JORDENS INRE KRAFTER Man kan tro att jorden är en stabil planet som för länge sedan hittat sitt slutliga utseende. Så är det inte. En tunn jordskorpa, ungefär som skalet på ett äpple, omsluter jorden. Innanför jordskorpan finns jordens heta inre som fortfarande påverkar vad som händer på ytan. Då och då "poppar " jordens heta inre upp till ytan och orsakar många gånger allvarliga katastrofer på jordytan i form av vulkaner. Jordytan befinner sig i ständig rörelse. Det är det vi märker i form av jordbävningar. Dessa förändringar är ofta snabba och kraftiga. Förändringar på jorden kan också bero på krafter utifrån, t ex vatten och vind. Det får du läsa om på senare detta arbetsområde. stabil = fast, oföränderlig JORDBÄVNINGAR Jordbävningar uppträder ganska ofta och på olika platser i världen. Var de uppträder och hur kraftiga de är mäts av seismologiska stationer över hela världen. Med hjälp av den s k Richter-skalan fastställer man hur kraftig en jordbävning är. Nivån 7 på Richterskalan är exempel på en jordbävning som skapar stor förödelse om den drabbar bebyggda områden. Jordbävningar med denna styrka förekommer ett 20-tal gånger varje år. Tabellen nedan visar att jordbävningar pågår nästan varje ögonblick. De flesta är emellertid små och ger sällan märkbara skador och innebär inte heller stora risker för människor och bebyggelse. Seismograf = jordskalvsmätare Richterskalan är logaritmisk. Det betyder att t ex styrka 6 på skalan är 10 gånger starkare än styrkenivå 5. 27
ARBETSUPPGIFT I tabellen nedan får du ett antal namn på platser, eller länder som under historien varit utsatta för stora jordbävningar. Leta upp dem på kartan och pricka sedan in dem på en egen blindkarta! Ser du något mönster på kartan? På vilket sätt i så fall? ÅR PLATS/LAND STYRKA ANTAL DÖDA 1556 Shansi, Kina 8 30 000 1737 Calcutta, Indien 300 000 1976 Tangshan, Kina 8,0 255 000 1138 Aleppo, Syrien 230 000 1927 Xining, Kina 8,3 200 000 856 f Kr Damghan, Iran 200 000 1920 Gansu, Kina 8,6 200 000 893 f Kr Ardabil, Iran 150 000 1923 Tokyo, Japan 8,3 143 000 1908 Messina, Italien 7,5 70-100 000 1290 Chihli, Kina 100 000 1667 Shemaka, Kaukasien 80 000 1727 Tabris, Iran 77 000 1755 Lissabon, Portugal 8,7 70 000 1932 Gansu, Kina 7,6 70 000 1970 Peru 7,8 66 000 1268 Sicilien, Italien 60 000 1935 Quetta, Pakistan 7,5 30-60 000 2003 Barn, Iran 6,6 27 000 1988 Armenien, Spitak 6,8 25 000 2001 Indien 7,7 20 000 1999 Turkiet 7,6 17 000 ARBETSUPPGIFT - INTERNET Ta reda på jordbävningar under senare tid. Gå t ex till www.geo.ed.ac.uk/quakexe/quakes Där får du veta vilka platser som drabbats av jordbävningar. Du får också veta hur starka jordbävningarna varit. 1. Var har de senaste jordbävningarna ägt rum i världen? 2. Finns det ett mönster i var jordbävningarna uppkommer? 3. Jämför med tabellen och din blindkarta i arbetsuppgiften ovan. Finns det några likheter? 28
FAKTARUTA HÖGRISKOMRÅDEN FÖR JORDBÄVNINGAR LOS ANGELES 1994 Kaliforniens huvudstad, Los Angeles på den amerikanska Stillahavskusten, tillhör jordens verkliga högriskområden för jordbävningar. Hela staden ligger mitt på en s k förkastningsspricka, San Andreas Fault. Här inträffar ständigt små jordbävningar, men alla går egentligen och väntar på den stora jordbävningen, den som riskerar att totalförstöra miljonstaden. I januari 1994 inträffade en kraftig jordbävning i stadens norra delar. Så långt bort som 10 mil från centrum av jordbävningen, d v s ungefär som från Malmö till Kristianstad i Skåne, vaknade folk tidigt på morgonen av att husen skakade, böcker och tavlor föll i golvet. I centrum av jordbävningen blev effekterna mycket större. Byggnader föll samman, broar rasade, motorvägar klövs av meterstora sprickor och ett 50-tal människor dödades. Kollapsad bro efter jordbävningen i Los Angeles 1994. 29
