Effekter i Ångermanälven från skred i nipor nedströms Sollefteå dokumentation och beräkningar

Effekter i Ångermanälven från skred i nipor nedströms Sollefteå dokumentation och beräkningar Torbjörn Svensson Håkan Persson Finn Midbøe Nätverket för älvsäkerhet, Karlstads universitet 2006

Sammanfattning Ett flertal stora skred har på senare år skett i niporna längs Ångermanälven i Sollefteå kommun. Stora mängder jord och träd har vid skredplatserna glidit ut i älven och blockerat mer än en tredjedel av älvens bredd. Skreden har aktualiserat frågor om jordmassornas effekter på flöden och vattenstånd i älven, framförallt eftersom jordmassorna i älven eroderas bort mycket långsamt. För att studera skredmassornas effekter har inträffade skred i närheten av Sollefteå studerats, berörda personer intervjuats, bottentopografin i älven nedströms Sollefteå uppmätts och utifrån dessa studier har beräkningar av skredens effekter gjorts. Både omedelbara och långsiktiga effekter av skredmassornas inverkan på flöden och vattennivåer har bedömts vara intressanta att studera. Beräkning av omedelbara effekter har gjorts med hjälp av avancerad tvådimensionell vågmodellering samt det endimensionella modelleringsverktyget MIKE 11; för långsiktiga effekter har endast MIKE 11 använts. De allvarligaste omedelbara effekter som uppkommer då skredmassor tränger ner i älven är vågbildning radiellt ut ifrån skredplatsen. Till följd av skred i samma storleksordning som de som har inträffat bedöms dessa vågor kunna få en höjd på mer än 1 m över ursprunglig vattenyta. Då dessa vågor når motsatt strand kan de dessutom orsaka en uppsköljning som är betydligt högre. På lång sikt har skredmassorna en dämningseffekt som i samband med en högflödessituation kan orsaka en extra vattenståndsökning på 5 cm. 2

Förord Ett flertal skred har skett i niporna längs Ångermanälven i Sollefteå kommun under de senaste åren. Därav inledde Åke Gullersbo på Sollefteå kommun och föreståndaren för NÄS (Nätverket för älvsäkerhet) Torbjörn Svensson i början av år 2004 ett samtal kring skredens effekter i älven. Samtalet mynnade ut i ett förslag till en studie av dessa effekter. Studien inleddes under sommaren 2005 och har sedan fortsatt under efterföljande höst och vinter. Arbetet har utförts av bitr. prof. Torbjörn Svensson, civ. ing. Håkan Persson samt civ. ing. Finn Midbøe på NÄS vid Karlstads universitet; dessutom har dr. Claes Eskilsson på avdelningen Vatten Miljö Teknik på Chalmers anlitats och bidragit med specialkompetens inom modellering. Från Sollefteå kommun har främst Åke Gullersbo varit involverad i arbetet; under fältarbete i Sollefteå har kommunen dessutom bistått med lokaler. Huvuddelen av arbetet har utförts av Håkan Person. Av praktiska skäl har hans arbete förlagts till avdelningen Vatten Miljö Teknik på Chalmers i Göteborg, som tillhandahållit lokal och nödvändiga faciliteter. Detta kan ses som ett led i samarbetet inom NÄS och vi vill rikta ett varmt tack för detta generösa tillmötesgående. Karlstad, 12 februari, 2006 Torbjörn Svensson och Håkan Persson 3

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 5 1.1 TIDIGARE ARBETE OCH REKOMMENDATIONER DÄRIFRÅN... 5 2 RAS OCH SKRED... 5 3 NIPORS UPPKOMST OCH STABILITET... 6 4 STORA SKRED I SVENSKA ÄLVDALAR... 6 5 INTRÄFFADE SKRED I NÄRHETEN AV SOLLEFTEÅ... 7 5.1 OBSERVATIONER OCH OMEDELBARA EFFEKTER... 7 5.2 SKREDVOLYM... 8 5.3 EROSION... 8 5.4 LÅNGSIKTIGA EFFEKTER... 9 6 BERÄKNINGAR AV SKREDENS INVERKAN PÅ ÄLVEN... 9 6.1 OMEDELBARA EFFEKTER... 10 6.1.1 Flodvågor... 10 6.1.2 Dämningsvågor... 11 6.2 BESTÅENDE DÄMNINGSEFFEKTER... 12 6.2.1 Skredscenarier... 13 6.2.2 Resultat... 13 6.3 KONSEKVENSER AV VÅGOR, ÖKADE VATTENNIVÅER OCH ÖKADE FLÖDESHASTIGHETER... 14 6.3.1 Speciellt utsatta landområden... 15 6.3.2 Skred uppströms kraftverket... 15 6.3.3 Erosion och sedimentation... 16 6.4 FELKÄLLOR... 17 7 DISKUSSION... 17 7.1 RELEVANTA ÅTGÄRDER MOT SKRED OCH SKREDMASSOR I ÄLVEN... 18 7.2 ANSVARSFRÅGOR... 19 7.3 NIPORNAS FRAMTID... 19 8 REFERENSER... 20 BILAGA 1 FOTON AV INTRÄFFADE SKRED BILAGA 2 KARTOR ÖVER SKREDDRABBADE OMRÅDEN BILAGA 3 KARTLÄGGNING AV BOTTENTOPOGRAFIN NEDSTRÖMS SOLLEFTEÅ BILAGA 4 HYDRAULISK MODELL ÖVER ÅNGERMANÄLVEN BILAGA 5 BERÄKNING AV DÄMNINGSVÅG BILAGA 6 MODELLERING AV DÄMNINGSEFFEKTER BILAGA 7 MODELLERING AV FLODVÅGOR BILAGA 8 INTERVJUER MED BOENDE I SKREDDRABBADE OMRÅDEN 4

