BESLUT OM SERVICENIVÅ 2014 2018 / UTKAST

BESLUT OM SERVICENIVÅ 2014 2018 / UTKAST Innehållsförteckning 1. Allmänt 2 1.1. Lagstiftning 5 1.2. Strategisk ledning och styrningsprocessen 6 2. Grunderna till beslutet om servicenivå 7 2.1. Översikt över beslutet om servicenivå 2009 2013 7 2.2. Bedömning av hot och risker 9 2.2.1. Riskklasser 11 2.2.2. Nationellt betydande risker 12 2.2.3. Kemikalieobjekt och kemikalietransporter 13 2.2.4. Särskilda risker i området 13 2.2.5. Risker i omvärlden 14 2.2.6. Bostadsområdesklassificering 19 3. Förebyggande av olyckor 20 3.1. Styrning som ankommer på räddningsväsendet 21 3.2. Säkerhetskommunikation 22 3.3. Brandutredning 24 3.4. Tillsynsuppgifterna 25 3.4.1. Brandsyn 26 3.4.2. Kemikalietillsynen 27 3.4.3. Övrig tillsyn 28 3.5. Sotning 29 4. Räddningsverksamhet 30 4.1. Beredskapen inför dagliga olyckor och stora olyckor 31 4.1.1 Räddningsformationerna, deras ledning och funktionsförmåga 31 4.1.2 Aktionsberedskapstiden 34 4.1.3 Vattenräddning 39 4.1.4 Bekämpning av farliga ämnen 40 4.1.5 Underjordiska lokaler 41 4.1.6 Höga byggnader 42 4.1.7 Bekämpning av följdskador 43 4.1.8 Materiel och utrustning 43 4.2 Bekämpning av oljeskador 45 4.3 Beredskap för störningar 47 4.3.1 Naturolyckor 47 4.4. Undantagsförhållanden och befolkningsskydd 48

4.4.1. Undantagsförhållanden 49 4.4.2. Befolkningsskyddssituationer 51 5. Prehospital akutsjukvård 52 6. Möjliggörande av funktionsförmågan 54 6.1. Tryggande av kontinuiteten 54 6.2. Personal, kompetens och arbetshälsa 55 6.3. Utvärdering av verksamheten och förbättring av kvaliteten 57 6.4. Stöd för kommunernas funktioner 58 6.5. Lokaler 59 6.6. Underhåll och logistiska funktioner 61 6.7. Datasystem och datanätverk 62 6.8. Upprätthållandet av lägesbilden och kommunikationssystemen 63 7. Verksamhetssätt och ledning 65 7.1. Räddningsverkets planer och anvisningar 65 7.2. Kommunikation 66 7.3. Partnerskap och samarbete 67 7.4. Processerna 69 8. Kostnader och riskhantering i beslutet om servicenivå 70 8.1. Kostnader 70 8.2. Riskhantering i beslutet om servicenivån 73 Bilaga A 75 1

2 1. Allmänt Strategins struktur och begrepp Strategin för Västra Nylands räddningsverk (nedan Räddningsverket) anger riktningen för utvecklingsarbetet under de närmaste åren. Visionen, verksamhetsidén och värderingarna utgör strategins kärna, som anger riktningen och linjerna för all verksamhet. Beslutet om servicenivå för området är ett sådant beslut om servicenivån i regionen och en sådan plan om dess utvecklande som avses i 28 i räddningslagen. Samtidigt utgör beslutet räddningsväsendets strategi för servicenivåbeslutsperioden, och som en del av servicenivåbeslutet har man ur Esbo stads strategi, dvs. Berättelsen om Esbo, härlett berättelsen om Västra Nylands räddningsverk. Visionen visar riktningen i vår ständigt föränderliga omvärld. Visionen är en framtidsbild mot vilken vi vill gå samt en överenskommelse om vad vi tillsammans vill satsa på. Grunduppgiften sammanfattar syftet med räddningsverkets existens. Värderingarna skapar grunden till organisationskulturen och uttrycker det som betraktas som viktigast inom räddningsväsendet. Värderingarna är av en permanent karaktär. Verksamhetens mål granskas ur tre olika fokusområden, för att målen ska vara i balans med varandra. Som fokusområden används de fokusområden som valts i strategin för räddningsverkets värdkommun Esbo, som stadsfullmäktige fastställt, dvs. i Berättelsen om Esbo. Fokusområdena är Kunder och tjänster, Livskraft, Konkurrenskraft och hållbar utveckling samt Resurser och ledning. Att använda samma fokusområden gör det lättare att sammankoppla räddningsverkets strategi till en del av Esbo stads strategi. Även de övriga delägarkommunernas strategier har beaktats. De användes som underlag tillsammans med en utvärdering av omvärlden då servicenivåbeslutsperiodens mål valdes. Esbos strategi har stått som utgångspunkt i frågor som gäller personal och verksamhetsformer. Vi har sex mål, två för varje fokusområde. Målen har ställts upp för servicenivåbeslutsperioden. De kan inte mätas direkt, utan uppnåendet av målen bedöms med hjälp av mer precisa indikatorer. Då målen uppnås, uppnås även visionen eller går vi mot visionen. Servicenivåbeslutsperiodens mål är mätbara, konkreta mål som stöder uppnåendet av ett eller flera syften och samtidigt även uppnåendet av visionen. Genomförandet av målen har fördelats i jämna perioder över hela servicenivåbeslutsperioden. I de årliga ekonomi- och verksamhetsplanerna ges en allmän beskrivning över det kommande årets mål och servicenivå. Planen godkänns av direktionen för affärsverket Västra

Nylands räddningsverk, och den infogas som en del i Esbo stads budget. En detaljerad förteckning över målen, ansvarspersonerna och indikatorerna för det följande året tas fram för räddningsverkets interna bruk efter att ekonomi- och verksamhetsplanen har godkänts. Vision 2025 På Västra Nylands räddningsverks område finns en god säkerhetskultur samt ett effektivt och uppskattat räddningsväsende och akutvårdssystem. Med området avses alla kommuner och städer i räddningsområdet samt alla människor som bor, arbetar eller besöker området, inklusive företagen och sammanslutningarna i området. Med säkerhetskultur avses ett samhälle där var och en kan och får ta ansvar för säkerheten och där man effektivt förebygger olyckor. Med effektivitet avses kostnadseffektivt producerade tjänster som motsvarar riskerna och kundernas behov. Detta kräver ett bra nätverk av samarbetspartner. Med uppskattat avses en motiverad och kompetent personal samt ett samarbetsinriktat räddningsverk som kommunicerar öppet, räddningsverket och dess avtalspartner som alltid agerar enligt sina grunduppgifter och värderingar. Vi tänker på kunden i allt vi gör. Grunduppgift Räddningsverkets grunduppgift är att förbättra människornas säkerhet, minska antalet olyckor och producera prehospitala akutsjukvårdstjänster. Då en olycka hotar eller har inträffat är uppgiften att rädda människorna, trygga de viktiga funktionerna och begränsa olyckans följder. Värderingar Det främsta värdet är räddandet av människoliv. Detta förverkligas främst genom att redan på förhand förebygga personskador. Då ett olycksfall eller en olyckshändelse inträffar försöker vi rädda människoliv med alla tillgängliga medel. Räddningsverket har följande värderingar: Professionellt Förebyggande Mänskligt Pålitligt Samarbetsinriktat De ord som valts som värderingar beskriver det sätt på vilket räddningsväsendet i området vill agera. "Professionellt" innebär bland annat att kunnandet fortgående ska utvecklas och vidgas, samt att både det egna och andras arbete ska uppskattas. 3

"Förebyggande" betyder att framförhållning i all verksamhet ger möjlighet att planera bättre, påverka händelsernas förlopp på förhand, handla snabbare och uppnå bättre resultat i stället för att reagera först efter det inträffade. "Mänskligt" innebär bland annat respekt för människovärdet, objektivitet, pluralism och ansvar för miljön. Bakom värderingen "pålitligt" finns tanken att man ska kunna lita på räddningsväsendet och på alla dem som verkar inom det. "Samarbetsinriktat" påminner om att ett bra nätverk för partnersamarbete och aktiva åtgärder för att inleda samarbete skapar förutsättningar att uppnå bästa möjliga resultat och använda resurserna effektivt. Mål Under målen räknas de mål upp som ställts upp för servicenivåbeslutsperioden: Området har god beredskap för storolyckor - Beredskapen förbättras genom övningar - De behövliga planerna och anvisningarna hålls aktuella Funktionernas kontinuitet tryggas - Risker som gäller kritiska IKT-tjänster identifieras och man reagerar på dem - Räddningsverkets personal, brandstationer och materiel är funktionsdugliga även vid störningssituationer och exceptionella omständigheter - Lägescentralen möjliggör en god lägesbild - Kunderna ges handledning och stöd i kontinuitetsplaneringen - Kommunernas beredskap stöds Kunderna kan självständigt sörja för sin säkerhet - Kundernas delaktighet utökas - Mängden säkerhetskommunikation utökas och dess kvalitet förbättras - Multikulturaliteten beaktas Tjänsterna produceras kostnadseffektivt och högklassigt - Räddningsverket fungerar enligt de beskrivna processerna - Skadorna till följd av olycksfall minimeras - Räddningsverket producerar överenskomna tilläggstjänster till delägarkommunerna - Möjligheterna till elektronisk kundbetjäning utvecklas Personalens kompetens och arbetshälsa är säkerställd - Ledarskapet och chefsarbetet är välfungerande - Personalen har det kunnande och den arbetsförmåga som arbetsuppgifterna förutsätter - Personalens kunnande har kartlagts och utnyttjas 4

Akutvårdstjänsten ordnas enligt modellen för samarbete i hela området - Målet är att Västra Nylands och Lojo sjukvårdsområden avtalar om att genomföra verksamheten enligt modellen för samarbete 5 1.1. Lagstiftning Kommunerna ansvarar gemensamt för räddningsväsendet inom det område som fastslås av statsrådet (räddningsväsendet i området), på det sätt som föreskrivs i 4 i lagen om bildande av räddningsområden (1214/2001). Västra Nylands räddningsverk ansvarar för räddningsväsendet på 15 kommuners område i enlighet med det samarbetsavtal som undertecknades den 3 december 2002. På grund av kommunsammanslagningarna är antalet kommuner från och med den 1 januari 2013 10 stycken. Enligt 27 1 mom. i räddningslagen ansvarar det lokala räddningsväsendet för räddningsväsendets servicenivå, för att räddningsverkets verksamhet och sotningstjänster ordnas på behörigt sätt och för andra uppgifter som åläggs det i denna lag. Enligt 29 3 mom. i räddningslagen ska beslutet om servicenivån lämnas till regionförvaltningsverket. Är beslutet bristfälligt kan regionförvaltningsverket återsända det för komplettering. Med beslutet om servicenivån för Västra Nylands räddningsväsende definieras nivån på säkerhetstjänsterna som produceras inom området. Med beslutet om servicenivån bestäms målen, arrangemangen och utvecklingsåtgärderna. Räddningsväsendet ska

ha en servicenivå som motsvarar olycksriskerna på området och verksamheten ska planeras och fullgöras så att förebyggandet av olyckor är anordnat och så att behövliga åtgärder vid olyckor och tillbud kan vidtas effektivt och utan dröjsmål. Till räddningsväsendets riskhanteringsmetoder hör förebyggande av olyckor och räddningsverksamhet. Dessa kompletteras av den beredskap som kommuninvånarna, företagen och sammanslutningarna upprätthåller på eget initiativ. Vid fastställande av servicenivån ska även verksamheten under undantagsförhållanden beaktas (RäddnL 64 ). De arrangemang som görs med tanke på omständigheterna under undantagsförhållanden och störningstillstånd beskrivs mer ingående i räddningsverkets beredskapsplan. I egenskap av det kollegiala organet för räddningsväsendet beslutar räddningsverkets direktion om servicenivån i området efter att ha hört kommunerna. I beslutet utreds de hot som förekommer i området och de till buds stående resurserna. Dessutom definieras nivån för förebyggandet av olyckor, för räddningsverksamheten och befolkningsskyddet samt uppgörs en plan för utvecklandet av dem. Beslutet ska gälla för en viss tid (RäddnL 29 ). I detta beslut om servicenivån för räddningsväsendet redogörs för den nuvarande servicenivån inom räddningsväsendet samt definieras den målsatta nivån, som är ett strategiskt beslut för upprätthållandet och utvecklandet av verksamheten. I beslutet om servicenivån redogörs också för de övriga tjänster som räddningsverket sörjer för vid sidan av sina lagstadgade uppgifter. Som helhet utgör detta dokument det beslut om områdets servicenivå som avses i 13 i räddningslagen. 6 1.2. Strategisk ledning och styrningsprocessen Räddningsverkets dagliga verksamhet styrs genom en strategisk ledning och styrningsprocess. Processen utgår från kundens säkerhetsbehov. Processens mål är inte ett beslutsdokument om servicenivån, utan minimering av skador och en god säkerhetskultur. Avsikten med den strategiska ledningen och styrningen är att styra ett planmässigt genomförande av tjänsterna samt att fortgående fortlöpande följa upp och utveckla dem. Arbetet med att genomföra servicenivån enligt processmodellen inleds 1.1.2014 som en fortgående process. Vi övergår till en processmetod för att genomförande, uppföljning och utvärdering av servicenivån ska bli en fortgående del av verksamheten. Processen för servicenivåbeslutet är en del i den strategiska ledningen och styrningen.

Nuläge Processen för den strategiska ledningen och styrningen beskrivs inte. Servicenivåbeslutet utarbetas som ett specifikt projekt. Verksamheten styrs endast av separata direktiv och olika bestämmelser. Mål Räddningsverket styrs och servicenivån genomförs enligt processen för strategisk ledning och styrnning. Plan för genomförande Den strategiska ledningen och styrningen beskrivs som en process och den utvecklas på så sätt att beslut om verksamhet och servicenivå följer processen före utgången av 2017. 7 2. Grunderna till beslutet om servicenivå Beslutet om servicenivå bygger på en bedömning av hot och risker. Den består av en indelning i riskområden, nationellt betydande risker, kemikalieobjekt och kemikalietransporter samt områdets särdrag. Grunder är även förändringar i omvärlden och utvärderingen av uppnåendet av målen för den föregående servicenivåbeslutsperioden. 2.1. Översikt över beslutet om servicenivå 2009 2013 Förändringar i omvärlden Under servicenivåbeslutsperioden 2009 2013 skedde många förändringar i omvärlden. En del av dessa förändringar påverkade servicenivån och upprätthållandet av den. En del förändringar kunde inte förutses när beslutet om servicenivå bereddes år 2008. Recessionen till följd av den globala finanskrisen började i slutet av 2008, vilket ledde till att kommunernas ekonomi försämrades. Recessionen kunde inte förutses i beslutet om servicenivå. Den strama budgeten och åtgärderna för att anpassa budgeten som utfördes mitt under åren 2009 och 2010 sänkte servicenivån och förhindrade genomförandet av utvecklingsåtgärder. Under servicenivåbeslutsperioden skedde tre kommunsammanslagningar eller samgåenden: Karis och Ekenäs städer och Pojo kommun gick samman till Raseborgs stad 2009, Sammatti kommun anslöts till Lojo stad 2009 och Karislojo och Nummi- Pusula kommuner anslöts till Lojo stad 2013. Förändringarna hade ingen inverkan på räddningsväsendets servicenivå.

