Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990

INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna har utförts 1912-1914, 1920, 1933 och 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 har Folk- och bostadsräkningen ägt rum vart femte år. Folk- och bostadsräkningen 1975. Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd = Population and Housing Census 1975. Part 2:4, Development between 1970 and 1975. Area and population of localities. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1975_024

Folk- och bostadsräkningen 1975 Del 2:4 Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd Sveriges officiella statistik Statistiska centralbyrån Stockholm 1977

Population and Housing Census 1975 Part 2:4 Development between 1970 and 1975. Area and population of localities Official Statistics of Sweden National Central Bureau of Statistics Stockholm 1977 Tidigare publicering Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1930 vart tioende år, därefter vart femte år med undantag för år 1955 och från år 1960 i kombination med bostadsräkningar. Resultaten från räkningarna har from folkräkningen 1910 publicerats i serien Sveriges officiella statistik. Publikationerna, i avseende på huvudtitel tom årgång 1960 benämnda Folkräkningen - årgång 1935/36 dock Särskilda folkräkningen och därefter Folk- och bostadsräkningen, har utgivits av statistiska centralbyrån. Tidigare publicering skedde i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik. Uppgifter om tätortsarealer föreligger fr o m 1960 och har publicerats i SM Be 1967:21 och 1972:11. Previous publication In the period between 1860-1930 population censuses have been taken every tenth year and since the latter date every fifth year with the exception of 1955 and from 1960 in co-ordination with housing censuses. Ever since the population census in 1910 the results of the censuses have been published in the Official Statistics of Sweden series. These publications, entitled until 1960 issue the»census of the Population» (the 1935/36 issue however being called the»special Census of Population») and since then the»population and Housing Census», have been issued by the National Central Bureau of Statistics. Earlier publications were issued in the Contributions to the Official Statistics of Sweden series A. Population statistics. Figures about areas of localities exist since the census of 1960 and are published in the Statistical Reports series Be 1967:21 and 1972:11. Published by the National Central Bureau of Statistics, S-102 50 Stockholm LiberFörlag/Allmänna Förlaget ISBN 91-38-03687-8 Printed in Sweden Berlings, Lund 1977

3 Förord Statistiska centralbyrån (SCB) framlägger härmed del 2:4 av folk- och bostadsräkningen 1975. Uppgifterna i denna del avser areal- och folkmängdsuppgifter för tätorter 1970 och 1975. Utförligare uppgifter om folkmängder i tätorter den 1 november 1975 har publicerats i del 3:2. Tätortsavgränsningen har utförts huvudsakligen på ekonomiska kartor. Geografisk expert vid planering och genomförande av 1975 års tätortsavgränsning har varit byrådirektör Hans Ylander med biträde av aktuarie Ove Andersson. Förste aktuarie Anne Hellström har svarat för förberedelserna av arealmätningarna och kontroller av resultaten. Anne Hellström har även redigerat denna publikation. Statens lantmäteriverk har digitaliserat tätortsgränserna, beräknat tätortsarealerna och framställt en koordinatfil över tätortsgränserna. Fil doktor Thomas Falk, Stockholms handelshögskola, svarar för karta nr 1. Stockholm i augusti 1977 INGVAR OHLSSON Curt Nilsson

4 Innehåll Contents 6 Svensk-engelsk ordlista 7 Engelsk översikt 9 Inledning 9 1 Tätortsbegreppet 9 2 Definition av tätort 10 3 Avgränsningsmetoden 11 4 Arealmätningsmetod 1970 11 5 Arealmätningsmetod 1975 12 6 Jämförbarhet 12 6.1 Arealer 12 6.2 Folkmängd 12 7 Koordinatfilen 12 8 Vattenareal 13 9 Tabellernas innehåll Texttabell 13 A Antal tätorter och tätortsfolkmängd, länsvis 1970 och 1975, enligt länsindelningen 1 januari 1976 List of terms English summary Introduction 1 The concept of a»locality» 2 Definition of a locality 3 The method of demarcation 4 Method of measuring area, 1970 5 Method of measuring area, 1975 6 Comparison 6.1 Area 6.2 Population 7 Coordinate file 8 Water area 9 Contents of tables Table in text A Number and population of localities by county 1970 and 1975, according to the administrative subdivision, January 1, 1976 Tabeller 14 1 Tätorternas landareal i km 2 och tätorternas landareal i procent av länets landareal, länsvis 1960, 1965, 1970 och 1975, enligt länsindelningen 1 januari 1976 14 2 Invånare på km 2 land i tätorter och tätorternas ökning avseende landareal och folkmängd i femårsperioder 1960-1975, länsvis, enligt länsindelningen 1 januari 1976 15 3 Antal tätorter och genomsnittligt antal invånare per km 2 land inom tätorter av olika storleksklasser, länsvis den 1 november 1975 15 4 Antal tätorter fördelade efter storleksklasser avseende invånarantal och landareal den 1 november 1975 16 5 Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970 1975 Tables 1 Land area of localities in km 2 and land area of localities as a percentage of the land area of the county, by county 1960, 1965, 1970 and 1975, according to the administrative subdivision, January 1, 1976 2 Inhabitants per km 2 of land in localities and the increase in the land area and population of localities in five-year periods 1960 1975, by county, according to the administrative subdivision, January 1, 1976 3 Number of localities and average number of inhabitants per km 2 of land in localities of different sizegroups by county November 1, 1975 4 Number of localities by sizegroups in respect of number of inhabitants and land area November 1, 1975 5 Area, population and number of inhabitants per km 2 of land 1970 and 1975 and change in land area and population in percentages 1970 1975 Bilagor 48 1 Förändringar i tätortsbeståndet jämfört med 1970 54 2 Tätorternas vattenareal 1970 och 1975 Appendices 1 Changes in localities registered compared with 1970 2 Water area of localities in 1970 and 1975