FAKTARUTA JAPAN HÖGRISKOMRÅDE En allvarlig jordbävning ägde rum i den japanska staden Kobe, den 17 januari 1995. Här blev förödelsen ännu större än i Los Angeles och 6 000 människor dödades. Dessutom skadades 55 000 byggnader. I Japan förekommer ofta stora jordbävningar. Miljoner människor lever här med ständig risk for att en ännu värre katastrof ska inträffa än den i Kobe. Japans huvudstad Tokyo, med 8,5 miljoner invånare enbart i stadskärnan, tillhör de områden där risken för jordbävningar är mycket stor. En kraftig jordbävning, runt 6-7 eller mer på Richterskalan, skulle innebära en allvarlig katastrof. För att skydda sig mot kraftiga jordbävningar bygger man numera husen så att de ska kunna stå emot också ganska kraftiga jordbävningar. Man kan säga att man bygger husen "elastiska" så att de kan röra sig med jordbävningen, och inte riskera att direkt brytas itu av skakningarna i jordskopan. Men i en stor stad som Tokyo är det långt ifrån alla byggnader som hunnit anpassas på detta sätt. Många äldre hus, och särskilt små hus i tätbefolkade bostadsområden, riskerar att falla samman som korthus i en kraftig jordbävning. Jordbävningen i Kobe 1995 dödade 6 000 människor och raserade mängder med byggnader. 30
FÖRKASTNINGAR Ibland uppstår rörelser i jordskorpan genom att stora block förskjuts i förhållande till varandra p g a spänningar i skorpan. På så vis kan en plötslig förskjutning uppkomma. Ibland sker förskjutningen i sidled, ibland i höjdled. Dessa förskjutningar kallas förkastningar. De märks som jordbävningar och ger upphov till olika typer av förändringar av jordytan. Sidled. När rörelserna sker i sidled kan det innebära att två block rör sig i rakt motsatt väderstreck, t ex en rörelse norrut och en rörelse söderut. En sådan typ av förkastningsspricka finner vi t ex i Kalifornien, den s k San Andreas-sprickan. Höjd- eller djupled. När blockförskjutningen sker i höjd-eller djupled, uppstår en ravin när ett helt block sjunker ner i förhållande till omgivningen. Sådana raviner eller riftdalar finns på många håll. I vårt eget land utgör sjön Vättern en sådan djupspricka. De kallas också gravsänkor. En ännu större sprickbildning löper genom östra Afrika, den s k Rift Valley. De verkligt stora djupsprickorna finns dock på havsbotten, s k djuphavsgravar. San Andreassprickan i Kalifornien är ett exempel på en förkastningsspricka som bildats p g a sidledes förskjutning. Los Angeles ligger på denna spricka! 31
De skånska urbergshorstarna sticker upp genom de lagrade bergarterna och bildar skogsbeklädda åsar. Lägg märke till att de ligger i samma längdriktning. -Varför tror du? Om ett block istället lyfts upp - eller om omgivningen sjunker ner, bildas en s k horst. De skånska åsarna (t ex Romeleåsen och Söderåsen) är exempel på detta. 32
RESA TILL JORDENS MEDELPUNKT Den kände författaren Jules Verne skrev för över 100 år sedan en bok med titeln Till Jordens medelpunkt. Jules Verne föreställde sig att man skulle kunna konstruera en slags "raketborr" som skulle kunna ta människan in i jordens djupa inre. Idag vet vi att det är omöjligt. Temperaturen ökar ju närmare jordens medelpunkt vi kommer och dessutom skulle varje föremål som försöker ta sig ner i djupet av jordens inre krossas av det enorma tryck som uppstår ju längre ner man kommer. VAD VET VI OM JORDENS INRE IDAG? Jordklotet delas in i jordskorpa, mantel och kärna. Den tunna skorpan som omger jorden är 8-70 km tjock. Under oceanbottnarna är skorpan tunnast, 8-10 km. Kontinentalskorpan (under landområden) är tjockare, 35-70 km. Ner till 100 km är jorden fast och hård. Därefter kommer man ner i manteln som består av smält material. Kärnan som börjar på 2 900 km:s djup delas in en yttre och inre kärna. Den yttre kärnan utgörs av smält material, medan den inre kärnan är fast. Temperaturen i jordens inre är 2 000-3 000 C och trycket är upp till 3,5 miljoner atmosfärer. Trycket vid jordytan är bara 1 atmosfär. TÄNKVÄRD JÄMFÖRELSE Den förhållandevis tunna jordskorpan (8-70 km tjock), kan sägas motsvara skalet på ett äpple. Jordklotet i genomskärning 33
