Anteckningar om spelmän i Östra Nyland. I)

- 11 1 - Anteckningar om spelmän i Östra Nyland. I) (Strömfors, Lappträsk, Lovisa, Pernå och LiljendaI). Av K. a. Karlsson. Strömfors. l. Petter johansson, född 1795 p~ Skarins hemman i Virby _ by av Strömfors socken var av gammal odalma nnasläkt. Petters förfäder hade redan innehaft godset i flere led. Något puckelryggig och ytterst fantasirik hade' han i unga år skaffat sig violin samt uppövat sig till en allmogespelman av, första rang, Numera kan icke utredas, vem som varit hans lärare. Denne vitt berömde' allmogespelman har eftervärlden att! acka för de av Hans Jakob Hansson spelade värdefulla stycken, varom mera längre fram.- Pekka, som han ka ll ades, slog sig även på folkpoesi och diktade skämtvisor. I Tessiö by torde ännu finnas en i behåll i form aven kungörelse. Trovärdiga, sägner av bland andra en 92-åring, benämnd Jönsas Mommo, vllken som ung dansade efter Pek kas låtar och sedermera efter- Jonas, försäkrade, att den senare ovillkorligen hade förlorat i tävlan med Pekka. Han kom sedermera i beröring med högtstående ryska militärer, vilke! gjorde, att han inbjöds åtskilliga gånger o att spela pa storre fester l den ryska metropolen, samt reste alltid I) För någon tid sedan anmodade jag spelmannen K. G, Karlsson att. n,edskriva de notiser han kände om sina kolleg~r i Östra Nyland. Han åtog sig detta uppdrag, och har,nu, und,er sma, vandringar genom de angivna sockna,rna lyc~ats samla det. m ~ terial, vi1ke~ har med någon omredigering, offentliggores. Fodelse-,o~h dodsar ha erhållits ur kyrkoböckerna genom respektive prästerskaps valvilliga medverkan, Författarens uttryckssätt har såvitt möjligt bibehållits. O, A, med egen häst- och sin yngre broder som skjutskarl. Därifrån erhöll' han en dyrbar violin som skänk. Många sägner hava under en förgången tid varit i omlopp om denne efter den tidens omdömen. ovanligt begåvade man, bland annat att han härmade fågelkvitter~ någon förmenar att ryktet kan härleda sig från hans dyrbara instrument, vi lket; enligt en,sägen gängse inom hans släkt, skulle spelat på väggen efter Pekkas död. Huru som helst, Pekka samlade från vida nejder all mogelåtar och gav dem åt andra. Hans kamrat var bland andra den i östra NyJands bygder berömde brofogden Blomkvist från Pyttis, som även han skattat åt förgängelsen för lång tid sedan. Petter dog den 15 maj 1833, den tid när fågelsången, som han försökte härma i toner, ekade i de urgamla träden kring hans bostad.. 2. j onas j ohansson föddes den 27 api'il 1836 å Petas hemman i Påvalsby by av Pernå socken. Han började spela fiol i unga år tillsammans med sin bror Wilhelm, vilken blåste klarinett. Wil~ helm dog av 'fattigdom, 'som det sades. Jonas sattes i skomakarlära i Antby by av Pernå socken. När pojken först spelade på danser och bröllop, räckte inte hans fötter till golvet. En förmögen slaktare, Sergej från Lovisa stad, fäste sig vid den efter åldern ovanligt lille och klene pojken samt bekostade hans undervisning i violinspei en längre (tid hos en till den i Lovisa stad förlagda ryska mil itären hörande löjtnant Essenberg, östersjöprovinsare och tysk till börden, vilken spelade i bygderna nä mast staden för billigt, när det bestods skjuts. Jonas gifte sig ung med en s, k. Nyströms Edla, samt avreste sedan till den ryska huvudstaden. Han vistades där en längre tid, arbetande i skomakarverkstäder och även spelande violin vid behov; därifrån avreste ' han till Systerbäck varest han vistades en tid. Sedan den första hustrun avlid it, som 'ryktet vi sste berätta, av ett slag med en ölflaska - saken är icke bevisad och fö rföll i glömska, blott hennes anförvanter