Minnesanteckningar FRAMTIDSBEREDNINGEN Sekretariatet Anders Ajaxson 2012-06-01 LK/120036 Plats Närvarande Rigel, Landstingshuset i Karlstad, torsdag 31 maj 2012, kl. 09:00-12:10 Presidiet: Asso Zand (MP), Karlstad, ordförande Kenneth Johannesson (MP), Arvika, vice ordförande Övriga ledamöter: Stellan Jansson (M), Kristinehamn Ulla Einarsson (C), Årjäng Marianne Åhman (FP), Sunne Johan Olsson (S), Säffle Nils-Gunnar Andersson (S), Arvika Ersättare: Anna Högberg (M), Arvika Kurt Andersson (KD), Säffle Myrna Labusan Jönsson (S), Forshaga Berit Bergman Blank (S), Kil Ej närvarande Jan Nilsson (SiV), Karlstad, ledamot Thomas Réhn (S), Karlstad, ersättare Margareta Ivarsson (C), Skoghall, ersättare Särskilt inbjudna Lena Gjevert, klinikkleder, Medisinsk klinikk, Oslo universitetssykehus Astrid Ellingsberg, rådgiver, Medisinsk klinikk Oslo universitetssykehus samt från hälso- och sjukvårdsberedningen Naeimy Blücher Johansson (FP), ledamot, Kristinehamn Agnes Utter (MP), ledamot, Kristinehamn Birgitta Gauffin (S), ledamot, Karlstad Tommy Glader (S), ledamot, Charlottenberg Ann-Marie Lindström (S), ersättare, Kristinehamn 1 Sammanträdet öppnande Sammanträdet öppnades av ordföranden som hälsade alla varmt välkomna, särskilt dagens inbjudna gäster från Oslo universitetssykehus och från hälso- och sjukvårdsberedningen. 2 Val av justerare Kenneth Johannesson utsågs att tillsammans med ordföranden justera dagens minnesanteckningar. 3 Fastställande av föredragningslistan Den i förväg utsända föredragningslistan fastställdes.
LANDSTINGET I VÄRMLAND 2012-06-01 LK/120036 2 (5) 4 Minnesanteckningarna från 26 april Under ordförandens ledning genomgick minnesanteckningarna från sammanträdet 26 april. Dessa lades därefter till handlingarna. 5 Hälso- och sjukvården i Norge: Besök från Oslo Beredningen välkomnade så dagens två norska gäster, båda från Oslo universitetssykehus (OUS), klinikkleder Lena Gjevert och hennes rådgiver Astrid Ellingsberg. Lena Gjevert i många år LiV-anställd barnmorska (jordmor på norska) och facklig företrädare för Vårdförbundet har nu i 16 år arbetat inom den norska sjukvården. Två år i Norge, sedan åter till Sverige; så var hennes ursprungsplan. Men så blev det inte, istället har hon avancerat till allt högre befattningar i vårt grannland, och idag är hon chef (klinikkleder) för sjukhusets medicinklinik med 1400 anställda. På hela OUS, som både ger högspecialiserad vård och lokal sjukhusvård till Osloborna, uppgår vårdpersonalen till 20.000. När Lena Gjevert kom till Norge hörde sjukhusen till fylkena, som i och för sig inte hade beskattningsrätt men som ändå var de som bestämde över sjukhusen. Så skedde vid årsskiftet 2001/2002 den förändring, som i vart fall organisatoriskt gjorde Norge olikt Sverige: sjukhusen förstatligades och landet delades in i fem regioner, helseforetak. Fem blev fyra 2007 då Helse Sör och Helse Öst, Värmlands närmaste granne, slogs samman till en gemensam helse-region. Därmed försvann den problemskapande regiongräns som gått rakt igenom Oslo. En annan följd (2009/2010) blev att Oslos tre storsjukhus (Aker, Rikshospitalet och Ullevål) kunde slås samman till ett enda, man gick fra tre sykehus till 11 klinikker. Det är alltså en färsk organisation som Lena Gjevert arbetar inom. Och varför slå ihop de tre Oslosjukhusen? Det handlade bland annat om att parallella fagmiljöer (specialiteter), som bara låg några kilometer från varandra, nu kunde börja arbeta tillsammans. Vilket de i liten utsträckning gjort tidigare. Också kring forskningen kunde en kraftsamling ske. Man har kommit fram till ett system där läkarna växeltjänstgör på de olika ställena, vilket har minskat behovet av hyrläkare. Kompetense er lettere å flytte enn maskiner och pasienter, lyder slagordet. I rika Norge fanns det också möjlighet att bygga ett helt nytt sjukhus, Lörenskog Akershus universitetssjukhus, beläget i Lörenskogs kommun som ligger omedelbart öster om Oslo. Successivt kommer detta nya sjukhus att ta över ett underlag på 160.000 patienter från OUS. Hur gick det med ekonomin när sjukhusen förstatligades? Redan vid starten för nyordningen låg Norge högre än de övriga nordiska länderna, sett till sjukvårdskostnaderna per capita. År för år har gapet därefter vidgats. Alla fyra länderna uppvisar ökningar, men allra mest har kostnaderna stigit i Norge. På andra plats följer Danmark knappt före Sverige, medan Finland ligger på en klar fjärdeplats i detta sammanhang.
