Ersättning för vägrätt

EXAMENSARBETE FASTIGHETSVETENSKAP EX-05-150 Ersättning för vägrätt Överenskommelser mellan Vägverket och sakägare Josefine Idbrant Camilla Klarin Examinator: Thomas Kalbro Handledare: Sören Karlsson STOCKHOLM 2005

Förord Detta examensarbete har skrivits vid institutionen för Fastigheter och byggande, fastighetsvetenskapliga enheten, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Examensarbetet omfattar 20 poäng och har genomförts under perioden juni 2005 till oktober 2005. En stor del av arbetet har utförts på Vägverkets regionala kontor. Vi vill därför rikta ett stort tack till alla trevliga markförhandlare som varit mycket hjälpsamma vid framtagandet av relevanta projekt och övrig information. Vi vill också rikta ett speciellt tack till Sören Karlsson, Vägverket, som har givit oss många värdefulla råd. Vi vill även tacka Thomas Kalbro, KTH, för hjälp och vägledning. 2

Title: Land acquisition and compensation for national roads; How often are agreements settled between landowners and the Swedish Road Administration? Abstract The purpose of this thesis is to examine how often the Swedish Road Administration, Vägverket, reach agreements with landowners when land is acquired for national roads. The study is based on empirical studies and interviews. When a property is expropriated for a road, Vägverket does this with so called road right. This requires several steps, however. The first step is a feasibility study. This study is meant to provide information about whether or not it s necessary to change the existing road or to build a new one. A road survey is the next step which determines where the road corridor should be placed. The following step, the work plan, defines the exact position of the road. Road right cannot be applied until this document is completed and has won legal force. The final step is the construction document, in which the technical details of the road are provided. Landowners are entitled to compensation when their property is expropriated. The fundamental principle is that the expropriation shouldn t cause a financial loss for the landowner. The compensation is based on market values. There are a couple of exceptions to this principle; the influence rule (influensregeln) and the presumption rule (presumtionsregeln). The first rule states that if a road is built, the surroundings will be affected (or influenced ), to a certain degree. The second rule states that sometimes a part of a property s value is based on expectations. In either of these cases the landowner cannot count on compensation according to the market value. Landowners are contacted early on in the planning process. This is beneficial to both parties. Vägverket have time to establish a good relationship with the landowners, and the landowners, in turn, can easier accept and plan for the upcoming changes. The parties usually reach an agreement concerning compensation, but if this seems impossible the matter can be settled by the court of law. In order to find comparable objects, in this study, we developed different selection criteria. This resulted in 541 comparable agreements. Among these objects, three had been settled by the court of law. Three additional contracts were found were Vägverket had serious trouble reaching an agreement with landowners. Since it is possible that also these three will reach the court of law they are regarded as disagreements. Thus all together these six contracts only just reach over 1% of the total amount of contracts. An additional question in the study was to see if a particular kind of compensation more often had to be settled by the court. But, since there are so few cases that overall was decided by the courts, we were not able to do this. 3

Sammanfattning I den expropriativa lagstiftningen finns ett förhandlingskrav. Detta säger att förvärvaren måste, i första hand, försöka komma överens med berörda fastighetsägare. Syftet med detta examensarbete är att undersöka i vilken utsträckning Vägverket lyckas uppnå överenskommelser om ersättning med fastighetsägare. Arbetet har bland annat bestått av en empirisk studie, intervjuer och litteraturstudier. Vid byggande av väg utanför detaljplan tas mark i anspråk med vägrätt. Detta föregås av en planprocess som består av fyra stycken huvudmoment. Förstudien har till syfte att undersöka huruvida det föreligger ett behov av förändring. Vägutredningen är till för att avgöra vilken vägkorridor som är mest lämpad för vägen. Arbetsplanen ger en bindande rättighet för väghållaren då den fastslår vägens faktiska sträckning. Bygghandlingen är det tekniska dokument som ger detaljerade beskrivningar kring vägens utformning. Då mark tas i anspråk för väg så uppstår en skyldighet för väghållaren att kompensera fastighetsägaren. Grundprincipen är att en berörd fastighetsägare ska ha samma förmögenhetsställning efter, som innan, expropriationen. Ersättningen delas upp i olika poster: löseskilling, intrångsersättning och annan skada. Ersättningen för marken baseras i regel på fastighetens marknadsvärde. Från denna ersättningsprincip finns två undantag. Influensregeln innebär att en viss nivå av influens från vägföretaget får tålas, eller tillgodogöras, utan kompensation. Presumtionsregeln säger att förväntningsvärden på en fastighet inte alltid behöver ersättas. Vägverkets kontakt med berörda sakägare sker i ett tidigt stadium. Detta för att markägarna måste ha tid att acceptera den förändring som vägen medför. I de fall Vägverket och sakägaren inte kommer överens ska frågan avgöras i fastighetsdomstolen. Beslutet kan överklagas till hovrätten och, om prövningstillstånd ges, kan Högsta domstolen slutligen avgöra frågan. I vår undersökning utformade vi urvalskriterier för att hitta jämförbara objekt. Därefter bestämdes vilka avtal som var relevanta för uppgiften. Materialinsamlingen gav slutligen ett resultat på totalt 541 stycken avtal. Av dessa har tre stycken gått till domstol eller förlikning. Ytterligare tre stycken anses vara i riskzonen för domstol. Om avtalen som är möjliga domstolsfall slås samman med de som redan gått så långt visar vår undersökning att andelen överenskommelser uppgår till nästan 99%. Följdfrågan var om vi kunde urskilja någon speciell typ av konflikt som oftare har gått vidare till domstol. Eftersom mycket få fall faktiskt nått domstol kunde någon sådan slutsats inte dras. 4

Innehållsförteckning 1. Inledning...6 1.1 Bakgrund...6 1.2 Syfte...6 1.3 Metod...7 1.4 Disposition...7 2. Planprocessen...8 2.1 Förstudie...8 2.2 Vägutredning...8 2.3 Arbetsplan...9 2.4 Fastställelse och förenklat förfarande...9 2.5 Vägrätt...10 2.6 Bygghandling med mera...11 2.7 Sammanfattning...11 3. Markåtkomst och ersättning...12 3.1 Markåtkomst...12 3.2 Grundprinciper för ersättning...12 3.2.1 Synnerligt men...13 3.3 Olika ersättningsposter...13 3.4 Influensregeln och presumtionsregeln...14 3.5 Miljöskada...15 3.6 Värderingsmetoder...15 3.7 Överklagan...16 4. Överenskommelser mellan Vägverket och sakägare...17 4.1 Kontakt med sakägare...17 4.1.1 Markförhandlarens uppgift...17 4.2 Uppgiften...18 4.3 Undersökningsmaterialet...18 4.4 Definition av kriterier...19 4.4.1 Relativt stora projekt...19 4.4.2 Nybyggnad, omläggning och ombyggnad...19 4.5 Val av avtal...20 4.5.1 Relevanta avtal...20 4.6 Resultat av undersökningen...20 4.7 Genomgång av resultat...20 4.8 Rättsfall...22 4.8.1 Avklarade eller pågående rättsfall inom de studerade vägprojekten...22 4.8.2 Möjliga rättsfall inom de studerade vägprojekten...23 4.8.3 Intressanta rättsfall utanför uppgiften...23 5. Avslutande kommentarer...25 Referenslista...27 5