JORDENS SAMMANSÄTTNING Jorden består huvudsakligen av åtta grundämnen. Oftast förekommer dessa grundämnen i olika kemiska sammansättningar, i olika mineraler. Om man ser till hela jordklotet är de vanligaste grundämnena: Järn 35% Syre 30% Kisel 15% Magnesium 13% I jordskorpan dvs. jordklotets yttersta del ser fördelningen av de vanligaste grundämnena ut på ett något annat sätt: Syre 46% Kisel 28% Aluminium 8% Järn 6% VUL KANER Den 9 juni 1991 drabbades Filippinerna av ett stort vulkanutbrott. Vulkanen Pinatubu som hade varit i vila i 600 år fick ett våldsamt utbrott. Under en vecka följde en serie utbrott och vulkanen spydde ut enorma mängder aska, lava, gaser och annat material. Enorma svampmoln steg upp från vulkanen och nedfallet spreds över stora områden. Hundratusentals människor flydde från området närmast vulkanen. Över 200 människor omkom när de överraskades av vulkanutbrottet. 34
Den grekiska ön Santorini är ett mycket populärt turistmål försvenskar. När man kommer med båt till ön seglar man rakt in i en vulkankrater som bildades vid ett utbrott för ca 1 625 år sedan. Vulkanen är fortfarande aktiv. LAVA, GAS OCH ASKA Ett vulkanutbrott kan ske på flera olika sätt. Det vi vanligen tänker på är de glödande lavaströmmarna. De rör sig med förhållandevis låg hastighet, ca 30 km/tim, och människor hinner ofta sätta sig i säkerhet. Ett vulkanutbrott innebär emellertid också annat än glödande lava. Gasmoln som består av glödande aska och vattenånga slungas ut med hög hastighet och sprids över stora områden. Gaserna är giftiga och har dessutom hög temperatur. En del av den glödande lavan kan stelna till vulkaniska bomber, som explosionsartat slungas iväg flera kilometer från vulkankratern. En annan effekt av vulkanutbrott är enorma gyttjeströmmar. De uppstår när vulkanmaterialet blandas med vatten och löst material (sten, jord och lera) i omgivningen. Gyttjeströmmarna bildar farliga laviner som rör sig med stor hastighet nerför sluttningarna och begraver bostäder och allt annat på sin väg. KLIMATEFFEKTER Riktigt stora vulkanutbrott påverkar inte bara den närmaste omgivningen. De enorma gas- och askmolnen sprider sig över stora områden, och kan påverka klimatet tiden närmast efter utbrottet. Så var fallet med Pinatubus utbrott. Ökad nederbörd och temperaturförändringar märktes under ganska lång tid. 35
VAR FINNS VULKANERNA? Vulkaner finns över hela jorden. En del är aktiva medan andra har slocknat eller inte haft utbrott under mycket lång tid. Gemensamt för vulkanerna är att de förekommer längs vissa stråk på jorden, som bildar ett mönster. De flesta vulkanerna förekommer som ett band runt Stilla havet. I östra delen av Stilla havet är det Anderna och Klippiga bergen som utgör vulkanernas hemvist. I väster är det de många öarna i Ost- och Sydostasien som bildar ett enormt vulkanområde. Enbart i ögruppen Indonesien finns 13 000 vulkaner! En tiondel av jordens aktiva vulkaner finns i Japan. Det finns också vulkaner i Europa och flera av dem är fortfarande aktiva. I Atlanten är många öar också resultatet av vulkanaktivitet. KANARIEÖARNA Ett av våra vanliga semestermål, Kanarieöarna, utgör ett sådant vulkanområde. På Teneriffa finns den