5 Diagram 66 1 Folkmängd i tätorter 1975 och förändringar 1970-1975 68 2 Tätortsarealen i procent av totala landarealen den 1 november 1975 69 3 Tätorternas arealökning 1970 1975 70 4 Sambandet mellan tätorternas areal och folkmängd den 1 november 1975 71 5 Sambandet mellan förändringarna av tätorternas folkmängd och förändringarna av tätorternas areal 1970 1975 75 6 Exempel på hur tätortsgränsen med hjälp av koordinatfilen kan redovisas på topografiska kartan 76 7 Utgivningsår för den ekonomiska kartan Charts 1 Population in localities 1975 and population growth 1970-1975 2 Area of localities as a percentage of total area of land November 1, 1975 3 The increase in area of localities 1970-1975 4 The connection between the area of the localities and their population November 1, 1975 5 The connection between changes in the population of the localities and in their area 1970-1975 6 An example showing how the boundaries of localities are plotted by the coordinate file on the topographic map 7 Year of publication of economic map Symboler använda i tabellerna Explanations of symbols» Upprepning Intet finns att redovisa. Uppgift kan ej förekomma 0 Mindre än 0,5 av enheten 0,0 Repetition Magnitude nil Category not applicable Magnitude less than half of unit employed

6 List of terms antal areal number area areal i km 2 area in km 2 digitalisera därav folkmängd folkökning fördelning genomsnitt hela befolkningen hela riket invånare per km 2 digitise of which population population growth distribution average total population the whole country population per km 2 of land kommun local authority (commune) 1 koordinatfil coordinate file landareal land area län county 1 länsvis by county minskning procent storleksklass summa tätort(er) tätortens belägenhet tätortsfolkmängd tätortsgräns vattenareal ökning decrease percent size-group total locality(ies) situation of locality population in localities boundary of locality water area increase, growth 1) For administrative purposes Sweden is divided into 24 counties and 278 local authorities (communes).

7 Summary The processing of the 1975 Population and Housing Census was divided into a number of sections. The demographic section shows the population according to national registration distributed by sex, age and marital status etc., on November 1, 1975 for various regional breakdowns. The demographic section was based on the Register of the Total Population (RTB) kept by the National Central Bureau of Statistics (SCB). This register is a copy of the Register of Individuals kept by the 24 County Administrations. The data in the demographic section is published in Part 3:1, 3:2 and 3:3. The present publication Part 2:4 contains data concerning the area and population of localities in 1970 and 1975. The data on the population in localities in 1975 relates to the figures in the demographic section, Part 3:2. The corresponding figures for 1970 relate to the data in Part 2 of the 1970 Population and Housing Census. The other sections of the Population and Housing Census are primarily based on particulars collected direct from the general public and real-estate owners on special forms. The data in the demographic section will be merged with the data obtained from the census forms and the income tape. It is not unlikely that there will be some minor discrepancies between the results obtained and the findings of the demographic section. In the 1965 Population and Housing Census the SCB measured the area of the localities in the whole of Sweden for the first time. The area figures for the localities in both the 1960 and the 1965 Censuses are recorded in an issue of Statistical Reports (SM Be 1967:21). The corresponding figures for 1965 and 1970 are recorded in another issue of Statistical Reports (SM Be 1972:11). The recording of localities A»locality» is an area having at least 200 inhabitants in which the buildings are much closer together than in the surrounding, more sparsely populated countryside. In addition, the nature of the settlement in a locality is generally dissimilar, the distribution of the inhabitants of localities by occupation and industry is often different, and certain service functions which also serve the surrounding countryside are usually to be found in localities. The localities are demarcated according to the common Nordic definition of a locality, which was laid down in 1960 and used for the first time in the census the same year. According to this definition all groups of houses having at least 200 inhabitants are counted as localities, as long as the distance between the houses does not normally exceed 200 meters. The distance may, however, be permitted to exceed 200 meters in the case of groups of houses within the sphere of influence of a major community. On the other hand, the maximum distance between the houses may be put at less than 200 meters when this is called for by the character of the settlement, that is to say in small localities where no distinct centres are apparent and where the boundary between locality and sparsely populated area is ill-defined. Areas used by the general public such as parks, sports grounds, churchyards, wharfs, etc. are not to be regarded as a break in the settlement. In the demarcation of the localities, no regard is paid to administrative divisions. When localities were being demarcated in the 1975 Population and Housing Census, it was laid down as a fundamental requirement that comparisons with the immediately preceding censuses should be possible so as to provide continuity in the statistics of localities. Naturally, however, regard was nevertheless to be paid to changes in the physical environment such as the merging of localities. When the boundaries of the localities had been decided, they were plotted on large-scale maps (by the»free-lines method»); an economic map was used when possible. First of all the National Central Bureau of Statistics (SCB) drew on the maps the boundaries of localities from 1970. These maps were then sent to the county land-survey authorities so that any adjustments to the boundaries necessitated by the formation of new settlements, could be plotted on them. For certain parts of the country, such as the counties for which new economic maps have been issued since the previous census, the 1975 adjustments to boundaries were plotted centrally by the geographer employed by SCB. Representatives of the local authorities (communes) were also given an opportunity to study the maps and to comment on the demarcation adopted. During the autumn of 1975 a meeting was held between the county experts and the SCB's geographer to examine and finally approve the demarcation of the localities. The method of measuring the area of the localities in 1970 and 1975 The area of the localities in the 1970 Census was measured by a planimeter. To obtain comparability, the area of the 1965 localities was also measured on the new map material. In the 1975 Census the area of the localities was measured by digitising devices at the National Land-Survey Administration (LMV). The coordinates for the boundary lines of the localities are registered on punched tape, which is then read by a computer. The computer works out the area, prints out the area on a sheet of paper and prints out the coordinate file on a magnetic tape. The coordinates measured are transformed from the plane-table system to the national grid. A high degree of accuracy is obtained when an area is measured by a digitisation instrument, partly because any

