1 SWEDSECS DISCIPLINNÄMND BESLUT 2017-04-04 2017:11 SwedSec Licensiering AB Licenshavaren BESLUT Disciplinnämnden meddelar licenshavaren en varning. SKÄL Bakgrund Licenshavaren var, vid tiden för de aktuella händelserna, anställd som rådgivare hos ett anslutet företag och innehavare av aktiv licens hos SwedSec Licensiering AB (SwedSec). Hans licens är numera vilande. Företaget har anmält att licenshavaren har underlåtit att dels dokumentera sin rådgivning, dels registrera ett klagomål. Företaget har i huvudsak anfört följande: Licenshavaren har löpande bedrivit rådgivning till företagets kunder och denna anmälan rör rådgivning avseende en specifik kund. Kunden hade flyttat över ett mångmiljonbelopp från ett fåmansbolag till företaget under sensommaren 2015. Med anledning av denna transaktion drabbades kunden av väsentlig beskattning, en konsekvens kunden inte hade fått klart för sig innan transaktionen genomfördes. Vidare offentliggjordes kapitalinkomster från utdelning i samband med deklarationen, vilket var i strid med kundens önskemål om en lösning som inte skulle innebära något offentliggörande. Kunden var även missnöjd med att möjliga alternativ för utskiftning av kapital, med andra skattekonsekvenser och därmed annat offentliggörande av kapitaltillgångar, inte till fullo hade diskuterats eller utretts. Det finns fem registrerade möten mellan licenshavaren och kunden under 2015. Vidare finns e-postkorrespondens vid fem tillfällen under 2015 där licenshavaren lämnat råd till kunden avseende den aktuella transaktionen. Varken i samband med de fysiska mötena eller e- postkorrespondensen har någon efterföljande dokumentation upprättats. Rådgivningen har rört placering av mångmiljonbeloppet kunden flyttade till företaget. Licenshavaren har
2 genom sitt agerande därmed brutit mot såväl externa som interna krav på att analysera kundens personliga förutsättningar, att lämna lämpliga råd samt att dokumentera lämnade råd till kund. Licenshavaren har också invänt att de inbokade kundmötena har ställts in. Det kan inte uteslutas att den uppgiften stämmer. Företaget kan bara konstatera att det finns registrerade möten och att någon dokumentation inte finns upprättad. Licenshavaren har också invänt vad beträffar att placeringsråd har lämnats via e-post. Enligt företagets mening utgår de råd som lämnats via e-post och som ingetts till SwedSec från kundens situation och råden är individuellt riktade till kunden. Sådan rådgivning ställer krav på upprättande av dokumentation, vilket inte skett. E-post som har skickats till denna kund har inte stämts av med compliance. Licenshavaren har genom att underlåta att dokumentera sin rådgivning utsatt såväl företaget som kunden för risk. Licenshavaren har vidare, i strid med gällande riktlinjer, underlåtit att registrera det sedermera inkomna kundklagomålet avseende den aktuella transaktionen, vilket medfört risk för felaktig hantering av det aktuella ärendet. De incidentrapporteringar som licenshavaren har hänvisat till innebär inte att de krav på klagomålshantering, som uppställs i det interna regelverket är uppfyllda. Enligt reglerna har rådgivaren huvudansvaret för att kundklagomål registreras på anvisat sätt. Sammanfattningsvis har licenshavaren genom sitt agerande brustit i sin omsorg om kunden genom att inte tillvarata kundens önskemål och behov beträffande struktur och skatterättslig lösning. Överträdelserna uppdagades genom att licenshavaren internt hade framfört krav på ersättning för förlorad provision. Licenshavaren har uppgett att han har initierat en kontakt mellan kunden och en viss jurist för rådgivning avseende skatterättsliga frågor. Företaget konstaterar att den aktuella juristen är familjerättsjurist. Varken tillgänglig dokumentation eller samtal med familjerättsjuristen ger stöd för att denne skulle ha överskridit sina befogenheter och lämnat skatterättslig rådgivning till kunden. I egenskap av rådgivare var licenshavaren ansvarig för att säkerställa att kundens önskemål och behov tillgodosågs. I detta ansvar ingår bl.a. att säkerställa anlitande av rådgivare med rätt specialistkompetens, vilket inte har skett. Företaget anser att det är anmärkningsvärt att dokumentation helt saknas i ärendet. Inte ens det brev som licenshavaren säger sig ha tagit emot från kunden, innehållande kundens önskemål och förväntningar på affärsrelationen mellan företaget och kunden har han sparat. Enligt företagets uppfattning finns det inget stöd för licenshavarens påstående att familjerättsjuristen skulle ha förstört kunddokumentation. Licenshavaren har bl.a. erhållit utbildning avseende företagets system, arbetssätt vid rådgivning och finansiella produkter, dokumentationskrav, hantering av klagomålsärenden m.m. Det inträffade utsätter företaget för risk för ingripande från tillsynsmyndighet samt risk för skadeståndsanspråk från kund på grund av felaktig skatterådgivning. Företaget och licenshavaren har nått en överenskommelse innebärandes att rådgivarens anställning hos företaget har upphört.