1. Inledning 1.1 Bakgrund Bestämmelserna om planprocessen som föregår byggande av allmän väg utanför detaljplan finns i väglagen. Denna process leder fram till en bindande rättighet för väghållaren, Vägverket, att ta mark i anspråk. Detta görs med så kallad vägrätt. Vägrätten är en dispositionsrätt av marken på obestämd tid, vilket innebär att väghållaren har rätt att bestämma hur marken ska användas. Då vägen dras in återgår marken till fastighetsägaren. Vägverket kan ta i anspråk en hel fastighet eller del av en fastighet. Då en fastighet blir delinlöst uppstår en skada på fastigheten. Skadan kan vara av varierande grad men då skadan är så pass stor att fastigheten inte längre går att nyttja på nuvarande sätt uppstår synnerligt men. När synnerligt men uppkommer kan fastighetsägaren begära att hela eller delar av fastigheten ska inlösas av väghållaren. Då mark tas i anspråk för väg uppstår alltid en rätt till ersättning för intrånget. Grundprincipen är att en berörd fastighetsägare ska ha samma förmögenhetsställning efter expropriationen som före. Ersättningen ska baseras på fastighetens marknadsvärde. Fastighetsägaren behöver inte ge sitt samtycke för att vägrätten ska gälla. I den expropriativa lagstiftning stadgas att förvärvaren ska försöka uppnå överenskommelser med berörda om den ersättning som ska betalas. Således finns ett förhandlingskrav som syftar till att uppnå en rimlig uppgörelse. Om Vägverket inte lyckas uppnå överenskommelse om ersättning med någon fastighetsägare kan tvisten avgöras i fastighetsdomstolen. I denna första instans har Vägverket en skyldighet att stå för motpartens rättegångskostnader så länge kostnaderna är skäliga. Parterna har sedan möjlighet att överklaga fastighetsdomstolens beslut till hovrätten och, om prövningstillstånd ges, till Högsta domstolen. 1.2 Syfte Syftet med detta examensarbete är att undersöka följande: Till vilken grad uppnås överenskommelser mellan Vägverket och fastighetsägare? Är det en någon speciell typ av ersättningsproblem som oftare går vidare till fastighetsdomstolen? 6

1.3 Metod Inledningsvis sattes olika kriterier upp för att välja ut lämpliga projekt. Projekten skulle ha en fastställd arbetsplan, vara nybyggnadsprojekt, beläget utanför detaljplanelagt område och vara relativt stort. Vad dessa kriterier i verkligheten innebär kommer vi att behandla närmare i kapitel fyra. De projekt som var aktuella för vår undersökning fanns arkiverade lokalt på Vägverkets regionala kontor. Ett flertal kontor besöktes för att kunna samla in relevant material. Hur materialinsamlingen gått till väga diskuteras närmare i kapitel fyra. Vi har sedan kompletterat den empiriska undersökningen med intervjuer och litteraturstudier. 1.4 Disposition Examensarbetet är indelat i fem kapitel. De tre första kapitlen tar upp bakgrundsfakta och bestämmelser kring byggande av allmän väg. Dessutom behandlas allmänna ersättningsregler samt markförhandlingsfrågor. I det fjärde kapitlet redovisas närmare hur undersökningen gått tillväga och de frågeställningar som uppkommit under arbetets gång. Här redovisas också resultatet av vår undersökning. Här belyser vi även de rättsfall som varit aktuella. Slutligen, i kapitel fem, diskuteras resultatet och där redovisas även våra slutsatser. 7

2. Planprocessen Väglagen reglerar allmänna vägarna. Med allmän väg avses den väg som används för allmän samfärdsel, till exempel alla europavägar, riksvägar och länsvägar. Den myndighet som beslutar om byggande av allmän väg är staten genom Vägverket. 1 Nedan följer en beskrivning av hur planprocessen ser ut för allmänna vägar utanför detaljplan. 2.1 Förstudie En förstudie syftar till att klarlägga huruvida det finns ett behov av att bygga ny eller bygga om en väg. Denna behöver alltid genomföras oavsett projektets storlek. Förstudien ska beskriva vilka brister nuvarande vägar har, till exempel låg framkomlighet, dålig säkerhet eller miljöstörningar. Förstudien ska också utreda vad som händer om ingenting görs samt vilka vägalternativ som bör utredas och om projektet överhuvudtaget bör drivas vidare. Förstudien ska inte resultera i förslag på väglösningar, utan ska istället ge en god uppfattning om vilka problem och intressekonflikter som behöver lösas. 2 Under förstudien ska samråd hållas med bland annat länsstyrelser och kommuner. Även ideella föreningar som har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen inbjuds att närvara. Den som i allmänhet kan antas bli särskilt berörd ska också kontaktas inför samrådet. 3 Efter samrådet beslutar den berörda länsstyrelsen om det finns risk för att projektet kommer att medföra en betydande miljöpåverkan. Om så är fallet måste ett utökat samråd hållas i nästa planskede. Det får också den effekten att arbetsplanen måste ställas ut och fastställas. Förstudien avslutas med att Vägverket beslutar om projektet bör drivas vidare och beslutet går inte att överklaga. 4 2.2 Vägutredning Då förstudien visar att alternativa vägsträckningar behöver studeras genomförs en så kallad vägutredning. Denna ska utgöra underlag för val av vägens sträckning och trafikstandard. I detta skede är det inte frågan om någon detaljerad vägsträckning. Istället studeras olika vägkorridorer. En vägkorridor är ett brett område längs en eller flera tänkta vägsträckningar. Alternativa vägkorridorer ska studeras och jämföras med vad som händer om ingenting görs, det så kallade nollalternativet. 5 Vägutredningen börjar med att förstudien kompletteras med en fördjupad analys av trafik, miljö, säkerhet och tillgänglighet. I detta skede är kommunens översiktsplan av stort intresse, då vägplaneringen bör kopplas ihop med den övriga 1 11 väglagen 2 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 3. Avser hela stycket. 3 14a väglagen. Avser hela stycket. 4 14a väglagen. Avser hela stycket. 5 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 4. Avser hela stycket. 8

