Jämförelse av agonistiska beteenden i två olika stallsystem för grisar

Jämförelse av agonistiska beteenden i två olika stallsystem för grisar En beteendestudie på dräktiga suggor i en konventionell suggpool Comparison of agonistic behavior of pregnant sows in two different stall systems for pigs Hanna Laakso Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Biologi ; Etologi Kandidatarbete 15 hp Handledare: John Piccolo Examinator: Larry Greenberg Datum: 2016-07-06 Löpnummer: 16: 100

Abstract Pig production is a major industry around the world and there are many opinions about how to best ensure their welfare. Sweden has stringent animal welfare standards, but there are continual efforts to improve animal husbandry. The sows used for breeding are often maintained longer than a production animal, and are often kept in different types of stable systems. There are many different ways of keeping sows and there are previous studies that examine, for example, the connection between aggression and the stall system. The hypothesis in this study is: Sows in transponder (electronic feeding) systems show more agonistic behaviors that indicate / or can lead to stress than sows fed a single daily regular ration in a free range system with feeding stalls. This has been examined using an ethogram to register the sow behavior. Fifty sows in each stable system were investigated for 3 minutes per pig, and the number of bites and escapes were recorded. The results show that there is a significant difference between the different stables. The number of pigs biting another pig in the transponder stable was 17 and the number of pigs biting another pig in the stable with feeding stalls was 6. My results suggest that transponder stables are more stressful for the sows to live in than the stable with feeding stalls Sammanfattning Grisproduktionen är en stor industri runt om i världen och det finns många åsikter och tankar om hur djuren mår och bör ha det. Sverige har en unik djurskyddlag som värnar om djuren, men det finns alltid detaljer att förbättra i djurhållningen och de olika systemen. Suggorna, som är avelsdjur för att kunna producera slaktgrisar lever längre än en slaktgris, ofta i annorlunda stallsystem. Det finns många olika sätt att hålla suggorna på och det finns tidigare studier som bl.a. undersöker samband mellan aggressioner och hållningsätt. Hypotesen i den här studien är: Suggor i transpondersystem visar fler agonistiska beteenden som tyder på eller kan leda till stress än suggor med en enda regelbunden dagsgiva i båsutfodring. Detta har undersökts med hjälp av etogram för att registrera suggornas beteende och sedan testa om det finns en signifikant skillnad i de olika systemen. Femtio suggor i varje stallsystem undersöktes i 3 minuter per gris. För varje bett i en annan gris och för varje flykt ifrån en annan gris så kryssades en ruta i. Resultatet visar på att det är en signifikant skillnad i de olika stallarna. Antal grisar som bet en annan gris i transponderstallet var 17 stycken och antal grisar som bet en annan gris i båsstallet var 6 stycken. Resultatet av studien visar att Transponderstallet är stressigare för suggorna att leva i än Båsstallet.

