Beräkning av produktionsbortfall. Ett underlag för beräkning av samhällets kostnader för olyckor 2015

Beräkning av produktionsbortfall Ett underlag för beräkning av samhällets kostnader för olyckor 2015

2 Faktaruta Beräkning av produktionsbortfall 2016-2017 Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi (IHE) Sara Olofsson och Frida Hjalte Denna rapport ska ligga till grund för en uppdatering av beräkningar för samhällets kostnader för olyckor för 2015 och redogör för beräkningen av produktionsbortfall både vad gäller kortsiktigt (till följd av kortvarig/temporär sjukfrånvaro) och långsiktigt produktionsbortfall (till följd av långvarig/permanent sjukfrånvaro/död) i förvärvsarbete och hemarbete. MSB:s kontaktpersoner: Björn Sund, 010-240 53 73 Anders Jonsson, 010-240 5673 Foto: Micke Sörensen, MSB:s bildbank Publikationsnummer MSB1403 - juni 2019 ISBN 978-91-7383-952-5 MSB har beställt och finansierat genomförandet av denna studierapport. Författarna är ensamma ansvariga för rapportens innehåll.

3

4 Innehållsförteckning 1. Introduktion... 5 2. Teori... 6 2.1 Värdering av betalt arbete... 6 2.2 Värdering av obetalt arbete... 7 3. Metod och ingångsvärden... 9 3.1 Metod... 9 3.2 Ingångsvärden... 10 3.2.1 Arbetsinkomst och sociala avgifter... 10 3.2.2 Sysselsättning... 10 3.2.3 Hemarbete... 11 3.2.4 Justeringsfaktorer... 12 3.3 Beräkning... 13 4. Jämförelse av produktionsbortfallet 2005 och 2015... 15 5. Generella kommentarer till beräkning av produktionsbortfall... 17 6. Referenser... 19 Bilaga 1: Instruktion till excelmodell för beräkning av produktionsbortfall... 21

5 1. Introduktion Beräkningar av samhällets kostnader för olika sjukdomar och skador är en vanlig hälsoekonomisk analys för att kunna beskriva sjukdomsbördan och beskriva kostnadsstrukturen. I sådana beräkningar ingår både direkta och indirekta kostnader. Direkta kostnader inkluderar de kostnader som direkt kan hänföras till en viss verksamhet; i hälso- och sjukvården består de exempelvis av kostnader för sjukvårdspersonal, sjukvårdsutrustning, läkemedel. De indirekta kostnaderna utgörs av det produktionsbortfall som uppstår till följd av sjukfrånvaro, förtidspensionering eller dödsfall. I teorin bör all utebliven produktion värderas såsom t.ex. olika typer av hemarbete och anhörigvård. I praktiken är det dock vanligt att man bortser från den produktion som inte sker på marknaden och istället endast utgår från den tid som personen är frånvarande från arbetet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har uppdraget att ge en samlad bild och bedömning av utvecklingen av olyckor, kriser och säkerhetsarbete i Sverige. Uppgiften består av att belysa olycks-, kris- och skadeutvecklingen samt utvecklingen av räddnings- och säkerhetsarbete. I detta arbete ingår beskrivningar av den samhällsekonomiska belastningen till följd av olyckor och kriser. En stor del av denna belastning utgörs av det produktionsbortfall som uppstår när människor omkommer eller skadas. MSB har tidigare gjort en beräkning av samhällets kostnader för olyckor 2005.[1] Med start under 2017 ska denna uppdateras för att gälla 2015 års olyckor. Syftet med denna rapport är att fungera som en grund för dessa beräkningar för produktionsbortfall både vad gäller kortsiktigt (till följd av kortvarig/temporär sjukfrånvaro) och långsiktigt produktionsbortfall (till följd av långvarig/permanent sjukfrånvaro/död) i förvärvsarbete och hemarbete. Avsnitt 2 av rapporten ger en introduktion till teorin bakom hur man beräknar och värderar produktionsbortfall. I avsnitt 3 presenteras den övergripande metoden som ligger till grund för beräkningen av produktionsbortfallet för 2015 års olyckor samt de värden och källor som använts vid beräkningarna. Avsnitt 4 innehåller resultat av de beräkningar som gjorts och en jämförelse med 2005 års skattning. Rapporten avslutas med generella kommentarer kring beräkning av produktionsbortfall. I en bilaga finns en kortfattad instruktion till excelmodellen för beräkning av produktionsbortfall.