Licenshavaren har i huvudsak anfört följande: Företaget har försökt att flytta över skulden till honom för felaktiga skatteråd som lämnats av en av företagets jurister. Den aktuella kunden är sedan tidigare en av hans kunder och denne har uttryckt stort förtroende för honom, vilket bl.a. framgår av ett e-postmeddelande från oktober 2015. I början av 2015 berättade kunden för honom att ett eventuellt arv om flera miljoner kr som skulle skiftas ut och att kunden ville ha hans hjälp med förvaltningen samt hjälp med skattefrågor av någon hos företaget. Han skickade kunden vidare till företagets jurist, som träffade kunden i början av mars 2015. Han var själv inte med på mötet, men tittade in de sista fem minuterna och fick då höra juristen beskriva att kunden lika gärna kunde skatta av kapitalet istället för att bilda ett bolag. Det kan betraktas som klumpigt av honom att han skickade kunden till familjerättsjuristen, men han kan inte ta ansvar för någon annans handlingar och att familjerättsjuristen genomförde skatterådgivningen. Att han inte dokumenterade mötet berodde på att han endast var med fem minuter under mötet. Brevet från kunden gav han till juristen. Hans arbete med att få ihop många olika förvaltningsdelar visade sig ta längre tid än planerat och mötet med kunden flyttades fram ett flertal gånger. Hans chef, som hela tiden var informerad, hade i maj 2015 ett möte med chefen för förvaltningsaffären, för att diskutera varför inget hände med affären. Det bestämdes att berörda parter skulle mötas i augusti 2015 för att leverera affären. Beskedet kändes pinsamt mot kunden, men kunden hade förståelse för att affärens storhet krävde nya tag. Under sommaren flyttade kunden själv in kapital och han ombesörjde kassaplacering enligt den tidigare plan som kunden hade. Företagets egen undersökning visar att insättningen på mångmiljonbeloppet inte föregicks av några möten. Det har inte varit några möten alls på grund av de förseningar som varit och det finns med andra ord inga kunddokument som skulle ha beskrivit placeringarna. De e- postmeddelanden som getts in av företaget om placeringsråd har varit från e- postmeddelanden som han skrivit till alla kunder, som ett gruppmeddelande. Han medger att han borde ha dokumenterat att kunden träffade juristen för skattevägledning. Under sensommaren 2015 träffade han kunden i avsikt att börja hantera olika delar av affären. Mötet tog dock en annan riktning, då kunden berättade att denne under sommaren förhört sig med olika svenska och utländska banker. Kunden ifrågasatte om det var i dennes bästa intresse att realisera kapitalet och visade att alla andra banker hade valt ett annat alternativ. Kunden framförde sitt klagomål om den felaktiga skatterådgivningen och begärde att företaget skulle klargöra saken, eftersom kunden hade förlorat flera miljoner kronor. Han kallade då in juristen till mötet med kunden. I detta läge förnekade juristen all information och rådgivning till kunden och gjorde klart att kunden bara inbillat sig att denne fått skatteråd. Något möte om skatter hade aldrig inträffat. Han förstod vid det här tillfället att juristen hade gått utanför sin befogenhet som familjerättsjurist. En affär som den aktuella motsvarar åratal i volym och han informerade omgående sin chef om det inträffade. De resonerade och tog fram en åtgärdsplan och detta blev också den första incidentrapporten. På chefens inrådan försökte han rädda skattesituationen genom att kontakta andra skattejurister för att få till stånd en undersökning av saken. Kort efter sade företagets familjerättsjurist upp sig. I samband med detta förstörde juristen all dokumentation. Under tiden försökte han bygga upp kundens förtroende igen och han e-postade till kunden att företaget naturligtvis 3
