Öppna jämförelser 2015 Hälso- och sjukvård Övergripande indikatorer
Denna publikation skyddas av upphovsrättslagen. Vid citat ska källan uppges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovsmannens tillstånd. Publikationen finns som pdf på Socialstyrelsens webbplats. Publikationen kan också tas fram i alternativt format på begäran. Frågor om alternativa format skickas till alternativaformat@socialstyrelsen.se Artikelnummer 2015-12-34 Publicerad www.socialstyrelsen.se, januari 2016 Korrigerad: 2016-01-22: Diagram 20 utbytt
Förord Detta är det tionde året öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet publiceras. Årets rapportering är uppdelad på fyra olika rapporter. Föreliggande rapport är en av dessa och fokuserar på övergripande indikatorer, förra året benämnd som del 1. I rapporten presenteras 45 indikatorer samt ett beskrivande ramverk över det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Rapporten riktar sig främst till lednings- och styrningsfunktioner i hälso- och sjukvården. Arbetet har utförts av en arbetsgrupp bestående av Behzad Koucheki och Kalle Brandstedt. Birgitta Lindelius var ansvarig enhetschef. Fler medarbetare från Socialstyrelsen har medverkat med underlag till rapporten och dess bilagor. Socialstyrelsen vill rikta ett särskilt tack till deltagarna som bidragit till utformandet av ramverket. Socialstyrelsen vill även tacka de aktörer som bidragit med data till årets rapport. Olivia Wigzell Generaldirektör
Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Inledning... 8 Öppna jämförelsers bakgrund och syfte... 8 Beskrivande ramverk för det svenska hälso- och sjukvårdssystemet... 9 Indikatorer och datakällor...11 Indikatorsetets indelning och förändring...12 Vad är en indikator...12 Resultatredovisning och tolkning...13 Dödlighet... 17 1. Återstående medellivslängd...17 2. Hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet...18 3. Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet...20 4. Åtgärdbar dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom...21 5. Självmord i befolkningen...23 6. Dödlighet i hjärt- och kärlsjukdom vid diabetes...25 7. Dödlighet efter stroke...27 8. Dödlighet efter hjärtinfarkt...29 9. Dödlighet efter höftfraktur...31 10. Överlevnad vid cancersjukdom...32 Säker vård, undvikbar slutenvård m.m.... 35 11. Undvikbar slutenvård...35 12. Överbeläggningar i den slutna vården...37 13. Utskrivningsklara patienter på sjukhus...38 14. Oplanerade återinskrivningar inom 30 dagar...39 15. Återkommande slutenvård i livets slutskede...40 16. Trycksår i slutenvård...41 17. Vårdrelaterade infektioner...43 Hälsoinriktad hälso- och sjukvård... 45 18. Rökning vid diabetes...45 19. Fetma vid diabetes...46 20. Fysisk aktivitet vid diabetes...47 21. Rökstopp efter hjärtinfarkt...49 22. Fysiskt träningsprogram efter hjärtinfarkt...51 23. Rökstopp efter stroke...53 24. MPR-vaccination av barn...53 25. Tobaksvanor under gravidetet...54
26. Screening för riskbruk av alkohol under graviditet... 55 27. Artrosskola före höftoperation... 57 Befolkningens förtroende och patienterfarenheter... 59 28. Tillgång till sjukvård... 59 29. Förtroende för hälso- och sjukvården... 60 30. Förtroende för vårdcentraler... 61 31. Förtroende för sjukhus... 62 32. Befolkningens uppfattning om vård på lika villkor... 64 Tillgänglighet... 66 33. Läkarbesök inom sju dagar i primärvård... 66 34. Primärvårdens tillgänglighet per telefon... 67 35. Besök inom 90 dagar i specialiserad vård... 68 36. Operation inom 90 dagar i specialiserad vård... 69 37. Upplevd väntetid till vårdcentral... 70 38. Upplevd väntetid till besök och behandling på sjukhus... 72 39. Upplevd tillgänglighet till 1177... 73 Kostnader... 75 40. Strukturjusterad hälso- och sjukvård... 75 41 Sjukvårdskostnad per invånare och verksamhetsgren... 77 42. Justerad läkemedelskostnad per invånare... 78 43. Kostnad per konsumerad DRG-poäng... 80 44. Kostnad per producerad DRG-poäng... 81 45 Kostnad per vårdkontakt i primärvården... 83 Personer som lämnat underlag till rapporten... 85 Referenser... 86 Bilagor... 87
Sammanfattning Årets rapport är den tionde öppna jämförelsen av hälso- och sjukvården som Socialstyrelsen publicerar. I årets rapport presenteras 45 övergripande indikatorer som beskriver kvaliteten inom hälso- och sjukvården. Indikatorerna riktar sig främst till lednings- och styrningsfunktioner. Indikatorerna är uppdelade utifrån områdena: dödlighet, hälsotillstånd m.m. säker vård, undvikbar slutenvård m.m. förtroende och patienterfarenheter tillgänglighet kostnader. Förutom landstingsjämförelser presenterar Socialstyrelsen ett ramverk som illustrerar det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Ramverket är tänkt att illustrera de dimensioner som utgör hälso- och sjukvårdssystemet och kan användas för att bedöma om tillgängliga indikatorer beskriver hela systemet eller om det finns luckor. Ramverket är tänkt att komplettera Socialstyrelsen indikatormodell samt handbok för indikatorutveckling och handbok för effektivitetsanalyser. Grunden utgörs av de sex dimensionerna av god vård och omsorg. Socialstyrelsen har kompletterat dessa med ytterligare dimensioner som bedömts nödvändiga för att beskriva hälso- och sjukvårdssystemet. Socialstyrelsen konstaterar att resultaten generellt har förbättras för flertalet indikatorer. Dock kvarstår skillnaderna mellan landsting. Minskningen av den hälsopolitiskt åtgärdbara dödligheten har planat ut. I riket avlider 39,1 per 100 000 invånare i de diagnoser som ingår i indikatorn. Bland män avlider 46,4 per 100 000 invånare, vilket kan jämföras med kvinnor där 32,2 per 100 000 avlider. Det är även fortsatt stora skillnader mellan män och kvinnor i resultat för indikatorn sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet. Bland män avlider 44,1 per 100 000 invånare, vilket kan jämföras med kvinnor där 30,2 av 100 000 personer avlider. För denna indikator kan en fortsatt minskning ses. Den relativa femårsöverlevnaden vid cancersjukdom har ökat i samtliga landsting jämfört med tidigare mätperioder. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 7