6 2. Teori Indirekta kostnader eller produktionsbortfall definieras som de varor och tjänster som skulle ha kunnat produceras, om inte människor dött eller fått reducerad arbetskapacitet på grund av sjukdomar och olyckor. Traditionellt har indirekta kostnader kommit att likställas med förlusten av betalt arbete till följd av sjukfrånvaro och dödsfall. Detta beror i huvudsak på att denna komponent är lättast att mäta eftersom det är en vara som köps och säljs på marknaden. En sådan tillämpning leder dock till en underskattning av de verkliga kostnaderna eftersom den varken omfattar obetalt arbete (hemarbete), det produktionsbortfall som uppstår till följd av att anhöriga tar hand om de sjuka eller skadade (informell vård) eller den förlorade produktionen till följd av att tid läggs på att erhålla medicinsk vård samt sjuknärvaro (det vill säga nedsatt funktionsförmåga under arbetstid). Teorin bakom värderingen av respektive komponent behandlas nedan. 2.1 Värdering av betalt arbete Humankapitalmetoden (HK-metoden) är den äldsta och vanligaste metoden för att mäta de indirekta kostnaderna vid en skada eller sjukdom. Den innebär att man mäter nuvärdet av framtida inkomstbortfall för den skadade eller sjuka individen. Kostnadernas storlek beror på funktionsnedsättningen som vanligen delas upp i a) tillfällig sjuklighet, b) bestående sjukdom eller handikapp och c) för tidig död.[2] För att värdera alternativkostnaden av en individs arbete till inkomsten, krävs antagande om full sysselsättning i ekonomin och en effektiv marknad för arbetskraft. Under förutsättning av att full sysselsättning råder kommer en skadad eller sjuk individs reducerade arbetskapacitet att innebära en motsvarande reducering för ekonomin, eftersom ingen kan ta över individens arbetsuppgifter. Arbetskraftens värde kan därför antas spegla samhällets alternativkostnad av individens produktionsbortfall. Under förutsättning av en effektiv marknad anställer arbetsgivaren tills marginalprodukten är densamma som marginalkostnaden. Det innebär att bruttolönen + sociala avgifter (marginalkostnaden) reflekterar värdet av det som den anställde tillför (marginalprodukten) då jämvikt råder.[3] Dessa förutsättningar (full sysselsättning och effektiv arbetsmarknad) har ifrågasatts och det finns därför en alternativ metod den så kallade friktionskostnadsmetoden (FK-metoden) för att beräkna det betalda produktionsbortfallet som utgår ifrån den tid det tar att ersätta en sjuk/skadad individ med någon annan. Förespråkarna av FK-metoden hävdar att HK-metoden är ett överskattat mått på de indirekta kostnaderna genom att den mäter det potentiella produktionsbortfallet. Att det är att betrakta som potentiellt beror på att det verkliga produktionsbortfallet antas vara betydligt mindre i FK-metoden som en följd av ersättningsfunktioner på arbetsmarknaden som kompenserar och mildrar effekten av produktivitetsförluster på grund av sjukdom eller skada.[4]

7 På kort sikt handlar det om att icke brådskande arbete kan ställas in eller tas över av en arbetskraftsreserv. På lång sikt handlar det om att en arbetslös kan ersätta den som blir sjuk. Även om det råder en hel del skillnader i beräkningen av kortvarigt produktionsbortfall mellan HK-metoden och FK-metoden är det i huvudsak det långvariga produktionsbortfallet (invaliditet och dödsfall) som ligger bakom de stora diskrepanserna i den totala skattningen av de indirekta kostnaderna. Beräkningar av långvarigt produktionsbortfall och för tidig mortalitet med HK-metoden baseras på nuvärdet av framtida inkomstbortfall. Enligt FK-metoden ska endast de kostnader som uppstår under friktionsperioden, den period det tar att ersätta den skadade eller sjuka individen (med en arbetslös individ), betraktas som indirekta kostnader. Därför genereras i princip inget långvarigt produktionsbortfall enligt denna metod.[5] FK-metoden har fått relativt stort gehör och rekommenderas i en del länders riktlinjer för hälsoekonomiska utvärderingar.[6] HK-metoden kvarstår dock fortfarande som det dominerande tillvägagångssättet och detta kan delvis förklaras med att FK-metoden kritiserats för att inte vara förenlig med ekonomisk teori och empiri. Inställt arbete innebär per definition ett produktionsbortfall som är att se som en alternativkostnad ur ett samhällsperspektiv. Om arbetet jobbas in innebär det förmodligen att den anställde får jobba hårdare och eventuellt övertid, vilket medför minskad nytta och förlorad fritid för individen och därför en kostnad för samhället. En arbetskraftsreserv är inte en trolig företeelse baserat på empiriska iakttagelser och teoretiska förutsättningar. Få företag har tillgång till en sådan och teorin säger att arbetsgivaren anställer så länge marginalkostnaden motsvarar marginalprodukten, vilket motsäger det logiska i en reserv sett utifrån det vinstmaximerade företagets perspektiv.[7] Metoden förutsätter även att de arbetslösa inte kan få något annat jobb än ersättningsarbetet för den sjuka eller skadade individen. Det är nämligen endast vid konjunktur- och säsongsarbetslöshet, då det saknas lediga arbeten, som alternativkostnaden av en arbetslös kan räknas ned.[3] Under dessa förhållanden skulle arbetslösheten reduceras i takt med att fler blir sjuka och skadade i en ekonomi. Ett samband som teoretiskt kan stämma för lågkonjunkturer, men som för närvarande saknar empiriska bevis.[8] 2.2 Värdering av obetalt arbete En av de mest vedertagna definitionerna av obetalt arbete är den s.k. third party principle: unpaid activities that can be performed by a third person for pay. Det innebär att den exkluderar fritid och personliga aktiviteter. Det finns i princip två olika angreppsätt för att mäta värdet av obetalt arbete. Det första baserar sig på en värdering av arbetstiden (input-relaterade metoder), och den andra utgår ifrån marknadsvärdet av det som produceras (output-relaterade metoder). Det finns två typer av input-relaterade metoder. Den ena baseras på en värdering utifrån vad motsvarande arbete kostar på marknaden ( marknadsvärdesprincipen ) och kan antingen baseras på kostnaden för en