LANDSTINGET I VÄRMLAND 2012-06-01 LK/120036 3 (5) Den norska sjukvårdspyramiden har allra överst universitetssjukhusenspecialistsjukhusen med lokalsjukhusen som nästa nivå. För bådadera är alltså staten huvudman. Under dessa två nivåer finns det som är kommunernas ansvar, nämligen kommunehelsetjensten : Sjukhemmen och sjukstugorna; det sistnämnda ett mellanting mellan lokalsjukhuset och vårdcentralen Fastlege som närmast motsvarar de svenska vårdcentralerna Hjemmetjenster, alltså den sjukvård som ges i hemmet. Ambitionen är att denna kommunala vård ska täcka/klara så mycket som 90 procent av hela sjukvårdsbehovet. När det gäller Helse Sör-Öst finns ambitionen för de sju sjukhusområdena att 80 procent av sjukvården ska klaras inom respektive område. Här berättade Lena Gjevert att det sydligast belägna området, Sörlandet, remitterar patienter i långt mindre utsträckning än övriga sex områden. Varför? Det ska analyseras, men säkerligen spelar avståndet till Oslo in. Inte bara frågan om huvudmannaskapet skiljer sjukvården i Norge och Sverige åt. Lena Gjevert, som har goda förutsättningar att jämföra, betonade att lokalstandarden är mycket högre i Sverige. Inte bara det att Sverige har nyare lokaler generellt, de äldre lokalerna i Sverige är också mycket bättre underhållna än motsvarigheterna i Norge. Liksom i Sverige har den norska sjukvården haft en mångfald datasystem. Detta har varit ett av de svåraste problemen för de tre sammanslagna Oslosjukhusen att komma till rätta med. Här finns en lång väg kvar att gå, framhåll Lena Gjevert. Genom att man nu fått kliniska portaler, som gör att olika system kan prata med varandra, har nu i alla fall ett viktigt steg tagits. En viktig sak i Norge 2012 är Samhandlingsreformen, som är en slags Ädelreform. Den är ett försök att definiera-tydliggöra vad som är den statliga sjukvårdens ansvar och vad som är den kommunala vårdens ansvar. Bland annat fastslås vad som är en kommuns konkrete plikter : Ansvara för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete Erbjuda akut dygnsuppehåll någon stans i kommunen Mer ansvar utanför det vanliga öppethållande Verka för att onödiga inläggningar på sjukhus undviks. Vidare ska kommunerna och sjukhusen ha ingått regelrätta avtal om ansvarsfördelningen, där riktlinjerna för samarbetet mellan parterna finns nedtecknade när det gäller inläggning, utskrivning, habilitering, rehabilitering och kunskapsutbyte. Vad kommunen har att erbjuda när det gäller dygnsuppehåll ska också stå i avtalet. Det står också uttryckligen att parterna ska samarbeta om forskning-utbildning, barnmorsketjänster, ITlösningar och förebyggande hälsoarbete. Beredskapsplaner och planer för
LANDSTINGET I VÄRMLAND 2012-06-01 LK/120036 4 (5) den akutmedicinska kedjan ska också finnas. Tidigare har det funnits frivilliga samarbetsavtal, Nu är det lag på att sådana avtal ska finnas. I ett avseende fick reformen ett omedelbart genomslag. När kommunerna genom lagen blev tvingade att betala hög dygnskostnad för kvarliggande patienter på sjukhusen, blev dessa patienter direkt hemtagna till den kommunala vården. (Motsvarande effekt fick den svenska Ädelreformen i början på 1990-talet.) Lena Gjevert berörde också hur man inom norsk sjukvård arbetar med prioriteringar och hur brukarmedverkan blivit alltmer betonad. Hos OUS finns 11 aktiva brukarutskott som tillsammans innehåller mer än 100 representanter för brukarna/patienterna. Helse Sör-Öst har tagit fram 13 grundläggande principer för brukarmedverkan på systemnivå, alltså nivån ovanför