Inledning Öppna jämförelsers bakgrund och syfte Öppna jämförelser av hälso- och sjukvård har årligen publicerats sedan 2006. Syftena med öppna jämförelser är; Att skapa öppenhet och förbättrad insyn i den offentligt finansierade vården och omsorgen. Att ge ett underlag för utveckling, förbättring, uppföljning, analys och lärande att initiera lokala, regionala och nationella analyser och diskussioner om verksamheternas kvalitet och effektivitet. Att ge underlag för ledning och styrning. Indikatorerna som presenteras baseras på nationellt tillgänglig statistik om hälso- och sjukvården. Transparensen som denna öppna publicering av data avseende vårdens kvalitet innebär har visat sig vara mycket värdefull och har uppmärksammats även internationellt. Statistiken kommer från Socialstyrelsens hälsodataregister, kvalitetsregister eller andra register och databaser som finns tillgängliga. Tanken har varit att samla indikatorer som belyser olika aspekter av dimensionerna för en god vård, förutom medicinsk kvalitet även indikatorer som rör tillgänglighet, förtroende, kostnader och patientrapporterade upplevelser. Fördelen med ett stort antal indikatorer är att flera sjukdomsgrupper och aspekter av hälso- och sjukvården då kan belysas. Indikatorerna ger dock inte en täckande bild av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Viktiga områden är fortfarande otillfredsställande belysta, eftersom det inom flera sjukvårdsområden saknas tillgängliga data på nationell nivå. Till exempel saknas stöd för att behandla information om sjukvårdsbesök i primärvården samt information om andra yrkesgrupper än läkare i de nationella hälsodataregistren. Den stora informationsmängden har lett till ett behov av att paketera indikatorerna i rapporter med olika fokus. Socialstyrelsen har år 2015 fått i uppdrag av regeringen att inom ramen för öppna jämförelser rapportera om kroniska sjukdomar, läkemedelsbehandlingar, jämlik vård samt övergripande indikatorer. Ledning och styrning av sjukvården sker på olika nivåer, vilket gör att olika typer av underlag kan behövas. Socialstyrelsen har ett pågående utvecklingsarbete där målet är att kunna identifiera indikatorer som kan vara viktiga för olika beslutsnivåer. Ett steg i utvecklingsarbetet har varit att formulera ett beskrivande ramverk som kan illustrera komplexiteten i hälsooch sjukvårdssystemet. I denna rapport presenteras ramverket samt ett antal indikatorer som förra året publicerades i Öppna jämförelser av hälso- och sjukvård del 1. Dessa hade vid den tiden identifierats som övergripande indikatorer inom hälso- och sjukvården. Med ramverket som grund kommer Socialstyrelsen att fortsatt utveckla området och ta fram transperanta kriterier till varför indikatorer betraktas som lämpliga för ledning och styrning. 8 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Beskrivande ramverk för det svenska hälso- och sjukvårdssystemet Bakgrund Övergripande ramverk för att beskriva hälso- och sjukvårdssystem är vanliga internationellt. Många grundar sig i OECD:s ramverk som bland annat publicerats i rapporten Health Care Quality Indicators Project - Conceptual Framework Paper [1]. Socialstyrelsen har även hämtat inspiration från länder som Holland, Belgien och Kanada. Bakgrunden till Socialstyrelsens arbete är bland annat rapporten Nationella indikatorer för God vård som publicerades år 2009. Där presenterades OECD:s ramverk och de sex dimensioner som utgör god vård. Utöver det presenterades ett antal övergripande uppföljningsområden och indikatorer för uppföljning av hälso- och sjukvården. Syftet var att utveckla en uppsättning indikatorer för nationell uppföljning [2]. De sex dimensionerna ligger fortfarande, något omarbetade, som grund för exempelvis Socialstyrelsens metodhandbok för indikatorutveckling respektive effektivitetsanalyser [3]. Arbetets genomförande Under 2015 har Socialstyrelsen vid två tillfällen sammankallat externa och interna experter för att, med utgångspunkt från OECDs ramverk, utveckla ett ramverk som beskriver det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. De som deltagit i arbetet presenteras i avsnittet Personer som lämnat underlag till rapporten. Figur 1. Beskrivande ramverk av det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 9
Syftet med ramverket Ramverket ska på ett övergripande plan illustrera de dimensioner som utgör hälso- och sjukvårdssystemet. Ett ytterligare syfte är att det genom ramverket går att bedöma om tillgängliga indikatorer beskriver hela systemet eller om det finns en övervikt av indikatorer inom vissa delar av hälso- och sjukvårdssystemet. Kärnan i ramverket utgörs av Socialstyrelsens dimensioner av god vård och omsorg. Beskrivningen av de sex dimensionerna utgår från rapportern Nationella indikatorer för God vård. Förutom dimensionerna av god vård och omsorg har Socialstyrelsen kompletterat ramverket med ytterligare dimensioner som bedömts som nödvändiga för att beskriva hälso- och sjukvårdssystemet. Nedan presenteras de delar som utgör ramverket. Ramverkets komponenter binds samman med fyra olika pilar. Dessa pilar ska visa på påverkan inom hälso- och sjukvårdssystemet. God vård Säker Syftar till att hälso- och sjukvåden ska vara säker där riskförebyggande aktiviteter förhindra skador. Verksamheten ska också präglas av rättssäkerhet. Individanpassad Hälso- och sjukvårdssystemet ska bidra till att vården ges med respekt för individens specifika behov, förväntningar och integritet. Individen ska ges möjlighet att vara delaktig. Kunskapsbaserad Vården som ges inom systemet ska baseras på bästa tillgängliga kunskap och bygga på både vetenskap och beprövad erfarenhet. Jämlik Hälso- och sjukvårdssystemet ska se till att vården tillhandahålls och fördelas på lika villkor. Tillgänglig Hälso- och sjukvårdsystemet ska verka för att vården är tillgänglig och ges i rimlig tid. Ingen ska behöva vänta oskälig tid på den vård som hon eller han har behov av. Effektiv Hälso- och sjukvårdssystemet ska använda tillgängliga resurser på bästa sätt för att uppnå uppsatta mål. Bakgrundsfaktorer Bakgrundsfaktorerna påverkar utfallet av hälso- och sjukvårdssystemet. Även om bakgrundsfaktorerna kan vara svåra att påverka för aktörerna inom hälso- och sjukvårdssystemet är de viktiga att ta hänsyn till. Bland annat påverkar hälsoläget i befolkningen hälso- och sjukvårdssystemet måluppfyllelse. Systemet kan till exempel ansträngas mer om en större andel av befolkningen har vissa sjukdomar eller om befolkningen utgörs av en större 10 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