8 hemarbetare som får betalt för att sköta allt obetalt arbete eller den genomsnittliga lönen för en specialist för varje enskild uppgift inom det obetalda arbetet. Den andra baseras på att hemarbete har ett värde som motsvarar individens värdering av fritid ( alternativkostnadsprincipen ). Individens marginella värdering av fritid antas ofta motsvara nettolönen eftersom det är vad individen behöver som kompensation för att vara beredd att ge upp sin fritid.[9] De output-relaterade metoderna utgår från ett värde på den obetalda produktionen och subtraherar de resurser som krävs för att producera dem. [10] De output-relaterade metoderna kräver stora mängder data och kan inte ge ett explicit mått på tidsvärderingen. Av dessa skäl har de sällan använts i kostnadsberäkningar. Värdering av obetalt arbete enligt marknadsvärdesprincipen har använts [11, 12] och bland annat motiverats med att det är förenligt med hur det betalda arbetet värderas.[13] En marknadsmässig värdering av det obetalda arbetet har dock också kritiserats eftersom det inte utsätts för någon konkurrens och på så sätt kan skilja sig i produktivitetsnivå. Dessutom kan kvalitén på de varor som produceras skilja sig från marknadens.[10] Alternativkostnadsprincipen är ett huvudbegrepp inom samhällsekonomi och har även använts under många år inom transportekonomi. Den är också enkel att använda och gör ingen skillnad mellan vilken typ av arbetsuppgifter som utförs inom hemarbetet. En konsekvens av alternativkostnadsprincipen är att värdet av hemarbete varierar beroende på vem som utför det, till exempel högavlönade respektive lågavlönade.[9] Alternativkostnadsprincipen ger något lägre värden än marknadsvärdesprincipen.[14]

9 3. Metod och ingångsvärden 3.1 Metod En skillnad mot de traditionella skattningarna av produktionsbortfall är att denna analys tar explicit hänsyn till det produktionsbortfall som uppstår inom hemarbetet. Däremot ingår ingen skattning av det produktionsbortfall som uppstår till följd av medicinsk vård (utanför sjukfrånvaron), informell vård och sjuknärvaro. Anledningen är att det inte finns tillräckligt med data-underlag för att kunna beräkna dessa kostnader. För att värdera det betalda arbetet använder vi humankapitalmetoden eftersom den baseras på antaganden om arbetsmarknaden (full sysselsättning och effektiv arbetsmarknad) som antas stämma bättre överens med en svensk kontext jämfört med friktionskostnadsmetoden (hög arbetslöshet och mycket hög rörlighet på arbetsmarknaden). För att värdera det obetalda arbetet använder vi alternativkostnadsprincipen eftersom det är en vedertagen metod som utgår ifrån ett huvudbegrepp inom ekonomisk teori. Detta tillvägagångssätt skiljer sig dock från beräkningarna av samhällskostnaderna från 2005 som baserades på marknadsvärdesprincipen. Metoderna har olika perspektiv och utgångspunkter (se avsnitt 2.2) men alternativkostnadsprincipen stämmer bättre överens med tillvägagångssättet inom trafikekonomi och riskerar inte att värdet av hemarbete överskattas. En viktig princip i beräkningen av produktionsbortfall till följd av en viss skada eller sjukdom är att fastställa det kontrafaktiska förloppet. Med detta menas vad som skulle ha hänt om individen inte hade skadats eller blivit sjuk. På både kort och lång sikt behöver hänsyn tas till att en del inte hade arbetat även om de inte blivit skadade eller sjuka, det vill säga sysselsättningsgraden. På lång sikt behöver hänsyn tas till att en del hade dött i förtid av andra orsaker än skadan eller sjukdomen, det vill säga överlevnadssannolikheten. Värdet av den betalda produktionen behöver justeras för andelen sysselsatta i befolkningen. Denna komponent kallas sysselsättningsgrad, och används för att vikta arbetsinkomsten efter hur många som arbetar inom respektive könoch åldersgrupp. Det bör noteras att sysselsättningsgraden varierar över tid eftersom den beror på mängden arbetslöshet som i sin tur varierar beroende på om det råder lågeller högkonjunktur (och politiska åtgärder). Eftersom långvarigt produktionsbortfall (till följd av dödsfall eller permanent sjukfrånvaro) kan infalla långt in i framtiden finns det en osäkerhet kring den korrekta sysselsättningsgraden över tid. Här antas att den sysselsättningsgrad som gäller idag är någorlunda representativ för sysselsättningsgraden över tid och att framtida hög-och lågkonjunkturer tar ut varandra.