1 Inledning På senare tid har ett flertal större skred ägt rum i niporna längs Ångermanälven i Sollefteå kommun. Skreden har medfört att stora mängder jord och vegetation glidit ut i älven. De största skreden har skett längs den oreglerade sträckan nedströms Sollefteå kraftverk och skredmassorna blockerade i det största raset mer än en tredjedel av älvfårans bredd. Frekvensen av sked synes ha ökat efter det extremt höga flödet år 1998 och farhågor har framförts av kommunen att skreden kan leda till negativa effekter i form av översvämningar, ändrad bottentopografi, risker för igensättning av kraftverksintag samt miljöeffekter. Denna studie innefattar främst uppmätning av bottentopografi nedströms Sollefteå samt beräkning av skredens effekter på flöden och vattenstånd i älven. Utöver detta har en mindre dokumentation av inträffade skred nedströms Sollefteå samt intervjuer med boende i området gjorts. 1.1 Tidigare arbete och rekommendationer därifrån Vattenregleringsföretagens Samarbetsorgan (VASO) gjorde 1993 en studie av skred i nipor. De rekommenderar fortsatta studier kring nipornas känslighet för yttre påverkan och växtrötters armerande effekt samt släntvårdsprogram för niporna. Men mest angeläget bedöms vara att göra en genomgång av alla broar och trånga sektioner nedströms skredbelägna nipor för att identifiera riskobjekt för uppdämning genom igensättning av vid skred medföljande träd. Enligt VASO (1993) finns det inget känt fall där ett nipskred har lett till en uppdämning av en stor älv, och de menar vidare att det inte är troligt att skredmassorna ens från ett stort skred skulle minska tvärsektionen i en älv med mer än 10-15% 1. I jämförelse med lerskred är nipskred ganska långsamma och enligt VASO (1993) brukar skreden ske som flera delskred och skredmassorna glida trögt och långsamt ner på strandplanet eller ner i vattnet. Därmed borde sannolikheten enligt VASO (1993) vara liten att nipskred orsakar vågor av betydelse 2. Siltjordar är lätteroderade vilket enligt VASO (1993) innebär att de utglidna massorna snabbt kan sköljas bort 3 om strömhastigheten är stor, vilket även framhålls av Fredén (2002). 2 Ras och skred Naturliga erosionsprocesser anpassar branter och slänter till ett jämviktsläge. Små förändringar av denna jämvikt, orsakade av naturen eller människor, kan utlösa ras eller skred. Ras och skred skiljs åt genom definitionen (SGU, 2005): - Ras: Block, stenar, grus- och sandpartiklar rör sig fritt. Ras sker i bergväggar, grusoch sandbranter. - Skred: En sammanhängande jordmassa som kommer i rörelse. Skred förekommer i silt- och lerjordar. Skred kan även inträffa i siltiga eller leriga moräner om moränen är vattenmättad. I branta nipor sker mindre ras eller skred tämligen regelbundet men ibland rubbas jämvikten i ett större område och resulterar då i ett stort skred. 1 Skredet Öd 1 blockerade dock mer än 1/3 av älvens bredd. 2 Flodvågor har vid flera tillfällen orsakat skador, ex. år 1899. 3 De utrasade massorna från skredet Öd 1 (2002) ligger kvar i älven i stort sett oeroderade. 5

3 Nipors uppkomst och stabilitet Nipor är branta erosionsslänter i silt, ofta med ett sandigt inslag, och förekommer under högsta kustlinjen 4 längs de norrländska älvdalarna. De har bildats genom att älvarna, till följd av landhöjningen, skurit sig ner i det sediment som tidigare avsatts då landnivån var lägre och därmed älvmynningarna låg långt in på nuvarande land. Därigenom har det i de erosionskänsliga jordarterna kunnat bildas höga branter på sidan av älvarna, på sina håll upp till 50 meters höjd med 45 medellutning (VASO, 1993). En förutsättning för att en nipa ska uppstå är dessutom att tillgången på ytvatten är låg. Med traditionella beräkningsmetoder är dessa nipor alltför branta för att vara stabila och borde därmed rasa. De huvudsakliga förklaringarna till att de ändå står kvar är att det finns negativa porvattentryck och cementeringseffekter i jorden (VASO, 1993). Nipornas stabilitet påverkas av faktorer såsom erosion och belastning på slänterna (Sundsvalls kommun, 2002). Erosion kan uppkomma till följd av förändringar av älvens strömning eller genom vatten som rinner över nipkrönet till följd av exempelvis snösmältning, avlett dagvatten eller läckande VA-ledningar. Regnvatten brukar dräneras vertikalt i permeabla skikt högt upp i nipan, så att nipornas stabilitet endast till en mindre del påverkas av nederbörden (VASO, 1993). Belastning på slänterna orsakas exempelvis av tungt växttäcke och vind som orsakar svängningar i träden, tippning av avfall eller snö i slänterna eller vibrationer från tunga maskiner eller explosioner. Nipornas stabilitet kan dessutom reduceras avsevärt till följd av förändrat portryck vid extrema flöden i älven nedanför niporna. Fara för skred finns dels då vattenståndet är som högst och dels då vattnet sjunker undan, vilket orsakar utströmning av grundvatten från niporna (VASO, 1993). Skredytorna i nipskred är vanligtvis plana. Cirkulärcylindriska skred som griper djupt in i slänten förekommer knappast i siltjordar. I nipor med ett högt lerinnehåll kan dock lokalt en viss rundning av skredytan märkas. Då silten underlagras av lera, vilket ofta är fallet, kan också det plana skredet i silten avslutas med ett mer cirkulärt brott i dess nedre del. I nipor som till stor del består av fin- eller mellansand sker istället oftast ett mer kontinuerligt ras, genom att sanden rullar nerför slänten. I jämförelse med lerskred sker också skredförloppen i nipor ganska långsamt. (VASO, 1993). 4 Stora skred i svenska älvdalar I Sverige är Göta älvdalen den mest skreddrabbade av de stora älvdalarna, där ett flertal stora skred har skett. Det skred som har haft störst konsekvenser genom tiderna inträffade vid Intagan i närheten av Trollhättan år 1648. Skredmassorna dämde då upp älven 10 m och orsakade en översvämning som krävde minst 85 människors liv och förstörde flera hus och båtar. När vattnet så småningom bröt igenom fördämningen uppkom en flodvåg med kraftig skadeverkning flera mil nedströms (SRV, 2005). Det största sked som skett under 1900-talet inträffade i Göta strax söder om Lilla Edet år 1957. Skredet omfattade en sträcka på 1,5 km och nådde 250 m ut i älven, vilket orsakade en kraftig förträngning och en 6-8 m hög flodvåg. Tre personer omkom och delar av ett industriområde gled ut i älven. Även senare, exempelvis år 1993 vid Agnesberg, har det inträffat skred som påverkat eller hindrat sjöfart och fått allvarliga konsekveser för bostäder, industrier och infrastruktur. (SGI, 1999). Till skillnad från skreden i området kring Sollefteå är skeden i Göta älvdalen främst lerskred. 4 Den högsta landnivå till vilken havsytan nått innan landhöjningen efter inlandsisens smältning; ca. 250 m ö.h. i Västernorrland. 6

