Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

ga:1 ga:1 ga:1 ga:2 SSTADS552 UV RAPPORT 2012:191 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden Östergötland Mjölby kommun Skänninge stad Dyhagen/Munkhagen m fl RAÄ 5 och 20 Dnr 422-01108-2009 Magnus Stibéus

UV RAPPORT 2012:191 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden Östergötland Mjölby kommun Skänninge stad Dyhagen/Munkhagen m fl RAÄ 5 och 20 Dnr 422-01108-2009 Magnus Stibéus Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 1

Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) Roxengatan 7 582 73 Linköping Tel 010-480 81 40 Fax 010-480 81 73 e-post uvost@raa.se e-post fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se 2012 Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:191 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2012-11-06. Dnr 601-2012/4318. Grafisk form Britt Lundberg Kartografi Magnus Stibéus, Lars Östlin Foto RAÄ, UV Öst Utskrift E-print, Stockholm 2012 2 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Innehåll Inledning 5 Kulturmiljö 6 Skänninge 6 Undersökningens syfte och frågeställningar 7 Metod och genomförande 8 Resultat 9 Dyhagen/Munkgärdet två ugnar vid S:t Olof 9 Ugn 1 11 Ugn 2 14 Linköpingsgatan bebyggelse och odling 17 Borggatan gatu-/gårdsytor, avfallslager och stolphål 18 Nordanågatan och Nunnestigen inga arkeologiska lämningar 19 Sammanfattning och utvärdering 20 Referenser 23 Litteratur 23 Arkiv 23 Kartor 23 Ej tryckt material 23 Administrativa uppgifter 24 Norrköping Motala Vadstena Skänninge Motala ström Svartån Linköping Stångån Söderköping Mjölby Fig 1. Karta över Östergötland med platsen för undersökningen markerad. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 3

± Nunnestigen Nordanågatan Dyhagen/Munkgärdet 0 100 m Linköpingsgatan Borggatan Fig 2. De fem undersökningsområdenas lägen i Skänninge. Skala 1:4000. 4 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV, är en uppdragsfinansierad del av Riksantikvarieämbetet som i huvudsak genomför arkeologiska undersökningar efter beslut enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m m. Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den arkeologiska uppdragsverksamheten har ingen myndighetsfunktion. Arkeologisk förundersökning Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden Inledning Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Öst, genomförde vid skilda tillfällen mellan april 2009 och sommaren 2011 arkeologiska förundersökningar i form av schaktningsövervakningar i Skänninge. Undersökningarna berörde fem platser i Skänninge. En av underökningarna utfördes vid Dyhagen/Munkgärdet i anslutning till S:t Olofs konvent (RAÄ 20 i Skänninge). De övriga fyra undersökningarna gjordes till största delen inom gatumark (Linköpingsgatan, Borggatan, Nordanågatan och Nunnestigen) och berörde medeltida och eftermedeltida stadslager (RAÄ 5 i Skänninge). Undersökningarna föranleddes av skilda VA-arbeten. Länsstyrelsen i Östergötland var beställare och Mjölby kommun var exploatör. Undersökningarna vid S:t Olofs konvent berörde två medeltida ugnar, vilka ingått i konventets verksamhet. I Linköpingsgatan påträffades bl a en källare eller brunn, samt stenläggning och odlingslager. Dessa lämningar kunde dateras till medeltid-eftermedeltid. I Borggatan hittades bl a gårds-/gatunivåer och kulturlager från samma perioder. Schakten i Nordanågatan och Nunnestigen gav inga arkeologiska resultat. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 5