10 Inom samhällsekonomin är det en vedertagen metod att räkna ned framtida nyttor och kostnader med en så kallad diskonteringsränta. En anledning till att framtida kostnader ska diskonteras är att vi föredrar att få en krona idag framför en krona imorgon, det vill säga en krona imorgon har ett lägre värde än en krona idag på grund av vår tidspreferens. Genom att diskontera framtida nyttor och kostnader får vi fram hur mycket de motsvarar i dagens värde, så kallat nuvärde. Det långvariga produktionsbortfallet (till följd av permanent frånvaro eller dödsfall) ska därför diskonteras för att kunna uttrycka det i nuvärde och göra det jämförbart med produktionsbortfall till följd av temporär frånvaro. Produktivitetsutvecklingen innebär att framtida reallöner kommer att vara högre i framtiden. Därför bör produktionsbortfall som infaller i framtiden räknas upp i takt med förväntad tillväxt (tillväxtfaktor). 3.2 Ingångsvärden 3.2.1 Arbetsinkomst och sociala avgifter Värdet av produktionsbortfallet beräknas som den genomsnittliga bruttoarbetsinkomsten för heltidsanställda plus sociala avgifter. Arbetsinkomsten för helårs- och heltidsanställda är hämtad från SCB:s Inkomstfördelningsundersökning [15] och finns presenterad i Tabell 1. Sociala avgifter är beräknat som ett genomsnitt av sociala avgifter för arbetare och tjänstemän, 42 procent för 2015 [16]. Tabell 1. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda personer 20 64 år Ålder Kvinnor Män Samtliga 20-24 256 885 290 070 277 576 25-34 303 065 345 546 326 054 35-44 331 852 394 324 364 737 45-54 341 148 405 019 371 834 55-64 330 752 382 029 358 740 Samtliga 20-64 324 355 374 633 349 944 Källa: SCB Inkomstfördelningsundersökningen[15] 3.2.2 Sysselsättning Sysselsättningsgrad hämtas från SCB:s arbetsmarknadsundersökning (AKU) 2015 [17]. Figur 1 visar sysselsättningsgraden efter kön och ålder. Kvinnor har (med undantag för åldersgruppen 15-19) en något lägre sysselsättningsgrad än män och sysselsättningsgraden är som högst mellan 35 och 54 år. Mellan 10 % och 30 % är sysselsatta även som unga (15-19 år) och som äldre (65-74 år). Betalt produktionsbortfall beräknas därför inom åldersintervallet 15-74 år. Då det saknas uppgifter i statistiken om arbetsinkomst för den yngsta respektive

Sysselsättningsgrad 11 äldsta åldersgruppen används istället arbetsinkomsten för den åldersgrupp som ligger närmast. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 15-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 Ålder Män Kvinnor Figur 1. Sysselsättningsgrad efter ålder och kön Källa: AKU 2015 [17] Det tillfälliga produktionsbortfallet beräknas per dag. Det årliga produktiva värdet behöver därför divideras med antalet arbetsdagar. Baserat på uppgifter från Konjunkturinstitutet uppgick antalet arbetsdagar till 251 år 2015 (personlig kommunikation, Konjunkturinstitutet). 3.2.3 Hemarbete Alla över 15 och under 84 år antas utföra någon typ av hemarbete till ett värde som motsvarar bruttolön plus sociala avgifter för motsvarande sysslor på arbetsmarknaden (marknadsvärdesprincipen). Detta arbete antas inte kunna ersättas av någon annan utan att denne måste ge upp sitt eget hemarbete eller fritid. Den genomsnittliga tiden för hemarbete per dygn för åldrarna 15 84 år är hämtad från SCBs Tidsanvändningsstudie 2010/2011 och inkluderar hushållsarbete, underhållsarbete, omsorg om egna barn, omsorg om andra, inköp av varor och tjänster, resor i samband med hemarbete och annat hemarbete [18], se Tabell 2.

