Åsen Rullstenar och getryggar När den väldiga inlandsisen började smälta samlades mycket vatten på ytan, precis som på en sjöis om våren. Vattnet rann ner i sprickor i isen och strömmade fram mot iskanten genom tunnlar och rännor. Till sist samlades vattenströmmarna i stora isälvar. I isen fanns det mycket sten, grus och sand som vattnet spolade med sig. Allt samlades till sist på isälvens botten eller så spolades det ut genom älvens mynning där isen tog slut. När grus och sten tumlar runt i en kraftig vattenström, eller rullar längs botten, nöts de mot varandra. De från början kantiga stenarna slipas runda. Därför kallas åsar efter isälvar också för rullstensåsar. En isälv rinner fram genom en spricka i isen. Sten, grus och sand samlas mellan isväggarna på botten av sprickan. En smal och brant ås brukar kallas för en getryggssås. Förr visste alla att getter har smala och spetsiga ryggar, så det var en bra beskrivning. Vad skulle du kalla den här åsen, så att andra förstår hur den ser ut? När isen smält bort från området står avlagringarna på isälvens botten kvar som en ås i landskapet. Där isväggar har stöttat avlagringarna rasar kanterna ner så att åsens typiska form bildas.
Taggsvampar Sällsyntheter i kalkbarrskogen Här växer gran och tall som i vilken barrskog som helst. Bland svamparna finns däremot sällsynta arter som visar att skogen inte är så vanlig trots allt. Det finns många arter av taggsvampar som är ovanliga och som även är rödlistade. De bedöms alltså som hotade eller sårbara. Flera arter trivs på kalkhaltig och sandig mark, vilket är precis vad som finns här i Skogssjöområdet. Bitter taggsvamp (Sarcodon fennicus) Doftar bittermandel! Svart taggsvamp (Phellodon niger) Mörk sammetsluden hatt med vitaktig kant. Taggsvamparna kan sannolikt bli mycket gamla. Svamparnas frukt kroppar vissnar visserligen ner varje år, men i marken lever mycelet vidare. Mycelet bildar ett nät av svamptrådar i marken. De känsligaste tagg svamparna tål inte modernt skogsbruk. Om skogen avverkas dör mycelet. Dofttaggsvamp (Hydnellum suaveolens) Har en stark kryddaktig doft.
Kungshögaplatån Isälvsdelta uppbyggt mot inlandsisen Nu står du på kanten av en mäktig istidsformation som kallas Kungshögaplatån. Formationen är ett delta. Ett delta bildas där ett vattendrag mynnar i en sjö eller ett hav. Det här deltat bildades för omkring 12500 år sedan av en isälv. Smältvatten från inlandsisen strömmade då ut i en stor sjö, som kallas för Baltiska issjön. Sjön var ett förstadie till Östersjön. Kungshögaplatån 12500 år sedan Kungshögaplatån Nutid Deltats iskontakt Den plana ovansidan liksom sluttningen ner mot E4:an och Mjölby samhälle är typiskt för ett delta. Den branta lövskogsbevuxna sluttningen på deltats norra sida gör dock det här deltat speciellt. Iskontaktbranten Geologerna kallar detta för en iskontaktbrant. Den har bildats genom att deltats avlagringar byggts upp mot en isvägg. När sedan isen smälte och vattnet sjönk undan blev deltat och branten kvar. Iskontaktbranten
Skogens våtmarker Kärr i dödisgrop I Skogssjöområdets sandiga mark sjunker regn vattnet snabbt ner i jorden och blir grundvatten. Många av områdets dödisgropar är så djupa att de når ner till grundvattennivån. Här bildas kärr med en vegetation av mossor och kärlväxter som trivs i den blöta miljön. Förmultningen av döda växtdelar går sakta i vatten på grund av brist på syre. Därför byggs det upp torv i kärren, lager av halvförmultnade mossor, starr och andra växter. Genom att undersöka torvavlagringar i kärr kan man studera hur vegetationen förändrats genom historien. I flera av Skogssjöområdets kärr står många döda träd. Det är inte klarlagt varför träden dött. Förmodligen har grundvattennivån blivit högre än vad träden klarat av. Grundvatten nivån varierar kraftigt i området, framförallt beroende på nederbörden. Missne (Calla palustris) Missne är ensam i sitt släkte i den svenska naturen. Den är särskilt lätt att känna igen när den efter blomningen bildar röda (giftiga) bär i en tät kolv. Topplösa (Lysimachia thyrsiflora) Att inte ha blommor i toppen av plantan är lite speciellt och har gett växten dess namn. Topplösa hör till familjen viveväxter och alltså samma familj som gullviva. Ängsull (Eriophorum angustifolium) Förr kunde ängsullens vita ulltussar användas till att stoppa kuddar och täcken. Om man var fattig och inte hade råd med fjädrar förstås.