5 Inträffade skred i närheten av Sollefteå I närheten av Sollefteå har under åren ett stort antal skred skett i niporna. Ett av de största skred som dokumenterats inträffade år 1899 på norra sidan av älven ett par hundra meter uppströms där nu kraftstation ligger (se Figur 1 i Bilaga 1). Skredet orsakade en flodvåg som ödelade ett flertal byggnader samt bron över älven (TÅ, 2001). Flodvågen dämpades dock förmodligen snabbt nedströms längs älven eftersom, enligt TÅ (2001), laxfiskare som hållit till vid Hågestaön inte märkt av skredet. Även under senare år har ett flertal skred skett i närheten av Sollefteå. De flesta och de största skreden har skett ned mot Ångermanälven, men också många av Ångermanälvens tilloppsbäckar har drabbats. I Tabell 1 visas en sammanställning av några skred som omnämns senare i rapporten. Tabell 1 Sammanställning av utvalda skred som inträffat i närheten av Sollefteå. Se även karta i Bilaga 2. Beteckning Plats År Öd 1 a Mot Ångermanälven, vid plantterminalen i Öd 2002 Öd 2 b Mot Ångermanälven, vid sommarstuga 300 m väster om Öd 1 2003 Skedom 1 Mot Ångermanälven, vid Skedomsmon (mot Hågestaön) 2000 Öd 3 400 m väster om Öd 2 ~2000 Paramon 1 c Mot Ångermanälven, mellan Paraån och Strinneån 2001 Paramon 2 Mot Strinneån, sydväst om Paramon ~1990 Paramon 3 Mot Ångermanälven, öster om Paraån <2001 a Se Figur 2-Figur 4 i Bilaga 1 b Se Figur 5 och Figur 6 i Bilaga 1 c Se Figur 8 och Figur 9 i Bilaga 1 5.1 Observationer och omedelbara effekter Effekter till följd av skreden har observerats av folk som bor i de drabbade områdena 5 ; för skreden Öd 2 och Paramon 2 har själva skredförloppet observerats. Skredet Paramon 2 iakttogs uppifrån och på avstånd, varför skredförloppet dock inte kunde studeras i detalj. Skredet upptäcktes genom att ett knäppande ljud hördes varpå träd försvann längs nipkanten; omkring en halvtimme efter skredet sprutade vatten kraftigt ut från ett litet område i övre delen av skredbranten (muntligen Granholm, 2005). Skredet Öd 2 iakttogs från motsatt sida av älven, varifrån en god överblick erhölls. Det första tecken på skredet som observerades var att nipan började ryka (av sand) i ett område och träden i området började skaka, varpå hela sidan störtade ned i älven på omkring 10-15 s (muntligen Ehnemark, 2005). Från skreden Öd 1, Öd 3, Paramon 1 och Paramon 3 har omedelbara effekter observerats. Effekterna från Öd 1 upptäcktes inte omedelbart, men eftersom älven var istäckt vid skredtillfället så kvarstod de omedelbara effekterna. Skredet krossade isen på älven och kastade upp stora isblock på motsatt strand, där ett flertal sommarstugor är belägna. Flera båtar och mindre hus blev krossade av isblocken (se Figur 2 i Bilaga 1). Förmodligen bidrog isen till att bromsa skredet och jordmassorna hade förmodligen trängt längre ut i älven om skredet hade skett då älven inte var istäckt. Skredet Öd 3 observerades av boende mitt emot skredplatsen, på södra sidan om älven, genom att ett vinande ljud likt ett tunnelbanetåg som passerar en perrong utan att stanna hördes (muntligen Ehnemark, 2005). Själva skredet observerades inte men på älven sågs efter skredet en flodvåg utbredas över älven. Storleken på vågen uppskattades till att vara omkring 1,5-2 m hög, men med stor osäkerhet i uppskattningen (muntligen Ehnemark, 2005). Bakom flodvågen var vattenytan orolig och mindre vågor förekom. Skredet Paramon 1 hördes av en boende som har hus på samma sida som skredplatsen, strax nedströms denna. Ljudet hördes i mindre än en minut och lät som 5 Se även Bilaga 8 7

åska på långt avstånd (muntligen Molin, 2005). Själva skredet sågs inte, dock observerades den från raset orsakade flodvågen från att den nått motsatt strand. Vågen trängde där högt upp i skogen men utan att orsaka någon skada eftersom endast skog finns i området, varpå en reflekterad våg fortplantades tillbaka mot skredsidan, vilken uppskattades var omkring 2 m hög (muntligen Molin, 2005). Denna reflekterade våg kastade bryggor och båtar ett 10-tal meter upp på stranden. Även efter skredet Paramon 3 kastades bryggor och båtar upp på stranden till följd av den i motsatt strand reflekterade vågen, men med något mindre kraft än vid skredet Paramon 1. 5.2 Skredvolym Uppskattningar av skredvolym har endast gjorts för skreden Öd 1, Öd 2 och Skedom 1 eftersom det endast är vid dessa som mätningar av bottentopografin har gjorts och därmed volymen under vattenytan kan uppskattas. Osäkerheten i uppskattningarna av skredvolym är stor eftersom ingen noggrann inmätning av skredslänterna gjorts. Den uppskattning av volym för skredet Öd 1 som publicerats i Tidningen Ångermanland, och gjorts av Sollefteå kommun, är 40-50 000 m 3. Tabell 2 Uppskattningar av volym för skreden Öd 1, Öd 2 och Skedom 1. Skred Bredd [m] Höjd [m] Djup [m] Släntlutning Skredarea vinkelrät mot ras [m 2 ] Skredvolym [m 3 ] a Öd 1 95 43 10 32 390 31 000/41 000 Öd 2 55 43 9 30 220 19 000/21 000 Skedom 1 35 49 25 33-10 000/43 000 b a Bästa uppskattning/konservativ uppskattning (förmodad överskattning) b Osäkerheten i denna uppskattning är större än för de andra skreden 5.3 Erosion Ekolodning av älven gjordes under sommaren 2005 från centrala Sollefteå, strax nedströms kraftverket, och till Multrå ca. 5 km nedströms. Tillvägagångssätt redovisas i Bilaga 3 tillsammans med uppskattningar av volymen på de skredmassor som ligger kvar i älven. Utifrån uppskattningar av total skredvolym (se Tabell 2), volymen på de jordmassor som ligger över vattenytan och volymen på de massor som ligger under vattenytan har erosionen uppskattats utifrån ekvation 4-1 och presenteras i Tabell 3. V eroderad = V V V (4-1) skred över _ vatten under _ vatten Tabell 3 Uppskattning av erosionen utifrån total skredvolym och återstående volym skredmassor över samt under vattenytan. Ras Skredvolym [m 3 ] a Volym över Volym under Eroderad Erosion [%] vattenytan [m 3 ] vattenytan [m 3 ] volym [m 3 ] Öd 1 31 000/41 000 6 000 28 000 0 c -7 000 0/17 Öd 2 19 000/21 000 1 700 13 000 4 300/6 600 23/31 Skedom 1 10 000/43 000 b 100 700 10 000/40 000 b 92/98 b a Bästa uppskattning/konservativ uppskattning (förmodad överskattning) b Osäkerheten i denna uppskattning är större än för de andra rasen c Beräkningen ger egentligen negativt värde Eftersom det är stora osäkerheter i skattningarna av de olika volymerna fås också stora osäkerheter i beräkningarna av hur mycket som har eroderat. Rasmassorna från skredet Öd 1 har eroderat endast i liten grad vilket också ses i Figur 3 och Figur 4 i Bilaga 1. Vid skredet Öd 2 har något större erosion skett (se Figur 5 och Figur 6 i Bilaga 1) och jordmassorna från 8