I området inleddes stora byggnadsprojekt, av vilka det största var byggstarten för Västmetron i november 2009. Det sista avsnittet av landsväg 1 (Åbo motorväg) öppnades för trafik 2009. Efter att motorvägen öppnades har antalet olycksfall som orsakat personskador minskat med i genomsnitt hälften och antalet olycksfall med dödlig utgång med mer än 60 procent. Oförutsebara händelser som orsakats av vädret var stormen på annandag jul 2011 och de långvariga elavbrott som den orsakade, den regniga sommaren 2012 vilket minskade förekomsten av gräsbränder samt de snöiga vintrarna 2010 2011 och 2011 2012. I vissa enskilda fall bromsade snön upp inledandet av räddningsinsatser på grund av oplogade vägar. Det förekom också olycksfall där snöskottande personer föll från hustak. Den nya räddningslagen trädde i kraft 2011. Den nya lagen gjorde det möjligt att bland annat införa nya tillsynsmetoder, fakturera för utryckningar som orsakats av falska brandlarm och besluta om att ta ut avgifter för brandsyner. Den nya hälso- och sjukvårdslagen trädde i kraft 2011. I lagen överfördes ansvaret för att ordna de prehospitala akutsjukvårdstjänsterna från kommunerna till sjukvårdsdistrikten. Samtidigt gjorde lagen det möjligt att ordna de prehospitala akutsjukvårdstjänsterna i samarbete med räddningsväsendet i området, utan konkurrensutsättning. Inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) indelades den prehospitala akutsjukvården i sju akutsjukvårdsområden som fattar självständiga beslut om hur akutsjukvården ordnas. I området för HNS Jorv, dvs. i Esbo, Grankulla och Kyrkslätt, fattades beslut om att ålägga räddningsverket uppgiften att ordna de prehospitala akutsjukvårdstjänsterna. Av dessa var Kyrkslätt ett tillägg till den tjänst som räddningsverket tidigare ordnat. Avtalen om första insatsen med kommunerna hävdes och motsvarande avtal ingicks med HNS Jorvs, Lojo och Västra Nylands sjukvårdsområden. Till följd av sjukvårdsdistriktets riktlinjer uteslöts en del av de avtalsbrandkårer som tidigare skött verksamhet för första insatsen från verksamheten. Ett partnernätverk för de 22 regionala räddningsverken i Finland grundades åren 2008 2009. Det utformades till ett starkt nätverk av självständiga räddningsverk som planerar, bereder och definierar olika ärenden tillsammans på ett sådant sätt att varje självständigt räddningsverk kan utnyttja det material som producerats gemensamt i så stor omfattning som möjligt. Genom partnernätverket bereddes bland annat stommen för den lagstadgade tillsynsplanen, material för säkerhetskommunikation och flera gemensamma utlåtanden. På beslut av Esbo stadsfullmäktige bildades i Esbos organisation den 1 januari 2011 ett fjärde verksamhetsområde, Affärsverkssektorn, som leds av en 8

affärsverksamhetsdirektör. Räddningsverket flyttades från Teknik- och miljösektorn till Affärsverkssektorn. Flytten hade ingen inverkan på räddningsväsendets servicenivå. Uppnående av beslutet om servicenivå Bedömningen av hur målen för servicenivåbeslutsperioden 2009 2013 uppnåddes bygger på uppnåendet av de mål som antecknades i beslutet om servicenivå samt på de olika ansvarspersonernas självutvärdering. Samtidigt har man bedömt behovet av tilläggssatsningar på de olika delområdena under den nya servicenivåbeslutsperioden. Enligt bedömningarna överskreds målen åtminstone på följande områden (termerna hänvisar till rubrikerna i beslutet om servicenivå): upplysning och rådgivning (säkerhetskommunikation), stora evenemang för allmänheten. Målen i beslutet om servicenivå uppnåddes åtminstone på följande områden: vattenräddningsverksamheten, befolkningsskyddet, trafikolyckor, befälets jour- och beredskapssystem, samarbete med räddningsväsendets övriga områden, akutsjukvårdstjänster samt materiel och utrustning. Mål blev ouppnådda åtminstone på följande områden: riskanalys och bedömning av hoten, planering och byggande, stöd för egen beredskap, dagliga olyckor, räddningsverksamhet i överhöga byggnader och underjordiska utrymmen, luftfartsolyckor, räddningsverksamhet under undantagsförhållanden, forskning och utveckling samt personalresurser. Samtidigt bedömde man att det under servicenivåbeslutsperioden 2014 2017 behövs ytterligare satsningar åtminstone på följande områden: riskanalys och bedömning av hoten, planering och byggande, säkerhetskommunikation, utredning av olyckor, dagliga olyckor, storolyckor, räddningsväsendets data- och kommunikationssystem, ledning och verksamhetssätt samt personal. Färre satsningar bedömdes behövas åtminstone på följande områden: sotning, planering av egen beredskap, stöd till personalen inom egen beredskap, räddningsverksamhet under undantagsförhållanden samt resurserna för befolkningsskyddet. 9 2.2. Bedömning av hot och risker Syftet med räddningslagen (379/2011) är att förbättra människornas säkerhet och minska antalet olyckor. Syftet med lagen är också att när en olycka är överhängande eller har inträffat ska människor räddas, viktiga funktioner tryggas och följderna av olyckan begränsas effektivt.

Målet är att i enlighet med räddningslagen skapa sådana omständigheter i samhället att enskilda människor, sammanslutningar och myndigheter i sin livsmiljö och verksamhet kan förebygga olyckor samt förbereda sig på att begränsa och förebygga skador och konsekvenser till följd av olyckor. Räddningsväsendets servicenivå bör motsvara utmaningarna i omvärlden, de hot om olyckor som uppträder på området och invånarnas säkerhetsbehov. Till räddningsväsendet hör bedömning och analys av risker, förebyggande av olycksfall och räddningsverksamhet samt planering av räddningsväsendets system och dimensionering av systemet enligt riskerna i omvärlden. Då räddningsverket definierar riskerna granskar verket sin omvärld tillsammans med kommunerna och de övriga myndigheterna samt i nödvändig omfattning tillsammans med andra aktörer i området. Bedömningen av hot och riskanalys är en kontinuerlig process, där man följer förändringar i omvärlden och olycksfallsstatistiken. Då olycksfallsriskerna definieras, bedöms riskfaktorer i området samt olyckor som redan inträffat. I arbetet utnyttjas uppgifter som inhämtats i anslutning till bedömningen och utredningen av olycksfallens orsaker. Bedömningen av hoten består av tre delar: - För att fastställa aktionsberedskapen inom räddningsväsendet indelas räddningsväsendets områden i riskklasser med hjälp av regressionsmodellen och olycksfall som definierar riskklassen. - Vidare identifieras sådana olycksfallstyper och enstaka riskobjekt, händelser och evenemang för allmänheten som förutsätter särskilda arrangemang. - Utvecklingen av olycksfallshoten, antalet olyckor och orsaker följs upp, och utifrån detta dras slutsatser om nödvändiga åtgärder. Bedömningen av hoten under undantagsförhållanden för räddningsväsendet utfördes för Esbos, Grankullas och Kyrkslätts del år 2007. Vid bedömningen av omvärlden användes ett redskap för bedömning av statistiska faktorer som inverkar på omvärlden. Redskapet har utvecklats i projektet för utveckling av uppföljningen av brandsäkerheten (http://paloturvallisuusseuranta.fi). 10

11 2.2.1. Riskklasser Indelningen i riskområden inom områdets räddningsväsende har uppgjorts i enlighet med inrikesministeriets anvisning för planering av aktionsberedskapen inom räddningsväsendet 21/2012. Som grund för fastställande av riskklasserna används en risknivå som definierats med hjälp av en regressionsmodell. Mätdata i regressionsmodellen är invånarantal, våningsyta och deras samband. Med hjälp av modellen bedöms för varje ruta på 1 km x 1 km. riskområde av klass I risknivå 1 riskområde av klass II 0,25 risknivå < 1 riskområde av klass III 0,1 risknivå < 0,25 riskområde av klass IV risknivå < 0,1 Enligt denna modell är räddningsväsendets område indelat i riskområden av klass I-IV, där klass I innebär den största risken. Riskområdena kan i ord beskrivas på följande sätt: - Riskområden av klass I är tättbebyggda och tättbefolkade bosättningscentra och livligt trafikerade vägområden där sannolikheten för olyckor är stor och där olyckorna kan utgöra ett hot för ett särskilt stort antal människor eller hotar speciellt stora egendoms-, miljö- och kulturvärden. - Riskområden av klass II är områden där olyckor som kan innebära fara för ett stort antal människor eller utgöra ett hot mot egendoms-, miljö- och kulturvärden är möjliga. - Riskområden av klass III är områden med enskilda bostäder, med vidsträckta byar eller bosättningshelheter samt livligt trafikerade leder. - Riskområden av klass IV är obebyggda eller har enstaka bostäder långt ifrån varandra. Dessutom har räddningsverket utvärderat de riskrutor, där det under en fem års uppföljningsperiod i medeltal per år har inträffat två olyckor som hör till någon riskklass. Den ikraft varande riskområdesindelningen har fastställts för användning 9.12.2012. Riskrutorna som utformats utifrån denna granskning presenteras i bilaga A. Utifrån granskningen kan det konstateras, att räddningsenheternas aktionsberedskap och nåbarhet på de olika risksklassificerade områdena är tillfredställande inom räddningsområdet. På området finns 45 rutor med riskområde av klass I, som alla enligt beräkningarna nås inom 6 minuter från larmet. Statistiken för 2010 2012 visar att det på området finns flera rutor i riskområde av klass I, där aktionsberedskapen enligt

planeringsanvisningarna för den första enheten inte har uppfyllts i 50 procent av fallen vid brådskande räddningsuppdrag. Dessa rutor är: Rutans ID-nummer Kartplats ka % 2010 2012 52292 Karamalmen (Esbo) 38 51616 Knektbro (Esbo) 31 51612 Domsby (Esbo) 38 51613 Ullanmäki (Esbo) 31 50268 Norra Hagalund (Visamäki) (Esbo) 43 50269 Otnäs (Maren) (Esbo) 28 49594 Otnäs (Esbo) 43 49595 Otnäs (Esbo) 20 50270 Otnäs (Maren) (Esbo) 0 48240 Mattby (Biskopsbro) (Esbo) 44 47565 Mattby (Distby) 17 55629 Keskilohja (Lojo) 24 Det finns 240 rutor med riskområde av klass II, varav 18 enligt beräkningen inte kan nås inom 10 minuter. För rutorna i riskområde av klass II ligger nåbarhetsprocenten för första enheten under 50 procent i 28 av rutorna. Räddningsenheten vid Vandaforsens brandstation som tillhör Mellersta Nylands räddningsverk når riskområde II i Kalajärvi inom 10 minuter. Det beror i huvudsak på avtalsbrandkårernas beredskap om områdena vid Sjundeå station, Veikkola, Pojo, Ingå och Vichtis kyrkbyar, som hör till riskområden av klass II, nås inom 10 minuter. Industriområdena som utgör riskområden av klass II i Ingå Joddböle, Lappvik (Hangö) och vid Sjundeå station nås inte till alla delar inom 10 minuter. Områden som utgör riskområden av klass III ska nås inom 20 minuter från larmet. Nåbarheten till områden som utgör riskområden av klass III i Karislojo, Pusula, Sammati, Lappvik och Obbnäs beror till stor del på avtalsbrandkårernas beredskap. Områden som är riskområden av klass IV är sådana, där effektiv räddningsverksamhet kan inledas efter en längre tidsfrist än i riskområden av klass I III. 12 2.2.2. Nationellt betydande risker Europeiska unionens råd har i sina slutsatser av den 30 november 2009 konstaterat att medlemsstaterna ska definiera nationellt betydande olycksfallsrisker. Som nationellt betydande olycksfallsrisker betraktas olycksfallsrisker som orsakar allvarliga eller mycket allvarliga konsekvenser för människor, miljö eller egendom om de förverkligas. På området för Västra Nylands räddningsväsende (nedan område) finns 10 objekt som

bedöms utgöra en nationellt betydande risk. På havsområdet råder dessutom en risk för allvarlig oljeolycka. Sex av dessa objekt ligger utanför gränsen för brandkårens aktionsberedskap på sex minuter. I dessa objekt ska man genom självständiga beredskapsåtgärder sträva efter att säkerställa att verksamheten kan bedrivas tryggt. 13 2.2.3. Kemikalieobjekt och kemikalietransporter I området finns 56 anläggningar som bedriver omfattande industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier. Enligt Kemu-registret fördelas anläggningarna på följande sätt: Anläggningar med säkerhetsutredning: 5 st. Anläggningar med verksamhetsprincipdokument 12 st. Tillståndspliktiga anläggningar. 39 st. En kärnreaktor som används för forskningssyften, som troligen tas ur drift före utgången av 2015. För anläggningar med säkerhetsutredning har det uppgjorts externa räddningsplaner och alla kemikalieobjekt som bedriver vidsträckt verksamhet omfattas i enlighet med kemikalietillsynsplanen och tillsynsplanen av räddningsverkets tillsynsverksamhet. Vid anläggningarna har man också genomfört samarbetsövningar och deltagit i Säkerhetsoch kemikalieverkets (TUKES) inspektioner. Inverkan av enskilda objekt på förläggningsplatsens riskrutematerial har granskats. I området finns dessutom många aktörer som bedriver industriell hantering och upplagring i ringa omfattning. Tillsynen över dem ankommer på räddningsmyndigheten. Materiel för bekämpning av farliga ämnen har placerats i områden baserat på riskbedömningen. Kemikalietransporterna koncentreras till huvudvägarna och till vägavsnitt som leder till kemikalieobjekt samt till banan mellan Hangö och Hyvinge. En betydande del av vägtransporterna är transporter av brandfarliga vätskor. Lagringen och transporterna av kemikalier medför fara för människor, miljön och byggnaderna i objektens närhet. Enligt statistiken inträffar största delen av olyckorna med farliga ämnen snarare i de anläggningar som hanterar och lagrar dem, inte på landsvägarna. Målet är att påverka riskerna genom tillsyn, planering och samarbete. 2.2.4. Särskilda risker i området Byggandet och ibruktagandet av Västmetron medför en ny utmaning i form av särskilda risker under denna servicenivåbeslutsperiod. Höga byggnader och stora byggnadskomplex ökar behovet av kompetens inom strukturellt brandskydd. Samtidigt blir räddningsuppdragen mer krävande. Längs axeln Vichtis-Lojo-Esbo finns det dessutom många viktiga grundvattenområden, som kräver särskild uppmärksamhet.