Reservatets skötsel Geologi - Biologi - Friluftsliv Skogssjöområdet är värdefullt på flera sätt och skyddas därför som naturreservat. Områdets naturvärden kan samlas under tre teman: geologi, biologi och friluftsliv. Åsbacklandskapet som formats av den senaste istidens avsmältning är värdefullt ur ett nationellt perspektiv. De geologiska formationerna ska bevaras, men också vara tydliga för besökarna att överblicka. I Skogssjöområdet finns skyddsvärda växter på öppna kalk torr ängar, ovanliga svampar knutna till kalkrik barrskog, gammal tallskog och ett rikt fågelliv. Medan torrängarna behöver hållas öppna gynnas många av skogens djur och växter av att skogen lämnas ifred. Reservatet är ett omtyckt friluftsområde. Anläggningar som motionsspår och badplats måste underhållas för att vara attraktiva. De olika naturvärdena ställer olika krav på skötseln av området. För att vårda naturreservatet på bästa sätt har kommunen tagit fram en särskild skötselplan som styr arbetet.
Gudrun och Per Vinterstormar - fallna granar - barkborrar En av de viktigaste målsättningarna med skötseln av reservatet är att öka tillgången på död ved. Det gäller döda träd, stående såväl som nedfallna, i olika stadier av nedbrytning. Men i bland kan det bli för mycket av det goda! Med ett par års mellanrum drabbades södra Sverige av kraftiga stormar i januari: stormen Gudrun 2005 och stormen Per 2007. Stora mängder träd blåste ner. I Skogssjöområdet var det framförallt den senare stormen som fällde ett stort antal träd, främst granar. Tyvärr fanns det många gamla värdefulla granar bland de fallna. Men även döda träd är värdefulla för skogens invånare. Nu var det dock så många träd som föll på en gång att man befarade att den lilla skal baggen granbarkborre skulle massföröka sig i de nydöda träden. I värsta fall skulle barkborrarna då kunna döda mer skog i reservatet och på angränsande marker. Granbarkborre (Ips typographus) Granbarkborre är en vanlig skalbagge och en naturlig del i skogens djurliv. Dess larver lever under barken på försvagade eller nydöda granar. Om de blir riktigt många kan de till och med ge sig på och döda friska granar. Granbarkborren är 4-5 mm lång. Kommunen valde att för säkerhets skull frakta bort de flesta fallna granar. På sikt är ändå skalbaggar och hackspettar vinnare i reservatet. Med tiden ökar trots allt inslaget av död ved i skogen, men i lite lugnare takt.
När isen tvekade Mellansvenska israndzonen För 22000 år sedan blev klimatet påtagligt varmare och den stora inlandsis som täckte landet började smälta. Iskanten började därmed dra sig all längre norr ut. Den gradvisa avsmältningen tog dock ett uppehåll för omkring 12500 år sedan. Klimatet blev återigen svalare. Smältningen som skedde under sommaren motverkades av att isen växte till under vintern. Iskanten (isranden) kom därför att ligga mer eller mindre stilla under flera hundra år. Under tiden ansamlades morän och isälvsmaterial vid iskanten och byggde upp de åsar, dödisgropar och deltan vi ser här idag. Den Mellansvenska israndzonen kan följas från södra Norge i väster, genom Sverige, Finland och in i Ryssland. I Östergötland flyttade sig iskanten något under den här perioden. Rikligt med isälvsavlagringar och moränformationer finns därför både kring Mjölby och vid Motala.