andel äldre människor. Förutom befolkningens hälsoläge, utgörs bakgrundsfaktorerna av resurser, kompetens samt politiska förutsättningar och prioriteringar. Hållbart Hälso- och sjukvårdssystemet ska vara hållbart, både ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Exempel på aspekter som ingår i dimensionen är aspekter som berör kompetensförsörjning samt att systemet inte är konsturerat så att det inte bär de egna kostnaderna. I det belgiska ramverket beskrivs dimensionen som: Att anskaffa och underhålla infrastruktur som arbetskraft (i form av utbildning och träning, faciliteter och utrustning). Att vara innovativ. Att anpassa finansieringen så att kostnaden bärs. Att anpassa sig efter framväxande behov [4]. Individens behov Denna del av ramverket ska spegla olika delar av en individs liv eller olika möjliga livssituationer. Syftet är att tankemässigt kunna precisera att dimensionera av god vård och omsorg kan innebära olika aspekter beroende på individens förutsättningar. Individens behov är uppdelat i att hålla sig frisk, bli frisk, leva med sjukdom eller funktionsnedsättning samt palliativ vård (vård i livets slutskede). Kvalitet i hälso- och sjukvården Utgörs av de processer som sker inom hälso- och sjukvården och påverkar utfallet och måluppfyllelsen. Kvaliteten i hälso- och sjukvården påverkas, förutom av processerna inom hälso- och sjukvården, av bakgrundsfaktorerna. Hälso- och sjukvårdssystemets effekter på hälsan samt måluppfyllelse Utgår från de effekter som systemet bidrar med till patienten. Grunden för en vård av god kvalitetet är att vården är säker, individanpassad, kunskapsbaserad och tillgänglig. Till exempel kan det handla om patientrapporterade utfallsmått och målnivåer för canceröverlevnad. Kommande arbete Socialstyrelsen avser att fortsätta arbetet med det beskrivande ramverket av den svenska hälso- och sjukvården under 2016. Socialstyrelsen ska bland annat fastställa egenskaper hos övergripande indikatorer samt fastställa vilka indikatorer som kan användas till ledning och styrning inom ramen för de olika delarna. Indikatorer och datakällor Antalet indikatorer i denna del av årets rapporteringar av Öppna jämförelser av hälso- och sjukvård är 45 stycken. I de separata rapporteringarna om jämlik vård, läkemedel och kroniska sjukdomar finns ytterligare indikatorer ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 11
publicerade. I vissa fall kan indikatorerna vara samma i de olika rapporterna. Fördelen med ett stort antal indikatorer är att flera sjukdomsgrupper och aspekter av hälso- och sjukvården då kan belysas. Men även om indikatorerna är många, ger de inte en täckande bild av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Viktiga kvalitetsaspekter och områden är fortfarande otillfredsställande belysta, eftersom det inom flera sjukvårdsområden saknas tillgängliga data på nationell nivå. Detsamma gäller de kvalitetsregister som offentligt redovisar indikatorer i återkommande rapportering bara ett urval redovisas i öppna jämförelser. Urvalet av indikatorer styr alltså påtagligt bilden av ett landstings sjukvård, vilket läsaren bör notera. Även om syftet är att, så långt det är möjligt, spegla hela hälso- och sjukvårdssystemet, så bör indikatorerna och utfallen i första hand betraktas var för sig. Indikatorerna är angelägna, därför att de var och en speglar väsentliga aspekter av sin del av hälso- och sjukvården, inte därför att utfallet för indikatorsetet som helhet utgör ett betyg på ett landstings hela vårdsystem. Indikatorsetets indelning och förändring Totalt 45 indikatorer redovisas i denna rapport. Indikatorerna speglar olika dimensioner av kvalitet. Nedan beskrivs den använda indelningen i rapportern. Där redovisas också vilka krav som ska ställas på en lämplig indikator. Indikatorområden i årets rapport är: dödlighet, hälsotillstånd m.m. säker vård, undvikbar slutenvård m.m. förtroende och patienterfarenheter tillgänglighet kostnader. Vad är en indikator Vilka krav ska ställas på en lämplig indikator? Följande kriterier för indikatorurvalet används som vägledning i arbetet med öppna jämförelser: Mätbar och tillgänglig. Indikatorn ska vara mätbar, väl definierad och data ska finnas tillgängliga på nationell nivå. Indikatorn ska återkommande kunna rapporteras. Vedertagen och valid. Indikatorn ska vara vedertagen och därmed gärna förekomma i andra, etablerade indikatorset. Därmed antas även att den är valid, det vill säga ett bra mått på den aspekt av sjukvården som den avser att mäta. Relevant. Indikatorn ska avse väsentlig volym eller kostnad, alternativt väsentliga aspekt eller problem. Tolkningsbar. Indikatorn ska stödja en värderande tolkning; man ska veta om det är bra eller dåligt att ha ett högt eller lågt värde. Påverkansbar. Det ska vara möjligt för landstingen och hälso- och sjukvården att kunna påverka sitt utfall. 12 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Resultat och processer. Både resultatmått och processmått kan användas. Processmått ska avse åtgärder i hälso- och sjukvården som bedöms ha en stark påverkan på resultatet för patienten. Process för urval av indikatorer Förslag till indikatorer i öppna jämförelser kommer främst från företrädare för kvalitetsregister och från pågående indikatorutveckling vid Socialstyrelsen. Socialstyrelsens mål är att regelbundet diskutera indikatorer och resultat med företrädare från landsting och regioner. De synpunkter som inhämtas är avgörande eftersom de inte sällan leder till att indikatorer modifieras eller tas bort. I praktiken spelar också tillgången på relevanta data av tillräckligt god kvalitet en stor roll för urvalet, liksom registrens täckningsgrad. Använda datakällor I arbetet med rapporten har data använts från nationella register, kvalitetsregister och även andra databaser som landstingen rapporterar till. De datakällor som används är listade i informationsrutan. Datakällor - Socialstyrelsen Dödsorsaksregistret Medicinska födelseregistret Läkemedelsregistret Medicinska Födelseregistret Graviditetsregistret - Mödrahälsovård. Datakällor - Sveriges Kommuner och Landsting Nationell Patientenkät Väntetider i Vården Vårdbarometern Datakällor - Nationella Kvalitetsregister NDR - Nationella Diabetesregistret SWEDHEART SEPHIA Riks-Stroke Svenska Höftprotesregistret. Datakällor - Övriga Statistiska Centralbyrån Folkhälsomyndigheten Resultatredovisning och tolkning Redovisningen i Socialstyrelsen öppna jämförelser är av beskrivande karaktär. Jämförelserna kommenteras och läsaren ges därmed stöd för tolkning av utfallet. Men redovisningen sker utan att orsakerna till resultaten analyseras eller att det dras skarpa slutsatser om konsekvenserna av dem. Det är landstingens och sjukvårdens företrädare som har de bästa förutsättningarna att tolka och värdera de egna utfallen. Ambitionen är att presentera data med så hög kvalitet som möjligt, men lämna tolkning och analys till målgruppen. På ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 13