talade ännu därom för några år tillbaka - gifte han sig för ancj'ra gången med en till åren kommen kvinna. På gamla dagar höll Jonas småbarnsskola i V,irby by i Strömfors socken samt sjöng vid begravningar, även Vid begravningsplatsen i Kungsböle by i nämnda socken, vi lken låg en halv kilometer från hans sluga. Denna stuga. anskaffade han, då ~an för ungefär 35 år sedan flyttade till Strömfors. Han var häftig bli lynnet. Vänskapen var snart slut med den kamrat, som icke benämnde honom farbror; med detta namn mente Jonas att mall erkände hans ovanliga överlägsenhet. Nedskrivaren av detta var ofta hans kamrat vid bröllop sedan 25 år tillbaka. Och ett är säkert: vi kunna icke numera bedöma den först omnämnde Petters talanger, som hör till det förgångna, men i vida bygder, där Jonas träf-

- 112 - fade de yppersta, var han oändligt överlägsen dem alla och fick överallt namnet himmelsspelman, emedan han där han kom var den bästa. Detta framstod genast klart för var och en. Han hade ingen, som gjorde honom äran stridig. Godlynt var han mot den, som visste ställa sig väl med honom. Hans från början kans~e rena stycken hava nu under tidernas lopp mycket förvanskats. Overallt i bygderna märker man snart förändringen. Med prästerskapet och de styrande ville Jonas icke komma överens. En gång gick han till fots till huvudstaden och framförde klagomål, att kommunalförvaltningen handlade illa med folkets kassor; han lär icke hava åstad- ~ kommit någon ändring. En annan gång, när han sammanträffade med vår beri:i.mde landsman Lindberg, medgav gubben,! att denne var notfastare, men renare spelade han icke. Hans violin är i behåll hos dottersonen, vilken också börjat spela fiol. _ Jonas dog för egen hand genom hängning den 22 februari 1909 i ' sin stuga. 'Ingen vet vad som kom åt honom, endast katten smekte hans stelnade ben när folk kom tillstädes. Saknad spridde 'sig genast i de Irakter där ' han verkade som allmogespelman. När musiken var tyst, underhöll han gästerna med sägner och roligt tal. De yngre, vilka upptogo den fallnes mantel, förmådde icke närmelsevis fylla den lucka, som uppkom gf;!nom hans bortgång. Han dansade och spelade med violin på nacken ännu sextio år gammal. \ 3. Matts Peckola. Matts föddes den 20 augusti 1835 på. Peckola hemman i Svenskb by av Strömfofts socken. Han- härstammade från en gammal speimanssläkt. Matts farfar torde redan varit byspelman. Släkten bevarar ännu samma "arv-violin ", vilken i ingen händelse bortslumpas. Matts var lång och reslig man med värdig hållning, tystlåten, lugn och eftertänksam. ~ Han svarade fö,l?a om någon ställde värdelösa frågor till honom. I sällskap med sm yngre broder, vilken här nedan närmare kommer att beskrivas, strövade han kring bygderna och kallades särskilt till sådana ställen, där Jonas ansågs för dyr. Han levde ogift, överlämnade hemmanet åt sin yngre broder, dog den 20 oktober 1886--. 4. Erik Peckola föddes den 22 februari 1844 på nämnda hemman vilket han övertog efter brodern. Han strövade sedermera o~kring med Jonas i Itis, Anjala, Strömfors och delvis i Lapptr.äsk,.. spelade ytterst rent och vackert, övergick från den b~ukliga rent finska s. k. "furuspelningen " till den av Jonas brukliga; liknade fullkomligt sin broder i växt, uppförande och hållning. Undertecknad var även i tillfälle att ett par gånger vara kamrat med honom. Han dog den 12 april 190 l, efterlämnande en dotter. Peckolas violin hänger ännu på väggen som ett minne. Det är onödigt att fråga vad den kpstar. "Den skall hänga där den är", blir svaret. \ - 113 Ståtligare allmogespelmän än dessa bröder fick man söka efter när de ~ingo i teten f?r bruflparet med gråsprängt, välvårdat skägg, modiga tre alnar langa. Falska toner voro fullkomligt uteslutrw i deras spel, efter sådana fick man fåfängt vänta. De bråkade icke heller efter stort skränljud. De sökte det gedigna, vilket de också funno. 