Inledning Människan började domesticera grisen (Sus scrofa domestica) från vildsvinen (Sus scrofa) till matproduktion för runt 10,000 år sedan (Spinka 2009). För att idag kunna få fram tillräckligt mycket grisar till slakt måste vi hålla dräktiga avelssuggor i stora grupper som sedan får föda kultingar som man avvänjer och sedan föder upp till slakt. Ferala grisar lever i mindre familjegrupper, 2-4 suggor som håller ihop med sina kultingar men vid brunst träffar en galt, som under normala förhållanden lever solitärt eller i grupper med yngre galtar. De domesticerade grisarna har beteendemässigt stora likheter med vildsvinen som oftast lever i skogen, därför kan man säga att en suggas naturliga miljö att leva i skulle vara i skogsmiljö och de rör sig normalt sett på områden mellan 100-2500 ha (Edwars 2011). På grund av dessa faktorer kan man tänka sig att det innebär en viss påfrestning för djuren att hållas på för dem trång yta och i större grupper än vad som skulle vara normalt, dessutom utan normala födosöksmöjligheter. I Sverige är det enligt 3 kap 7 19 L100 Sveriges Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket m.m. (2010:15) bestämt att sinsuggor ska om de är över 6 djur/box ha minst 2,5 m² per gris som totalyta och att grisar ska ha tillgång till strömedel som sysselsättning. När man undersökt grisars beteende under naturliga förhållanden har man upptäckt att födosöksbeteendet inte skiljer sig åt från deras förfäder vildsvinens. En domesticerad gris i naturlig miljö födosöker över halva sin vakna tid per dygn och fördelar på det sättet sitt intag av föda på flera små mål per dygn (Spinka 2009). Traditionellt sett i vanlig båsutfodring utfodras dräktiga suggor med hela dagsgivan på en och samma gång och får snabbt äta upp maten (Edwars 2011). Det finns dock teorier om att grisar inte gärna äter själva och att det är något som sitter i dem sedan de diat ihop med sin kull, trots att de naturligt sett inte skulle äta en gång om dagen kanske de ändå föredrar att äta ihop med andra (Olsson, Andersson, Boterma, Rantzer & Svendsen 2008). Det har varit många debatter om hur grisar i livsmedelsindustrin har det, framför allt slaktsvinen. Det finns där ganska mycket undersökt kring hur man bäst kan sysselsätta dem i boxarna och hur de påverkas av att leva instängda hela livet när de egentligen motiveras för att födosöka och böka mer än halva sin vakna tid på dygnet. Vad som man i allmänhet inte pratar så mycket om (förutom fixeringsdebatten som ägde rum 2014-2015) är avelsdjuren, alltså suggorna som lever betydligt längre än smågrisarna och vad de gör när de inte har kultingar att ta hand om. För ca 20 år sedan började man utvärdera utfodringssystem med transpondrar i Sverige och de har med tiden förnyats och uppdaterats. Nu har ofta suggorna chip i öronen och får reglera sina mattider själva och även reglera hur ofta de vill äta, de går oftast i större dynamiska grupper, alltså redan stabila grupper som blandas (Edwars 2011; Olsson et al. 2008) Enligt L 100 kap 3 kap 14 ska en transponderstation tillgodose att alla suggorna som hör till den ska kunna äta sin dagsgiva inom ett 12 timmars intervall. Transpondersystemet skiljer sig mycket från de andra systemen som ofta utfodrar en gång om dagen och suggorna håller sig oftast i samma stabila grupper under sinläggningstiden. Teoretiskt sett skulle det kunna vara mindre stressande och därmed eventuellt orsaka mindre konflikter för suggorna att få anpassade givor som de själva kan fördela då det påminner mer om deras naturliga födosöksbeteende. Det innebär dock även enligt Edwars (2011) en mer stressande situation för suggan att konkurrera med flera andra suggor om foderstationerna, vilket kan innebära mer aggressioner och enligt undersökningar verkar aggressiviteten bli högre i ett transpondersystem p.g.a. konkurrensen som uppstår än i stallet med utfodring i bås en gång om dagen (Olsson et al. 2008). Agonistiska beteenden som att bita varandra eller slåss och flykt beteende för att fly undan bråk eller bett (Stukenborg, Traulsen, Puppe, Presuhnc & Krieter 2011) kan påverka välfärden hos suggorna om dessa uppkommer allt för ofta (Stevensa et. al. 2015). Däremot innebär ett transpondersystem enligt Remience et. al. (2008) en mer stimulerande och social miljö. I en vanlig intensiv produktion har man oftast stabila grupper av suggor som redan känner varandra sedan brunst och insemination så bråk om rangordning och maten blir inte så

