Rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna JUST
Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem. Mer information om Europeiska unionen finns på internet (http://europa.eu). Kataloguppgifter återfinns i slutet av publikationen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2011 ISBN 978-92-79-19703-1 doi:10.2775/17868 Europeiska unionen, 2011 Kopiering är tillåten med angivande av källan. Printed in Luxembourg Tryckt på återvunnet papper 3
Förord Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna presenterades högtidligt den 7 december 2000 av Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen. När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 blev stadgan rättsligt bindande och har nu samma juridiska status som EU-fördragen. Jag utnämndes till den första EU-kommissionären för området Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap i ordförande Barrosos kommission den 10 februari 2010, efter Europaparlamentets utfrågning. Precis som ordföranden krävde har jag gjort stadgan till en kompass för alla beslut som fattas på EU-nivå. För att betona denna starka intention svor alla EU-kommissionärer den 3 maj 2010, för första gången någonsin, en ed inför Europeiska unionens domstol som gällde såväl EU-fördragen som Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Som en uppföljning av denna ed presenterade Europeiska kommissionen i oktober 2010 en strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan. Med den här strategin infördes en checklista för grundläggande rättigheter för att systematiskt kontrollera förslag till EU-lagstiftning från EU-institutionerna. Den omfattar också en årlig rapport om hur stadgan tillämpas. Detta är den första årliga rapporten och i den beskrivs för allmänheten hur stadgan har tillämpats efter det att Lissabonfördraget trädde i kraft. Rapporten omfattar konkreta exempel på hur EU-institutionerna och medlemsstaterna tillämpar stadgan när de genomför EU-rätten. Den belyser hur de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan är aktuella inom många av de politiska områden där EU har behörighet. Det kan gälla allt från rättvisa och transportpolitik till gränsförvaltning. Behovet av att skapa en solid EU-omfattande kultur för grundläggande rättigheter visar sig i de tusentals frågor och klagomål om möjliga kränkningar av grundläggande rättigheter som Europeiska kommissionen varje år får från medborgare. Det faktum att många av dessa klagomål fortfarande handlar om frågor som faller utanför EU-institutionernas behörighet genom EU-fördragen bör vara en stark erinran om att en kultur för grundläggande rättigheter kan leva endast om den bygger på tillförlitlig information om var man kan söka upprättelse vid kränkningar av grundläggande rättigheter. Rättvisans gång kan försenas om medborgarna inte vet vart de ska vända sig. Det är därför som det är av yttersta vikt att medborgare över hela Europa får information om i vilka situationer de kan vända sig till EU-institutionerna och i sista hand till Europeiska unionens domstol i Luxemburg, och i vilka situationer det i stället är de nationella myndigheternas ansvar att ge effektiv rättslig prövning och när sista utvägen är att vända sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Europeiska ombudsmannen sa nyligen att 72 procent av de europeiska medborgarna inte ansåg sig väl informerade om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Detta är den första årliga rapporten om tillämpningen av stadgan och det första steget mot att förbättra den situationen. Jag uppmanar alla EU-institutioner, Europeiska ombudsmannen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och alla icke-statliga institutioner och organ som arbetar på området grundläggande rättigheter att bidra till att denna rapport blir läst av många, för på så sätt främjas en EU-kultur för grundläggande rättigheter där medborgarna omedelbart vet vart de ska vända sig när det gäller kränkningar av grundläggande rättigheter. Viviane Reding Viceordförande för Europeiska kommissionen 1
2
Innehåll Rapport från kommissionen Rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (*) 5 Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (**) 13 Inledning 13 Värdighet 19 Friheter 27 Jämlikhet 41 Solidaritet 55 Medborgarnas rättigheter 65 Rättskipning 75 (*) Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (KOM(2011) 160 slutlig). (**) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som medföljer rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (SEC(2011) 396 final). 3
4
Rapport från kommissionen om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ( 1 ) Inledning När Lissabonfördraget trädde i kraft blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ( 2 ) rättsligt bindande. Detta stärker rättsstatsprincipen inom Europeiska unionen väsentligt och är ett viktigt led i det arbete som pågått i flera decennier. Tidigare reglerades EU:s efterlevnad av de grundläggande rättigheterna genom EG-domstolens rättspraxis. Men stadgan är ett rättsligt bindande instrument som ger en sammanhållen och konsekvent beskrivning av de grundläggande rättigheter som binder EU:s institutioner och organ. Stadgan är inte bara en text med abstrakta principer. Den är tillämplig varje gång EU:s institutioner och organ agerar eller EU-rätten på annat sätt genomförs, så att man bevarar enskilda människors grundläggande rättigheter. Därför antog Europeiska kommissionen år 2010 en strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan ( 3 ). Tanken är att EU ska föregå med gott exempel. Stadgan ska naturligtvis följas i varje etapp av lagstiftningsprocessen i EU från det att Europeiska kommissionen börjar förbereda ett förslag, under de ändringar som görs i lagstiftningsarbetet och fram till dess att bestämmelserna antas av Europaparlamentet och rådet, och tills det träder i kraft och sedan tillämpas av medlemsstaterna. Kommissionen har för sin