DUDAMELS 20 OPUS
DRÖM Ett socialt projekt med musikaliska undertoner? Eller ett musikprojekt med sociala övertoner? Med El Sistema i Hammarkullen skrivs ett nytt kapitel svensk musikhistoria. OPUS var med när projektet rivstartade i Göteborgs konserthus med Gustavo Dudamel och GSO och ett gäng förväntansfulla ungdomar. text maria löfstedt foto pontus johansson elever, föräldrar och personal från Kulturskolan Angered flockas denna gyllene septemberdag runt Poseidon-statyn på Götaplatsen. Barnen får anvisningar av sina lärare och en viss spänning anas i luften. De har samlats för att lyssna på en av Göteborgs symfonikers repetitioner som upptakt till projektet El Sistema- Hammarkullen. Det blir lika många människor på scenen som i publiken ungefär, tillsammans är vi runt tvåhundra som möts mitt i musiken. Publiken ser Gustavo på en stor skärm, och tur är det: ingen vill nämligen missa en sekund av all den utlevelse, inlevelse och energi han förmedlar på sitt oefterhärmliga sätt. Gustavo Dudamel och Göteborgs symfoniorkester (GSO) trollbinder barnen från första stund. En liten man i blå jeans och pikétröja har fått en gåva och den delar han frikostigt med sig av. Till oss alla som får lyssna, men kanske särskilt till de barn från förorten Hammarkullen som är på Konserthuset i dag. Flera av dem som är här har aldrig varit inne i Göteborgs centrum tidigare. Än mindre OPUS 21
satt sina små fötter i en konsertlokal. Och absolut inte sett och pratat med en dirigent förut. Och vilken dirigent sen! Eva-Isabel är ett av dessa barn. Hon är fem år och ska börja spela tuba i El Sistema, projektet som gör det möjligt. Hon har nyss pratat med Gustavo och frågat honom på spanska om hans favoritinstrument. Hennes mamma Victoria Gutiérrez, arbetslös undersköterska just nu, har också passat på att bjuda honom på middag. Det är jättebra att El Sistema är så billigt, vi hade inte haft råd annars. Eva-Isabel ska få spela det instrument hon vill, och dessutom sjunga i kören tre gånger i veckan på sin förskola, ler mamma Victoria lyckligt. Eva-Isabel och hennes kompisar från Hammarkullen lyssnar andlöst på 115 personer som spelar Gustav Mahlers sjätte symfoni. Musik med stora muskler. Musik är känslor; detta upplever man med hela kroppen och själen. Ett barn blir plötsligt lite ledset, kanske blir det för mycket. Projektledaren Johanna Ericsson sätter sig bredvid och tröstar. En morfar, eller är det en äldre pappa, smyger in i den vördnadsbjudande lokalen. Är det hans första gång här också? Det rasslar bland notbladen; orkestern lyfter sig i håret. Perfektion, inget annat gäller. Kraftfulla partier växlas med lugna, mer eftertänksamma. Helt plötsligt ÄR Gustavo Dudamel ett lejon, visar tänderna på skärmen och den som eventuellt tappat fokus vaknar direkt. Sedan smäktande violiner, smygande och smattrande toner, allt i en mäktig musikmatta som det inte går att värja sig för. Efteråt blir det frågestund med tolk.»vad tjänar du?«,»hur gammal är du?«,»hur länge har du spelat musik?«,»vem är din idol?«,»vad heter din hund?«. Frågorna är många och kommer omedelbart, omväxlande på svenska och på spanska, eftersom många av barnen är spansktalande. Gustavo Dudamel svarar snällt. På vuxenfrågan om varför han El Sistema-Hammarkullen För vem? En unik musikalisk möjlighet för drygt 150 barn och ungdomar i Angered, en förort i norra Göteborg. Projektet innebär orkester- och körverksamhet tre dagar i veckan för barn från förskolan och uppåt. De unga lär sig bemästra ett instrument och tillsammans med andra fördjupa sig i musiken. Projektet är tänkt att föra samman barn och ungdomar genom musiken och utveckla kommunikation, socialt samspel och integration. Av vem? El Sistema-Hammarkullen drivs av Angereds kulturskola i samarbete med Göteborgs symfoniker och chefdirigent Gustavo Dudamel, samt Högskolan för scen och musik. Projektet finansieras av bland annat kommunen och Västra Götalandsregionen. Förlaga? Projektet är en lokal anpassning av originalet El Sistema från Venezuela där Gustavo Dudamel fick sin skolning som musiker. Mer information hittar du på El Sistemas Facebooksida. 22 OPUS