Kulturmiljö Skänninge Skänninge ligger vid Skenaån, centralt belägen i de västra delarna av Östergötlands bördiga slättbygdslandskap och har i flera sammanhang framhållits som en av Östergötlands tidigmedeltida centralorter. I mitten av 1200-talet fick Skänninge stadsprivilegier i formell bemärkelse. Flera institutioner etablerades på orten, bl a ett hospital, ett mynt- eller växlingskontor samt två dominikankonvent (Hasselmo 1983). Under senmedeltid mötte staden en viss tillbakagång vilket har förklarats utifrån Vadstenas allt större inflytande. Från 1500-talet har Skänninge karaktäriserats som en bondby, vilket dock har ifrågasatts i senare forskning (Westling 2002). Platsen framträder som en religiös centralort redan under 1000- och 1100-talen med två romanska kyrkor på ömse sidor om ån, Allhelgona och S:t Martin. På åsryggen norr om Skenaån, kring platsen för S:t Martins kyrka, har mindre undersökningar tidigare utförts, som visar att detta var platsen för en tidigmedeltida begravningsplats med tillhörande bebyggelse (Hasselmo 1996). Gården tolkas som en storgård med tillhörande kyrka, som har sina rötter i yngre järnåldern. Tidigare resultat från undersökningar i Östergötland visar att det är vanligt att medeltida bebyggelseplatser etableras under denna period. Skänningeprojektets undersökningar inför dubbelspårsutvidgningen under inledningen av 2000-talet, samt en undersökning som Östergötlands museum genomförde sam tidigt, var de första riktigt stora undersökningarna i Skänninge. De båda projekten berörde i huvudsak områden utanför stadsbebyggelsen på 1713 års karta, vilken tidigare i stort sett, ansetts synonym med den medeltida ortens utbredning. I dessa områden kom framför allt senvikinga tida och tidigmedeltida bebyggelse att beröras. Underökningarna norr om Skenaån underströk ytterligare att en storgård legat här redan under 1000- och 1100-talen (bl a Bergqvist 2009a och b). Ett flertal undersökningar har de senaste tio åren, de flesta inom ramen för Skänningeprojektet, berört området för S:t Olofs konvent. Utgrävningarna har bl a visat att det med stor säkerhet låg en manifest tidigmedeltida bebyggelse med kyrka och kyrkogård på platsen där S:t Olofs dominikankonvent grundades på 1230-talet. Delar av den här bebyggelsen kan sedan ha brukats under konventets äldsta perioder. Det finns t ex flera exempel i Norden på hur dominikanbröder övertog befintliga kyrkor. Mot bakgrund av kunskapen kring hur övriga dominikankonvent i landet etableras under samma period, kan biskopen eller ärkebiskopen vara en fullt möjlig aktör i samband med konventets grundande (Menander et al 2012 i manus). Det kan således ha varit här som biskopens gård låg i Skänninge omkring 1200. Utgrävningarna har även klarlagt bebyggelse, begravningar och olika verksamheter under konventsperioden (se bl a Menander & Arcini 2012, Konsmar & Menander 2009). 6 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Undersökningens syfte och frågeställningar Undersökningarnas främsta syfte, enligt länsstyrelsens förfrågningsunderlag, var att i första hand se till att fast fornlämning berördes i så liten omfattning som möjligt. De lämningar som eventuellt framkom skulle dokumenteras avseende karaktär och utformning samt om möjligt även dateras. Nedan följer en redogörelse för de arkeologiska förutsättningar och det kända kunskapsläget vid tiden för undersökningarna. De specifika frågorna med de aktuella förunder sökningarna på respektive plats följer därefter i punktform. Dyhagen och Munkgärdet: Den aktuella undersökningen berör området omedelbart norr och nordväst om konventet. Vid undersökningarna år 2004 2005 undersöktes två diken norr om konventet som troligen, under olika perioder, utgjort dess begränsning (Konsmar & Menander 2009). I detta område låg även lämningarna efter en klockgjutningsplats vilken tolkades vara från gjutningen av konventets kyrkklocka. Norr om själva konventsanläggningen undersöktes även lämningar efter enklare bebyggelse som tolkades som förrådsbyggnader till konventet. Ytterligare åt norr, i slänten mot Skenaån, har ugnar och enklare byggnader undersökts. Dessa kan också ha ingått i konventets bebyggelse. Resultat från undersökningar väster om järnvägen visar att det troligen legat en eller flera byggnader här (Lindberg & Stibéus 2009). Vilken karaktär är det på en eventuell bebyggelse som legat norr om konventet? Vilken datering har bebyggelsen? Finns det inom undersökningsytorna spår efter dikena som låg norr om konventet och som utgjorde dess begränsning? Linköpingsgatan: Vid ett flertal undersökningar i Linköpingsgatan har framkommit stenläggningar i flera nivåer, tolkade som gatunivåer, daterade till högmedeltid (Lindahl 1957, Feldt 2001). Norr om Linköpingsgatan undersöktes delar av stadens jordar i samband utgrävningarna inför dubbelspåret (Bergqvist och Hedvall 2009). Finns det äldre gatunivåer inom undersökningsområdena? Vilken datering har dessa? Går det att urskilja de olika gatunivåernas riktning och utbredning samt om de har förändrats över tid? Borggatan: Vid tidigare undersökningar i Borggatan har det framkommit kulturlager, anläggningar i form av stolphål, ett dike samt en kupolugn (Claréus 1996). Undersökningarna visade dock att kulturlagren avtog ner mot ån och mot Follingegatan. Finns det kulturlager och anläggningar som visar att det funnits medeltida bebyggelse i den här delen av Skänninge? Nordanågatan: Nordväst om det aktuella undersökningsområdet ligger ruinerna efter S:t Ingrids kloster som kan dateras från slutet av 1200-talet fram till reformationen. Konventet har med största sannolikhet föregåtts av en storgård. Undersökningar i samband med dubbelspåret har visat att det i området norr om ån finns tidigmedeltida bebyggelse i form av långhus och grophus samt hantverksaktiviteter från samma tid (Bergqvist 2009a och b). Tidigare undersökningar i Nordanågatan och Nunnestigen har visat att det finns kulturlager i området som troligen kan dateras till tidig medeltid (Östergötlands museum). Finns det inom undersökningsområdet lämningar i form av kulturlager eller anläggningar som är samtida med storgården och som kan dateras till tidig medeltid? Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 7