5. johan Gabrielsson föddes på Hagas hemman i Tessiö bv av Strömfors socken den 18 maj 1829. Om honom kan man säga: robust gubbe, höll sträng räfst, när han på morgonkvisten kom något röd om näsan, 'hem till de sina. Han var gift och had~ tvänne döttrar. Han verkade som spelman sällan utom sin hemby' var saktmodig om han icke var supen, varför hans hustru ofta fan~ fi'i r gott att gömma violinen i säkerhet. Då rådde god fred i hemmet. Johan dog den 8 mars 1912. Hans kamrat var' den godmodige Skobisa Petter. 6. Wilhelm Gustafson föddes på Sko by rusthåll 1839' reste icke myck~t vitt omkring, men spelade avsevärt bättre än Gabrielsson och sin granne Petter, vilken här nedan skall omnämnas. Hans vio lin står icke heller för något pris till salu. Willi, som han benämndes, var en grovbygd och stark man och allvarlig till sinnes. Han inhämtade sin lärdom dels från Pyttis, dels frän sin hemsocken samt även från Lappträsk. Dog år.1900, efterlämnade tvänne söner: Hans granne. 7. Petter föddes 1821 å samma rusthåll. Denne var gladly nt, godmodig, något halt. När höslåttern på rusthållet begynte - det bestod av tre hemman - skulle var och en anskaffa lika ~å n ga unga kraftiga män från bygderna. Ängarna voro tegvis den tiden. Alla borde hinna lika fort, att icke grannen skulle köra över höet i oläglig tid. Det var således brådska. Men varje afton var det dans. Då var det som Wilhelms och Petters instrument skulle vara spända till det högsta möjliga. De äldre klagade att höet hade växt goda två alnar långt, men dagspenningen blott med marken (en mark). Men de yngre voro mer än nog nöjda. Kosten var god och glädjen stod varje afton högt i tak. Skoby låg dessutom ett gott stycke åt sidan om länsman Holmströms allfarsväg. Om gamla Stava saknades Någon kväll, så visste alla, vad Stava sysslade med: trollkonster, som höllo modet uppe, om icke så mycket kraften. Petter dog 1905, var gift och hade flera barn. 8

- 114 - Lappträsk. ~ Hindersby. 8. Hans jakob Hansson föddes den 22 november 1836.i Strömfors skärgård på den s. k. "Marknan backen". Han lärde sig; vid 8 års ålder hantera violin, överflyttade till Hindersby vid 12 års ålder och uppträdde på bröllop redan vid denna tid. Hans var gladlynt och god modig, en den bä~ta männi.skovän man kan tänka sig. Han samlade allmogedanser vida omknng. Många av de ~. k. b-dursstyckena, som förekommo i Hans spelning, spelades mangsidigt, men icke alldeles rent. Han var kvick att anamoma de styck~.n, som andra spelade, om de voro av värde. Emellanat sammantraffade han med en HenrIk Rönn, vilken var född i Lappträ~k, sedermera dragon och varvsmed i Lovisa, en sjöman BergkvIst m. fl. Och gråhårige vise sjöngo för Hans även mål~ ga av först~ämnde Peckas stycken. Han yvdes icke över sin konst, kom bra overens med alla, yttrade sig skrattande om de högfä~diga i y~ket. "Ja ~~r saat åt Joan son så mang gangor, att när du mt kan fa b-durstytt]m riktiga, så kråkel int meddom aus, så ä' e' mytjy beter". Den Johansson bodde i hans hemby och spelade ganska rent, mycket renare än Hans men apade efter alla och förvrängde även alla stycken, ibland nästan till oigenkänlighet med sin försköning, som han själv påstod. Hans mening var däremot alla tider, att stycken ~kull~ spelas såsom de spelades av de äldre, och han fann endast v~rde I det oförfalskade vilket naturligtvis var rätt. Med vemod mmnes man ännu denn~ veteran, hur man trädde innanför tröskeln i hans ytterst lilla, förfallna stuga och huru den kvicke, glade mannen kon: en till mötes. Han levde i umbäranden och dog den 15 augusti 1908. Vid Abborfors Hans vagga var, där älvens bölja flöt fram klar, och laxen stred mot strömmen. Min hembygds saga är ej lång, så talte gubben mången gång, den är som barnadrömmen. 