samhällsplaneringen. Under vägutredningsskedet är det de allmänna intressena som väger tyngst, de enskilda behandlas senare i planeringsfasen. 6 Förutom översiktsplanen ska Vägverket också ta hänsyn till detaljplaner och/eller områdesbestämmelser. Vägen får inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Gäller naturvårdsföreskrifter får vägen inte byggas så att syftet med bestämmelserna motverkas. Mindre avvikelser kan få göras och undantag från naturvårdsföreskrifterna kan lämnas av regeringen. 7 För de olika vägkorridorerna görs en miljökonsekvensbeskrivning. Denna ska godkännas av berörda länsstyrelser. I denna del av processen bedöms den framtida vägens tillgänglighet samt trafiksäkerhet. Vägverket studerar även förutsättningarna för kollektivtrafiken. Om det skulle behövas genomförs även markundersökningar som ger underlag för de tekniska förutsättningarna. 8 Normalt beslutar Vägverket, oftast i samförstånd med länsstyrelsen och berörda kommuner, om val av vägkorridor och vägens standard. Detta beslut går inte att överklaga. 9 I de fall vägprojektet berör speciella frågor, till exempel då vägprojektet rör en motorväg, ska frågan om byggande istället prövas av regeringen. Regeringen har då vägutredningen samt Vägverkets yttrande till grund för sitt beslut. 10 2.3 Arbetsplan Då valet av vägkorridor skett upprättas en arbetsplan. Arbetsplanen ska visa i detalj var vägen ska gå och hur den ska utformas. Arbetet består alltså i att finna den lämpligaste vägsträckningen inom den valda korridoren. Detta innebär att omfattande fältarbeten ofta måste göras. 11 I planen ingår en miljökonsekvensbeskrivning, som ska godkännas av länsstyrelsen. En arbetsplan ska dessutom innehålla en sakägarförteckning, förteckning över mark som behöver tas i anspråk samt kostnader för att anlägga vägen. 12 Samråd sker, även i detta skede, angående vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt. Samrådet ska hållas med berörda fastighetsägare, myndigheter samt andra som kan ha väsentligt intresse i saken. 13 2.4 Fastställelse och förenklat förfarande För att skydda allmänna intressen och för att enskilda ska ha möjlighet att ta tillvara på sin rätt så ska arbetsplanen ställas ut. Samtidigt ska miljökonsekvensbeskrivningen kungöras och hållas tillgänglig. Under utställelsen kan anmärkningar mot planen och miljökonsekvensbeskrivningen lämnas. Anmärkningarna ska vara skriftliga och lämnas till Vägverket inom den tid som Vägverket meddelat. 14 Värt 6 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 4. Avser hela stycket. 7 14 väglagen 8 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 4. Avser hela stycket. 9 http://www.vv.se/templates/page3 9066.aspx 10 14c väglagen 11 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 5. Avser hela stycket. 12 15 väglagen 13 http://www.vv.se/templates/page3 9065.aspx 14 Informationsblad från Vägverket. Vägen och markägaren s. 6 9

att notera är att det inte finns ett krav på skriftligt yttrande under utställelsen för att sedan få överklaga. Detta skiljer sig från plan- och bygglagens regler om överklagande. 15 Efter utställelsen lämnas arbetsplanen till Vägverkets huvudkontor för att där fastställas. Synpunkter som lämnats på planen bifogas. Förutom att arbetsplanen ska uppfylla kraven i väglagen och miljöbalken så ska vissa kriterier vara uppfyllda för att planen ska kunna fastställas: Länsstyrelsen ska stödja planen Vägen ska kunna byggas inom rimlig tid Vägverkets huvudkontor ska godta planen efter granskning och prövning Skulle Vägverket och länsstyrelsen ha olika uppfattningar överlämnas frågan till regeringen för avgörande. 16 En fastställd arbetsplan kan överklagas till regeringen inom tre veckor från den dag sakägaren fick del av beslutet. Endast den som direkt berörs av beslutet har rätt att överklaga. 17 Ett fastställelsebeslut vinner laga kraft när tiden för att överklaga har gått ut och ingen överklagat. I de händelser någon överklagat måste regeringen ta ställning till om besvären ska avslås eller godtas. I det första fallet vinner planen laga kraft efter detta beslut och i det senare måste arbetsplanen arbetas om. 18 Arbetsplanens förfarande kan förenklas om det gäller en väg som är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser. Förfarandet får även förenklas om det avser ombyggnad av väg eller om det avser ändring av en arbetsplan för ett vägbyggnadsprojekt och planen ännu inte hunnit färdigställas. 19 2.5 Vägrätt Vägrätt uppkommer genom att Vägverket tar i anspråk mark för väg med stöd av upprättad och, om det behövs, fastställd arbetsplan. Det finns även ett alternativ som kallas frivillig vägrätt. Här kan markägaren och väghållningsmyndigheten träffa avtal om vägrätt utan att arbetsplanen fastställts. Frivillig vägrätt kan användas vid mindre vägobjekt då parterna är överens om behov av mark och varken enskilda eller allmänna intressen motverkas. 20 Vägrätt innebär en dispositionsrätt av marken på obestämd tid. Vägrätten kan därför ses som en tillfällig äganderätt. Väghållaren har rätt att bestämma hur marken ska användas samt att nyttja de naturtillgångar som finns. När en väg dras in återgår rätten att bruka marken till fastighetsägaren. 21 15 22 förvaltningslagen 16 18 väglagen 17 22 och 23 förvaltningslagen 18 Informationsblad från Vägverket. Vägen och markägaren s. 10 19 17 väglagen 20 17 väglagen 21 30 väglagen 10

2.6 Bygghandling med mera En arbetsplan är inte tillräckligt detaljerad för att Vägverket direkt ska kunna bygga vägen. Därför upprättas en så kallad bygghandling. Den har till uppgift att visa exakta utföranden för alla detaljer i anläggningen, till exempel vilka vägmarkeringar, skyltar och trafiksignaler som behövs. 22 Andra frågor som behöver lösas är exempelvis detaljutformning av bullerskydd, erfordrade bygglov, riskanalyser, fastighetsbesiktningar och eventuella lantmäteriförrättningar. 23 2.7 Sammanfattning Nedan följer ett flödesschema över hur planprocessen ser ut. Förstudie (14a VägL) Vägutredning (14b VägL) Arbetsplan (15 VägL) Bygghandling Studera alt. Vägsträckning? (14b VägL) Samråd (14a VägL) Lst. beslutar om betydande miljöpåverkan (14a VägL) Nej Ja Samråd (14b VägL) MKB (14b VägL) Utökat samråd (14b VägL) Samråd (16 VägL) MKB (15 VägL) Utökat samråd om ej vägutredning skett (16 VägL) Detaljer kring vägens utformning Förkortningar Alt. Alternativa Lst. Länsstyrelsen MKB Miljökonsekvensbeskrivning VägL - Väglagen Utställelse (17 VägL) Bild 2.1 Flödesschema över planprocessen 22 http://www.vv.se/templates/page3 9064.aspx 23 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 6. 11