Nunnestigen 13: Undersökningsområdet låg strax söder om S:ta Ingrids klosterruin, vilken kan dateras från slutet av 1200-talet fram till reformationen. En forskningsundersökning sydväst om konventet har visat att det finns kulturlager och anläggningar, bl a stolphål och eventuellt en stensatt brunn i området (Hasselmo 1996). Vid tidigare antikvariska kontroller i gatan har ett tunt kulturlager som gradvis övergick till odlingsjord konstaterats. Vid samma undersökningstillfälle grävdes en provgrop på den nu aktuella tomtmarken vilket visade att det finns kulturlager, ca 0,3 0,7 tjocka, bevarade i området. Kulturlagren kunde dock inte dateras (Slutredovisning ÖLM). Vilken karaktär och datering har kulturlagren? Metod och genomförande Förundersökningarnas förutsättningar var att de till största delen berörde gator i stadsmark (undantaget Dyhagen/Munkgärdet). Förutsättningarna för de fem platser som skulle beröras var följande: Arbetena i anslutning till Dyhagen/Munkgärdet och Linköpingsgatan skulle utfördas med så kallad tryckningsteknik. Det innebar att två gropar, ca 4x4 meter stora och ca 3 meter djupa, skulle komma att grävas på ömse sidor om järnvägen. En liknade teknik, infodring av ledning, var tänkt att användas i Borggatan, vilket innebar att två gropar, 4x3 meter stora och 2 meter djupa, skulle grävas i befintlig ledning. I Nordanågatan skulle en ny dagvattenledning anslutas vilket innebar ett ca 12 meter långt och 2 meter djupt schakt skulle grävas. I Nunnestigen skulle en ny dagvattenledning anslutas vilket innebar att ett ca 4 meter långt och ca 1,5 meter djupt schakt var tänkt att grävas, delvis i gamla schakt. De arkeologiska förundersökningarna utfördes som schaktningsövervakningar i samverkan med Mjölby kommun. I stort genomfördes de olika ingreppen parallellt och utan problem. Tyvärr kom att schaktet vid Dyhagen/Munkgärdet att grävas utan att arkeolog meddelats (arbetena utfördes nattetid p g a järnvägstrafiken), vilket innebar att två medeltida ugnar kom att skadas kraftigt. Som en följd av detta efterundersöktes ugnarnas södra, bevarade, delar. Det upptagna schaktet blev här således något större än vad som var planerat från början. Vid förekomst av lämningar i form av kulturlager, anläggningar och konstruktioner handrensades dessa fram och mättes in i Intrasis och dokumenterades med handritning i skala 1:20 (ugnarna vid S:t Olof ), samt dokumenterades med digitalkamera och beskrivningar. Vid de tillfällen som schaktningsarbetena gjordes i gamla schakt (Linköpingsgatan och Borggatan) studerades intakta kulturlager och profiler dokumenterades i skala 1:20. Dokumentationen har lagrats i Riksantikvarieämbetets informationssystem Intrasis samt i bearbetats och analyserats i Intrasis Analysis och Arc Map. Det har inte genomförts några naturvetenskapliga analyser från undersökingarna. Osteolog Sara Gummesson har däremot gjort en översiktlig osteologisk bedömning av materialet från de bägge ugnarna. Fyndmaterialet från underökningarna är mycket begränsat och det har inte gjorts någon föremålskonservering. 8 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Resultat Undersökningarna vid Dyhagen/Munkgärdet berörde ett mindre område väster om järnvägen och ett större område öster om järnvägen. Den senare delen utgjordes av gräsbevuxet område och grusade ytor. Den förra delen grävdes i slänt, nedanför järnväg och naturlig höjd. Undersökningsområdets västra delar hade blivit föremål för arkeologiska undersökningar tidigare, medan den östra delen var outforskad arkeologiskt. Övriga undersökningsområden berörde till största delen gatumark och viss mån tomter (Nordanågatan och Nunnestigen). Sammanlagt kom 265 m 2 att undersökas, fördelat enligt följande på de olika platserna: Dyhagen/Munkgärdet: 105 m 2 Nordanågatan: 40 m 2 Linköpingsgatan: 80 m 2 Nunnestigen: 32 m 2 Borggatan: 40 m 2 Endast det västra schaktet i Borggatan och östra delen av schaktet i Dyhagen/Munkgärdet innehöll intakta lämningar i plan (tillsammans ca 100 m 2 ). Östra schaktet i Borggatan och schakten i Linköpingsgatan hade bevarade lämningar i schaktkanterna. Dyhagen/Munkgärdet två ugnar vid S:t Olof De bägge ugnarnas norra delar hade, som ovan beskrivits, grävts bort utan antikvarisk medverkan. Nu fick vi möjlighet att undersöka och dokumentera deras södra hälfter. Ugnarna benämns i det följande ugn 1 (den västra) och ugn 2 (den östra). Avståndet mellan ugnarna var ca 2 meter och bägge hade en nord-sydlig utbredning. Det togs makroprover av material från bägge ugnarna, men Jens Heimdahls analys kunde inte ge någon fingervisning om funktion. ± Pumphus Ugn 1 Ugn 2 Järnväg 0 10 20 Meter Fig 3. Det aktuella undersökningsområdet var beläget 15-talet meter norr om de tidigare undersökta konventsbyggnaderna till S:t Olof. Skala 1:500. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 9

