Spöket i Sala Silvergruva Hej! Jag har hört att du jobbar som smådeckare och jag skulle behöva hjälp av dig. Det är bäst att du får höra vad jag behöver hjälp med. I Sala finns Sala Silvergruva, den har funnits där sen 1500-talet när man började bryta silver. Under Gustav Vasas tid bröt man mängder av silver i gruvan. Gruvan består av många stora schakt (salar) där människorna förr slet för födan. Till sin hjälp hade man gruvhästar som drog fram stenar till stora korgar som sen hissades upp till ytan. Gruvhästarna levde sina liv i gruvan och blev med tiden blinda för att de aldrig fick se solen. Det var fattiga gruvarbetare och människor som blivit dömda till fängelse eller avrättning som jobbade i gruvorna. Sala Silvergruva är uppbyggt av 20 km gångar med massa salar. För att ta sig fram i berget var man tvungen att elda med stora bål på bergsväggen, så att den sprack och sen hacka sönder det som lossnade. Det här arbetet tog lång tid och var sotigt och farligt. Det var inte ovanligt med stora ras, som dödade många människor. Det är här min berättelse börjar. I gruvan jobbade min fars, fars, fars, fars, fars, far, han hette Oskar. Han var en fattig gruvarbetare som slet i gruvan för att kunna försörja sin fru och de sju barnen. En kall och regning februarimorgon var Oskar på väg till gruvan. Han var som vanligt klädd i slokhatt, skjorta, ullbyxor och kängor. Med sig hade han ett litet knyte med maten han skulle äta under dagen, salt sill, bröd och vatten. På vägen ut ur den lilla stugan,som hade två rum, stoppade hans yngste son Nils honom. -Jag vill inte att du går och jobbar idag pappa, sa han.
Oskar tog sin son i famnen och tröstade honom. - Du vet att jag måste jobba för att vi ska få mat i våra magar, sa han. Nästa år är det dags för dig att också börja hjälpa till i gruvan, för då fyller du sju år. Familjen bestod av mamma, pappa, sex döttrar och en son. Döttrarna behövde inte slita i gruvan men var tvungna att jobba ovan jord med allt annat som behövdes göras där. - Jag vill inte att du går, det kommer hända något hemskt idag! sa Nils. Oskar klappade sin son på huvudet och lovade honom att vara försiktig. Nils var otröstlig och borrade in sitt ansikte i mammans kjol. Oskar kysste sin fru och gav sig av till gruvan. Några timmar senare skakade marken där deras lilla hus stod. Folk kom springande i panik och skrek att gruvtaket hade störtat in över männen i gruvan. Orskars fru och lilla Nils släppte tvätten, de just tvättat i ån, på den leriga marken och sprang mot gruvområdet. Vid en av gruvans ingångar var det panik. Kvinnor och barn grät, gruvherrarna försökte lugna och dammet från gruvhålet täckte sikten. När den värsta chocken lagt sig gick en grupp män ner i gruvan för att se om det fanns något de kunde göra. Under hela natten grävde och hackade männen för att ta sig fram till de instängda gruvarbetarna. Under deras arbete stötte de på svårt skadade och döda arbetare. När morgonen kom talade man om att letandet skulle avbrytas, alla som inte hade hittats var döda. Oskars fru vägrade nöja sig med det, hon ville hitta sin man, död eller levande. På kvällen samlade hon sina barn i stugan och berättade
att hon på egen hand tänkte ta sig in i en av gruvgångarna för att leta efter Oskar. Nils grät och bad henne att stanna hemma. -Gör det inte Mor, du kommer inte tillbaka till oss, du kommer att gå vilse, sa han bedjande. Mamman lovade att vara försiktig, med det här var något hon var tvungen att göra. Hon tog sig in i en obevakad gruvgång. I handen hade hon en brinnande pinne för att lysa henne fram i de kolsvarta gångarna. Det var livsfarligt att ta sig fram i de trånga, svarta och fuktiga gångarna. Ibland försvann golvet under hennes fötter och hon störtade nästan ner i avgrunden. Hon ropade på Oskar i varje ny gång hon hittade. Hon letade sig fram meter för meter. Hemma i den lilla stugan försökte barnen sova, men det var svårt när Mor var borta i gruvan. Nästa dag passerade utan att modern kom hem. Efter tre dagar gick barnen och pratade med grannen Persson, han samlade en grupp män som skulle leta efter henne i gruvan, med de hittade henne aldrig. Några veckor efter den tragiska händelsen började oförklarliga olyckor att inträffa i gruvan. Vid flera tillfällen kom gruvarbetarna upp och sa att de hade sett en kvinna gående nere i gruvgångarna, en vitklädd kvinna. Med tiden lärde sig gruvarbetarna att knacka i gruvväggen tre gånger för att tala om för gruvfrun att de var på väg. På så sätt slutade de konstiga olyckorna inträffa och Gruvfrun kunde hålla sig undan. Nu är det så att Nils mamma, Oskars fru hade fått en väldigt värdefull ring av sin man. Oskar visste inte att ringen var värdefull, han hade hittat den i gruvan efter det att kungen och drottningen varit där på besök. Kungen, det var Gustav Vasa. Den ringen hade frun på sig när hon ensam begav sig ner i gruvgångarna för att leta efter sin man. Flera hundra år senare hittade jag gamla dagböcker efter Nils. Han hade blivit en lärd man och lärt sig skriva, vilket inte
var vanligt på den tiden. Han berättade historien om sin mor och far och det fanns också en fin ritad bild av ringen han så väl kom ihåg. Jag tyckte att det var spännande att läsa om Nils liv och var glad att jag hittat hans gamla dagböcker. Jag berättade Nils liv för en gammal god vän till mig som heter Bertil. När han fick höra talas om den värdefulla ringen, berättade han att han hört talas om ett gruvrum som var fyllt med vatten, och där man sett något som glimmade långt ner på botten. Nu vill jag ha hjälp med att försöka hitta den värdefulla ringen i gruvschaktet. Hoppas att du kan hjälpa mig. Jag skickar med en karta över gruvgångarna, det kan vara bra att ha. Vattenfyllt Nergång
Så här ska du göra: Skriv i din svenskabok. Din berättelse börjar när du kommit upp till Sala och är framme vid gruvan. Tänk på att beskriva vad du har med dig och hur du känner dig. Hur ser det ut på väg ner i gruvan? Vad händer på väg ner? Titta din stavning och visa din lärare, där får du ett händelsekort. Lycka till!
Händelsekort 1 Du har kommit in i en gammal gång. Det är kolsvart och det droppar från väggarna. Du måste gå försiktigt och passa dig för hål i marken och vassa klippblock. När du vandrat i gången en bit känner du hur golvet börjar skaka och ett öronbedövande muller får dig att krypa ihop på marken. GÅNGEN RASAR IHOP BAKOM DIG! Fortsätt att skriva på din berättelse. Händelsekort 2 Långt in i gången bakom en gammal tunna hittar du en trång gång. Du måste försöka ta dig ut ur den rasade gången. Du är tvungen att krypa och åla dig fram Fortsätt skriva din berättelse. Händelsekort 3 Du tittar på din karta under skenet från din pannlampa. Du bedömer att det inte är så långt kvar till det vattenfyllda rummet. När du lagt ner kartan i fickan och tittar upp ser du en dimmig skepnad försvinna bakom ett stenblock. Fortsätt skriva på din berättelse.
Händelsekort 4 Du har hittat till det vattenfyllda rummet och bestämmer dig för att ta dig ut på vattnet för att lättare kunna titta ner på botten. Fortsätt skriva på din berättelse.