skredet Skedom 1 har nästan helt spolats bort (se Figur 7 i Bilaga 1). Detta kan delvis bero på att det senaste riktigt höga flödet i älven var år 2001, d.v.s. efter skredet Skedom 1, men före skreden Öd 1 och Öd 2. Andra orsaker kan exempelvis vara de lokala strömningsförhållandena. 5.4 Långsiktiga effekter De mest uppenbara långsiktiga effekterna är att skredmassorna utgör uddar i älven, vilka eroderas långsamt och förblir länge i älven. Träd och grenar som förts ut i älven i samband med skred finns också kvar under lång tid. Dessa effekter har orsakat att fiskeplatser har förstörts och i stora områden förekommer problem med att grenar fastnar i näten. Skredmassorna har även orsakat uppgrundning av vissa områden, vilken gjort delar av älven ofarbar och orsakat att båtplatser har behövt flyttas till djupare områden. Dessutom kan en ökad mängd material i älven till följd av skred vara en bidragande orsak till den ökade sedimentationen och uppgrundandet vid Sandslån, vilken påverkar farbarheten för större båtar. 6 Beräkningar av skredens inverkan på älven Beräkningar har gjorts av både omedelbara och långsiktiga effekter från skred. De omedelbara effekter som behandlats är flodvågor som bildas då skredmassor snabbt glider ut i älven samt dämningsvågor som orsakas av att vattenmassorna plötsligt hindras att flöda nedströms (se Figur 1). Flodvågsberäkning har gjorts med ett verktyg för 2-dimensionell vågmodellering och utförts av Claes Eskilsson på Chalmers. Beräkning av dämningsvågor har gjorts med ett program för modellering av 1-dimensionell kanalströmning, kallat MIKE 11, samt för hand utifrån vedertagna hydrauliska samband. reflektion flödesriktning vågutbredning vågutbredning skredmassor skredmassor Figur 1 Omedelbara effekter till följd av skred ut i älven, t.v. flodvågor och t.h. dämningsvågor (vy ovanifrån). Vågfronter visade som blå (och röda) streck. De långsiktiga effekter som studerats är förträngningars inverkan på flöden och vattenstånd (se Figur 2), vilka även de har beräknats med MIKE 11. flödesriktning vattenyta vattenyta skredmassor skredmassor Figur 2 Långsiktiga dämningseffekter till följd av skred som orsakar förträngningar i älven. T.v. ökad hastighet genom förträngningen (vy uppifrån) och t.h. ökad vattennivå uppströms förträngningen (vy från sidan). 9

Beräkningarna av de olika effekterna redovisas i nedanstående kapitel och återfinns dessutom mer detaljerat beskrivna i bilagor. Den modell av älven som konstruerats i MIKE 11 redogörs för i Bilaga 4. 6.1 Omedelbara effekter De omedelbara effekterna kan få allvarliga konsekvenser oavsett vattenståndet i älven, då dessa har en snabb utbredning och kan ha en överraskande effekt. 6.1.1 Flodvågor Då jordmassorna från ett skred når älven tränger de undan vattenmassorna och orsakar en flodvåg som sprider sig radiellt ut från skredplatsen. Beräkning av denna typ av vågor kan göras med hjälp av avancerade modelleringsverktyg, men metoderna för dessa beräkningar är under utveckling och resultatet därifrån måste betraktas med detta i åtanke (se Bilaga 7). Det scenario som modellerats är skredet Öd 1 (se Figur 4). Topografin för älven och intilliggande stränder har tillsammans med de uppmätta (och delvis uppskattade) skredvolymerna legat till grund för modelleringen. Amplituden (se Figur 3) på flodvågorna uppgår vid simuleringarna till omkring 1 m vilket bedöms vara mindre än höjden på de vågor som uppstod i verkligheten 6. Hur mycket amplituden underskattas är dock svårt att bedöma. För utförligare redogörelse av modelleringsarbetet se Bilaga 7. amplitud våghöjd Figur 3 Amplitud och våghöjd hos vågor. Då en flodvåg bildas är dess amplitud vågens höjd över ursprunglig vattennivå medan våghöjden är höjden från dal till topp. Båda begreppen används men får inte förväxlas med varandra. 6 Observerad reflekterad våg bedömdes vara omkring 2 m hög (Molin, 2005). Denna höjd bör ungefär motsvara våghöjden, vilken är den höjd som uppfattas då vågor iakttas. Alltså hade denna reflekterade våg en ungefärlig amplitud på 1 m. Hur hög den ursprungliga vågen var finns ingen information om, men den bör ha varit högre. 10

Figur 4 Flodvågsutbredning från skred vid Öd 1 (med skredutveckling under 10 s). Vattennivåerna visas vid fyra tidpunkter efter skredets början; efter 2 s (överst t.v.), efter 13 s (överst t.h.), efter 20 s (nederst t.v.) och efter 42 s (nederst t.h.). I de simuleringar som gjorts uppkommer ingen reflekterad våg, vilket dock har observerats i vekligheten åtminstone till följd av skreden Paramon 1 och Paramon 3 (se kap. 5.1). Orsaken till frånvaron av en reflektion då skredet Öd 1 simuleras bedöms bero på att motsatt strand inte är särskilt brant samt att den är formad som en bukt; båda dessa faktorer orsakar dämpning av en tänkbar returvåg. Vid Paramon är den motsatta älvstranden brant och strandlinjen är rak, vilket innebär goda förutsättningar för att en returvåg ska skapas (se Bilaga 2). Då dessa vågor når motsatt strand kan de orsaka en uppsköljning som är betydligt högre än vågornas amplitud. Höjden på uppsköljningen har inte kunnat simuleras (se Bilaga 7). 6.1.2 Dämningsvågor En plötslig blockering av hela eller en del av älvfåran till följd av ett skred innebär att vatten som flödar nedströms stöter på ett hinder och stoppas upp (se Figur 5). Eftersom vattnet fortsätter att flöda mot de blockerande massorna måste det finna nya flödesvägar. Detta sker antingen genom att flödet styrs över till den del av älven som inte är blockerad eller genom att vattennivån ökar uppströms blockeringen och en dämningsvåg fortplantas uppströms. Samtidigt fortplantas en negativ våg nedströms till följd av brist på vatten. Kraftigast dämningsvåg erhålles för en fullständig blockering av älvfåran och ju mindre del av tvärsektionen som blockeras desto mindre blir dämningsvågen. 11

