VTfnotat Nummer: V 49 Datum: 1987-11-17 Titel: Nötningsegenskaper Författare: Peet Höbeda Avdelriing: VV Projektnummer: 4231904-6 Projektnamn: Uppdragsgivare: Nötningsmotstånd och hållfasthet Vägverket Distribution: fri / bägkähexge / dv % i Statens väg- och trafikinstitut ] är,[vi?]:ål?gli,ank. Pa: 58101 Linköping. Tel. 013-11 52 00. Telex 50125 VTISGI S [1] Besök: Olaus Magnus väg 3Z Linköping
HÖTH IHGSEGEHSKAPER. Aktuell metodutveckling - kulkvarnen (P.Höbeda) SAHQAQ EAITE HQ, Slipvärdesprovningen, avsedd för beläggningssten, har vållat oväntade problem med repeterbarhet och reproducerbarhet. Försök har därför gjorts med alternativa testmetoder. Trögerutrustning har gett resultat, som korrelerar väl med slipvärdesmetoden vid provning av plattor, gjorda med stenmaterial. Provningen bedömdes dock svar att normera. Vátnötning i kulkvarn har även gett resultat som korrelerar med slipvärdet och man slipper ifrån problemen med tillverkningen av provplattor, inverkan av relativ luftfuktighet mm. Resultat från kvarnförsök påverkas mer än slipvärdet av faktorer som kornform, kornstorlek mm, men deras verkan är ganska liten om analysfraktion 11,2-16'mm provas. Vid "kubisering' förbättras såväl kulkvarns- som slipvärde genom att det svagare materialet pulvriseras och det starkare därmed anrikas selektivt. Utkast till metodanvisning föreligger. Flera andra laboratorier har redan skaffat sig kulkvarn och en ringanalys bör göras när metodanvisning är klar. Det förmodas att kulkvarnen också är användbar för klassificering av materialkvalitet i andra sammanhang än beläggningssten, exempelvis för en mera objektiv klassificering av bergtyp enligt BYA, provning av berg till makadamkonstruktioner mm.
;556763 IHGSEGEHSKAPER Aktuell metodutveckling- kulkvarnen (P.Höbeda). inledning.. 'Resultaten från sliptalsförsöket (senare modifierat till slipvärdesprovning) har vid VTI:s undersökningar visat god korrelation med slitaget av dubbade däck på vägbeläggningar. Flera laboratorier kom dock med tiden att skaffa sig utrust* ningen för nötningsprovning och problem har då uppstått. En bidragande orsak har varit att metodanvisning för slipvärde blev färdig först år 1984 (IBB 31). Slipvärdesprovningen togs med i BYA 84 för klassificering av stenkvalitet, samtidigt som den gamla välkända "styrkegraden" försvann. Flera stenleverantörer fick svårigheter, beroende på de nya, och i varje fall för de starkt trafikerade vägarna, stränga kraven. En del täkter har också lagts ned. En svårighet med provningen är att provplattor med stenmosaik måste tillverkas; vid slipvärdesprovet bestående av 36 utvalda stenar av analysfraktionen. Stenmaterial är alltid inhomogena, något som inte bara gäller för naturgrus, utan också för synbarligen homogena bergarter. Det har också visat sig, i varje fall vid rutinprovningar, att nötningsresultatet påverkas av svårkontrollerbara faktorer som relativ luftfuktighet mm. Två ringanalyser av slipvärde har utförts. Värdena för repeterbarhet och reproducerbarhet är högre än önskvärda, också efter den andra ringanalysen (1), men i varje fall repeterbarheten är.inte högre än vid andra stenmaterialprovningar som sprödhetstal (2). På uppdrag av vägverket har VTI försökt ta fram ett nytt, mer lätthanterligt nötningsförsök än slipvärde. Därvid har vi kunnat använda oss av resultaten från slipvärde som "facit", beroende på den korrelation som redan påvisats med vägslitaget.
