Rapport 2014:3 Tillväxt och utveckling Demografi och flyttmönster i Västra Götaland 1990-2012
Innehållsförteckning Förord... 1 Inledning... 2 Var bor Västra Götalänningarna?... 3 Var sker befolkningstillväxten?... 4 Hur flyttar invånarna?... 6 Vilka invånare flyttar?... 7 Demografi... 9 Åldersstruktur... 9 Sysselsättning, utbildning etc.... 10 Slutsatser & diskussion... 12 Bilaga 1. Befolkningsförändring 1990 till 2012 per kommun.... 13 Bilaga 2. Befolkningsförändringens delar per kommungrupp och år under 1990-2012.... 14 Bilaga 3. Antal inflyttare respektive utflyttare per åldersgrupp för respektive kommungrupp.... 15 Bilaga 4. Medelålder, åldersgruppsandelar och könsfördelning per kommungrupp 1990-2012.... 16 Bilaga 5. Medelålder, sysselsättningsgrad samt andel högskoleutbildade per kommun.... 17 Fotografer framsida: Veronica Svensson (stuga) och Göran Assner (avenyn)
Förord Glesbygden och mindre orter som saknar goda pendlingsmöjligheter till större arbetsmarknadscentra har länge haft en negativ befolkningsutveckling. Samtidigt sker en befolkningskoncentration till de större tätorterna och deras omland. Denna utveckling skapar nya förutsättningar för lokal och regional utveckling i både stad och land. Detta gäller inte minst i en region som Västra Götaland med en geografi som präglas av både storstad, mellanstora städer och glesbygd. Denna rapport bidrar till att ge en fördjupad och en mer nyanserad bild av flyttströmmarna till och från kommuner med minskande respektive ökande befolkning i Västra Götaland. Bland annat framkommer att flyttströmmarna inte är enkelriktade från kommuner med minskande befolkning. Även kommuner med minskande befolkningsantal har en stor inflyttning av unga vuxna, men eftersom fler unga flyttar ut än som flyttar in så blir flyttnettot för de unga vuxna negativt i dessa kommuner. Ytterligare en intressant observation är att sysselsättningsgraden är ungefär lika hög i kommuner med minskande och ökande befolkning. Rapporten har skrivits av Karin Althoff, analytiker på Västra Götalandsregionen. Göteborg, juni 2014 Mats Granér Chef för Analys och uppföljning 1
Inledning Västra Götalands befolkning växer, men ökningen sprids inte jämt över länet utan det finns områden/ kommuner som har haft en stadig befolkningsminskning de senaste decennierna. För att betona vikten av utveckling i hela länet och motverka de negativa effekter som ett vikande befolkningsunderlag kan ha i ett område finns i både regionfullmäktiges och regionutvecklingsnämndens budget för 2014 uppdrag under samlingsnamnet Hela regionen ska leva. Regionen har under våren tagit fram och antagit ett nytt regionalt serviceprogram för landsbygd och skärgårdsområden för att säkerställa att grundläggande service som dagligvarubutiker och skola finns tillgänglig inom rimliga avstånd för hela länets befolkning. Syftet med den här rapporten är att ge en bild av flyttmönster och befolkningsstrukturer i länets olika delar. I de flesta jämförelserna i den här rapporten har kommunerna delats in i tre grupper, kommuner med ökat, oförändrat respektive minskat befolkningsantal. Denna indelning gjordes istället för att jämföra flyttningar mellan staden med landet eftersom dessa begrepp är svåra att definiera. Har t.ex. en person som flyttar från en lägenhet i centrala Töreboda till en gård på Hisingen i Göteborgs flyttat från stan till landet eller tvärtom? Figur 1. Vänster: Torget i Töreboda. Höger: Holmvägen på Hisingen. Källa: Google Maps. Människor flyttar också i stor utsträckning inte in i staden utan till områden nära en större stad, se Figur 2. Många lantliga områden och mindre tätorter har alltså ökat sin befolkning, framför allt i Göteborgsområdet. Därför skulle en uppdelning av områden utifrån t.ex. befolkningstäthet riskera gruppera ihop områden med väldigt olika karaktär, med det enda gemensamma att de har ungefär samma befolkningstäthet. Figur 2. Befolkningsförändring inom tätort relativt befolkningsförändring inom den tätortsnära landsbygden. Diagram från Stefan Svanström, SCB från artikeln Störst tillväxt utanför gamla stadskärnor, Välfärd nr 3, 2013. 2