påtaglig, men det kan däremot vara stressande med enbart en utfodring om dagen då det skiljer sig från vad som anses naturligt. Ett nyare system att hålla suggor i är lösdrifter med transponderstationer som suggorna kan gå in i när det passar dem själva och fördela sin förbestämda dagsgiva själva. Detta system passar bättre ihop med hur suggorna lever och födosöker naturligt om man ser till hur födointaget fördelas. Det finns dock nackdelar, bland annat konkurrensen som uppstår när suggorna köar till fodermaskinerna. Dessutom blandar många suggor som inte känner varandra, i dynamiska grupper i avdelningar med transponderrobotar, vilket leder till att de måste göra om rang och hierarki med individer de ej är bekanta med sedan innan, alltså ökad aggressivitet bland djuren (Edwars 2011; Olsson et al. 2008). Aggressivitet är dock naturligt för att etablera dominansrelationer och förekommer även hos djur i deras naturliga miljöer, men det är en kostnad för ett djur med en fysisk strid och det är det sista man tar till efter att ha hotat och försökt visa med exempelvis kroppspråket att man är starkare eller svagare (Hauser 2005). Grisar har en strikt hierarki i grupperna, de äldre och större grisarna är oftast dominanta över de yngre och mindre (Marchant-Ford 2009) och i en familjegrupp med vildsvin eller ferala suggor är aggressiva interaktioner mycket lägre än hos de grisar vi håller i våra inhysningsystem (Keeling & Jensen 2009). Trots att ferala grupper med suggor kan ha områden som överlappar varandra så försöker de undvika konfrontationer mellan de olika grupperna och inom grupperna av ferala suggor så kan det visserligen uppkomma aggressioner som resurser som mat, men en mindre sugga viker sig generellt alltid direkt för en dominant sugga utan att det behöver markeras på ett fysiskt sätt (Marchant-Ford 2009). Man har även sett att aggressionen är högre hos grisar under dagtid, det beror antagligen på att de är som mest aktiva då (Stukenborg et al. 2011) Intressant för att mäta en del av välfärden hos avelsuggor är att se på hur stor skillnad de visar i olika beteenden som går att koppla till stress i respektive system och se om skillnaden är signifikant. Välfärd är ett brett begrepp och innefattar flera olika faktorer, men enligt Fraser (2008) ska man hitta en bra balans mellan naturligt beteende, upplevelser och djurets hälsa. Det som är intressant i det här arbetet att se på är det naturliga beteendet, födosöket, kombinerat med upplevelser som hotfulla interaktioner mellan djuren för att få förståelse för vilket system som ger de bästa förutsättningar för de punkterna. Agonistiska beteenden som att bita varandra eller slåss och flykt beteende för att fly undan bråk eller bett (Stukenborg, et.al 2011) kan enligt Stevensa et. al. (2015) påverka välfärden på ett negativt sätt hos suggorna och enligt Scheffler, Stamer, Traulsen & Krieter (2016) kan mycket agonistiska beteenden i en grupp grisar tyda på eller leda till stress. Stress är ett brett psykologiskt begrepp och innefattar många olika faktorer, det kan vara svårt att förklara men man kan definiera det som en biologisk respons när ett djur uppfattar ett hot, känner en oförmåga att klara av sin miljö och omgivning och inte kunna anpassa sig efter den (Borell, Dobson & Prunier 2007). Man kan inte mäta ett djurs stressnivåer genom att bara undersöka beteenden, men man kan ändå få en bild av hur suggorna mår och hur resonera kring hur beteendena kan stressa suggorna på lång sikt (Nicole 2011). För att se exakt halt av stress i ett djur kan man mäta kortisolhalter i saliven (Borell, Dobson & Prunier 2007). Eftersom att suggor naturligt sett skulle födosöka och få i sig mat fördelat över halva sin vakna tid så finns risken för dem att utveckla stereotypiska beteenden när de utfodras allt för sällan och har för lite att göra i kombinaton med stressen vid mycket agonistiska beteenden (Stolba, Baker & Wood-Gush 1983; Scheffler et al. 2016). Ett djur som är stressat under en längre tid kan få ett nedsatt immunförsvar (Jensen 2009). Man ska vara medveten om att stress inte är detsamma som lidande för grisen, men långvarig stress och många stressmoment som inte suggorna kan ta sig ur kan leda till lidande (Nicole 2011). Det känns därför relevant att undersöka eventuella skillnader på suggornas beteenden, därav syftet med studien som är att testa hypotesen att suggor i transpondersystem visar fler agonistiska beteenden som tyder på/ eller kan leda till stress än suggor med en enda regelbunden dagsgiva i båsutfodring. Som indikatorer på stress har jag jämfört antalet bett och antalet flyktbeteenden i respektive stall.