germetg'en. En metod som testats vid VTI är Trögermetoden, som ursprungligen utvecklats 1 Västtyskland för provning av slitstyrkan hos provkroppar av asfaltmassa. Utrustningen består av en tryckluftdriven nålpistol. Specialförsök gjordes dock med provplattor av samma typ som tidigare användes vid sliptalsprovningen, dvs tät stenmosaik (3). Resultaten stod i god korrelation med sliptalet och därmed också vägslitaget. Han har dock fortfarande kvar problemen med tillverkningen av provplattor av inhomogena stenmaterial. Trögermetoden 'bedömdes också vara ännu svårare att normera än slipvärdesprovningen. En norsk ringanalys har också gett ganska nedslående resultat (4). á t v En nötningsmetod, som är tänkbar i sammanhanget, är försök i kulkvarn. Han slipper därvid ifrån tillverkningen av provplattor och provmängden kan också vara tillräckligt stor. Ett sådant försök, Devalmetoden, är fö historiskt sett den första stenmaterialprovningen och ca 100 år gammal. Det har förekommit i olika varianter i flera länder och provats i Sverige redan på 20-talet (5,6). Utrustningen framgår av figur 1. I Sverige nötte man i torrt tillstånd och utan stålkulor. Provets vikt var lokg och det skulle bestå av totalt 100 stenar med storlekar mellan 4 och 6 cm. Resultat av både tryckhållfasthets- och avnötningsprovningar framgår av figur 2. Det finns en trend till minskad avnötning med ökande tryckhållfasthet. l vägbeläggningar numera mycket använda bergarter som kvartsit och porfyr har dock inte undersökts. Hagerman (6) anser att den mer moderna Los Angelesmetoden gjort Devalförsöket inaktuellt; det måste dock påpekas att den förstnämnda är ingen egentlig avnötnings- utan snarare slagphållfasthetsprovning. Provningsmetoden är numera nästan helt utdöd", men anledningen är närmast den att utan dubbdäck på bilarna var också nötningen av mycket underordnad betydelse. Han har således så småningom kommit att anse att Devalmetoden inte återspeglar verkligheten. Enligt ano'tningsmatningar på smågatsten på 30-talet var medelavnötningen 0,05-0,2mm per år vid en trafikintensitet på 500-2000 fordon per dygn. Före den moderna bilismens genombrott hade man ett större slitage av järthul och hästhovar.
Ett modifierat nötningsförsök, Hicro-Deval, normerades dock i Frankrike i slutet på 70-talet och används som komplement till Los Angelestalet, som närmast motsvarar värt sprödhetstal (8). Han provar en analysfraktion med vatten och eventuellt också i torrt tillstånd. VT I lät göra en undersökning av några svenska stenmaterial i Frankrike (9). Vid vätnötning fanns det en viss korrelation med sliptalet, medan torrnötning inte gav nägra meningsfulla resultat. överensstämmelsen med det redan etablerade sliptalet bedömdes dock som otillräcklig för att metoden skulle kunna införas till Sverige. Senare har en laboratoriekulkvarn (figur 3) av Horgárdshammar AB:s tillverkning inköpts, ursprungligen för provning av bärlagergrus (10). Även om metoden inte visat sig fungera för välgraderat bärlagergrus (material O-lömm provades), så har vätnötning av "smala" analysfraktioner gett lovande resultat (11). Försök gjordes inledningsvis med både analysfraktion 8-11,2mm och 11,2-16,0mm samt resultaten jämfördes med slipvärdet. Inverkan av