Direktivet om tjänster på den inre marknaden 1 - vidare åtgärder (i enlighet med diskussioner vid NCC-mötet den 18 april 2007) 1. Introduktion Den 15 november 2006 antog Europaparlamentet direktivet och avtalet om tjänster, och avslutade därmed nästan tre år av debatt och politiska manövreringar. Direktivets mål är att göra det lättare att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster genom att avlägsna hinder för den fria rörligheten för tjänster på den inre marknaden. Fackets påtryckningar var väsentliga för att förbättra kommissionens ursprungliga förslag. "Ursprungslandsprincipen" togs bort och direktivet täcker färre tjänster än vad som föreslogs i den ursprungliga texten. Framförallt undantas hälso- och sjukvård samt (i mindre utsträckning) sociala tjänster. Det finns också en bredare förteckning med skäl som medlemsstaterna kan åberopa för att begränsa den frihet en tjänsteleverantör från ett annat medlemsland har att tillhandahålla tjänster på deras territorium. Den aktuella texten stipulerar också att direktivet inte påverkar arbetsrätten i medlemsstaterna. EPSU:s sekretariatet och medlemsförbund satsade stora resurser under 2005 och 2006 på att förbättra direktivförslaget. Det var en återkommande dagordningspunkt, och EPSU hade en framträdande plats vid de olika fackliga demonstrationer och andra evenemang som organiserades under året. Tyvärr inbegrep inte slutresultatet ett allmänt undantag från direktivet för offentliga tjänster. Medlemsstaterna har högst tre år på sig att införa bestämmelserna i huvuddirektivet, det vill säga fram till december 2009. EPSU kommer att fortsätta att arbeta med direktivet och hjälpa medlemsförbunden att få en så gynnsam överföring som möjligt i nationell lagstiftning. Vi fortsätter även med kampanjen för ett EU-direktiv om principer för offentliga tjänster, vissa av dessa är hur som helst relevanta för kommersiella tjänster (redovisningsansvar, universalitet, jämlikhet, rimliga priser, tillträde, etc.). Observera att ordförande Barroso, när han den 21 februari 2007 presenterade sin vision av 2000-talets gemensamma marknad, bland annat uppmärksammade behovet av: - ett välreglerat Europa: borttagande av hinder går hand i hand med införande av nya regler - ett hållbart Europa: som erkänner att den inre marknadens sociala aspekter och miljöhänsyn är väsentliga förutsättningar för att vinna allmänhetens förtroende, och båda utgör investeringar i Europas framtida livskvalitet 2 1 http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=celex:32006l0123:en:not 2 Se även EFS kommentarer om uppföljningen av meddelandet Vägledning för utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande avtjänster (KOM 2006/159)
Det nyligen publicerade meddelandet om den inre marknadens framtid 3 uppger att Medan den inre marknaden i början var inriktad på att avskaffa de viktigaste gränsöverskridande hindren för näringslivet bör 2000-talets inre marknad utvecklas i syfte att göra marknaderna bättre och ge ännu fler påtagliga fördelar för EU:s medborgare, företagare, arbetstagare och konsumenter i en utvidgad union. 2. Vad förväntar man sig av tjänstedirektivet? Det kan vara lämpligt att påminna om att direktivet förväntas öka tjänstehandeln tack vare att hinder för handel och konkurrens avlägsnas (de flesta stater 70% sysselsättning + 56% BNP). Kommissionens argument för direktivet var följande: Tjänster utgör 56% av BNI, men endast 20% av handeln (även om kommissionen inte har sagt något om vad procentsatsen bör ligga på) Inre marknaden 1992-2002 ökade BNP med 1,8 %/2,5 m jobb Kommissionen hävdade att direktivet skulle medföra 500 000 nya jobb och högre löner Kommissionens studie från 2002 identifierade många hinder för handel (även om dessa inte kvantifierades eller bedömdes ), som behöver avlägsnas för att främja tillväxt och jobb. OECD:s studie (EDWP nr 432 2005) hävdade att BNP i EU15 skulle kunna öka med 2,8% med mindre inhemsk reglering. Europeiska kommissionen (och Europaparlamentets ledamöter) citerade studier från Nederländernas centrum för ekonomisk politisk analys och Copenhagen Economics som visade att förbättringar kunde ske genom avreglering (även om Köpenhamnsstudien visade att det inte fanns några hinder i IT-branschen och ganska få inom detaljhandeln). Vi bör övervaka direktivets genomförande utifrån dessa påståenden. Vi bör även granska om det är förenligt med EU:s jämställdhetslagstiftning för arbetsplatsen liksom två andra direktiv som förbjuder diskriminering på grund av kön och ras/etniskt ursprung vid tillhandahållande av och tillgång till tjänster (och varor). Det kan också finnas behov av att utvärdera hur direktivet påverkar annan europeisk och nationell lagstiftning, för att säkerställa att politiska målsättningar är konsekventa (vilket krävs för god samhällsstyrning). 