Hackspettar Skogens byggmästare fixar bostaden! Större hackspett (Dendrocopos major) Här hackar den ut frön ur en kotte som den satt fast i en fåra i trädet. Större hackspett kan äta både frön och insekter och den tar gärna talg vid fågelbordet. Genom att den kan leva på olika sorters föda trivs den i de flesta skogar och den är vår vanligaste hackspett. I Skogssjöområdet har du stora möjligheter att få se och höra någon av våra hackspettar. De har fantastiska anpassningar för att kunna hamra med näbben mot hårt trä utan att få hjärnskakning. En snabb trumvirvel är hackspettarnas sätt att meddela: det här är mitt område. När de hackar efter mat och när de hackar ut ett bohål, då hackar de i lite lugnare takt. Hackspettarna gör ett nytt bohål varje år. De gamla bona tas tacksamt över av andra fåglar. Spillkråkan gör de största bohålen, som kan användas av bland annat kaja, skogsduva och knipa. Spillkråka (Dryocopus martius) Ser du djupa hål i stora granar är det ofta spillkråkan som varit framme. Den är expert på att hacka sig in till hästmyrornas gångar. Mindre hackspett (Dendrocopos minor) Den minsta av våra hackspettar är ungefär stor som en domherre. Under vinterhalvåret är den beroende av insekter som den hackar fram i murkna lövträd. Eftersom den behöver lövträdsmiljöer med mycket dött trä, är mindre hackspett ganska ovanlig. Gröngöling (Picus viridis) Gröngöling håller mest till på marken där den framförallt äter myror. Ser du en myrstack med djupa hål i är det ofta gröngölingen som varit framme. Gröngöling trivs bäst i hagmarker och andra halvöppna miljöer med gott om lövträd.
Kalktorrängen Backklöver (Trifolium montanum) Den nordiska stäppängen Här på åsen växer den gulblommiga ärtväxten luddvedel, en riktigt ovanlig art som endast är funnen på sex platser på det svenska fastlandet, alla i Östergötland. Den växer också på ett 20-tal platser på Gotland. Den finns spridd i Europa med huvudutbredning på Sydösteuropas stäpper. Vad gör den här? Hur kom den hit? Luddvedel är en kvarleva (relikt) från en annan tid. Efter att isen smält undan låg marken kal och växter kunde sprida sig hit söderifrån. Många växter som nu finns i fjällen kom hit tidigt, men också växter som vi idag hittar i varma och torra stäppmiljöer. Här på åsen finns den varma och kalkrika jorden där luddvedeln trivs. Kalken kommer från den kalkrika berggrunden som malts sönder av inlandsisen och förts hit av isälven. Här finns flera andra växter som behöver torr kalkrik mark, bland annat färgmåra, fältmalört, backklöver, backsmultron och spåtistel. Fältmalört (Artemisia pratensis) Luddvedel (Oxytropis pilosa)
Skogssjön En dödisgrop Kanten av inlandsisen som låg vid Skogssjöområdet för omkring 12500 år sedan var uppsprucken och bildade en mosaik av isblock. Genom sprickorna strömmade smältvatten som förde med sig grus och sand som varit in bäddat i isen. Materialet ansamlades mellan isblocken. När isblocken sedan smälte lämnade de avtryck i terrängen, så kallade dödisgropar. Skogssjön ligger på botten av den största dödis gropen i området. Isälv Skogssjö gård Isblock som skapar dödisgropen där skogssjön ligger Skogssjön är en av få sjöar här i slättbygden. Sjön saknar såväl tillflöden som utlopp. Regn vattnet i omgivningen sjunker lätt ner genom den sandiga jorden och bildar grundvatten. Skogssjöns yta visar grundvattennivån i området. Skogssjökärret Huvudåsen Skogssjön