olika parametrar studerades vid försöket och det visade sig att variationer i provmängd, kulmängd, kulstorlek, vattenvolym, nötningstid mm, visserligen förändrade nötningseffekten, men knappast rangordningen mellan stenmaterialen. Vátnötning är nödvändig, vid torrnötning fäster sig bildat finmaterial på alla ytor och bromsar därmed upp avnötningen. Olikstora analysfraktioner nöts inte lika mycket och ju grövre sten desto större motståndskraft. Siktningskurvan efter försöket får ett mycket karakteristiskt förlopp (figur 4) och man kan i princip utvärdera nötningen vid vilken som helst av maskvidderna från och med ca 4,0mm. Inledningsvis har vi dock definerat 'kulkvarnvärdet" som halten material passerande 0,075mm maskvidd. Korn, som är ett fåtal mm stora, är maximalt instabila vid den speciella nötningsprocessen i kulkvarn och kommer att snabbt sönderdelas av stälkulorna till finmaterial (0,075mm. Detta framgår också väl av specialförsök, som gjorts med analysfraktionerna 11,2-16,0 och 2,0-4,0mm, vid annars exakt lika försöksparametrar (figur 5). Den fina fraktionen bryts ned avseevärt mycket mer än den gravar..igrytaiiifl.iteten.?ms de mellaastma kornet: är också anledningen till att
.Fä kuikvarnen inte lämpar sig för provning av sådant välgraderat material som bärlagergrus. Detta för kulkvarnen mycket speciella nötningsförlopp förekommer nämligen inte i vägen. En ganska god, rätlinjig korrelation finns mellan resultaten från kulkvarns- och slipvärdesförsöken, trots de helt olika nötningsmekanismerna (figur 6). Sambandet är bättre för analysfraktion 11,2-16,0 än 8,0-11,2 mm, varför vi senare koncentrerat oss på den förstnämnda. För fraktion 11,2-16,0mm har provmängden ålkulw* med 15,0mm diameter 7000g, vattenvolymen 2000:111 och nötningstiden 60 minuter. En fördel med den större fraktionen är också att de grövre stenarna är mindre känsliga för krossningsverkan, något som annars kan förvanska resultatet från nötningsförsöket. De enligt figur 6 avvikande materialen är dels Synopal, ett vitt keramiskt material som veterligen inte mer tillverkas, och lättavnötta kalkstenar. Konstmaterialet är poröst, men de ganska stora, sfäriska hålrummen står inte i förbindelse. Kulkvarnen är också "mildare" än slipvärdesapparaten på i vägen lättavnött kalksten, men denna bergart är sällan aktuell i beläggningssammanhang. Tidigare provat blästringsförsök gav även bättre resultat än väntat med finkornig kalksten och troligen gör sig i båda fallen samma fysikaliska, nötningshämmande, fysikaliska egenskap gällande ("mikroplastisk" deformation?). Bortses från de avvikande materialen är korrelationen god, trots de olika nötningsprocesserna. Resultaten med samtliga provade stenmaterial, grovt sorterade bergartsvis, framgår av figur 7. Variationerna kan vara stora inom bergartsgrupperna. Haturgrus av speciellt dålig petrografisk sammansättning har inte undersökts. Svag sammanfogning av mineralkornen och hög glimmerhalt är faktorer som särskilt försämrar nötningsvärdena hos granit och gnejs. Hög halt av hårda mineral, främst kvarts, är till fördel i sammanhanget. Eftersom provningen sker i vatten, urskiljer man också vittringsangripet bergmaterial bättre in enligt sådana försök där torra stenmaterial provas.