8 map shrinkage is corrected automatically. Furthermore, corrections are made for the area errors which the map projection gives rise to. Comparability The comparability of the areas of the localities varies with the quality of the map material and changes in it between the censuses of population. The boundaries of the localities in the counties of Malmöhus, Kristianstad and Blekinge were marked on a new economic map in 1975. In the previous Censuses of Population and Housing, the boundaries of these localities were marked on varying forms of map material consisting of large-scale land-survey maps and aerial photographs. The demarcation of the localities marked on that map material have become somewhat uncertain, which means that comparisons with the 1975 boundaries are not entirely satisfactory. The increase or decrease in the areas of the localities shown is the difference between areas measured in 1970 and 1975. If the areas coming between the 1970 and 1975 boundaries of localities had been measured, different values would have been obtained in certain cases for the increase or decrease in the areas of the localities between 1970 and 1975. The reason for such discrepancies has been discussed before under this heading. In order to avoid drawing too far-reaching conclusions concerning minor changes between 1970 and 1975, figures for the areas of the localities in 1970 and 1975, and for changes during the period, are given to one decimal place of km 2. All figures have however been worked out on a basis of two decimal places. If more precise figures are required for the areas of the localities in 1975 than are given in this publication, they are available from SCB to two decimal places. The contents of the tables Tables 1 and 2 show figures, by county, concerning the land area and population of the localities for 1960, 1965, 1970 and 1975. Tables 3 and 4 show figures concerning the localities, with breakdowns by size-groups, in respect of land area and population. The left-hand column in Table 5 shows the localities listed alphabetically, by county. The localities which are divided between two counties have been listed under the county in which the majority of the population of the locality resides. The left-hand column also shows the local authority (commune) in which the locality is situated according to the division on January 1,1976. The figures in Table 5 - inhabitants per km 2 land and the increase or decrease in the land area are given to two decimal places. Appendix 1 shows data on localities which since 1970 have emerged, no longer exist as such or have merged, or whose name has been changed, as well as corrections to Appendix 2, Part 3:2. Appendix 2 shows data on individual areas of water which are included in the water area of the locality in 1970 and 1975. Chart 1 has been produced by Dr Thomas Falk, the Stockholm School of Economics. Charts 2 and 3 have been produced by the Data Centre at the University of Lund. Charts 6 and 7 have been produced by the National Land-Survey Administration.

9 Inledning Folk- och bostadsräkningen 1975 (FoB 75) bearbetas i ett antal avsnitt. Rakningens demografiska avsnitt ger den mantalsskrivna befolkningens fördelning efter kön, ålder, civilstånd mm den 1 november 1975 för olika regionala indelningar. Uppgifterna bygger på SCBs register över total befolkning (RTB). Registret är en kopia av länsstyrelsernas personregister. Resultaten från det demografiska avsnittet publiceras i del 3, innehållande tre hand. Föreliggande del 2:4 innehåller uppgifter om tätorternas areal och folkmängd 1970 och 1975. Uppgifterna om folkmängd i tätorter 1975 bygger på uppgifterna i det demografiska avsnittet, del 3:2. Motsvarande uppgifter för 1970 bygger på folkmängdsuppgifter i del 2 av Folk- och bostadsräkningen 1970, med de rättelser som är införda i bilaga 3 till del 5. övriga avsnitt i folk- och bostadsräkningen bygger främst på uppgifter som inhämtats direkt från allmänheten och fastighetsägarna på särskilda blanketter. Det demografiska avsnittets uppgifter kommer att maskinellt sammanföras med uppgifter från blankettmaterialet och med inkomstuppgifterna. Smärre avvikelser kan därvid uppstå jämfört med de hittills framlagda folkmängdsuppgifterna som dock bör betraktas som definitiva. Tätorternas belägenhet i kommun och län hänför sig till indelningen den 1 januari 1976. Tätorter som sträcker sig över länsgräns har upptagits under det län där huvuddelen av tätortens befolkning är bosatt. Vid FoB 65 utfördes för första gången vid SC B arealmätning av tätorter i hela landet. Arealuppgifter för både 1960 och 1965 års tätorter beräknades och finns redovisade i SM Be 1967:21. Motsvarande uppgifter för 1965 och 1970 finns redovisade i SM Be 1972:11. 1 Tätortsbegreppet Med tätort har man i allmänhet brukat avse ett område med minst 200 invånare, där bebyggelsen är avsevärt tätare än inom omgivande mera glesbebyggda områden. Därtill kommer att bebyggelsens karaktär i regel är annorlunda, att invånarna ofta har annan yrkes- och näringsgrensfördelning och att vissa servicefunktioner, som även betjänar omlandet, vanligen finns i tätorten. Uppgifter om tätorter har bearbetats vid varje folkräkning sedan år 1900. En sammanfattande beskrivning av metoder mm beträffande tätortsredovisningen vid de olika folkräkningarna finns publicerad i redogörelsen för folk- och bostadsräkningen 1970, Del 4, s 64. Redovisningen tom år 1945 avsåg endast tätorter på den egentliga landsbygden (dvs landsbygden utom köpingar och municipalsamhällen). Städer, köpingar och municipalsamhällen ansågs nämligen i sin helhet kunna räknas som tätorter (»administrativa tätorter»), varför någon avgränsning av dessa tätbebyggda delar inte gjordes. Vid avgränsningen av tätorter på den egentliga landsbygden (»icke-administrativa tätorter») medräknades inte orter där jordbruksbefolkningen var betydande. Vid folkräkningen 1950 utfördes för första gången tätortsavgränsningen utan att någon principiell skillnad gjordes för städer och landsbygd; ej heller undantogs orter med stor jordbruksbefolkning. I de fall där en stads, en köpings eller ett municipalsamhälles gräns endast obetydligt avvek från den faktiska bebyggelsen, följdes dock den administrativa gränsen. Från och med räkningen 1960 genomfördes generellt principen att enbart bebyggelsens utsträckning och ej administrativa gränser skall vara avgörande för vad som skall anses höra till en tätort. 2 Definition av tätort En gemensam nordisk tätortsdefinition fastställdes vid det nordiska chefsstatistikermötet 1960. Definitionen på tätort (tätbebyggt område), som tillämpats sedan 1960 har följande lydelse:»som tätbebyggt område räknas alla hussamlingar med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter. Avståndet kan dock tillåtas överstiga 200 meter, när det gäller hussamlingar inom en större orts influensområde. Å andra sidan bör maximigränsen mellan husen sättas lägre än 200 meter, där bebyggelsens karaktär så påkallar, nämligen då i små tätorter ingen tydlig tätortskärna (centrum, city) framträder och i de fall, då gränsen mellan tätort och landsbygd är diffus, med andra ord då bebyggelsen i tätorten icke framstår som avsevärt tätare än inom övriga närliggande bebyggda områden. Vid avgränsningen av tätbebyggda områden medräknas också obebodda hus, inräknat hus som uteslutande användes som arbetsplats. Som hus tillhörande tätortsbebyggelse betraktas dock ej jordbrukets ekonomibyggnader, såvida dessa är fritt liggande i förhållande till huvudegendomen. Frågan huruvida sommarbebyggelse skall inräknas eller ej hänskjutes till de enskilda ländernas avgörande. Anstalter o d, som är belägna utanför tätbebyggt område, räknas som tätort såvida anstaltens bofasta personal med familjer osv, men utan patienter, utgör minst 200 personer. Även om avståndet mellan husen överstiger 200 meter, skall det icke betraktas som avbrott i bebyggelsen, när det mellan husen belägna området utnyttjas till allmännyttigt ändamål såsom vägar, parkeringsplatser, parker, idrottsplatser och kyrkogårdar; detsamma gäller sådana obebyggda områden som lagerplatser, järnvägslinjer och kajer. Uppdelningen i tätbebyggda och glesbebyggda områden företages oberoende av den administrativa indelningen. Hussamlingar som utgör en direkt fortsättning av ett tätbebyggt område i en grannkommun, inräknas sålunda i detta område