Fig 4. Ugn 1 före undersökning. Den halverade ugnen syns i schaktkanten. Foto RAÄ, UV Öst. Fig 5. Ugn 2 före undersökning. Den halverade ugnen syns i schaktkanten. Foto RAÄ, UV Öst. 10 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Ugn 1 Ugnens utbredning i öst-väst var ca 1,8 meter. Den nord-sydliga utbredningen var som mest ca 1,4 meter i öster och ca 0,5 meter i väster. I och med att den norra delen var söndergrävd, så vet vi inte hur lång den ursprungligen var. Ugnens öppning hade vätt mot norr. En eldningskammare fanns centralt i ugnen. Kammarens intakta bredd var ca 1 meter och i öster återstod ca 0,7 meter. Kammaren bestod av ett golv av tegelstenar som låg i nordsydlig riktning. Stenarna ingick i en större tegelplatta, vilken fortsatte åt öster, väster och söder. I dessa delar utgjorde plattan nedersta skiftet i ugnens väggar. I söder låg t ex tegelstenarna i förband med ugnsväggen. Tegelstenarna var i medel ca 0,14x0,3 meter stora. Eldningsplattans stenar var kraftigt eldpåverkade och flera fall spruckna. Den södra ugnsväggen var helt bevarad och den östra var någorlunda intakt. Den förra var ca 0,45 0,5 meter bred, medan den senare var ca 0,4 0,45 meter bred. Av den västra väggen återstod ett par tegelstenar i öst-västlig riktning. Väggarnas nedersta skift utgjordes således av tegelplattan. Därefter hade en lerkappa lagts ut och i den hade mindre tegelstenar och tegelbrockor placerats utan någon egentlig ordning (undantaget de två tegelstenarna i västra väggen). Ugnsväggarna hade troligen haft den här karaktären och fortsatt uppåt och avslutats uppåt i en kupol. Tegelstenarna i eldningskammaren täcktes av två lager med sot och kol, åtskilda av sand. Här fanns således två olika eldningsnivåer. Ett lager med tegelkross fanns i ugnens västra del och detta var antingen en del av övre eldningsplatta eller en nedrasad del av väggarna. En kniv (F1) påträffades i kanten på den södra ugnsväggen och en spik låg inne i ugnen. Ugnen var uppförd i en nedgrävning, vars bevarade utbredning var ca 2,3x2,6 meter och djup ca 0,1 meter. Nedgrävningens utbredning var således större än ugnen. I botten på nedgrävningen hade först ett lager av humös sand lagts ut. Lagret innehöll tegelkross och ibland brockor, samt småstenar. Lagret fungerade som ett slags utjämning för ovanliggande lager och stenar. Därefter hade man lagt ut ett ca 5 centimeter tjockt ± lager sand, vilken fungerade som sättsand inför den ovan beskrivna tegelplattan. Spik Kniv 0 1 2 Meter Sot och aska Tegelkross Kollager ovanpå tegelyta Fynd Fig 6. Plan över ugn 1 efter första framrensningen. Skala 1:50. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 11

Fig 7. Här har ugn 1 rensats fram i ett första skede. Fotot är taget norrifrån. I eldningskammaren syns i väster ett lager med tegelkross och i övrigt finns här ett skikt med sot och aska, samt ett kollager ovanpå tegelytan. Foto RAÄ, UV Öst. ± Nedgrävning för ugn Lager under ugn 0 1 2 Meter Fig 8. Plan över ugn 1 med eldningsplattan framrensad. Skala 1:50. 12 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Fig 9. Eldningskammaren och ramverket är nu frilagt. Foto norrifrån. Teglet låg på sättsand, vilken var rejält bränd. Foto RAÄ, UV Öst. Fig 10. Ugn 1 från sydost. Eldningsplattan är här borttagen. Hela konstruktionen var anlagd i en större nedgrävning, som i botten hade ett utjämningslager. Kanten vid nedgrävningen låg i linje med skärsleven på bilden. Foto RAÄ, UV Öst. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 13

Ugn 2 Ugnen hade en annan konstruktion än den västra ugnen, men ändå är bägge tolkade som kupolugnar. Efter den inledande framrensningen avtecknade sig en hästskoformad konstruktion i form av ett lerlager. Leran hade en utbredning på ca 1,8x1,9 meter. Öppningen vätte mot söder och hade en utbredning på ca 0,6x0,9 meter. I detta utrymme fanns ett sandigt lager med kol och tegelkross. Ett rektangulärt lager med tegelkross och humös sand fanns omedelbart i nordost och kan vara rester av rasering. I detta lager fanns en skärva stengods av Siegburgkaraktär (F3). Den hästskoformade lerkonstruktionen tolkades som en botten av en kupolugn, vilken haft sin öppning mot söder. Ett lager med kol och tegelkross fanns under denna översta ugnsfas när den rensats bort. Det decimetertjocka lagret tolkades som en rasering efter en underliggande ugnskonstruktion. Konstruktionen var framför allt skadad i nordväst i samband med de nu genom förda schaktningarna. Ugnen utgjordes av ett antal stenar som placerats i en nedgrävning med den bevarade utbredningen ca 1,7x2,10 meter. Nedgrävningen var ca 0,1 0,2 meter djup och hade en fyllning av humös sand. En mindre provgrop grävdes i det sydöstra hörnet i syfte för att få grepp om fyndinnehåll. Stenarna utgjordes dels av rundade markstenar och dels av plana kalkstenar. De största stenarna var ca 0,5x0,5 meter stora. Här låg även några enstaka delar av tegelstenar. Stenarna låg främst inom nedgrävningens norra del och de plana kalkstenarna låg samlade inom ett ca 0,8x0,8 meter stort område, där de närmast bildade en rund konstruktion i konstruktionen. Stenarna inom detta område täcktes av träkol och de var också kraftigt eldpåverkade, vilket visade att detta var själva eldningsplatsen. Ett lager med humös sand och enstaka kol fanns söder om stenarna och detta lager täckte även nedgrävningen. Ett stolphål med diametern 0,4 meter fanns i spisens sydvästra del och det är möjligt att stolpen kan ha ingått i konstruktionen. ± Den osteologiska bedömningen av djurbensmaterialet från eldningsytan (ca 230 gram) visade på ett innehåll av nöt, svin, får/get, fågel och fisk (torsk). Djurbenen var inte eldpåverkade, varför de bör ha hamnat i lagret efter dess tillblivelse. ± Tegelkross och humös sand 0 1 2 Meter 0 1 2 Meter Kol och tegelkross Lerlager Tegelkross och humös sand Sand Kol med och kol tegelkross och tegelkross Humös Lerlager sand Sand med kol och tegelkross Humös sand Fig 11. Plan över ugn 2 efter den inledande framrensningen. Skala 1:50. 14 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Fig 12. Ugn 2 framrensad i sitt yngsta skede. Foto från sydost. Foto RAÄ, UV Öst. Eldningsyta ± Provgrop Stolphål Nedgrävning för ugn 0 1 2 Meter Fig 13. Plan över ugn 2:s äldsta skede. Skala 1:50. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 15