12 Tabell 2. Genomsnittlig tid för hemarbete, timmar per dygn efter kön och ålder Ålder Kvinnor (timmar) Män (timmar) 15-19 1,71 0,97 20-64 3,84 3,03 65-84 4,56 3,94 Samtliga 15-84 3,51 3,05 Källa: SCB Tidsanvändningsundersökning 2010/2011 [18] Det obetalda arbetet för personer i arbete värderas till 134 kronor i timmen oavsett kön eller ålder, baserat på genomsnittlig nettolön 2015. Nettolönen beräknas som genomsnittlig årsarbetsinkomst för samtliga (Tabell 1) dividerat med antalet arbetstimmar per år (251 dagar à 7,6 timmar per dag[17]) och justeras med genomsnittlig slutskatt från SCB (26,8%[19]). Det obetalda arbetet för personer utanför arbete värderas till 63 kronor i timmen oavsett kön eller ålder, baserat på värdering av inbesparad restid för privata bilresor vid regionala/lokala resor.[20] 3.2.4 Justeringsfaktorer Här baseras överlevnadssannolikheten på uppgifter från SCB:s livslängdstabeller för 2015. [21] Diskonteringsräntan hämtas från ASEK (Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn), Trafikverket, och uppgår därför till 3,5 %. [22] Tillväxtfaktorn baseras på den framtida årliga BNP-tillväxten enligt 2015 års långtidsutredning.[23] Den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten antas uppgå till 2,4 % under 2014-2024 och till 1,9 % under 2025-2034. Här räknar vi med en årlig produktivitetstillväxt på 2%. För att kunna uttrycka samtliga beräkningar i 2015 års prisnivå justeras en del ingångsvärden med hjälp av KPI som hämtas från SCB.[24]

13 3.3 Beräkning Produktionsbortfallet beräknas med följande formler [25]: NVFV y,k = D sjuk (W y,k S y,k ) D fv_år (1 + g)n y (1 + r) n y 74 n P y,k (W y,k S y,k ) I n=y NVFVy,k = nuvärdet av det förväntade framtida produktionsbortfallet i förvärvsarbetet för en person i åldern y och med kön k Dsjuk = antal dagar som går förlorade till följd av sjukskrivning orsakad av skada Wy,k = genomsnittlig årlig arbetsinkomst + sociala avgifter för en heltidsarbetande person i åldern y och med kön k Sy,k = andelen av populationen av kön k och ålder y som har en anställning på arbetsmarknaden (sysselsättningsgrad) Dfv_år = antal arbetsdagar per år n P y,k = sannolikheten för en person i åldern y och med kön k att leva tills han/hon blir n år gammal I = invaliditetsgrad, död = 100 % g = tillväxtfaktor r = diskonteringsränta NVHA y,k = D sjuk (V T y,k) D ha_år 84 n P y,k n=y (V T y,k ) I (1 + g) n y (1 + r) n y NVHAy,k = nuvärdet av det framtida produktionsbortfallet i hemarbetet för en person i åldern y och med kön k V = genomsnittligt värde av hemarbete per år och per person (oavsett ålder och kön) Dha_år = antal dagar med hemarbete per år Ty,k = andel av populationen av kön k och ålder n som utför hemarbete

14 Den första delen av formeln gäller produktionsbortfall till följd av övergående skador (tillfällig frånvaro) och används inte för produktionsbortfall till följd av invalidiserande skador (permanent frånvaro). Notera att produktionsbortfall till följd av övergående skador beräknas per arbetsdag inom förvärvsarbete och per kalenderdag inom hemarbete. Därav är det viktigt att använda data som visar antalet förlorade arbetsdagar inom förvärvsarbetet. Om sådan data inte finns tillgänglig bör produktionsvärdet justeras för att ge ett korrekt värde per dag. Mängden bortfall i hemarbetet till följd av skador bör baseras på uppgifter om hur skadan påverkar förmågan att utföra dagliga aktiviteter (till exempel via svar på det standardiserande frågeformuläret EQ-5D). I brist på sådana uppgifter får mängden bortfall baseras på ett antagande. I enlighet med beräkningarna av produktionsbortfall för 2005 års olyckor tillämpar vi ett grundantagande om 50 % bortfall. Värdet av hemarbete beror på om den skadade individen arbetar och därmed har nettolön som alternativkostnad eller inte arbetar och då har en lägre alternativkostnad (avsnitt 3.2.3). Därför beräknas värdet av hemarbete genom att vikta respektive värde med sysselsättningsgraden. För män 20 24 år är exempelvis sysselsättningsgraden 61 %. Detta innebär att det genomsnittliga värdet av en timmes hemarbete för en man i åldern 20 24 år uppgår till 106 kr (61 % * 134 kr + 39 % * 63 kr).

