Vikingatid ca

Transkript

1 Vikingatida herreman Denna vikingatida herre ger oss en bild av hur en lite högre uppsatt man kunde ha sett ut under 900-talet i Mälardalen. Rekonstruktionen bygger framför allt på gravfynd från Birka, med kompletteringar av fynd från Hedeby och York. Vikingatid ca Vikingatida krigare Om vikingatidens krigare vet vi oerhört lite. På grund av det fattiga litterära källmaterialet är vi hänvisade till arkeologi och konstvetenskap för att få reda på mer, och de olika källorna talar ibland ett motsägelsefullt språk. Den här vikingen skulle kunna vara en hirdman från 800-talets Birka, han har en rik mundering med både stålhjälm, ringbrynja och svärd, och utrustningen han bär kännetecknas av högklassigt hantverk.

2 Gotländsk vikingatida mansdräkt (ca ) Dräkten är baserad på ett hopkok av de fåtal dräktkällor som det vikingatida källmaterialet med östliga influenser medger, vilket innebär att referenserna ger en större geografisk och tidsmässig spridning än vad som egentligen är önskvärt. Textilier bevaras mycket dåligt i Skandinaviska förhållanden, varför mycket få annat än frimärksstora fragment i anslutning till spännen finns kvar. Här syns en röd kaftan (knäppt ytterplagg) i fiskbensmönstrat ylle med dekorationer i siden och knappar i brons. Den är delvis linnefodrad. De vikingatida tygerna är i regel inte valkade och därmed framträder vävstrukturen tydligt. Mönstret för denna kaftan är hämtade från ett ryskt mossfynd medan knapprader med bronsknappar finns i Birkas gravmaterial. Originalplagget är gjort i persiskt mönstervävt siden. De karaktäristiska pösbyxorna finns avbildade på en gotländsk bildsten från mitten av 900- talet och kan beskådas på Gotlands Fornsal. Det finns arkeologiska fynd från hamnområdet i Hedeby i nuvarande norra Tyskland som tolkats som sådana byxor. Mössan med pälsbrämad kant är traditionellt ryskt mode, och som sådant svårt att bedöma kontinuitet på, men bruket är mycket gammalt. Toppiga mössor nedvikta över örat har troligen förekommit då så spetsiga mösstoppar i silver har hittats i den regionen i gravfynd från bland annat Birka. Benlindorna är vävda på ca 11cm bredd i fiskbensmönstrad kypert och färgade röda med krapp. De hålls uppe med små bronshakar efter fynd från Birka. Vikingatida mansdräkt Kaftanen har influenser från en rusisk rock, med ungersk skärning där knäppning är på sidan. Den något vanligare Nordiska kaftanen (inspirerad av det persiska modet) är längre och om den är knäppt så är det mitt över bålen och inte på sidan.

3 Vikingatida kvinna Detta är en rekonstruktion av den typen av dräkt många av Birkas högre uppsatta kvinnor blev gravlagda i under 900- talet. Det är viktigt att påpeka, liksom för den manliga dräkten, att den utrustning som följer den döde i graven inte nödvändigtvis är samma föremål som har använts, eller samma plagg som har burits när personen var i livet. Kvinnodräkt vikingatid ca 900-tal Kläderna är inspirerad av en nordisk vikingatida kvinnodräkt. Hängselkjolen är en figursydd tubformad kjol som är kommer från ca 900-talet och är inspirerad av det vikingatida fynd som man funnit i Birka. Det finns flera teorier på hur dessa hängselkjolar kan ha sett ut och eftersom man endast funnit fragment av de vikingatida dräkterna så kan det aldrig bli mer än kvalificerade gissningar. Underklänningen är en helt vanlig linneunderklänning sydd i fyra stycken. Mellan linneunderklänningen och hängselkjolen kan man ha en långärmad ylleklänning när det är kallt väder. Framtill på dräkten ser ni ett par djurhuvudformade spännbucklor, det är dessa som håller uppe hängselkjolen eftersom de fäster i både själva kjolen och de band som löper över axlarna. Spännen är gotländska och har hittats på flera ställen över ön, bland annat i Fröjel. I Spännbucklorna sitter det så kallade pärlspridare som även de är ett gotländskt fynd. I dessa sitter det ett antal pärlrader, i original är det 7 stycken rader. I mina pärlrader så hittar man en blandning av gotländska pärlor och pärlor från övriga världen. Mestadels består de av glas men även carneoler och slagna mynt finns i raderna. Halssmycket kallas för Fröjelkulan och är ett fynd från just Fröjel, troligen från talet.