4 skulle stå för eventuella fel som företaget gjort och att ett möte med ledningen borde vara på sin plats med hänsyn till storleken på affären och de påstådda felen om flera miljoner kronor i skatt. Detta har han senare fått kritik för av företaget, som menat att han därigenom har erkänt att det begåtts fel av företaget. Enligt honom är det hans skyldighet att ta hand om klagomålsärenden och detta har han gjort. Den 4 oktober 2015 skickade kunden ett e- postmeddelande och informerade om planen att flytta sina tillgångar från företaget. Kunden uttryckte stöd och förtroende för honom som rådgivare, men påpekade samtidigt att det inte gick att bortse från de brister som funnits i de juridiska råden som givits av företagets jurist. Den 21 oktober 2015 kom utredningen från de externa skattejuristerna, som ansåg att de felaktiga råden kostat kunden flera miljoner kronor. Han informerade sin chef om utredningen och incidentrapport nummer två levererades. Denna preliminära rapport lämnades inte till kunden. Den 23 oktober 2015 ägde ytterligare ett möte rum med kunden, som stod fast vid sin plan att lämna företaget. Samma dag hade han även samtal med sin chef, som gjorde gällande att han skulle göra en utredning om saken. Därefter levererades även den tredje incidentrapporten. Efter tre månader av tystnad kontaktade han facket och anmälde ärendet, incidentrapport fyra, samt påkallade vissa önskemål om kompensation för förlorad lön. Detta mottogs negativt och företaget gjorde honom till syndabock i sin utredning. Denna utredning beaktade inte de e-postmeddelanden som styrker hans påståenden. Vidare kontaktade de inte kunden, hittade på rådgivningsmöten som inte ägt rum, angrep de fondråd som de själva godkänt och lyssnade mer på företagets jurist om att denne inte lämnat råd. De anklagade istället honom bl.a. för att ha lämnat skatteråden och för att inte ha upprättat incidentrapporter. Vad avser den påstådda rådgivningen via e-post är syftet inte att ge råd utan att skapa intresse och erbjuda rådgivning. Det är privat skickade kommentarer till ett gruppbrev. Gruppbreven är godkända av chef och compliance. Anledningen till gruppbreven är bl.a. att ge information om vad företaget anser om marknaden just vid det tillfället. Sammanfattningsvis är det företagets jurist som har gett skatteråden. De möten som har ägt rum har inte kommit att handla om hans del av affären, dvs. förvaltningen. De råd som det refererats till från företagets sida är s.k. gruppbaserade e- postutskick och rörde inte råd om det stora kapitalet. Det finns överhuvudtaget inga råd angående dessa medel. I något fall har det varit fråga om ett införsäljande e-postmeddelande från hans sida. Det insatta kapitalet gjordes enligt plan från kunden. Han har gjort exakt vad som kan förväntas i kundklagomål och enligt regelverket räcker det med att anmäla till chef. Överväganden Ingen av parterna har begärt muntlig förhandling. Disciplinnämnden har tagit del av handlingarna i ärendet. De externa regler som närmast är tillämpliga för företaget, såvitt gäller dokumentation av rådgivning, är lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2004:4) om finansiell rådgivning till konsumenter. Av 4 i nämnda lag framgår bl.a. att näringsidkare ska dokumentera vad som förekommit vid rådgivningstillfället och lämna ut dokumentationen till konsumenten. I
5 nämnda regler från Finansinspektionen anges närmare vad som ska dokumenteras och att dokumentationen ska lämnas ut till konsumenten i samband med det första rådgivningstillfället eller i nära anslutning därtill. Av företagets riktlinjer om rådgivning m.m. framgår att all information som rådgivaren tar in från kunden ska dokumenteras i kunddokumentationsverktyget. Rådgivare ska vara noggranna med att dokumentera samtliga råd och rekommendationer som lämnas till kunden. Detta innefattar såväl köp, sälj, byte och flytt som att inte vidta någon åtgärd alls. Skälen till varför just dessa specifika råd