Material och metod Söktjänster, etogram och studieplatsen För att få fram fakta och studier kring grisars naturliga miljö, beteende och stress har söktjänsten One Search används med sökord som Sus scrofa pigs behavior agonistic behaviour sows stress animal stress electronic feeder pigs deep-litter. Fakta är även tagen ur böcker skrivna av b.la etologer med fakta om djurens naturliga beteende och ur faktablad från SLU om transponderutfodring. Ett etogram med agonistiska beteenden skapades (Bilaga 1), där i finns aggressivt beteende som att bita en annan sugga (Scheffler et al. 2016) och rädsla som att fly ifrån en annan sugga (Neville 2008). Studien är gjord i en konventionell suggpool i Dalsland där suggorna insemineras och hålls innan det är dags för grisning, då åker de ut till så kallade satellitgårdar och grisar samt avvänjer kultingarna där. En sugga är dräktig i ca 114 dagar och åker iväg till satellitgården ca tre veckor innan grisningen är beräknad. De går alltså ca 3 månader åt gången på suggpoolen och använder båda stallsystemen beroende på vart i dräktigheten de befinner sig, i båsstallet går de ca 7 veckor och slutgiltiga stallsystemen innan grisningen är alltid transponderstallet där de går i ca 6 veckor. Suggorna är hybridkorsningar av raserna Yorkshire och Lantras och i blandad fertil ålder. I stallet som undersökts med båsutfodring går suggorna grupperade ca 60 stycken i varje grupp på djupströbädd av halm och varje grupp har en totalyta på 162 m² och utfodras en gång om dagen på oregelbundna tider. De går i stabila grupper under första perioden av sin dräktighet. Vid utfodring i båsstallet blir suggorna inlåsta i individuella ätbås i ca 1 timme och släpps sedan ner i bädden igen. Under övrig tid står ätbåsen alltid öppna. I stallet med transponderutfodring är grupperna dynamiska, alltså blandade och en ny grupp kommer in och en ny grupp åker ut en gång i veckan och suggorna hålls här under den senare perioden av dräktigheten. Det går ca 350 suggor på samma yta som är 900 m² och de delar på 5 foderstationer, suggorna har en inställd mängd mat som de får välja själva hur de vill fördela över dygnet, den sugga som går in i foderstation registreras i en dator och den portionerar ut mat så länge suggan är kvar i stationen, tills dagsgivan är slut. En del suggor äter flera gånger per dygn och en del äter en större giva åt gången med längre tid tills nästa dagsgiva är tillgänglig, djurskötarna undersöker en alarmlista varje dag och har koll på om någon sugga inte har ätit, då får man hjälpa den in i en transponderstation om den behöver det. Suggorna går på en djupströbädd av halm, men runt foderstationerna är det spaltgolv. Alla suggor äter en speciellt utformad torrfoderblandning. Undersökningen går ut på att jämföra suggornas beteende i dessa två stallar och se om man kan se en tydlig skillnad på agonistiska beteenden som skulle kunna leda till stress.