de områden där det finns riktlinjer eller andra goda kunskapsunderlag, bör dessa vara utgångspunkten för den lokala tolkningen och diskussionen. Hur presenteras indikatorerna? I rapporten presenteras huvudsakligen utfallet för indikatorerna på följande vis: rangordnade landstingsjämförelser rikets utveckling över tid. För många indikatorer visas värden per landsting för två perioder. Motivet för detta är att se om resultatet blivit bättre eller sämre över tid. Det senaste värdet är det egentliga indikatorvärdet. I de fall det i den tryckta rapporten visas diagram för båda könen sammantagna, går det alltid att hitta könsuppdelad redovisning på Socialstyrelsens hemsida, i de fall könsuppdelade data finns rapporterat. För de indikatorer där detta är möjligt och fungerar bra används senast tillgängliga års data. För de indikatorer där fallen eller observationerna är få, används längre tidsperioder. Annars skulle den statistiska osäkerheten bli för stor och de årliga resultaten röra sig och ned beroende på slumpen. Vi har då fått väga värdet av aktualitet mot värdet av statistisk säkerhet. Jämförelser med rangordnade landsting och indikatortexter Till varje indikator finns diagram och en beskrivande text. Diagrammen är konsekvent liggande stapeldiagram, där landstingen ordnats i en fallande ordning. Ett värde för rikets genomsnitt anges också. I normalfallet innebär rangordningen att en placering högt i diagrammet är ett bättre utfall än en lägre placering. I något fall kan hög position dock vara ett uttryck för överbehandling. Några indikatorers resultat kan vara svåra att värdera. Rangordning har gjorts även i de fall där kvaliteten i data är svagare, där skillnaderna mellan landsting är små och för de indikatorer och resultat där den statistiska osäkerheten är stor. Även i de fall där rangordning i princip är lätt att motivera finns det faktorer att ta hänsyn till. När resultatmått redovisas är skillnader i befolkningens hälsotillstånd eller sjukhusens patientsammansättning (case-mix) en sådan faktor. I många fall görs en åldersstandardisering av landstingens befolkningar för att skapa ökad jämförbarhet. Dock kan det finnas skillnader i hälsotillstånd eller sjuklighet som det inte korrigeras för i jämförelserna. I rapporten görs uteslutande jämförelser på landstingsnivå där resultat normalt sätt är mindre känsliga för variationer i case-mix än på sjukhusnivå. Variationen kan således även bero på eller påverkas av att det finns skillnader i befolkningsunderlaget eller patientsammansättningen. Rikets genomsnitt är ingen måttstock Rangordning av landstingen i diagrammen sker oftast utan explicita angivelser av målvärden. Resultatet för riket markeras i diagrammen. Detta medför en risk för att rikets genomsnitt ses som en norm för det acceptabla eller det medelgoda resultatet. 14 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Den som läser och använder sig av rapporten i analys- och förbättringsarbete bör inte utgå från att rikets eller medianlandstingets värde är ett bra resultat. Medel- eller medianvärde är bara ett statistiskt utfall av allas resultat och rymmer ingen värdering av vad som är bra eller dåligt eller möjligt att uppnå. Intentionen är att fokus ska ligga på att analysera resultaten i relation till tidigare resultat och andras resultat i syfte att hitta förbättringsmöjligheter, oavsett placering. Tolkning av jämförelser och resultat Jämförelserna ska vara underlag för förbättring och är inte ensamma tillräckliga för att värdera om ett landstings resultat är bäst eller sämst. Rangordningen av landstingen är en signal om att resultaten bör analyseras vidare. Kännedom om lokala förhållanden är en förutsättning för att värdera resultat och hitta förbättringsmöjligheter. Varken rikets medelvärde, eller ett högt värde i diagrammen behöver vara ett bra resultat. I vissa fall har alla landsting ett bra resultat medan i andra fall har inget landsting ett bra resultat. För vissa indikatorer finns tydliga målnivåer satta, men oftare är det mer otydligt vad som är möjligt och önskvärt att uppnå. Resultat med breda konfidensintervall är osäkra. Djupare analyser om vad som ligger bakom skillnaderna bör göras. Jämförelserna i denna rapport syftar inte till och är inte utformade för att stödja patienternas val av vårdgivare. Datakällornas tillförlitlighet, statistiska aspekter och slump När data från kvalitetsregister används, bör hänsyn tas till att dessa registers täckningsgrader varierar. Även om ett register har god täckningsgrad i meningen att alla eller de flesta sjukhus eller kliniker är med, så är registrets data ändå inte självklart representativa för hela den aktuella patientgruppen. Eftersom andelen rapporterade patienter varierar mellan sjukhus och landsting, så kan det inte uteslutas att detta påverkar utfallet. Om personer som saknas i kvalitetsregistret får annan vård eller ett annat resultat än de rapporterade patienterna, blir det redovisade utfallet snedvridet. Textkommentarer till diagrammen berör ofta skillnaderna, det vill säga spridningen, mellan landstingen. Det är därför viktigt att ha följande i åtanke när diagrammen studeras. Det är av rent statistiska skäl mera sannolikt att de mindre landstingen som Gotland, Blekinge, Kronoberg och Jämtland intar extrempositioner i rangordningen av en slump, än att de stora landstingen gör det. De stora landstingens värden är statistiskt sett säkrare och därmed också stabilare över tid. En annan aspekt är att Stockholm, Västra Götaland och Skåne tenderar att hamna nära rikets värden. Detta beror på att de utgör en större del av riket än övriga landsting och därmed påverkar rikets medeltal mer än andra. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 15