9. Anders johansson föddes den 20 maj 1840 i Labby by av Lappträsk socken, överflyttade sedan vid mogen ålder till Hindersby, livnärde sig. med fiske, jakt samt 1!1ed timmermansarbete. Men huvudinkomsten gav spelmannayrket. Aven denne spelman for vida omkring i bygderna. Den tidens sed var att det skulle h~llas - 115 - bättre balet i varje by flere gånger om året, och Anders var en lång tid mycket anlitad vid desq,mma. Han hörde icke till de s. k. "furuspelmännerna ". Han var högfärdig och falsk med sin konst höll sig.gärna som den bästa, men aktade sig emellertid noga att komma I kontakt med Jonas, smeden Rönn samt Hartis Gustafsson. Då va~ det nämligen genast ute med honom. Bjöds han att spela moed nagon av o dem, sade han sig vara sjuk eller måste nödvändigt pa resa, men ~ag helt enkelt och metade fisk vid Hindersby dessa dagar. Han Vlsst~ vad som hade hänt, emedan han baktalade dem,. och detta kom till deras kännedom. Han spelade till sena ålderdomen..men på ett bröllop i hans hem backe hände det en gång, att han fick en kamrat med harmonika. Johansson samspelade icke med denna skränapparat, menade han. Han fick således spela i tur med. den andre. Och då han, fann att ungdo men dansade till harmo nikan. o~h sutto och sågo, när han spelade, då tog han helt enkelt sm fiol, lade den på golvet, trampade grundligt sönder den med båda fötterna, gick hem och tänkte aldrig mera på en annan. Han avled den?9 juni 1900 och efterlämnade1lera barn. Oräkne-. lig~ äro de steg, som han trampat över skogar och genstigar han anlitade sällan häst, var skicklig jägare o. s. v. '.. 9. Mårten Bosas föddes den 6 juni 1809. Bosas spelade ungefar samma stycken som Hans och Anders, men visste också - h.an var d.eras läromästare i mångt och mycket, - begagna si~ av sm myndighet. Bosen fick ljud i strängarna, sades det, emedan h~n drog av alla krafter med stråken över dem alla på en gång. FIolen torde haft ovanlig grov stämma; tu tal behövdes icke om ve~n som ovar den bäste, menades det. Den tideij. förstod sig ickemangen. pa annat än att ljudet var stort, det var allt som behövdes. Ibland spelade Bosen mycket med Pecka och andra gamla och förvärvade således vidsträcktare kunskap. En gång blev han illa ut; han :este med en. viss Loh man.från Pernå för att spela på ett bröllop I Porlom by I Lappträsk. Aven i denna by fanns en så kallad n:usikant Ande.rsson, vilken hade varit soldat vid finska gardet och VId gardesmusiken. Och då mannen hade varit ovanligt framstående, hade han av någon av befälet bekostats till Italien och Tyskland för att lära sig spela fiol, vilket även lyckades. Men han drack upp såväl fiolen som kläder, om någon skänkte sådana. Mitt i bröllopsdansen vid ovannämnda tillfälle ropade någon; "Musikantti tulee". Detta var som ett slag över Bosens violin. Dansen stannade, och inföstes en i gammal ryss-schinell klädd, vacker man. Men mannen menade, att han icke ville komma och störa de andra spelmännen, han ville blott vara som övriga brud siare. Detta hjälpte icke. Först fördes han i inre rummen för att supas