Var bor Västra Götalänningarna? Västra Götaland är i en nationell jämförelse ett tätbefolkat län, bara Stockholms och Skåne län har fler invånare per km 2. Befolkningstätheten varierar dock mycket i länets olika delar som framgår av Figur 3, och är i många kommuner koncentrerade till en centralort.! Om övriga invånare i Västra Götaland bodde lika tätt som invånarna i Göteborg skulle de få plats på en yta motsvarande Kungälvs, Ale och Lerums kommuner. Figur 3. Antal individer per km 2 i Västra Götaland år 2012. I genomsnitt bor det 67 invånare per km 2 i Västra Götaland. Källa: SCB. Det innebär att de flesta invånarna i Västra Götaland bor i en större tätort 1, ca ¾ bor i en tätort med minst 2 700 invånare. Den andelen har ökat något sedan 1990, se Figur 4, framför allt har andelen av invånarna som bor i Göteborgs tätort ökat medan andelen i glest befolkade områden har minskat något. Figur 4. Andel av invånarna i Västra Götaland per område 1990, 2000 och 2012. Med Mindre samhällen avses de tätorter 1 som 2012 hade färre än 2 700 invånare medan Större och mellanstora tätorter har 2 700 invånare eller fler år 2012. Göteborgs tätort redovisas separat. Observera att Göteborgs tätort inte är identisk med Göteborgs kommun. 1 Enligt SCB:s definition, d.v.s. sammanhängande områden med högst 200 meter mellan husen och med minst 200 invånare. 3
Var sker befolkningstillväxten? Totalt har Västra Götalands ökat sin befolkning med 11%, d.v.s. 160 000 invånare, mellan åren 1990 till 2012 där det positiva flyttnettot till största del består av stort positivt invandringsnetto. Alla områden av Västra Götaland har dock inte ökat sin befolkning mellan dessa år utan det är framför allt de stora kommunerna och kommuner nära Göteborg som har blivit större, medan övriga kommuner har haft ungefär oförändrat befolkningsantal eller blivit ändå mindre, se Figur 5. En tabell över antal invånare 1990 och 2012 för alla kommuner finns i Bilaga 1. Figur 5. Befolkningsförändringar för kommuner i Västra Götaland för åren 1990-2012. Om kommunen har en ökning 2 av sin befolkning från 1990 till 2012 är den röd/rosa, om kommunen har en minskning av befolkningen är den blå och om antalet invånare än ungefär konstant är den grön. Källa: SCB. Befolkningsförändringen per år visas i Figur 6 uppdelat i tre kommungrupper enligt kartan ovan: Kommuner med ökat 2 befolkningsantal (ÖkKom) Kommuner med ungefär oförändrat 2 befolkningsantal (OfKom) Kommuner med minskat 2 befolkningsantal (MiKom) I gruppen med ökad befolkning har befolkningen ökat med ca 20 % från 1990 till 2012, vilket motsvarar ca 8 000 invånare per år. Samtidigt har kommuner med minskande befolkning minskat med ca 10 % totalt från 1990 till 2012, d.v.s. ca 800 personer per år i genomsnitt. Under andra halvan av 1990-talet hade även de flesta kommunerna i gruppen med oförändrat befolkningsantal minskning av antal invånare, men har sedan millenniumskiftet ökat sin befolkning något de flesta åren. 2 En kommun definierades ha ökat om ökningstrenden från 1990-2012 var minst 0,3% per år (relativt befolkningen 2012). På motsvarande sätt definierades en kommun ha minskat om minskningstrenden var minst 0,3% per år och oförändrad om trendökningen/minskningen var lägre/högre än 0,3 % per år. 4
Figur 6. Vänster: Antal invånare per kommungrupp år 1990-2012. Höger: Nettoförändring av antal invånare per år 1990-2012 per kommungrupp. I kommuner som ökat sin befolkning har befolkningen i genomsnitt ökat lika mycket p.g.a. födelseöverskott som invandring, se Figur 7. Minskningen i kommuner med minskad befolkning beror till största del på utflyttningar, men de har även en naturlig befolkningsminskning, d.v.s. fler som dör än som föds. I kommuner med oförändrat befolkningsantal är det invandringen som gör att befolkningen inte minskar, eftersom det även i dessa kommuner är en inrikes utflyttning till andra kommuner samt en något negativ naturlig befolkningsförändring. I Bilaga 2 visas befolkningsförändringens delar (inrikes flytt, invandring och naturlig) per år (1990-2012) för respektive kommungrupp. Figur 7. Komponenter till förändringen av antal invånare i genomsnitt per år (1990-2012) och kommungrupp.! Antal invånare i kommuner med minskat befolkningsantal kommer att ha halverats vid nästa sekelskifte om minskningen fortsätter i samma takt som varit de senaste åren. 5