Konfidensintervall Ett konfidensintervall är ett intervall som med en förutbestämd säkerhet innefattar det sanna värdet av till exempel en andel, ett medeltal eller en oddskvot. Det används ofta för att uppskatta osäkerheten i ett skattat värde. Vanligen anges den övre och nedre gränsen för det intervall inom vilket det sanna värdet med 95 procents säkerhet befinner sig. Jämförelserna i denna rapport baseras i många fall inte på ett slumpmässigt urval, utan på totala antalet observationer inom en tidsperiod. Detta gäller för alla jämförelser som har Socialstyrelsens hälsodataregister som källa och för flera av de som har kvalitetsregister som källa. Ändå kan det finnas en slumpvariation över tid på grund av att utfallet måste ses som ett av flera möjliga utfall från en process som innehåller slump. Det är osäkerheten på grund av denna variation som här beskrivs med 95 % konfidensintervall. Även för rikets värden finns en slumpmässig variation över tid, om än mindre. Också rikets värde redovisas i de flesta fall med konfidensintervall i diagrammen. Observera att konfidensintervallen inte avspeglar annan osäkerhet, till exempel den som beror på att återgivna data inte med säkerhet är representativa, eftersom urvalet kan vara snedfördelat. 16 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Dödlighet 1. Återstående medellivslängd Medellivslängden över tid är ett mått på hur folkhälsan utvecklas. Tillsammans med barnadödlighet är det ett av de mest använda måtten när man jämför olika länder. I ett internationellt perspektiv är medellivslängden hög i Sverige. Svenska män lever nästan längst av alla män. Bara män i Schweiz, Japan, San Marino och Australien lever längre. Även svenska kvinnor lever länge, men här är det några länder i Sydeuropa och Japan, Sydkorea och Singapore i Asien som har en högre medellivslängd. För personer födda år 2011 2014 var den återstående medellivslängden i Sverige beräknad till 83,7 år för kvinnor och 79,9 år för män, vilket redovisas i diagram 1. Mellan kvinnor och män är den största skillnaden inom ett enskilt landsting 4,9 år. Mellan landstingen är skillnaden i återstående medellivslängd för män som mest 2,6 år och för kvinnor 1,4 år. Sedan år 2000 har den beräknade återstående medellivslängden ökat för både kvinnor och män, vilket redovisas i diagram 1B. För kvinnor har den återstå- ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 17
ende medellivslängden ökat från 82 till 84,1 år 2014. För män har den under samma period ökat från 77,4 år till 80,4 år. Diagram 1b Riket Beräknad återstående medellivslängd vid födseln för barn födda år 2011 till 2014, redovisat per landsting. 86,0 Procent 84,0 82,0 80,0 78,0 76,0 74,0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Kvinnor Källa: Statistiska Centralbyrån. 2006 2007 Män 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 År 2. Hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet Indikatorn åtgärdbar dödlighet består av dödlighet i ett antal utvalda diagnoser och dödsorsaker. Dessa är indelade i två grupper, där den ena är hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet. Indikatorn avser diagnoser och dödsorsaker som anses möjliga att påverka med bredare hälsopolitiska insatser, som till exempel kampanjer för rökavvänjning och förbättrade alkoholvanor. De diagnoser och dödsorsaker som ingår i denna indikator är lungcancer, cancer i matstrupe, levercirros och motorfordonsolyckor. Avsikten är att den kunskap som finns om vissa sjukdomars orsaker och om olika behandlingsmetoders effektivitet ska omsättas till handling, genom att i ett mått fokusera på den dödlighet i en befolkning som kan påverkas. Indikatorn visar antalet hälsopolitiskt åtgärdbara dödsfall per 100 000 invånare i åldrarna 1-79 år, sammantaget för åren 2011 2014 för att få en säkrare jämförelse. I diagram 2B redovisas förändringen för indikatorn från år 2005 till år 2014. 18 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Diagram 2B Antal 70 Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet, dödsfall per 100 000 invånare 1 79 år, från år 2005 till 2014. 60 50 40 30 20 10 0 2005 2006 2007 Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 2008 2014 År Det faktiska antalet hälsopolitiskt åtgärdbara dödsfall var 15 089 sammantaget för dessa år, varav 6 381 kvinnor och 8 708 män. Detta motsvarar 39,1 per 100 000 invånare, vilket är en viss nedgång jämfört med perioden 2007-2010 då värdet var 41,9. För kvinnorna är dödligheten i de aktuella diagnoserna och åldersspannet betydligt lägre än för männen, 32,2 jämfört med 46,4 per 100 000 invånare. I diagram 2 redovisas indikatorn per landsting. 2009 2010 2011 2012 Kvinnor Män Totalt 2013 Diagram 2 Landsting Jämtland 29,8 Jönköping 30,9 Västerbotten 31,2 Kronoberg 31,4 Norrbotten 34,8 Västra Götaland 36,8 Halland 37,0 Gotland 37,7 Dalarna 38,0 Västernorrland 38,1 Uppsala 38,2 Östergötland 38,6 RIKET 39,1 Värmland 39,5 Örebro 39,6 Blekinge 39,9 Västmanland 40,1 Stockholm 40,7 Gävleborg 42, 0 Kalmar 42,2 Södermanland 45,2 Skåne 45,6 Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet, dödsfall per 100 000 invånare 1 79 år. Åldersstandardiserade värden, år 2011 till 2014. 0 20 40 60 Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen Antal ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 19
Jämförelsen är åldersstandardiserad, vilket innebär att korrigering gjorts för skillnader i befolkningens åldersstruktur mellan landstingen. 3. Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet Indikatorn speglar dödlighet i diagnoser som valts ut därför att de bedömts vara möjliga att påverka med olika medicinska insatser, genom tidig upptäckt och behandling. Exempel på diagnoser som ingår är diabetes, blindtarmsinflammation, stroke, gallstenssjukdom och livmoderhalscancer. Åldrarna som ingår är 1 79 år. Jämförelsen är åldersstandardiserad. Antalet sjukvårdsrelaterade åtgärdbara dödsfall var för riket 2011-2014 sammanlagt 13 403. Av dessa utgjordes 7 751 av män och 5 652 av kvinnor. Omräknat till antal per 100 000 invånare ligger värdet för riket på 36,9 vilket är en jämfört med perioden 2007-2010 då värdet var 43,1, Värdet för kvinnor ligger på 30,2 och för män 44,1 per 100 000. Det landsting som har bäst värde är Halland och där är antalet sjukhisvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet per 100 000 invånare 28,1 år, vilket redovisas i diagram 3. Det kan jämföras med Gävleborg där siffran är 46,0. En minskning mellan de två perioderna kan ses i alla landsting. Skillnaderna i sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet ska tolkas med en viss försiktighet, då det för vissa landsting handlar om småtal. Diagram 3 Landsting Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet, antal dödsfall per 100 000 invå nare 1-79 år, år 2011 till 2014. Å ldersstandardiserade värden. Halland 28,1 Uppsala 31,2 Kronoberg 33,1 Skåne 33,7 Stockholm 34,6 Kalmar 34,8 Blekinge 35,7 Jönköping 35,7 Gotland 35,8 RIKET 36,9 Västmanland 37,6 Västerbotten 37,7 Västra Götaland 37,7 Östergötland 38,4 Södermanland 38,6 Dalarna 38,7 Örebro 41,7 Värmland 41,9 Jämtland 42,1 Norrbotten 44,5 Västernorrland 45,4 Gävleborg 46,0 0 10 20 30 40 50 60 Antal Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 20 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Antalet dödsfall i diagnoserna som ingår i indikator har sjunkit sedan år 2005, vilket framgår av diagram 3B. År 2005 var antalet 47,3 dödsfall per 100 000 invånare, jämfört med ett antal på 35,1 under 2014. Diagram 3B 70 Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet, antal dödsfall per 100 000 invånare 1-79 år, 2005-2014. Åldersstandardiserade värden. Procent 60 50 40 30 20 10 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Kvinnor Män Totalt Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 2013 2014 År 4. Åtgärdbar dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom Ischemiska hjärtsjukdomar utgörs av sjukdomar orsakade av en försämrad syretillförsel till hjärtat. Akut hjärtinfarkt är den dominerande dödsorsaken i denna kategori. År 2013 dog i Sverige 13 190 personer i alla åldrar med huvuddiagnos ischemisk hjärtsjukdom. Indikatorn visar dödligheten i ischemisk hjärtsjukdom, som ett komplement till de två tidigare indikatorerna om åtgärdbar dödlighet, där inga hjärtdiagnoser ingår. Ingår gör avlidna 1 79 år åren 2013 2014. Totalt avled 9 041 personer i åldrarna 1-79 år i ischemisk hjärtsjukdom under åren 2013 och 2014, vilket innebär 47,1 per 100 000 invånare. Av de som avled av ischemiska hjärtsjukdomar under åren 2013-2014 var 2 523 kvinnor och 6 518 män. I diagram 4 redovisas indikatorn per landsting. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 21
Diagram 4 Landsting Antal dödsfall per 100 000 invånare 1-79 år i åtgärdbar dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom, år 2013 till 2014. Åldersstandardiserade värden. Kronoberg 35,4 Halland 37,7 Stockholm 42,7 Jönköping 45,0 Gotland 45,0 Jämtland 45,2 Uppsala 45,3 Västmanland 45,4 Södermanland 46,5 Skåne 46,5 Västra Götaland 46,7 RIKET 47,1 Värmland 48,2 Östergötland 49,1 Kalmar 49,3 Dalarna 49,8 Gävleborg 52,6 Västerbotten 52,8 Örebro 53,2 Västernorrland 53,8 Blekinge 59,8 Norrbotten 65,4 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Antal Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen Norrbotten har den högsta dödligheten med 65,4 personer per 100 000 invånare, vilket kan jämfört med Kronoberg där antalet var 35,4 per 100 000 invånare. Precis som för åren 2012-2013 är det betydande variationer mellan landstingen. I diagram 4B redovisas nedgången i åtgärdbar ischemisk hjärtsjukdom från år 2005 till 2014. 22 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Diagram 4B Antal 140 Antal dödsfall per 100 000 invånare 1-79 år i åtgärdbar dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom, år 2013 till 2014. Åldersstandardiserade värden. 120 100 80 60 40 20 0 2005 2006 2007 Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 2008 Den fortsatta nedgången i mortalitet i ischemiska hjärtsjukdomar och variationen mellan landstingen visar att en betydande del av denna dödlighet kan åtgärdas, antingen med medicinska insatser eller med förändringar av levnadsvanor och livsvillkor. 2009 2010 2011 Kvinnor Män Totalt 2012 2013 2014 År 5. Självmord i befolkningen Indikatorn visar antalet självmord per 100 000 invånare under perioden 2012 2014. Totalt är antalet självmord, inklusive de fall där avsikten är oklar, under denna period 15,9 per 100 000 invånare i riket. Män har en tydligt högre självmordsdödlighet än kvinnor. För perioden 2012-2014 var antalet självmord, inklusive fall med oklar avsikt, för män 22,4 per 100 000. För kvinnor var siffran under samma period 9,8. Antal självmord och dödsfall med oklar avsikt redovisat per landsting redovisas i diagram 5. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 23
Diagram 5 Landsting Antal självmord och dödsfall med oklar avsikt per 100 000 invånare, år 2012 till 2014. Åldersstandardiserade värden. Västerbotten 10,4 Halland 13,1 Jönköping 14,2 Västra Götaland 14,9 Skåne 14,9 Östergötland 15,3 Dalarna 15,7 Västernorrland 15,8 RIKET 15,9 Blekinge 16,0 Värmland 16,1 Stockholm 16,3 Kronoberg 16,4 Uppsala 17,0 Södermanland 17,3 Norrbotten 17,4 Jämtland 17,7 Örebro 17,9 Kalmar 18,7 Gävleborg 19,1 Västmanland 22,5 Gotland 25,4 0 5 10 15 20 25 30 35 Antal Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen Självmorden har legat på en relativt konstant nivå sedan år 2000, både för män och för kvinnor, vilket framgår av diagram 5B. Antalet självmord var till antalet 1 531 år 2014, fördelat på 487 bland kvinnor och 1 044 bland män. Diagram 5B Antal 30 Antal självmord och dödsfall med oklar avsikt per 100 000 invånare, från år 2000 till 2014. Åldersstandardiserade värden. 25 20 15 10 5 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Kvinnor Män Totalt Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 2012 2013 2014 År 24 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