A B C 8 m 50 70 50 Figur 5 Älvens tvärsektion vid skredet Öd 1. Tvärsektionen har delats in i tre områden för att kunna simulera olika grad av blockering; Öd 1 motsvarar blockering av område A. För det största flödet under perioden 2000-2005 fås en dämningsvåg på endast ca. 3 cm höjd (över ursprunglig vattenyta) då ett skred liknande Öd 1 simuleras. Då två kraftiga samtida skred simuleras (som i scenario 4331) uppgår höjden till drygt 0,2 m och vid en fullständig blockering av älvfåran fås ca. 1,3 m höjd på dämningsvågen (se Figur 6). Hastigheten med vilken dämningsvågorna propagerar uppströms är omkring 7 m/s. En mer detaljerad redogörelse för bildning av dämningsvågor återfinns i Bilaga 5. [meter] 10-9-2001 00:06:21 6.0 5.8 5.6 220 379 638 Våg fortplantas uppströms 1038 1211 1306 1429 1530 1705 1876 2054 2133 2272 2382 2447 2562 2980 3490 3835 3967 4321 4326 4336 4341 4913 4970 5019 5074 5112 5192 5272 5326 5358 5396 5438 5481 5612 5795 5900 10000 11800 5.4 5.2 5.0 4.8 4.6 4.4 Negativ våg fortplantas nedströms 4.2 3.8 3.6 3.4 3.2 ANGERMAN 220-41582 0.0 1000.0 2000.0 3000.0 4000.0 5000.0 6000.0 7000.0 8000.0 9000.0 10000.0 11000.0 Figur 6 Vattennivån i älven 6 min och 21 s efter att hela tvärsektionen vid sektion 7 4331 blockeras. En våg fortplantas uppströms samtidigt som en negativ våg fortplantas nedströms. Sollefteå kraftverk (t.v.) och Para (t.h.). Det gröna strecket visar lägsta, det blå visar aktuell och det röda visar högsta vattennivå under simuleringen. [m] 6.2 Bestående dämningseffekter De jordmassor som glider ut i älven i samband med skred påverkar flöden och vattenstånd genom att de orsakar förträngningar i älven. För en viss flödessituation leder förträngningarna till högre vattenhastigheter i den trånga sektionen, vilket kan orsaka ökad vattennivå uppströms förträngningen. I en situation med flera förträngningar längs en älvsträcka kan sammanlagring av dämningseffekterna från de enskilda förträngningarna fås. För att studera situationer med förträngningar av olika storlek och på olika platser har flera skredscenarier simulerats. Bestående dämningseffekter utgör problem endast i situationer då vattennivåerna i älven är mycket höga och en extra vattenståndsökning kan då orsaka ytterligare olägenheter. 7 Avståndet från den mest uppströms belägna punkten i modellen (som är vid Sollefteå kraftverk). 12

6.2.1 Skredscenarier I scenario 2381 har simulering gjorts av en situation då stora skred har skett både på norra och södra älvstranden emot den lilla ön öster om Hågestaön (se Figur 7). Modellens sektion i denna plats är 2381 och därav namnet på scenariot. Scenario 2381 har simulerats i två varianter kallade A och B, med skillnaden att jordmassorna nått olika långt ut i älven. Båda scenarierna beskriver stora utglidningar med de största i scenario B. 2381 2381 Figur 7 Blå prickar markerar de platser där skred antas ha skett i scenario 2381. I scenario 4331 har simulering gjorts av en situation då stora skred har skett både på norra och södra älvstranden strax väster om Hanaberg respektive Mobacken (se Figur 8). Modellens sektion i denna plats är 4331. Scenario 4331 har simulerats i två varianter kallade A och B, med skillnaden att jordmassorna nått olika långt ut i älven. Båda scenarierna beskriver stora utglidningar med de största i scenario B. I scenario Multi har simulering gjorts av en situation då fem stora skred har skett på en sträcka från Öd och 2 km uppströms (se Figur 8). Skreden har simulerats på de platser där modellens sektion är 3834, 4331, 5191, 5271 samt 5481. Dessa förträngningar har även simulerats var och en för sig och kallas då scenario Singel. Vid sektion 5481 har även en total blockering av älven simulerats, vilken kallas scenario Total. 4331 3834 4331 5191 5271 5481 Figur 8 Röda prickar markerar de platser där skred antas ha skett i scenario 4331 och gröna prickar markerar där skred antas ha inträffat i scenario Multi. 6.2.2 Resultat De vattenståndsökningar som erhålles från simuleringar av ett skred liknande Öd 1 uppgår till mindre än 5 cm och ger en ökning av flödeshastigheten på mindre än 0,5 m/s för det högsta flödet under den simulerade perioden. Då två kraftiga skred simuleras (som i scenario 4331) 13

uppgår vattenståndsökningen som mest till omkring 0,5 m (jämför Figur 9 och Figur 10) och ger en ökning av flödeshastigheten i de förträngda sektionerna på mer än 1 m/s. [meter] 11-9-2001 22:40:00 4.8 220 379 638 1038 1211 1306 1429 1530 1705 1876 2054 2133 2272 2382 2447 2562 2980 3490 3835 3967 4331 4913 4970 5019 5074 5112 5192 5272 5326 5358 5396 5438 5481 5612 5795 5900 4.6 4.4 4.2 3.8 3.6 3.4 3.2 ANGERMAN 220-41582 0.0 500.0 1000.0 1500.0 2000.0 2500.0 3000.0 3500.0 4000.0 4500.0 5000.0 5500.0 Figur 9 Vattennivån i älven i orginalmodellen (som efterliknar älven utan kraftiga blockeringar). Sollefteå kraftverk (t.v.) och Para (t.h.). Det gröna strecket visar lägsta, det blå visar aktuell och det röda visar högsta vattennivå under simuleringen. [m] [meter] 11-9-2001 22:40:00 5.4 220 379 638 1038 1211 1306 1429 1530 1705 1876 2054 2133 2272 2382 2447 2562 2980 3490 3835 3967 4301 4331 4361 4913 4970 5019 5074 5112 5192 5272 5326 5358 5396 5438 5481 5612 5795 5900 5.2 5.0 4.8 4.6 4.4 4.2 Vattenståndsökning vid sektion 4331 3.8 3.6 3.4 3.2 ANGERMAN 220-41582 0.0 500.0 1000.0 1500.0 2000.0 2500.0 3000.0 3500.0 4000.0 4500.0 5000.0 5500.0 Figur 10 Vattennivån i älvmodellen (vid samma tidpunkt som i Figur 9) för scenario 4331 (som simulerar kraftiga blockeringar). Sollefteå kraftverk (t.v.) och Para (t.h.). Det gröna strecket visar lägsta, det blå visar aktuell och det röda visar högsta vattennivå under simuleringen. [m] Då en fullständig blockering vid Öd simuleras erhålles dock en vattenståndsökning upp emot 1,5 m, samtidigt som flödeshastigheten ökar mer än 2,5 m/s. En mer utförlig redogörelse av resultaten återfinns i Bilaga 6. 6.3 Konsekvenser av vågor, ökade vattennivåer och ökade flödeshastigheter Beräknade effekter bör sättas i relation till omgivningens känslighet för dessa samt till yttre omständigheter. Exempelvis är den normala (reglerade) variationen av vattenståndet nedströms Sollefteå kraftverk mer än 6 m mellan extremt höga och extremt låga nivåer. Eftersom elproduktionen anpassas till elförbrukning regleras dessutom flödet så att vattennivån nedströms kraftverket kan variera mer än 2 m under ett dygn och i samband med sådana kraftiga regleringar kan vattennivån öka med 1,5 m på 2 timmar. Eftersom nivån i älven ständigt ändras är livet i och kring älven anpassat till stora vattenståndsvariationer. Utförda beräkningar visar att varken omedelbara eller långsiktiga effekter till följd av skred i niporna orsakar ändringar av älvens vattenstånd som är i närheten av älvens normala nivåvariation. Men även om effekterna från skred är mindre än den normala variationen kan de orsaka stor skada. Detta gäller dels för flodvågor som transporteras snabbt och med mer än 14