14 Det kan bli förändringar i områdets specialriskområden ifall importterminalen för flytande naturgas, dvs. LNG-terminalen, som Gasum planerar att uppföra byggs i Joddböle i Ingå. Det andra placeringsalternativet är Tolkis i Borgå. Gasums målsättning är att fatta investeringsbeslut om terminalen under 2014. Därefter kan man övergå tiil byggnadsskedet, vilket innebär att terminalen i sin helhet kan stå färdig i slutet av 2018. Terminalen kan också tas i drift stegvis och då kan LNG:s leveranser inledas 2016. Terminalens placering och storleksklass beror på vilka EU-stöd som beviljas. 2.2.5. Risker i omvärlden Brand Mängden räddningsuppdrag i området har varit relativt stabilt under de senaste åren, cirka 6 000 7 000 räddningsuppdrag om året och cirka 1 300 förstainsatsuppdrag om året. De största variationerna i antalet uppdrag beror främst på väderlekstypernas växlingar (torra somrar, stormar, översvämningar o.d.). Antalet bränder har sjunkit till samma nivå som i jämförelsegruppen (områdena för räddningsväsendena i Helsingfors, Mellersta Nyland, Västra Nyland, Birkaland och Egentliga Finland) och ligger betydligt under den riksomfattande nivån. Samtidigt har andelen avsiktligt anlagda bränder ökat avsevärt och den är större än alla jämförelsenivåer. Antalet avsiktligt anlagda bränder än större i området än på det riksomfattande planet i genomsnitt. De ekonomiska skadorna har ökat något från åren 2008 2010, men ligger fortfarande på en låg nivå i en riksomfattande jämförelse. Skadorna är 30 procent högre jämfört med de övriga räddningsverken i jämförelsegruppen. På de ekonomiska skadorna inverkar i allmänhet stora bränder och bränder i vissa byggnader (industri- och jordbruksbyggnader samt stora samlings- och läroanstaltsbyggnader). I området sker många allvarliga personskador i förhållande till antalet bostadsbränder eller lindriga personskador. Detta kan bero på att personer som är delaktiga i en brand av någon orsak har nedsatt funktionsförmåga. Matlagning ligger under jämförelsenivåerna som brandorsak. På det riksomfattande planet orsakas cirka hälften av bränderna i flervåningshus av matlagning. Bränder till följd av heta arbeten ligger betydligt under nivån för hela landet. Bränderna till följd av rökning håller på att minska, men ligger ovanför jämförelsenivåerna. På det riksomfattande planet är de den viktigaste enskilda orsaken till dödsfall vid bränder, och därför kan man genom att påverka rökningen också påverka antalet dödsfall vid bränder.

Maskin-, anläggnings- eller processbränder, dvs. bränder som orsakas av elektriska anordningar och andra maskiner i hushållen och inom industrin är den viktigaste enskilda brandorsaksklassen. Mängden har hållits på samma nivå som under tidigare år och ligger i fas med jämförelsenivån. Siffran är betydligt lägre än genomsnittet på riksnivå, vilket åtminstone kan bero på skillnader i näringslivsstrukturerna. Antalet bränder i eldstäder har ökat, men ligger tillsammans med jämförelsegruppen fortfarande på en utmärkt nivå i jämförelse med riksnivån. Antalet sotbränder har minskat till hälften från tidigare år. Antalet ligger under genomsnittet för jämförelsegruppen och utgör cirka hälften av genomsnittet på riksnivå. De är en relativt liten brandorsak även på riksplanet. På riksplanet står dessa två orsaker för en betydande del av småhusbränderna, vilket innebär att det effektivaste sättet att bekämpa dem är att inrikta olycksfallsförebyggande åtgärder, exempelvis tillsyn, på småhus. Avfallsförbränning är inte helt obetydlig som brandorsak. Lägerelds- och grillbränderna har också minskat med hälften och ligger nu nära samma nivå som hos jämförelseobjekten. Antalet bränder som orsakats av avbränning, heta föremål, aska eller gnista är få i förhållande till alla jämförelsenivåer och de har minskat betydligt från tidigare år. Byggnadsbestånd I området finns endast lite gammalt byggnadsbestånd, vilket är bra med tanke på brandsäkerheten. Detta gäller både bostadshus och andra byggnader. På räddningsväsendets områden finns endast i Mellersta Nyland proportionellt sett färre bostadskvadratmeter som byggts före 1960. Antalet personer som bor i hyreslägenhet är lika stort som på riksplanet och betydligt större än i mediankommunen. Detta kan bero på det relativt stora antalet studerande och på att ägarbostäder är dyra. Trafik Olycksfallsrisken i trafiken i räddningsområdet har kartlagts under 2008 2011. Utredningarna visar att trafikolyckor varit en av de största orsakerna till att antalet uppdrag ökar årligen. Trafikolyckor representerar i genomsnitt cirka 15 procent av alla uppdrag som förmedlats till räddningsväsendet i området. Trafiksäkerhetsplanerna är utredningar som uppgjorts i samarbete av närings-, trafikoch miljöcentralerna (NTM-centralen) och kommunerna om trafikolyckor som inträffat på kommunens område, om infrastrukturens tillstånd och trafikstatistiken. I anslutning till utredningarna utför man i allmänhet också en enkät för att utreda kommuninvånarnas observationer om farliga trafikplatser och gör upp tidtabeller och prioritetsförteckningar för olika åtgärder och förbättringsförslag. 15

16 Exceptionella väderleksfenomen Väderleksfenomen som orsakas av en eventuell klimatförändring eller som är exceptionella av annan orsak blir vanligare (kraftiga stormar, torka, köld, översvämningar osv.). Miljöolycka Den kontinuerliga ökningen av trafiken på olika leder ökar risken för olyckor vid transport av farliga ämnen. Användningen av kemikalier ökar. Befolkningsökningen och befolkningens koncentration Enligt upskattningar ökar befolkningen i området betydligt under åren 2011 2020. Byggandet som orsakas av förändringarna i åldersstrukturen och urbaniseringen koncentreras till tillväxtcentra. Följden kan vara att det inte är möjligt att upprätthålla en tillräcklig servicenivå på hela räddningsverkets område, om verksamheten koncentreras endast till tillväxtcentra. I området finns en jämn fördelning av urbana kommuner, kommuner med tätortsbebyggelse och kommuner av landsbygdskaraktär, även om området på det hela taget är urbant jämfört med många andra områden. Området har fjärde flest invånare jämfört med alla räddningsområden. Över 58 procent av befolkningen bor i Esbo, vilket gör Esbo till den starkaste värdkommunen mätt med befolkningsandelen bland alla räddningsområden (med Helsingfors som specialundantag). I många räddningsområden är den största värdkommunens befolkningsandel emellertid cirka 50 procent, och därför är situationen inte helt exceptionell. Kommuner av landsbygdskaraktär ställer de största utmaningarna med tanke på tryggandet av tjänsterna inom räddningsväsendet. På landsbygden hinner inte ens den närmaste grannen rädda en person ur en brinnande lokal. Dessutom förknippas småhus fler och olika potentiella riskmoment (t.ex. oljeuppvärmning, eldstäder, verktyg) än flervåningshus. Detta kräver särskild uppmärksamhet på stöd för egen beredskap. Utslagning Beträffande indikatorerna på utslagning är omhändertagandet av barn eller att unga blir beroende av utkomststöd inte allvarliga problem i jämförelse med jämförelseobjekten. Även bostadslöshet är ett mindre problem än i jämförelsegruppen eller på riksplanet. Den mest beaktansvärda faktorn är att en större andel av de unga i området hamnar utanför utbildningen än i alla jämförelseobjekt. Å andra sidan förknippas arbetslösheten i Västra Nyland oftare med långvarighet än i mediankommunen och nästan lika ofta som på riksplanet.

Låga inkomster förekommer i mindre omfattning i området än på något annat räddningsområde. Socioekonomiskt är situationen i Västra Nyland bättre än i det övriga Finland. Som helhet är utslagning ett mindre problem i Västra Nyland än i alla andra jämförelseobjekt. Alkohol Försäljningen av alkohol är mindre än på riksplanet och i jämförelsegruppen. En del av områdets alkoholförbrukning kan emellertid överföras till försäljningssiffrorna för Helsingfors, då personer gör restaurangbesök i Helsingfors och återvänder hem på natten. Då syns berusningsmedel och de brandrisker som förknippas med dem inte i områdets försäljningssiffror, även om de finns. Befolkningens stigande medelålder, den ökande andelen äldre befolkning Seniorer placeras i hemlika lokaler, vilket ökar antalet specialobjekt och höjer kraven på anordningar som anknyter till bostädernas brandsäkerhet. För närvarande bedrivs inte ett tillräckligt samarbete t.ex. mellan social- och hälsovården och räddningsväsendet för att kartlägga säkerhetsläget för seniorer som bor hemma (ur räddningsväsendets perspektiv). Hem- och institutionsvård av seniorer ligger på en lägre nivå i Västra Nyland än i jämförelseobjekten. Att befolkningen blir äldre är inte ett lika allvarligt problem i Västra Nyland som på riksplanet, i jämförelsegruppen eller i mediankommunen. I en jämförelse mellan alla räddningsområden är antalet äldre i området näst lägst efter Mellersta Nyland. Mellersta Nylands befolkningspyramid påminner mycket om hela landets befolkningspyramid, men antalet äldre från 55 år och uppåt är mindre. Det finns också färre unga vuxna (20 29 år) än barn, unga och människor som är i samma ålder som deras föräldrar. I Helsingfors är situationen omvänd, vilket vittnar om att barnfamiljer söker sig till kranskommunerna och att människor i studieåldern söker sig till huvudstaden. Andelen 65 år fyllda personer uppskattas stiga från nuvarande 18 procent till 26 procent före 2030 och till 28 procent före 2060 (Statistikcentralen). Betydelsen av egen beredskap ökar och mer säkerhetsutbildning behövs. Personalens arbetsförmåga Avgången ökar och betydelsen av god arbetshälsa betonas. Arbetsplatsens atmosfär och allmänna trivsamhet (arbetsutrymmen och personalrum) är viktiga faktorer med tanke på arbetsförmågan. Räddningsverket ska effektivisera personalens karriärplanering och åtgärderna för att fördela personalresurserna till uppgifter som 17

motsvarar deras funktionsförmåga (handlednings- och upplysningsuppgifter samt säkerhetskommunikation). Både räddningsverkets och avtalsbrandkårernas personal åldras och är inte längre förmögen till räddningsverksamhet. En följd av detta är att det uppstår brist på personal som är förmögen till räddningsverksamhet. Rekrytering av personal Räddningsverket ska vara en attraktiv (lönerna) och konkurrenskraftig arbetsgivare i konkurrensen om kompetent personal. De höga bostadskostnaderna i huvudstadsregionen har också en utmanande inverkan på rekryteringen av personal i området. Då personal rekryteras, ska man beakta områdets flerspråkiga karaktär och de olika religiösa samfunden i området samt räddningsverkets karaktär som ett affärsverk (affärsekonomiskt kunnande). Det finns också problem med rekryteringen av personal för avtalsbrandkårerna, speciellt i glest bebodda områden. Funktionernas sårbarhet Då funktionerna blir mer tekniska blir de också mer känsliga för störningar. Dagens lednings- och styrsystem är beroende av elektricitet och kompetent personal. Teknisk utveckling Den tekniska utvecklingen av system och anordningar är snabb, och det är inte längre möjligt att använda och underhålla anordningarna utan separat utbildning och inskolning. I takt med att funktionerna blir alltmer tekniska ökar också behovet av resurser för investering. Behovet av kompetent personal som koncentrerar sig på vissa delområden kommer att öka. Räddningsverkets förmåga att reagera på förändringar (politik, lagstiftning, hotmodeller) I dagens samhälle sker förändringarna snabbt och det kan ske till och med betydande omvälvningar i omvärlden på en kort tid. Räddningsverket har begränsad förmåga och möjlighet att reagera snabbt på förändringarna. Invånaropinionens inverkan på räddningsväsendets verksamhet och existens Människornas uppfattning om räddningsverket kan ha inverkan på de politiska beslutsfattarna och genom detta även på utvecklingen av finansieringen antingen positivt eller negativt. Positiva uppfattningar stärker räddningsverkets roll som en del av säkerheten i området, medan negativa uppfattningar försämrar räddningsverkets aktionsförmåga och gör att räddningsväsendet blir tvunget att kontinuerligt motivera sin existens. För att upprätthålla en positiv image och förbättra den ska räddningsväsendet ha en kontinuerlig interaktion med invånarna och lyssna på invånarnas åsikter. Det är en krävande uppgift att informera invånarna i området om räddningsverkets övergripande 18

uppgiftsområde och att aktivera invånarna att ge konstruktiv respons. Aktiva åtgärder för social påverkan kräver kompetent personal. 19 2.2.6. Bostadsområdesklassificering Ett projekt som genomfördes av Inrikesministeriet producerade en bostadsområdesklassificering som räddningsverken kan använda för bedömning av brandrisker per bostadsområde. Målet med undersökningen var att i de karaktäristiska dragen för olika bostadsområden identifiera samband mellan faktorer som anknyter till olyckor och andra avsiktliga bränder i bostadshus. Detta gjordes genom att analysera bostadsområdesdata som kopplats till olycksfallsdata. Materialet består av en kombination av Mosaic-profilering och olycksfallsdata från räddningsväsendets databas för resurs- och olycksfallsdata (PRONTO), som kan importeras i ett kartunderlag i form av riskrutor på 250 x 250 m. Materialet togs i bruk 2012 och det testades med material för Esbo för ett temas del. Det är inte möjligt att identifiera enstaka bostäder i materialet, utan endast trender för ett större område. Materialet kan användas för att inrikta tillsyn på riskområden. Mål Bedömning och granskning av risker är en kontinuerlig process. Hantering, lagring och transport av farliga kemikalier inverkar på bedömningen av områdets risknivå. Brandrisken bedöms enligt bostadsområdets klassificering. Brandverkets verksamhet är ordnad och resurserna dimensionerade så att skador i området kan minimeras och säkerhetskulturen är bra. Plan för genomförande Riskbedömningen och granskningsprocessen beskrivs och ansvaren fördelas enligt den. Räddningsverket följer upp och förutser utvecklingen i riskområdena. Inrättningar som handskas med och lagrar farliga kemikalier beaktas vid indelningen i riskområden samt vid placeringen och införskaffandet av utrustning. Mängden kemikalietransporter och deras inverkan utreds vid riskklassificeringen. Bostadsområdena klassificeras på hela det område som hör till räddningsverket och resultaten beaktas i övervakningsplanen.