Hur flyttar invånarna? I Figur 8 visas en schematisk bild över flyttmönstret mellan de tre olika kommungrupperna. Som framgår av figuren är det inte en stor ensidig flyttström mot kommunerna med ökat befolkningsantal utan människor flyttar i alla riktningar. Totalt så är det dock lite fler människor som flyttar in till kommunerna med ökat befolkningsantal från övriga kommuner än som flyttar ut och något fler som flyttar till kommunerna med oförändrat befolkningsantal från de med minskat befolkningsantal än de som flyttar åt andra hållet. 5 100 (18% utrikes)( 5 700 (33% utrikes) Kommuner med oförändrat befolkningsantal 2 300 Kommuner med ökat befolkningsantal 2 400 Kommuner med minskat befolkningsantal 23 500 2 000 2 600 (21% utrikes) 1 000 3 000 (39% utrikes) 26 100 (27% utrikes) 31 200 (37% utrikes) Figur 8. Schematisk bild över flyttmönster mellan de olika kommungrupperna och in/utflyttningar utanför länet (både inrikes och utrikes). Genomsnitt per år för åren 2010-2012. Siffran i respektive ruta bredvid cirkelpilen avser hur många som flyttat mellan kommunerna i respektive grupp. Inomkommunala flyttningar visas inte i figuren. 6
Vilka invånare flyttar? Unga vuxna är den grupp som flyttar mest i alla kommungrupperna, ungefär 40% av de som flyttar in till eller ut från en kommun är 20-29 år i alla tre kommungrupperna, se Figur 9 och Bilaga 3. I kommuner med oförändrat eller minskat befolkningsantal är det dock lite fler unga som flyttar ut än som flyttar in, se Figur 10. I övriga åldersgrupper är inflyttningen ungefär lika stor eller något större än utflyttningen i alla de tre kommungrupperna. Lägst andel av flyttningarna har de som är 65 år eller äldre. Figur 9. Andel av in- respektive utflyttningar per åldersgrupp i respektivekommun grupp. Även flyttningar som görs mellan kommuner i samma kommungruppindivider som flyttat inom respektive kommungrupp finns med, däremot inte de som flyttat inom en kommun. 7
! Den genomsnittliga 21-25 åringen i Västra Götaland flyttar ungefär en gång vartannat år. Figur 10. Nettoflyttningen (både inrikes och utrikes) för de tre kommungrupperna uppdelat på ålder och kön. Medelvärde per år för 2010-2012. 8
Demografi Åldersstruktur År 1990 var befolkningsstrukturen i de olika kommungrupperna ganska lika, se övre vänstra diagrammet i Figur 11. För kommunerna med ökat befolkningsantal förändras inte befolkningsstrukturen så mycket över åren, utan är ungefär den samma för alla åren, med de största befolkningsandelarna i 20-35 år åldern och sedan minskande befolkningsandelar med stigande ålder. I kommungrupperna med minskade respektive oförändrat befolkningsantal sker dock en tydlig förskjutning uppåt med tiden, d.v.s. det blir allt större andelar i de äldre åldersgrupperna. Befolkningsstrukturen för de båda kommungrupperna är ganska lika respektive år, även om kommunerna med minskat befolkningsunderlag har en lite större andel i de äldre åldersgrupperna och lite färre i de yngre jämfört med kommunerna med oförändrat befolkningsantal. Det avspeglas även i medelåldern för respektive kommungrupp (se Bilaga 4), där medelåldern är 1-2 år lägre för kommunerna med oförändrat befolkningsantal jämfört med kommunerna med minskat befolkningsantal under åren 1990-2012. Figur 11. Andel av invånare per 5-års grupp och kön uppdelat på kommuner med ökat befolkningsantal (ÖkKom), oförändrat befolkningsantal (OfKom) och minskat befolkningsantal (MiKom) för åren 1990, 2000, 2012 och enligt prognos för 2025. 9