- 116- full, schinellen togs bort och lånad rock sattes på. Han började spela och visade en begåvning, som gränsade till det underbara, varom mera längre fram. Bosen var befriad från att spela denna gång. Så berättades för mig av Anders Erik Lindblom från Andersby by i Liljendals kapell, vilken var närvarande, emedan det var Andersby smeden Pärlströms bröllop, vilken gifte sig från Porlom by. Mårten Bosas dog den 13 mars 1884, var även gift och av gammal odalmannasläkt. 10. Mårten Nissas föddes den ' 10 september 18 I 3. Han spelade lugnt och vackrare än Bosen. Var en allvarlig och tänkande man. Gjorde resor i bygderna än med den ena, än med andra. Om denne odalman är icke mycket ah säga. Han var gift. Dog den 16 april 188 I och efterlämnade flera barn, vilka ännu inneha Nissas hemman i Hindersby. Men sin konst lämnade han icke i arv åt någon av sina söner. Bäckby. I l. Anders johan, född 8 oktober 1816. Anders var en glad och livlig man. Han levde ' mera obemärkt och reste icke ofta längre vägar. Hans förfäder hade innehaft jossas hemman från urminnes tider. En av hans sonsöner spelade även violin, men gick i döden, på samma sätt som jonas. Violinen såldes åt en avlägsen släkting. Denna violin torde vara den älsta på orten. Anders dog den 26 juni 1889. Labby. 12. johan Karlsson föddes 7 september 1807. Hans stuga står ännu kvar på en vacker kulle. I denna stuga berättades sägner av allehanda slag. Karlsson gjorde sig violin av alträ och spelade själv, men fäste sig icke mycket vid denna näring. Han lärde sin son, den ovannämnde Anders Johansson från Hindersby, de första grunderna i violinspel. Pojken måste emellertid ut som vallgosse. Senare kom han i beröring med spelmän från sydöstra och nord- - västra Pernå, bland andra Gustaf jakob Brandt och använde sin Konst som ovan är sagt. fadern var en ytterst kunnig man i jakt och fiske samt snickare. Han reste omkring i bygderna och gjorde sängar, bord och stolar m. m. Varje kväll var stugan, där han för tillfället arbetade, halv av lyssnare, vilka med andakt sutto och åhörde gubbens berättelse om duster med vargar och om de knep, som måste användas för att orren säkert skulle komma tiii bulvanen eller kojan. Män sådana som han finnas icke mera i dessa bygder. I 117 - Skada att dessa berättelser och sägner gått i graven med berättaren. Han avled den 10 februari 1889. Han mindes mycket denne man i honom hjelten man.strax fan;, som prövat tidens öden. De sägner gubben samlat har finns ej i någons minne kvar de gingo med honom i döde~. - Pockarby. 13. Otto Henriksson,. född 8 oktober 1848. Han gick i skola hos jonas, ~pelaod~ samma stycken som denne och spelade dem rent, :ne~.. slo~ Sl~ pa Jord?rukarens värv. Han avled den 8 maj 1880 I. hjarnhlilnelilflammahon. I händelse jonas den tiden skuiie tiii Ihs soc~en eller l~ngre bort, då skulle Otto med. Då var nämligen jonas sa.ker ~tt k~mpa med de berömde His spelmännen, Kajander?ch 0 ahn, vilk~.. lcke voro att leka med. Mången dust utkämpades aven I dessa najder. Och de torde ha slutat tiii jonas förmån, e?uru de andra hade avsevärt bättre instrument. Henriksson var gift och efterlämnade tvänne barn. 14. Emil Wallin, född I oktober 1858, gick tidigt i klockarskola och lärde sig s~mtidigt violinspel. Han spelade drägligt rent, men ho~gy.ttrade allt I en vassa, båqe dugligt och odugligt. Wallen spelade I sm hembygd på bröiiop och danser och även någon gång langre bort. Han lever i den dag som är. Lindkoski by. IS. Henrik Stormarkus, född den 30 mars 1799, spelade väldigt enligt vad sägnen förtäljer. Efter hans brukliga uttryck "spel på qvinten" fick han namnet "qvinten ", vilket han fick bära så länge han levde. Han dog 14 februari 1863; var gift. Ingermansby. 16. johan Reinhold Skogsbacka, född 2 november 1864' lä.rde sig spela av sin fader, som dock icke var någon spelman a~ VIkt. Han reste flitigt omkring med Anders johansson från Hindersby och spelade ungefär som denne. ~.