Fig 14 (ovan). Eldningsytan i ugn 2. Foto från nordost. Foto RAÄ, UV Öst. Fig 15. Ugn 2 från väster. I förgrunden syns ett stolphål och ugnens nedgrävningskanter i söder och öster är tydligt markerade. Foto RAÄ, UV Öst. 16 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Linköpingsgatan bebyggelse och odling Det västra schaktet (ca 3,6x6,3 meter stort) grävdes i västra kanten där Stationsgatan mynnar i Linköpingsgatan. Schaktet var skadat utmed dess norra och centrala delar genom en dagvatten- och en nedgrävning till en brandpost i söder. Den södra schaktkanten var emellertid relativt intakt och här dokumenterades en sektion. I schaktets sydöstra del fanns en samling med grovt tuktade större stenar inom ett ca 1,3x1,3 meter stort område. Stenarna var ca 0,6 meter stora och mellan dessa låg mindre stenar. Konstruktionen tolkades som baksidan på en källare eller en brunn. Dess botten låg ca 2,5 meter under dagens markyta. En stenläggning, med utbredningen ca 1,5 meter, fanns väster om konstruktionen. Stenläggningen var uppförd på humös sand och de bägge konstruktionerna tolkades ha varit i bruk samtidigt. Bägge lämningarna täcktes av blandade sandlager, vilka i sin tur täcktes av gul sand med humösa inslag (0,2 m kraftigt). Detta överlagrades i sin tur gråbrun humös sand (0,15 m kraftigt), varefter sentida bärlager (0,4 meter tjocka) följde. Det östra schaktet (ca 3,6x17,5 meter stort) påbörjade 10-talet meter öster om järnvägen på Linköpingsgatans sydsida. Även detta schakt visade sig delvis vara urschaktat i norr och i mitten genom ovan nämnda ledningar. En sektion ritades i schaktets sydvästra del, dvs mot söder, utmed en drygt 10 meter lång sträcka. Schaktet grävdes ner till ett djup på ca 2,8 meter under dagens markyta. Ett gul-grått sandlager (ca 0,6 meter tjockt) fanns i botten. Lagret var i viss mån kulturpåverkat och kan ha utgjort rester av naturliga västhorisonter. Lagret täcktes av mörkbrun, humös sand, vilken tolkades var odlingsjord (ca 0,6 meter kraftigt). Därefter följde ett jämntjockt lager gul sand (1,20 meter kraftigt), som bedömdes ha förts på antingen i samband med att Linköpingsgatan byggdes här eller i och med att järnvägen byggdes. Detta skikt täcktes i sin tur av matjord och gräs (0,4 meter kraftigt). 1 2 2 3 3 Källare/brunn Stenläggning 4 5 4 6 0 3 6 Meter 1 Sentida bärlager/grus. 2 Gråbrun, grusig sand. 3 Gul sand med humösa inslag. 4 Sand. 5 Sentida nedgrävning för brandpost. 6 Humös sand. Fig 16. Profil från den södra schaktkanten, ritad i det västra schaktet i Linköpingsgatan. Skala 1:40. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 17