15 4. Jämförelse av produktionsbortfallet 2005 och 2015 I Figur 2 illustreras det beräknade produktionsbortfallet per arbetsdag för 2005 och 2015. Skillnaderna kan förklaras av följande faktorer: Arbetsinkomsterna har ökat mellan 2005 och 2015. Den genomsnittliga arbetsinkomsten för helårs-och heltidsanställda ökade från 280 000 kr 2005 (2005 års prisnivå) till 349 944 kr 2015 (2015 års prisnivå). Sysselsättningsgraden har ökat något för samtliga ålderskategorier mellan 2005 och 2015. Till skillnad från 2005 års beräkning justeras sysselsättningsgrad efter kön i 2015 års beräkning, vilket innebär att produktionsbortfallet för kvinnor blir något lägre än för män. Ändrat åldersintervall i beräkningarna. Förvärvsarbete för åldern 15 74 år (20 64 år 2005). Hemarbete för åldern 15 84 år (20 84 år 2005). Annan värdering av hemarbete. Alternativkostnadsprincipen istället för marknadsvärdesprincipen, vilket leder till en något lägre värdering. 2 500 kr 2 000 kr 1 500 kr 1 000 kr 500 kr 0 kr 2005* 2015 Figur 2. Jämförelse av produktionsbortfall (per arbetsdag) 2005 och 2015 *Källa: NCO 2008:6B [26]

16 Figur 3 illustrerar produktionsbortfallet till följd av dödsfall för 2005 och 2015. Skillnaderna kan delvis förklaras med ovan angivna faktorer men förklaras i huvudsak av: Lägre diskonteringsränta i 2015 års beräkning (3,5 % jämfört med 4 % i 2005 års beräkning). Detta leder till ett högre produktionsbortfall. Högre tillväxtfaktor i 2015 års beräkning (2 % jämfört med 1% i 2005 års beräkning). Detta leder till ett högre produktionsbortfall. 20 000 000 kr 18 000 000 kr 16 000 000 kr 14 000 000 kr 12 000 000 kr 10 000 000 kr 8 000 000 kr 6 000 000 kr 4 000 000 kr 2 000 000 kr 0 kr 2005* 2015 Figur 3. Jämförelse av produktionsbortfall (dödsfall) 2005 och 2015 *Källa: NCO 2008:6B [26]

17 5. Generella kommentarer till beräkning av produktionsbortfall Osäkerheter/Faktorer att tänka på vid mätning av produktionsbortfall: Kortvarig sjukfrånvaro (under 14 dagar) registreras ej av Försäkringskassan vilket innebär att det måste mätas via enkät eller skattas med hjälp av antaganden. IHE har nyligen gjort en stor enkätundersökning av kostnaderna och livskvaliteten i samband med en vägtrafikolycka och fotgängarolycka på uppdrag av Trafikverket. I denna undersökning samlades data om kortvarig sjukfrånvaro in för dessa skadekategorier.[27] Det finns idag flera olika standardiserade frågeformulär för att mäta produktionsbortfall, till exempel Health and Labour Questionnaire (SF- HLQ)[28] och Work Productivity and Activity Impairment (WPAI)[29]. Dessa frågeformulär innehåller också förslag på frågor för att mäta sjuknärvaro (till exempel via en VAS-skala från 0 till 10) och frågor för att mäta bortfall i obetalt arbete (till exempel hur många timmar i arbetet som får ersättas av en anhörig).[30] I en del fall kan det finnas anledning att undersöka det kontrafaktiska utfallet för den specifika gruppen som produktionsbortfallet skattas för. Ett exempel är trafikolyckor som sker i en grupp som visat sig ha en lägre sysselsättningsgrad än befolkningen som helhet även före olyckan.[31] För en sådan grupp blir det därför en överskattning av produktionsbortfallet om man utgår ifrån genomsnittlig sysselsättningsintensitet. Osäkerheter/Faktorer att tänka på vid värdering av produktionsbortfall: Det saknas studier som visar värdet av individers marginella tidsvärdering för uppoffring av fritid för hemarbete och de värden som används är således approximativa. Delar av produktionsbortfallet kan ingå i en skattning av hälsoförlusten via kvalitetsjusterade levnadsår (quality-adjusted life-years, QALYs) eller betalningsvilja (willingness to pay, WTP) eftersom detta påverkas av inkomstförlusten.[32] Detta bör vara ett mindre problem i en svensk kontext, men sannolikt inte obetydligt. Nettoproduktionsbortfall exkluderar framtida konsumtion för dödsfall för att se konsekvenser på samhället i övrigt och för att undvika dubbelräkning. Detta används av Trafikverket för framtagande av olycksvärden.[33]