Datainsamling Datainsamlingen är gjord med hjälp av listor på djurens namn där man slumpat ut 50 suggor i vardera avdelningen. Dessa har numrerats och märkts ut med speciell märkkrita och djuren blir granskade i den ordning som slumpas ut, det kan vara i vilket stall som helst, man antecknar endast vilket stallsystem man är och granskar i. Granskningen är spridd under en hel dag mellan 03.00 på morgonen och 20.00 på kvällen. Den sugga som ska studeras följs under tre minuter och när något av de valda beteendena utförs skrivs kryssar man i det i etogram som är personligt för varje sugga. Det man antecknade mer på etogramet än kryss för olika beteenden var i vilket stallsystem man befann sig i. Tiden tas noggrant med ett tidtagarur. Utfodringen i båsstallet sker oftast på morgonen runt 08,00 men kan variera. Termen Bett innebar att en sugga bet aggressivt i en annan sugga och termen Flykt innebar att en sugga sprang eller kastade sig ifrån en attackerande eller aggressiv sugga. Dataanalys För att se om skillnaden i antal bett och antal flykter från andra suggor i de olika stallen var signifikant analyserades data med hjälp av rankning i ett Mann-Whitney U-test (Hinton 2004). Beteendena är analyserade var för sig. Ett Chi-Square test i Excel användes för att se om antalet individer som bet eller flydde hade en signifikant skillnad.

Antal flykter Antal bett t Resultat Det fanns en signifikant skillnad på både antal bett och antal flyktbeteenden i Transponderstallet kontra Båsstallet. Studien visar på både högre antal bett (Mann-Whitney U-test, p=0,03) och högre antal flyktbeteende (Mann-Whitney U-test, p=0,04) i transponderstallet (Hinton 2004). Antalet bett i Transponderstallet var 32 stycken och antalet bett i Båsstallet var 11 stycken (fig.1). Antalet flykter i Transponderstallet var 11 stycken och antalet flykter i båsstallet var 8 stycken (fig. 2). 35 30 25 20 15 10 5 0 T-stall B-stall Figur 1. Totala antalet bett i transponderstallet respektive båsstallet när man undersökte beteenden i 3 minuter/gris på 50 stycken suggor i varje stall. 12 10 8 6 4 2 0 T-stall B-stall Figur 2. Totala antalet flykter i transponderstallet respektive båsstallet när man undersökte beteenden i 3 minuter/gris på 50 stycken suggor i varje stall.

Antal individer som flydde Antal individer som bet Chi-Square testet visar på skillnaden mellan antal individer som bet en annan gris i de olika stallarna skiljer sig åt signifikant (p=0,009). Antal grisar som bet en annan gris i Transponderstallet var 17 stycken och antal grisar som bet en annan gris i båsstallet var 6 stycken (fig.3). Antal grisar som flydde stallarna kunde man inte se någon skillnad på, det var 6 stycken och antal grisar som flydde i båsstallet och det var 6 stycken som flydde i transponderstallet (fig.4). 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 T-stall B-stall Figur 3. Antal individer som bet en annan gris i transponderstallet respektive båsstallet. 7 6 5 4 3 2 1 0 T-stall B-stall Figur 4. Antal individer som flydde från en annan gris i transponderstallet respektive båsstallet.