en meters höjd 8 utgör en fara i skredets närområde 9. Detta gäller både på älven och längs dess stränder. Exempel på konsekvenser till följd av denna typ av vågor är att bryggor och båtar kastades ett 10-tal meter upp på stranden till följd av en våg som genererades av skredet Paramon 1 (se kap. 5.1). Men även dämningseffekter till följd av förträngningar kan orsaka olägenheter i samband med naturligt höga vattennivåer, då en extra nivåökning kan orsaka ytterligare olägenheter. Dämningsvågor bedöms dock inte ha någon nämnvärd effekt. 6.3.1 Speciellt utsatta landområden Områden som ligger lågt och därmed är utsatta för höga vattenstånd är också de områden som kan drabbas av effekterna från skred. Under översvämningen 1998, då extremt höga vattennivåer uppnåddes, var i Sollefteå stad framförallt Risön (med campingplats) och Hågestaön (med reningsverk) utsatta. På Risön har vallar byggts för att skydda området mot översvämning. 6.3.2 Skred uppströms kraftverket De flesta skred som inträffat på senare tid i närheten av Sollefteå har skett nedströms kraftverket. Skred kan dock ske även uppströms detta, vilket det också har gjort historiskt (se kap. 5). De effekter från skred som ökar vattennivån nedströms skredplatsen härrör främst från flodvågor; dämningseffekter kan istället orsaka minskad vattennivå nedströms. De flodvågor som orsakas av ett skred bedöms kunna uppgå till mer än en meters höjd över ursprunglig vattenyta 10, vilket kan innebära att kraftverksdammen eller den intilliggande jorddammen (se Figur 11) överströmmas om skredet inträffar i en situation med höga vattennivåer. Huruvida överströmning innebär en risk för dammarnas säkerhet kan inte bedömas utan närmare kunskap om deras konstruktion. Figur 11 Jorddamm på södra sidan om älven uppströms kraftverksdammen i Sollefteå. Kraftverket ses till vänster och till höger ses området kring Strandgatan. (Foto Sollefteå kommun.) 8 Stora osäkerheter i beräkningen av våghöjd (se kap. 6.1.1). 9 Vågorna dämpas tämligen långsamt och våghöjden är i stort sett oförändrad efter ett par hundra meters propagering (vilket är så långt från skredplatsen som modellering gjorts). 10 Stora osäkerheter i beräkningen av våghöjd (se kap. 6.1.1). 15

Överströmning av jorddammen, till följd av flodvågor, innebär dock att vatten når området kring Strandgatan och kan orsaka lokala problem. Då vatten kan överstiga dammkrön endast i samband med våguppspolning bedöms överströmning ske under tämligen kort tid 11. Därmed bedöms inte några stora volymer vatten nå området kring Strandgatan och orsaka översvämningsproblem. Olägenheter bedöms däremot kunna uppkomma om människor befinner sig i området under själva överspolningen. 6.3.3 Erosion och sedimentation En helt övervägande del av erosionen sker under perioder med höga eller extremt höga flöden, då vattenhastigheten är hög; dessemellan är bottnen mer eller mindre stabil. Ökad erosion fås även där skred orsakat förträngningar i älven och vattenhastigheten därmed är förhöjd. Vid normala flöden är vattenhastigheten i breda partier av älven ofta lägre än 0,3 m/s. Enligt Figur 12 sker då erosion endast av partiklar med kornstorlek under 0,25 mm, vilket i praktiken innebär att botten är tämligen stabil. I trånga tvärsektioner uppgår vattenhastigheten till 1,0 m/s i samband med höga flöden, vilket innebär att erosion sker för partiklar med kornstorlek under 4 mm. Då extremt höga flöden råder i älven kan hastigheter på 1,5 m/s uppnås i de smalaste områdena och därmed eroderas partiklar med maximal kornstorlek på ca. 8 mm. I flera av de simulerade scenarierna ökar vattenhastigheten till betydligt mer än 1,5 m/s, vilket medför att partiklar med betydligt större kornstorlek än 8 mm eroderas. Diagrammet inkluderar inte kornstorlekar över 25 mm, vilket förmodligen beror på att större partiklar inte förflyttas på samma sätt som mindre och att sambanden mellan erosion och vattenhastighet då är tämligen osäkra. Figur 12 Samband mellan strömhastighet, kornstorlek och materialets transporttillstånd för friktionsjordar (erosion, transport eller sedimentation) (Handboken Bygg, 1984). Erosionen innebär att älven, efter ett skred, strävar efter att återställa den balans som rått innan skredet och därmed kommer tvärsektionen på sikt att återställs till tidigare djup och bredd. Detta kan ske antingen genom att de utglidna jordmassorna eroderas bort helt eller genom att erosion också sker på älvstranden mitt emot skredplatsen. Erosion på skredets 11 Överströmning kan ske under den tid som våghöjden vid dammen överstiger krönnivå. I de fall flodvågor har observerats, samt enligt kap. 6.1.1, har det endast förekommit en flodvåg. Från den simulerade flodvågen kan den tid som dammen skulle kunna överströmmas uppskattas till mindre än 0,5 min. 16

motsatta sida kan orsaka allvarliga problem då denna kan underminera marken och orsaka nya skred. Eftersom de utglidna jordmassorna är mer lätteroderade än älvstränderna bedöms erosion dock framförallt ske på de utglidna jordmassorna. De i älven kvarvarande jordmassorna från de största skreden under senare år har eroderats i mycket liten utsträckning. Detta antas främst bero på att inga riktigt höga flöden (och därmed höga vattenhastigheter) har förekommit sedan skreden inträffade. En stor del av de utglidna jordmassorna ligger ovan vattenytan vid normala vattenstånd och därmed kan erosion av dessa jordmassor ske endast vid mycket höga vattenstånd. Dessutom innehåller de utglidna jordmassorna kohesivt material med starka sammanbindande krafter, vilket gör dem mer svåreroderade. Nedströms Sollefteå har observerats att en hel del material har avsatts vid Sandslån i närheten av Nyland. Depositionen av material i detta område kan ha ökat något p.g.a. av att de skred som skett i Sollefteå medfört ökad mängd suspenderat och bottentransporterat material i älven, men denna effekt bedöms vara liten. Möjligt är dessutom att uppgrundningarna är tillfälliga och att det sedimenterade materialet spolas bort vid nästa högvattenflöde. 6.4 Felkällor Vid beräkningar och vid modellering finns alltid osäkerheter och felkällor som måste beaktas. Resultat från beräkningarna måste sättas i relation till givna förutsättningar, antaganden och osäkerheter. I samtliga beräkningar är den på skreden antagna storleken en viktig osäkerhetsfaktor. För flodvågsberäkning är det framförallt volymen på de massor som tränger ner i älven samt den tid under vilken utglidningen sker som påverkar; dämningseffekter påverkas istället främst av hur stor förträngning/blockering av älven som sker. Vid modellering av flodvågor innebär själva genereringen av vågor från skredmassorna en stor felkälla. Detta främst genom att ingen rörelsemängd tillförs vattnet, vilket medför en underskattning av vågornas höjd. Flodvågsutbredningen har dessutom ett grovt beräkningsnät med stora element, varför upplösningen blir låg. Då modeller konstrueras bör dessa kalibreras för att anpassas till lokala omständigheter, men brist på mätvärden att kalibrera mot begränsar ofta dessa möjligheter. För flodvågsmodellen har ingen kalibrering kunnat göras och MIKE 11-modellen har endast kunnat kalibreras mot nivåer i en punkt. Vid modellering introduceras dessutom också alltid modelltekniska osäkerheter, vilka dock ofta är försumbara i relation till övriga osäkerheter. Beräkningen av långsiktiga dämningseffekter påverkas dock av att in- och utströmningsförluster inte kunde implementeras i modellen (se Bilaga 6). 7 Diskussion De mål som skissades upp för utredningen har i stor utsträckning kunnat uppnås och studierna har lett till intressanta och användbara resultat. I utredningen har flera delar ingått: dokumentation av skred som inträffat i området, uppmätning av bottentopografin i älven för att studera skredmassornas utbredning samt beräkning av skredens effekter på flöden och vattenstånd både på lång och på kort sikt. Resultaten från denna studie visar att vid ett skred (i samma storlek som de största under senare år) utgör omedelbara effekter i form av flodvågor de allvarligaste problemen. Dessa 17