3. Vilken del av direktivet är viktigast för oss? Nedan följer en första sammanfattning av målen med direktivets olika artiklar, med EPSU:s kommentarer om potentiella problem och/eller aspekter som medlemsförbunden kan insistera på under överföringsfasen. Syfte (artikel 1) Direktivet erkänner inte det faktum att höga och konsekventa normer uppmuntrar konkurrens baserad på innovation och produktivitet iställer för kostnadsnedskärningar och undermålig kvalitet (TUC-dokument). I artikel 1 hänvisas endast till samtidigt som tjänsternas höga 3 Se meddelandet En inre marknad för medborgarna. Delrapport till Europeiska rådets vårmöte 2007, KOM(2007) 60 slutlig http://ec.europa.eu/internal_market/strategy/docs/com_2007_0060_en.pdf 2
kvalitetsnivå bibehålls. Vi bör dock framhålla att denna hänvisning innebär att direktivet inte får medföra social dumpning. Tillämpningsområde (artikel 2) 2(a) undantar icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Dessa bör definieras så brett som möjligt. Tyvärr undantas inte alla offentliga tjänster från direktivet och det finns ingen hänvisning till principer för offentliga tjänster (solidaritet, rimliga priser, lika tillträde, kontinuitet...). Undantaget för tjänster av allmänt ekonomisk intresse är också oklart. Dessa undantas fullständigt från artikel 16 (frihet att tillhandahålla tjänster) och delvis från artikel 15 (krav). Undantaget för sociala tjänster är inte entydigt. Det står till exempel i skäl 33 att under förutsättning att de inte är undantagna från direktivets tillämpningsområde [täcks] hushållstjänster, t.ex. hemhjälp åt äldre. I alla dessa fall bör vi argumentera för breda undantag. Vi bör också påpeka motsägelsen mellan artikel 1 (3) om frihet att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och artikel 17 (1) som klassificerar vatten som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. 2 (f) undantar hälso- och sjukvårdstjänster... Detta bör vara så brett som möjligt. Se närmare på kopplingen till skäl 10? 2 (i) undantar verksamhet i samband med utövandet av offentlig makt. Någonting här? 2 (j) undantar sociala tjänster Se EPSU:s pm som argumenterar för breda undantag. Man kan hävda att vatten är en grundläggande social tjänst (som kommissionär Dimas har sagt). Förhållande till andra bestämmelser i gemenskapsrätten (artikel 3) Genomförandet av 3(1) måste klargöra att högre nationella normer, som antagits vid överföringen av direktiv med minimikrav, är tillåtna. Definitioner (artikel 4) 4(1) definitionen av tjänster? 4(7) definitionen av regler som fastställts i kollektivavtal måste vara bred 4(8) definitionen av tvingande hänsyn till allmänintresset bör betona att tolkning måste vara öppen. Administrativ förenkling (kapitel II, artikel 5-8) Här var vår allmänna hållning vid kontakter med kommissionen och parlamentsledamöter att inte bland ihop legitima krav om administrativ förenkling och frågan om vilka krav som är relevanta för att övervaka och upprätthålla arbetsrätt och utveckla offentliga tjänster av hög kvalitet. 3
Förenkling av förfaranden (artikel 5) 5 (1) hur kan man avgöra om förfaranden och formaliteter för att få tillträde till eller utöva tjänsteverksamhet inte är tillräckligt enkla? 