Borggatan gatu-/gårdsytor, avfallslager och stolphål Två schakt grävdes i Borggatan väster om Follingegatan. Det västra schaktet var ca 2,7x6 meter stort och grävdes öster om Skenaån på Borggatans norra sida. En öst-västligt orienterad fjärrvärmeledning löpte tvärsigenom schaktet. I och med denna var mycket av lagren söndergrävda ner till nästan 1,7 meter under dagens markyta. En sektion ritades i schaktets östra kant. Överytan på den sterila sanden låg ca 3 meter under dagens markyta (L13). Sanden täcktes av ett ca 0,5 meter kraftigt lager bestående av homogen silt, innehållande enstaka tegelfragment, kalkbruk och småstenar (L12). Kulturlagret tolkades tillhöra perioden ca medeltid 1600-tal. Det påträffades inga konstruktioner eller fynd i den bevarade kulturlagerresten. Det representerade troligen äldre odling. Ett närmast lika kraftigt raseringslager (L11) överlagrade detta skikt. Lagret innehöll en del yngre rödgods (ej tillvarataget) och daterades till ca 1700-tal. Därefter följde ett antal tunna skikt, som utgjorde äldre nivåer av gatu- eller gårdsmark. En hårt packad yta låg ovanpå raseringen (L10). Ytan var endast ett par centimeter tjock och bestod av brun silt, tegelkross och kalkbruk. En del fönsterglas och djurben (ej tillvaratagna) låg på ytan. En tunn grå sand (L9) följde därefter och sedan hade en gul sand lagts ut (L8). Den senare fungerade som sättsand till den överlagrande gatu-/gårdsytan (L7). Denna utgjordes av mindre stenar (0,03 0,12 meter stora). Ytterligare en distinkt gatu-/gårdsnivå följde därefter (L6). Denna bestod av hårt packade stenar (0,04 0,6 meter stora), vilka lagts ut relativt tätt. De konstaterade ytorna (3 nivåer) var tillsammans ca 0,3 m tjocka och den översta låg ca 1,7 meter under dagens markyta. Följande skikt var sentida; grus, sand, sten och betong (L5), grågul sand och lera (L4), grå och siltig sand (L3), brun silt (L2) och slutligen bärlager (L1). Det östra schaktet (2,7x5 meter stort) grävdes också på norra sidan av Borggatan, strax väster om Follingegatan. Även detta schakt var genomgrävt i öst-västlig orientering i sen tid. Det fanns emellertid bevarade kulturlager utmed schaktets norra sida och här kunde en ca 2,5 meter lång sektion dokumenteras. Den sterila sanden (L10) låg här betydligt grundare (ca 1 meter under dagens gatunivå) om vi jämför med det västra schaktet. Sanden täcktes av brun homogen silt, innehållande enstaka småstenar och träkol (L9). Lagret, som här var ca 0,15 meter kraftigt, motsvarade L12 i det västra schaktet och tolkades även här som rester av äldre odling. I schaktets östra del fanns två stolphål. Det grundaste var ca 0,15 m djupt och hade en fyllning av grå sand och en sten. Det andra stolphålet var ca 0,4 meter djupt och hade en fyllning av brun, sandig silt, och enstaka träkol. Bägge stolphålen överlagrades av odlingslagret. Därefter följde ett antal lager, vilka tolkades som rester efter bebyggelse. De var sammanlagt ca 0,3 meter kraftiga. Odlingen täcktes av mörkgrå, sandig silt, vilken innehöll djurben, slagg och tegelfragment (L8). Aktivitets-/avfallslagret överlagrades av en tunn grå sand, vilken troligen fungerat som sättsand (L7). Detta täcktes av ett tunt brandlager av träkol och aska (L6), som i sin tur hade flammig grå sand över sig (L5). Ytterligare ett möjligt sättsandslager följde sedan, bestående av flammig gul sand (L4). Det saknades emellertid stenavtryck i ovanytan. Sanden överlagrades i sin tur av gråbrun, sandig silt, som kan ha varit rester av odlingsjord (L3). Samtliga dessa beskrivna lager var genomgrävda i samband med att en större stenkonstruktion anlades i en grop (L2). Gropen var ca 0,7 meter djup och hade en öst-västlig utbred ning av åtminstone 2,5 meter. Stenarna var ca 0,3x0,4 meter stora och fyllningen kring dessa utgjordes av siltig sand, småsten och tegelkross. Konstruktionen tolkades som en husgrund. Denna och odlingen täcktes i sin tur av ett ca 0,2 meter tjockt lager av grus (L1), vilket fungerat som bärlager för asfalten. 18 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

1 Asfalt Asfalt 1 3 4 5 2 6 7 8 9 9 2 4 3 10 Stolphål 10 5 6 7 8 11 12 13 0 0,5 1 Meter 9 0 1 2 Meter 1 Bärlager av grus. 2 Stenkonstruktion i grop. 3 Gråbrun, sandig silt. 4 Flammig gul sand. 5 Flammig grå sand. 6 Brandlager av träkol och aska. 7 Grå sand. 8 Mörkgrå, sandig silt med djurben, slagg och tegelfragment. 9 Brun homogen silt, innehållande enstaka småstenar och träkol. 10 Steril sand. Fig 18. Profil i det östra schaktet i Borggatan. Profilen är ritad mot norr. Skala 1:40. 1 Bärlager av grus. 2 Brun silt. 3 Grå och siltig sand. 4 Grågul sand och lera. 5 Grus, sand, sten och betong. 6 Gatu-/gårdsyta av hårt packade stenar. 7 Gatu-/gårdsyta av mindre stenar. 8 Gul sand. 9 Grå sand. 10 Hårt packad yta av brun silt, tegelkross och kalkbruk. 11 Raseringslager. 12 Homogen silt, innehållande enstaka tegelfragment, kalkbruk och småstenar. 13 Steril sand. Fig 17. Profil i det västra schaktet i Borggatan. Profilen är ritad mot öster. Skala 1:40. Fig 19. Foto över den norra schaktkanten i det östra schaktet. Foto RAÄ, UV Öst. Nordanågatan och Nunnestigen inga arkeologiska lämningar Schaktet i Nordanågatan utgjordes av ett ca 10 meter långt schakt, som västerut delade sig i två grenar till respektive fastighet. De bägge grenarna var vardera ca 2 meter breda. Schaktet grävdes till ett djup av ca 2 meter och det visade sig innehålla sentida utfyllnadsmassor. Schaktet vid Nunnestigen var ca 2x4 meter stort och grävdes ner till ett djup av ca 1,5 meter. Även detta schakt visade sig bestå av sentida fyllnadsmassor. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 19