del skärpt bedömningen av hur de grundläggande rättigheterna påverkas av nya lagförslag och använder nu en checklista för grundläggande rättigheter för att systematiskt kontrollera att dess förslag är förenliga med stadgan. I strategin meddelade kommissionen att den kommer att lägga fram en årlig rapport om hur stadgan tillämpats inom ramen för EU:s behörighet. I den här första årsrapporten om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna görs en systematisk genomgång av de viktigaste omständigheterna kring den dynamiska tillämpningen av stadgan. Årsrapporten beskriver konkreta problem som uppkommit och förklarar hur EU:s institutioner agerat för att lösa problemen inom ramen för sitt uppdrag, eller varför EU ibland inte kunnat agera när unionen inte varit behörig enligt fördragen. Årsrapporten beskriver även hur EU:s institutioner, däribland kommissionen, beaktar de grundläggande rättigheterna när de förbereder, utarbetar och utvecklar EU:s politik. Den här rapporten och de kommande rapporterna ska beskriva utfallet av EU-institutionernas tillämpning av stadgan. (1) Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (KOM(2011) 160 slutlig). (2) Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, 30.3.2010, s. 389). (3) KOM(2010) 573 slutlig, finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0573:fin:en:pdf 5
1. FÖRTYDLIGA NÄR STADGAN ÄR TILLÄMPLIG Allmänheten har stort intresse av och höga förväntningar på tillämpningen av stadgan. Men den är inte tillämplig på alla situationer som avser de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Under 2010 tog kommissionen emot över 4 000 brev från allmänheten om de grundläggande rättigheterna. I cirka tre fjärdedelar av fallen var EU inte behörigt att ingripa. Det är vanligt att allmänheten missförstår syftet med stadgan och när den är tillämplig eller inte. Skyddet av de grundläggande rättigheterna inom EU garanteras både nationellt av medlemsstaternas konstitutioner som var i kraft före stadgan och som givit upphov till en utvecklad rättspraxis och på EU-nivå av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Stadgan är tillämplig på åtgärder som vidtas av EU:s institutioner och organ. I synnerhet gäller den Europaparlamentets, rådets och kommissionens lagstiftningsarbete som måste vara helt förenligt med stadgan för att uppfylla kraven i EU-rätten. Stadgan är också tillämplig på Europeiska unionens externa åtgärder ( 4 ). Stadgan är tillämplig på medlemsstaterna bara när de genomför EU-lagstiftningen. Den är inte tillämplig på situationer som inte inbegriper EU-lagstiftning och den får enligt fördragen inte utvidga EU:s behörighet ( 5 ). I situationer där stadgan inte är tillämplig fortsätter de grundläggande rättigheterna att garanteras på nationell nivå i enlighet med de nationella konstitutionerna och grundlagarna. Medlemsstaterna har omfattande nationell lagstiftning om de grundläggande rättigheterna och det är de nationella domstolarna som ska se till att den följs. Det är också de nationella myndigheterna, däribland domstolarna, som ska genomföra de grundläggande rättigheterna. Men alla medlemsstater har också gjort vissa åtaganden enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, oberoende av de skyldigheter de har enligt EU-lagstiftningen. När alla tillgängliga rättsmedel på nationell nivå uttömts är det därför i sista hand möjligt för enskilda att väcka talan vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, om de anser att en grundläggande rättighet enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har kränkts. De nationella konstitutionerna och systemen för att skydda de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kompletteras alltså av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, men stadgan ersätter inte de övriga systemen. 2. GE STADGAN STÖRRE VERKAN FÖR ALLMÄNHETEN Med tanke på allmänhetens ökande intresse för stadgan är det viktigt att informera bättre om när stadgan är tillämplig nämligen när åtgärder vidtas av EU:s institutioner och organ och när medlemsstaterna genomför EU-lagstiftningen och om hur man i praktiken kan försvara sina rättigheter om de skulle kränkas. Allmänheten bör känna till vart man kan vända sig för att få hjälp i sådana fall. Det bör också vara känt vart man kan vända sig när stadgan inte är tillämplig, t.ex. när nationella myndigheter vidtar sådana åtgärder som inte påverkas av EU-rätten. Det är viktigt att lämna lämplig information om att det finns faktiska möjligheter till upprättelse om dessa rättigheter har kränkts på något sätt. (4) I enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen ska unionens åtgärder i internationell sammanhang [ ] utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. När artikeln genomförs tillämpar EU stadgan och Förenta nationernas stadga om de mänskliga rättigheterna. EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter är en annan rapport som beskriver hur EU agerar för att främja de mänskliga rättigheterna i länder utanför EU. (5) I artikel 51.2 i stadgan sägs att denna stadga [inte innebär] någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen. 6