10 vid tätortsredovisningen.» Som framgår av tätortsdefinitionen hänsköts frågan om huruvida sommarbebyggelse skall inräknas eller ej till de enskilda ländernas avgörande. Genom kartavgränsningsmetoden går det i princip inte att urskilja fritidsbebyggelse. Då det emellertid fordras minst 200 invånare, dvs 200 mantalsskrivna personer, för att en tätort skall anses föreligga, och sommarstugornas ägare med familjer endast i undantagsfall torde vara mantalsskrivna där, blir aldrig de renodlade sommarstugeorterna räknade som tätorter. Beträffande fritidsbebyggelse i direkt anslutning till en tätort har man i Sverige sökt tillämpa principen att denna bebyggelse ej skall inräknas i tätorten. Speciella svårigheter uppstår emellertid i de fall där en permanentning av fritidsbebyggelsen påbörjats. Fritidsbebyggelse av denna blandade typ har förts till tätort, där det kunnat bedömas att bebyggelsen permanentats till minst 50 %. De variationer i fråga om godtagbart avstånd mellan husen, som tätortsdefinitionen medger, har möjliggjort en avgränsning, som tar hänsyn till den väsentligt olika bebyggelsestrukturen i olika delar av riket. För de flesta tätorter har ett avstånd på mellan 150 och 200 meter ansetts vara lämpligast. I tätbebyggda jordbruksbygder tillämpas i regel ett avstånd på omkring 150 meter. Om 200-metersregeln här skulle ha tillämpats, skulle vidsträckta områden utan annan bebyggelse än spritt liggande småbruk komma att räknas som tätorter. Även vid pärlbandsbebyggelse längs en väg skulle 200-metersregeln ofta medföra orimligt långsträckta tätortsbildningar; genom tillämpning av ett avstånd på 150 meter har dylika tätorter givits en mer begtänsad utsträckning eller uppdelats på två eller flera tätorter. Avstånd på mer än 200 meter kan å andra sidan stundom tolereras för att inkludera grupper av samlad bebyggelse med nära anknytning till en större tätort. 3 Avgränsningsmetoden Folkräkningarna t o m år 1945 avsåg den kyrkobokförda befolkningen och grundade sig i huvudsak på av pastorsämbetena gjorda utdrag ur församlingsböckerna. Då pastorsämbetena ansågs äga god lokalkännedom, uppdrogs åt dessa att avgöra vilka fastigheter och därmed vilka personer som skulle anses tillhöra tätort. Trots att uppgifterna granskades av statistiska centralbyrån (SCB) och blev föremål för en stundom omfattande skriftväxling och trots att olika myndigheter, såsom överlantmätare och länsarkitekter, fick ta del av uppgifterna torde avgränsningen inte ha blivit konsekvent genomförd för hela riket. Även vid folkräkningen 1950, som avsåg den mantalsskrivna befolkningen och där pastorsämbetenas medverkan eljest var tämligen ringa, var det pastorsämbetena som utförde tätortsavgränsningen i flertalet län. Beträffande tre län uppdrogs dock åt geografisk expertis, såsom ett försök, att med hjälp av kartor och flygbilder göra avgränsningen. Vid folkräkningen 1960 genomfördes tätortsavgränsningen centralt medelst kartavgränsningsmetoden för samtliga län; sålunda anförtroddes åt geografisk expertis att i enlighet med tätortsdefinitionen avgränsa tätorterna efter enhetliga principer för hela landet. Arbetet utfördes på storskaligt kartmaterial (ekonomiska kartor, flygbilder, grund- och översiktskartor m m). Till stor del anskaffades kopior av länslantmäterikontorens med hänsyn till fastighetsbildningen ajourförda kartor. För städer och vissa köpingar med kommunalt mätningsväsende erhölls kartor från stadsingenjörskontor eller byggnadsnämnd. Efter en preliminär avgränsning, vilken där så erfordrades skedde efter jämförelse med senaste flygbild, tillställdes kartorna överlantmätarna. I samband därmed bereddes representanter för kommunerna möjlighet att studera de på kartorna inritade tätortsgränserna och att inkomma med eventuella synpunkter beträffande dessa. Därefter hölls för varje län sammanträde med länsexpertis och den av SCB anlitade geografen. Därvid genomgicks avgränsning, namnfrågor mm i detalj, och vid behov korrigerades avgränsningen. Kartorna tillsändes därefter de för folkräkningen inrättade kommunala granskningsorganen, vilka enligt erhållen instruktion markerade de i tätort boende personerna i folkräkningens mantalslängd. Huvudprincipen vid tätortsavgränsningen i samband med folk- och bostadsräkningen 1965 var att uppnå direkt jämförbarhet mellan tätorterna 1960 och 1965. Det ansågs vidare önskvärt att förenkla rutinerna i avgränsningsarbetet genom att främst inrikta detta på en aktualisering av 1960 års avgränsning. Förenklingen av arbetssättet skedde genom övergång till s k lokal rutin samt genom användning av 1960 års kartor utom i vissa fall, då dessa visade sig vara föråldrade, övergången till lokal rutin innebar att avgränsningen utfördes vid lantmäteristatens läns- och distriktskontor. Där aktualiserades tätortsgränserna med ledning av lantmäteriets ajourförda fastighetskarta. Tätorterna i Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands län, där ny ekonomisk karta var under utgivning eller just utgiven vid denna tidpunkt, avgränsades dock centralt enligt 1960 års rutin av den av SCB anlitade geografen. Avgränsningen för varje tätort fastställdes slutligt vid sammanträden mellan länsexpertis och SCBs geograf. Även vid folk- och bostadsräkningen 1970 var målet vid tätortsavgränsningen att uppnå jämförbarhet med de närmast föregående räkningarna. Arbetsgången vid 1970 års tätortsavgränsning kan närmast karaktäriseras som en kombination av central och lokal rutin. Vid SCB överfördes 1960 och 1965 års tätortsgränser på kopior av lantmäteriets ajourförda fastighetskartor, vanligen den ekonomiska kartan men även i många fall till storskaliga specialblad. Kartmaterialet skickades till lantmäteriets distriktskontor där sedan tätortsgränserna aktualiserades med hänsyn till nytillkommen bebyggelse. I Hallands län och Värmlands län samt för flertalet tätorter i Kopparbergs län och Västernorrlands län gjordes avgränsningarna centralt på nyutkommen ekonomisk karta. Vidare gjordes centralt en preliminär avgränsning för flera av de större tätorterna med stöd av färska flygbilder innan tätortskartorna återsändes till länen för vidare justering enligt lokal rutin. Liksom vid de tidigare avgränsningarna fastställdes tätortsgränserna på länsvisa sammanträden i närvaro av länsexpertis och SCBs geograf efter att kommunerna beretts tillfälle att granska materialet. I folk- och bostadsräkningen 1975 har kontinuiteten i tätortsavgränsningen till de tre senaste räkningarna bibehållits. Arbetsmetodiken i avgränsningsarbetet överensstämmer väl med 1970 års. Liksom i 1970 års folk- och bostadsräkning har nyutkommet kartmaterial använts för att tätortsredovisningen skall bli så fullständig och aktuell som möjligt. Den successiva utgivningen av den ekonomiska kartan har nu