Östgötaleden Södragården Mjölby Bleckenstad - Mjölby Ugglebo 1. Östgötaleden mellan Bleckenstad och Mjölby tätort bjuder på åtta kilometers skogspromenad. Leden går i huvudsak genom barrskog men kommer här och där förbi kulturlandskap med mer öppen och lövträdsrik natur. Längs leden finns vindskydd på fyra platser. Horsköpet 2. Hallevadet Miskarp Stora Sjögarp Sjögarpasjön Lilla Sjögarp Golfbana 1. Ljunaområdet Ljunaområdet är ett småkulligt landskap som skapats vid inlandsisens avsmältning. Ett geo logiskt område av riksintresse. 2. Gammal tallskog Imponerande, upp till 200-åriga träd. Biotopskyddsområde. Här finns ett vindskydd. Teckenförklaring Vindskydd Torrdass Busshållplats Här är du! Långstorp Kvarnbäcken 3. Kavelbrobäcken Mjölby kommun Boxholms kommun Eriksdal Hadelöv 3. Kvarnbäcken Här finns en välbyggd stensatt ränna efter en gammal vattendriven kvarn och såg. Bäcken är en värdefull naturmiljö, med delvis naturliga strömmande sträckor kantade av lövträd. 4. Bleckenstad Leden gör en liten av stickare till Bleckenstad där det finns en gårdsbutik. Svartmes (Periparus ater) Svartmesen häckar i barrskogar och är en av de fåglar som du kan stöta på längs Östgötaleden. 0 1 km Boxholm 4. Bleckenstad
Kvarnbäcken Levande vattendrag och kvarnruin Sädesärla (Motacilla alba) De gamla stenmurarna erbjuder många skrymslen där sädesärlan kan placera sitt bo. Hannen återvänder till samma häckningsplats år efter år, från övervintringen i östra Medelhavsområdet. Här passerar Östgötaleden över Kvarnbäcken på en liten väg som samtidigt utgör själva fördämningen till en damm. Fördämningen är ett imponerande bygge av sten, liksom den stensatta vattenfåran nedanför. Bygget utgör resterna av den vattendrivna kvarnen och sågen som en gång legat här. Anläggningen tros ha byggts vid mitten av 1800-talet och den var i drift ungefär fram till 1940-talet. När bygden elektrifierades blev vattenkraften olönsam. Två dammar samlade vatten till driften av kvarnen och sågen. Dammarna är borta men rester av fördämningarna finns kvar. Själva Kvarnbäcken utgör en värdefull naturmiljö som uppmärksammas i kommunens naturvårdsprogram. Delar av bäcken har naturligt strömmande vatten och kantas av klibbal och ask.
Den gamla tallskogen Rastplats och biotopskyddsområde Nu har du kommit in i ett område med ovanligt gammal tallskog. De äldsta tallarna bedöms vara 200 år gamla. I en brukad skog avverkas tallarna oftast innan de blir 100 år. Den gamla skogen är ett biotopskyddsområde. Tallarna är därmed skyddade. Även döda träd ska lämnas kvar. Det finns många insekter och svampar som lever av döda träd. Dessa arter har ofta svårt att klara sig i brukade skogar. Tallticka (Phellinus pini) Tallticka är en av få svampar som växer på levande tallar. Den är därför lätt att känna igen. Svampen är parasit och lever av att bryta ner tallens ved. Fruktkroppar brukar sällan ses på tallar som är under 100 år. På höjden finns ett vindskydd där du kan rasta.
Ljunaområdet Åsbacklandskap vid iskanten Du vandrar nu i Ljunaområdet. Det är ett stort område sandiga avlagringar som bildades vid inlandsisens avsmältning från området. Iskanten stod mer eller mindre stilla under flera hundra år för ungefär 12500 år sedan. Grus och sand som varit infruset i isen ansamlades vid kanten. Stora mängder grus och sand spolades också fram mot iskanten av smältvattnet. Hogstad Här är du! Mjölby I den här delen utgörs Ljunaområdet av ett åsbacklandskap. Den småkulliga terrängen beror på att stora isblock bäddades in i sand avlagringarna. När isblocken smälte lämnade de kvar bestående avtryck i form av så kallade dödisgropar. I Mjölby kommun finns flera andra stora områden med avlagringar från inlandsisens avsmältning. Ett annat exempel på ett åsbacklandskap finns i Skogssjöområdets naturreservat som ligger norr om Mjölby samhälle. Östgöta leden passerar genom reservatet på sin väg norr ut från Mjölby. Östgötaleden Bleckenstad Ett isblock som blivit inbäddat i avlagringar av mineraljord i samband med inlandsisens avsmältning. Jorden består av krossat berg som fastnat i isen. När isblocket smält bildas en så kallad dödisgrop. Död is betyder att den ligger stilla. I en inlandsis eller en glaciär så sker det däremot rörelser i isen.