2.1 Vidta åtgärder på EU-nivå och nationellt Stadgan skyddar fysiska och juridiska personer om EU:s institutioner och organ vidtar åtgärder som strider mot de grundläggande rättigheterna. EU:s institutioner och organ är alltså skyldiga att följa stadgan. Kommissionen är fast besluten att använda alla tillgängliga medel för att se till att stadgan följs på EU-nivå. Om någon av EU:s institutioner eller något organ inte följer stadgan är EU-domstolen behörig att pröva åtgärdens lagenlighet; kommissionen är behörig att inleda motsvarande förfaranden. Medlemsstaternas offentliga myndigheter som utövar den lagstiftande, verkställande och dömande makten är skyldiga att följa stadgan bara när de genomför EU-rätten, t.ex. när de tillämpar EU:s förordningar eller beslut eller när de genomför EU:s direktiv. Den som anser att en nationell myndighet har brutit mot stadgan vid tillämpningen av EU-rätten kan vända sig till de nationella domstolarna i landet i fråga. Under ledning av EU-domstolen är nationella domare behöriga att pröva om stadgan följts av medlemsstaterna när de genomfört EU-rätten. Man kan också klaga till kommissionen, som är behörig att inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten i fråga. Allmänhetens faktiska skydd kommer att öka genom bättre dialog mellan EU:s institutioner och de nationella organ som arbetar med att skydda de grundläggande rättigheterna, t.ex. nationella jämställdhetsorgan. 2.2 Ställa klagomål till rätt instans När medlemsstaterna agerar i andra frågor, som inte avser genomförandet av EU-rätten, skyddas de grundläggande rättigheterna genom de nationella konstitutionerna, som innehåller bestämmelser om detta skydd. I sådana situationer bör enskilda vars grundläggande rättigheter kan ha kränkts se till att deras klagomål utan dröjsmål riktas till den behöriga nationella instansen, vare sig det rör sig om regeringen, nationella domstolar eller organ som är specialiserade på mänskliga rättigheter. När alla nationella rättsmedel uttömts erbjuder Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ännu en möjlighet. Det bör noteras att beslut från nationella eller internationella domstolar inte kan överklagas till kommissionen. Enskilda som anser att deras grundläggande rättigheter har kränks behöver praktisk information om vilka rättsmedel som finns i medlemsstaterna. Kommissionen är fast besluten att fylla detta behov. Detta betyder inte att nya system för skyddet av de grundläggande rättigheterna införs, utan att man främjar användningen av de befintliga instrumenten genom att informera allmänheten om vilka instanser som är behöriga att hantera ett visst klagomål. Som ett första steg på vägen kommer kommissionen att förbättra den europeiska e-juridikportalen med information om vart klagomål om kränkningar av de grundläggande rättigheterna kan lämnas. När stadgan inte är tillämplig kommer kommissionen att undersöka om man vid behov skulle kunna vidarebefordra klagomål på medlemsstaters kränkningar av de grundläggande rättigheterna till relevanta nationella myndigheter. Inledningsvis kommer kommissionen under 2011 att anordna ett seminarium med Europaparlamentets utskott för framställningar, med nationella institutioner för mänskliga rättigheter och andra nationella myndigheter, såsom justitieministerier och jämställdhetsorgan, samt berörda parter för att undersöka hur en sådan arbetsmetod skulle kunna se ut. 7
2.3 Klar och tydlig kommunikation om stadgan De uppgifter som kommissionen samlade in om tillämpningen av stadgan 2010 visar på behov av tydligare kommunikation om när stadgan är tillämplig och om vem som gör vad i fråga om de grundläggande rättigheterna ( 6 ). För att inte svika eller fördröja genomförandet av de grundläggande rättigheterna bör nationella myndigheter samt EU:s institutioner och organ, däribland Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, göra gemensamma ansträngningar för att informera allmänheten bättre om när stadgan är tillämplig och inte. 3. UTVECKLINGEN UNDER 2010 Rapporten om 2010 visar att de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan aktualiseras inom många av de politiska områden där EU är behörigt och alltid bör tas under noggrant övervägande när EU utformar och genomför sina åtgärder, vare sig de avser rättvisa, transportpolitik eller gränsförvaltning. Rapporten ger många exempel på hur stadgans sex avdelningar (värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter och rättskipning) tillämpats på ett antal av EU:s politikområden. Respekten för de rättigheter som anges i avdelningen värdighet har varit av stor vikt för invandringspolitiken och har ägnats särskild uppmärksamhet i den lagstiftning som antagits under 2010, t.ex. beslutet om övervakningen av de yttre sjögränserna ( 7 ) och ändringarna av Frontexförordningen ( 8 ). Frågor kring den mänskliga värdigheten beaktades även i kommissionens meddelande om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser ( 9 ). Flera frågor har även format kommissionens åtgärder på de områden som omfattas av avdelningen friheter. Mediefrihet och näringsfrihet ägnades särskild uppmärksamhet i kommissionens förslag till en förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ( 10 ). Under avdelningen jämlikhet visade allmänheten och Europaparlamentet starkt intresse för barnets rättigheter och kommissionen lade fram flera förslag på området, däribland en handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010 2014) ( 11 ). Diskrimineringsförbudet, däribland diskriminering på grund av kön eller ras, spelar en fortsatt stor roll på många områden, vilket också återspeglas i uppgifterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. När det gäller avdelningen solidaritet vidtog kommissionen åtgärder för att se till att bestämmelserna om arbetstagares grundläggande rättigheter tillämpades i praktiken. (6) Detta intryck får stöd i en enkät som nyligen utfördes av Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentet. Enligt enkäten anser 72 procent av EU-medborgarna att de inte har tillräcklig information om stadgan (Europeiska ombudsmannens pressrelease av den 18 mars 2011, EO/11/6). (7) Rådets beslut 2010/252EU av den 26 april 2010 om komplettering av kodexen om Schengengränserna vad gäller övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 111, 4.5.2010, s. 20). (8) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) (KOM(2010) 61 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0061:fin:sv:pdf (9) KOM(2010) 311 slutlig, finns på: http://ec.europa.eu/transport/air/security/doc/com2010_311_security_scanners_en.pdf (10) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM(2010) 748 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0748:fin:sv:pdf (11) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010 2014) (KOM(2010) 213 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0213:fin:sv:pdf 8