20 3. Förebyggande av olyckor Förebyggandet av olyckor och främjandet av en god säkerhetskultur är centrala mål för räddningsväsendet. Målet med förebyggandet av olyckor är att olyckorna och deras konsekvenser ska minska i förhållande till folkmängden i området. Enligt räddningsväsendets vision 2025 har Finland en god säkerhetskultur och det effektivaste räddningsväsendet i Europa. Detta innebär bland annat att vi har ett samhälle där var och en kan och får ta ansvar för säkerheten och där man effektivt förebygger olyckor. Räddningsväsendet kan öka sin samhälleliga inverkan särskilt genom förebyggande av olyckor. I förändringarna i omvärlden ingår faktorer som ökar olycksfallsrisken. Olycksfallen har mångskiftande orsaker som till stor del har kopplingar till människornas beteende. Det är möjligt att påverka dem endast genom omfattande och långsiktigt samarbete. De enskilda människornas och sammanslutningarnas ansvar och beredskap i säkerhetsfrågor ökas. Programmet för den inre säkerheten III En tryggare morgondag (2012) presenterar åtgärder för att lösa och förebygga problem som försämrar tryggheten i vardagen. En del av dessa åtgärder fokuserar på räddningsverkets olycksförebyggande arbete. Faktorer som ska beaktas inom verksamheten är: - Säkerhetsinformation till invandrare: säkerhetsinformationen utvecklas så att den är lättbegriplig i syfte att trygga tillgången på säkerhetstjänster. - Säkerheten vid läroanstalterna: Räddningsverken effektiviserar handledningen och styrningen av skolornas egen beredskap och säkerställer att de rekommendationer som presenteras i Inrikesministeriets publikation 40/2009 har genomförts på ett heltäckande sätt. Målet är att räddningsverken följer upp hur läroanstalterna i området förbereder sig för farliga situationer genom att genomföra övningar. Vid behov skickar räddningsverket påminnelser till läroanstalterna om övningar görs för sällan. Räddningsverken rapporterar regelbundet om läget inom verkställandet av övningar och om övningarnas täckning till områdets kommuner, Undervisnings- och kulturministeriet och Inrikesministeriet. - Säkerheten i köpcentra: Räddningsverken inför verksamhetsmodeller som visat sig vara goda i praktiken och som bygger på samarbete mellan olika aktörer för att förbättra tryggheten i köpcentra och motsvarande lokaler och säkerheten vid kundbesöken samt för att upprätthålla trivseln och känslan av trygghet. - Säkerheten i byggd miljö: Planeringen, genomförandet och skötseln av en trygg byggd miljö förstärks med tväradministrativa åtgärder. - Säkerheten för äldre som bor hemma: Vid hembesök som främjar välbefinnandet ägnas särskild uppmärksamhet åt säkerheten och görs samarbete med det regionala räddningsväsendet.

- Säkerheten i vårdanstalter: De åtgärder för att vid behov skydda omsorgs- och vårdinrättningar med släckningssystem som fastställdes i det föregående programmet för den inre säkerheten fortsätter. - Företagssäkerhet: Samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer inom utredning av stora bränder i företag utreds på ett sådant sätt att undersökningsprocessernas resultat utvecklas och överlappande funktioner minimeras. Dessutom utreds möjligheterna att utvidga offentligheten av de uppgifter som erhålls från systemet PRONTO på ett sådant sätt att offentligheten främjar förebyggandet av bränder och olyckor bättre än i dag. De nödvändiga författningsändringarna för utvidgningen av samarbetet och datasystemets offentlighet utarbetas. - Boendetrygghet: Antalet bränder i bostadshus följs upp. 21 3.1. Styrning som ankommer på räddningsväsendet Enligt 27 i räddningslagen ska räddningsverket inom sitt område sörja för den styrning, upplysning och rådgivning inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor, ha beredskap att avvärja olyckor och bedriva ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas. Med räddningsväsendets styrning avses åtgärder genom vilka räddningsverket främjar, stöder och följer upp genomförandet av de skyldigheter som åläggs i räddningslagen. Skyldigheten till styrning omfattar styrning av människor, företag och andra aktörer inom uppfyllande av de skyldigheter som åläggs i räddningslagen. Nuläge Styrning av företag, anläggningar och sammanslutningar i syfte att förebygga olycksfall har gjorts i anslutning till brandsynerna. Vid brandsynerna har räddningsverket kontrollerat räddningsplanen och utredningen av utrymningssäkerheten i objekt som är skyldiga att göra upp dessa dokument. Dessutom har råd och handledning getts i brandsäkerhetsfrågor. I anslutning till brandsynerna har räddningsverket gett råd och handledning om underhållet av brandtekniska anläggningar. Styrning och föreskrifter har riktats till objekt som orsakat falska brandlarm. För styrnings- och räddningstjänster som är avsedda för kommuninvånare samt företag, inrättningar och sammanslutningar har räddningsverket en jourhavande brandinspektör som svarar på samtal från hela räddningsverkets område. Brandinspektörerna ger tjänster för styrning och handledning inom strukturell brandsäkerhet till planerare och aktörer som planerar byggprojekt. Styrnings- och handledningstjänster tillhandahålls även i ärenden som gäller byggande av befolkningsskydd. Dessutom har räddningsverket gett de berörda parterna handledning och anvisningar för fortsatta åtgärder på olycksplatsen eller efter olyckan.

För rådgivning på olycksplatsen har räddningsverket ett informationsblad som ska delas ut till de berörda parterna i olyckan. Efterfrågan på styrning och rådgivning ökar i takt med de stora byggprojekten och utvecklingen i branschen, och styrningen och handledningen har fått en allt större betydelse vid förebyggandet av olycksfall. Stora byggprojekt, såsom underjordiskt byggande, högt byggande samt tätt och lågt byggande ställer särskilda krav på räddningsverket inom förebyggandet av olycksfall och inom räddningsverksamheten. Trenden inom byggandet är att brand- och utrymningssäkerheten i stora byggnader baseras på aktiva tekniska system, såsom på anordningar som avses i lagen om anordningar inom räddningsväsendet. 22 Mål Under tjänstetid tillhandahålls rådgivningstjänst för förebyggande av olyckor. De anvisningar och utlåtanden som räddningsverket ger har samma innehåll oberoende av vem som ger dem. Brandsäkerheten och räddningsverkets verksamhetsförutsättningar har beaktats vid planeringen av markanvändningen och byggandet. Plan för genomförande Beträffande personalens kunnande ägnas uppmärksamhet åt styrning och rådgivning som ges till kunder i anslutning till arbetsuppgifterna. Ett system utvecklas för att följa upp utfallet av den jourhavande brandinspektörens service och antalet kundkontakter. De tjänster som tillhandahålls inriktas i allt större omfattning på sådana frågor inom planering av markanvändningen och byggande som kräver räddningsmyndighetens särskilda expertis. Åtgärderna för att göra verksamhetsmodellerna för styrnings- och rådgivningstjänsterna och innehållet i utlåtandena mer enhetliga fortsätter. 3.2. Säkerhetskommunikation Med säkerhetskommunikation avses de uppgifter inom upplysning, rådgivning och delvis även styrning som avses i 27 i räddningslagen. Målet med säkerhetskommunikationen är att förebygga olyckor, utveckla den egna beredskapen

och förbättra medborgarnas handlingsberedskap så att de kan handla på rätt sätt vid olyckor och med sina åtgärder minska konsekvenserna av olyckorna. Säkerhetskommunikation är bland annat säkerhetsrådgivning, säkerhetsutbildning samt kommunikation som betjänar de mål som nämns ovan och som ges vid evenemang för allmänheten och i massmedierna. Säkerhetskommunikationsarbetet vid räddningsverken bygger på räddningslagen och räddningsväsendets strategi, programmet för den interna säkerheten, den riksomfattande strategin för räddningsväsendets säkerhetskommunikation och räddningsväsendets verksamhets- och ekonomiplan. Även regeringsprogrammet och regionförvaltningsmyndigheternas bedömningar av de grundläggande tjänsterna bidrar till styrningen av räddningsväsendets säkerhetskommunikationsarbete. 23 Nuläge Vid säkerhetsutbildningarna och evenemang för allmänheten har man sedan 2011 årligen nått över 10 procent av områdets befolkning. Det kvantitativa målet har sedan 2009 årligen höjts med en procentenhet på så sätt att målet 2013 var att nå 10 procent av invånarna i området. Säkerhetskommunikationen genomförs med hjälp av utbildningar av olika slag, informationsmaterial och rådgivning. Vidare utförs säkerhetskommunikation med hjälp av massmedierna och de sociala medierna. Säkerhetskommunikationen omfattar även evenemang för allmänheten och kampanjer av olika slag. Målgrupper för räddningsverkets säkerhetskommunikation åren 2009 2013 har varit barn i daghemsålder och deras vårdare, elever och personal vid läroanstalter, invandrare samt hemvårdare och personal vid vårdinrättningar. Samordningen av och resurserna för säkerhetskommunikation har utvecklats. Säkerhetskommunikationen samordnas av den ledande brandinspektören, och en tjänst som säkerhetsutbildare har tillsatts. Då säkerhetsutbildartjänster tillsätts beaktas räddningspersonalens karriärstigplaner. Inställningen till tjänster inom säkerhetskommunikation har blivit allt positivare, men en fortsatt utveckling av attityderna kräver åtminstone att processerna görs klarare och att personalen ges internutbildning. Bland annat på grund av resursfördelningen är genomförandet av säkerhetskommunikationen i räddningsområdet inte helt enhetligt. Hela personalen vid räddningsverket utför säkerhetskommunikation i sina arbetsuppgifter. Säkerhetskommunikation görs i samarbete med avtalsbrandkårerna i området, förbunden i räddningsbranschen och säkerhetskommunikatörerna i räddningsverkens partnernätverk. Dessutom har räddningsverken i Nyland ett aktivt

samarbete. Kurser i egen beredskap ordnas i räddningsområdet i samarbete med Nylands Räddningsförbund och Finlands svenska brand- och räddningsförbund. Mål Säkerhetskommunikation bedrivs i enlighet med säkerhetskommunikationsplanen enligt samma principer och med samma innehåll i hela räddningsverkets område. Det kvantitativa målet för personer som nås genom säkerhetsutbildningen och i evenemang för allmänheten höjs årligen med två procentenheter på så sätt att 20 procent av områdets befolkning nås 2018. Den egna beredskapen i glesbygderna effektiviseras genom att kombinera metoder och redskap för tillsyn och säkerhetskommunikation. Plan för genomförande Målgrupperna för säkerhetskommunikationen, definieras mer ingående utifrån evalueringen av risker, observationer inom tillsynen och olycksfallsutredningen. De resurser som används för säkerhetskommunikation utvecklas när de kvantitativa och kvalitativa målen höjs. Utifrån säkerhetskommunikationsplanen ges internutbildning så att uppgifterna inom säkerhetskommunikation blir klarare, genomförandet blir enhetligare och effekten förbättras. 24 3.3. Brandutredning Enligt 41 i räddningslagen ska räddningsverket utföra brandutredning. Syftet med brandutredningen är att förebygga motsvarande olyckor och begränsa skadorna samt att utveckla räddningsverksamheten och aktionsberedskapen. Vid brandutredningen bedöms orsaken till eldsvådan och utreds i behövlig omfattning de faktorer som påverkat antändningen och spridningen av branden, de skador som branden orsakat och de faktorer som påverkat skadornas omfattning samt räddningsverksamhetens förlopp. Utredningens omfattning beror särskilt på hur allvarliga följderna av branden är. Enligt 42 i räddningslagen ska räddningsverket följa hur olycksriskerna, antalet olyckor och olycksorsakerna utvecklas och utifrån de slutsatser som kan dras för sin del vidta åtgärder för att förebygga olyckor och förbereda sig på dem samt vid behov göra framställningar till andra myndigheter och aktörer.

25 Nuläge Räddningsledarna utför brandutredning för alla bränder, då man bl.a. undersöker brandorsaken. Målet för utarbetandet av PRONTO-utredningen är 14 dygn och största delen av utredningarna blir färdiga inom målsatt tid. Ifyllandet av beskrivningarna har blivit snabbare. Det har skett en positiv utveckling i bedömningen av brandorsaken, antalet okända orsaker minskar. Årligen utförs 20 30 brandutredningar på nivå 2. Dödsfall vid bränder och stora egendomsskador undersöks heltäckande med några få undantag. Samarbetet med den lokala polismyndigheten fungerar varierande. Räddningsverket har en brandutredningsgrupp på cirka tio personer. Resultaten av brandutredningarna används på varierande sätt som en del i utbildningen om hur olyckor kan förebyggas. Mål. Brandutredningarnas resultat har använts i arbetet för att förebygga olyckor och i räddningsverksamheten. Plan för genomförande Resultaten från brandutredningarna utnyttjas för utvärdering av verksamheten, utveckling av utbildningen för personalen, förebyggande av olycksfall och utvärdering av räddningsverksamheten. 3.4. Tillsynsuppgifterna Enligt 78 i räddningslagen ska räddningsverket inom sitt område övervaka att bestämmelserna i 2 kap. (Allmänna skyldigheter) och 3 kap. (Skyldigheter för verksamhetsidkare samt byggnaders ägare och innehavare) i lagen iakttas. För tillsynen ska räddningsverket förrätta brandsyn och vidta andra åtgärder som tillsynsuppgiften förutsätter. Enligt 79 i räddningslagen ska räddningsverket göra upp en tillsynsplan för fullgörande av de tillsynsuppgifter som avses i 78. I tillsynsplanen anges de brandsyner som ska förrättas och andra tillsynsåtgärder som ska vidtas samt beskrivs hur genomförandet av tillsynsplanen bedöms. Tillsynsplanen ska basera sig på det servicenivåbeslutet. Räddningsverket utför andra tillsynsåtgärder i enlighet med tillsynsplanen på det sätt som avses i 78 i räddningslagen. Sådana tillsynsåtgärder är regional övervakning, genomförandet och uppföljningen av egenkontroll samt dokumentövervakning. Räddningsmyndighetens ska uppfylla skyldigheterna i räddningslagen och tillsynsansvaret enligt lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Tillsynsåtgärderna beskrivs i Västra Nylands räddningsverks kemikalietillsynsplan.

26 3.4.1. Brandsyn Nuläge Den första tillsynsplanen för räddningsverket gjordes upp 2011 efter att den nuvarande räddningslagen trätt i kraft. År 2012 var ett övergångsår, då man stegvis övergick från det gamla förfarandet till tillsynsförfarandet enligt tillsynsplanen. År 2013 var tillsynsplanen införd i sin helhet och tillsynen utfördes i enlighet med den. Genom reformen av räddningslagen blev vissa tillsynsåtgärder avgiftsbelagda från och med 2013. I området förrättas årligen allmänna brandsyner i enlighet med tillsynsplanen i cirka 2 100 tillsynsobjekt. I bostadshus inriktas tillsynen på egenkontroll och regional tillsyn, vilka kompletteras med brandsyner. Delvis genomförs tillsynen genom dokumentövervakning, exempelvis med hjälp av sotningsanmälningar, utredningar över utrymningssäkerhet och protokoll över regelbunden inspektion av brandtekniska anordningar. Tillsynsobjektens årliga inspektionsprocent under den föregående servicenivåbeslutsperioden har varierat mellan 91 och 100 procent. Inom allmänna brandsyner i bostadshus har 58 77 procent av målet uppnåtts årligen. De av byggnadstillsynsmyndigheten föreskrivna särskilda brandsynerna som ska förrättas innan en byggnad tas i bruk har förrättats i alla kommuner. Under säsongtider har räddningsverket förrättat extra brandsyner i restauranger och stormarknader. Systemet för brandsynsdata har införts i hela området under det föregående servicenivåbeslutet. Bedömningen av tillsynsverksamhetens kvalitet och effektivitet har inte kunnat genomföras under det föregående servicenivåbeslutet. Man har strävat efter att nå en enhetlig verksamhetsnivå med anvisningar och utbildningar. Dessutom har man utarbetat en mall för kompetenskartläggning för brandinspektörerna. Med hjälp av mallen har inspektörernas kunnande kartlagts, och resultaten har använts vid planeringen av utbildningar. Mål Genomförandet av tillsynsverksamheten har beskrivits i tillsynsplanen och planen har uppdaterats årligen eller efter behov. Tillsynsverksamheten är högklassig och dess verkningsfullhet och kvalitet mäts.

