Sv/v foto: Centralföreningen Färgfoto: Rickard Forsberg Montage: Jubileumsmarathon Från vänster bakre raden: Hans Rosenberg, Helena Lundqvist, Mikael Sjölund, Hanna Gimséus, Lina Gissberg, Alexandra Hummingson och Joacim Nieminen. Sittande frv: Nathalie Hulsin och Caroline Eklund. Medlemmar ur 1800-talssällskapet.
Så här var det 1912 Etikett En kvinna måste ge sitt godtycke innan en man fick ta av sig hatten och hälsa. En dam fick inte le. Vi har gjort ett undantag och publicerar bilder med leende damer. På den tiden fick en dam absolut inte le på fotografi. Kläder Spets var tids typiskt och dekorationer med pärlor var populära. Solparasoll och handskar var ett måste för finare folk, eftersom det ansågs vara fint att ha så blek hy och så mjuka händer som möjligt. De som arbetade utomhus och blev solbrända ansågs ha lågstatusyrken. Hatten skulle vara stor och vid, gärna med stor utsmyckning och dekorationer, strutsfjädrar var vanligt förekommande. Väskorna var små, då kvinnor inte ansågs behöva ha med sig så mycket ut på stan. Hår Flätdetaljer var väldigt vanliga och volym eftertraktades. Permanenten hade uppkommit lite innan sekelskiftet och var väldigt populär. Musik I musikväg runt 1912 finns en del härlig, klassisk ragtime och operettarior som än idag är populära. Wienervals En variant av 3-taktsvals som var mycket poppis under 1800-talets senare hälft. Johann Strauss d.y. (1825-1899) var en känd wienervalskompositor. Hans An der schönen blauen Donau (1867) torde vara en av världens mest berömda wienervalskompositioner. Kuriosa: Strauss vals Frülingsstimmen agerade brudvals i Kronprinsessparets bröllop 2010. Blues - The Memphis Blues av W.C. Handy, publicerad 1912, är en de första blueslåtarna att bli en hit som just blueslåt. Kompositören själv beskrev låten som en Southern Rag. Broadway The Ziegfeld Follies, Flaurenz Ziegfelds dyra och storslagna Broadwayrevyer som gästades av många dåtida musikalstjärnor, bl.a. Josephine Baker. Tips restaurang Restaurang 1900, Regeringsgatan 66 serverar svensk husmanskost à la sekelskiftet. http://r1900.se/hem. KLÄDER Old Touch, Upplandsgatan 43 www.karlgerhards.se http://kanaljen.jetshop.se www.darcyclothing.com www.bespokecollars.com ÖVRIGT På http://1800.se finns massor av läsning
Lady in red Hatten är av edvardiansk modell, dv s stor och dekorerad med allehanda bjefs som fjädrar, sidenblommor och pärlor. Klänningen är skuren a la 1910-tal, dvs säga med förhöjd midja, ibland kallas denna stil för neo-empire, och syftar på empirstilen som var modern under Napoleons tid, etthundra år tidigare. Det är en fyrkantig urringning på klänningen med ståkrage. Modellen på kragen hänger med från sekelskiftet. Om man tog bort blusen med ståkragen så kunde klänningen med fördel användas till kvällsbruk och lite festligare tillfällen. Burna så här tillsammans visar att det var för dagsbruk. Pärlbroderade väskor var högsta mode. Man kan fortfarande hitta dessa väskor i antikaffärer och på t ex Tradera. Vigselring från 1911 i 22 karat och en briljantring med bezel-infattning från början av 1900-talet. Knäppkängor, (mormorskängor) knäpptes med en speciell skokrok. Klänning och blus, sytt och designat av Helena Lundqvist (bilden).
Käpp & klack & Plommonstop Den här tredelade svarta dräkten kallas för Citydress. En informell form av Jaquette som användes till vardags om man rörde sig i stan. På huvudet sitter ett Plommonstop som passar till denna informella variant. Plommonstop kan man även ha till den regelrätta Jaquetten (med randiga byxor) om den har trubbiga slag och fler än en knapp. Annars är det Höghatten som gäller. Till Jaquette bar man oftast Slips eller Plastrong men till denna informella variant har även fluga använts. Tillbehören har varierat lite mellan år och plats och i USA gjorde alla lite som de ville. Strumphållarna var praktiska för dem som köpte vackert mönstrade strumpor och inte ville riskera att visa anklarna när de satte sig ned. Strumphållarna sträcker ut strumporna så att de sitter slätt utan rynkor. Damasker i stan var mer en statussymbol än praktiskt. På landsbygden användes höga damasker som bars utanpå byxorna för att hålla leran borta från strumpor och byxben.