kan uppgå till mer än en meters höjd över ursprunglig vattenyta 12 samt orsaka en uppsköljning på motsatt strand som är betydligt högre. Vågorna kan orsaka skadegörelse samt utgör en fara för människor som befinner sig i skredets närområde 13. Dämningsvågor som orsakas av ett liknande skred bedöms ha en höjd på 3 cm och långsiktiga dämningseffekter bedöms orsaka mindre än 5 cm ökning av vattennivån, varför ingen av dessa effekter torde utgöra någon större olägenhet. Simuleringar av scenarier med större skred och kraftigare förträngningar visar dock att höjden på dämningsvågor skulle kunna uppgå till 0,2 m samt att långsiktiga dämningseffekter skulle kunna orsaka nivåökningar på omkring 0,5 m. Tänkbart är dessutom att viss överlagring sker av dämningsvågor och flodvågor. Flod- och dämningsvågor utgör potentiella faror oavsett vattenståndet i älven eftersom dessa fortplantas snabbt och kan ha en överraskande effekt som inte ger tid för evakuering eller flytt av båtar, bryggor och liknande. Långsiktiga dämningseffekter till följd av förträngningar har inte denna överraskande effekt och utgör endast problem i samband med naturligt höga vattenstånd, då extra vattenståndsökningar kan medföra olägenheter. Förutom skredens påverkan på vattennivåer och strömningshastigheter har även utglidna jordmassor samt medföljande träd och buskar effekter i älven. Dessa kan lokalt orsaka störningar för djurlivet. I skreddrabbade områden förstörs också möjligheterna att fiska, dels p.g.a. jordmassorna men framförallt till följd av träd och grenar som sprids över ett stort område kring skredplatsen. Dessutom orsakar skredmassorna en uppgrundning av älven, vilken bl.a. kan påverka farbarheten för båtar. Träd och annan växtlighet som dras med i ett skred kan även ställa till problem vid kraftverksintag och utskov om det inte finns utlagda länsor som hindrar flytande gods att nå dit. 7.1 Relevanta åtgärder mot skred och skredmassor i älven Det har länge diskuterats om åtgärder bör vidtas för att undvika skred i niporna. Detta behandlas dock inte i denna studie. Men även åtgärder för att förhindra att skador uppkommer från vågor och dämningseffekter kan vara aktuella. Det har dessutom diskuterats om avlägsning av de jordmassor som ligger kvar i älven till följd av tidigare skred är önskvärt. För att undvika skador från vågor bör viss försiktighet vidtagas i områden som bedöms kunna bli drabbade. Bedömningen av vilka områden som är relevanta för försiktighetsåtgärder skulle kunna baseras på en skredriskkartering tillsammans med strändernas topografi, bebyggelse och vilka områden som besöks mest frekventerat av exempelvis fiskare. För att skydda områden mot överspolning av vågor och översvämning kan skyddsvallar byggas, men som nämnts tidigare är det framförallt i samband med höga vattenstånd som översvämningseffekter är relevant att diskutera. Eftersom de normala variationerna av älvens vattenstånd är betydligt större än effekterna från skred är byggnation av skyddsvallar framförallt en fråga som berör vanliga översvämningar. Utöver åtgärder för att skydda nuvarande bebyggelse och liknande kan det generellt rekommenderas att undvika nybyggnationer i utsatta områden. Åtgärder mot skredmassor i älven har diskuterats främst p.g.a. att de inte eroderas bort i den utsträckning som förväntats. De vattenståndsökningar som förträngningar till följd av 12 Stora osäkerheter i beräkningen av våghöjd (se kap. 6.1.1). 13 Vågorna dämpas tämligen långsamt och våghöjden är i stort sett oförändrad efter ett par hundra meters propagering (vilket är så långt från skredplatsen som modellering gjorts). 18

skredmassor orsakar bedöms dock inte medföra så allvarliga olägenheter att jordmassorna behöver avlägsnas. Inte heller bör det vara nödvändigt att avlägsna deltalandskapet vid Sandslån, då detta bedöms kunna vara en tillfällig bildning som spolas bort vid nästa högvattenflöde. Vid behov skulle eventuellt en ränna kunna muddras för att större båtar ska kunna passera Sandslån utan risk att gå på grund. Det har tidigare påpekats att det i samband med brobyggen i Sollefteå samt för Botniabanan lagts ned mycket tid och möda på utformning av brostöd som minimerar effekten på flödet i älven (Gullersbo, 2004). Detta förmodligen eftersom brostödens flödeshinder orsakar dämningseffekter och minskad fallhöjd i kraftverken. Även små minskningar av fallhöjden leder på sikt till stora minskningar i elproduktionen och således minskade intäkter för regleringsföretagen. Vattenregleringsföretagen (i detta fall e.on) borde därmed ha intresse i att bli av med förträngningar från skredmassor, vilka också de orsakar dämningseffekter. 7.2 Ansvarsfrågor Inledningsvis diskuterades om ansvarsfrågor rörande skred i niporna skulle inkluderas i denna utredning. Det beslutades att dessa frågor inte skulle behandlas i detta sammanhang, men ansvarsfrågor utgör ett både intressant och viktigt område. Frågor som diskuterats är bl.a. vilket ansvar regleringsföretagen har för att erosionsskydda utsatta områden samt vilket ansvar de har för älvsträckor som helhet, även i områden som inte omfattas av vattendomar. 7.3 Nipornas framtid Älvens form och läge i terrängen är ett resultat av ständigt pågående processer av skred, erosion, transport samt sedimentation av material. De skred som nyligen skett är att betrakta som en del i dessa naturliga processer, även om mänsklig påverkan kan snabba på dessa och i vissa fall bidra till att skred utlöses. Att spekulera i hur landskapet kommer att utvecklas på lång sikt innebär naturligtvis stora osäkerheter men kan ändå ge intressanta vinklingar på problematiken kring skred i niporna. På sikt leder landhöjningen till att älvens lutning ökar ned mot havet. Vattenhastigheten ökar därvid och så även bottenerosionen. Därmed är det tänkbart att älven gräver ned sig djupare närmast utloppet och orsakar högre branter ner mot älven. Samtidigt kan dock klimatförändringar ge en höjning av havsvattenståndet som kompenserar för åtminstone en del av landhöjningen. Sett i ett ännu längre perspektiv kan konstateras att skred uppkommer eftersom marken inte är stabil och efter ett skred når de utglidna jordmassorna ett stabilare tillstånd än de var vid före skredet. Eftersom naturen alltid strävar mot ökad stabilitet kommer på lång sikt därför alla branta sluttningar att jämnas ut, antingen genom erosion och små ras under lång tid eller genom skred som orsakar stora jordförflyttningar. Dessutom bedöms de pågående klimatförändringarna bl.a. orsaka ökad nederbörd som leder till högre grundvattennivåer, vilket i sin tur minskar de negativa portrycken i niporna och därmed även minskar deras stabilitet (SGI, 2005). Att under en överskådlig framtid bevara niplandskapet är dock av stort intresse, inte bara för dess skönhet utan även ur naturvårdssynpunkt och för turism. Det är därför viktigt att sköta niporna på ett sådant sätt att inte skred orsakas i onödan. I enskilda fall kan det även vara aktuellt att säkra nipor där skred befaras kunna ge allvarliga konsekvenser. Men det är också viktigt att anpassa aktiviteter och bebyggelse efter den speciella och föränderliga miljö som niplandskapet utgör. 19