Flera domar i EU-domstolen gällde de rättigheter som nämns i avdelningen rättskipning, i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel. Därutöver visar en analys av frågorna från allmänheten och Europaparlamentet att de ärenden som prioriterades under 2010 gällde skydd av personuppgifter, tillgång till rättslig prövning, integration av romer och jämställdhet. 3.1 Skydd av personuppgifter Stadgan garanterar alla rätt till skydd av de egna personuppgifterna (artikel 8 i stadgan). Européerna är mycket intresserade av dessa frågor och ofta bekymrade över hur deras personuppgifter används, vilket framgår av de många frågor som allmänheten och Europaparlamentet ställde under 2010. Frågorna gällde allt från skydd av personuppgifter vid användning av ny teknik till skyddet av personuppgifter i länder utanför EU. Det gällde t.ex. fingeravtryckstagning av skolelever, Google Street View, videoövervakning på arbetsplatsen, nätmötesplatser, uppgiftsinsamling vid folkräkning och finansiering av forskning om ny teknik på säkerhetsområdet. Tekniken ger individer möjlighet att dela med sig av information om sina beteenden och preferenser offentligt och internationellt i en aldrig tidigare skådad omfattning. Därför antog kommissionen år 2010 ett dokument om ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen ( 12 ). Dokumentet fastställer centrala mål för reformen av EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter för att stärka individernas rättigheter (t.ex. genom ökad insyn och bättre möjligheter att kontrollera personuppgifter), stärka inremarknadsaspekten (genom minskad byråkrati och likvärdiga förutsättningar), se över bestämmelserna om skydd av personuppgifter vid polisiärt och straffrättsligt samarbete så att uppgifterna skyddas väl även när de överförs utanför EU, samt effektivisera tillämpningen av bestämmelserna (t.ex. genom skärpning och ytterligare harmonisering av dataskyddsmyndigheternas uppgifter och behörighet). Under 2011 kommer kommissionen att lägga fram förslag till en ny allmän rättslig ram för skyddet av personuppgifter ( 13 ). Den 10 februari 2010 framhöll Europaparlamentet behovet av att skydda personuppgifter med avseende på de internationella avtalen om dataöverföring för att bekämpa terrorism och röstade ner det föreslagna avtalet om ett program för att spåra finansiering av terrorism. Därför lade kommissionen fram ett nytt förslag till avtal som erbjöd bättre skydd av personuppgifterna. Förslaget godkändes av Europaparlamentet och trädde i kraft den 1 augusti 2010 ( 14 ). Också Europeiska unionens domstol betonade hur viktig den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter är genom att den 9 november 2010 ogiltigförklara den EU-lagstiftning som krävde publicering av namnen på fysiska personer som fått finansiering från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling ( 15 ). (12) Kommissionens meddelande till Europarlamentet, rådet, Euroepiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen (KOM(2010) 609 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0609:fin:sv:pdf (13) Här bör vederbörlig hänsyn tas till andra grundläggande rättigheter i stadgan och andra målsättningar i fördragen när man garanterar den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter. (14) Avtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) (EUT L 195, 27.7.2010, s. 5). (15) Europeiska unionens domstols dom i förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker und Markus Schecke mot Land Hessen, Eifert mot Land Hessen, 9.10.2010. 9
3.2 Tillgång till rättslig prövning Tillgången till rättslig prövning är en grundläggande rättighet, bl.a. enligt artikel 47 i stadgan, och har stort inflytande på många människors vardag i hela EU. Några av de frågor som många européer måste hantera är t.ex. vart man ska rikta rättsliga anspråk som gäller en annan medlemsstat eller vilka rättigheter brottsoffer har när det blir rättegång. År 2010 skrev många till kommissionen för att klaga på att de inte känt till eller erbjudits tillräckligt stöd eller rättshjälp i pågående ärenden i nationella domstolar. Många klagade på långa eller dyra rättsliga förfaranden som försvårade tillgången till rättslig prövning. Vissa brev innehöll påståenden om korruption, brott mot principen om att båda parter ska ha en jämlik ställning inför rätten, jäv i vissa nationella domstolar och brister i rätten till en rättvis rättegång. Många av dessa frågor kunde inte behandlas av kommissionen eftersom de ingår i medlemsstaternas behörighet. För att hjälpa misstänkta och tilltalade som inte förstår det språk på vilket rättegången hålls antog EU under 2010 gemensamma miniminormer om rätten till tolkning och översättning ( 16 ). Kommissionen föreslog också krav på att brottsmisstänkta ska informeras om sina rättigheter på ett språk de kan förstå ( 17 ). Alla som anhålls misstänkta för brott eller med hjälp av en europeisk arresteringsorder ska få skriftlig information om sina grundläggande rättigheter i samband med anhållan och information om vad de är misstänkta för i ett dokument med titeln rättighetsinformation. År 2011 kommer kommissionen att fortsätta genomföra färdplanen om processuella rättigheter med ett lagstiftningsprogram som ska garantera rättvisa rättegångar genom bestämmelser om rätten till juridisk rådgivning och om rätten till kommunikation med familjemedlemmar, arbetsgivare och konsulära myndigheter. I domstol är det inte bara den tilltalades utan även brottsoffrens rättigheter som måste bevakas, och kommissionen arbetar för att förbättra offrens situation. Kommissionen kommer under 2011 att lägga fram ett åtgärdspaket för att stärka alla brottsoffers rätt, skydd och stöd både under hela rättegången och därefter. 