ANNONS OPUS 45
» EL SISTEMA ÄR MIN FAMILJ. DET ÄR ETT STORT TEAM SOM ARBETAR TILLSAMMANS OCH GÖR VÄRLDEN VACKRARE.«vill sprida El Sistema till Sverige svarar han: El Sistema är min familj. Det är ett stort team som arbetar tillsammans och gör världen vackrare. Kultur är så viktigt och El Sistema kan förverkliga människors drömmar.»let s make a project together!«de orden från Gustavo Dudamel till Kulturskolans chef Camilla Sarner är upprinnelsen till det vi är med om denna synnerligen speciella dag, själva startskottet för El Sistema-Hammarkullen. Kulturskolan sökte sedermera pengar för projektet och i våras fick de rejält gehör från kommunen. I och med det har Angereds kulturskola nu ett nära samarbete med GSO, som med stor entusiasm och glädje, tillsammans med oss, arbetar för att skapa en orkester- och körskola i El Sistema-anda. Vi vill ha stabilitet och en långsiktig plan och hoppas att projektet så småningom inte ska vara ett projekt, utan en permanent verksamhet, säger Johanna Ericsson. Målet är att barn och ungdomar ska få möjligheten att växa i El Sistema-Hammarkullen och att nya barn ska få chansen att börja här även om tio år. Hon betonar att det är ett socialt projekt som arbetar med integration. Den sociala interaktionen som uppstår är central. Att helhjärtat satsa på barnen i förorterna är den enda vägen att gå, menar hon. Om vi väljer motsatsen att inte satsa på dessa barn då har vi misslyckats med att vara medmänniskor och svenska medborgare. Och med arbetet för en bättre integration i Sverige. Musiken tillhandahåller redskapen för integrationsarbetet. Eftersom barnen får undervisning hela tre dagar i veckan, sker utvecklingen mycket snabbt. Kontinuitet och tydliga regler gör att de svetsas samman som grupp. I Hammarkullen finns cirka 90 olika nationaliteter. Musiken i allmänhet och El Sistema i synnerhet kan vara med och skapa förståelse mellan de olika kulturerna. Enligt Johanna är Gustavo en omistlig del av projektet. Hans idé är att den klassiska musiken ska vara folklig; den ska verkligen vara till för alla. Inte bara för dem som har råd med en biljett till Konserthuset. Genom hans musikaliska bakgrund öppnar han upp för ett nytt sätt att tänka på hur man kan arbeta med musik. Hans energi har smittat av sig inte bara i GSO, Göteborg och i Sverige utan i också i hela världen, och hans kärlek för El Sistema gör 24 OPUS
OPUS 25
26 OPUS
» FRÅGAN KAN OCH BÖR ABSOLUT STÄLLAS: VILKA KOMMER ATT SITTA I GSO I FRAMTIDEN?«att vår verksamhet redan fått god fart. Att få chansen att arbeta med en så känd person som Gustavo Dudamel och dra nytta av hans stjärnglans har alltså bara varit positivt än så länge. Vi i Kulturskolan arbetar annars oftast i motvind. I tider där hotet om nedskärning av kulturen är ett faktum. Att som nu få lite medvind och skjuts känns ju bara bra, så klart. Johanna säger att man fått viss kritik för att El Sistema-Hammarkullen är ett elitprojekt. Våra ambitioner är inte att skapa världskända musiker, men om några av våra barn väljer att arbeta för att bli musiker kommer det gynna hela vår musikkultur och den klassiska musiken. Frågan kan och bör absolut ställas: Vilka kommer att sitta i GSO i framtiden? I och med El Sistema-projektet har man även börjat omdefiniera hela organisationen av Kulturskolan. Att elever enbart får en instrumental-lektion på 15 minuter i veckan är inte gynnsamt för någon. Vi måste kringgå de mallar som skapats och de förutsättningar vi brottas med. Idag visar forskning att vi lär bäst i grupp. När vi slår samman alla barnens 15-minutare får vi plötsligt mycket tid till gruppundervisning flera dagar i veckan. För att lära behövs kontinuitet. Dessutom har en del barn aldrig tillfälle eller möjlighet att öva hemma och för att utvecklas optimalt behövs repetition. Bara efter en månads arbete ser Johanna och hennes kollegor att barnen vill komma tillbaka, att föräldrarna visar stort intresse för verksamheten och att gruppen stärks varje dag. Varje gång barnet, med stor respekt, packar upp