har lämnats måste också dokumenteras. Det ska framgå varför rådet i det enskilda fallet var lämpligt samt hur rådgivaren kom fram till just detta råd. Av 2 i Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till konsumenter framgår att med klagomål avses i de allmänna råden att en kund till ett institut i ett enskilt ärende framför konkret missnöje med hanteringen av en finansiell tjänst eller produkt. Vidare anges det i 9 nämnda allmänna råd att institutet bör på lämpligt sätt registrera de klagomål som inkommer och sådan registrering bör sammanställas centralt inom institutet. Av företagets rutinbeskrivning för hantering av klagomålsärenden framgår att information om klagomål ska skickas till utsedda klagomålsutredare för registrering i koncernens klagomålssystem. Vidare anges att rådgivaren själv ansvarar för den initiala hanteringen av klagomål, men att vid mer komplicerade klagomål finns de utsedda klagomålsutredarna som stöd. Utredarnas stöd ska bl.a. ske för att förhindra ekonomiska risker. Företaget har påstått att licenshavaren vid flera tillfällen underlåtit att dokumentera lämnad rådgivning till en kund avseende ett kapital omfattande många miljoner kronor. Licenshavaren har å sin sida uppgett att han inte tillhandahållit rådgivning avseende det aktuella kapitalet och förklarat att hans e-postmeddelanden till kunden har skett för att skapa intresse och för att erbjuda rådgivning. Med hänsyn härtill och till licenshavarens inställning till vad företaget anfört kan det inte anses klarlagt att han lämnat råd avseende den aktuella transaktionen och därmed är det inte visat att han brustit i skyldigheten att dokumentera på sätt som företaget påstått. Företaget har vidare anmält att licenshavaren inte har dokumenterat det brev som han säger sig ha tagit emot från kunden, innehållande dennes önskemål och förväntningar på affärsrelationen. Licenshavaren har uppgett att han gav brevet till juristen, som sedan har förstört alla dokument. Agerandet att inte dokumentera brevet från kunden strider mot företagets riktlinjer om att all information som rådgivaren tar in från kunden ska dokumenteras i kunddokumentationsverktyget.
6 Företaget har vidare gjort gällande att licenshavaren underlåtit att registrera det inkomna kundklagomålet avseende den aktuella transaktionen. Licenshavaren har uppgett att det varit hans skyldighet att ta hand om klagomålsärenden och att han gjort det. Disciplinnämnden saknar grund att ifrågasätta företagets uppgifter om att ingen information har skickats till utsedda klagomålsutredare för registrering i företagets klagomålssystem. Licenshavarens underlåtenhet strider mot företagets interna regler, vilket även fått till följd att företaget kommit att åsidosätta 9 i Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:23). I enlighet med företagets interna regler, borde även licenshavaren i den uppkomna situationen ha informerat de utsedda klagomålsutredarna om det komplicerade ärendet istället för att själv svara kunden. Enligt disciplinnämnden är det anmärkningsvärt att licenshavaren inte vinnlade sig om en korrekt hantering av klagomålet med hänsyn till dess karaktär och eventuella konsekvenser för företaget. Licenshavaren har visserligen rapporterat klagomålet till sin chef men genom sin underlåtenhet att registrera klagomålet har han bidragit till att företaget inte fått möjlighet att på ett omsorgsfullt sätt behandla klagomålsärendet och han har därmed utsatt företaget för inte oväsentliga ekonomiska och legala risker. På grund av nämnda förhållanden anser disciplinnämnden att licenshavaren ska meddelas varning. På disciplinnämndens vägnar Marianne Lundius I nämndens beslut har deltagit f.d. justitierådet Marianne Lundius, justitierådet Ann-Christine Lindeblad, professorn emerita Madeleine Leijonhufvud, direktören Kajsa Lindståhl och f.d. chefsjuristen Jan Persson.