Inverkan av kornform har undersökts hos ett grusmaterial genom att sortera kornen för hand efter kornform och därefter sätta ihop olika krossytegrader (värden enligt BYA 84). Samtidigt har både flisighetstal och stänglighet kommit att variera, dock inte alltför mycket (tabell 1). Det framgår att krossytegraden har ganska liten betydelse för kulkvarnsresultatet (se figur 8). Vi har även varierat flisighetstalet artificiellt' inom vida gränser med hjälp av harpsiktning. Flisigt stenmaterial nöts visserligen mer än "kubiskt", men skillnaden är inte stor, i varje fall inom ett något så när realistiskt f lisighetsomráde (figur 9). De första försöken, gjorda främst med analysfraktion 8,0-11,2mm, har indikerat en större känslighet för komform (11). Förändras f lisighetstalet genom omkrossning av stenmaterialet i kubiseringskross", påverkas dock inte bara kornformen utan det sker också samtidigt en selektion, varvid det svagaste materialet pulvriseras. Vi har undersökt tre olika praktikfall, där stenmaterialet slutbehandlats i sk centrifugalkross (tabell 2 och figur 10). Flisighetstalet förbättras, dock ej mycket för seg diabas. Både kulkvarns- och. slipvärdena förbättras markant, och detta mer än väntat i det senare fallet, eftersom kornformen inte direkt kan påverka nötningen av de fastlimmade stenarna. Vid kubiseringen' bildas dock stenmjöl av tvivelaktig kvalitet eftersom det främst är de svagaste, exempelvis glimmerrika eller vittrade bergartsmaterialen, som främst söndersmulas. Han bör därför vara försiktig med att använda sådant stenmjöl i asfaltmassa. överdriven kubisering och kantrundning kan även försämra stabiliteten, speciellt hos hålrumsrika makadamsorteringar. Bäst verkan av kubisering bör man få vid ytbehandlingssten, eftersom med minskad flisighet bygghöjden hos stenen ökar och därmed också livslängden hos beläggningen. Undersökningar av kulkvarnsförsöket har även gjorts av vägverket, Västra Byggnadsdistriktet, och man har konstaterat motsvarande, goda korrelation med slipvärdet som VTI. Dessutom klassifieras stenmaterialen i en ordningsföljd som överensstämmer med 'byggnadsdistriktets erfarenheter (12).
metodanvisning (3813-59-87, provisorisk), är nästan färdig för analysfraktion 11,2-16,0mm. Han använder sig av en mellansikt med 13,2mm maskvidd för att få en jämn kornstorleksfördelning i analysfraktionen, detta eftersom storleken på stenarna är av viss betydelse för nötningen (figur 11). Kulkvarnsvärdet bestäms som halten passerande 2,0mm maskvidd (vilket inte ger större avvikelser från tidigare använd maskvidd 0,075mm). önskemål har framkommit att även prova analysfraktion 8,0-11,2mm. Detta ställer dock till med problem eftersom den :fina fraktionen nöts avseevärt mer än den grova i kulkvarnen. Försöksparametrarna borde då anpassas för ett så likartat resultat som möjligt. Problemet är dock att stenmaterialen har alltför olika egenskaper för att detta ska vara möjligt. Han bör därför i möjligaste man hålla fast vid en och samma standardfraktion. Flera laboratorier har redan skaffat sig kulkvarn och när metodanvisning är klar bör en ringanalys genomföras sa att onödiga problem inte uppstår (vi har redan gjort en jämförelse med ett annat laboratorium varvid god överensstämmelse konstaterades). Han bör dock inledningsvis använda sig av slipvärdesoch kulkvarnsförsöken parallellt för att vinna erfarenheter och inte alltför snabbt förkasta den förstnämnda. Slipvärdet har, efter många diskussioner, blivit en nordisk standardmetod", eftersom samma provningsförfarande som i Sverige numera också tillämpas både i Finland och Norge ( även om man i det senare landet samtidigt provar tidigare framtagen "abrasionsverdi"). Önskan till nordisk samordning var också huvudanledningen till att sliptalet år 1984 modif ierades till slipvärde. Kulkvarnsmetoden bör även vara användbar i andra vägsammanhang. Exempelvis sorterar man fn enligt BYA 84 bergarter i tre bergtyper med olika kvalitet enligt geologisk benämning. Kvarnförsöket bör medge en mer objektiv klassikficering och speciellt lämpa sig för att döma ut glimmerrika, vittrade eller också mycket spröda varianter av kristallint urberg. Sedimentära bergarter kan dock behöva särbehandlas efterom* de kan ha speciella egenskaper. Dessutom behövs det en kvalitetsklassificering för stenmaterial med makadamliknande sorteringar, exempelvis indrankt makadam, även i samband med bergbitumenu-