De datasystem som används gör det möjligt att planera arbetet flexibelt och därigenom att använda resurserna effektivt. 27 Plan för genomförande Tillsynen utövas i enlighet med tillsynsplanen. Brandsynsprogrammets möjligheter att stöda utvärderingen av säkerhetskulturen i tillsynsobjekten utreds före utgången av 2016. Redskap för att bedöma kvaliteten och verkningsfullheten utvecklas och införs. 3.4.2. Kemikalietillsynen Nuläge Räddningsmyndigheten övervakar ringa hantering och upplagring av farliga kemikalier. Omfattande verksamhet övervakas av Säkerhets- och kemikalieverket. Lagstiftningen om kemikalietillsynen är för närvarande under omarbetning. Nya förordningar trädde i kraft den 1 januari 2013. Exempelvis statsrådets förordning om övervakning av hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier (855/2012) samt statsrådets förordning om säkerhetskraven vid industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (856/2012) införde förändringar som har övergångstider. Även förordningen om explosiva varor är under omarbetning (473/1993). I utkastet till förordningen om explosiva varor har tilläggsuppgifter presenterats för räddningsmyndigheten beträffande tillfällig upplagring av explosiva varor t.ex. på arbetsplatser där det utförs sprängning och schaktning. Räddningsverket klarar av att sköta de uppgifter gällande tillstånds- och anmälningsförfarandet som ankommer på räddningsmyndigheten, men handläggningstiderna har blivit längre än tillåtet. Tillsynen över omständigheterna i befintliga kemikalieobjekt utförs enligt tillsynsplanen. Med tillsyn över omständigheterna avses tillsyn över iakttagandet av tillståndsvillkoren, lagstiftningen och en tillräcklig säkerhetsnivå. Brandinspektörernas kunnande motsvarar inte till alla delar den nivå som krävs för ett gott utförande av tillsynen. Räddningsverket har redan börjat fästa uppmärksamhet vid detta. Brandinspektörerna har varierande utbildningsbakgrund, och därför är fortbildning i arbetet nödvändig. Räddningsverkets register är fortfarande splittrade efter sammanslagningen av de kommunala brandverken och de regionala verken. En del av kemikalieuppgifterna för objekt som står under räddningsmyndighetens tillsyn är tillgängliga endast i pappersform på brandstationen i respektive kommun. Mer resurser behövs för digitalisering och uppdatering av uppgifterna.

28 Mål Behandlingen av tillstånd för farliga kemikalier samt tillsyn och övervakning har utförts på platser där det lagras och hanteras farliga kemikalier. Plan för genomförande Kunnandet inom kemikalietillsynen ökas genom internutbildning och deltagande i externa utbildningar. Anmälningar som gäller farliga kemikalier samt övriga handlingar har behandlats och behövliga åtgärder utförts i enlighet med kemikalietillsynsplanen. 3.4.3. Övrig tillsyn Nuläge Regional övervakning och egenkontroll utförs på hela räddningsverkets område utifrån tidsschemat och områdesindelningen. Dokumentövervakningen inriktas på tillsyn över räddningsplanerna för evenemang för allmänheten, besiktningsinrättningarnas inspektionsprotokoll, anmälningarna om fel vid sotning och utredningarna över utrymningssäkerhet. Antalet falska brandlarm ska skäras ner med hjälp av extra brandinspektioner och fakturering. Räddningsverket behandlar planerna för publikevenemang i samarbete med polisen och andra myndigheter och samarbetar med dessa vid stora publikevenemang. Dessutom utförs vid behov en brandsyn före evenemanget. Mål De övriga tillsynsåtgärderna har utförts i enlighet med tillsynsplanen. Antalet falska brandlarm i relation till antalet brandlarmanläggningar minskas med 20 procent per år. Slutmålet är 0,5 falska brandlarm per brandlarmanläggning i året. De objekt som är skyldiga att göra upp en utredning om utrymningssäkerheten har gjort det och vidtagit åtgärder för att säkra en tillräcklig säkerhetsnivå. Säkerheten under publikevenemang har övervakats utgående från handlingar och brandsyner. Plan för genomförande

29 Räddningspersonalen som arbetar i skift samt brandinspektörerna och säkerhetsutbildarna utför regional övervakning i enlighet med tillsynsplanen. Dokument som ska övervakas enligt tillsynsplanen och som ankommit till räddningsverket kontrolleras, och vid behov vidtas åtgärder. Alla räddningsplaner för evenemang för allmänheten som kommer in kontrolleras, och vid behov begärs att den som uppgjort planen gör kompletteringar i planen. Vid planeringen av stora publikevenemang håller räddningsverket vid behov ett gemensamt möte med de övriga övervakande myndigheterna och gör en brandsyn enligt tillsynsplanen. Mottagna eller uppdaterade utredningar över utrymningssäkerheten utvärderas, och vid behov vidtas åtgärder i enlighet med räddningslagen i syfte att uppnå en tillräcklig säkerhetsnivå. Alternativt vidtar verksamhetsutövarna åtgärder för att höja säkerheten till en tillräcklig nivå. Vid problem med falska brandlarm vidtas förebyggande åtgärder. Dessutom utförs vid behov en extra brandsyn vid dessa objekt. 3.5. Sotning Nuläge För närvarande har sotningstjänsterna ordnats i enlighet med 59 punkt 2 i räddningslagen, dvs. räddningsverket skaffar sotningstjänsterna av en annan tjänsteproducent. Räddningsverket övervakar genomförandet av sotningstjänsterna med hjälp av anmälningar som lämnas in av sotarna och utifrån kundrespons. Räddningsverket får några tiotals kontakter om sotningen varje år. Huvuddelen av responsen gäller tillgången på sotningstjänster och möjligheterna att nå sotaren. Responsen gäller främst kundservicens kvalitet och uppförande. De viktigaste kontakterna som eventuellt gäller brott mot serviceavtalet (räddningsverketdistriktssotaren) undersöks mer ingående. I förhållande till sotningstjänsternas volym får räddningsverket relativt lite respons. I enlighet med avtalet och sotningstjänster förutsätts att alla distriktssotare i området lämnar in ett sammandrag över föregående års verksamhet före utgången av april.

Mål Det eventuella sättet att ordna sotningstjänsterna har bedömts i enlighet med 59 i räddningslagen. Plan för genomförande Indelningen i sotningsdistrikt justeras i takt med att nuvarande distriktssotare upphör med sin verksamhet eller det sker betydande förändringar i omvärlden. Räddningsverket ägnar särskild uppmärksamhet åt att distriktsindelningen är ändamålsenlig och sörjer för att distrikten sköts på ett professionellt sätt och att verksamheten är ekonomiskt lönsam. 30 4. Räddningsverksamhet Enligt 32 i räddningslagen omfattar räddningsverksamhet att ta emot larm, varna befolkningen, avvärja överhängande olyckor, skydda och rädda offer för olyckor samt människor, miljö och egendom som är i fara, släcka eldsvådor och begränsa skador, ha hand om ledning, kommunikation, underhåll och andra stödfunktioner. Med befolkningsskydd inom räddningsväsendet avses skyddet av människor och egendom samt utförandet av de uppgifter som ingår i begreppet räddningsverksamhet under sådana undantagsförhållanden som avses i 3 i beredskapslagen (1558/2011) och i 1 i lagen om försvarstillstånd (1083/1991) samt beredskap inför dem. Befolkningsskyddsåtgärderna behandlas i detta sammanhang som räddningsverksamhet som utförs under undantagsförhållanden. Räddningsverksamhetens servicenivå har dimensionerats så att den motsvarar riskerna och olycksfallshoten i området på ett sådant sätt att räddningsverksamheten är snabb, effektiv och trygg: i dagliga situationer och vid storolyckor vid olika störningssituationer vid undantagstillstånd. Då servicenivån planeras, byggs upp och upprätthålls sammanjämkas kraven på systemen, verksamheten, materielen, utrustningen och personalen. Beredskapen inom räddningsverksamheten och de övriga arrangemangen planeras och ordnas i samarbete med olika myndigheter och aktörer. I anslutning till detta utnyttjas alla resurser.

31 Målen inom beredskapen och prestationsförmågan bygger på anvisningen om planeringen av aktionsberedskapen samt på mer ingående utredningar och erfarenheter som gjorts på räddningsverket. 4.1. Beredskapen inför dagliga olyckor och stora olyckor 4.1.1 Räddningsformationerna, deras ledning och funktionsförmåga Nuläge Formationer inom räddningsverksamheten är en enhet, räddningsgrupp (räddningsenhet), räddningspluton, räddningskompani och räddningssammanslutning. Resurser används med framförhållning och formationerna bildas flexibelt efter behov. Det är möjligt att omedelbart larma tre räddningsplutoner eller ett räddningskompani på räddningsuppdrag. Räddningsverket kan dessutom bilda formationerna för ett räddningskompani inom två timmar. Räddningsverkets minimistyrka för räddningsverksamhet dygnet runt är 4+12+39=55. På räddningsverkets område finns enheter som bemannats med ordinarie personal i omedelbar utryckningsberedskap dygnet runt enligt följande: 11 räddningsenheter, bemanningsstyrkan är alltid minst 1+3. 1 röjningsenhet, bemanningsstyrkan varierar mellan 1+1 och 1+2. 1 tankenhet. 3 enheter med hävare med integrerad stege. 4 ledningsenheter, 3 jourhavande brandmästare och 1 jourhavande chef. Styrkan består av personer som har beredskap för rökdykning, kemikaliedykning och ytbärgning i enlighet med räddningsdykningsdirektivet. På två brandstationer finns en räddningsenhet som bemannats med personal i bisyssla som har åtta minuters avgångsberedskap. Enheterna har en manskapsstyrka på 1 + 3. Alla personer har inte varit behöriga för rökdykning och ytbärgning enligt anvisningen för räddningsdykning. Avtalsbrandkårer har 43 bemannade räddningsenheter och 12 tankbilar. Avgångsstyrkan för räddningsenheter som bemannas av avtalsbrandkårer är enligt avtalen 1+2 eller 1+3. Enheternas rökdykningsberedskap varierar. Ledningsberedskapen inom räddningsverksamheten har följande struktur: enhetscheferna fungerar i allmänhet på nivån för teknisk ledning, de tre jourhavande brandmästarna fungerar i allmänhet som ledare på operationsnivå och

den jourhavande chefen fungerar i allmänhet som ledare på den normativa och strategiska nivån. En räddningsenhet och röjningsenhet leds av en brandförman eller av en enhetschef i bisyssla eller i avtalsbrandkår. Räddningsplutonerna leds av de jourhavande brandmästarna som är i omedelbar utryckningsberedskap i tre jourområden. Utanför kontorstid är den jourhavande chefen i arbetsberedskap. Han deltar i ledningen och stödet av formationer som är större än en räddningspluton vid stora olyckor eller hot om stora olyckor samt vid samhälleliga störningar. De som fungerar som räddningsledare förbereder sig också att leda den följande större formationen som förutsätter en ny ledningsnivå. Räddningsverket har ett gemensamt direktiv för räddningsverken i huvudstadsregionen om ledning av räddningsverksamhet och en anvisning om ledning av räddningsverksamheten i räddningsverkets eget område. Den senare anvisningen preciserar den förra. Då en storolycka har ägt rum eller då det föreligger ett uppenbart hot inrättas en ledningscentral för räddningsverksamheten. Ledningscentralen har inrättats högst en timme efter att informationen om olyckan eller hotet har nått räddningsverket. Behörigheten för personal i huvudsyssla och bisyssla för räddningsdykning bedöms årligen med tre tester. Ett beslut om behörigheten fattas. I en avtalsbrandkår som upprätthåller beredskap för rökdykning och ytbärgning testas kompetensen årligen med två test och därefter fattas ett slut om behörigheten. Alla har inte den fysiska funktionsförmåga som krävs för räddningsdykningsbehörighet och de kan inte användas i rök- eller kemikaliedykaruppgifter. Personalens nedsatta funktionsförmåga medför svårigheter att upprätthålla beredskapen för räddningsdykning. I styrkan finns för närvarande 30 personer som inte har behörighet till räddningsdykning. I skiftet kan dessa personer i viss utsträckning utföra andra uppgifter som inte kräver en sådan fysisk funktionsförmåga som förutsätts för räddningsdykningsbehörighet. Om personens fysiska funktionsförmåga inte möjliggör arbete i skiftet har man försökt ordna andra uppgifter för personen inom räddningsverket. För närvarande har 5 personer sådana uppgifter. Utmaningen beträffande den fysiska funktionsförmågan är de problem som åldrandet medför. År 2013 är 12,8 procent av den ordinarie räddningspersonalen (brandförmän och brandmän) över 55 år. Utbildningen har planerats och genomförts på ett sådant sätt att personalen har de kunskaper och färdigheter som de behöver för att kunna sköta sina arbetsuppgifter professionellt och tryggt. Det ska ordnas minst 40 st. arbetsskiftsövningar/skift/brandstation årligen. Grundutbildningen och fortbildningen för avtalsbrandkårerna anskaffas i enlighet med samarbetsavtalet av Nylands Räddningsförbund och Finlands svenska brand- och räddningsförbund. 32

I beslutet om servicenivå har målet varit att för 200 riskobjekt uppgöra en mer detaljerad räddningsplan än den i objektkortet. Anvisningar har utfärdats för uppgörandet av räddningsplaner för fastigheter och arbetet med att uppgöra planer har inletts, men målet har inte uppnåtts. Mål Räddningsverkets minimistyrka för räddningspersonal i huvudsyssla dygnet runt är 4+12+40=56. Räddningsenheternas minimistyrka är 1+3 med beredskap för rökdykning och minimistyrkan för röjningsenheten är 1+2. Minimistyrkan för avtalsbrandkårernas räddningsenheter som sannolikt når objektet först är 1 + 3 med rökdykningsberedskap. Räddningsverket har under normala förhållanden beredskap att leda ett uppdrag på räddningskompaninivå eller tre uppdrag på räddningsplutonnivå. Dessutom har räddningsverket beredskap att inom två timmar leda ytterligare ett uppdrag på räddningskompaninivå eller tre uppdrag på räddningsplutonnivå. Räddningsverket har tillgång till en lägesbild som uppgifterna förutsätter. Avsikten är att kontinuerligt uppdatera räddningsväsendets lägesbild och att förmedla den till områdets kommuner och samarbetspartner. En objektplan för räddningsverksamheten som är med detaljerad än ett objektkort har uppgjorts för cirka 200 av de viktigaste riskobjekten. Plan för genomförande Räddningsverket organiserar sin verksamhet på så sätt att enheternas kontinuerliga beredskap upprätthålls med den bemanningsstyrka som nämns ovan med så lite övertidsarbete som möjligt. Röjningsenhetens beredskap ordnas på så sätt att dess bemanningsstyrka är 1+2 före utgången av 2018. Verksamhetsförutsättningarna för och beredskapen av personal i bisyssla förbättras genom utbildning och rekrytering. Räddningsverket utreder under servicenivåbeslutsperioden möjligheterna att använda en s.k. lätt enhet med personalstyrkan 0+2. Troligtvis stöder man först ifrågavarande områdes avtalsbrandkårers förmåga att sköta sin beredskap och att utveckla den. 33