största vulkanen i ögruppen. Den heter Teide och reser sig mer än 3 700 meter över havet. En annan av Kanarieöarna, Lanzarote, drabbades 1789 av ett våldsamt vulkanutbrott, vars spår ännu idag går att avläsa i naturen. I nationalparken Timanfaya, visas spåren av utbrottet på ett nästan kusligt sätt. Ett stort område breder ut sig som ett sterilt månlandskap. Här och var i parken finns jordens glödande inre bara några få meter under marken. På ett ställe har man byggt en "vulkanbrunn" och på botten av brunnen, 4-5 meter ner, kan man se den glödande massan. För att roa turisterna grillar man kyckling över brunnen. Vulkanen Teide på Teneriffa är snö beklädd året om. 36
SANTORINI I den grekiska övärlden ligger en mycket vacker ö, Santorini, som är ett populärt resmål. Santorini är en gammal vulkan, som bildades vid ett enormt utbrott 1628 f Kr. Själva kratern är öppen på ena sidan och man kan idag segla med fartyg rakt in i den vattenfyllda vulkankratern. På Santorini har man också gjort fynd av gamla bosättningar. Det är bostäder som dränkts i aska i samband med utbrott för många hundra år sedan. Så sent som 1956 ägde det senaste utbrottet rum på ön. VESUVIUS OCH POMPEJI Vulkaner som haft utbrott för mycket länge sedan, har avsatt spår som gett oss kunskaper om svunnen tid. Det mest kända exemplet är Pompeji i Italien. Där har man i modern tid gjort stora arkeologiska utgrävningar och funnit en stad som drabbades av ett våldsamt vulkanutbrott för snart 2 000 år sedan. Mitt på dagen den 24 augusti, år 79 e Kr, fick vulkanen Vesuvius, strax intill Pompeji, ett våldsamt utbrott. Vulkanaskan och lavan begravde hela staden i ett mycket snabbt förlopp. Utgrävningarna har tagit fram kvarlevor av människor som omkommit praktiskt tagit mitt i steget, överraskade av askmoln och giftiga gaser. Idag har man grävt fram en stad som är mycket välbevarad och som ger oss stora kunskaper om hur människor levde då, för 2 000 år sedan. Vid Vesuvius utbrott år 79 begravdes Pompeji i aska och regn. Människor och djur kvävdes, brändes och begravdes i askan. Genom att pumpa in gips i de hålrum som bildades runt kropparna, har man fått fram avgjutningar av dem i dödsögonblicket. 37
KONTINENTER PÅ DRIFT Vulkaner och jordbävningar är tecken på att jordskorpan inte är statisk utan befinner sig i rörelse. I själva verket pågår ständigt en långsam rörelse som innebär att jordklotets kontinenter rör sig åt olika håll. Ibland rör de sig från varandra, ibland mot varandra så att de långsamt stöter ihop. Det tar miljontals år, innan man upptäcker tydliga förändringar på världskartan. Kontinenternas rörelser brukar kallas kontinentaldriften. En gång utgjordes hela jordens landmassa av en enda jättelik sammanhängande kontinent, Pangea. För 200 miljoner år sedan började jättekontinenten att brytas upp och glida isär och delas i mindre kontinenter. Alltsedan dess befinner sig kontinenterna i rörelse, men sådana rörelser fanns givetvis också innan urkontinenten Pangea bildades. 38
TEORIN OM KONTINENTALDRIFTEN Teorin om kontinentaldriften är relativt ny. Den tyske vetenskapsmannen Albert Wegener lade fram teorin år 1915. Till en början möttes hans teori av tvivel och motstånd. Men efterhand har olika bevis presenterats som stärker hans teori. Man har bl a hittat fossiler på båda sidor av Atlanten, i Sydamerika och i Afrika som är av samma typ. Detta ger bevis för att de båda kontinenterna en gång hängt samman. Bilderna 1-4 visar hur kontinenterna brutits upp och bildat de nuvarande kontinenterna. 39