3.3 Romers grundläggande rättigheter Artikel 2 i EU-fördraget ger personer som tillhör minoriteter vissa rättigheter, medan artikel 21 i stadgan förbjuder all diskriminering som bygger på etniskt eller socialt ursprung eller tillhörighet till nationell minoritet. Europas största etniska minoritet är de 10 12 miljonerna romer. Många av romerna i EU är hårt drabbade av arbetslöshet, extrem fattigdom, undermåliga boendeförhållanden, hälsoproblem och problem med tillgång till utbildning. Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet är därför en prioritet för EU, vilket framhölls i kommissionens meddelande av den 7 april 2010 där några av de största utmaningarna för integrationen av romer i alla EU:s medlemsstater togs upp ( 18 ). Alla EU-medborgare har rätt att röra sig och bo i andra medlemsländer utan att diskrimineras. Nationella myndigheter får utvisa EU-medborgare eller dra in uppehållstillståndet bara under vissa förhållanden som klart och tydligt anges i EU:s direktiv om fri rörlighet från 2004 ( 19 ). Det direktivet innehåller även rättssäkerhetsgarantier som ska förebygga godtyckliga, diskriminerande eller oproportionerliga beslut och därmed garantera de grundläggande rättigheterna, däribland förbudet mot kollektiv utvisning (artikel 19.1 i stadgan). För att säkra dessa rättigheter vidtog kommissionen omedelbara åtgärder efter sommaren 2010 då Frankrike utvisade EU-medborgare av romskt (16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1). (17) Förslag till direktiv om rätten till information i brottmål (KOM(2010) 392 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0392:fin:sv:pdf (18) Meddelande om integreringen av romerna i samhället och i näringslivet (KOM(2010)133 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0133:fin:sv:pdf (19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77). 10
ursprung. Kommissionen undersökte noggrant om åtgärderna var förenliga med EU:s bestämmelser. Efter kommissionens ingripande har Frankrike och andra medlemsstater nu ändrat sina bestämmelser för att anpassa dem till EU:s regler om fri rörlighet. Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet kräver på det strukturella planet ett aktivt åtagande från medlemsstaternas sida, med stöd från Europeiska unionen. Kort efter händelserna sommaren 2010 inrättade kommissionen en intern arbetsgrupp som ska bedöma medlemsstaternas användning av EU-bidrag. Arbetsgruppens preliminära resultat visar att medlemsstaterna inte utnyttjar möjligheterna till EU-finansiering på ett lämpligt sätt för att integrera romerna i samhället och näringslivet. De huvudproblem arbetsgruppen upptäckte var svaga strategier, avsaknad av särskilda åtgärder för att lösa romernas problem, bristfälliga kunskaper, otillräcklig administrativ kapacitet för att kunna utnyttja EU-finansieringen och bristande engagemang från det civila samhället och romska företrädare i utvecklingen och genomförandet av integrationen. År 2011 kommer kommissionen att anta en rättslig ram för nationella integrationsstrategier för romer. Kommissionen kommer också att fortsätta se till att romerna kan åtnjuta sina rättigheter i egenskap av EU-medborgare utan att diskrimineras. 3.4 Jämställdhet År 2010 gav kommissionen uttryck för sitt engagemang i jämställdhetsfrågorna genom att anta kvinnostadgan ( 20 ) och en jämställdhetsstrategi (2010 2015) ( 21 ). Kommissionen framhöll att framstegen i arbetet mot könsdiskrimineringen går långsamt, trots den allmänna utvecklingen i riktning mot ett jämlikare samhälle och en jämlikare arbetsmarknad. Kommissionen beskrev utmaningar och åtgärder på fem prioriterade områden: likvärdiga möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika lön för lika eller likvärdigt arbete, jämställdhet i beslutsfattandet, värdighet, integritet och ett slut på könsrelaterat våld samt jämställdhet utanför EU. Framsteg på alla dessa områden skulle öka valfriheten för både män och kvinnor. För att stödja funktionshindrade så att de till fullo kan utnyttja sina rättigheter och delta i samhällslivet antog kommissionen 2010 en handikappstrategi ( 22 ). Strategin tar upp åtta huvudsakliga insatsområden: tillgänglighet, delaktighet, lika rättigheter och likabehandling, sysselsättning, utbildning, socialt skydd, hälsa samt utrikespolitik. I december 2010 blev EU part i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I handikappstrategin fastställs metoder för hur EU ska genomföra konventionen, som ska komplettera nationella insatser. 3.5 EU:s förberedelse inför anslutningen till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna Enligt EU-fördraget ska EU ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Därför rekommenderade kommissionen den 17 mars 2010 att Europeiska unionens råd skulle inleda anslutningsförhandlingar med Europarådet. Med utgångspunkt i ett förhandlingsmandat från rådet inledde kommissionen förhandlingarna den 7 juli 2010. EU:s anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kommer att komplettera det starka skydd av de grundläggande rättigheterna som redan finns i EU:s rättssystem (20) Meddelande från kommissionen: Ett förstärkt engagemang för jämställdhet Kvinnostadga: Europeiska kommissionens förklaring med anledning av Internationella kvinnodagen 2010 till minne av 15-årsdagen av den förklaring och den handlingsplattform som antogs av FN:s kvinnokonferens i Peking och 30-årsdagen av FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (KOM(2010) 78 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0078:fin:sv:pdf (21) KOM(2010) 491 slutlig, finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0491:fin:en:pdf [ej på svenska]. (22) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s handikappstrategi 2010 2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (KOM(2010) 636 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0636:fin:sv:pdf 11