konstruktioner. järnvägsballast). (Kan kan tom tänka sig kvarnmetoden som ett relevant försök för En annan metod, som knappast kommit till användning för stenmaterial till vägbeläggningar, däremot i viss omfattning till flygfält, är frys- töväxling i svag saltlösning (1 Z-ig HaCl), ett försök som tagits fram vid VTI (10). För flygfält accepterar man inga stensläpp pga vittrande sten. Det är ofta fråga om enstaka bergartskomponenter i stenmaterialet som sönderfaller, något som kan studeras vid vittringsförsöket. De vanliga stenmaterialprovningarna är inte lämpliga i sammanhanget, eftersom de vittrande bergartskomponenterna inte påverkas selektivt och därmed inte kan urskiljas. Eeferensen l. Viman,L., Slipvärde. Ringanalys 2. Koncept 8710, absedd att publiceras som VTI Ieddelande. 2. Jacobson,T., Förändring av stenmaterialegenskaper vid massatillverkning. VTI lieddelande 541, 1987. 3. Höbeda,P.,Viman,L., Undersöknin av slitstgrkan hos stenmarerial genom modifierad Trögerprovning. VTI Hed elände 416, 1 84. 4. Ruud,0., Föredrag vid VT I, oktober 1987. 5. Schlyter,R., Hetoder för och resultat av bergartsprovningar för vägändamäl. Svenska Väginstitutet, Meddelande nr 8, 1928. 6. Hagerman,T.,Statens Provnin nstalt, Om svenska bergarter och deras provning för konstruktionsändamäl. Hed elande 85, 1943. 7. Avnötningsmätningar på smägatstensbeläggningar. Statens Väginstitut, Rapport 16, 1941. 8. AFEOR. Association Française de Hormalisation. HFP18-572, Granulates. Essai d'usure Hicro-Deval, 1978. 9. Höbeda,P., Jämförelser mellan svenska och nágzr utländska provningsmetoder för stenmaterials nötningsmotstánd och hällfasthe. VTI Meddelande 163, 1979. 10. Karlsson,B., Vichmann,C., Nedbrytning av bärlagergrus i laboratoriekvarn. VTI Meddelande 440, 1985. 11. Höbeda,P.,Chytla,J., Hötning av beläggningssten i kulkvarn. VTI Meddelande 444, 1985. ' 12. Fröberg, K.,Verner,1[. Provning av beläggningssten i kulkvarn, Vägverket, Västra Byggnadsdistriktet. Redovisning 1987-. 13. Höbeda,P.,Jacobson,T., Frystöväxlin sförsök stenmaterial med svaga lösningar av halkbekämpningsmedel. VTI eddelande 44, 1981.
Tabell 1 Inverkan avkornform på kvarnvärde. Prov Kross- LT (3) LT (5) LB Fllslg- Kvarn- Passeytegrad het värde rande ll.2mm A 100/0 89 99 1.58 1.38 11.1 36.1 B 50/20 89 99 1.63 1.35 11.0 30.5 C 50/50 90 99 1.55 1.26 10.5 25.9 D 30/20 90 99 1.57 1.35 11.6 31.3 E 20/40 95 100 1.60 1.29 11.0 28.7 F 0/0 95 100 1.62 1.32 10.3 25.2 G 0/100 94 100 1.58 1.26 1l.0 23.6 TabellZ "Kubiseringens" inflytande på flisighetstal, slipvärde och "kvarnvärde". Naturgrus Granit ' Diabas normalt kubiserat normalt kublserat normalt kublserat Fllslghet 8-11.2 1.40 1.16 1.38 1.22 1.38 1.34 Flislghet 11.2-16 1.35 1.28 1.36 1.20 1.42 1.40 Slipvärde 8-ll.2 2._17 1.76 2.66 2.07 2.51 2.31 Kvarnvärde 11.2-l6 12.2 7.9 11.4 7.6 15.5 12.4
03:? G01/ ' GUJV/ Figur 1 Deval avnötningsmaskin (5,6). MMWH---.v-...n-.o * QO-_H-t* i. A La ååh/ng av Mn 07/ v08?6 -_. L..._,.. ;WW/46mm: / h; ' / I IL N\ MÅ' ÄWAA///öø/Ae/ \L\ D -4 i '\ "T '\ lå? Dwag 3 E ' Mu*.BY/M. H/J ' Gay/0 /V+"/ /f/'l GMp All. 05% 496/ Gran/l ÅJ'/ Gow/u /Vd/ Gun/l ÅLV/ 6/70): /VP/ 6/2031:.91/ 6/1301/ 063/ (Ern/'JM /VJ/ 6/00/ ' Guy: /Vá-l 5.5/ (Some/;J CLIV Gav/.J Figur 2 Avnötning enligt svenska bergarter (5,6). Devalmetod och tryckhållfasthet för
'Al ' 1 v\\ ä x\ K _L1 A 345 Mulcyhndeç Gummi- K mfmng/ :\j=j3;\ \ \\ \\\\\\\.\\ :',, \ \ \ \\\\q. \5 20:5; :\x\t\\\\\* I SniH A-A Figur 3 Kulkvarn, använd av VTI för nötningsförsök.