3. Markåtkomst och ersättning 3.1 Markåtkomst Då vägrätt uppkommit kan väghållaren formellt ta marken i anspråk med tvång. Men på den som exproprierar finns det olika krav. Syftet med dessa är att skydda enskilda intressen genom att förhindra onödiga expropriationer. Förhandlingskravet: Den som har behov av mark har krav på sig att kontakta berörd markägare för förhandling om ersättning. Begränsningskravet: Expropriationen får inte vara mer omfattande än vad som är nödvändigt. Lönsamhetskravet: Expropriationen ska vara samhällsekonomiskt lönsam. Kravet innebär en intresseavvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Lokaliseringskravet: Den som exproprierar måste kunna visa att det inte finns några alternativa lokaliseringar för expropriationsändamålet. Lämplighetskravet: Expropriation får bara ske då ändamålet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det finns speciallagstiftningar för expropriation och väglagen är en sådan. Ersättningsbestämmelserna i väglagen hänvisar dock till bestämmelserna i expropriationslagen. De ovan listade kraven, förutom förhandlingskravet, tillgodoses i väglagen genom den planprocess som föregår en allmän väg. Förhandlingskravet uppfylls alltså inte automatiskt, utan Vägverket har som skyldighet att föra en dialog med fastighetsägare. 24 Markåtkomsten ser annorlunda ut då vägen ska byggas inom detaljplanelagt område där kommunen är huvudman för allmänna platser. Istället för vägrätt så upplåter kommunen marken till väghållaren. I de fall kommunen inte redan äger den berörda marken har kommunen möjlighet att reglera den mark som behövs då fastighetsbildning ska ske enligt gällande plan. 25 Om kommunen inte uppnår en frivillig överenskommelse med berörd markägare kan kommunen tvångsinlösa marken. 3.2 Grundprinciper för ersättning 26 Då mark tas i anspråk uppstår alltid en rätt till ersättning för intrånget. Ianspråktagandet för väg är inget undantag. Grundprincipen är att en berörd fastighetsägare ska ha samma ekonomiska ställning efter expropriationen som om fastigheten inte hade berörts. Väglagen hänvisar till expropriationslagens ersättningsbestämmelser vilka säger att ersättningen ska baseras på fastighetens marknadsvärde. Detta kallas för marknadsvärdeprincipen. Det finns två undantag från denna marknadsvärdeprincip som kommer att beröras närmare i avsnitt 3.4. Med expropriation avses 24 Sjödin, E. 2002. Markåtkomst och ersättning. s. 35-37. Avser hela stycket. 25 6 kap. 17 plan- och bygglagen 26 Sjödin, E. 2002. Markåtkomst och ersättning. s. 60-62. Avser hela avsnittet. 12

i följande text ianspråktagandet av mark för allmän väg och den exproprierande är då specifikt Vägverket. Ersättning till en fastighetsägare utgår då denne lidit en ekonomisk skada. Detta innebär att ersättning utgår för verkliga kostnader och förluster. Kompensation utgår alltså inte för emotionella värden och inte heller för sveda och värk. För att en skada ska kvalificeras som ersättningsberättigad krävs det att den har kausalitet. Kausalitetskravet innebär att det ska finnas ett tydligt samband mellan skadan och expropriationen. Skador som hade uppkommit även om expropriationen inte hade ägt rum ska alltså inte ersättas. Dessutom finns ett krav på att kausaliteten ska vara adekvat, skadan ska alltså inte vara slumpmässig utan med andra ord kunna förutses. För att besluta om ersättningens storlek görs en värdering enligt den så kallade differensprincipen. Differensprincipen innebär att en värdering görs genom att se till två händelseförlopp, ett tänkt vad som hade hänt om ianspråktagandet inte hade skett, och ett verkligt den utveckling som kommer att ske. Därefter fastställs skillnaden mellan dem och det är denna skillnad som ger riktlinjer för ersättningens storlek. Därefter ska ersättning räknas upp med konsumentprisindex och ränta från värdetidpunkten. 27 3.2.1 Synnerligt men 28 I vissa fall kan en expropriation medföra mycket stor påverkan på en fastighet. När en fastighet delinlöses kan så kallat synnerligt men uppkomma. Detta innebär att fastigheten inte längre kan nyttjas på nuvarande sätt. Om synnerligt men uppkommer på hela, eller delar av, fastigheten får fastighetsägaren begära att hela fastigheten, eller att delar därav, ska inlösas. Förvärvaren är då tvungen att gå med på fastighetsägarens begäran. Synnerligt men kan uppkomma då en stor del av fastigheten tas i anspråk eller då avskurna markområden och långa avstånd uppkommer. Synnerligt men kan också uppkomma om exempelvis fastighetens bostadshus berörs av expropriationen. På samma sätt kan ibland förvärvaren vara berättigad att lösa mark och då är fastighetsägaren tvungen att gå med på förvärvarens krav. Denna rättighet kan uppkomma då fastighetsägaren inte har beaktansvärda skäl att behålla marken samtidigt som det inte innebär en väsentligt högre ersättningskostnad för väghållaren. 3.3 Olika ersättningsposter 29 Ersättningen indelas i olika poster: löseskilling, intrångsersättning och annan skada. Detta görs på grund av att olika regler gäller för olika ersättningsposter. Löseskilling utgår när en hel fastighet antingen tas i anspråk med vägrätt eller exproprieras med äganderätt. Löseskillingen baseras på den oskadade fastighetens marknadsvärde. Intrångsersättning utgår när bara en del av en fastighet berörs. Intrångsersättningen beräknas efter den marknadsvärdeminskning som fastigheten undergår. På 27 4 kap. 4 expropriationslagen samt 5 räntelagen. Avser styckets sista mening. 28 56 väglagen. Avser hela avsnittet 29 Sjödin, E. 2002. Markåtkomst och ersättning. s. 62, 65-69. Avser hela avsnittet. 13

samma sätt som för löseskilling så utgår intrångsersättning både då marken tas i anspråk med vägrätt eller då den exproprieras med äganderätt. Vägföretaget kan medföra andra ekonomiska skador än den förmögenhetsförlust som ersätts genom löseskilling eller intrångsersättning. Fastighetsägaren är då berättigad till annan ersättning. Annan ersättning ska i princip alltså svara mot den restskada som inte blir kompenserad genom ersättningsposterna ovan. Ersättningen kan bestå i en kostnad för sakägaren som han annars inte hade drabbats av, exempelvis flyttkostnader. En annan möjlighet till annan ersättning är då sakägaren går miste om en intäkt, exempelvis då en verksamhet måste läggas ned. Andra ersättningsposter som kan bli aktuella för ersättning är oförutsedd skada, svårbedömbar skada och byggskada. Dessa skador uppkommer utanför vägområdet och regleras därför i miljöbalkens 32 kapitel eller i skadeståndslagen. Oförutsedd skada är en sådan skada som inte kunde förutses då frågan om ersättning avgjordes. Sakägaren kan då föra talan senare enligt allmänna skadeståndsregler. Ett typiskt exempel på en oförutsedd skada är översvämningsskador orsakade av ett läckage på en ledning. Svårbedömbar skada är en skada som kan förutses men däremot så kan inte storleken avgöras. Byggskador kan uppstå på den del av fastigheten som inte tagits i anspråk. Restfastigheten kan drabbas av olägenheter som uppstår på grund av byggandet av vägen till exempel buller och sprängskador. 3.4 Influensregeln och presumtionsregeln 30 Nu har vi kommit fram till undantagen från principen att ersättningen för marken ska baseras på fastighetens marknadsvärde. Det första undantaget från marknadsvärdeprincipen är influensregeln som behandlar den inverkan som vägföretaget har på fastigheten. Den inverkan som är negativ kallas för företagsskada och om inverkan är positiv kallas den för företagsnytta. En företagsskada behöver inte alltid ersättas, det beror på om skadan överskrider den så kallade toleransnivån. Toleransnivån säger att en viss del av skadan får tålas utan ersättning och den har enligt rättspraxis ofta hamnat kring 5% av det oskadade fastighetsvärdet för småhus utsatta för trafikimissioner. Den del av skadan som överskrider toleransnivån ska ersättas. Precis som att viss skada får tålas så får viss nytta tillgodoräknas. Då företagsnyttan överskrider vad som är ortseller allmänvanligt 31 avräknas dock värdeökningen mot eventuell skada som uppstått. Det andra undantaget från grundregeln är presumtionsregeln. Presumtionsregeln behandlar förväntningsvärden. Med förväntningsvärden avses den del av fastighetsvärdet som grundar sig på förhoppningar om att den tillåtna markanvändningen skall förändras. Dessa kan ha uppstått dels på grund av den aktuella expropriationen men också av exempelvis förväntad planläggning. Grundprincipen är att den del av fastighetens marknadsvärde som överstiger värdet för pågående an- 30 Sjödin, E. 2002. Markåtkomst och ersättning. s. 71-73. Avser hela avsnittet om inte annat anges. 31 Om de skador eller nyttor inte är större än vad som är vanligt i orten eller i allmänhet kallas detta för orts- eller allmänvanligt. Det är dessa skador eller nyttor som man antingen får tåla eller tillgodogöra sig. 14