Pippi på hattar Frisyren är baserad på frisyrer från epoken med flätdetaljer som var väldigt vanligt och volym eftertraktades. Permanenten hade uppkommit lite innan sekelskiftet och var väldigt populär för att hjälpa att frisera håren på damer. Hatten är efter en modell på ett reklamblad om damhattar från 1908 och har precis som modet föreskrev en bred hattkrona, men inte ett så stort brätte. I stället har den en enorm fågelvinge som dekoration, och det var inte helt ovanligt att damer bar hattar med hela uppstoppade fåglar på. De höga kragarna på klänningarna dekorerade man ofta med broscher som denna. De skulle gärna matcha bärarens örhängen i färg och form. Återigen ser vi de höga hand - skarna, dessa är av vitt kalvskinn med pärlknäppning på insidan av handlederna. Klänningen efter Holländsk design och sydd efter en modeplansch från 1908. Klänningen är sydd i sammet, spets och päls, och är egentligen en vinterklänning, men den ger en bra bild av hur klänningar från den tiden formmässigt såg ut. Det är en lite utdaterad modell, men alla hade inte råd att köpa kläder som vi gör idag, så helt otroligt var det inte att folk hade flera år gamla kläder. Det var bara de allra rikaste människorna som hade det senaste i sina garderober. Dock är det en överklassdam som skulle burit en klänning av denna karaktär. Midjan börjar krypa uppåt och mycket fokus läggs på axlar och bröstparti, men kjolen fortsätter att hålla sin vidd ända upp till ca 1909-10 då Hobblekjolen tar över. Klänning och hatt, sytt och designat av Caroline Eklund (bilden).
Med folket för fosterlandet Det mest utmärkande på uniformen var den trekantiga hatten, som var ett utslag av dåtidens nationalromantiska strömningar och som var tänkt att föra tankarna till 1700-talets segerrika karoliner. Den var dock ett opraktiskt plagg att ha i fält och kallades i folkmun kålbladet. I hatten sitter också en blågul ståndare, som bars vid parad. Manskapets ståndare var blågul, medan officerarnas, som denna, var i blått och guld. Denna uniform har märken motsvarande en bataljonschef inom Landstormen. På vänster ärm sitter en krona, som betecknar Landstormen (vid uniformsbrist delades endast hatt, gevär och armbindel med kronan ut till landstormssoldaterna), och tre streck; ett streck motsvarade plutonchef, två kompanichef och tre bataljonschef. Märket med sverigeflagga som sitter på hattens vänstra sida (under de tre kronorna) indikerar också att uniformen hör till Land stormen. Uniformen är en m/1910, som infördes åren före första världskriget. I princip ersatte den de färgglada 1800-tals uniformer som brukar kallas m/ä (modell äldre). Uniformen infördes i hela armén samt inom Landstormen, ett slags föregångare till Hemvärnet. Den användes under första världs kriget, mellankrigstiden och tills dess att uniform m/39 fått fullt genomslag under andra världs kriget.