tack vare Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och den rättspraxis avseende de grundläggande rättigheterna som med tiden vuxit fram i EU-domstolen. Europakonventionen kommer att ge ytterligare domstolskontroll av hur de grundläggande rättigheterna skyddas inom EU. Anslutningen kommer att ytterligare befästa den gemensamma inställningen till skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU och visar att EU lägger vikt vid Strasbourgsystemet för skyddet av dessa rättigheter. Det kommer även att säkerställa en harmoniserad utveckling av rättspraxis från EU-domstolen respektive Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Slutsats För att medborgarna ska kunna dra full nytta av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör både EU-institutionerna och de nationella myndigheterna klart och tydligt förklara när stadgan är tillämplig och inte. Den här första årsrapporten är ett konkret steg från kommissionen i denna riktning. Kommissionen kommer att lägga fram en liknande rapport varje år för att bevaka framstegen med tillämpningen och efterlevnaden av stadgan och för att se till att EU agerar oklanderligt i fråga om de grundläggande rättigheterna. Årsrapporterna ska stödja den konkreta tillämpningen av stadgan på ett kontinuerligt, bestämt och insynsvänligt sätt där alla berörda parter är engagerade. Genom dessa rapporter vill kommissionen ta tillfället i akt till årliga överläggningar med Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av stadgan. Kommissionen vill under de kommande åren dra lärdom av erfarenheterna av den konkreta tillämpningen av stadgan, samt de problem som påtalats av enskilda, och kommer att anpassa sina åtgärder i enlighet med detta. 12
Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapport om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna 1/
Inledning Checklista för grundläggande rättigheter Vilka grundläggande rättigheter påverkas? Är rättigheterna i fråga absoluta rättigheter (som inte får begränsas, exempelvis mänsklig värdighet och förbud mot tortyr)? Vilken påverkan har olika politiska alternativ vid beaktandet av grundläggande rättigheter? Är påverkan gynnsam (främjar grundläggande rättigheter) eller negativ (begränsar grundläggande rättigheter)? Har alternativen både gynnsam och negativ påverkan, beroende på vilka grundläggande rättigheter det gäller (exempelvis negativ påverkan på yttrandefrihet och gynnsam för immateriella rättigheter)? Skulle en begränsning av grundläggande rättigheter formuleras på ett tydligt och förutsägbart sätt? Skulle en begränsning av grundläggande rättigheter vara nödvändig för att uppnå ett mål av allmänt intresse eller för att skydda rättigheter och friheter för andra (vilka)? vara proportionell i förhållande till det önskade målet? bevara innebörden i de berörda grundläggande rättigheterna? Stadgan om de grundläggande rättigheterna är EU:s rättighetsförklaring. När Lissabonfördraget trädde i kraft blev stadgan rättsligt bindande. Det är ett historiskt genombrott när det gäller att förstärka ett Europa som bygger på rättigheter och gemensamma värderingar. I stadgan förs alla de grundläggande rättigheter som skyddas på unionsnivå samman i en enda text och får en tydlig, exakt och förutsebar definition. Stadgan om de grundläggande rättigheterna EU:s rättighetsförklaring Stadgan är inte en text med värderingar och principer som bara kan tillämpas i teorin. Den utformades för att vara ett instrument som ger människor möjlighet att faktiskt åtnjuta grundläggande rättigheter i alla situationer som styrs av EU-rätten. Det är ett levande dokument som EU-institutionerna ska tillämpa varje dag och som medlemsstaterna ska tillämpa när de genomför EU-rätten. År 2010 antog Europeiska kommissionen en strategi för stadgans konkreta tillämpning, så att människor ska kunna åtnjuta sina rättigheter i praktiken ( 1 ). Målet är att EU ska föregå med gott exempel för att säkerställa att de grundläggande rättigheterna i stadgan blir verklighet. Kommissionen vidtar åtgärder för att detta mål ska uppnås. Den kontrollerar att EU-rätten är förenlig med stadgan i alla steg av lagstiftningsprocessen från kommissionens förberedande arbete till dess att lagförslagen antas av Europaparlamentet och rådet och sedan tillämpas av medlemsstaterna. Som stöd för detta arbete har kommissionen tagit fram en Checklista för grundläggande rättigheter för att stärka kontrollen av hur de grundläggande rättigheterna påverkas av nya lagförslag. Kommissionen vill också ge medborgarna bättre information om vart de ska vända sig för att få hjälp vid kränkningar av grundläggande rättigheter. För att bevaka framstegen ska kommissionen varje år lägga fram en rapport om tillämpningen av stadgan. (1) Kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (KOM(2010) 573 slutlig), finns på: http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2010:0573:fin:sv:pdf 14
Skydd av de grundläggande rättigheterna i EU vem gör vad? Inom Europeiska unionen finns ett tydligt rättsligt krav att de grundläggande rättigheterna måste skyddas. Detta skydd garanteras av olika institutioner på nationell nivå eller på EU-nivå, beroende på om stadgan gäller. Om stadgan inte gäller ska de nationella konstitutionella systemen garantera att de grundläggande rättigheterna respekteras. Stadgan gäller för alla åtgärder från EU- På EU-nivå institutioner. Kommissionens roll är att se till att dess lagförslag följer stadgan. Alla EU-institutioner (framför allt Europaparlamentet och rådet) har samma ansvar för att följa stadgan i hela lagstiftningsprocessen. För medlemsstaterna är stadgan tillämplig endast i samband med att de genomför EU-rätten. Om en nationell myndighet (förvaltning eller domstol) kränker de grundläggande rättigheterna i stadgan när de genomför EU-rätten, kan kommissionen föra ärendet till Europeiska unionens domstol. Kommissionen är inget juridiskt organ eller en appellationsdomstol mot besluten i nationella eller internationella domstolar. Den