Sysselsättning, utbildning etc. Högst sysselsättningsgrad var det i samtliga kommungrupper för åren 1990-1992 (79-83%) och lägst runt millennieskiftet (73-78 %), se Figur 13 (vänster). Sysselsättningsgraden är vid samtliga redovisade år högst för kommuner med oförändrat befolkningsantal och lägst i kommuner med ökat befolkningsantal. Detta beror till viss del på att de flesta av studenterna bor i dessa kommuner, men inte enbart eftersom sysselsättningsgraden är generellt lite lägre även i övriga åldrar i dessa kommuner. Figur 13. Andel sysselsatta i befolkningen 20-64 år (vänster) och hos inrikes flyttare (höger). Sysselsättningen hos inrikes flyttarna avser deras sysselsättningsstatus året innan de flyttade. Data i båda diagrammen är kön och åldersstandardiserat mot länets befolkning 2010-2012. Som framgår av Figur 13 (höger) är sysselsättningsgraden 3 lägre hos de som är inrikes 4 flyttare än hos övriga i befolkningen, även då hänsyn tagits till att andelen unga är högre i flyttargruppen än hos befolkningen totalt. Medelinkomsten ligger i genomsnitt högst i kommuner med ökat befolkningsantal och lägst i kommuner med minskat befolkningsantal, se Figur 12. Liksom med sysselsättningsgraden så är förvärvsinkomsten något lägre hos de (sysselsatta) som flyttat än hos befolkningen totalt. Figur 12. Förvärvsinkomst i genomsnitt per sysselsatt invånare och år för invånare 20-64 år, 2009-2011. Data är kön och åldersstandardiserat mot länets totala befolkning 2009-2011. 3 Datakällan är konstruerad så att den sysselsättningsstatus som anges för flyttarna avser deras status året innan de flyttade. 4 Endast inrikes flyttningar studerades då sysselsättningsstatusen hos personer som invandrat, året innan de flyttade till Sverige, oftast inte är känd. 10
Andel högskoleutbildade har ökat med mellan 6-9 procentenheter från millennieskiftet till 2010-2012, se Figur 14. Lägst andel är det i befolkningen i kommuner med minskat befolkningsantal där knappt en fjärdedel av befolkningen i åldrarna 25-64 år har högskoleutbildning. I kommuner med ökat befolkningsantal är andelen nästan dubbelt så stor, lite knappt 45 %. Figur 14. Andel högskoleutbildade i befolkningen 25-64 år för de tre kommungrupperna. Data är kön och åldersstandardiserat mot länets befolkning 2010-2012. Eftersom utbildnings-registret genomgick stora förändringar till år 2000 görs ingen jämförelse av utbildningsnivåer för tidigare år. 11
Slutsatser & diskussion Tendensen är tydlig att små kommuner långt från Göteborg minskar i befolkningsstorlek medan de största kommunerna och kommuner i närheten till Göteborg ökar sin befolkning. Undantaget är Strömstad som är en relativt liten kommun långt från Göteborg men som tack vare sin närhet till Norge ändå ökar sitt befolkningsantal. Det är de unga vuxna som flyttar mest i samtliga kommuner. Även kommuner med minskat och oförändrat befolkningsantal har en stor inflyttning av unga vuxna, men eftersom fler unga flyttar ut än som flyttar in så blir flyttnettot totalt för de unga vuxna negativt i dessa kommuner. Eftersom många unga flyttar till högskoleorterna för att utbilda sig, så är det dock naturligt att mindre orter långt från högskolor och universitet förlorar unga vuxna. Problemet är då snarare att det positiva inrikes flyttnettot kommunerna har i åldersgrupperna strax över 30 är för litet, det skulle behöva vara ännu större för att kompensera för minskningen av unga mellan 20-30 år. Kommuner med minskat befolkningsantal minskar alltså på grund av att fler invånare flyttar därifrån totalt sett än vad som flyttar in. I dessa kommuner har man även en naturlig befolkningsminskning, d.v.s. det är fler som dör än som föds i dessa kommuner. Även i kommuner med oförändrat befolkningsantal är den naturliga befolkningsförändringen något negativ. Befolkningsstrukturen i dessa kommuner har förändrats jämfört med 1990 och har nu en betydligt större andel äldre invånare (65+ år) än 1990. Eftersom befolkningsprognoser visar att den andelen sannolikt kommer öka ytterligare