PLATTORNAS RÖRELSER - BERGSKEDJOR BILDAS Jordskorpan består alltså av ett antal plattor som ständigt är i rörelse. Härvid uppstår olika stråk på jorden där plattorna antingen kolliderar med varandra eller glider isär. Där detta sker bildas bl a bergskedjor. Bland de tydligaste synintrycken våra rymdskeppsresenärer hade, var just bilden av jordklotets stora bergskedjor. Men det finns också höga bergskedjor under havsytan. Bergskedjorna är ett tecken på att jordytan ständigt är under förändring, vilket vi närmare ska förklara på nästa sida. 40
BERGSKEDJOR OCH VECKNING Jordskorpans hårda sköldar plattor - rör sig alltså i förhållande till varandra. Plattorna är av två slag: kontinentalplattor - dessa utgörs huvudsakligen av landmassor oceanplattor - dessa utgörs huvudsakligen av havsbotten. PLATTOR SOM KOLLIDERAR Plattorna som kolliderar med varandra kan jämföras med ett stort hav där stora tjocka isblock rör sig emot varandra. Iskanterna bryts upp och isblock tornar upp sig som höga isvallar och bildar motsvarigheten till bergskedjorna. När plattor kolliderar, bildas på liknande sätt de höga bergskedjorna vi kan se på världskartan. Denna process kallas veckning. Spåren av veckningen kan man påträffa i berggrunden. På vissa håll har berggrunden först legat i jämna lager. Där veckningen skett, har berggrunden formats i vågor, se översta bilden. I plattrörelsen kan ibland ett block glida in under ett annat och sakta lyfta det framför sig. Det sker idag när den indiska kontinenten rör sig in under det stora asiatiska blocket. Här bildas också jordens högsta bergskedja Himalaya, som för varje år p.g.a. plattrörelsen blir några cm högre. Fotot nedan visar veckad kalkstensgrund 41
Genom sprickan i den Mittatlantiska ryggen, tränger lava upp och tvingar isär den afrikanska och sydamerikanska plattan. PLATTOR SOM GLIDER ISÄR På andra delar av jorden glider plattorna istället isär. Det sker t ex mellan Sydamerika och Afrika där avståndet mellan kontinenterna varje år ökar någon centimeter. Om plattorna glider isär tillräckligt mycket, uppstår till slut så stora spänningar i jordskorpan att den brister. Jordens inre bryter då upp mellan plattorna. På så vis bildas nya ryggar och bergskedjor genom vulkanisk aktivitet. Ett sådant exempel finns mitt i Atlanten, den Mittatlantiska ryggen, som är en bergskedja på havets botten. Här och var sticker den upp och når havsytan i form av öar. Oftast är dessa öar vulkaniska. Studera bilden ovan. 42
DJUPHAVSGRAVAR OCH OCEANRYGGAR Precis som det på land finns höjdskillnader mellan olika landområden, finns det också stora skillnader på havsbottnen. Under de stora haven finns det inte bara riktiga bergskedjor utan även djupa raviner. De djupa ravinerna kallas djuphavsgravar och de finns framför allt i Stilla havet. Den djupaste av dessa, Marianergraven, ligger söder om Japan och är som mest 11 000 m djup. Oceanryggarna är havens stora bergskedjor. På de ställen där oceanryggarna når upp till havsytan, avtecknar de sig i form av öar och ögrupper. Island är ett sådant exempel. ISLAND-TOPPEN AV EN BERGSKEDJA Island ligger på den Mittatlantiska ryggen. Landet är geologiskt yngst av Nordens länder och bildades under tertiärperioden. På Island finns aktiva vulkaner och i vår tid har flera vulkanutbrott ägt rum på ön eller i dess närhet. År 1963 bildades en helt ny ö utanför Islands kust. Ett kraftigt vulkanutbrott som pågick under några dagar bildade den lilla ön Surtsey. Tio år senare, 1973, dränktes byn Heimön av ett våldsamt lavaflöde från ett vulkanutbrott. Island är också känt för sina heta källor. De har samband med vulkanaktiviteterna på ön. Eftersom de heta lavamassorna finns strax under landytan på Island, värms grundvattnet upp och på en del håll uppstår källor med hett vatten. Det ger Island möjlighet att utnyttja jordens värme som miljövänlig energikälla till uppvärmning av bostäder. Den heta källan Haukadalur på Island 43