kan heller inte, av princip, bedöma ett enskilt fall utom när det är relevant för dess uppgift att se till att medlemsstaterna tillämpar EU-rätten korrekt. Om kommissionen upptäcker ett mer omfattande problem kan den kontakta de nationella myndigheterna för att få det åtgärdat, och i sista hand föra en medlemsstat inför domstolen. Syftet med dessa förfaranden är att säkerställa att den nationella lagen i fråga eller praxis för en nationell förvaltning eller domstol överensstämmer med kraven i EU-rätten. Europeiska unionens domstol Domstolen i Luxemburg är en av Europeiska unionens institutioner. Det är den slutliga instansen när det gäller fördrag, stadgan och EU-rätt. Den ser till att de tolkas och tillämpas på samma sätt i hela unionen och att EU:s institutioner och medlemsstater gör vad som krävs av dem enligt EU-rätten. Europeiska unionens domstol har sedan länge erkänt de grundläggande rättigheterna som en integrerad del av EU-rättens allmänna principer med hänvisning till medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. När enskilda personer eller företag anser att en lag från EU-institutionerna, vilken direkt påverkar dem, kränker deras grundläggande rättigheter, kan de föra fallet till domstolen, som enligt vissa villkor har befogenhet att upphäva en sådan lag. 15
Informera medborgarna om var de kan klaga Enskilda personer kan förlora sin rätt till ersättning om de, när de för sitt ärende inför rätt nationell domstol eller myndighet, inte håller den angivna tidsfristen när de bevakar sina rättigheter. Kommissionen avser att, i samarbete med nationella organ som arbetar med att skydda de grundläggande rättigheterna, ombudsmän och andra relevanta organ, bättre informera medborgarna om vart de kan vända sig med klagomål. Skyddet av grundläggande rättigheter inom EU ska inte vara en hopplös labyrint för enskilda personer som försöker hävda sina rättigheter. Nationella myndigheter måste tillämpa stadgan när de följer bestämmelser inom EU-rätten. Domare i medlemsstaterna har, under ledning av domstolen, befogenhet att se till att medlemsstaterna följer stadgan endast när dessa genomför EU-rätten. Enskilda personer kan också få ersättning eller skadestånd om deras rättigheter enligt EU-rätten kränks. På nationell nivå När stadgan inte gäller, ska medborgarnas grundläggande rättigheter garanteras av de nationella myndigheterna enligt det konstitutionella systemet. Medlemsstaterna har omfattande nationella regler för grundläggande rättigheter, som garanteras av nationella domare och konstitutionella domstolar. Om EU-rätten inte gäller för en viss situation, är det medlemsstaten ensam som ska se till att deras skyldigheter vad gäller grundläggande rättigheter uppfylls. Därför ska klagomål ställas till den nationella förstainstansrätten. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Europarådet är en internationell organisation med 47 europeiska länder. Den hanterar ärenden om mänskliga rättigheter och har antagit Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Europarådet är åtskilt från EU. Alla EU:s medlemsstater är också medlemmar i Europarådet och bundna av konventionen. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (finns i Strasbourg) är en internationell domstol och ett organ i Europarådet som styr anmälningar om påstådda kränkningar av de rättigheter som anges i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg för också juridisk talan som en sista utväg för enskilda som anser att deras grundläggande rättigheter har kränkts av en medlemsstat vilka alla har antagit Europakonventionen om de mänskliga Rollen för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna rättigheterna. När Lissabonfördraget trädde i kraft blev Europeiska unionen tvungen att ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. När denna process är klar kan enskilda personer som anser att deras mänskliga rättigheter har kränkts av EU också föra sitt ärende till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ska därför erbjuda ett externt kontrollsystem, oavsett vilken myndighet (nationell eller EU) som har antagit en lag som eventuellt kan vara kränkande för en mänsklig rättighet. Den här rapporten är ett viktigt redskap i genomförandet av rättigheterna och friheterna i stadgan. Den ska för första gången med exempel Årsrapport: Utfallet av stadgan visa hur stadgan tillämpas. Rapporten informerar allmänheten om situationer där de kan förlita sig på stadgan och på Europeiska unionens roll när det gäller mänskliga rätigheter. Den anger vad som har gjorts och vad som ska göras för att stadgan ska tillämpas till fullo. Rapporten bygger på EU-institutionernas åtgärder och på analysen av brev från allmänheten och frågor och framställningar från Europaparlamentet. Rapporten täcker år 2010 och ska följas av en rapport varje år. 16
Framtida rapporter kommer att täcka alla bestämmelser i stadgan varje år och kommer därmed att redogöra för var framsteg har gjorts och var nya problem har uppstått. Översikt över brev och frågor om grundläggande rättigheter till kommissionen Bland de brev från allmänheten om grundläggande rättigheter som kommissionen fick under 2010, berörde ungefär en tredjedel situationer där stadgan kan tillämpas. I många fall begärde kommissionen information från de berörda medlemsstaterna eller förklarade gällande regler för den klagande. I andra fall skulle de klagande ha vänt sig direkt till de nationella myndigheterna eller till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Om det var möjligt hänvisades de klagande till andra organ för att få mer information (t.ex. nationella dataskyddsmyndigheter). Bland frågorna och framställningarna från Europaparlamentet 2010 berörde ungefär hälften frågor inom EU:s behörighet. I många fall kontaktade kommissionen medlemsstaten för att få BREV FRÅGOR Utanför EU:s behörighet 69 %... med specifik uppföljning 19 %... ingen specifik uppföljning 12 % Inom EU:s behörighet 31 % Utanför EU:s behörighet 69 %... med specifik uppföljning 12 %... ingen specifik uppföljning 27 % Inom EU:s behörighet 39 % FRAMSTÄLLNINGAR... med specifik uppföljning 32 % Utanför EU:s behörighet 51 %... ingen specifik uppföljning 17 % Inom EU:s behörighet 49 % 17