vändningssätt ersätts om det förelåg vid presumtionstidpunkten. Presumtionstidpunkten sätts vanligtvis till 10 år före det att ansökan om en expropriation görs. 32 3.5 Miljöskada Fastigheter som inte är direkt berörda av expropriationen kan också få en inverkan på marknadsvärdet. För att fastigheter ska behandlas lika, oavsett om de avstår mark eller inte, finns det kompletterande ersättningsbestämmelser för dessa miljöskador i miljöbalken. Rättspraxis har visat att både företagsskada och miljöskada ska behandlas likartat. Det finns dock processuella skillnader - miljöskada prövas i miljödomstolen medan företagsskada prövas i fastighets-domstolen. Vägverket har inte någon skyldighet att kontakta fastighetsägare som inte upplåter mark. Därmed gäller att fastighetsägare som anser sig drabbad av en miljöskada själv måste kontakta eller stämma Vägverket för ersättning. Vidare gäller att den som förlorar målet får stå för rättegångskostnaderna. 33 3.6 Värderingsmetoder 34 Vid intrång i skogs- eller jordbruksmark bedöms ersättningen efter särskilda normer. Dessa rekommendationer rör värdering vid intrång i skogs- och jordbruksmark. De har använts till en sådan grad att de ses som praxis och accepteras av samtliga parter. 1950 års skogsnorm innehåller principer och metoder för att värdera intrångets påverkan på fastigheten. Värderingen bygger på typträdspriser, vilka är helt avgörande för värdenivån och uppdateras årligen. Normen innehåller ersättningsposterna förtidig avverkning, fördyrad avverkning, framtida storm- och torkskador samt ersättning för mark. På samma sätt finns värderingsschabloner för intrång i jordbruksmark. Enligt 1983 års jordbruksnorm utgår ersättning dels för marken och dels för ett försvårat brukande. Ersättningen för marken är ofta bara en bråkdel av den totala ersättningen då påverkan på brukandet av marken ofta blir så stor. Vanlig påverkan är till exempel förlängda ägoavstånd, försvårad brukning, flytt av stängsel och passage av väg. Trots normernas ålder används dessa flitigt då de ger en bra fingervisning om värdeförlusten. För att de ska fungera i dagens samhälle så görs årliga prisjusteringar. 32 Sjödin, E. 2002. Markåtkomst och ersättning. s. 82-83. Avser hela stycket. 33 Dahlsjö, A. 2004. Föreläsningskompendium i kursen Markåtkomst och ersättning. Avser hela stycket. 34 Norell, L. 1999. Föreläsningskompendium Vägrätt allmänna vägar samt Skogsnormer. Avser hela avsnittet om inget annat anges. 15

3.7 Överklagan 35 Det finns egentligen inga riktlinjer för hur långt förhandlingskravet sträcker sig. I de fall Vägverket och fastighetsägaren har mycket olika uppfattningar och en möjlighet till förlikning verkar omöjlig kan frågan avgöras i fastighetsdomstolen. Fastighetsdomstolens beslut kan överklagas till hovrätten och därefter, om prövningstillstånd ges, till Högsta domstolen. Även då frågan har hamnat hos domstol finns alltid möjlighet till förlikning. För att skydda enskilda intressen finns det i väglagen en möjlighet för den enskilde att få sina rättegångskostnader ersatta av väghållaren. Denna rättighet är dock något begränsad eftersom den bara gäller så länge det anses skäligt. Dessutom gäller den bara vid ersättningsförhandling och då ersättningsfrågan tas till fastighetsdomstolen. Skulle frågan drivas vidare av Vägverket så står Vägverket för båda parternas kostnader. Skulle däremot frågan drivas vidare av den enskilda kommer den enskilda själv få stå för kostnaden om han är tappande part. Det kan noteras att ersättningen för den juridiska hjälpen inte gäller vid överklagande av arbetsplan. Denna fråga klargjordes i ett rättsfall som uppstod vid byggandet av väg 32 Boxholm Bleckenstad. Se vidare under avsnitt 4.8.3. 35 66, 69 väglagen samt 7 kap. 1-5 expropriationslagen. Avser hela avsnittet 16