5 (2) vilket förfarande ska användas för att införa harmoniserade blanketter? Artikel 5 (3) konsekvenser av förbudet mot auktoriserad översättning? Gemensamma kontaktpunkter (artikel 6) Medlemsstater kan ha mer än en kontaktpunkt (se skäl 48), men vad innebär det i praktiken? Om det finns fler än en, måste de tillhandahålla samma tjänster? Konsekvenser för resurser? Gemensamma kontaktpunkter i medlemsstaterna har ofta likartade ekonomiska problem och finansieras ofta av lokala myndigheter. Hur påverkas sysselsättning och utbildning, med tanke på att inrättandet av gemensamma kontaktpunkter medför en omstrukturering? Om gemensamma kontaktpunkter tar ut en avgift, är det då en tjänst i direktivets bemärkelse? (skäl 49) Kommissionen ansvarar för samordningen av kontaktpunkter. Återigen, vad innebär det i praktiken? Rätt till information (artikel 7) 7 (1a) - bör inbegripa information om arbetstagares rättigheter, etc 7 (1e) - bör inbegripa information om arbetsmarknadens parter 7 (2) - frågetecken kring kravet på klart och begripligt språk 7 (3) - innebär elektronisk uppdaterad. Konsekvenser för resurser? Förfaranden på elektronisk väg (artikel 8) 8 (2) - viktigt att medlemsstaterna kan kontrollera tjänsteleverantörens integritet (krav i många tillståndsförfaranden). Etableringsfrihet för tjänsteleverantörer (kapitel III, artikel 9-15 ) Under debatten om tjänster försökte vi få en tydlig bild av tillståndsförfaranden och krav för att få etablera en tjänst. Medlemsstaterna måste nu presentera en rapport till kommissionen om detta senast den 28 december 2009 Tillståndförfaranden (artikel 9) Obs! Dessa artiklar gäller alla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse! D.v.s post, el, gas, vatten och avfall (förteckning finns under 17) 4
De tre villkoren som anges i artikel 9 (1) är kumulativa. Svårt att uppfylla 9 (1c)? Villkor för tillståndsgivning (artikel 10) 10 (3) hur avgöra om kraven är förenliga? Vem har bevisbördan (är detta ursprungslandet i en annan form?) Tillståndsförfaranden (artikel 13) Artikel 13 (4) - tidsfrister för tillstånd återigen, hur kommer detta att fungera i praktiken? Otillåtna krav (artikel 14) Tolkning av 14(7) om förbud mot obligatoriskt deltagande i system för ekonomiska garantier? Krav som skall utvärderas (artikel 15) 15 (3) - vad händer om kraven är motiverade och samtidigt diskriminerar, etc? (gäller även 15 (6)?) 15 (4) - hur kommer kravet på genomgång av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse fungera i praktiken? Fri rörlighet för tjänster (kapitel IV, artikel 16-21) Frihet att tillhandahålla tjänster (artikel 16 och 17) 16 (3) är mindre öppen vad beträffar vilken typ av skäl som kan motivera begränsningar för tillfälliga tjänsteleverantörer (och några skäl saknas, till exempel konsumentskydd, djurens välbefinnande). Hur kommer detta att tillämpas i praktiken? 17 (1) - undantar tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som tillhandahålls i en annan medlemsstat från artikel 16. Vad händer med en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som inte tillhandahålls i en annan medlemsstat, till exempel äldreomsorg? Är listan i artikel 16 definitiv? Tjänstekvalitet (artikel 26) Artikeln stipulerar att Medlemsstaterna skall i samarbete med kommissionen vidta stödåtgärder för att uppmuntra tjänsteleverantörer att frivilligt säkerställa tjänsternas kvalitet.etc. Tyvärr finns ingen hänvisning till rollen för EU:s kommittéer för social dialog i detta förfarande (som EPSU har föreslagit). Vi bör dock ha i åtanke att social dialog kan vara till stöd för EU-normer. Till exempel enades EU 27 (EU + EES) om en förklaring 4 den 19 april 2007 om att fortsätta med ett strukturerat samarbete kring gränsöverskridande e-hälsovård i Europa. I förklaringen uppmanas medlemsstaterna bland annat att arbete med gemensamma normer för e-hälsa tillsammans med företag i branschen och andra berörda aktörer. Artikeln kompletteras av artikel 37 där man efterlyser uppförandekoder. 4 http://www.bmg.bund.de/cln_040/nn_1030662/de/themenschwerpunkte/internationales/eu- Ratspraesidentschaft/Konferenzen/Assoziiertes-Programm/ehealthdeklaration,templateId=raw,property=publicationFile.pdf/ehealth-deklaration.pdf 5