34 Arbetsrotationen för de jourhavande brandmästarna planeras så att de kan leda räddningsverksamheten på hela räddningsverkets område. Ledarutbildning ordnas årligen för personal i huvudsyssla, personal i bisyssla och avtalsbrandkårerna. Utbildningen genomförs i samarbete med grannområdena. Räddningsverket analyserar separat de olycksfallstyper som kräver specialarrangemang och uppgör utifrån analysen behövliga förhållningsregler för specifika olycksfallstyper. De jourhavande cheferna sörjer för att planerna blir uppgjorda. Behovet av att uppgöra objektplaner analyseras och årligen görs cirka 30 planer. Upprätthållandet och uppföljningen av räddningsväsendets lägesbild utvecklas på så sätt att man har tillgång till så aktuell lägesinformation som möjligt. 4.1.2 Aktionsberedskapstiden Nuläge Under servicenivåbeslutsperioden har räddningsverkets enheter larmats till brådskande räddningsuppdrag 19 336 gånger. Utryckningstiden vid brådskande uppdrag för enheter med personal i huvudsyssla är högst 60 sekunder. Dessa enheter fyllde tidskravet i 33 procent av fallen under servicenivåbeslutsperioden. På räddningsverkets område nås de olika riskområdena med en räddningsenhet enligt följande: Krav på aktionsberedskapstiden Mål Utfall Första enhetens aktionsberedskapstid i 80 60 % riskområde I är högst 6 minuter % Första enhetens aktionsberedskapstid i 90 88 % riskområde II är högst 10 minuter % Första enhetens aktionsberedskapstid i riskområde III är högst 20 min. 90 % 96 %

35 Utryckningsberedskapen för avtalsbrandkårerna ska uppfylla målen för de olika riskområdena och de gällande avtalen. Utryckningstid Mål Utfall 2009 6 min, 90 % 63 % 12 min 90 % 74 % 2010 6 min 90 % 66 % 12 min 90 % 77 % 2011 8 min 80 % 80 % 12/20 min 80 % 92 % 2012 8 min 80 % 76 % 12/20 min 80 % 78 % I området finns 45 stycken riskrutor i riskklass I, av vilka alla nås kalkylmässigt inom sex minuter från larmet. Statistiken från 2012 visar dock att det i Otnäs och Notudden i Esbo finns riskrutor av klass I, som inte han nås inom sex minuter från larmet. Det finns 240 st. rutor i riskklass II, av vilka 18 st. blir kalkylmässigt utanför gränsen för aktionsberedskap inom tio minuter. Räddningsenheten från Vandaforsens brandstation, som tillhör Mellersta Nylands räddningsverk, når området i riskklass II i Kalajärvi snabbare än på tio minuter. Möjligheterna att nå områdena i riskklass II kring Sjundeå station och i Veikkola samt i Pojo, Ingå och Vichtis kyrkbyar kan nås snabbare än på tio minuter beror i huvudsak på avtalsbrandkårernas beredskap. Industriområdena vid Sjundeå station samt i Ingå Joddböle och Hangö Lappvik, som tillhör riskklass II, nås inte till alla delar på under tio minuter. Områden i riskklass III nås inom 20 minuter från larmet. Möjligheterna att nå områdena i riskklass III i Karislojo, Pusula, Sammatti, Lappvik och Obbnäs beror i huvudsak på avtalsbrandkårernas beredskap. Områden i riskklass IV är områden där effektiv räddningsverksamhet kan inledas efter en längre tid än i riskklasserna I III. Samlingen av räddningsplutonen i områden i riskklass I har genomförts så att den är på plats inom 20 minuter från det att larmet gått, med undantag av ledningsenheten, och inom områden i riskklass II inom 30 minuter från det att larmet gått. Vid medelstora olyckor i dessa områden rycker minst två räddningsenheter från räddningsverket ut och ett behövligt antal andra enheter. I området finns minst en tankenhet och tre enheter med hävare med integrerad stege i omedelbar beredskap. Dessutom har brandstationerna i Ekenäs och Hangö enheter med hävare med integrerad stege som hålls i omedelbar beredskap i mån av

möjlighet. Röjningsenheten, som har placerats på centralbrandstationen, är inte alltid förmögen till självständig verksamhet på grund av manskapsbrist. På tre brandstationer finns en materielbil för transport av containrar. Bilarnas beredskap bygger på bemanningen i de övriga enheterna. Avsikten är att ersätta brister i beredskapen som uppstår under räddningsuppdrag med enheter från avtalsbrandkårerna eller att återställa beredskapen genom att bemanna reservbilar och därigenom bilda fler enheter. Räddningsverket har i samarbete med myndigheter som deltar eller ger handräckning i räddningsverksamheten och med nödcentralen uppgjort en larmanvisning om larm av formationer som behövs inom räddningsverksamheten. I larmanvisningen fastställs nivån av den respons som utifrån nödmeddelandeuppgifterna ska larmas vid respektive uppdragstyp och olycksfallsnivå. Nödcentralen larmar räddningsformationer utifrån de larmanvisningar som räddningsverket utfärdat olycksfalls- och objektspecifikt med stöd av nödsamtalet. Med dagliga olyckor avses: Eldsvådor som gäller högst en bostadslägenhet eller ett motsvarande objekt och som inte omedelbart hotar att sprida sig till en annan brandcell. Olyckor vid vilka högst två personer är skadade. Vid trafikolyckor måste man ha beredskap för att lösgöra fastklämda personer. Begränsade, stabila kemikalieolyckor och oljeskador vilka inte omedelbart hotar att sprida sig och vid vilka ett kemikalie- eller oljeläckage kan täppas till eller begränsas med enkla medel. Ytbärgning av en enda person. Mål Områdena av olika riskklasser nås med räddningsenheter och räddningsverksamheten inleds enligt följande. Vid brådskande räddningsuppgifter inom riskområde I ska den första enheten vara på olycksplatsen inom högst sex (6) minuter efter att den mottagit larmet i 80 procent av uppgifterna. Målet är också att i 80 procent av de brådskande räddningsuppdragen är räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid högst 11 minuter och tiden för att få hjälp högst 13 minuter. Vid plutonutryckning borde räddningsplutonen med undantag av räddningsledaren vara på plats inom 20 minuter från det att den första enheten tog emot larmet. Vid brådskande räddningsuppgifter inom riskområde II ska den första enheten vara på olycksplatsen inom högst tio (10) minuter efter att den mottagit larmet i 90 procent av uppgifterna. Målet är också att i 90 procent av de brådskande 36

Riskklassområden Den fö rsta enheten har nått i målet Nåbarhetsprocent Den första räddningsenheten har nått målet (1+3) Nåbarhetsprocent Räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid Räddningsverksamhetens målsatta aktionsberedskap i procent Tid för erhållande av hjälp Tid för samling av räddningspluton räddningsuppdragen är räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid högst 14 minuter och tiden för att få hjälp högst 16 minuter. Vid plutonutryckning borde räddningsplutonen med undantag av räddningsledaren vara på plats inom 30 minuter från det att den första enheten tog emot larmet. Vid brådskande räddningsuppgifter inom riskområde III ska den första enheten vara på olycksplatsen inom högst tjugo (20) minuter efter att den mottagit larmet i 90 procent av uppgifterna. Målet är också att i 90 procent av de brådskande räddningsuppdragen är räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid högst 22 minuter och tiden för att få hjälp högst 24 minuter. Vid plutonutryckning borde räddningsplutonen med undantag av räddningsledaren vara på plats inom 30 minuter från det att den första enheten tog emot larmet. I områden av riskklass IV kan verksamheten inledas långsammare än det som presenteras ovan för uppdrag i riskklasserna I III. Om räddningsverksamheten inte kan inledas inom 40 minuter, ska man på områdena i fråga fästa särskild uppmärksamhet på människornas egen beredskap. 37 I 6 min 80 % 6 min 80 % 11 min 80 % 13 min 20 min II 10 min 90 % 10 min 90 % 14 min 90 % 16 min 30 min III 20 min 90 % 20 min 90 % 22 min 90 % 24 min 30 min IV 36 min 90 % 36 min 90 % 38 min 90 % 40 min 60 min Tabell 1: Aktionsberedskap i områden av olika riskklasser I 50 procent av alla brådskande räddningsuppdrag är den första enheten framme i enlighet med den målsatta tiden för respektive riskruta. Räddningsverkets larmanvisning har uppgjorts på så sätt att den som behöver hjälp får det så snabbt som möjligt och att tjänsten är av så hög kvalitet som möjligt. Vid brådskande uppdrag är utryckningstiden för räddningsenheter som bemannats med ordinarie personal högst 60 sekunder, medan utryckningstiden för

räddningsenheter som bemannats med personal i bisyssla är högst 8 minuter. Utryckningstiden för avtalsbrandkårernas räddningsenheter ska uppfylla målen för de olika riskområdena och de gällande avtalen. Tillgången på extra vatten tryggas med hjälp av den första tankenheten på områden i riskklasserna I och II senast 20 minuter från larmet och på områden i riskklass III inom 30 minuter från larmet. Plan för genomförande Nätverket av brandstationer, räddningsenheternas placering, beredskap, samarbetsavtal och räddningsverksamhet har planerats och ordnats på så sätt att utrycknings- och aktionsberedskapen i alla situationer under normala förhållanden uppnår de aktionsberedskapsmål som de olika riskklasserna förutsätter. Man utreder med vilka åtgärder aktionsberedskapen och säkerhetsnivån kan förbättras på de områden där det finns brister. Nödvändiga åtgärder vidtas. I samarbete med räddningsverkens partnernätverk definieras vad ett effektivt inledande av räddningsverksamheten innebär och ett system tas fram för att mäta denna effektivitet. Utifrån projektet Brandstationer 2035 uppgörs en verkställighetsplan för placeringen av brandstationer. En plan över hur nåbarheten av industriområdena vid Sjundeå station, Ingå Joddböle och Hangö Lappvik av riskklass II ska kunna förbättras. Under 2014 uppdaterar räddningsverket larmanvisningen på så sätt att nödcentralen kan larma de snabbaste ändamålsenliga enheterna på räddningsuppdrag oberoende av från vilket område de är. Räddningsverket uppgör utifrån nödcentralens nya riskbedömningar responsdefinitioner för nödcentralens datasystem ERICA före utgången av 2015. Man undersöker teknik, funktioner och förhållningssätt som orsakar fördröjningar i utryckningstiderna och försöker avlägsna dessa. Målen för aktionsberedskapen införs stegvis så att slutmålen kan uppfyllas 2018. Bristerna i aktionsberedskapstiden i första enheterna ska analyseras och åtgärder vidtas. Utryckningstiderna för avtalsbrandkårerna ska ordnas så att de motsvarar målen för riskområdena. 38

Dygnet runt ska det på området finnas en containerenhet i omedelbar beredskap och 14 containerenheter som bemannnas av avtalsbrandkårerna enligt gällande avtal. 39 4.1.3 Vattenräddning Nuläge Räddningsverket har omedelbar beredskap för ytbärgning med alla räddningsenheter som bemannats med ordinarie personal samt med separat utsedda räddningsenheter som bemannats med personal i bisyssla och med räddningsenheter som bemannats av avtalsbrandkårer. På Ängskulla brandstation finns minst två dykare av nivå I i vattendykningsberedskap. På Kyrkslätts, Lojo och Ekenäs brandstationer finns i allmänhet en dykare av nivå I. Under den isfria säsongen finns materiel för vattenräddning vid kusten och vid Lojo sjö. Dessutom har brandstationerna båtar på trailrar och räddningsenheterna har räddningsflottar för ytbärgning. Räddningsverket har en separat anvisning om vattenräddning. Avtalsbrandkårerna borde förbättra sina ytbärgningsfärdigheter. Mål Beredskapen för ytbärgning och vattendykning har utifrån olycksfallshoten och de inträffade olyckorna placerats på de ändamålsenligaste brandstationerna. Plan för genomförande Placeringen av beredskapen för ytbärgning och vattendykning på olika brandstationer definieras utifrån riskerna och behoven i enlighet med anvisningen om vattenräddning, och avtal om detta ingås med de avtalsbrandkårer som behövs. I Esbo jourområde finns tre dykare av nivå I i omedelbar beredskap. I Lojo jourområde finns minst en dykare av nivå I och i Raseborgs jourområde finns minst en dykare av nivå I. Anvisningen om vattenräddning uppdateras före utgången av 2014. Räddningsverkets beredskap för vattendykning förbättras genom utbildning och i anslutning till rekryteringen. Ytbärgningsberedskapen hos personalen och materielen i avtalsbrandkårerna förbättras före utgången av 2015.

40 4.1.4 Bekämpning av farliga ämnen Nuläge Som farliga ämnen klassificeras ämnen som genom sin explosiva, brand- eller strålningsfarliga, toxiska, frätande eller andra egenskaper kan orsaka skada för människor, egendom eller miljö. Om bekämpningen av farliga ämnen används internationellt också förkortningen CBRNE. Med CBRNE-hot avses risker för olycksfall i anslutning till ämnena i fråga samt användning av dessa ämnen för skadlig verksamhet i avsikt att åstadkomma betydande fysisk eller samhällelig skada eller förstörelse. Bekämpningen av farliga ämnen och kemikaliedykningen har ordnats enligt riskerna i området. Med den nuvarande placeringen av materielen kan kemikaliebekämpningsåtgärder enligt materielnivå 3 i TOKEVA-anvisningen inledas på områden av riskklasserna I och II inom 60 minuter från larmet. På grund av kemikalieriskerna har räddningsverket materielmässigt förberett sig på cirka tre timmars tekniska bekämpningsåtgärder och på kemikaliedykning (TOKEVAanvisningen, materielnivå 3). En räddningsenhet som är bemannad med ordinarie personal har beredskap att inleda kemikaliebekämpning och utföra kemikaliedykning. Räddningsverket har förberett sig på bekämpning av farliga ämnen genom att utrusta de räddningsenheter som är bemannade med ordinarie personal med den skyddsutrustning och mätanordning som behövs vid kemikaliedykning. I en container med materiel för bekämpning av farliga ämnen som har placerats vid brandstationen i Lojo finns materiel för en reningsstation. Räddningsverket har i samarbete med räddningsverken i huvudstadsregionen skaffat en gemensam kemikaliebekämpningsenhet som bemannas av Mellersta Nylands räddningsverk. Mål Bekämpningen av kemikalieskador har ordnats på ett sådant sätt att en räddningsenhet kan utföra spaning, livräddning, snabb begränsning och varning inom 10 minuter, evakuering och isolering inom 20 minuter från larmet på områden i riskklasserna I och II i enlighet med materielnivå 1 i TOKEVA 2012-anvisningen. räddningsformationerna kan i tre timmars (180 min) tid utföra uppgifter i enlighet med materielnivå 2 och 3 i TOKEVA 2012-anvisningarna inom 60 minuter från larmet. bekämpningsåtgärderna och materielen för nivå 4 i TOKEVA 2012 har utvecklats i samarbete med räddningsverken i huvudstadsregionen.