11 möjliggjort att tätortsavgränsningen även i Blekinge län, Kristianstads län och Malmöhus län har kunnat utföras på detta kartmaterial. Hela landet utom ett fåtal tätorter i inre Norrland och delar av Kopparbergs län har därmed avgränsats på ett enhetligt kartmaterial. Metodiken i avgränsningsarbetet 1975 kan liksom 1970 närmast beskrivas som en kompromiss mellan central och lokal rutin. Den geografiska expertisen vid SCB har svarat för avgränsningen av tätorter i de län som sedan 1970 fått ny ekonomisk karta. Centralt har för övriga län samtliga tätortsgränser från 1970 överförts till ajourförda ekonomiska kartor samt i de flesta fall även till specialblad. Kartmaterialet har sedan skickats ut till överlantmätarmyndigheten (ÖLM) där tätortsgränserna aktualiserats med hänsyn till nytillkommen bebyggelse. För tätorter med kommunalt mätningsväsende har i stort sett samma tillvägagångssätt tillämpats. Så aktuella kartor som möjligt, ofta stadskartor; har införskaffats till SCB. Centralt har 1970 års tätortsgräns ritats in varefter även många stadskartor åsatts en preliminär tätortsgräns för 1975 med stöd av färska flygbilder. Även detta kartmaterial har sedan sänts till ÖLM för eventuell justering för nytillkommen bebyggelse. Allteftersom det lokala avgränsningsarbetet avslutats under sommaren och hösten 1975 har kommunerna beretts tillfälle att granska avgränsningarna och ta ställning till eventuella namnfrågor. Under hösten 1975 har sedan i samtliga län vid särskilda sammanträden tätortsgränserna granskats och fastställts i närvaro av representanter för ÖLM, länsstyrelsernas planeringsavdelningar, enskilda kommuner samt SCBs geograf. Vid de länsvisa sammanträdena har tätortens exakta utbredning kontrollerats. Likformigheten i bedömningar mellan länen har på detta sätt kunnat upprätthållas. Vidare har namnfrågor för sammanslagna och nytillkomna tätorter diskuterats och fastställts. Kartmaterialet med de inritade tätortsgränserna arkiveras hos SCB. överlantmätarmyndigheterna har även kopior av kartmaterialet. 4 Arealmätningsmetod 1970 Arealmätningen av tätorter vid FoB 70 utfördes på ett annat kartmaterial än vid FoB 65. För att få jämförbarhet arealmättes även 1965 års tätorter på det nya kartmaterialet, dock inte de tätorter som utgått 1970. Mätningarna utfördes med planimeter och föregicks av en omfattande provverksamhet. Sålunda genomfördes ett antal provmätningar vars syfte var att ge erfarenheter inför produktionen. Provmätningarna tjänade dessutom som övningsmätningar för personalen. De viktigaste resultaten blev att variationer i uppmätta arealer ofta kunde konstateras mellan olika mätare och att kartmaterialets utseende och standard påverkade mätresultaten. Detta talade för att en löpande kvalitetskontroll borde införas i produktionsarbetet och pågå tills mätsituationen stabiliserats tillräckligt. Mätnings- och kontrollmätningsarbetet fick i stora drag följande utformning: Varje karta genomgick en preparering före planimetermätningen för att i olika avseenden göra kartmaterialet så»mätvänligt» som möjligt. Efter prepareringen mättes tätortens areal och mätvärdet A noterades. Därefter skedde ytterligare en mätning, verkställd av en annan person utan tillgång till mätvärde A. Denna nya oberoende mätning, kontrollmätningen, gav upphov till mätvärde B. De båda värdena jämfördes och om den absoluta skillnaden /A-B/ var mindre än ett visst bestämt värde D, som berodde på den uppmätta ytans form och storlek, betraktades differensen som godtagbar. Tätortens areal beräknades utifrån värdet (A+B)/2. Om skillnaden däremot var större än D utförde en tredje person ytterligare en oberoende mätning som resulterade i mätvärde C. Om den minsta av de båda skillnaderna /A C/ eller /B-C/, absolut sett, var mindre än D godtogs denna. Tätortens areal beräknades därefter utifrån de två nu godkända mätvärdenas medelvärde. Om ingen av skillnaderna /A-C/ eller /B-C/ var mindre än D skedde en noggrann genomgång av mätningen för denna tätort i syfte att klarlägga variationens orsaker. Kontrollmätning utfördes för alla tätorter i Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län. Därefter ansågs matsituationen så stabil att kontrollen av tätorter i de återstående länen endast behövde ske på urvalsbasis. Vart tionde kartblad utsattes för kontroll. För att utröna hur stora arealskillnader godkända mätvärdesdifferenser kunde ge upphov till gjordes en urvalsstudie bland alla tätorter, för vilka en eller flera kontrollmätningar skett. Resultatet av studien visade att arealskillnaden uppgick till högst 3 ha. Förutom dessa kontroller skedde regelbundna justeringar av planimeterinstrumenten. Hela mätarbetet avslutades med en rimlighetskontroll av tätorternas land- och vattenarealer 1965 och 1970. Förvissa tätorter 1965 föreligger skillnad mellan tätortsareal i föreliggande SM och motsvarande i SM Be 1967:21. Differensen kan bl a förklaras av att kartunderlaget för dessa tätorter vid de två mättillfällena varit helt olika. 5 Arealmätningsmetod 1975 Arealmätningen av tätorter 1975 har utförts av statens lantmäteriverk (LMV) med hjälp av digitaliseringsutrustning. Enbart 1975 års gränser har mätts. Arealuppgifterna för 1970 uppmättes däremot med planimeter (se föregående avsnitt). Varje tätortskarta har försetts med identifikationsnummer och namn. Kartorna har länsvis levererats till LMV under hösten 1976 och våren 1977. LMV har preparerat de tätorter som ligger på två eller flera blad, genom att rita över de mindre delarna på transparang och sedan sammanfoga dessa delar med den karta där större delen av tätorten är belägen. Kartor över de större tätorterna samt vissa storskaliga lantmäterikartor har nedfotograferats till ur mätsynpunkt lämplig skala. I de fall då kartan inte ligger i rikets koordinatnät har LMV givit kartorna koordinater. Digitaliseringsutrustningen består av ett matbord, som är försett med ett trådnät anslutet till en elektronikenhet. I mätkroppen, som är formad som en lupp finns en spole genom vilken elektriska impulser sänds. Dessa impulser påverkar nätet i bordet så att elektronikenheten kan registrera mätkroppens läge. På så sätt registreras tätortens gränslinje i matbordets koordinatsystem. Samtidigt registreras koordinaterna på hålremsa som sedan läses av en dator. Datorn beräknar ytan, skriver ytan på ett papper och skriver koordi-