4. Överenskommelser mellan Vägverket och sakägare 4.1 Kontakt med sakägare Förhandlingen om ersättning med fastighetsägare påbörjas vanligtvis först vid byggstart. Möten mellan Vägverkets markförhandlare och berörda sakägare har hållits tidigare men de har då inte berört ersättningsfrågor. Den första kontakten med sakägarna sker redan vid förstudien och är mest till för att informera och förklara för sakägarna vad som komma skall. Sakägarkretsen är då ganska vid för att Vägverket ska kunna försäkra sig om att alla berörda får information. Ju längre processen går och desto närmare man kommer en bindande plan, desto viktigare blir det att försäkra sig om att de verkligt berörda sakägarna har fått information. 36 Tiden från det första mötet tills ett avtal är undertecknat blir i regel ganska lång. Det är ett medvetet val från väghållarens sida att ta den första kontakten så pass tidigt under processen så att de berörda sakägarna har lång tid på sig att fundera över och acceptera de kommande förändringarna. Varje förhandling om ersättning mellan en fastighetsägare och Vägverket är därför helt unik. 37 De sakägare vars bostadshus behöver inlösas är de sakägare som först blir kontaktade. Det är i ett sådant läge viktigt att ge tid till att fundera över ett nytt boende. Därefter kontaktas fastighetsägare vars mark kommer att bli berörd av olika lantmäteriförrättningar. Det kan handla dels om ianspråktagande av enskilda vägar eller mark för anläggande av ny enskild väg. Då Lantmäteriet behöver viss tid på sig är det viktigt att ta denna kontakt tidigt. Övriga markägare kontaktas därefter. 38 4.1.1 Markförhandlarens uppgift 39 En markförhandlares huvuduppgift är att förhandla om ersättningen. Ett problem som många markförhandlare stöter på är att sakägaren vill förändra sträckningen av vägen. Då arbetsplanen vunnit laga kraft finns det inte längre en möjlighet att ändra sträckningen. När detta väl har accepterats av sakägaren brukar ersättningsfrågan inte bli ett så stort problem. Den vanliga ersättningsformen för den ianspråktagna marken är en ekonomisk kompensation. Markförhandlarna får dock ofta frågan om en annan ersättningsform är möjlig. Det som oftast efterfrågas är kompensationsmark. Dessutom förekommer det förfrågningar om mindre åtgärder som byggande av jordkällare och iordningställande av enskild väg. Ibland förekommer det även förfrågningar kring ännu mindre saker som ny matjord eller ny spis. Vägverket försöker att tillgodose sådana behov i den utsträckning det är möjligt. En markförhandlare måste också hantera frågor som inte har fastställts i arbetsplanen men som ändå måste lösas. Exempel på detta är mark till enskilda vägar, servitut och gemensamhetsanläggningar. Alla dessa hanteras genom lantmäteriför- 36 Informationsblad från Vägverket En väg blir till s. 7 37 Intervju med Markförhandlare Patrik Dahlin på Vägverket. 38 Intervju med Markförhandlare Patrik Dahlin på Vägverket. 39 Intervju med Bengt Johansson den 11/7 2005. Avser hela avsnittet. 17

rättningar. Förhandlingsuppgiften blir därmed att försöka uppnå överenskommelse om ersättning. Dessa frågor kan ibland vålla problem vilket vi har stött på i projektet riksväg 32 förbi Skullared. Vi kommer att behandla detta närmare under avsnitt 4.8.2. 4.2 Uppgiften Syftet med examensarbetet är, som nämnts, att undersöka hur ofta Vägverket kommer överens med sakägare om ersättningsbeloppet. Som utveckling på detta skulle vi även titta på om någon särskild ersättningsfråga oftare gick till domstol. Inledningsvis görs en genomgång av gränsdragningen för valet av undersökningsmaterialet. 4.3 Undersökningsmaterialet Inledningsvis gjordes en bedömning av antalet avtal som undersökningen skulle baseras på. Detta antal sattes till ca 500 stycken. Därefter var ett ställningstagande vilka och hur många regioner undersökningen skulle baseras på samt vilka projekt som skulle studeras. Vägverket har idag sju regioner fördelade över Sverige enligt följande: Norr Mitt Stockholm Mälardalen Väst Sydöst Skåne Väst Mitt Sydöst Norr Mälardalen Sthlm Skåne Bild 4.1 Vägverkets regioner Vi valde regionerna; Stockholm, Sydöst och Väst då dessa låg geografiskt närmast. För val av projekt ställdes följande kriterier upp: Fastställd arbetsplan utanför detaljplan Relativt stora nybyggnads- eller omläggningsprojekt 18

4.4 Definition av kriterier 4.4.1 Relativt stora projekt Diskussion kan föras kring definitionen av relativt stora projekt. Detta kan definieras utifrån antalet sakägare eller utifrån vägprojektets totala budget. Vi fann att sakägardefinitionen inte var representativ för ett vägprojekts omfattning. Vi valde därför att definiera kriteriet efter budgeten. Vi ansåg att en undre gräns på 50 Mkr (miljoner kronor) var att anse som ett relativt stort projekt. Nedan visas en tabell över de vägprojekt som inkluderats i vår undersökning. Här redovisas även vägens sträckning. Förutom detta redovisas den totala budgetkostnaden, den totala marklösenkostnaden för varje vägprojekt samt relationen mellan dessa. Observera att marklösenkostnaderna även inkluderar kostnader för exempelvis lantmäteriförrättningar, även fast dessa förrättningar inte har ingått i vår undersökning. Vägnr Vägens sträckning Budget Marklösen Andel E4 Sväm Stora Åby 200 Mkr 1,9 Mkr 0,95% E4 Stora Åby Väderstad 400 Mkr 6,5 Mkr 1,63% E4 Väderstad Mjölby 331 Mkr 3,5 Mkr 1,06% E4 Hjulsnäs Herrabacken 410Mkr 8,7 Mkr 2,12% E4 Markaryd 800 Mkr 18 Mkr 2,25% E6 Gläborg Rabbaldshede 970 Mkr 50 Mkr 5,15% E22 Söderåkra Hossmo >50 Mkr - - 32 Boxholm Bleckenstad 105 Mkr 2,3 Mkr 2,19% 32 Skullared Sunneränga 54 Mkr 1,2 Mkr 2,2% 35 Gamleby Överum 130 Mkr 2,2 Mkr 1,69% 73 Jordbro Fors 445 Mkr 5 Mkr 1,12% 138 Virserum Målilla 55,6 Mkr 1,2 Mkr 2,16% 160 Strandkärr Nösnäs 81 Mkr 3,6 Mkr 4,44% 259 Haningeleden 110 Mkr 7,5 Mkr 6,82% 604 Gnosjö 80 Mkr 0,9 Mkr 1,13% 897 Sandsbro-Eke Sandsbro- Stockekvarn Tabell 4.1 Vägprojekt och kostnader >50 Mkr - - 4.4.2 Nybyggnad, omläggning och ombyggnad En annan svårighet med våra urvalskriterier var att gränsdragningen mellan nybyggnad, omläggning och ombyggnad är svårdefinierad. Med nybyggnad avses bland annat då helt ny vägförbindelse byggs, uppförande av kontrollplatser eller anläggande av helt friliggande gång- och cykelväg. Omläggning avser istället då en väg helt eller delvis läggs i ny sträckning. Ombyggnad är exempelvis breddning av vägbana eller justering av plansträckning. 40 40 Vägverket, PM. 2001. Förbättring av väg kontra ombyggnad av väg. s. 1 19