41 Plan för genomförande Räddningsverkets anvisning om bekämpning av kemikalieskador uppdateras. Räddningsverket strävar efter att utnyttja det nationella projektets utbildningsmaterial och utbildningsmiljö vid utbildningen av räddningsledare. Anskaffningen och utvecklingen av sådan räddnings- och mätutrustning som behövs vid bekämpning av olyckor med farliga ämnen fortsätter. Beredskap för rengöring av kontaminerade personer och utrustning planeras och upprättas i samarbete med försvarsmakten, gränsbevakningsväsendet och grannområdena. 4.1.5 Underjordiska lokaler Nuläge Byggandet under jord har ökat markant under de senaste åren. I fortsättningen byggs allt fler underjordiska lokaler och tunnlar. Räddningsverksamheten i underjordiska lokaler har blivit alltmer krävande (bl.a. metro, vägtunnlar). Byggandet har medfört nya krav på den tekniska, taktiska och strategiska planeringen och kompetensen. Räddningsverken i huvudstadsregionen har tillsammans planerat och övat räddningsverksamhet i underjordiska lokaler. Räddningsverket har skaffat specialmateriel för räddningsverksamhet i underjordiska lokaler. Det finns fortfarande många utmaningar inom logistik, upprättande av kommunikationsförbindelser och hantering av rökgaser. Materielen och kompetensen för räddningsverksamhet under jord är ännu inte på den nivå som kommer att förutsättas av räddningsväsendet under de närmaste åren. Mål Kompetensnivån för räddningsverksamhetens enheter och ledare har definierats. Logistik, kommunikationsförbindelser och hantering av rökgaser har planerats, anvisningar har getts och arbetet har genomförts i samarbete med räddningsverken i huvudstadsregionen. Plan för genomförande Metodanvisningar om räddningsverksamhet i underjordiska lokaler görs upp och fastställs i samarbete med grannområdena

42 Kompetensnivån för de enheter som deltar i räddningsverksamheten och räddningsverksamhetens ledare definieras och utbildning ordnas enligt detta. Den räddningsmateriel som de underjordiska lokalerna förutsätter skaffas. Behovet av andningsskydd med lång funktionstid utreds och utrustning anskaffas vid behov. 4.1.6 Höga byggnader Nuläge Byggnader som har fler än tre våningar men högst åtta våningar och i vilka reservutgången har ordnats genom räddningsverkets räddningsåtgärder finns i hela området, främst i Esbo och i Lojo. Hävare med integrerad stege i omedelbar beredskap finns på två brandstationer i Esbo och på brandstationen i Lojo. För närvarande kan man inte garantera att räddningsverket kan utföra räddning den yttre vägen i alla situationer, inte heller i Esbo och Lojo. Räddningsverksamhetens förutsättningar i ovanligt höga byggnader (mer än åtta våningar) har utvecklats och räddningsverksamheten har fått anvisningar i samarbete med grannområdena. Metoderna för räddningsarbete på hög höjd har underhållits och utvecklats och utbildning i dem har ordnats. Mål Aktionsberedskapen har planerats och byggts upp i samarbete med räddningsverken i huvudstadsregionen. För räddning av människor och effektivisering av släckningsarbetet är minst tre enheter med hävare med integrerad stege kontinuerligt bemannade. Plan för genomförande Aktionsberedskapen för räddningsinsatser i mycket höga byggnader och konstruktioner planeras, anvisningar för verksamheten utfärdas och beredskapen byggs upp i samarbete med grannområdena. Behovet av och bristerna i beredskapen av enheterna med hävare med integrerad stege utreds i enlighet med målen och riskerna före utgången av 2015 och utifrån detta vidtas nödvändiga åtgärder. Mer effektiva räddnings- och utrymningsarrangemang planeras för hus med en trappa och högst åtta våningar som saknar möjlighet till räddningsinsatser som utförs den yttre vägen med hjälp av hävare med integrerad stege.

43 Kunnandet av räddningsverkets förare av hävare med integrerad stege verifieras regelbundet. 4.1.7 Bekämpning av följdskador Nuläge Alla räddningsenheter kan inleda bekämpningen av följdskador; skydd av egendom, rökventilation och avlägsnande av vatten. I området finns dessutom två avtalsbrandkårer som är specialiserade på bekämpningen av följdskador som inleder bekämpningen i de mest krävande objekten som en del av räddningsverksamheten och som kan fortsätta bekämpningen efter att räddningsverksamheten har slutförts. Mål Bekämpningen av följdskador har ordnats så att åtgärderna inleds under pågående räddningsverksamhet och fortsätter utan avbrott efter att räddningsverksamheten har slutförts. Plan för genomförande Ett tillräckligt antal avtalsbrandkårer har specialiserat sig på bekämpning av följdskador och åtgärderna utförs i enlighet med anvisningen på så sätt att de kan inledas som räddningsverksamhet och fortsätta utan avbrott efter att räddningsverksamheten har slutförts. 4.1.8 Materiel och utrustning Nuläge Räddningsverket och avtalsbrandkårerna har modernt materiel till sitt förfogande. För att garantera driftssäkerheten och säkerheten i arbetet hålls materielen i gott skick. Personalen i huvudsyssla har 19 släcknings- och tankbilar till sitt förfogande. Samtliga bilar är under 10 år gamla. Personalen i bisyssla och avtalsbrandkårerna har 61 släcknings- och tankbilar. Samtliga bilar är under 20 år gamla. Släckningsbilarnas medelålder är 12 år. Materielen har utvecklats på så sätt att den kan tillgodose kraven i den föränderliga omvärlden. Materielcirkulationen har planerats på ett övergripande och flexibelt sätt, så att räddningsverkets drifts- och underhållskostnader har hållits under kontroll. Personalen har tidsenlig materiel och utrustning som uppfyller de arbetarskyddsföreskrifter som gäller deras arbetsuppgifter.

44 För att säkra kontinuiteten inom räddningsverksamheten finns ett tillräckligt antal reservmateriel och underhållet sköts i mån av möjlighet föregripande. Det finns 38 båtar och de har huvudsakligen införskaffats för oljebekämpningen. Båtarna och motorerna granskas årligen och på basis av granskningen definieras behovet av nyanskaffningar. De större oljebekämpningsbåtarna har förnyats eller byggts om under de senaste åren. Mål Räddningsmaterielen och utrustningen ska vara ändamålsenliga och funktionsdugliga. Det finns en tillräcklig reserv. Avtalsbrandkårernas materiel och utrustning följer brandkårsavtalen. Det ska vara möjligt att ersätta de räddnings-, tank- och röjningsenheter som är i omedelbar beredskap med en reservbil inom en timme från det att man upptäckt ett fel som äventyrar fordonets aktionsberedskap. Hävare med integrerad stege ska kunna ersättas inom två timmar från det att behovet observerats. Räddningsenheterna från de avtalsbrandkårer som sannolikt är först framme på områden i riskklasserna II och III ska kunna ersättas inom högst 12 timmar. De föregripande underhållsåtgärderna och reparationerna av räddningsmaterielen har genomförts på så sätt att materielen är borta från aktionsberedskap en så kort tid som möjligt. Det ska vara möjligt att inleda reparationen av fordon inom högst två vardagar från det att ett fel som äventyrar fordonets aktionsberedskap observerades. Plan för genomförande Prestandakraven på en släckningsbil, röjningsbil, tankbil och hävare med integrerad stege definieras före utgången av 2015. Förnyandet och cirkulationen av fordonsmaterielen genomförs planmässigt enligt målen. Onödiga fordon tas ur bruk och ersätts inte med nya. Vid anskaffning av båtar eftersträvas lösningar som ger en så lång användningstid som möjligt och uppfyller de operativa kraven inom räddningsverksamheten. Båtarnas livslängd definieras utifrån båtspecifika bedömningar av båtens skick. Tillräckligt antal reservbilar upprätthålls. Vid behov ska fordon flyttas till sådana områden där bristerna i aktionsberedskapen bäst kan korrigeras.

Granskningen av räddningsmaterielets och utrustningens funktionsskick ska utföras planenligt, så att personalen kan utföra sina uppgifter effektivt och säkert i den föränderliga omgivningen. Underhållet av räddningsutrustningen ska planeras på ett förutseende sätt och de funktionella kraven ska ingå i underhållsavtalen. 45 4.2 Bekämpning av oljeskador Nuläge Räddningsverket svarar för bekämpningen av oljeskador på land och oljefartygsskador på sitt verksamhetsområde och deltar på begäran också i bekämpningen av kemikaliefartygsskador. Räddningsverket styr även beredskapen för bekämpningen av oljeskador. Bekämpningen har ordnats enligt planen för bekämpning av oljeskador med bilagor och kompletterande planer. De punkter som gäller drifts- och anskaffningskostnaderna har kontrollerats 2013. Kommunerna i området svarar för bekämpningen i sitt område. Kommunerna har utsett en myndighet som svarar för skadeförebyggande åtgärder i kommunens område. Kommunernas olika myndigheter och inrättningar deltar vid behov i bekämpningen av oljeskador enligt planen. Räddningsverkets bekämpningsnivå bygger på gällande anvisningar. Planeringen av oljebekämpningen till havs bygger på ett scenario där det inträffar en oljeolycka på 30 000 ton i Finska viken. Räddningsverkets och statens bekämpningsenheter bör tillsammans kunna förhindra att ett vidsträckt oljebälte på havet når stranden och samla in oljan från oljebommarna. Räddningsverket har en verksamhetsmodell för oljebekämpning (Verksamhetsmodell SÖKÖ II), som utarbetades 2011. Verksamhetsmodellen omfattar anvisningarna för organisering av oljebekämpningsåtgärderna på stranden, insamling av skadligt avfall och samordning av transporterna vid stora oljeskador. Räddningsverket har en förhandsplan för utläggning av bommar. Räddningsverkets båt- och fartygsmateriel har förnyats under det gällande beslutet om servicenivå och båtarnas och fartygens åldersfördelning är för närvarande på en god nivå. Räddningsverket har fortsättningsvis stora brister i förmågan att ta emot insamlad olja. Samarbetsmodellen för bekämpning av oljefartygs- och kemikaliefartygsskador på Finska viken fastställdes 11.6.2007. Planen omfattar de sjöområden som tillhör Nylands och Sydöstra Finlands miljöcentraler, från Hangö till Vederlax. Målen bygger på Kalervo Jolmas övergripande utredning av utvecklandet av statens och kommunernas oljebekämpningsberedskap 2009 2018.

46 Mål Räddningsverket kan självständigt eller tillsammans med sina samarbetspartners inom 12 timmar lägga ut och ankra sammanlagt minst fem kilometer havs- och kustbommar. Ett angränsande räddningsområde kan bistås på så sätt att det finns cirka 10 kilometer ankrade havs- och kustbommar i det drabbade området inom 24 timmar från skadan. Räddningsverket har ordnat oljebekämpningen på land på så sätt att oljeläckan kan täppas till, oljan kan hindras från att spridas och den kan också samlas in. Plan för genomförande Oljebekämpningen anvisas personalresurser genom interna arrangemang på räddningsverket. Personalresurser inriktas särskilt på underhållet av den befintliga oljebekämpningsmaterielen. Kommunernas deltagande i oljebekämpningen och de skadeförebyggande åtgärderna utvecklas i samarbete med kommunerna, och färdiga verksamhetsmodeller skapas före utgången av 2018. Samarbetspartnerna inom oljebekämpningen i hela området kartläggs, och överenskommelser om samarbetsmetoderna görs. Oljebekämpningens funktion utvärderas i anslutning till processen för utvärdering av räddningsverksamheten. Räddningsverket deltar i projektet Vinter-SÖKÖ, som utvecklar bekämpningen av oljefartygsskador i vinterförhållanden. Insamlingsbehållarnas kapacitet dimensioneras i rätt förhållande till båtarnas insamlingskapacitet. Räddningsverkets bommateriel är till sin mängd och kvalitet lämplig i relation till målen före utgången av 2018. Grannområdenas hjälpinsatser planeras i samarbete med Egentliga Finlands och Helsingfors räddningsverk. Processerna för oljebekämpning och efterstädning beskrivs och tillvägagångsanvisningar uppgörs.

47 4.3 Beredskap för störningar Nuläge En störningssituation under normala förhållanden avser ett hot eller en händelse som äventyrar samhällets säkerhet, handlingsförmåga eller befolkningens levnadsmöjligheter och vars hantering förutsätter mera omfattande eller intensivare samverkan och kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer än vad som normalt är fallet. Räddningsverksamhetens ledningssystem och beredskap för störningar grundar sig på en daglig beredskap som stärks och utvidgas vid behov. Samarbetet mellan kommuner och olika myndigheter har planerats och tränats regelbundet. Räddningsverkets och dess samarbetspartners förmåga att handla i olika störningssituationer i samhället är för närvarande inte heltäckande. Tre brandstationer som är bemannade med heltidsanställd personal har för närvarande inte tillgång till reservkraft. Alla brandstationer som bemannas av heltidsanställd personal har reservbehållare för dricksvatten och på tre brandstationer finns mobila bränslebehållare. Mål Kontinuiteten i räddningsverkets funktioner har tryggats på så sätt att personalen, brandstationerna och materielen är funktionsdugliga även vid störningar och undantagsförhållanden. Plan för genomförande Beredskapsplanen, planerna och anvisningarna för olika olycksfallstyper och grunderna för handräckning till andra myndigheter görs upp och granskas under den period som beslutet om servicenivå är i kraft. Övningar inför storolyckor ordnas en gång vartannat år på så sätt att de aktörer som medverkar i insatserna vid olycksfallen är representerade i övningen. I de objekt som är skyldiga att uppgöra en plan för extern räddning ordnas övningar minst vart tredje år enligt en uppgjord plan. 4.3.1 Naturolyckor Nuläge Räddningsväsendet sörjer för sin del för den återkommande räddningsverksamheten vid naturolyckor. Väderfenomenen väntas bli starkare till följd av klimatförändringen. Under den föregående servicenivåbeslutsperioden har flera exceptionella väderfenomen inträffat.

48 Räddningsverket har berett sig på exceptionella väderfenomen, t.ex. på skador som orsakas av stormar, på skyfall, på översvämningar och på andra naturfenomen. Räddningsverket har i samarbete med kommunerna och andra samarbetspartner satsat på detta område bland annat genom att utvärdera de inträffade skadorna och ordna övningar, samt genom att systematiskt utveckla samarbetet med dessa aktörer. Räddningsverket deltar i uppgörandet av riskhanteringsplanen för översvämningar. Mål Verksamheten har planerats så att alla tillgängliga resurser utnyttjas, samtidigt som man upprätthåller beredskap för andra brådskande olyckssituationer. Räddningsverket har tillsammans med kommunerna utvecklat räddningsverkets och kommunernas ledning under störningar, kriskommunikation och kommunikation om olycksfall. Man har kommit överens om en enhetlig verksamhetsmodell för skapande, förmedling och upprätthållande av en gemensam lägesbild och tränat verksamheten. Plan för genomförande Räddningsverket utfärdar en anvisning för väderfenomen under 2014. I anvisningen planeras utnyttjandet av olika organisationer vid allvarliga störningar. Beredskapen att utnyttja JOTKE-systemet vid upprätthållandet och förmedlingen av situationsbilden förbättras. Räddningsverket utfärdar anvisningar för hantering av uppdragen då det uppstår rusning i nödcentralen. Systemet för tillkallande av kommunernas ledning och räddningsverkets kontaktpersoner hålls uppdaterat. 4.4. Undantagsförhållanden och befolkningsskydd Undantagsförhållanden är de situationer som fastställs i beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd, och som inte kan hanteras med myndigheternas regelmässiga befogenheter eller resurser. Förberedelserna av verksamheten under undantagsförhållanden och andra åtgärder i syfte att säkerställa en så störningsfri verksamhet som möjligt har planerats i räddningsverkets beredskapsplan. Räddningsverkets räddningsverksamhet under undantagsförhållanden bygger på de system som införts för normala förhållanden.