12 natfilen på ett magnetband. Mätta koordinater transformeras från matbordets system till rikets nät med hjälp av kartans identifikationsbegrepp. Arealmätning i digitaliseringsinstrument ger hög noggrannhet bland annat därför att eventuell kartkrympning automatiskt korrigeras. Vidare korrigerar man för de ytfel som kartprojektionen medför. LM V har till SCB levererat en karta i skala 1:250 000 på transparang med tätortsgränserna plottrade. Denna karta har använts vid SCBs rimlighetskontroll av resultaten. Varje tätort har granskats mot transparangen så att rätt figur har mätts samt att figuren är rättvänd. Tätortsarealerna har också rimlighetskontrollerats mot 1970 års arealuppgifter. Med hjälp av ett rutnät har utvidgningen eller minskningen i tätortsarealen uppskattats. 6 Jämförbarhet 6.1 Arealer Sedan 1970 har både kartmaterialet och mättekniken förbättrats. Detta medför att 1975 års skattningar av tätortsarealen är bättre än tidigare. Jämförbarheten mellan tätorternas areal har också förbättrats år 1975 beroende på att nästan samtliga tätorter har avgränsats på enhetligt kartmaterial. Det nya kartmaterialet och den förbättrade mättekniken har medfört att arealuppgifterna inte alltid är fullt jämförbara med tidigare räkningar. Vid jämförelse mellan 1970 och 1975 års tätortsarealer bör man därför ha klart för sig att små förändringar bör tolkas med försiktighet. Att fullständig jämförbarhet inte föreligger har bl a följande orsaker: - Överföringsfel av 1970 års tätortsgränser. Som framgår av avsnitt 3 har 1970 års tätortsgränser överförts till ajourförda fastighetskartor för de områden som har samma kartmaterial 1970 och 1975. Ju längre tätortsgränsen är desto större är risken för överföringsfel. -Mätmetoden. Av avsnitt 4 och 5 framgår att olika mätmetoder har använts 1970 coh 1975. Arealmätning med digimeter medför större precision än mätning med planimeter. En del av de förändringar som redovisas i tätortsarealen mellan 1970 och 1975 kan således bero på att mätningarna är bättre 1975. - Avgränsningsmetoden. Då tätortsavgränsningen genomförs utgår man från en detaljerad tätortsdefinition av urban markanvändning, men trots detta ger definitionen möjligheter till något olika tolkningar. - Kartmaterialets förändring. Tätortsarealernas jämförbarhet varierar med kvaliteten på kartmaterialet och förändringarna i detta mellan folkräkningarna. Tätorterna i Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län har 1975 avgränsats på ny ekonomisk karta. I tidigare FoB har dessa tätorter avgränsats på ett skiftande kartmaterial bestående av storskaliga lantmäterikartor och flygbilder. Avgränsningen av tätorterna på detta kartmaterial har blivit något osäker, varför jämförbarheten med 1975 års avgränsning är bristfällig. Detta gäller även de tätorter i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, som avgränsats på ny ekonomisk karta 1975. Av tabell 5 framgår vilka tätorter detta gäller. Se även diagram 7 angående ekonomiska kartans utgivning. För Blekinge län och Malmöhus län är jämförbarheten sämre än för de övriga länen med nytt kartmaterial. Kartmaterialet för Blekinge län var år 1970 så dåligt att någon jämförbarhet inte finns mellan 1970 och 1975 års arealuppgifter. Kontrollmätningar av t ex Sölvesborgs tätort visar att den redovisade arealen avseende år 1970 är 0,2 km 2 för stor vilket är en överskattning med 4 procent. Tätortsavgränsningen för Malmöhus län gjordes för snäv år 1970. Den ökning eller minskning av tätortsarealen som redovisas är skillnaden mellan de mätta ytorna 1970 och 1975. Om man i stället hade mätt arealen på de ytor som ligger mellan 1970 och 1975 års tätortsgräns hade man i den del fall erhållit andra värden på ökningen eller minskningen av tätortsarealen mellan 1970 och 1975. Anledningen till avvikelserna har tidigare redogjorts för under denna punkt. För att man inte skall dra allt för vittgående slutsatser om mindre förändringar mellan 1970 och 1975 sker redovisningen av tätortsarealerna 1970 och 1975 och förändringen under perioden i km 2 med en decimal. Samtliga beräkningar bygger dock på två decimaler. I händelse av att någon är i behov av större precision i skattningarna av 1975 års tätortsarealer än som är publicerade finns uppgifter i km 2 med två decimaler tillgängliga vid SCB. 6.2 Folkmängd I del 3:2 av Folk- och bostadsräkningen beskrivs utförligt hur varje individ erhållit tätorts/glesbygdskod. De redovisade folkmängdsuppgifterna för tätorter år 1970 och 1975 är jämförbara. 7 Koordinatfilen Som ett delresultat av arealmätningarna har ett register lagts upp som innehåller gränskoordinater för varje tätort. Vidare innehåller registret tyngdpunkten och arealen för tätorterna. Detta magnetbandsregister finns både vid Statens lantmäteriverk och SCB. Registret vid SCB innehåller också folkmängdsuppgifter och arealuppgifter för tätorter fr o m år 1960. Diagram 6 är ett exempel på hur koordinatfilen kan användas. 8 Vattenareal I de fall en tätort avgränsats mot vatten och gränsen dragits i vattnet har vid mätningen strandlinjen ansetts utgöra tätortsgränsen. Vattenarealen för i en tätort inträngande vikar har frånräknats, även om deras bredd inte har överstigit 200 m. Hamnbassänger har ansetts tillhöra tätorten då deras bredd vid mynningen är mindre än längden samt att inloppet är delvis omslutet av hamnpir. Om enskild vattenyta inom tätorten varit mindre än en hektar har den inkluderats i tätortens landareal. Har vattenytan varit en hektar eller mer har vattenarealen frånräknats. För genomrinnande åar eller älvar har vattenarealen framräknats om vattendraget varit 50 meter brett under en sträcka av minst 200 meter.