4 Medeltid ca Kvinno- och mansdräkt, tidigmedeltid ca talet Under tidig medeltid var klädedräkterna ofta vida och långa för både män och kvinnor, men männen kunde även ha en kortare tunika och hosor. Mansdräkten består av en ylletunika med broderier vara förlaga är ett arkeologiskt fynd från Mammen i Danmark, daterat till tal. Under denna har han en skjorta i linne, underbyxor (brokor) i linne och yllehosor. Hosorna syns tydlig uppfästa med snöre i bältet, och vid denna period karaktäriseras de av att vara pösiga och i stort sett inte mer än ett par längre strumpor. Kvinnodräkten är en tidig dräkt med vidd i och även lite vidd i ärmen, sydd i tunt blått ylle med broderier runt halslinningen. Under bär kvinnan en rak underklänning i tunt linne. På huvudet har hon en slöja i siden. En liknande dräkt bärs av en av kvinnorna i en bild på Kung Knut och drottning Aelgifu från tidigt tusental.

5 Fotsoldat 1300-tal Fram mot 1300-talet var den här typen av soldat en allt vanligare syn, med ett läderharnesk med fastnitade järnplattor, ringbrynja och hjälm. Så här kan till exempel en del av de soldater som slogs i Visby 1361 ha sett ut. En av massgravarna efter detta slag, kallad Korsbetningen, är en av Europas bästa källor till 1300-talets soldater och deras stridsutrustning. Borgarkvinna slutet av 1300-talet Präst/lärd man slutet av 1300-talet Notera likheterna med den kvinnliga klädedräkten.

6 Borgarkvinna slutet av 1300-talet Denna kvinna bär en dräkt som visar på det sena 1300-talets figurnära modeideal och avancerade skräddarkonst. Kjorteln är, med modifikationer, baserad på ett arkeologiskt fynd från Irland, den s.k. Moy Bogkjorteln. Stridande lågadel slutet av 1300-talet Denna man bär en nordeuropeisk mansdräkt lämpad för en stridande herreman av god status. Under det sena 1300-talet har rustningen så smått utvecklats till en i stort sett heltäckande metallrustning som sedan dominerar under det kommande seklet. Mängden rustning som bars och vilken kvalité den hade berodde på främst på tillgången av kapital. Bösseskytt slutet av 1300-talet Denna man bär en dräkt lämpad för en soldat och bösseskytt, kanske förlagd i en stor medeltida stad som Kalmar där inflytande och modetrender från kontinenten var stora under perioden. Bösseskytten bör ha varit i tjänst i någon slags försvarsanläggning, dräkten visar tydliga tecken på slitage och är väl använd.

7 Mansdräkt ca Dräkten är baserad på en målning som ingår i en svit bilder utgörande en kalender, som målades i början på 1400-talet. Den aktuella dräkten är en ung adelsmans, och är i ursprunget beströdd med gyllene broderier och bälte, något som dock ej ännu realiserats på rekonstruktionen. Dräkten består av underplagg med snäva hosor som hålls uppe i en snäv jacka med parvis ställda snörningar. Ju längre medeltiden sträckte sig desto kortare blev jackorna och därmed kröp även hosorna uppåt, och blev under 1400-talet ihopsydda baktill och liknade då ett par snäva byxor, dock med en så kallad blygdkapsel framtill istället för helt ihopsydda som dagens plagg. Modet kommer troligen delvis ur det militära bruket att snöra fast rustningsdelar i en jacka, och syns vid 1400-talets andra hälft i princip på varenda målning där klädedräkt framträder, oavsett status. Ytterplagget är en fotsid så kallad houppelande, med stora mängder tyg som rynkas i ryggpartiet för att skapa en markerad midja och stor vidd i nederfållen och ge ett bredaxlat intryck, ej helt olikt en timglasform. Vid tiden är fotsida plagg inte egentligen på modet, men genomgående återfinns dessa långa plagg på högt adliga och traditionsbundna roller i samhället under i princip hela medeltiden. Ärmarna har väldigt stor öppning och omöjliggör någon större arbetsinsats, vilket är en stor del av själva meningen med plagget som en statusmarkör.

8 Kvinnodräkt ca Denna typ av klänning kunde bäras i alla sociala skikt under större delen av 1400-talet. Den bars antingen som ett överplagg ovanpå en enkel linneunderklänning eller så bars den som en mellanklänning, tex under en houppelande. Klänningen är därför oftast mycket åtsittande och fungerar som ett stöd för bysten när den är rätt konstruerad. I den äldsta varianten av denna typ av klädedräkt, som dyker upp redan på 1300-talets senare del, bars den kortärmade klänningen som det övre plagget och man satte på vita band, sk tippets runt ärmarna som på bilden från Les tres riches heures de Duc de Berry När klänningen fungerar mer som en mellanklänning eller ett arbetsplagg, vilket man ser på målningarna från 1400-talets mitt kunde man om man snabbt behövde se proper ut nåla fast ett par lösa ärmar. Dessa kunde vara tillverkade i finare material som tex brokad eller sammet. När detta bars under en överklänning kunde dessa lösa ärmar ibland vara synliga.