t\) ITIIIIIII fx)...a (Z) (Z) \(3 (I) (I) (I) I -L-_ IIIIIIIII *\J (2) l (7\ (I) 1 IIIIIIIII LA) (Z) (2) C) (2)._5 C:) (E) 0,06 ITIIIUIII IIITIIlII IIUIIIIII IUIIIIIII lllllllll IIIIITIII 'III'IIII Illllllll Illllllll IIIIITII IIII]IIII UIIUIIIIU lllllilll IIII'IIII Illllllil IIIIIIIII III'IIIII TTIII III lllllllll IIIIIIFIT Illllllll IIIIIIIII IIIIIIIII IIII'IIIl III'IIII 11 11111u1n1n1 0,971. 0,125 -_L-1 Kornsfortek, mm (2) - - L - H -...1...1 _-L-4 _._ L -.. _ - L.- 6 _.L... -L-1 -._L._ 'III' III IIIIIIIII IIII'IIII IIII'IIII Illllllll IIIIlIIII IIIFITIIF Illllllll 0,6 60 Exempel på siktningskurvor efter nötning av två stenmaterial av fraktion 11.2-16.0 mm i kulkvarn. -L- 1. - - L _. _ L.-. L_4 L --L_ 11111111 - _.q _ q I Illrllll Illllllll TIIIIIIII IIIIIIIII IIIIIIITI IIITIIITI IIIIIIIII IITI'IIII IIIIlIIII Illllllll 1 1111111H1ny 1111111 L-1 _ L _,2 L-1 L _ - L-.- L.- - _ -I...-.._ L _ 1 L 1 111111 T T, 1 1 T 1* [I 0,25 0,5 1,0 [1 5.6 8 112 16 20 '25 32 50 61+ 100 20 l'lllllll [III] IIIIIIIUI IIFIIIII Illlllll III-...unna4 T 1 ; 111111 Illllli.ln-...-. N51 ""-.. & 11m Illllllll _-L-4 L - -1...- -_L--.L _._ -._ L.- _ - - L.- *1- L_-.L._._...L.- 0 -_L 1n11...1 IIII'IIII IIIIIlIII IIIIIIIII Illllllll IIIIIIIII IlIIIIIII IIIIIIlII 1111111[L [III'llll IIIIIIIII IIIl'IIIl 'IIIlllll IIII'IIII...1.-1 1 *7* IIIIIIIII IIIIIIIII liiiliiii Illllllil Illllllll L-1 IIIIIIIIl L.- H T, L._.q _.. L _ - --L-q L._.+ L.- _ L - - - - L.- _ L.- - 11111111 IIIIIIIII Illllllll IIIIIIIII 1111111.1 1111111 Illllllll IIII IIII, 1111111 _.4 Fi L114
o 5 8?5 'livi' II.' 71.! U". ' '117101' 'Ilv.v v 1]*v' 'v'vl I" 7171.1_71 11 I.77. I' -_l-4--t-.--l-1 --L-.. - rr * '. -"r ' _ - L 0 --\. _. _ L _ 4 - - 2.0-4.0 mm 0-_- _._- Panarowicrvd"gd vd'p'ctc"! *\l (3 50 --1-4 D i.. -va'yw. ahr-.. A "v-vvvu "ur", I' r* - - L - 4 r-'v-t-v'v v 7 v v "vr171 11.2-16.0 mm 'vv'v ' ' as 2.0-4.0 mm Posscrandc mor-gd prroccn! 25 8 8 8 8 8 1.1.."o -7..Vt.V v.7 "v --l-i 'v 1:- I..""' ','l"l 711'.I 'VT.VV 'a r' 'TF'I' 'nu I ' - - l _ «- - L.- q '. 'I I"". 1 l 'II *7."7 ' ' V "IVVI rrv /ê "I" ' ".-L_4_-L.' L _...L.* '17" i" 11.2-16.0 mm '*-*v1-""*_-1' 77. v.. -mv 'WW'W'A 1.1' v' O^'4 0i 3 07* Fi ur5 Vâtnötning av fraktion 2-4 mm i kulkvarn med försöksparametrar som vid testning av beläggmngssten.