4.5 Val av avtal För att kunna ta reda på i hur många fall Vägverket uppnår överenskommelser, var en viktig fråga vilka avtal som ska räknas. Ska flera fastigheter som tillsammans ingår ett avtal räknas en gång eller flera? Ska flera fastighetsägare som tillsammans äger en fastighet räknas en eller flera gånger? Ska ett kompletterande vägrättsavtal räknas? Frågeställningen i arbetet syftar till överenskommelse om vägrätt. Därför valdes att varje vägrättsavtal räknas. I de fall flera fastigheter gemensamt upprättat ett vägrättsavtal så har detta avtal bara räknats en gång. Om en fastighet har flera fastighetsägare och ett avtal upprättats så har avtalet också bara räknats en gång. Av samma anledning ingår även kompletterade vägrättsavtal i undersökningen. Antalet fastigheter i undersökningen är därför fler än antalet vägrättsavtal. 4.5.1 Relevanta avtal På grundval av arbetets frågeställning har vi studerat köpeavtal av hel fastighet, vägrättsavtal samt kompletterande vägrättsavtal. Ersättningsfrågor kan även regleras i avtal som servitutsavtal, fastighetsreglering och nyttjanderättsavtal. Detta ligger dock utanför uppgiftens ramar och har därför inte studerats närmare. 4.6 Resultat av undersökningen I detta avsnitt redovisas de resultat som framkommit under undersökningen. Därefter diskuteras de aktuella domstolsfallen samt även de fall där Vägverket ännu ej uppnått överenskommelse. Vi kommer i detta avsnitt också att diskutera kring en del domstolsfall som egentligen inte ingår i uppgiftens syfte. Dessa finns inte med i det statistiska resultatet men omnämns ändå eftersom de är relaterade till frågeställningen i arbetet. I resultatet finns det en post inte bara för överenskommelser, domstols- och möjliga domstolsfall utan även en för de fastigheter som inlösts i sin helhet. Detta har gjorts därför att marken tas i anspråk med äganderätt och inte med vägrätt. I dessa fall betalas en löseskilling istället för intrångsersättning och även denna förhandlas fram. I förlängningen leder detta till att även en ägare vars fastighet inlöses kan gå till domstol. 4.7 Genomgång av resultat Vårt resultat baseras på totalt 541 stycken avtal. Tabell 4.2-3 visar antalet vägrättsöverenskommelser samt köpeavtal och även hur många fall som gått vidare till domstol eller förlikning. För enkelhetens skull omnämns dessa nedan endast som domstolsfall (oavsett hur många instanser ett domstolsfall har passerat). Varje domstolsfall har därför bara räknats en gång. Med hänsyn till den tid som förlöpt, sedan arbetsplanerna på de vägprojekt vi tittat på har fastställts, finns det en relativt stor mängd avtal som ännu inte är klara. I vissa av dessa fall beror detta på svårigheter att komma överens. Genom intervjuer med markförhandlare har det framgått att risken är stor för några av dessa att de når domstol, men de har som sagt ännu inte nått dit. Vi kommer därför att presentera dessa separat som möjliga domstolsfall. 20

Klara Ej klara Domstolsfall Möjliga domstolsfall Totalt Vägrättsavtal 465 15 3 3 482 Köpeavtal 59 0 0 0 59 Totalt 524 15 3 3 541 Tabell 4.2 Statistik över Vägrättsavtal och köpeavtal Då resultatet visar att få avtal går till domstol finns det ingen anledning att skilja på inlösta fastigheter och avtal om vägrätt. Således kommer vi nedan bara diskutera det totala antalet avtal som innehåller både vägrättsavtalen samt köpeavtalen. För att illustrera ytterligare en vinkling visas nedan en tabell baserad på färdigskrivna avtal till skillnad från avtal som ännu ej är klara. Antal avtal Varav domstol Möjlig domstol Procent Klara avtal 526 st 2 st 0 st 0.4% Inte klara avtal 15 st 1 st 3 st 26% Totalt 541 st 6 st 1.1% Tabell 4.3 Statistik över förhållande färdiga/inte färdiga avtal och domstol/möjliga domstolsfall Den här tabellen visar tydligt hur få fall som hittills har nått domstol eller förlikning. För att få en än mer talande bild kan resultatet redovisas i ett diagram. Här syns tydligt hur de olika posterna förhåller sig till varandra. Fördelning av totalt 541 avtal Klara vägrättsavtal (86.0%) Klara köpeavtal (10.9%) Inte färdiga avtal (2.8%) Mål hos domstol/förlikning (0.6%) Möjliga domstolsfall (0.6%) Diagram 4.1 Relationer mellan olika avtal Vi kommer i kapitel 5 att närmare gå in på tolkningen av resultatet, men redan här kan ett par noteringar göras. Den första är naturligtvis att det är i mycket få fall där överenskommelse inte uppnås. Även tillsammans med de möjliga domstolsfallen så nås endast drygt 1%. Något annat att notera är, att trots att dessa vägprojekt varit klara sedan länge är det ändock 3% av fallen som inte är klara. Därav inte sagt att överenskommelse inte kommer att uppnås. I de flesta fall är Vägverket 21

överens med sakägaren, men har hittills hindrats av andra faktorer, som exempelvis tidsbrist. 4.8 Rättsfall De rättsfall som uppkommit under de projekt vi studerat kommer att redovisas nedan. Som vi redan nämnt medtas även andra intressanta rättsfall som är relaterade till frågeställningen, men som inte medtas i det statistiska resultatet. 4.8.1 Avklarade eller pågående rättsfall inom de studerade vägprojekten Resbymålet 41 : Vid byggande utav E22 utanför Kalmar uppstod problem vid överenskommelse om ersättning med fastigheterna Resby 6:1 och Resby 9:1. Fastigheterna var samtaxerade som jord- och skogsbruksenhet. Tvistefrågan rörde jaktskadans storlek. Frågan gick vidare till fastighetsdomstolen och under förhandlingarna förlikades parterna och domstolens enda beslut rörde förordnande av förskottsutbetalning. Årstamålet 42 : Vid byggande av riksväg 73 mellan Fors och Jordbro uppstod tvist om ersättningsnivån på mark relativt nära detaljplanelagt område. Fastighetsägaren till Årsta 1:4, Årsta Säteri, ansåg att ersättningen för marken skulle baseras på förväntningsvärden till skillnad mot den ersättningen som Vägverket erbjöd vilken baserades på pågående markanvändning. Fastighetsdomstolen: Årsta Säteri yrkade i första hand på ersättning för: Förlust av förväntningsvärde Ianspråktagen skogsmark Ianspråktagen och obrukbar åker- och betesmark Förlust av jaktvärde Vägverket ansåg inte att förväntningsvärden förelåg vid värdetidpunkten. De hävdade också att byggandet av väg 73 innebar en så pass stor företagsnytta att ingen ersättning skulle utgå. Om domstolen ändå skulle finna att förväntningsvärden förelåg så yrkade Vägverket på tillämpning av presumtionsregeln samt att företagsnyttan skulle avräknas. Fastighetsdomstolen fann att det inte kunde påvisas någon förhöjd prisnivå i det aktuella området eller i områdets närhet. Företagsnyttan ansågs också vara större än företagsskadan och någon ersättning skulle därför inte utgå. Hovrätten: fastställde fastighetsdomstolens beslut. Högsta domstolen: meddelade inte prövningstillstånd. Gnosjömålet 43 : Detta mål är ännu inte avklarat utan befinner sig i förhandling. Vid byggandet av länsväg 604 vid Gnosjö berörs fastigheten Gnosjö-Rudö 2:2. 41 Kalmar tingsrätt mål nummer: F 1204-00 42 Stockholms tingsrätt mål nummer: F 10-399-96 Svea hovrätt mål nummer: T 9174-01 43 Jönköpings tingsrätt mål nummer: F 1880-99 22

Markägaren begär iordningsställande av markvägar samt tillhörande dikesövergångar. Markägarna yrkar också på ersättning för diverse kostnader, exempelvis förrättningskostnader och juridiskt ombud. Markägaren hävdar att två utfarter från fastigheten är nödvändigt då byggandet av väg 604 medfört obrukbara skogsvägar. Vägverket medger att en utfart är nödvändig men vill inte iordningställa två. Vägverket och fastighetsägaren tvistar även om ersättning för jakt. 4.8.2 Möjliga rättsfall inom de studerade vägprojekten Riksväg 32 Skullared: Vid byggandet av riksväg 32, utanför Skullared, rörde diskussionen bland annat sträckning av ny utfart. Parterna har uppnått preliminär överenskommelse, men inte slutligt kommit överens. Det finns en sannolikhet att fallet går till domstol. E22 Kalmar: Vid byggandet av E22 utanför Kalmar uppfördes en bullervall. Ägaren till Kulltorp 1:7 anser att vägen och bullervallen medför en företagsskada i form av bland annat en förstörd utsikt. Parterna är ännu inte överens om skadans storlek. E22 Kalmar: Vid byggandet av E22 utanför Kalmar uppfördes en bullervall. Ägaren till Kulltorp 1:9 anser, precis som ägaren till Kulltorp 1:7, att en företagsskada uppstått i form av bland annat förstörd närmiljö. I båda fallen är fastighetsägarna och Vägverket långt ifrån varandra i sina bud och sannolikheten att en överenskommelse ska uppnås är liten. Dessutom anser Vägverket att fastigheterna inte är direkt berörda av arbetsplanen varför frågan om eventuell skada borde prövas enligt miljöbalken. Just nu förs diskussioner huruvida denna fråga, alltså frågan om det är miljöbalken eller väglagen som ska vara tillämplig, ska prövas särskilt genom så kallad mellandom. 4.8.3 Intressanta rättsfall utanför uppgiften 32 Boxholm Bleckenstad 44 : Detta är ett intressant rättsfall som berör frågan om när Vägverkets skyldighet att ersätta ombudskostnader uppstår. Ägaren till fastigheten Bleckenstad 4:7 överklagade arbetsplanen angående riksväg 32 Boxholm Bleckenstad. Därefter begärde ägaren ersättning av Vägverket för de ombudskostnader som uppkom vid överklagan. Vägverket gick ej med på detta krav och saken togs till domstol för avgörande. Fastighetsdomstolen: Ägaren hävdade att Vägverket var skyldiga att ersätta honom för hans ombudskostnader enligt bestämmelserna i väglagen. Vägverket bestred och åberopade att det inte fanns någon laga grund för detta. Väglagens ersättningsbestämmelser ger inte rätt till ersättning för ombudskostnader i samband av fastställande av arbetsplan. Domstolen fann att en fastställd arbetsplan inte direkt innebär ett äganderättsintrång utan bara ger en förutsättning för framtida vägrätt. I förarbetena till ersättningsbestämmelserna finns dessutom stöd för Vägverkets åsikt. Därmed förlorade fastighetsägaren i Fastighets-domstolen. Hovrätten: fastställde fastighetsdomstolens beslut. 44 Linköpings tingsrätt mål nummer: F 2003-00 Göta hovrätt mål nummer: T 86-01 23

Högsta domstolen: meddelade ej prövningstillstånd. Riksväg 44 Råsseröd - Båberg 45 : Detta fall berör ett helt annat problem än de tidigare. Fastighetsägaren till fastigheten Råsseröd 1:2 ville inte acceptera byggandet av vägen. Som en följd av detta vägrade ägaren att lämna fastigheten. Vägverket begärde då avhysning hos Kronofogdemyndigheten vilket fastighetsägaren överklagade. Tingsrätten lämnade dock överklagan utan bifall och hovrätten fastställde tingsrättens dom. Därmed fick fastighetsägaren avhysas med tvång. 45 Göteborgs tingsrätt mål nummer: Ä 2844-03 24

5. Avslutande kommentarer Vår undersökning gav en entydig bild av hur väl förhandlingar fungerar. Endast tre av totalt 541 stycken avtal har gått till domstol eller förlikning. Av de avtal som ännu inte är klara finns ytterligare tre stycken möjliga domstolsfall. Andelen domstolsfall, tillsammans med de möjliga domstolsfallen, blir således av de totala avtalen drygt 1%. Som vi tar upp under avsnitt 4.7 så är det knappt 3% av de totala avtalen som ännu inte är klara. Detta ska ses mot att de flesta arbetsplanerna i vår undersökning fastställdes för närmare 10 år sedan. Trots den tid som passerat verkar varken fastighetsägaren eller Vägverket särskilt angelägna om att få fram en överenskommelse. Det finns bara två stycken avklarade domstolsfall, samt ett fall som just nu befinner sig i förhandling, inom vår undersökning. Utöver detta finns ytterligare tre stycken potentiella domstolsfall. De få fall vi har berör helt skilda tvistefrågor. Det handlar bland annat om ersättning för jaktskada, förväntningsvärden och företagsskada. Vår andra frågeställning i arbetet, huruvida det går att se några tendenser till vilka ersättningsfrågor som oftare går till domstol, har alltså inte kunnat påvisas. Däremot kan konstateras att underlaget för att dra en sådan slutsats är mycket litet och för att vara helt säker skulle en djupare studie behöva genomföras. Vi har alltså konstaterat att Vägverket sträcker sig långt för att undvika domstolsprocessen. Men frågan är om Vägverket går för långt för att uppnå överenskommelser. Vilka incitament finns det då för Vägverket att uppnå överenskommelser? En domstolsförhandling medför höga domstolskostnader eftersom Vägverket även ska stå för motparternas rättegångskostnader. Det finns heller inget egenvärde för Vägverket att skynda på processen då vägen redan är byggd. En domstolsförhandling kan innebära negativ publicitet för Vägverket. Vi kan konstatera att förhandlingskravet för Vägverket är uppfyllt, men frågan är hur pass avgörande det är för att nå en överenskommelse. Det finns andra motiv till att uppnå överenskommelser. Enligt vår åsikt är en övervägande faktor den ekonomiska. Härav drar vi slutsatsen att Vägverket har starka motiv till att undvika domstol och det kan vara så att Vägverket därför sträcker sig längre än vad som borde behövas. Som en kommentar kan nämnas att Riksrevisionsverket nyligen genomfört en undersökning som behandlar ersättningsfrågor samt hanteringen kring dessa hos olika verk i Sverige och däribland Vägverket. Riksrevisionens rapport Marklösen finns förutsättningar för ersättning?, kritiserar bland annat Vägverkets rutiner vid hantering av marklösen 46. Precis som rapporten konstaterar finns klara brister på rutiner kring arkivering och dokumentering av avtal. Att ta fram relevant in- 46 Riksrevisionen. 2005-10 -25 Marklösen finns förutsättningar för ersättning? s. 29-33 25