Varje gång jag ser dig hör jag... Hatten är av en ytterst vanlig modell bland överklasskvinnor. Den har ett jättebrätte och en väldigt vid hattkrona dekorerad i tyg och mängder av plymer. Det var även populärt att använda stora blommor, speciellt sommaren till ära. Klänning ca 1910-12 kallad Hobbleskirtdress en väldigt tajt sittande modell som endast bars av riktigt rika kvinnor. Den var extremt svårt att röra sig i. Höga handskar täcker ärmarna för att skydda huden och undvika solbränna. Händerna skulle vara mjuka och bleka. Gjord i ett silkliknande material med detaljer i form av spets och broderade band, samt ett paljettoch pärlbeklätt rosettspänne. Pärlbroderier blev väldigt populära under senare delen av den edwardianska epoken. Hela klänningar, finklänningar mestadels, kunde vara dekorerade i pärlor, men man hade gärna små detaljer även på vanliga vardagsplagg för att visa status. Kuriosa om hobble-skirts; den väldigt populära kjolmodellen blev en akut hälsofara då kvinnor ramlade, bröt benen och ibland öven dog av att försöka manövrera den. Mot 1912 började modedesigners att lägga in gömda plisseringar, draperingar och slitsar för att sakta försöka förändra modet. Klänning och hatt, sytt och designat av Caroline Eklund
I konungens tjänst Uniform m/1845 för Furir och Timmerman i Kongl Svea Lifgarde. Timmermannen var föregångaren till dagens Sappörer/Ingenjörssoldater och hade ansvar för att röja väg åt Infanteriet, bygga förläggningar och broar m.m. Denna uniform, som även är känd som modell/ä, användes också som fältuniform med små förändringar (kortare skört, fasta axelklaffar, olika huvudbonader) från 1845 och t.o.m. c:a 1910 då den började ersättas av en fältgrå uniform. Uniformen hämtar sitt urpsrung från en Preussisk förlaga från 1842. Kasken är en senare modell, m/1887, också den, kopierad från nuvarande Tyskland. Modell Ä används idag, dock i gabardintyg, som paraduniform vid Högvakten. Endast av Livgardet.
Sunny days Sommarklänning i linne. Klänning, hatt och solparasoll gjordes mellan 1910 och 1912. Hatten ger ett intryck av lantlig romantik, troligtvis även av en högst trendig look. Spets var mycket vanligt. Solparasoll var ett måste för finare folk, eftersom det ansågs vara fint att ha så blek hy som möjligt. De som arbetade utomhus, på fält o dyl. blev solbrända och ansågs ha lågstatusyrken. Sammanfattningsvis kan man säga att klänningen, med parasoll och hatt, mycket väl kan ha burits av en adelsdam på besök hos konstnärerna i ett somrigt Skagen år 1912.
Black is black Kjolen och jackan kommer från 1910, då puffärmar var omodernt och turnyr inte längre användes. Kläderna är så kallade promenad kläder. Något man använde när man skulle ut ett slag på stan, utan att vara alltför fin eller ta för mycket uppmärksamhet. Jackan med de breda slagen är i äkta siden, då det inte fanns nutidens konstsiden. Kjolen är i kraftig bomull. Under kjolen sticker ett par blankputsade, svarta, högklackade skinnskor fram. Hatten skulle vara stor och vid, gärna med stor utsmyckning. Denna hatt är rik på strutsfjädrar. Väskan var liten, då kvinnor inte ansågs behöva ha med sig så mycket ut på stan. En puderdosa och kanske några mynt till fika var allt som krävdes. Väskan har ett litet emblem med initialer på.
Sol, vind & vatten Under några år kring 1912 blev det alltmer modernt med svartvita kläder för damer. Trendens framgång hade kanske sin rot i 1910 års Black Ascot då hela engelska societeten klädde sig i svart inför kapplöpningarna i Ascot för att hedra Kung Edward VII som nyligen avlidit. Den här damen bär en sådan svartvit klänning, under har hon förmodligen en utställd kjol från ett par år innan, eftersom det var rakare kjolar som gällde för de riktigt fashionabla detta år. Ärmkullen är rak utan puff och bara armbågslång. Hon har en höghalsad blus och moderiktig fyrkantig urringning. Hatten är bred och prydd med strutsfjädrar enligt dagens mode och som skydd mot solen, men för säkerhets skull har hon även långa sämskskinnshandskar och ett parasoll. På fötterna höga snäva lädersnörkängor som följer fotvalvets form. Smink började försiktigt komma tillbaka i modet igen efter att ha varit bannlyst i nästan hundra år, men det var fortfarande kontroversiellt så man koncentrerade sig på att diskret mörka ögonbrynen en aning, sätta lite färg på läpparna och nyttja en smula puder. Alternativt kunde man nypa sig i kinderna. Håret kammades fortfarande upp i fluffiga valkar över löshår, men frisyrerna var 1912 betydligt lägre än de varit några år innan. Klänning och hatt designad och sydd av Lina Gissberg (bilden).