patientnivån. Vårdens största personalgrupper i Norge har i stora drag förändrats som i Sverige. Det betyder för perioden 2002-2010 att läkarna ökat med 1400 till nästan 7000, att sjuksköterskorna ökat med 2500 till ca 18000, att psykologerna ökat med 750 till ca 1800. Men också att undersköterskorna ( hjelpepleiere ) har minskat, närmare bestämt med 1350 till lite drygt 3000. Hur få personalen att känna motivation och vilja stanna kvar på sitt sjukhus? Lena Gjevert återkom flera gånger till möjligheten att forska. Det måste också finnas sådana möjligheter på sjukhus som inte är universitetssjukhus, underströk hon. Färre administrativa jobb har det blivit genom sammanslagningen av Oslosjukhusen, idag gör 160 personer det som 400 gjorde tidigare. Så visst kan man på så sätt tala om att stordriftsfördelar uppnåtts, ansåg Lena Gjevert. Men som den verkliga framgångsfaktorn, oavsett sammanhang och huvudman, är hur väl man klarar att styra en verksamhet. Styrningen är den springande punkten, underströk hon. Efter en livlig frågestund avslutades denna inspirerande punkt på dagordningen av ordföranden som överlämnade en bokgåva till de norska gästerna. Han tackade också för det intresse som visats från hälso- och sjukvårdsberedningens sida. 6 Frågan om beredningarna och initiativrätten Vid hälso- och sjukvårdsberedningens senaste sammanträde (14 maj) aktualiserades för första gången initiativrätten för beredningarna, som finns inskriven i arbetsordningen. Resultatet blev att beredningen (HSB) till fullmäktiges presidium överlämnade ett underlag inom området aktiv hälsostyrning. Det skedde tillsammans med önskemålet att presidiet skulle lämna materialet vidare till landstingsstyrelsen för instyrning och handläggning. Alla var inte med på noterna, S- och V-företrädarna ansåg att den aktuella frågan inte hade belysts tillräckligt av hälso- och sjukvårdsberedningen och att initiativrätten därför inte borde ha använts.
LANDSTINGET I VÄRMLAND 2012-06-01 LK/120036 5 (5) Framtidsberedningen förde mot denna bakgrund en kortare, principiellt hållen diskussion om beredningarna i förhållande till landstingsfullmäktige, men också om vilka frågor som framtidsberedningen skulle kunna fördjupa sig i under det närmaste halvåret. 7 Studiebesöket i Karlskoga Som planerat genomförs studiebesöket på Karlskoga lasarett onsdag 12 september, vilket också bildar upptakten på framtidsberedningens andra halvår. Som tidigare beslutats kommer hälso- och sjukvårdsberedningen att inbjudas att delta. Största möjliga samåkning tillämpas. Preliminär tidpunkt för avresa från Landstingshuset är kl. 08:30. Programmet i Karlskoga beräknas ta slut senast kl. 16:00. I början av september skickas en påminnelse ut till framtidsberedningens ledamöter och ersättare. 8 Aktuella frågor under andra halvåret Under denna punkt framfördes/upprepades bland annat dessa förslag: Frågan om mobil hälso- och sjukvård Frågan om hälso- och sjukvårdens nationella organisation, i ljuset av den förändring som skedde i Norge 2002 Frågan om stora och små vårdcentraler, fördelar och nackdelar, som en del av beredningens ambition att belysa motsatsparet centraliseringdecentralisering Frågan om samarbetet med brukarorganisationerna Formerna för hur uppdrag från fullmäktige till beredningarna bör hanteras. 9 Avslutning Sammanträdet avslutades av ordföranden, som tackade för ett engagerat deltagande och önskade alla en trevlig sommar. Nedskrivet av: Justerat av: Justerat av: Anders Ajaxson Asso Zand Kenneth Johannesson Sekreterare Ordförande Utsedd justerare