Diskussion Den hypotes som ställdes om att de agonistiska beteendena var högre i transponderstallet stämde överens med beteendeundersökningen. Det fanns mer bett och flyktbeteende totalt per gris i Transponderstallet än i Båsstallet. Både bett och flyktbeteende betyder att det med största sannolikhet blir en stressigare miljö för suggorna där det förekommer som mest (Stevensa et. al. 2015). Jämför man med andra studier ser det ut att stämma överens med vad man i tidigare forskning kommit fram till. Att blanda grupper som utfodras med transponderstationer innebär mer agonistiska beteenden, dels för att hierarkin måste bestämmas oftare och för att suggorna konkurrerar om stationerna (Olsson et al. 2008). De större konfrontationerna i Transponderstallet skedde i köerna till utfodringsautomaterna, vilket beror på konkurrensen om resursen som finns där inne (Edwars 2011) men även när en mindre sugga ville ta sig till foderautomaten från andra stallet och måste passera större dominanta suggor från andra grupper. I Båsstallet skedde konfrontationerna mest vid vattenkopparna, men även när nyfikna suggor ville se vad vi gjorde inne i stallet, vilket kanske inte hade hänt om vi inte stått där. Dock arbetar det människorna i stallarna ca 8 h om dagen så suggorna är ändå vana vid människor. Man har även sett att aggressionen är högre hos grisar under dagtid (Stukenborg et al. 2011) och datainsamlingen skedde i huvudsak under dagtid, för att undersöka närmare hade man kunnat samla in data under ett helt dygn och på det sättet fått med fler individer och kanske ett ännu jämnare resultat. Även om Transponderstallet hade fler agonistiska beteenden än i Båsstallet så är djurvälfärden bra i de båda stallarna. Gården kontrolleras av en veterinär ca var 6:e vecka som är skyldig att rapportera in missförhållanden och se till att djuren sköts och hålls på bästa möjliga sätt. Även om det är ytterst onaturligt för suggor att äta mat en gång om dagen (Edwars 2011) verkar ett båssystem med grupperade grupper vara att föredra framför ett system med transpondrar för suggorna om man ser till deras beteende. Eftersom grisar i Sverige ska ha tillgång till sysselsättande strömedel enligt L100 2 kap 7 (2010:15) kommer de inte gå med helt tomma magar trots få utfodringar, utan kan födosöka i och äta på i detta fall halmen. Man kan inte veta säkert om det är på grund av att grupperna blandas eller konkurrensen utanför stationerna som det är högre frekvens av agonistiska beteenden i Transponderstallet, grisarna kan även ha lite mindre utrymme per sugga där jämfört med i båsstallet beroende på hur många djur man sätter in. En ändring som skulle kunna göra viss skillnad kunde varit att gruppera grisarna så inte de olika grupperna går ihop, det kräver dock resurser och ombebyggelse i just detta stall vilket kan bli ett problem, men värt att tänka på om man vill bygga nytt och funderar på ett transponderstall. En fundering som dök upp var att i just denna undersökning så går suggorna som har gått längst i sin dräktighet i Transponderstallet. Man kan fundera på om de har en betydligt högre halt av hormon i kroppen än suggorna i Båsstallet som inte är lika långt gångna i sin dräktighet och om det kanske kan påverka eventuell aggressionsnivå. Jag kan inte hitta någon studie som bekräftar tanken, men hur det än är så verkar det inte omöjligt att aggressionen höjs i ett stallsystem med blandade djurgrupper och konkurrens vid en viktig resurs som kan vara svåråtkomlig om det är mycket djur vid automaterna åt gången. Det hade varit intressant för framtida forskning att mäta hormonhalterna i djuren i olika stadier av dräktigheten. Alla undersökningar visade på skilda resultat förutom när det gällde antal individer som visade flyktbeteende då antalet var detsamma i respektive stall. Det kan ha att göra med att någon av de slumpade suggorna i transponderstallet var ranglåg och fick ta mycket bett eller attacker under de 3 minuterna vi undersökte. Dock framgår det i texten att i en mer naturlig

situation behöver inte en dominant sugga attackera eller bita för att få en ranglåg sugga att avvika från platsen, så det är inte information som går att förkasta att suggor behöver fly från varandra eller bita varandra för att kommunicera. Även om det var en del agonistiska beteenden i stallarna har jag svårt att tro att det skulle vara något som kan leda till långvariga stressbeteenden som stereotyper för suggorna, då det inte förekommer agonistiska beteenden hela tiden, samt att det kan nog krävas mer för att utveckla stereotypiska beteenden (Stolba, Baker & Wood-Gush 1983). Om suggorna inte hade haft halm kan man tänka sig att stressen hade varit högre, det kanske hade varit mer bråk, så att de har sysselsättning och utfyllnad i magen i form av halm vilket ger en mättnadskänsla och att tarmarna får arbeta med fibrerna halmen (Hultman 2010) är säkerligen en bidragande faktor till att djurvälfärden ändå är bra i svensk grisproduktion. Sammanfattningsvis visar studien på att hypotesen stämmer, det förekommer mer agonistiska beteenden i stallsystemet med transponderutfodring, då man kunde observera både fler bett och mer flyktbeteende där än i stallsystemet med ätbås. Förhoppningsvis kan denna studie vara en enklare vägledning om man funderar på att bygga nya stallar till sina grisar eller vill starta upp en grisgård själv. Det finns fler system för konventionella suggor än dessa som presenteras här, men på en större gård kan jag tänka mig att det är liknande de här man väljer mellan. Det hade varit intressant att någon gång studera transpondersystem där suggorna går i bestämda grupper och se om de agonistiska beteendena fortfarande skiljer sig signifikant från ett båsstall med bestämda grupper.