13 Vattenarealen har ej mätts 1975 i de fall kartunderlaget är samma som 1970 och vattenarealen oförändrad i förhållande till tätortsgränsen. 1970 års mätvärde har då godtagits. I de län där ny ekonomisk karta utgivits har således samtliga tätorters vattenarealer mätts 1975. 9 Tabellernas innehåll I tabell 1 och 2 lämnas uppgifter länsvis om tätorternas landareal och folkmängd för åren 1960, 1965, 1970 och 1975. Tabell 3 och 4 redovisar uppgifter om tätorter indelade efter storleksklasser avseende landareal och folkmängd. Förspalten till tabell 5 redovisar tätorterna i alfabetisk ordning länsvis. Tätorter som är delade på två län, har upptagits under det län där huvuddelen av tätortens befolkning är bosatt. I förspalten lämnas även uppgift om i vilken kommun tätorten är belägen enligt indelningen den 1 januari 1976. De beräknade uppgifterna i tabell 5 - invånare per km 2 land och ökning eller minskning av landarealen - är beräknade på två decimaler. Bilaga 1 ger uppgifter om nytillkomna, utgående, sammanvuxna och namnändrade tätorter sedan 1970, samt rättelser till bilaga 2 i del 3:2. Bilaga 2 ger uppgifter om enskilda vattenytor som ingår i respektive tätorts vattenareal 1970 och 1975. Diagram 1 har framställts av fil dr Thomas Falk, Stockholms handelshögskola. Diagram 2 och 3 har framställts av Lunds universitets datacentral. Diagram 6 och 7 har framställts av Statens lantmäteriverk. Tabell A Antal tätorter och tätortsfolkmängd, länsvis 1970 och 1975, enligt länsindelningen 1 januari 1976 Number and population of localities by county 1970 and 1975, according to the administrative subdivision, January 1, 1976 1)1 tabell A redovisas länsdelar av de tätorter som delas av länsgräns i resp län. 2) Rättelse till texttabell C, Del 3:2.

14 Tabell 1 Tätorternas landareal i km 2 och tätorternas landareal i procent av länets landareal, länsvis 1960, 1965, 1970 och 1975, enligt länsindelningen 1 januari 1976 Land area of localities in km 2 and land area of localities as a percentage of the land area of the county, by county 1960, 1965, 1970 and 1975, according to the administrative subdivision, January 1, 1976 Tabell 2 Invånare på km 2 land i tätorter och tätorternas ökning avseende landareal och folkmängd i femårsperioder 1960 1975, länsvis, enligt länsindelningen 1 januari 1976 Inhabitants per km 2 of land in localities and the increase in the land area and population of localities in five-year periods 1960-1975, by county, according to the administrative subdivision, January 1, 1976

15 Tabell 3 Antal tätorter och genomsnittligt antal invånare per km 2 land inom tätorter av olika storleksklasser, länsvis den 1 november 1975 Number of localities and average number of inhabitants per km 2 of land in localities of different size-groups, by county November 1, 1975 Tabell 4 Antal tätorter fördelade efter storleksklasser avseende invånarantal och landareal den 1 november 1975 Number of localities by size-groups in respect of number of inhabitants and land area, November 1, 1975

16 Tabell 5 Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975 Area, population and number of inhabitants per km 2 of land 1970 and 1975 and change in land area and population in percentages 1970-1975

17

18 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

19

20 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

21

22 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

23

24 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

25

26 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

27

28 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

29

30 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

31

32 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

33

34 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

35

36 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

37

38 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

39

40 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

41

42 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

43

44 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

45

46 Tabell 5 (forts) Tätorternas areal, folkmängd och invånare per km 2 land 1970 och 1975 samt förändringen i landareal och folkmängd i procent 1970-1975