Minns du? 1. Rita en skiss över jordklotet i genomskärning och markera de tre huvuddelarna. 2. Vilka är de vanligast förekommande grundämnena i jordklotet? 3. Vilka är de två vanligaste grundämnena i jordskorpan? 4. Vad innebär ett vulkanutbrott mer än bara glödande lava? 5. Var finns de flesta vulkaner? 6. Vad är namnet på urkontinenten, som fanns innan de nuvarande kontinenterna bildades? 7. Vad är kontinentaldriften för något? 8. Vilket samband finns det mellan Island och teorin om kontinentaldriften? 9. Vad är den Mittatlantiska ryggen? 10. Förklara och rita en skiss på hur en bergskedja uppkommer! Arbetsuppgifter Studera en världskarta eller en jordglob där bergskedjor och höjdskillnader är tydligt markerade. 1. Var finns de stora bergskedjorna i världen? 2. Vad heter de? 3. Hur höga är de högsta bergstopparna i olika delar av världen? Ge några exempel! Resonera med varandra i klassen om bergskedjor och bergstoppar. 4. Varför ser det ut som det gör på jorden? Vilka förklaringar finns? 5. Vilka mönster kan man finna? Pröva olika teorier i era diskussioner! 44
JORDENS YTTRE KRAFTER Hittills har vi främst talat om förändringar av jordytan som orsakas av inre krafter. Vulkaner, jordbävningar och bergskedjeveckningar uppkommer på grund av rörelser från jordens inre. Jorden förändras också genom s k erosion eller nedbrytning av landytan. Det sker genom yttre krafter som utgörs av: vittring vatten vind Jorden förändras ständigt. Uppbyggande och nedbrytande krafter förändrar hela tiden landskapets utseende. En flod som flyter fram genom landskapet ändrar sin väg. Den drar med sig löst material som den släpper ifrån sig någon annanstans. Där bildas istället nya avlagringar. En klippa utsätts för vindpåverkan, som slipar av dess kantigheter. Regnvatten rinner ner mellan sprickbildningar, som fryser på vintern och spränger upp nya små sprickor när vattnet utvidgas genom isbildning. Småstenar faller ner och följer med vattenströmmar ut i floderna. Där slipas de kantiga stenarna runda, och annat löst material bryts ner i allt mindre delar. Störtregn får den lösa jorden att följa med ut i vattendrag och så småningom ut i havet. Där avlagras allt löst material och havsbotten byggs sakta på. Lugna, grunda vikar växer så småningom igen och förvandlas först till sankmark och sedan till nytt fastland. På så vis pågår ständigt ett kretslopp i naturen där nedbrytning och uppbyggnad avlöser varandra. Bilden visar de ständigt pågående nedbrytande och uppbyggande krafterna den s k geologiska cykeln 45
VITTRING SOM YTTRE KRAFT När fast material på olika sätt påverkas så att det bryts ner i mindre delar, pågår en process som kallas vittring. Det kan ske på olika sätt: kemisk vittring solsprängning frostsprängning KEMISK VITTRING En särskild typ av vittring uppstår när vatten löser upp berggrunden. Det sker genom att olika syror som finns upplösta i vattnet påverkar berggrunden så att berget löses upp. Vissa bergarter, t ex kalksten, är särskilt känsliga för den här sortens kemiska påverkan. SOLSPRÄNGNING I varma områden, t ex ökenområden, är temperaturskillnaderna mellan natt och dag mycket stora. På dagarna hettas stenhällar upp av solen. Föremål som värms upp utvidgar sig. På natten kan temperaturen sjunka mycket snabbt. Då drar bergytan ihop sig igen. Det sker så snabbt att spänningar uppstår i berggrunden och sprickor kan uppstå. Processen fortsätter så långt att stora stenblock block bryts ner i allt mindre beståndsdelar Vi ser idag en tilltagande kemisk vittring av våra gamla kulturskatter, Detta beror bl a bilavgaserna. Bilden visar Partenon i Aten, som tillhör de hotade kulturskatterna. 46