6. Dödlighet i hjärt- och kärlsjukdom vid diabetes Personer med diabetes löper högre risk att insjukna och avlida i hjärt- och kärlsjukdom jämfört med befolkningen i övrigt. Ett viktigt mål för diabetesvården är att minska den risken. I den kardiovaskulära hanteringen av risker ingår blodfetter, blodtryck och kontroll av blodsocker samt olika sjukdomsförebyggande åtgärder som rökstopp och en strävan efter en bra nivå av fysisk aktivitet. Indikatorn består av en jämförelse av risken för att avlidna inom fem år i hjärt-kärlsjukdom för personer med diabetes, jämfört med samma risk i befolkningen som helhet. Om dödligheten vore lika stor i båda grupperna så skulle det ha inneburit att diabetesvården (och patienterna) lyckats kompensera för all den ökade risk som diabetessjukdomen medför. Indikatorn speglar därmed det samlade resultatet av insatser för förebyggande av hjärtoch kärlsjukdom vid diabetes, men även av insatserna i hjärt- respektive strokesjukvården. Indikatorn visar, uttryckt som en kvot, antalet personer per 100 000 invånare med diabetes som avled i hjärt-kärlsjukdom under mätperioden, jämfört med antalet personer i befolkningen som avled. Enbart personer med läkemedelsbehandlad diabetes ingår i diabetesgruppen. Kvotvärdet 1,0 skulle inneburit att ingen överdödlighet finns hos personer med diabetes. I riket är kvotvärdet 1,42 med en variation mellan landsting från 1,25 till 1,63, vilket presenteras i diagram 6. I riket är risken att dö i hjärt- och kärlsjukdom för en person med diabetes således 42 procent högre än i befolkningen som helhet. Denna relativa överrisk bör förstås utifrån den absoluta risken att avlida. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 25
Diagram 6 Landsting Kvot - Antalet personer per 100 000 invånare med diabetes som avled i hjärt-kärlsjukdom, jämfört med antalet personer i befolkningen som avled, år 2013 till 2014. Jämtland 1,2 Värmland 1,3 Skåne 1,3 Västmanland 1,3 Östergötland 1,4 Halland 1,4 Gotland 1,4 Västra Götaland 1,4 Stockholm 1,4 Södermanland 1,4 Västerbotten 1,4 RIKET 1,4 Dalarna 1,4 Jönköping 1,4 Gävleborg 1,5 Uppsala 1,5 Kalmar 1,5 Västernorrland 1,5 Blekinge 1,5 Norrbotten 1,5 Kronoberg 1,6 Örebro 1,6 0 1 1 2 2 3 Kvot Källa: Dödsorsaksregistret och Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen 26 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Beräknad femårsrisk för hjärt-kärlsjukdom vid diabetes Nationella diabetesregistret (NDR) har en riskmotor, med vars hjälp man kan beräkna risken för att en person med diabetes inom fem år skall drabbas av hjärt-kärlsjukdom, baserad på olika uppgifter om riskfaktorer. För typ 2 dia- betes består riskmodellen av tolv riskfaktorer, bland annat blodsockerkontroll, systoliskt blodtryck, diabetesduration (hur länge man haft sjukdomen), total- och HDL-kolesterol, rökning, BMI, tidigare förekomst av hjärt-kärlsjukdom och ålder. NDRs riskmotor kan vårdgivare och patienter använda sig av för att värdera den samlade riskfaktorkontrollen för en patient, naturligtvis då med viss fokus på det man kan påverka, snarare än ålder, kön, tidigare hjärt-kärlsjukdom och diabetesduration. Fördelen med detta sätt att betrakta situationen för en person med diabetes är att man får en samlad bild och utifrån denna kan koncentrera vårdinsatsen på det som ger störst riskminskning för den individuelle patienten. NDRs riskmotor visar även hur stor del av absoluta risken som kan påverkas. NDR visar i sin senaste årsrapport uppgifter per landsting om femårsrisken för hjärt-kärlsjukdom. Här visas i den kortare stapeln den beräknade risken år 2013 för hjärt-kärlsjukdom inom fem år för patienter i primärvården 30-79 år. Den längre stapeln visar istället andelen patienter i respektive landsting som har en femårsrisk för hjärt-kärlsjukdom som är större än 15 procent. 7. Dödlighet efter stroke Indikatorn avser att mäta kvaliteten i hela vårdkedjan från den förebyggande verksamheten till ambulansverksamheten, det akuta omhändertagandet och efterföljande vård. Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) använder indikatorn dödlighet efter stroke, som indikator på sjukvårdens kvalitet vid internationella jämförelser. Indikatorn visar andelen patienter som avled inom 28 dagar efter förstagångsstroke. Jämförelsen är åldersstandardiserad. I figur 13 redovisas indikatorn per landsting. Som stroke räknas alla fall med någon diagnos för hjärnblödning, hjärninfarkt eller ej specificerad stroke i dödsorsaksregistret eller patientregistrets slutenvårdsdel. Därmed ingår både de patienter som dog utan att ha vårdats på sjukhus och de som sjukhusvårdats. Som förstagångsfall räknas personer som inte haft någon stroke under de sju föregående åren. Dessa var drygt 73 000 personer under perioden 2012-2014. Från år 2012 till och med år 2014 avled knappt 16 000 personer inom 28 dagar. Det innebär att andelen som avlider inom 28 dagar är 22,5 procent, vilket redovisas i diagram 7. Bland män är andelen 21,8 procent, jämfört med 22,9 procent bland kvinnor. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 27
Diagram 7. Andel inom 28, respektive 90 dagar efter förstagångsstroke, inklusive döda utanför sjukhus, år 2012 till 2014. Landsting Västmanland Stockholm Gotland Jämtland Härjedalen Jönköping Dalarna Värmland Västernorrland RIKET Västra Götaland Uppsala Skåne Västerbotten Halland Sörmland Kronoberg Kalmar Örebro Östergötland Norrbotten Gävleborg Blekinge 0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 35,0 28 dagar 90 dagar Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. Mellan landstingen varierar andelen som avlider inom 28 dagar från 18,2 procent upp till 25,8 procent. Inom 90 dagar avlider 27,1 per 100 000 invånare. Variationen mellan landstingen kan ha flera orsaker. Tillförlitligheten i diagnossättning, skillnader i bakgrundsfaktorer som sociala faktorer och befolkningens benägenhet att söka vård kan spela roll. Men även annan samtidig sjuklighet och slumpmässiga avvikelser kan påverka utfallet. Vårdrelaterade faktorer kan vara avståndet till akutsjukvård, ambulansverksamhetens effektivitet och det akuta omhändertagandet på sjukhus. Sedan 2005 har andelen som dör inom 28 dagar efter förstagångsstroke minskat från 23,6 procent till 22,6 procent, vilket redovisas i diagram 7B. För män har andelen minskat från 22,6 procent år 2005 till 22,2 procent år 2014. För kvinnor har andelen minskat från 23,6 procent år 2005 till 22,6 procent år 2014. 28 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Diagram 7B Andel Andel döda inom 28 dagar efter förstagångsstroke, inklusive döda utanför sjukhus, år 2005 till 2014. 