigt, sa den mystiska mannen. Gå och packa för en lång resa i oväder. Jag kan inte följa med dig dit men jag vet att du klarar av det. Du ska till hamnen. - Hamnen? De tar minst två timmar med häst. - Men du har en drake, du ska flyga så snabbt du bara kan, Sa Malte snabbt och stressat - Men jag tror inte att Color klarar av de, sa jag - De är du om någon som inte klarar de. Men jag tror på er jag vet att ni kommer fixa detta. Jag vet, jag vet allt som kommer hända under resan. Lycka till! Jag sprang upp till mitt rum och packade ner en filt, en smörgås och lite köttslamsor från gårdagens middag. Jag sprang sedan ner till Color. - Okej Color, dags för ett uppdrag. Vi ska flyga ner till hamnen, Jag förstår att du är rädd. - Jag inte rädd. Du rädd. Jag vet vi ska. Ska hamnen i Drakögat. - Va nej, vi ska till Lyrecos hamn två timmar bort. - Nej 10 timmar Drakögat pratade Malte om. De måste vara dit vi ska. Hur kan Color veta de? - Vi måste slutföra uppdraget. Jag hoppade upp på Color och vi flög. Vi flög åt ett håll vi aldrig flyggt åt. 12

- Color är de hit vi ska? - Vet vart vi ska. Drakögat kallar mig. Jag bestämde mig för att lita på Color. Drakögat och Color måste ha någon slags dragning till varandra. Vi flög långt upp. De enda man såg var svarta moln, regn och åska. De var läskigt att flyga i det vädret. Jag var så trött så jag måste ha somnat. Efter en lång resa vaknade jag. - Hur långt har vi flugit? Jag såg en hamn och förstod att vi skulle landa. Vi var framme vid Drakögat. - Nu! Vi landade. - Kolla skeppet. Vi dit. NU! Jag såg inget skepp men Color har mycket bättre syn än mig. Vi flög upp igen och landade på ett skepp. Skeppet var stort och gjort i fint mörkt trä. Människor hostade och grät. De var blod överallt. De enda som såg frisk ut var en liten flicka. Hon kan inte vara med än 5 år. Hon satt längst upp i masten. De var en fruktansvärd syn. 13

KAPITEL 6 FLICKAN PÅ SKEPPET Jag och Color flög upp till flickan som satt som fastklistrad på masten. - Hej! Hur mår du? Vad heter du? - Ehh, jag mår bra! Jag heter Elina. Elina är kort, ung och har stora bruna ögon. Hon hade väldigt fina kläder för att vara på ett sånt här skepp. - Vad gör du här uppe? Eller du får svara på de när vi åker hem Nu måste vi fokusera på att stoppa skeppet. - Är din drake snäll? Får man klappa? Kan han spruta eld? Frågade Elina - Ja, ja och ja, Color kan spruta eld. - Bra! Elina klappade Color och sedan hoppade Elina upp på honom. Vi flög uppåt. De var bara några meter kvar till hamnen nu. - Okej, Color. Första riktiga uppdraget. Vi ska elda upp skeppet. Men vi måste skynda oss. - Okej! Color fixar. Svarade Color. - Bra, när jag räknar till 5 sprutar du eld. Sikta fram på skeppet. - 1, 2 - Color förberedde sig. - 3, 4 - Jag var så nervös tänk om de inte funkar. De här är den enda chansen. - 5! Spruta elda nu! Color spruta eld mot skeppet. De var som en asteroid som flög genom atmosfären. - Häftigt! Utbrast Elina. - Bra Color! - Tack Agnes, jag kan. Du duktig! Jag kramade om Color och gav han lite kött. Sedan flög vi mot hamnen. Vi såg hur skeppet sjönk. - Nu vi flyga hem? Sa Color 14

Vi flög hem i en fantastisk syn, soluppgången. Men de är fortfarande väldigt kallt fast de är i början av våren. - Jag satt i masten för min pappa sa de, sa Elina. - Va? Sa Color - Ja, min pappa sa de. - Varför skulle du göra de? Frågade jag. - De som fortfarande levde skulle jag bota med en medicin. - Okej hur kan ni ha den medicinen? Frågade jag. - Jag och min pappa Malte är från 2000- talet. - 2000- talet vadå sa du? Frågade jag - Från de året. 2000 du lever på medeltiden år 1350 är de nu. Ungefär. - Vad coolt. Berätta något från 2000 talet! - Okej, vad vill du att jag ska berätta? - Någon uppfinning. Typ som armborsten. - Mobiltelefon, tv, elektricitet, antibiotika. De finns så många! - Vad är de? Frågade jag, jag kände mig ganska korkad. - Haha, de finns många saker som kommer hända. Mycket mer kommer ske. Ta hand om Color och var försiktig på uppdragen. Ni ska vara med på krig. Stoppa dem och få slut på detta. Om ni gör de kommer världen vara en mycket finare plats. Och bara så du vet är jorden rund. Resten av resan berättade Elina om alla uppfinningar och allt som dem vet om vår tid på 2000- talet. - Men hur kan du överleva pesten då? Frågade jag - Jag tog antibiotika. En medicin. - Berätta mer om pesten! Sa jag intresserat - Okej, Pesten eller Digerdöden som de riktiga namnet är, kommer från Asien. De startade som en bakterie och bildades till loppor. Lopporna satte sig på råttorna och åkte med skepp till Europa. Om 15

inte du och Color hade stoppat skeppet hade hälften av Sveriges befolkning dött. - Men diger betyder väl stor? Frågade jag - De stämmer Agnes. Stora döden. Elina berättade så intressanta saker. Av någon anledning valde jag att tro på allt hon sa. Fast hon bara var 5 år viste hon mer än mig om allt. Hon fick både mig och Color att känna oss betydelsefulla. Vägen hem gick så fort. De var kul att prata med Elina. Jag och Elina gick in i huset när Malte, mamma och pappa satt i soffan. - Mamma, De är från framtiden 2000-talet! - Vi vet Agnes, Malte har berättat allt för oss. Sa pappa - Men inte mobiltelefoner va? Skrattade jag. - Hur kom ni hit? Frågade jag - År 2016 byggde pappa och jag en tidsmaskin. Min pappa jobbar med att forska om medeltiden. Sa Elina - Nej, men de är väll dags att åka hem Elina, Sa Malte - Kan ni inte stanna över natten? Frågade jag. Elina och jag kan sova hos Color. - Snälla pappa! Sa Elina. - Okej, vi åker imorgon kväll! - Ni vet hur man botar pesten vet ni hur man botar ett brutet ben? Våran hund Botilda har brutit de. Sa jag - Ja, svarade Malte Malte, pappa och mamma hjälptes åt. - Tack Malte. De betyder jättemycket för mig. Sa jag snällt till Malte Jag gick ner på knäna och kramade om Botilda. - Jag älskar dig Botilda! Sa jag <3 Elina, jag och Color tillbringade hela kvällen tillsammans i källaren. - Color, sitt! Color satte sig ner. - Color, rulla runt! Color rullade runt precis som vi sa. 16

Dagen därpå åkte Elina och Malte hem. De var två roliga dagar som dem var här. Color värkar gilla henne. Nästa vinter funderade jag och Color på att uppfinna något som inte finns än men som kommer att finnas. Men vad ska man uppfinna? På 2000 talet så fanns de elektricitet och då är de enkelt att uppfinna en mobiltelefon. Jag förstod inte allt som Elina sa men de mesta. 5 år senare var de ett fruktansvärt krig. Men jag och Color var där och stoppade de. Jag och Color måste vara medeltidens hjältar. 17