Referenser Borell E., Dobson H & Prunier A. (2007) Stress, behaviour and reproductive performance in female cattle and pigs. Hormones and Behavior 52: 130 138 Edwars S. (2011) UFAW Animal Welfare : Management and Welfare of Farm Animals. Webster J. (red). Pigs. Universities Federation for animal welfare Fraser D. (2008) Understanding animal welfare. Acta Veterinaria Scandinavica Hauser M. (2005) Essential animal behavior. G. Scott (red) Communication. Department of Biological Sciences, University of Hull, Hull UK Hinton P. R., (2004) Statistics explaind 2 nd edition. A Guide for Social Science Students. Routledge Hultman P., (2010) Kostfibers betydelse för grisars välfärd. Studentuppsats. SLU Uppsala Keeling L. & Jensen P. (2009) The ethology of domestic animals 2 nd edition. Jensen P. (red) Abnormal behavior, stress and welfare. CABI. Marchant-Ford J-N (2009). Welfare of pigs. Welfare of dry sows. SpringerLink Neville G. (2008) Physiology and Behaviour of Animal Suffering. Anxiety and fear. Williston, GB: Wiley-Blackwell Nicol C. (2011) UFAW Animal Welfare : Management and Welfare of Farm Animals. Webster J. (red). Behavior as an indicator on animal welfare. Universities Federation for animal welfare Olsson A., Andersson M., Boterma J., Rantzer D, Svendsen J(2008) Transponderutfodring ESF till dräktiga suggor. Faktablad SLU. Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap Remience V., Wavreille J., Canart B., Meunier-Salau n M., Prunier A., Bartiaux-Thill N., Nicks B., Vandenheede M. (2008) Effects of space allowance on the welfare of dry sows kept in dynamic groups and fed with an electronic sow feeder. Applied Animal Behaviour Science 112: 284 296 Scheffler K., Stamer E, Traulsen I., Krieter J. (2016) Relationship between behavioural tests and agonistic interactions at different age levels in pigs. Applied Animal Behaviour Science 177: 19 24 Spinka M. (2009) The ethology of domestic animals 2 nd edition. Jensen P. (red) Behavior of pigs. CABI Stevensa D., Karlena G., Morrison R., Gonyouc H., Butlera H., Kerswella K., Hemswortha P. (2015) Effects of stage of gestation at mixing on aggression, injuriesand stress in sows. Applied Animal Behaviour Science 165: 40 46 Stolba A., Baker N., & Wood-Gush D. (1983) The Characterisation of Stereotyped Behaviour in Stalled Sows by Informational Redundancy. Behavior 87: 157-182 Stukenborg A., Traulsen I., Puppe B., Presuhnc U., Krieter J. (2011) Agonistic behaviour after mixing in pigs under commercialfarm conditions. Applied Animal Behaviour Science 129: 28 35

Bilaga 1. Etogram BETT FLYKT