8 Referenser Muntliga Ehnemark, C., 2005. Samtal med Claes Ehnemark angående skred i nipa nära hans hus, 2005-10-13. Granholm, J., 2005. Samtal med Jan Granholm angående skred i nipa nära hans hus, 2005-10- 13. Molin, J. E., 2005. Samtal med John Eles Molin angående skred i nipa nära hans hus, 2005-10-13. Skriftliga Chow, V. T., 1959. Open-channel hydraulics, McGraw-Hill Book Company, Inc. Fredén, C., 2002. Släntskredet vid Paramon, Sollefteå kommun. Sveriges Geologiska Undersökning. Handboken Bygg, 1984. Handboken Bygg Geoteknik, kap. G22, LiberFörlag, Stockholm. Jain, S. C., 2001. Open-channel flow. John Wiley & sons, inc. SGI, 2005. Släntstabilitet i jord Underlag för att förutse och förebygga naturolyckor i Sverige vid förändrat klimat. Rap.nr.Varia 560:1. SGI, 1999. Skredet i Ballabo, Västerlanda. SGI Rapport No 57. Statens Geotekniska Institut. Sundsvalls kommun, 2002. Till dig som äger mark vid vattendrag Ras, skred och miljöhänsyn kring vattendrag. Information från Sundsvalls kommun, Stadsbyggnadskontoret, Miljökontoret. TÅ, 2001. Katastrofen i Sollefteå 10 juli 1899. Tidningen Ångermanland, lördag 2 juni 2001. VASO, 1993. Sked i nipor. Vattenregleringsföretagens Samarbetsorgan dammkommités rapport nr 4, Rolf Christiansson och Erik Arnér, Vattenfall Hydropower AB. Internet Gullersbo, Å., 2004. Förslag till NÄS om projekt Ras och skredmassors inverkan på flöden, E-post 2004-02-16 från Åke Gullersbo, Sollefteå Kommun till Torbjörn Svensson, Karlstads universitet. SGU, 2005. Skred och ras. Hämtat från Sveriges geologiska undersöknings hemsida www.sgu.se den 20 december 2005. SRV, 2005. Skredet vid Intagan, Trollhättans kommun, 7 oktober 1648. Hämtat från Räddningsverkets hemsida www.srv.se den 15 december 2005. 20

Bilaga 1 Foton av inträffade skred Fotografierna är tagna av Sollefteå kommun samt av Håkan Persson. Skred år 1899 Figur 1 Skred inne i Sollefteå 1899 vilket orsakade en flodvåg som förstörde flera byggnader längs älven. 1

Öd 1 Figur 2 Skredet Öd 1 krossade isen och kastade upp isblock på motsatt strand. 2

Figur 3 Skredet Öd 1 sett ovanifrån strax efter att det inträffat. Figur 4 Skredet Öd 1 sett ovanifrån 3,5 år efter skredet. Mycket liten erosion har skett på skredmassorna i älven. 3

Öd 2 Figur 5 Skredet Öd 2 sett ovanifrån strax efter att det inträffat. Figur 6 Skredet Öd 2 sett ovanifrån 2,5 år efter skredet. Endast liten erosion har skett av skredmassorna i älven. (Bilden är sammanfogad p.g.a. att ingen bild som täcker hela området finns tillgänglig.) 4

Skedom 1 Figur 7 Skredet Skedom 1 sett från uppströmssidan. Skredmassorna har nästan helt eroderats bort och endast en liten udde återstår. Paramon 1 Figur 8 Skredet Paramon 1 ca. 4 år efter skredet. 5

Figur 9 Jordmassor utanför platsen för skredet Paramon 1 ca. 4 år efter skredet. 6

Bilaga 2 Kartor över skreddrabbade områden Skred år 1899 Skedom 1 Öd 3 Öd 2 Öd 1 Paramon 2 Paramon 1 Paramon 3 1

Bilaga 3 Kartläggning av bottentopografin nedströms Sollefteå I syfte att framställa underlag för fortsatta undersökningar av eventuella blockeringseffekter från skred i nipor i Ångermanälven utfördes 19/7 2005 mätningar i älven nedströms Sollefteå kraftverk. Mätningarna är refererade i koordinatsystemet RT90 och RH70. Metod I området nedströms kraftverket i Sollefteå gjordes mätningar av bottentopografin i Ångermanälven på en ca 5 km lång sträcka. Mätningarna utfördes med ekolod och GPS från en mindre båt med utombordsmotor. Ett ekolod, GARMIN SGPS52i, med integrerad GPS användes till vid mätningarna. GPS-delen använde sig av korrigeringsteknikerna WAAS och EGNOS. Sammanlagt 14178 djupskott registrerades, ojämnt fördelade över mätområdet så att högre datatäthet uppnåddes i närheten av skredplatserna och lägre datatäthet uppnåddes i övriga delar av mätområdet (se Figur 1). Djup registrerades med vattenytan som referens och position i X- och Y-led med GPS. Mätningarna utfördes med 1 Hz. Registrerade mätpunkter projicerades till koordinatsystemet RT90 2,5 gon V och en tredimensionell TIN-modell framställdes genom direkttriangulering. Öd 2 Öd 1 Figur 1 Flygbild över området där skreden Öd 1 och Öd 2 har inträffat. Punkter där ekolodning gjorts är markerat med orange. För att bedöma återstående volym av undersökta skred interpolerades en antagen ursprunglig bottenyta. Ytan framställdes genom direkt triangulering från resterande punkter efter att de mätpunkter som vid visuell inspektion av mätdata bedömdes vara påverkade av skreden tagits bort. Denna yta jämfördes sedan med ytan som representerar de undersökta skreden och volymer beräknades som volymen mellan dessa ytor. 1