29 27 25 23 21 19 17 15 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Kvinnor Män Totalt Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 2013 2014 År 8. Dödlighet efter hjärtinfarkt Under 2014 avled cirka 29 000 personer inom 28 dagar efter hjärtinfarkt. Risken att dö inom 28 dagar efter en hjärtinfarkt (letalitet eller case fatality) är en internationellt etablerad indikator på hur väl sjukvården klara det akuta omhändertagandet efter hjärtinfarkt. Måttet avser att mäta kvaliteten i hela vårdkedjan, från den förebyggande verksamheten till ambulansverksamheten, det akuta omhändertagandet och efterföljande vård. Indikatorn visar andelen personer med hjärtinfarkt som avled inom 28 dagar, av alla som drabbats av hjärtinfarkt, oavsett om de sjukhusvårdades eller ej. Jämförelsen är åldersstandardiserad. Som hjärtinfarkt räknas har räknats alla fall med någon diagnos för hjärtinfarkt i dödsorsakregistret eller patientregistrets slutenvårdsdel. Därmed ingår både de som fall som sjukhusvårdades initialt och de som dog med dödsorsaken akut hjärtinfarkt utan att ha vårdats vid sjukhus. Totalt avled 27,6 procent av alla med hjärtinfarkt inom 28 dagar efter infarkten åren 2012 till 2014, vilket är en minskning jämfört med föregående period 2009-2011. För landstingen varierade andelen mellan 21,9 till 31,2 procent, vilket redovisas i diagram 8. Andelen män som avled inom 28 dagar var totalt 28,3, jämfört med 26,6 för kvinnor. Män utgjorde totalt sätt 60 procent av de avlidna. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 29
Diagram 8 Landsting Andel döda inom 28 dagar efter hjärtinfarkt år 2012 till 2014, uppdelat på landsting, 2012-2014. Gotland 21,9 Uppsala 22,1 Dalarna 22,8 Kronoberg 23,4 Västmanland 24,0 Västernorrland 25,6 Jämtland 26,8 Jönköping 26,9 Norrbotten 27,1 Halland 27,4 Södermanland 27,4 RIKET 27,6 Skåne 27,8 Västra Götaland 27,8 Stockholm 28,7 Kalmar 29,6 Gävleborg 29,6 Värmland 29,7 Örebro 29,9 Östergötland 30,1 Västerbotten 30,4 Blekinge 31,2 0 5 10 15 20 25 30 35 2012-2014 2009-2011 Andel Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. Sedan 1988 har det skett en minskning i dödlighet 28 dagar efter hjärtinfarkt, vilket framkommer av diagram 8B. Det gäller både för män och för kvinnor. 1988 avled 47,6 procent av kvinnorna, jämfört med 50,4 procent av männen. 2014 var andelen för kvinnor 26,2 och för män 27,9. Variationer i den redovisade dödligheten mellan landstingen kan ha flera orsaker. Utöver att tillförlitligheten i diagnossättning spelar roll, så påverkar även skillnader i bakgrundsfaktorer såsom sociala faktorer, annan samtidig sjuklighet och befolkningens benägenhet att söka vård. Direkt sjukvårdsrelaterade faktorer kan vara avståndet till akutsjukhus, ambulansverksamhetens effektivitet och det akuta omhändertagandet på sjukhus. En felkälla är att andelen obducerade bland äldre, icke sjukhusvårdade är låg. Osäkerheten i diagnossättning vid fastställande av dödsorsak kan vara större bland dessa. Det är ändå viktigt att ta med dessa dödsfall i måttet, eftersom de påtagligt påverkar dödligheten och sammansättningen av de patienter som sjukhusvårdats. 30 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Diagram 8B Riket Andel 60 Andel döda inom 28 dagar efter hjärtinfarkt år 2012 till 2014, uppdelat på landsting. 50 40 30 20 10 0 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Kvinnor Män Totalt År Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. 9. Dödlighet efter höftfraktur Varje år inträffar cirka 18 000 höftfrakturer som har samband med osteoporos. Många av dem som drabbas får en försämrad livskvalitet, bland annat till följd av sämre gångförmåga. Detta kan göra det svårt att återgå till eget boende, vilket även kan påverka det sociala livet negativt. Dödligheten inom det första året efter höftfraktur är också hög. Hälso- och sjukvården kan till viss del påverka dödligheten efter en höftfraktur genom ett korrekt initialt omhändertagande med tidig operation, snabb mobilisering och optimerad eftervård. Där ingår även att behandla patienten med benspecifika läkemedel som minskar risken för en ny fraktur. Indikatorn visar andelen patienter 50 år och äldre som avled inom 30 respektive 365 dagar efter sjukhusvårdad förstagångshöftfraktur åren 2011 2013. Jämförelsen omfattar cirka 48 000 patienter, varav 67 procent är kvinnor. Förstagångshöftfraktur avser här att patienten inte haft någon fraktur efter 1999. De höftfrakturer som inkluderats i måttet är i de flesta fall orsakade av osteoporos. Dödligheten inom 30 dagar speglar bland annat operationskvalitet och vårdkvalitet i den postoperativa fasen. Dödligheten inom 365 dagar fångar också upp effekten av rehabilitering och sekundärprevention efter en höftfraktur. I riket avled 9,9 procent av patienterna inom 30 dagar och 26 procent inom ett år, vilket redovisas i diagram 9. Landstinget med högst andel efter 365 dagar har ett andelstal på 28,8 procent, jämfört med 24,7 procent i landstinget med lägst andelstal. Dödligheten är högre hos män än hos kvinnor. Män med höftfraktur kan ha en annan riskprofil än kvinnor. En annan möjlig förklaring är att män i lägre utsträckning behandlas med osteoporosspecifika läkemedel som sekundärprevention. ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 31
Diagram 9 Landsting Kronoberg 8,1 Jämtland 8,9 Stockholm 9,1 Västra Götaland 9,3 Gotland 9,4 Västmanland 9,6 Kalmar 9,7 Skåne 9,8 Gävleborg 9,8 Jönköping 9,8 RIKET 9,9 Dalarna 9,9 Norrbotten 10,1 Västernorrland 10,2 Blekinge 10,5 Västerbotten 10,5 Halland 10,7 Värmland 10,8 Uppsala 10,9 Östergötland 11,3 Örebro 12,0 Södermanland 12,4 Andel döda inom 30, respektive inom 30 till 365 dagar, efter första höftfraktur bland personer 50 år eller äldre, år 2011 till 2013. Åldersstandardiserade värden. 0 5 10 15 20 25 30 35 Inom 30 dagar Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen 30 till 365 dagar Andelen avlidna efter en höftfraktur är en resultatindikator där många faktorer behöver vägas in vid tolkningen. Ålder, kön, allmänt hälsotillstånd och multipla skador kan påverka överlevnaden både på kort och på lång sikt efter frakturtillfället. Indikatorn har justerats för skillnader i åldersstrukturer mellan landstingen men inte för samsjuklighet. 10. Överlevnad vid cancersjukdom Dödligheten i cancer har sjunkit under de senaste 20 åren och överlevnaden efter cancer har generellt sett ökat både för kvinnor och för män. Dessa förbättringar beror bland annat på att vården har fått bättre möjligheter att ställa en tidig diagnos och att erbjuda effektivare behandling. I diagram 10B redovisas den relativa canceröverlevnaden från år 1994 fram till år 2013. Andel 32 ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD