Du sköna vanliga värld - Morgan Larsson ser storheten i den lilla berättelsen Han är idag en välkänd programledarröst i P3 men började sin radiokarriär med att somna i direktsändning. Han debuterade som författare år 2010 med boken Radhusdisco. Nu skriver han på sin andra roman. Det här är berättelsen om Trollhättesonen Morgan Larsson. Text: Linda Fritiofsson Det är en måndagskväll i december och Saab begärdes i konkurs för några timmar sedan. I en sal i Trollhättans kommunhus sitter människor samlade - de är inte här för att diskutera stadens framtid, utan för att dela ut det årliga kulturpriset. Personen som ska motta 2012 års pris är Morgan Larsson som skrivit romanen Radhusdisco, en ljus uppväxtskildring i åttiotalets Trollhättan. När det är dags för hans tacktal kan han inte låta bli att nämna det som många i publiken nog tänker på nedläggningen av Stallbackas bilfabrik. -Vi måste komma ihåg att det inte var Saab som gjorde Trollhättan, utan Trollhättan som gjorde Saab. Det har gått några månader. Vintern har övergått i någon slags trevande vår och Morgan Larsson sitter i lunchmatsalen i Göteborgs Radiohus. Hans minns prisutdelningen för några månader sedan. - Det var så konstigt. På samma dag som min barndomsstads hela näringsliv hade rasat samman, skulle jag få det finaste priset jag någonsin fått. Morgan Larsson är en välbekant röst för många i snart tio år har han tillsammans med kollegan och vännen Christer Lundberg, varit programledare för Christer i P3. Programmet, som fick pris för Bästa underhållning på förra årets Radiogala, är känt för att sätta lyssnarnas berättelser i fokus. För den något äldre generationen är han kanske mer bekant som en av deltagarna i SVT:s På spåret.
Det är måndag och en alldeles vanlig arbetsdag för Morgan Larsson. Under morgonen har han skrivit manus för dagens avsnitt av Christer och om några timmar är det dags att gå in i studion. Han äter en tidig lunch, grönsaksbiff, menyns enda alternativ för någon som varit vegetarian sedan tonåren. Han bär en mörk t-shirt och kavaj - en sådan där kombination som gör att man varken ser uppklädd eller nedklädd ut. Från hans fönsterbord ser man vattnet och bron som tar en hit till Hisingen. Längre bort syns byggnaden som kallas för Läppstiftet. Den 42-årige Morgan Larsson har bott i Göteborg i över tjugo år men barndomsstaden Trollhättan ligger honom varmt om hjärtat. - Man skulle kunna säga att jag är särbo med Trollhättan nuförtiden, säger han och skrattar. Det är åttiotal i Trollhättan. Morgan Larsson är en liten mörkhårig pojke och tillsammans med sina föräldrar och systrar flyttar han från höghus till radhus. Det är en tid då även små pojkar känner till talesättet Alla vägar bär till Saab. Om de av förmodan skulle glömma bort det, står det sprayat på en vägg på Kronogårdstorget. Den lilla staden bjuder inte pojkarna i hans ålder på några större upplevelser de är tvungna att skapa dem själva. - Vi hade ganska tråkigt och i den tråkigheten föddes en kreativitet. Kompisar med vilda idéer fick ett stort värde. Idag skulle de säkert få bokstavskombinationer långa som alfabet. För många av hans klasskamrater är bandet Kiss det coolaste som finns. En av dem klipper av fliken under tungan då han vill att den ska bli lika lång som Gene Simmons. Blodet forsar. Morgan Larsson har precis som karaktären Morris i Radhusdisco en tendens att dras till människor som gör sanslösa saker. På något sätt är boken också en hyllning till dem. - Jag ville visa att sådana personer är en tillgång och att en vanlig uppväxt faktiskt kan innehålla en hel del äventyr. Det händer så sjuka saker och det gör det i alla människors liv. Själv är han mer iakttagande och grubblande. - En recensent skrev att Morris var hyperregistrerande och det stämmer nog även bra in på mig. Jag känner av atmosfärer och stämningar jag är som en jävla dammsugare på det.
Som barn besöker Morgan Larsson ibland sin farmor och farfar som bor några mil bort, i Sollebrunn. Det är där han börjar öva sig i att berätta. När hans farfar ligger och vilar på sofflocket vill han höra roliga historier från tidningen Allers. Han läser och läser för sin farfar som ligger där med kepsen neddragen över ansiktet och händerna knäppta över magen. - Min farfar var svårflörtad, jag var tvungen att läsa säkert tjugo historier innan han skrattade. Men jag tycker att det var så roligt att någon ville lyssna, säger han. När Morgan Larsson går i högstadiet anordnas tävlingar som idag känns ganska otänkbara. När det inte var dags för Miss Wet T-shirt anordnade läraren en solarietävling brunast på två veckor. Morgon Larsson kommer tvåa. I Göteborg var solarietävlingarna något mer påkostade. Första priset där var en resa till Miami och vinnaren kom hem som ett negativ. Under gymnasietiden börjar han drömma sig bort. Han blir nyfiken på världen och vad som skulle kunna finnas utanför Trollhättan. Under den här tiden börjar han också att skriva låttexter. - Det var lite som en sorts dagbok, jag tyckte om att få insidan på utsidan. Det var skönt att få perspektiv på mina tankar och känslor. Ett år efter studenten drar han. Även om flytten bara gick nio mil söderut, till Göteborg, så är det ett äventyr. Han skulle starta ett rockband. Livet lekte trots att han var pank och fastän han cyklade bredvid spårvagnarna och önskade att han hade råd att åka. Efter en tid börjar han att arbeta med utvecklingsstörda. Han arbetar ofta nattpass och ägnar den lediga tiden på dagen åt att plugga. - Killen som jag spelade i samma rockband med tyckte att vi borde lära oss mer om musik, så vi började läsa en kurs på Musikhögskolan i Göteborg, berättar han. I samma klass går Håkan Hellström och Cecilia Wennersten men detta är långt innan de båda skulle bli kända musiker. Det är också under denna kurs som han träffar Christer Lundberg som idag är hans kollega och bästa vän. Morgan Larsson som efter gymnasiet inte trodde att han skulle läsa vidare har idag ett hav av högskolepoäng - men som så många andra var han osäker på vad han ville
göra. Han hade en tanke om att han kunde skriva men ingen aning om att han också skulle fungera i radio. Han fick en kortare praktik som reporter på P4 Väst. Första dagen på praktiken är hektisk. Han gör telefonintervjuer och enkäter på stan, allt är nytt och intrycken många. Efter att ha ätit en gigantisk lunchpizza i Uddevalla är det dags att vara med i studion under ett timmeslångt direktsänt ring-in program. Han slår sig ned bredvid programledaren. En nyhetssändning inleder programmet och sedan minns inte Morgan Larsson något mer. - Jag är helt slut. För första gången på den här dagen får jag sitta ned. Jag somnar redan under nyhetssändningen och vaknar först när programledaren tar mig på axeln. Då hade jag sovit i en timme, under direktsändning Han hade ångest när han gick till jobbet nästa dag. Men programledaren var snäll och historien om praktikanten som somnade i direktsändning verkade inte fått någon spridning. Nästa gång han hamnar på radion är det Christer som vill ha med honom i en panel. Sedan går allt fort. När Christer Lundberg vid ett tillfälle blir sjuk får Morgan Larsson hoppa in som programledare och det går så bra att man bestämmer att han får stanna kvar. - Jag tycker om radio då det är så snabbt och direkt. Saker som kostar miljarder att göra på film kan du göra på en sekund i radio. Du måste bara vara bra på att formulera dig fort. När han inte jobbar tycker han om att resa. Fast egentligen flyter det ihop, han utsätter sig för saker och kommer hem med något att berätta. Indien är ett av favoritresemålen och när jag frågor varför, får jag ett bestämt svar. - För att det är så oförutsägbart. Plötsligt ser du två poliser, med mustascher och pistoler, som håller varandra i handen medan de klappar i ko. Mitt i gatuvimlet i Varanasi det händer inte i Göteborg. Klockan är 14 och det är dags att för Morgan Larsson och Christer Lundberg att gå in i studion. En glasskiva delar av rummet. På ena sidan står programledarna och på den andra sitter ljudteknikern och producenten. En blond tjej kommer in i rummet, hon ska hjälpa producenten att svara i telefon. Dagens program heter Pillerthriller och handlar om historier kring ihopblandade tabletter och felaktiga doseringar. Morgan Larsson börjar berätta om när hans migräntabletter gjorde att han fick alldeles enorma
läppar. Lyssnarna hänger på och producenten skickar vidare några av berättelserna till studion. När samtalsämnet kossor av någon anledning kommer på tal, blinkar telefonens olika linjer röda. Telefontjejen stirrar på det röda blinkandet och utbrister: - Christer och Morgan får inte prata om kossor och hästar, människor ringer in som galningar när det kommer på tal Morgan Larsson skriver just nu på sin andra roman som han kallar för en slags relationsthriller. I framtiden hoppas han på att kunna fortsätta skriva. - Jag bubblar över om jag inte får vara kreativ. Jag skulle nog vara deprimerad eller i alla fall i dåligt skick om jag inte fick hitta på. Det är tur att Twitter finns, nu slipper min omgivning att höra på mina historier lika ofta, säger han och ler.