9 Soldat 1400-talets slut Denne soldat bär en rustning typisk för den sena medeltiden: heltäckande och utförd i mycket kvalificerad smideskonst. Av hjälmen och delar av rustningen att döma hör han hemma någonstans i norra Europa, kanske i det område som senare blir Tyskland. Den tunga skyddsutrustningen tyder på att han förmodligen sedan ett bra tag varit yrkessoldat och att han är välbetald. Fotsoldat slutet av 1400-talet Så här hade en fotsoldat kunnat se ut under andra halvan av 1400-talet i Europa. En trolig placering för den här utrustningen är Mellaneuropa. Soldaten har hjälm, skydd för händerna och en tygrustning. Över detta bär han en livrérock, som markerar vem han arbetar för för tillfället.

10 Kvinnodräkt, Burgundiskt, ca Detta är den typ av dräkt som folk vanligen förknippar med medeltiden och prinsess-klänningar. Dock förekom detta mode under en mycket kort tid och till största delen i Heritgdömet Burgund i Franrike. Tidsperioden brukar räknas från ca Underklänningen är en tajt 1400-tal i linne, med spiralsnörning fram. Antingen bär man en hel mellanklänning, även den tajt och med kort ärm, eller en så kallad stomacker vilket är en tygbit som sätts för urrigningen så att man döljer underklänningen. Vanligen gjordes dessa tygbitar i finare tyger, så som silke eller brokad. En annan detalj i det burgundiska modet är en bred kant vid urrigningen eller en krage. Klänningarna kunde också pälskantas. Under 1400-talet så kryper midjan allt högre upp för att i det burgundiska modet hamna precis under bysten där klänningen hålls in med hjälp av ett brett bälte. Bältet kan fästas på olika sätt, här är den snörad i ryggen. Borgarkvinna sent 1400-tal Denna kvinna från andra halvan av 1400-talet bär en fotsid överklänning (surcot) med moderiktigt hög midja. Huvudet täcks av en huvudduk i blekt linne som är svept i en av många varianter. Klänningen hålls ihop av ett enkelt linneskärp med bronsspänne. Värt att notera är att hon inte bär någon struthätta. Detta plagg är mycket ovanligt på kvinnor under den här perioden.

11 Renässans ca Tysk landsknekt ca Medeltidens sista årtionden såg framväxten av en helt ny typ av soldat "Landsknekten efter tyskans Landsknecht, en till fots kämpande legosoldat, ursprungligen från Tyskland (ca till 1600). Landsknektarna gjorde sig kända för god stridsduglighet men även för de extravaganta kläder de bar. De fria krigarna hade inte samma stränga klädregler som kyrkan och överklassen hade pålagt de fattiga bönderna och arbetarna. Då landsknektarna tjänade bra med pengar vidareutvecklade de samtidens klädesmode till ett överdrivet bruk av kostbara tyger, färger, slitsade mönster och remsor som prydde klädesdräkten. I samband med renässansens intåg förändras modet och kläderna börjar slitsas upp. Växlingarna i modet accelererar med sådan fart från och med sent 1400-tal att det går att datera dräkter med ett par års marginal från denna tid, enbart genom skärningen av klädesplagget. Landsknektsdräkterna brukar innehålla två eller i vissa fall 3 olika färger, sällan fler och alla färger verkar ha förekommit i dräkterna, medan gult och rött var de allra vanligaste. En enorm variationsrikedom fanns i fråga om material både siden och sammet av olika kvalité förekom, vid sidan av ylle som var det vanligaste.

12 Cranach ca Dräkten är inspirerad av ett porträtt av Martin Luthers fru Katharina von Bora som bär en enklare version av den klädedräkt som i dräktsvängen lite slarvigt benämns Cranachklänning eftersom den flitige konstnären Lucas Cranach d.y. gjort mängder av tavlor med denna typ av klänning. Katharinas klänning är betydligt enklare men består av samma delar. Underst en skjorta med hög krage. På olika porträtt av Katharina kan man se att den dekorerats med svartstick. Över skjortan bärs kjorteln som har en vid öppning som snörs ihop över en Brustfleck ofta i brokad som på bilden eller pärlstickad i vackra mönster. Kjorteln kan ha en hög krage eller ha en mer urringad form som kantas med brokad. På huvudet bärs olika varianter av hårnät, löshår, hättor eller hattar

13 Elizabethansk dräkt från ca 1570 Modet kom ursprungligen från Spanien och man hittar variationer på denna typ av dräkt i stora delar av Europa från 1500-talets mitt. Kappan kunde bäras över en löst sittande kjortel eller över mera skräddade dräkter. Det finns en ganska stor variation på ärmar, från stora, hängande och öppna ärmar till den korta puffärmen. Kappan kan vara väldigt lös och vid eller mycket snäv, det finns även varianter där livet är avskuret med en separat tillskuren kjol. Flamländsk dräkt, 1500-tal Modet kom ursprungligen från Belgien-Holland och blev ett populärt motiv att måla där de flamländska underklassens kvinnor syns i vardagliga situationer