18 Osäkerheter/Faktorer att tänka på vid fördelning av produktionsbortfall: Vid fördelning av produktionsbortfallet över olika kostnadsbärare behöver man skilja på frånvaro utan ersättning (dag 1) vars produktionsbortfall främst bärs av individen, frånvaro med sjuklön (dag 2 14) vars produktionsbortfall främst bärs av arbetsgivaren och frånvaro med sjukersättning (dag 14+) vars produktionsbortfall främst bärs av staten. Vid fördelning av produktionsbortfallet över olika skadekategorier behöver man tänka på att det kan vara svårt att kategorisera produktionsbortfallet som en konsekvens av skada eller död eftersom en del invalidiserande skador leder till en för tidig död. Beräkningsmässigt får detta dock mindre betydelse eftersom dessa skador normalt sett kan antas medföra 100 % invaliditet redan innan dödsfallet.

19 6. Referenser 1. MSB, Statistik och analys - Samhällets kostnader för olyckor 2011. 2. Jacobson, L. and B. Lindgren, Vad kostar sjukdomarna?- sjukvårdskostnader och produktionsbortfall fördelat på sjukdomsgrupper 1980 och 1991. Socialstyrelsen, Stockholm 1996, 1996. 3. Mattsson, B., Cost-benefit kalkyler 1988, Göteborg Esselte studium akademiförlaget. 4. Koopmanschap, M., et al., Measuring productivity changes in economic evaluation: setting the research agenda. Pharmacoeconomics, 2005. 23(1): p. 47-54. 5. Koopmanschap, M.A., et al., The friction cost method for measuring indirect costs of disease. J Health Econ, 1995. 14(2): p. 171-89. 6. Nederland, Z. Guideline for economic evaluations in healthcare 2016; Available from: https://www.ispor.org/peguidelines/source/netherlands_guideline_for_ economic_evaluations_in_healthcare.pdf. 7. Liljas, B., How to calculate indirect costs in economic evaluations. Pharmacoeconomics, 1998. 13(1 Pt 1): p. 1-7. 8. Johannesson, M. and G. Karlsson, The friction cost method: a comment. J Health Econ, 1997. 16(2): p. 249-55; discussion 257-9. 9. Hjortsberg, C. and U. Persson, The value of informal caregiver time for psychotic illness. J Ment Health Policy Econ, 2010. 13(3): p. 127-33. 10. Beneria, L., The enduring debate over unpaid labour. International Labour, 1999. 138(3): p. 287-309. 11. Jarl, J., et al., Till vilket pris? om alkoholens kostnader och hälsoeffekter i Sverige 2002. Centrum för socialvetenskaplig alkohol och drogforskning (SoRAD), Stockholms universitet, Forskningsrapport nr.37 2006, 2006. 12. Segel, J., Cost of illness studies A Primer. RTI International RTI-UNC, Center of Excellence in Health Promotion Economics,, 2006. 13. Tarricone, R., Cost-of-illness analysis. What room in health economics? Health Policy, 2006. 77(1): p. 51-63. 14. van den Berg, B., et al., Economic valuation of informal care: lessons from the application of the opportunity costs and proxy good methods. Soc Sci Med, 2006. 62(4): p. 835-45. 15. Statistiska Centralbyrån. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda personer 20-64 år. Medianvärde, tkr efter ålder, kön och år. Available from: http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/start HE HE0 103 HE0103A/ArbInk34/?rxid=2e59048b-4062-4bc6-9615- b5fd14d203f6. 16. Ekonomifakta. Sociala avgifter över tid. 2016; Available from: http://www.ekonomifakta.se/fakta/skatter/skatt-pa-arbete/socialaavgifter-over-tid/. 17. Statistiska Centralbyrån. Arbetskraftsundersökningen (AKU). 2015; Available from: http://www.scb.se/am0401/. 18. Statistiska Centralbyrån, Levnadsförhållanden rapport 123, Nu för tiden. En undersökning om svenska folkets tidsanvändning år 2010/11 2012. 19. Statistiska Centralbyrån. Slutlig skatt 2015. 2017; Available from: http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallensekonomi/inkomster-och-inkomstfordelning/inkomster-ochskatter/pong/tabell-och-diagram/skatter--riket/slutlig-skatt-ar-2014/.