Administrativt samarbete (ömsesidigt bistånd), kapitel VI (artikel 28-36) Vi har alltid sagt att regler om fri rörlighet för tjänster kräver en mycket högre nivå på det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna än idag, och medför avsevärda förändringar i förvaltningarnas arbetssätt. Det är en aspekt som kan vara en relevant fråga för den branschvisa sociala dialogen för lokal, regional, nationell och europeisk förvaltning, på nationell och europeisk nivå. Vid flera tillfällen har vi tillsammans med EFS förklarat att bättre administrativt samarbete (som EPSU stödjer) kräver administrativ kapacitet, vilket innebär investeringar i utbildning, personal, inklusive arbetsinspektörer, översättningar och givetvis EU-normer. Artiklarna i detta kapitel försöker klargöra vilken medlemsstat som ska ha ansvaret för att genomföra kontroller och inspektioner av tjänsteleverantörer i händelse av olaglig verksamhet. Om det rör sig om tillfälliga tjänster, är landet där tjänsterna tillhandahålls ansvarigt för kontroll av leverantörens verksamhet. När det handlar om icke-tillfälligt tillhandahållande av tjänster, faller ansvaret på landet där leverantören är etablerad. Det är svårt att i förväg veta vad detta innebär i praktiken. Artikel 28 gäller inrättande av flera kontaktpunkter på nationell nivå. Finns då automatiska förbindelser till arbetsinspektionerna? Ömsesidig utvärdering (artikel 39, 40) Det är viktigt att facket (åtminstone) rådfrågas av medlemsstaterna om utvärderingsrapporter, etc, som medlemsstaterna tillställer kommissionen. Ingenting nämns om detta i direktivet. Facket bör också rådfrågas om kommissionens synpunkter samt arbetet i kommittén som inrättats i syfte att bistå kommissionen i denna process. 3. Vad kan medlemsförbunden göra? Vi ber medlemsförbunden att påverka överföringen av direktivet till nationell nivå. Det står klart att åtminstone tre områden är viktiga för EPSU:s medlemsförbund: Genomgången där medlemsstaterna gör en översyn av alla lagar och praxis och tar bort omotiverade handelshinder Uppbyggnaden av gemensamma kontaktpunkter där tjänsteleverantörer kan klara av alla nödvändiga formaliteter för att få tillträde till marknader Förberedelser för kommunikation och samarbete mellan medlemsstater, kallat ömsesidigt bistånd. Den bristande viljan att ta itu med verkliga problem 5 på samtliga dessa områden före direktivets antagande, innebär att oklara skrivningar finns kvar. Det ger oss dock en möjlighet att påverka tolkningen av direktivet på dessa områden. 5 Charlie McCreevy sade före EP:s slutomröstning den 16 november 2006 att det finns inga mindre eller tekniska ändringar i det här läget. 6
Som ett första steg kan vi informera varandra om situationen i olika länder och se om vi kan sammanställa en checklista över våra viktigaste frågor. Det finns också en nära koppling mellan tjänstedirektivet och GATS (allmänna tjänsteavtalet) som har liknande motiv och terminologi. Vi ber er också att informera oss om följande: 1. Vilket (vilka) regeringsdepartement har till uppgift att överföra direktivet till nationell lagstiftning? 2. Finns det en tidsplan för överföringsprocessen? (Vi har till exempel hört att svenska myndigheter har för avsikt att genomföra direktivet så snabbt som möjligt.) 3. Får ni information och deltar i samråd om genomförandet av direktivet eller delar av det? Under NCC-mötets diskussioner den 18 april kom olika synpunkter till uttryck om behovet av att övervaka överföringen av direktivet och dess följdverkningar. Processen har just inletts och en av svårigheterna (som vi tog upp tidigare) med att utvärdera direktivet är att det skapar en dynamik med svårförutsägbara konsekvenser. Vilken typ av krav och tillstånd kommer till exempel anses vara oförenliga med direktivet under de nya genomgångarna? Helt klart måste åtminstone facket informeras och delta i samråd kring dessa frågor. På mötet den 18 april hörde vi att det finns skillnader i vilken utsträckning facket/arbetsmarknadens parter informeras om överföringen, och till och med skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller själva överföringsprocessen. Vi är förvissade om att det ligger ett mervärde i ett erfarenhetsutbyte om överföringen6 inom EPSU. Det hjälper även EPSU med att granska direktivets genomförande och förbereda en eventuell översyn. Vi påminner er om att medlemsstaterna senast 2009 måste presentera sina ömsesidiga utvärderingsrapport om tillståndsförfaranden och krav (artikel 29) och att kommissionen ska göra en översyn av direktivet år 2011, med fokus på dess tillämpningsområde samt artikel 16 (artikel 41). Som ett första steg ber vi er att fylla i och skicka tillbaka bifogade tabell. EPSU:s fasta kommittéer för stats- och europeisk förvaltning (NEA) samt kommunförvaltning (LRG) kommer att behandla svaren under sina höstmöten. Tack för hjälpen! 7