8 r' = 0.90 6. D/ a\ *ka1ksten Slipvârde CJ a 0 4-- U :3:: D nu 5,SynOpa1 g a nu?? EJ. 2 "" D D m ' t: a om D m a 8 :Få D DU :1 ü * 1 0 x j 1 0 10 20 30 ' Kvomvörde (11.3-16.0 mm) Figur 6 Samband mellan "kulkvarnsvärde" och slip.värde för provade stenmaterial.
i!poriyr ü- Knllcsten -1 1! I'i : -7 Kvartsit 0 o o 1! Granit _v Gm 6 j :3 - ----» 0%-ü_-OO -OW< OO>O-WOO-Gu-um_u Grönaten -1 :a s acc-mod Slcitter.-4 ' e ( Kalkden) Naturgrua -m- ce 26000001: ev 9--.-0 0.' 1D Sandsten -«1 1! 0 Konst.mat. -«- Figur 7 Oversikt av "kulkvarnsvarden" for provade stenmateria] av fraktion 11.2-16.0 mm.
15 12.2242030 0 nu. 9 6 (OQQOQQQQQQQQQQQQQQQQQO å 5 55 55 0.7 ooocoåoåoåoooqqqqqoooâo å fkå åägågñ O.. 000400000990090Q190Q90095 å 5 5 5 5 5 5 5 5 5 k 0._ 100/0 50/20 50/20 50/50 Krossytegmd 0/0 0. 20/40.00!000000001900009009100.wä x 00404000004060004660066 å X O. ; 0/100 Fi ur8 Inverkan av krossytegrad på kvarnvärde hos ett grusmaterial som proportionerats efter uppdelning i kornform.
cho>x 5 al mvhc> 0 5. O L4 FHS ighet
Fraktion 8-11 2 mm är 2 minaknzng :de: man: Shpvorde i -* 3:5 I 'ÖM xx #ijlzt :få: 2 77") f' m W i, - ' x :g.>:g;\ \ gyr--içiää.5 i' * \\\\Y\5 p:) \\ i \ \ \ \ \\\4 ' * \ \ \\\-\'\\\ 't Älv-:l: än: il '57" 1' AN i i 1. ;N o\ :\ \ \ 5% ' \ \ \ \ \ \\ \\ 5< \ \ \\* oi k x a 0 a \\\ ax] Naturgrus Granit Diabas Natur-grus Granit Diabas 20 Fraktian ITQ-16.0 mm 2 @ minskning efter kubiudn 15' 1.5'-. Kvomvörde T \. \ :äêêê 10-1 \\4 :g \\ : \\ ' 3 I. \\ i \ \\ I ;I 5. = \ a \ '5' \ Å Ä \ \! Naturgrua Granit Diabas 0 r ' ' T * Naturgrua Granit Dsabaa Figur 10 Inverkan av "kubisenng" på slipvärde och "kvarnvärde". Minskningen av flisighetstal för analysfraktiøner 8-112 och 11.2-16 mm anges också.
20 Kvarnvdrde 0 On 0 UI 1 7//////////////////////Å O 25 Andel delfrcktion 0090090000. O A 0 O 5 0 0 A O h 6 äw/ ä 7/////////////////A W