- 118 Porlom by. 17. Stefan Käckis, född 10 augusti 1790 på Käckis hemman i nämnda by; reste icke nämnvärt långa vägar, men torde spelat väl i sällskap med nedanstående; död den 2 augusti 1872, gift. 18. johan Lö], född 26 december 1816; spelade alltid i sällskap med ovannämnde Käckis. be två lära ha varit ett par eniga, fridsamma -män, lugna, men ömma om sin konst, värdiga den tidens sed. Löf dog den 21 januari 1890, efterlämnande enka. 19. Musikern Andersson. Denne hade varit medlem av gardesmusiken. Någon av överbefälet bekostade honom till Ifalien - och Tyskland på någon tid. Då han sedan kom hem, och blev bosatt på landet, vann han ett stort rykte och skulle kunnat vara de andras skräck Men mannen var fredli g, han spelade sjufalt bättre än vanliga spelmän, men dryckenskapslasten övervann denne så begåvade man, varom ovan nämnts. Han var även en kunnig murare. I Viborg hölls en gång vad om vem som skuile vinna, musikern Andersson eller sex stycken hornblåsare. _ En dyrbar violin anskaffades. Andersson bestod ]3rovet. Ehuru han var så skicklig, kunde han icke på egen hand livnära sig, utan var tvungen att t;lga tjänst som Glräng på Porl om gård. Han dog i sin bästa ålder 1866. Allt det som sagts om honom är antecknat efter trovärdiga ögonvittnens berättelser, således fullt faktiskt. Lov-isa stad. 20. Henrik johan R.önn föddes 1782 i Lappträsk socken, blev dragon vid finska militären, slog sig sedan ned i Lovisa som varvsmed. Den tiden byggdes ' smärre skepp på varvet tvänne kilometer söder om staden. Enligt grånade gamlas berättelser var mannen grovlemmad, bister och tvär. Gud nåde den som rörde gubbens strängar. Sådan var även hans son Petrus, som här nedan skall skildras. Rönn torde icke spelat så rent som sedermera hans son, enligt Jonas påstående. Han dog den 4 september 1852. Hans son 21. Petter johan R.önn föddes den 21 mars 1830, hade faderns egenskaper och var även smed, men spelade ovillkorligen rent. Undertecknad var även 4 timmar i lära hos denne bistre man. Vi togo ihop med Gubben -Noak, men gubben blev för sträng. Knäpparna med den väldiga stråken på pojkens fingrar voro icke välkomna. Därför blev det bäst att lämna fältet i tid, vilket också skedde. Petter var en tid fredrikshamn, men kom - 119 - åter tillbaka och dog i staden 1897. Han var gift, men hans släkt torde i det närmaste vara utdöd. 22. johan Gustafsson, född 21 augusti 1834 i Pernå; lärde sig från unga år violinspel tillsammans med sin broder Gustaf vilken spelade avsevärt bättre. Johan visste nog huru han skulle tå ljud i violinen, han höll den icke under hakan, utan den låg på armen och slängdes hit och dit av alla krafter för att den skulle passa för stråken. Johan blev berömd, fast han spelade ganska falskt ibland, innehåde ölfqrsäljningsrättighet i lång tid, avled 17 mars 1913 efterlämnande en fosterdotter. ~ Ibland skall det ha komm it till örlig emellan Rönn och Gustafsson. Den förra stack icke under bänken i händelse han blev retad, och det hände att de kommo från kalaset med var sin häst, ehuru vägen var densamma. 23. Målaren Alexis Oskar Strömberg föddes den 11 februari 1866 å Murarbacken i Lappträsk. Han började i späda barndomen spela. Reste en tid vida,omkring i Lovisa, StrömfofS och Pernå skärgård. Sedan han flyttade till staden, har han icke kunnat uppnå - de äldres färdighet, emedan han är något döv; fördenskull kommo också styckena att av honom bliva misstolkade. Pernå socken. Sarvlaks. 24. Karl Henrik Axelsson född es den 19 juli 1814 på landbondestället Äfogdas. Han var en stor och grov man. Som kunnig allmogespelman var han en bland de främste. Även han reste vida i bygderna, var ibland månadtal borta på bröllopsresor. Hans värdefulla violin, som gått genom många släktled, äges nu av undertecknad. Ungdomen behövde inte vänta, au Karl skulle svara att han glömt den eller den dansen: Du fick begära vad d u ville, gubben var färdig. Han var gift, efterlämnade barn, dog 4 januari 1886. När legojorden ibland slog fel, som mången gång visst hände, och adelsmannens syn var vred, när Karl kring bygden rände, till örs -ej baronen ville gå, ty Karl hade mod Qch styrka mot två, därför ingenting sen hände. 25: johan Axelsson Fjeldars var den sistnämndes bror, född den 18 februari 1810: Han spelade med sin broder i sällskap,