sitt instrument är något som man vill spara, säger Johanna Ericsson. Detta speciella tillfälle får vi också vara med om, två veckor efter kickoff-dagen i Konserthuset. Som guldkant och inspiration får Hammarkullens skola en gång i månaden fint besök av GSO. Samarbetet med föräldrarna är en annan hörnsten i projektet och får utrymme i det som vi kallar»vänsday«, alltså träffar på onsdagskvällarna där föräldrar och syskon är varmt välkomna. Just i dag är»vänsday«en workshop med fyra av GSO:s musiker som kommit till skolan. Marja Inkinen, stämledare på andraviolin, och tre arbetskamrater packar upp sina instrument och en stråkfamilj tar plats på scenen. Barnen och föräldrarna sorlar. Några nyfikna som kikar in genom fönstren släpps in. Frukt och saft har gett alla ny kraft så här i tidig kvällsstund. Publiken lyssnar på hur instrumenten pratar med varandra i ett stycke av Rossini. Barnen ombeds att försöka höra vad de säger. OPUS 27
» SKÖNT!, MAN ÄR PÅ EN ÄNG OCH PLOCKAR BLOMMOR, TVÅ KATTUNGAR SOM LEKER, ÄR NÅGRA KOMMENTARER FRÅN DEN UNGA PUBLIKEN.«Efter en stund får de uttrycka vad de tänkt på när de hört musiken.»skönt!«,»man är på en äng och plockar blommor«,»två kattungar som leker«, är några kommentarer från den unga publiken. Vi får lära oss att detta kallas kammarmusik. Marja håller i samtalet med barnen och kontakten är omedelbar. Hon berättar för dem att musiken kan fungera som tröst också när man är ledsen, eller att man ibland när man är glad kan bli ännu gladare av musik. Men det verkligt stora ögonblicket kommer när barnen ska spela för symfonikerna. Musikerna går av scenen och ger barnen utrymme. Stråk, blås, slagverk och sång lärarna går runt och ser till att allt och alla är på plats.»jag sitter på ett berg, när solen just gått ner«ljuder högt och svängigt. Någon har lite svårt att hålla i sin violin, men får snabbt hjälp. Det låter förvånansvärt fint; dessa barn har ju precis startat sin musikaliska bana. Det var en underbar upplevelse att träffa barnen och höra dem spela tillsammans! Det har hunnit hända mycket under bara några veckor. Lärarna är mycket inspirerande och erfarna och barnen är så söta, tacksamma, nyfikna och entusiastiska. Man fick tårar i ögonen när man såg detta och vet att det kan förändra deras framtid, säger Marja Inkinen. Hon är med i projektet eftersom hon tycker mycket om barn och vet hur viktig musikundervisningen är för barnets utveckling. Jag har alltid varit intresserad av pedagogik, det är min hjärtesak. Just nu undervisar jag i violin på högskolan i Göteborg, men jag har jobbat mycket med barn tidigare. I Hammarkullen är det extra viktigt att så många barn som möjligt får in musiken i sina liv, eftersom man kan hitta sin plats i samhället på helt annat sätt genom den. Att kunna kommunicera utan ord och hitta en vackrare plats för sin själ och sina tankar att befinna sig på är en annan stor fördel. Ingen kan någonsin ta musiken ifrån dig. Marja vill absolut delta i liknande projektet i framtiden också. Helena Wessman, VD och konstnärlig ledare för GSO, menar att det är viktigt att de som utgör eliten inom musiklivet kommer i kontakt med barn och ungdomar. Musikerna är levande bevis på att om man arbetar hårt och är passionerad så kan man nå sin dröm. De kan verkligen vara förebilder för dessa barn, och de säger att de känner ett starkt behov av att bidra till samhället på det här viset. GSO:s insats handlar om fyra workshops i höst och lika många till våren 2011. Då ska man också ha en konsert med hela orkestern i en sporthall i Hammarkullen, något som Gustavo Dudamel uttryckligen önskat. Denna typ av massiva integrationsprojekt har efterfrågats länge i Göteborgs förorter. Vi hoppas nu på att politiker och tjänstemän har den uthållighet som krävs, och att de kan se att detta måste få tid för tillväxt och utveckling. Vi söker för närvarande mer pengar för att om något år förhoppningsvis kunna starta fler orkester- och körskolor i El Sistema-anda i Göteborg och regionen, säger Johanna Ericsson, med andan i halsen på språng till en sånglektion. 28 OPUS