Sammanfattning och utvärdering Bevarade äldre lämningar påträffades i Dyhagen/Munkgärdet (S:t Olof ), Linköpingsgatan och Borggatan. Delar av två medeltida ugnar undersöktes norr om konventsbyggnaderna till S:t Olof. Fragment av en källare eller brunn, samt en stenläggning, dokumenterades väster om järnvägen i Linköpingsgatan. Odlingslager fanns i schaktet öster om järnvägen. Olika gårds- eller gatunivåer undersöktes i Borggatan, omedelbart öster om Skenaån. Bebyggelselämningar i form av bl a brand- och avfallslager, samt stolphål, dokumenterades längre österut i Borggatan, vid korsningen mot Follingegatan, Det två ugnarna vid S:t Olof var belägna ca 17 19 meter norr om konventsbyggnaderna. Området norr och nordväst om konventsbyggnaderna har utnyttjats för olika verksamheter som varit mer eller mindre eldfängda. Undersökningarna år 2004 och 2005 visade att släntens övre del präglades av olika lager knutna till bronsgjuteriverksamhet under 1200-talet (bl a klocka), medan platån samtidigt formades av lager bildade av olika ugnsaktiviteter. En klockgjutningsgrop undersöktes ca 13 meter nordväst om den nu aktuella ugn 1. Flera delar av ugnar (och ugnsraseringar) undersöktes ca 40 meter norr om de nu undersökta ugnarna. På norra delen av platån fanns ett område med lager och delar av konstruktioner som kunde kopplas till någon form av matlagning. Undersökningsområdet föreföll vara beläget i västra kanten av ett större område med ugnar och rester av den verksamhet som utförts. Större delen av ugnsområdet kunde begränsas västerut medan verksamheten snarare ökade i intensitet i östra delen av schaktet. Säkert finns det alltså en fortsättning med samma typ av lämningar öster om undersökningsområdet, kanske längs med gamla Skenaån. Resterna efter tre stycken enkla ugnsbottnar utgjorde samtliga spår av denna aktivitet. Från flera av lagren analyserades makroprov. Mycket generellt kan man säga att proven innehöll samma typ av material, det vill säga stora mängder sädeskorn av olika slag. Även någon enstaka böna och ärt påträffades. Lagren innehöll även ett benmaterial som tydde på en koppling till konventets konsumtion och matlagning. Tolkningen var därför att det var någon form av matlagning som utförts. Det fanns inga tecken på att ugnarna varit placerade inuti en byggnad utan de hade troligen stått utomhus. En påtaglig skillnad mellan ugnarna var att det inte fanns någon havre i det äldre materialet medan det förekom ganska rikligt i de allra yngsta kontexterna. Överlag var det ovanligt stor andel vete, något som i medeltida sammanhang gärna kopplas samman med de övre samhällsskikten. Kanske har det varit en säsongsmässig aktivitet som återkommit under en ganska begränsad tidsperiod i andra hälften av 1200-talet och första hälften av 1300-talet. Efter denna eldfängda verksamhet har platån jämnats ut och troligen varit öppen och obebyggd under en period (Lindberg & Stibéus 2009). Det är möjligt att även de nu undersökta ugnarna stått i det fria och inte funnits i byggnader. Deras orientering var dock regelmässig i förhållande till bebyggelsen i söder, varför det inte kan uteslutas att de ingått i enklare träbebyggelse. Deras datering kunde inte specificeras närmare än till konventstid. Det aktuella området vid Linköpingsgatan har utgjort en naturlig sänka, med tanke på schaktdjupen. Bebyggelselämningarna i västra schaktet var inte möjliga att datera utifrån fynd. Den medeltida Sprättebrunnsgatan har sträckt sig söderut, i norra delen av Järnvägsparken. Det saknas emellertid uppgifter om att det legat medeltida tomter norr om denna, dvs inom det nu aktuella området. I samband med arkeologiska undersökningar år 2004 nordöst om de nu grävda schakten, konstaterades eftermedeltida bebyggelselämningar på relativt stort djup (Bergqvist och Hedvall 2009). 20 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

± Klockgjutning Ugn 1 Ugn 2 Avloppsledning 0 10 20 Meter Fig 20. På planen har de nu undersökta ugnarna sammanförts med den sedan tidigare undersökta bebyggelsen i söder och väster, vilken tillhört konventet. På kartan redovisas även lägen för klockgjutningsgropen som beskrivits i texten. Skala 1:500. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 21

± Fig 21. 1713 års karta med schakten i dagens Borggatan markerade. Borggatan är först utlagd under 1800-talet (Copyright Lantmäteriet, aktbeteckning D98-1:5). Skala 1:1000. 0 50 100 Meter Schakten ligger i utkanten eller t o m utanför stadsområdet enligt de äldre kartorna över Skänninge. På 1638 års karta hamnar det västra schaktet delvis inom gatumark, medan det östra schaktet är utanför staden. Förhållandena är likartade enligt de följande kartorna från år 1691, 1713, 1779 och 1795. Det västra schaktet kan möjligen ha berört nordligaste delen av tomt 57 (Sprättebrunnskvarteret) enligt 1713 års karta. Tomten beskrivs som: Salig rådman Törners tomt bebyggd invid gatan. Lämningarnas ålder i det västra schaktet var som synes oklara. En eventuell brunn (och stenläggningen) skulle t ex kunna ha legat på den offentliga platsen (gatumark) som kartorna från 1600 1700-talen redovisar. Det kan dock inte uteslutas att de tillhört nordligaste delen av tomt 57 och således utgjort bebyggelse från perioden 1600 1700-talen. Likaså finns en viss osäkerhet om de representerar senmedeltid, trots uppgifterna om att området saknar information om att ha varit tomtutlagt under medeltid. Den dokumenterade odlingen öster om järnvägen kan dateras till medeltid och framåt. Schakten från undersökningarna i Borggatan låg till största delen inom tomt 38 (Andra eller Fållingekvarteret) på 1713 års karta. Det västra schaktet kan emellertid delvis ha berört Follingegatans västra del enligt kartan. Tomt 38 beskrivs som Kaplansgården, vilken tillhörde salig Magnus Jönsson. De olika gatu-/gårdsytorna i det västra schaktet kan troligen föras till den period som kartan redovisar. Det östra schaktet innehöll en mer varierad stratigrafi med bl a brandlager, aktivitets-/avfallslager, odlingslager och stolphål. Här fanns även en stenkonstruktion. Den senare kan troligen kopplas till samma period som nivåerna i det västra schaktet. Övriga lämningar i det östra schaktet tolkades däremot representera medeltid och framåt. Linköping i september 2012 Magnus Stibéus 22 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden

Referenser Litteratur Bergqvist, J. 2009a. Skänningeprojektet 2. Nya Motalagatan. RAÄ 5. Skänninge 2:1, 3:3, Plåtslagaren 1, 2. Skänninge stad, Mjölby kommun. Östergötland. Dnr 423-1717-2003. Bergqvist, J. 2009b. Skänningeprojektet 3. Motalagatan Skenaån. RAÄ 5. Skänninge 2:1. Skänninge stad, Mjölby kommun. Östergötland. Dnr 423-1717-2003. Bergqvist, J. och Hedvall, R. 2009. Skänningeprojektet 8. Vistenagatan Linköpingsgatan. RAÄ 5. Kv Radiatorn, Skänninge 2:1. Skänninge stad, Mjölby kommun. Östergötland. Dnr 423-1717-2003. Claréus, C. 1996. Samlingsrapport. Undersökningar 1982 1989. Skänninge, Vadstena, Norrköping. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. ATA- Rappport UV Linköping. Feldt, A-C. 2001. Arkeologisk förundersökning/antikvarisk kontroll. Linköpingsgatan. RAÄ 5. Skänninge stad. Mjölby kommun. Östergötlands län. Rapport 32:2001. Östergötlands länsmuseum. Hasselmo, M. 1983. Skänninge. Medeltidsstaden 40. Riksantikvarieämbetet. Hasselmo, M. 1996. S:ta Ingrids kloster. Skänninge. Östergötland. Tidigmedeltida kulturlager och gravar. Riksantikvarieämbetet, UV Linköping. Rapportserie UV Linköping 1996:42. Konsmar, A. och Menander, H. 2009. Skänningeprojektet 5. S:t Olofs konvent. RAÄ 20 Skänninge 2:1, 3:1, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötland. Dnr 423-1717-2003. Lindberg, S., Stibéus, M. 2009. Skänningeprojektet 4. Dyhagen. RAÄ 5. Skänninge 2:1, 3:2, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötland. RAÄ, UV Öst, Rapport 2009:4. Menander, H. och Arcini, C. 2012. Särskild arkeologisk undersökning. Gravar i S:t Olofs konvent, Östergötland, Mjölby kommun, Skänninge stad, Skänninge 2:1, 3:1, RAÄ 20. UV Rapport 2012:47. Menander, H. et al. 2012 (i manus). Dominikankonventet S:t Olof. Borgare, bröder och bönder. Arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Westling, C. 2002. Småstadens dynamik. Skänninges och Vadstenas befolkning och kontaktfält ca 1630 1660. Linköping Studies in Arts and Science No. 264. Linköpings Universitet. Arkiv ATA. Östergötlands museum. Kartor Tomtmätning och beskrivning från år 1713 över Skänninge stad av Mattias Sundvall (Lantmäteriet aktbeteckningar D98-1:5 och A24:91). Ej tryckt material Lindahl, A. 1957. Rapport och besiktning mm av grävningsarbeten i Linköpingsgatan, Skänninge. Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden 23

Administrativa uppgifter Län: Östergötlands län Landskap: Östergötland Kommun: Mjölby Socken: Allhelgona Plats: Dyhagen/Munkgärdet m fl Fornlämning: RAÄ 5 och 20 Undersökningens mittpunkt: X6474894, Y1457938 Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon V Höjdsystem: RH00 Riksantikvarieämbetet dnr: 422-01108-2009 Länsstyrelsen dnr: 431-4305-2009 Länsstyrelsen beslutsdatum: 2009-04-08 och 2011-06-13 (förlängning av beslut 1 år) Projektnummer: 11292 Intrasisprojekt: O2009036 Rapportnummer: 2012:191 Ansvarig arkeolog: Hanna Menander Personal: Pär Karlsson, Annika Konsmar, Hanna Menander och Magnus Stibéus, samt Jens Heimdahl och Sara Gummesson Underkonsult: Mjölby kommun Beställare: Länsstyrelsen Östergötland Kostnadsansvarig: Mjölby kommun Undersökningstid: 2009-05-02 2011-12-28 (vid 13 tillfällen) Undersökt yta: 265m 2 Arkivhandlingar: Dokumentationshandlingar kommer att förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm. Foto U-nr 5308. Fynd: Fnr 1 3 (föremål) och djurben. Förvaras hos UV Öst i väntan på fyndfördelning. 24 Två medeltida ugnar vid S:t Olofs konvent i Skänninge och kulturlager i staden