120 reste icke så vitt omkring som denne och kunde icke heller uppnå så stor färdighet; dog den 16 augusti 1868, var även gift. Hard'om by. 26. Karl johansson Pesus, född 1795 å Pesus hemman i Hardom by, var icke särdeles framstående spelman, men gälde det sång, då var han den främste i byn. Om någon dog i byn, så skulle Kalle fram, ty den tiden var den såkallade likvakan allmän; också dans var han mer än vuxen. Han dog som backstugusittare den 28 augusti 1855. Köpbacka.' 27. Gustaf Gustafsson föddes på Hartis hemman i Köpbacka by, lärde sig i unga år spela fiol och spelade med Jonas och andra framstående spelmän. Gustaf spelade mycket bättre än brodern Johan i Lovisa. När Jonas omnämnde Gustaf, sade han: "gå inte dit pojkar, han är gammal musikus och har knipit bra många av mina stycken, vilka han spelar utmärkt". Han dog den 22 januari 1903; var gift och efterlämnade en dotter. Erlandsböle. 28. Karl johan Karlsson, född den 12 oktober 1833. Han tjänade dräng mest i all sin tid å Backas hemman i nämnda by, vilket ställe var gästgiveri. Han var någorlunda inkommen i violinspel; dog den 10 februari 1911 på fattiggården i Pernå. Gräggböle. 29. Gustaf jakob Brandt föddes den 5 juni 1842 i Borgå socken. Han.spelade från unga år, erhöll medelmåttig färdighet, spelade icke högt, men någorlunda vackert. Gustaf hade som taxa fem mark för balen, några mente att det var dyrt. Den ena kjingstrykaren efter den andra kom till forsby sågen, vilken icke låg långt från hans bostad, med skränapparat eller illa stämd harmonika och trängde sig in på Brandtens område. Då brände han helt enkelt upp sln violin, men köpte nog sedan senare en annan, vilken han nu äger. Brandt är en glad lynt och vän lig man- och lever nu lugn på sina fordna mödor. Jag tillfrågade honom, om han - 121 kände en. viss Jonas. "Joo", mente Gustaf, "men han spelade kråkelstyck, mte kan man spela med honom bra". Brandt är gift och har en dotter. Strömmen. 30. johan Karlsson, född den 14 augusti 1865, innehade en tid ett torp i Sarflaks skärgård; spelade blott i egen näjd; reste icke vitt omkring; dog den 5 december 1910. Han var gift och hans efterkommande odla torpet. Lappnor. 31, Karl Viktor Karlsson föddes den 10 mars 1862. Han var.iivad och g~ad som ung man; skutskeppare till yrket; allmogemusiker med själ och hjärta. Angenämt är att komma till hans bostad på en udde ute vid havet. Tvänne halvilskna hundar komma genast en till mötes, men så mycket bättre mottagen blir man sedan man kommit inom hans tröskel. Trevlig och välmenande. Snygghet råder i stugan. flere fioler hänga på väggen. Allt är i bästa ordning. Han har en städad hustru, men är barnlös. frågar man honom, varför han und erh åller tvänne hundar, svarar han: "gumman väsnas ibland, men jag vill icke bära hand på någon av dem, därför få de leva ". Härkäpä. 32. j ohan Winkvist inflyttade från Borgå socken; spelade fiol i bygden. Men den som kom med söndrigt "harmonickljud" skulle passa opp för Winkvist. Han var annars fredlig, men en gång kom kniven fram; han mente, att det som ingenting var värt kunde helt enkelt skäras i bitar. Han dog barnlös 1888. Pernå kyrkoby. 33. Gabriel R.obert Karlsson, född den 15 juli 1840. En livad man, icke någon särdeles renspelare, men mera mångsidig. fiolen måste hänga på sin gamla plats. "Byta kan man", menade ha n, "men sälja inte". Omgiven aven rask fami lj berättade han många sägner om sina resor, bragder och äventyr. 34. johan Gabriel Lindström föddes den 24 april 1831 ; var,,