så är det mycket troligt att den naturliga befolkningsförändringen kommer att fortsätta att vara negativ även framöver. Kommunerna med ökat befolkningsantal ökar till viss del p.g.a. att fler flyttar till dessa kommuner från kommuner med minskat eller oförändrat befolkningsantal än vad som flyttar i andra riktningen. Detta bidrag är dock betydligt mindre än vad det positiva utrikes flyttnettot och naturliga befolkningsökningen är, alltså kommunerna med ökat befolkningsantal växer framför allt p.g.a. invandring och att befolkningssammansättningen är sådan att det föds fler nya invånare än vad som dör. Sysselsättningsgraden hos dem som har flyttat är lägre än hos befolkningen totalt även då hänsyn tagits till att de som flyttar är yngre i genomsnitt än befolkningen totalt. Detta kan bero både på att människor utan arbete flyttar för att få ett arbete i en annan kommun, men även att individer utan arbete har ett ankare mindre att ta hänsyn till inför en längre flytt och därför kan ha lättare att flytta t.ex. till en ny partner i en annan kommun. För hela befolkningen är sysselsättningsgraden ungefär lika hög i alla kommuntyperna, även om gruppen med kommuner med oförändrat befolkningsantal ligger något över de övriga två grupperna. Det är alltså inte en generell brist på arbete som gör att människor i kommuner med minskat eller oförändrat befolkningsantal flyttar ifrån dessa kommuner till kommunerna med ökat befolkningsantal. Däremot kan ju förstås avsaknad av vissa specialistyrken i de dessa kommuner göra att människor med framför allt hög utbildning måste bosätta sig i eller nära de större städerna, samtidigt som det kan vara svårt för arbetsgivare i vissa kommuner att hitta personer med specialistkompetens som vill flytta till dem. Små arbetsmarknader kan alltså ha problem med både brist på utbud och på efterfrågan och dessa problem riskerar att bli större i framtiden om befolkningsunderlagen fortsätter minska i dessa kommuner och därmed arbetsmarknaden. Med förbättrade pendlingsmöjligheter och t.ex. god tillgång till bredband som möjliggör vissa typer av distansjobb kan dock arbetsmarknaden breddas, även i kommuner med minskat befolkningsunderlag. 12
Bilaga 1. Befolkningsförändring 1990 till 2012 per kommun. Förändringstypen (ökat, oförändrat eller minskat) bestämdes genom att en kommun definierades ha ökat om ökningstrenden från 1990-2012 var minst 0,3% per år (relativt befolkningen 2012), minskat om minskningstrenden var minst 0,3% per år och oförändrad om trendökningen/minskningen var lägre/högre än 0,3 % per år. Listan med kommuner är sorterad i stigande ordning avseende invånarantal 1990. Kommun Antal inv. 1990 Antal inv. 2012 Typ Dals-Ed 5 420 4 670 minskat Essunga 6 030 5 500 minskat Grästorp 6 120 5 640 minskat Gullspång 6 450 5 220 minskat Färgelanda 7 580 6 550 minskat Bollebygd* 7 610 8 510 ökat Karlsborg 8 090 6 700 minskat Hjo 9 140 8 830 oförändrat Herrljunga 9 650 9 280 oförändrat Sotenäs 9 730 9 000 minskat Vårgårda 10 150 11 030 oförändrat Töreboda 10 480 9 010 minskat Mellerud 10 510 8 950 minskat Strömstad 10 850 12 300 ökat Öckerö 11 010 12 540 ökat Munkedal 11 150 10 170 minskat Tibro 11 190 10 670 oförändrat Svenljunga 11 190 10 240 minskat Bengtsfors 11 930 9 590 minskat Tanum 12 070 12 270 oförändrat Tranemo 12 460 11 570 minskat Lilla Edet 12 940 12 580 oförändrat Tidaholm 13 280 12 560 oförändrat Åmål 13 420 12 210 minskat Götene 13 500 13 090 oförändrat Tjörn 13 920 14 970 oförändrat Orust 14 240 15 080 oförändrat Lysekil 15 200 14 400 minskat Vara 17 000 15 560 minskat Stenungsund 18 640 24 870 ökat Skara 18 690 18 280 oförändrat Kommun Antal inv. 1990 Antal inv. 2012 Typ Ulricehamn 22 740 23 020 oförändrat Ale 24 070 27 840 ökat Mariestad 24 680 23 740 oförändrat Härryda 26 540 35 220 ökat Partille 30 420 35 840 ökat Falköping 31 990 31 690 oförändrat Mark 33 070 33 760 oförändrat Lerum 33 210 39 070 ökat Alingsås 33 630 38 360 ökat Kungälv 33 770 41 750 ökat Lidköping 35 800 38 250 oförändrat Vänersborg 36 630 36 970 oförändrat Uddevalla 47 350 52 530 ökat Skövde 47 530 52 210 ökat Trollhättan 51 050 55 750 ökat Mölndal 52 030 61 660 ökat Borås* 94 160 104 870 ökat Göteborg 433 040 526 090 ökat * Eftersom Bollebygd 1990 ingick i Borås kommun (blev egen kommun 1995) så har antalet invånare i Bollebygd 1990 skattats bl.a. utifrån tätortens storlek. Borås kommun har minskats med motsvarande värde 1990. Källa:SCB. 13