FROSTSPRÄNGNING Om du någon gång lämnat en läskflaska utomhus på vintern har du kanske upptäckt att den frusit i bitar efter en tid. Vatten som fryser till is utvidgat sig. Det är förklaringen till den sönderfrusna läskflaskan. På samma sätt kan vatten samla sig i sprickor i berggrunden och frysa till is. Är sprickorna smala, kan stenblock sprängas i mindre delar. VATTNET SOM YTTRE KRAFT Vattnet är en viktig kraft för att förändra landskapet. Det kan bryta ner, transportera och lagra löst material. Låt oss följa en flod för att förstå vilka krafter det rör sig om. Vattendragen börjar sitt lopp i höglänta delar, i bergskedjor och åsar. Till att börja med är det en samling av små bäckar. I de högre delarna av landskapet där det är brant rör sig vattnet med stor hastighet. Det forsande vattnet drar med sig löst material som fungerar som slipverktyg längs loppet. Även hårda bergarter påverkas av vattnets kraft. I höglänta delar får ofta vattendragen ett ganska rakt lopp. De skär genom landskapet som en kniv i smör och river loss allt mer material där vattnet flyter fram. Bäckarna förenas efterhand till större floder och älvar. Vattnets arbete i naturen. Nedför höglänta delar rinner vattnet snabbt och få ett rakt förlopp. När landskapet blir planare rinner vattnet sakta och ringlar sig fram, som bilden visar. Satellitbild över Nilens delta (rödaktig ton på bilden). 47
Så småningom blir landskapet planare. Vattnets hastighet avtar och det grövsta materialet sjunker till bottnen när vattnets hastighet inte längre räcker till för att transportera det. Längre ner, närmare kusterna, avlagras också finare material. En bred flodbädd bildas. Till sist når den breda floden havet och avlagrar det finaste materialet vid flodmynningen. På så vis kan till exempel deltan bildas. Se bilderna på föregående sida som visar detta förlopp! MEANDERLOPP I det nedre flodloppet kommer floden att ringla sig fram ovanpå de gamla flodavlagringarna. Floden flyttar sig inom den breda flodbädden genom att gräva ur strandavlagringarna på ena sidan floden. På andra sidan sker istället en avlagring. Den här typen av flodlopp som slingrar sig fram i landskapet i breda mjuka slingor kallas meanderlopp. Namnet kommer från en turkisk flod som heter just Meander och som har detta typiska förlopp. Helge å i Skåne har ett typiskt meanderlopp. 48
GROTTOR OCH DROPPSTEN I områden med kalkstensgrund är grottbildningar vanliga. De bildas genom att vatten som sipprar ner i sprickor, löser upp berggrunden. Så småningom kan håligheterna ta formen av stora grottor. I sådana grottor bildas ofta s k droppsten. När små vattenmängder sipprar ner fastnar en del av den upplösta kalkstenen och byggs sakta på till istappsliknande bildningar som hänger ner från grottans tak. På samma sätt kan droppstenar byggas upp från grottans botten i vackra och spännande former. Droppstensgrotta i Texas / USA VINDEN SOM YTTRE KRAFT SAND- OCH JORDFLYKT När olika vittringsprocesser får pågå under lång tid bryts det fasta materialet ner i småpartiklar som bildar jord och sand. Med vindens och vattnets hjälp kan materialet transporteras iväg långa sträckor. I öknar sätter vinden fart på sanden som blåser iväg i enorma stoffmoln. Det lösa stoffet kan på så vis avlagras och byggas upp till jättelika sanddyner. När åkerjordar drabbas av långvarig torka, blir jorden lättflyktig och kan svepas iväg av vinden. Detta kan orsaka svåra skador för jordbruket. Den näringsrika ytjorden sveps nämligen bort och kvar blir bara ofruktbar mark och missväxt uppstår. I Mellanvästern i USA, d v s i de stora prärie- och slättområdena är denna typ av skador på åkermarken vanlig. 49