20. Trafikverket, Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 6.0. Kapitel 7 Värdering av kortare restid och transporttid. 2016. 21. Statistiska Centralbyrån. Ettårig livslängdstabell för hela riket efter kön och ålder. År 1980-2015. Available from: http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/start BE BE01 01 BE0101I/LivslangdEttariga/?rxid=654ea2c2-b35a-4d6f-8f5c- 9282380d8485. 22. Trafikverket. Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 6.0. Kapitel 5 Kalkylprinciper och generella kalkylvärden. 2016 [cited 2017 3 maj]; Available from: http://www.trafikverket.se/contentassets/4b1c1005597d47bda386d81dd3 444b24/05_generella_principer_o_varden_a60_161221.pdf. 23. SOU 2015:106, Sveriges ekonomi - scenarier fram till år 2016. Bilaga 1 till Långtidsutredningen 2015.. 24. Statistiska Centralbyrån. Konsumentprisindex (1980=100), fastställda tal. Available from: http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efteramne/priser-och-konsumtion/konsumentprisindex/konsumentprisindexkpi/. 25. Persson, U., Vägtrafikolyckornas samhällsekonomiska kostnader. Statens Vägverk - sektionen för planeringsunderlag, PP Meddelande Nr 22, 1982. 26. NCO, Bränders samhällsekonomiska kostnader - beräkningar. NCO 2008:6B, 2008. 27. Olofsson, S., et al., Personskadekostnader och livskvalitetsförlust till följd av vägtrafikolyckor och fotgängarolyckor singel IHE e-rapport 2016:5, 2016. 28. Hakkaart-van Roijen, L. and C.A.M. Bouwmans. Short Form- Health and Labour Questionnaire (SF-HLQ). 2010 [cited 2017 30 maj ]; Available from: https://www.bmg.eur.nl/fileadmin/assets/bmg/english/imta/publicati ons/manuals Questionnaires/Manual_SF-HLQ_2010.pdf. 29. REILLY ASSOCIATES. Health Outcomes Research [cited 2017 30 maj]; Available from: http://www.reillyassociates.net/index.html. 30. Bouwmans, C., et al., The imta Productivity Cost Questionnaire: A Standardized Instrument for Measuring and Valuing Health-Related Productivity Losses. Value Health, 2015. 18(6): p. 753-8. 31. SIKA, Vad kostar en vägtrafikolycka? konsekvenser av vägtrafikolyckor i form av sjukskrivningar, arbetslöshet och inkomstförluster. SIKA Rapport 2008:8, 2008. 32. Weinstein, M.C., et al., Recommendations of the Panel on Costeffectiveness in Health and Medicine. JAMA, 1996. 276(15): p. 1253-8. 33. Trafikverket. Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 6.0, Kapitel 9: Trafiksäkerhet och olyckskostnader, accessed 2016-05-02. 2016 [cited 2016 2 May ]; Available from: http://www.trafikverket.se/contentassets/4b1c1005597d47bda386d81dd3 444b24/09_trafiksakerhet_a60.pdf. 20

21 Bilaga 1: Instruktion till excelmodell för beräkning av produktionsbortfall Beräkningarna av produktionsbortfallet är uppdelat på bortfall för hemarbete och förvärvsarbete och presenteras för män respektive kvinnor samt totalt. Följande färgkodade celler används i modellen: Cell med resultat. Dessa celler ska inte skrivas i. Celler med värden som plockas till beräkningarna. Cell med beräkning. Dessa celler ska inte skrivas i. 1. Inputdata till beräkningarna hämtas från följande flikar: 1. Arbetsinkomst 2. Sociala avgifter 3. Arbetsdagar 4. Sysselsättningsgrad 5. Tid_hemarbete 6. Värde_hemarbete 7. Dödsrisk 8. KPI 9. Diskonteringsfaktor 2. Beräkningarna för män respektive kvinnor finns under flikarna BERÄKNINGAR MÄN och BERÄKNINGAR KVINNOR 3. Resultaten finns under fliken RESULTAT och presenterar produktionsbortfall vid a) dödsfall, vid b) långvarig och vid c) kortvarig frånvaro. Under RESULTAT-fliken finns även en cell där man kan justera antagandet om bortfall i hemarbete. Den är nu förinställd på 50%. 4. Under fliken JMF 2005_2015 jämförs resultaten från 2005 års beräkningar med 2015 års beräkningar. För att kontrollera vilka faktorer som driver skillnaderna kan man justera inputdata under respektive input-flik och kontrollera utfallet.

22 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 651 81 Karlstad Tel 0771-240 240 www.msb.se Publ.nr MSB1403 - juni 2019 ISBN 978-91-7383-952-5