Bilaga 2. Befolkningsförändringens delar per kommungrupp och år under 1990-2012. 14
Bilaga 3. Antal inflyttare respektive utflyttare per åldersgrupp för respektive kommungrupp. Figur 15. Antal individer per åldersgrupp som flyttat in eller ut från en kommun i respektive grupp. Även individer som flyttat inom respektive kommungrupp finns med, däremot inte de som flyttat inom en kommun. 15
Bilaga 4. Medelålder, åldersgruppsandelar och könsfördelning per kommungrupp 1990-2012. 16
Bilaga 5. Medelålder, sysselsättningsgrad samt andel högskoleutbildade per kommun. Medelålder: Medelvärde för åren 2010-2012. Andel högskoleutbildade: Andel av befolkningen 25-64 år. Åldersstandardiserat medelvärde för åren 2010-2012. Andel sysselsatta: Andel av befolkningen 20-64 år. Ålderstandardiserat medelvärde för åren 2009-2011. Siffrorna är kompenserade för avsaknad i den officiella statistiken av arbetspendlare till Norge. Medelålder Andel högskoleutbildade, 25-64 år Andel sysselsatta, 20-64 år 17
Regionutvecklingssekretariatets rapportserie juni 2014 Nedan angivna rapporter samt information om innehåll återfinns på www.vgregion.se/regionutveckling/rapporter. Där återfinns även andra publikationer från regionutvecklingssekretariatet. Rapportserie 2014:2 2014:1 2013:2 2013:1 2012:5 2012:4 Branschöverskridande kompentensknippen- Nya perspektiv på Västsveriges näringslivsstruktur Behovsanalys Europeiska forsknings- och innovationssamarbeteten Tillverkning, tjänster och tillväxt Efter examen vart tar studenterna vägen? En rapport om den regionala kompetensförsörjningen Green and safe road vehicle technology clusters in West Sweden SAGE deliverable 2.2 Karlsborgsbanan Potential för framtida person- och godstransporter 2009:1 2008:6 2008:5 2008:4 2008:3 2008:2 Regionförstoring en jämförelse mellan Västra Götaland och Skåne Quality of life as a location factor for highly qualified people Kultur- och upplevelsesektorn i Västra Götaland - en studie av sysselsättning, företag, entreprenörskap och utbildningar 2000-2005 Företagare i Västra Götaland Omvärld 2008 Innovationssystemet i Västra Götaland - en analys av utbud och efterfrågan 2012:3 2012:1 2011:4 2011:3 2011:2 2011:1 2010:1 Regionrapport 2012 Utveckling- Utvecklingsarbete Framtid. Nya utmaningar för Västra Götalan Migration: Attractiveness Openness - Integration Utbildnings- och arbetsmarknadsprognos för Västra Götaland med sikte på 2020 Skaraborg och Attraktivitet en utredning av regionens utvecklingsförutsättningar Life Science i Västra Götaland möjligheter och utmaningar Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla Till och från Västra Götaland En rapport om flyttströmmar 2008:1 2007:6 2007:5 2007:4 2007:3 Landsbygd och stad i Västra Götaland - kartläggning och analys av befolkning och näringsliv per tätort Forskning och utveckling inom Västra Götalands näringsliv Skaraborg och kunskapsekonominen utredning av regionens utvecklingsförutsättningar Jämindex 2006 - rangordning av kommuner efter skillnad mellan kvinnor och män samt tidsserier för 15 variabler På väg mot ett hållbart tillväxtarbete? en helhetsuppföljning av tillväxtprogram 2004-2005 2009:2 Befolkningsprognos Västra Götaland 2009-2020 2007:1 Hållbar utveckling i Västra Götaland; utveckling utvecklingsarbete framtid Regionutvecklingssekretariatet, Box 1091, 405 23 Göteborg Fler exemplar kan laddas ned på www.vgregion.se/regionutveckling/rapporter. Tryckta rapporter kan beställas av Västra Götalandsregionen, Adress & DistributionsCentrum. E-post: adress.distributionscentrum@vgregion.se.