- 122 - snickare; tillverkade och reparerade violiner; reste mindre omkring; dog 7 oktober 1896, efterlämnande sonen Oskar,. s.om var mera inkommen än fadern; spelar bland annat även altvloli~... 35. Karl Viktor Fredriksson föddes den 20. ap ni 1862; a~~de sin fars tycke för violinspel, men. u~öv.ade det Icke mycke~ s!alv. Han har tvänne pojkar, som lära sig Ivngt och ha ren kommit langt på vägen. Pitkäpä. 36. Fredrik Öllstajsson föddes den 11 d~cember 1833 ; var häradsnämdeman; spelade i all sin tid träget viohn n å.go rlu~da r~nt. Hans violin, som ' han ärvt av sin fader, är betydhgt nott knng halsen. Gustafsson dog 1893. Liljendals kapell. Drombom by. 37. Karl Karlsson föddes den 31 oktober 1 ~43. I:Ian sammanträffade under spelningen med Anders Jo~an ~so.n fran Lappträsk, är en livlig man och kan än~u ta.tag I vloili1en, om h~.n träffar på någon, själv har han nämhgen li1gen num.~ra. Han ar en odalman av rätta slaget, är gift, har stolta, raska soner, har ock hemmanet väl i ordning. Säfträsk by. 38. Ofto Holmberg föddes den 1"1 november 1859, gick :om ung i klockariära hos kantor Liljekvist, vilken också spelade. n~got fiol men flyttade sedan till Mörskom. Holmberg brydde sig Icke om' klockartjänst, utan blev allmogespelma~.. Det var ~ålig t be~täl~t,, vad dessa angick i kapellet. Otto blev Icke ~eller n~.go n sklckhg spelman. Han fick hålla sig tillbaka mycket for lapptr~~kgubbarna, men han gjorde vad han kunde och är i det hela I1ltJsk som en god hyfsad allmogeman. Han är gift och har flere barn. I bragetävlingen var han även med. Eskilom by. 39. Aron Sandkvist föddes den 20 december 1828. Denone var skomakare till yrket. Han drog på sin violin hår d are än mangen annan, men med renheten gick det ibland sämre. Aron brydde - 123 - sig icke om detta, blptt det var ljud i skällan. Han höll ljud i norden och basen så att det ekade, när han spelade efter, eller andra fiol som det sades. Något finger dugde sällan sticka dit, det gjorde blott ett hiskeligt oljud. Gubben kände icke till vilken oktav som svarade, men det gick ändå. Hans omgivning var icke van vid annat. De försäkrade, att skomakarn var god. Han tänkte också på bragetävlingen, men när han aftonen förut gick till folkskolelokalen och prövade sina talanger, så. mente han själv, som de andra, att hah hade ovanligt försämrat sig på sista tiden. Det hjälpte icke att gubben var tjock och fet som en prost, det borde gå litet bättre, mente de erfarnaste, och på den grund blev han hemma. När de andra hemkomrno, var gubben färdig att föras till graven. Han dog den 6 juni 1907, var gift och hade barn.. Hopom by. 40. johan Ersas föddes 1836; var ivrig jordbrukare och lämnade senare fiolen åsido. - Seglade ~om ung nog också sjöman en tid, men skötte sedan sitt hemman, som det anstår en man med heder; var gift; dog 1901. 41. Agart Nordström från Pernå Fasarby, föddes den 12 mars 1862. Hans spelsätt är icke mycket känt; han vistas i yttersta skärgården. Nästan aldrig' brukar han komma högre upp i socknen. Mannen lär vara läraktig och tillmötesgående. Lappträsk. 42. Karl Gllstaj Karlsson, född i Pernå Tavastby den 9 juli 1 ~64. Vid 20 års ålder vaknade först intresset för violinspelning ; gick sju veckor i lära hos Jonas i Strömfors Virby samt följde en tid honom i bygderna. Flyttade 1889 till Rudom by i Lappträsk och är där ännu kyrkskriven. Strövade sedan på egen hand kring i tio socknar och började komma överens med vilka spelmän som helst, oberoende av om kamraten hade ett eller annat instrument, blott det hade ljud. Han förstår att stämma sin fiol på lämpligaste. sätt; kände personligen de flesta i denna skrivelse skildrade allmogemän. Det skulle bliva stoff till en historisk roman om alla anekdoter och omständigheter skulle nedskrivas, därför ha blott det viktigaste antecknats.