förtydliganden om påstådda kränkningar. Svaren från kommissionen förklarade eller förtydligade relevant politik och pågående initiativ. Rapportens uppbyggnad Rapporten är uppbyggd efter stadgans sex rubriker: Värdighet, Friheter, Jämlikhet, Solidaritet, Medborgarnas rättigheter samt Rättskipning. Alla de sex kapitlen i rapporten innehåller följande information om tillämpningen av stadgan: Exempel på hur EU:s institutioner ( 2 ) och i relevanta fall medlemsstaterna ( 3 ) har tillämpat stadgan under 2010. Frågor och framställningar från Europaparlamentet ( 4 ) och brev från allmänheten under 2010 som handlade om grundläggande rättigheter. Relevant rättspraxis från domstolen ( 5 ). Uppgifter som samlats in av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter under 2010 ( 6 ). (2) Exempel på kommissionens tillämpning av stadgan vid förberedelsen av de initiativ som antogs 2010, och exempel på tillämpningen av stadgan i lagstiftningsprocessen under 2010 inför Europeiska parlamentet och rådet. (3) Exempel på medlemsstaternas tillämpning av stadgan vid genomförandet av EU-rätt under 2010. (4) Frågor från Europaparlamentet under 2010 och framställningar till Europaparlamentet, för vilka Europaparlamentet under 2010 begärde ett yttrande eller en uppföljning från kommissionen. (5) Rättspraxis där domstolen direkt har citerat stadgan eller hänvisat till grundläggande rättigheter i slutledningen, offentliggjort under 2010. (6) Uppgifter från undersökningar och datainsamlingar om grundläggande rättigheter inom EU och som offentliggjorts i tematiska rapporter. 18
Människans värdighet Rätt till liv Människans rätt till integritet Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling Förbud mot slaveri och tvångsarbete 1/
Värdighet Kommissionen föreslog under 2010 nya EU-bestämmelser för att bekämpa människohandel, något som uttryckligen förbjuds i stadgan. Kommissionen undersökte vilken effekt säkerhetsskanning på flygplatser kan ha på människans värdighet och andra grundläggande rättigheter. Syftet med denna teknik är att öka säkerheten vid flygningar och EU måste se till att bestämmelserna om användning av skannrar skyddar människors värdighet och andra grundläggande rättigheter, samt resenärernas hälsa. Respekten för människans värdighet är särskilt viktig när det gäller bestämmelser för EU:s gemensamma yttre gränser. Nya bestämmelser om ingripanden mot migranter till sjöss, och regler för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), garanterar skyddet av värdigheten för alla migranter. Brev Andra Människans värdighet Andra 11 % Medborgarnas rättigheter 25 % Värdighet 2 % Arrestering Rättskipning 36 % Friheter 9 % Jämlikhet 13 % Solidaritet 4 % 20
Människans värdighet Människans värdighet är utgångspunkten för alla grundläggande rättigheter. Den garanterar att en människa skyddas från att behandlas som ett objekt av staten eller av andra medborgare. Rättigheterna och friheterna under rubriken Värdighet, t.ex. rätten till liv och förbudet mot tortyr och slaveri, måste respekteras så att vi kan utöva andra rättigheter och friheter i stadgan, t.ex. yttrandefrihet och mötes- och föreningsfrihet. Ingen av de rättigheter som fastställs i stadgan får användas för att skada en annan persons värdighet. Under 2010 fick kommissionen ta emot ett antal brev från allmänheten och frågor och framställningar från Europaparlamentet i denna fråga. De berörde huvudsakligen situationen för olagliga immigranter vid de yttre gränserna och arresteringar. Till följd av detta vidtog kommissionen i många fall åtgärder för att säkerställa att stadgan efterlevs i förhållande till EU-rätten. Ett av fallen berörde respekten för människans värdighet vid unionens yttre gränser, efter påståenden om misshandel. I ett antal andra fall som kom till kommissionens kännedom 2010 handlade den påstådda kränkningen av mänsklig värdighet inte om genomförandet av EU-rätt. Det gällde t.ex. påstådd misshandel i samband med rutinmässiga poliskontroller. Respekten för människans värdighet vid unionens yttre gränser Icke-statliga organisationer uppmärksammade kommissionen på ett antal fall av påstådd misshandel och kränkning av människans värdighet bland migranter, kränkningar som utförts av de nationella gränsvakterna i en medlemsstat. Gränsförvaltningen vid de yttre gränserna i det så kalllade Schengen-området omfattas av EU-bestämmelser och kommissionen ingrep i det här fallet. När Schengenområdet bildades avskaffade medlemsstaterna gränskontrollerna och behöll dem bara vid gränser mot medlemsstater som inte är medlemmar i Schengen och mot länder utanför EU. Nationella gränsvakter måste till fullo respektera de grundläggande rättigheterna, däribland människans värdighet, när de följer EU-bestämmelser om gränsförvaltning. Frågor Rätt till liv Respekt för människans värdighet från polisen i en medlemsstat Solidaritet 11 % Medborgarnas rättigheter 12 % Jämlikhet 28 % Rättskipning 16 % Andra 9 % Värdighet 6 % Friheter 18 % Arrestering 2% Förbud mot tortyr 3% I ett fall hävdade en enskild person att han hade blivit misshandlad under en rutinmässig poliskontroll på gatan, vilket kränkte hans mänskliga värdighet. Frågor som rör upprätthållandet av lag och ordning, såsom rutinmässiga poliskontroller på gatan, är medlemsstaternas ansvar. Det finns ingen unionslagstiftning på detta område, vilket innebär att stadgan inte kan åberopas i detta sammanhang och att kommissionen inte kan följa upp sådana klagomål. Den klagande ska söka upprättelse på annat håll, t.ex. hos de nationella domstolarna. Domstolarna ska sedan tillämpa de konstitutionella principerna i medlemsstaten i fråga. 21