47

48 Bilaga 1 Förändringar i tätortsbeståndet jämfört med 1970 Changes in localities registered compared with 1970

Bilaga 1 49

50 Bilaga 1

Bilaga 1 51

52 Bilaga 1

Bilaga 1 53

54 Bilaga 2 Tätorternas vattenareal 1970 och 1975 Water area of localities in 1970 and 1975 Stockholms län Björknäs vattenareal 1970 och 1975 avser Abborrträsket (2 ha), Bagarsjön (5 ha), Kocktorpssjön (5 ha), Kvarndammen (1 ha), Sarvträsk (2 ha) och Tollareträsket (2 ha). Breviks vattenareal 1975 avser båthamn (4 ha). Djurö vattenareal 1970 och 1975 avser Fladen (4 ha). Grisslehamns vattenareal 1970 och 1975 avser Lillsjön(3 ha). Hallstaviks vattenareal 1970 och 1975 avser Edeboviken (21 ha). Herrängs vattenareal 1970 och 1975 avser Uddhamn (1 ha). Kummelnäs vattenareal 1970 och 1975 avser Karbosjön (5 ha). Lidingö vattenareal 1970 och 1975 avser Stockbysjön (3 ha). Norrtäljes vattenareal 1975 avser hamnen (2 ha). Nynäshamns vattenareal 1970 och 1975 avser Svandammen (2 ha). Saltsjöbadens vattenareal 1970 och 1975 avser Neglingeviken (31 ha) och Vårgärdssjön (2 ha). Skeppsdalsströms vattenareal 1975 avser Virträsket (6 ha). Stockholms vattenareal 1970 och 1975 avser Bastusjön (4 ha), Brunnsviken (154 ha), Drevviken (49 ha), Edsviken (130 ha), Ekebysjön (4 ha), Framnäsviken (3 ha), Gudöviken (10 ha), Hammarby sjö (36 ha), Husarviken (4 ha), Judarn (7 ha), Kyrksjön (7 ha), Kyrkviken del av Järlasjön (6 ha), Laduviken (6 ha), Lillsjön (10 ha), Långsjön i Huddinge och Stockholms kommun (28 ha), Långsjön i Nacka kommun (9 ha), Långsjön i Tyresö och Haninge kommun (12 ha), Sicklasjön (14 ha), Lötsjön (2 ha), Magelungen (110 ha), Mälaren 1011 ha), Råcksta träsk (3 ha), Råstasjön (14 ha), Trekanten (14 ha), Ösbysjön (4 ha) samt 1975 även Övre Rudasjön (8 ha). Södertäljes vattenareal 1970 och 1975 avser Katthavet (3 ha), Saltskogsfjärden (12 ha) och Södertälje kanal (26 ha). Tumba vattenareal 1970 och 1975 avser Flaten (34 ha), Kassmirasjön (2 ha), Kvarnsjön (7 ha) och Segersjön (4 ha). Vaxholms vattenareal 1975 avser Västerhamn (1 ha). Åkersberga vattenareal 1970 och 1975 avser Sätterfjärden (47 ha). Uppsala län Gimo vattenareal 1970 och 1975 avser Lilldammen (1 ha). Skutskärs vattenareal 1970 och 1975 avser Bodaån (11 ha) och Dalälven (1 ha). Söderfors vattenareal 1970 och 1975 avser Dalälven (7 ha). Älvkarlebys vattenareal 1970 och 1975 avser Dalälven (30 ha resp 12 ha). Öregrunds vattenareal 1970 och 1975 avser Träsket (5 ha). Österbybruks vattenareal 1970 och 1975 avser Herrgårdsdammen (4 ha), Oppdammen (5 ha) och Sågdammen (1 ha).

Bilaga 2 55 Södermanlands län Eskilstuna vattenareal 1970 och 1975 avser Eskilstunaån (51 ha). Forssjöbruks vattenareal 1970 och 1975 avser Forssjöån (1 ha). Nyköpings vattenareal 1970 och 1975 avser Nyköpingsån (12 resp 17 ha) samt 1975 småbåtshamn(5 ha). Oxelösunds vattenareal 1975 avser hamnen (6 ha). Skogstorps vattenareal 1970 och 1975 avser Hyndevadån (16 ha). Torshälla vattenareal 1970 och 1975 avser Torshällaån (7 ha). Vrena vattenareal 1970 och 1975 avser Vrenaån (4 ha). Östergötlands län Bergs slussars vattenareal 1970 och 1975 avser Göta kanal (5 ha). Bestorps vattenareal 1970 och 1975 avser Lillsjön (3 ha). Borensbergs vattenareal 1970 och 1975 avser Motala ström (5 ha). Boxholms vattenareal 1970 och 1975 avser Svartån (11 ha). Finspångs vattenareal 1970 avser Bännern (6 ha) och Skutbosjön (3 ha), 1975 endast Bännern (3 ha). Gusums vattenareal 1970 och 1975 avser Gusumån (4 ha). Linköpings vattenareal 1970 och 1975 avser Stångån (60 ha) och Tinnerbäcken (6 ha). Ljungsbro vattenareal 1970 och 1975 avser Göta kanal (8 ha). Mjölby vattenareal 1970 och 1975 avser Svartån (15 ha). Motala vattenareal 1970 och 1975 avser Motala ström (100 resp 134 ha). Norrköpings vattenareal 1970 och 1975 avser Motala ström (48 resp 51 ha). Skärblacka vattenareal 1970 och 1975 avser Motala ström (15 ha). Spångsholms vattenareal 1970 och 1975 avser Svartån (4 ha). Åby vattenareal 1970 och 1975 avser Torshagskärret (7 ha). Jönköpings län Bodafors vattenareal 1970 och 1975 avser Emån (5 ha). Fredriksdals vattenareal 1970 och 1975 avser damm (2 ha). Gislaveds vattenareal 1970 och 1975 avser Nissan (6 ha). Holsby vattenareal 1970 och 1975 avser Emån (3 ha). Jönköpings vattenareal 1975 avser Kåvasjön (13 ha), Munksjön (109 ha) och Rocksjön (39 ha). Nässjö vattenareal 1970 och 1975 avser Handskerydssjön (15 ha) och Ingsbergssjön (17 ha). Pauliströms vattenareal 1970 och 1975 avser Kvarndammen (2 ha). Tranås vattenareal 1970 och 1975 avser Svartån (15 resp 29 ha).