I en situation som kräver skydd har man förberett sig på att inrätta ledningscentralen för undantagsförhållanden i skyddade lokaler i Esbo. Räddningsverket har också kapacitet att flytta ledningscentralen för undantagsförhållanden till Lojo. Räddningsverket svarar för sin del för uppgifter i anslutning till befolkningsskydd och upprätthåller den beredskap som dessa uppgifter förutsätter och sammanpassar olika myndigheters och andra medverkande aktörers verksamhet inom räddningsverksamheten under undantagsförhållanden. Evakueringsplaner har gjorts upp i samarbete med kommunerna och de övriga parterna i området. Räddningsverket sörjer för organiseringen av den egna beredskapen och för samarbetet med de myndigheter och aktörer som i räddningslagen åläggs skyldighet att ta del i beredskapsåtgärder som anknyter till befolkningsskyddet. 49 4.4.1. Undantagsförhållanden Nuläge Enligt räddningslagen ska räddningsväsendets myndigheter förbereda sig på att sköta sin verksamhet under undantagsförhållanden med tillräckliga planer och förberedelser genom att utbilda och avsätta personal samt ledning och specialpersonal inom befolkningsskyddet för uppgifter under undantagsförhållanden, genom att se till att lednings-, bevaknings- och larmsystem inrättas och upprätthålls, genom att skapa beredskap för evakuering och genom att ombesörja även andra motsvarande åtgärder. Räddningsverket ombesörjer samordning av verksamheten under och planerna för undantagsförhållanden i anslutning till räddningsverksamheten. För ledning av den egna beredskapen under undantagsförhållanden har området indelats i skyddsdistrikt, skyddsavsnitt och skyddsunderavsnitt. Deras personal är i huvudsak avdelad och utbildad. Varje kommun, myndighet, ämbetsverk och inrättning svarar för att avdela och utbilda den personal och reservera de byggnader och material som behövs för befolkningsskyddsuppgifterna under undantagsförhållanden. Räddningsverket stöder den utbildning av kommunernas ledning som staten ansvarar för. Det allmänna syftet med befolkningsskyddet är att befolkningen skyddas mot olyckor och övriga faror samt för olika risker i undantagsförhållanden så att man inte riskerar liv på grund av bristfälliga skyddsmöjligheter. Beträffande undantagsförhållanden är målet att skydda befolkningen så bra som möjligt med realistiskt genomförbara arrangemang och utgifter.

I centralorterna i områdets kommuner och även i andra tätorter i de största kommunerna har man placerat fast installerade befolkningslarm som är avsedda att för att varna invånare som rör sig utomhus. Utanför larmens hörbarhetsområde används mobila larm. Enligt statistiken för 2012 nås 80 procent av kommunernas invånare med de fasta befolkningslarmen. Skyddsmetoder vid olyckor och andra farliga situationer under normala förhållanden är att ta skydd i bostäder och andra lokaler inomhus samt evakuering. Under undantagsförhållanden förbereder man sig att i enlighet med riskbedömningarna och hoten skydda befolkningen i befintliga befolkningsskydd eller inomhus i lokaler som ger ett så bra skydd som möjligt eller genom evakuering. Inom räddningsväsendets område har Esbo och Grankulla antalsmässigt tillräckligt många befolkningsskyddsplatser för alla kommuninvånare. En del av skyddsplatserna finns i arbetsplatsernas befolkningsskydd. I glesbygder finns skyddsplatser i allmänhet inte, och i dessa områden ska man förbereda sig på att ta skydd inomhus och i mån av möjlighet i tillfälliga skydd. I de övriga kommunerna varierar situationen beroende på kommunernas byggnadsbestånd. Under undantagsförhållanden leds, övervakas och samordnas beredskapsåtgärderna av statsrådet samt av ministerierna, som svarar för sina respektive förvaltningsområden. Kommundirektörerna svarar för beredskapen och beredskapsplaneringen i sina kommuner, inklusive beredskapen för undantagsförhållanden. Läget inom beredskapsplaneringen i kommunerna i området är varierande. Under räddningsverkets samordning har man centralt ordnat branschspecifika beredskapsplaneringsseminarier för kommunerna i området. Mål Undantagsförhållandena har beaktats i räddningsverkets beredskapsplan och planen är uppdaterad. Arrangemangen för undantagsförhållanden har planerats i samarbete med olika myndigheter och aktörer. Systemet av fast installerade befolkningslarm för att varna befolkningen vid fara eller olycka har dimensionerats utifrån hoten så att systemet är tillräckligt och ändamålsenligt.. Plan för genomförande Planen för utveckling av befolkningslarmsystemet fullbordas före utgången av 2014, och systemet för befolkningslarm utvecklas årligen i enlighet med planen. Hotbedömningen för undantagsförhållanden uppdateras före utgången av 2015. Räddningsverkets beredskapsplan förnyas före utgången av 2016. 50

51 Undantagsförhållandena beaktas i beredskapsplanen även i fortsättningen. Områdesindelningen beträffande egen beredskap uppdateras i samarbete med kommunerna. 4.4.2. Befolkningsskyddssituationer Nuläge I syfte att skydda befolkningen och effektivisera ledningen av befolkningsskyddet grundar räddningsverket och kommunerna i en befolkningsskyddssituation ledningscentraler samt befolkningsskyddsformationer för utförande av bl.a. släcknings-, räddnings-, första hjälpen-, underhålls-, röjnings- och rengöringsuppgifter eller andra jämförbara uppgifter som är nödvändiga för att skydda befolkningen. I en befolkningsskyddssituation ska befolkningen eller en del av befolkningen i ett bestämt område förflytta sig till ett annat område, om det är nödvändigt med tanke på befolkningens säkerhet. Räddningsverket har uppgjort evakueringsplaner i samarbete med kommunerna och de övriga parterna i området. Räddningsverket har reserverat personal, materiel och lokaler. Behovet av utrustning och materiel är delvis odefinierat och det finns brister. Mål Reservationerna av personal, lokaler och fordon är uppdaterade. Behovet av materiel har definierats och det har anskaffats eller reserverats. Anvisningar för verksamheten i räddningsväsendets ledningscentral för undantagsförhållanden och kommunernas ledningscentraler och för samarbetet mellan dem har utfärdats. Plan för genomförande Räddningsverket uppdaterar räddningsverkets och avtalsbrandkårernas personreserveringar med högst två års intervaller. Material- och lokalreserveringar uppdateras vid behov med högst fyra års intervaller. Kommunerna definierar sina egna reserveringar och svarar för dem. Vid behov ger räddningsverket stöd vid uppgörandet av reserveringarna. Dimensioneringen och grundandet av de befolkningsskyddsformationer som är på räddningsverkets ansvar samt dimensioneringen av den materiel som dessa formationer behöver fastställs utifrån hotbedömningen och behoven under undantagsförhållanden före utgången av 2017.

52 Planeringen av dimensioneringen och grundandet av kommunernas befolkningsskyddsformationer ges stöd åren 2016 och 2017. Som stöd används hotbedömningen för undantagsförhållanden. En anvisning om samarbetet mellan räddningsväsendets ledningscentral för undantagsförhållanden och ledningscentralerna för kommunerna i området uppgörs under 2017. 5. Prehospital akutsjukvård Nuläge Inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) har organiseringen av akutsjukvårdstjänster gjorts för varje sjukvårdsområde. Inom Västra Nylands räddningsverks område finns tre organiseringsområden: Jorv (Esbo, Grankulla och Kyrkslätt), Lojo (Högfors, Lojo, Sjundeå och Vichtis) samt Västra Nyland (Hangö, Ingå och Raseborg). Räddningsverket producerar på Jorvs område i första hand brådskande akutvårdstjänster, enligt samarbetsavtalet med sjukvårdsdistriktet och beslutet om servicenivån för akutvården. För icke brådskande medborgaruppdrag med D-risk ansvarar en privat tjänsteproducent och för förflyttningstransporter mellan anstalter svarar HNS Logistik. Lojo sjukvårdsområde producerar själv fältchefstjänster för akutvården och en privat tjänsteproducent svarar för ambulansverksamheten fram till 2017. I västra Nyland fortsattes gamla avtal med privata sjuktransportföretag fram till slutet av 2014. Räddningsverket har ingått avtal om första responsverksamhet med sjukvårdsdistrikten samt med avtalsbrandkårer som sjukvårdsdistrikten har godkänt för uppgiften. Ordinarie räddningsenheter samt enheter inom avtalsbrandkårerna sköter om första responsverksamheten inom hela området. Personalen rekryteras enligt hälso- och sjukvårdslagen samt enligt de behörighets- och kompetenskrav som sjukvårdsdistriktet har definierat. Personalen på primär- och vårdnivå samt fältchefer inom akutvården ska varje kalenderår delta i en regelbunden utbildning som sjukvårdsdistrikten ordnar (på primärnivå minst två dagar per person/år, på vårdnivå minst tre dagar per person/år samt för fältchefer inom akutvården minst fyra dagar per person/år). Räddningsverkets lägescentral stöder för sin del akutvårdens operativa och administrativa verksamhet.

53 Akutvårdstjänstens kostnader ingår inte i räddningsväsendets kostnader. Mål Den prehospitala akutsjukvården är ordnad enligt en samarbetsmodell för hela området senast 1.1.2018. Prehospitala akutvårdstjänster som räddningsverket producerar ordnas enligt samarbetsavtalet, beslutet om servicenivå för akutvården som sjukvårdsdistriktet gjort samt anvisningar av ansvariga läkare inom akutvården. Sjukvårdsdistriktet och räddningsverket utvärderar och planerar tillsammans framtida resursbehov för akutvården. Räddningsverket svarar enligt avtalen för den prehospitala akutsjukvården inom hela området och det utvecklas i samarbete med sjukvårdsområdena Fältchefsverksamheten inom akutvården samt akutvården på primär- och vårdnivå utvecklas i samarbete med sjukvårdsdistriktet. Man utarbetat en plan för kvalitetskontoroll och patientsäkerhet och med hjälp av planen sätts konkreta mål för verksamheten. Regelbunden utbildning ordnas av verksamhetsstället samt sjukvårdsdistriktet, och kompetensen mäts med hjälp av olika metoder. Ett kontinuerligt system för arbetshandledning och defusing är i bruk. Plan för genomförande En plan för genomförande uppgörs tillsammans med Västra Nylands sjukvårdsområde år 2014 och verksamheten inleds 1.1.2015. Målet är att uppgöra en plan för genomförande tillsammans med Lojo sjukvårdsområde under 2017 och inleda verksamheten 1.1.2018. Därefter fortsätter man med en plan för den prehospitala akutsjukvården tillsammans med Jorvs område från 1.1.2018. Målsättningen är att inrätta en ny enhet för prehospital akutsjukvård på Jorvs område från 1.1.2015. En plan för kvalitetskontroll och patientsäkerhet för den prehospitala akutsjukvården uppgörs under 2014 och med stöd av den sätts de konkreta målen för verksamheten 2014 2017. En årlig utbildningsplan för varje kalenderår görs upp och genomförandet av utbildningarna följs upp kontinuerligt. Planeringen och genomförandet av utbildningarna görs i samarbete med sjukvårdsdistriktet.

54 Varje kalenderår ordnas regelbunden arbetshandledning för personal inom akutsjukvården och defusing-tillfällen för hela personalen enligt behov. Målet är att få avtalsbrandkårer som larmas i depåberedskap att bli brandkårer med förstavårdsenheter. 6. Möjliggörande av funktionsförmågan 6.1. Tryggande av kontinuiteten Det strategiska målet för beslutet om servicenivån under perioden 2014 2017 är att trygga funktionernas kontinuitet. I detta ingår att trygga räddningsverkets egen kontinuitet och vid behov även att stöda kundernas och intressegruppernas kontinuitetsplanering. Räddningsverkets kontinuitetshantering och beredskap bygger på arrangemang för normala förhållanden som också skapar grunden för beredskapen under undantagsförhållanden och för verksamhetens kontinuitet. Kontinuitetshantering är en process genom vilken det är möjligt att identifiera hot mot verksamheten och hotens konsekvenser och skapa en heltäckande verksamhetsmodell för hantering av funktionsförmågan. Nuläge Räddningsverket har en beredskapsplan som för sin del är avsedd att säkerställa att räddningsverkets uppgifter kan fullgöras även vid störningar och under undantagsförhållanden. Räddningsverkets beredskapsplan fastställdes 2008, varefter den har uppdaterats årligen vid behov. Mål Räddningsverkets kärnfunktioner och nödvändiga stödfunktioner har tryggats så att de grundläggande uppgifterna kan utföras så väl som möjligt i alla lägen. Plan för genomförande Genom räddningsverkets grunduppgifter görs en riskkartläggning och en plan för nödvändiga korrigerande åtgärder. Målet är att utrusta alla brandstationer som har heltidsanställd personal med reservkraftverk.

55 Bränsle- och reservdelsförsörjningen under störningssituationer planeras före utgången av 2015. 6.2. Personal, kompetens och arbetshälsa Personalstrukturen och verksamhetsprinciperna måste förnyas eftersom personalen åldras och en allt större andel av personalen i framtiden därför inte är lämpad för de allra tyngsta räddningsuppdragen. Berättelsen om Esbo, dvs. Esbo stads nya strategi för åren 2013 2018, har som mål att arbetsgemenskaperna är kända för sin uppskattande interaktion och för den välmående personalens kunnande och engagemang. Ett strategiskt mål för beslutet om servicenivån för perioden 2014 2018 är att säkerställa personalens kunnande och arbetshälsa. Räddningsverkets värde "professionellt" avser bl.a. kontinuerlig och expanderande kompetensutveckling. Nuläge Räddningsverket har en personalplan som uppdateras och fastställs årligen samtidigt med budgeten och verksamhetsplanen. Räddningsverket har deltagit i undersökningen KOMMUN 10, som har kartlagt bl.a. arbetshälsan. Kompetensen upprätthålls och utvecklas på alla personalnivåer. Räddningsverkets personal har möjlighet att utnyttja de personalförmåner för utbildning som Esbo stad erbjuder. Grundutbildningen och fortbildningen av avtalsbrandkårernas medlemmar har planerats i samarbete med Nylands räddningsförbund och Finlands svenska brandoch räddningsförbundet. Vid räddningsverket eller i dess närmaste omgivning finns inte så många övningsplatser eller övningsområden som utvecklingen av personalens tekniska kompetens kräver. Räddningsverket har tills vidare lyckats hitta andra arbetsuppgifter inom räddningsverket för anställda med nedsatt arbetsförmåga och en utredning om åtgärderna gjordes hösten 2012. Det fyra år långa projektet "Noll olycksfall som ingår i programmet för arbetshälsa och chefsarbete i serviceyrken (PATE) har startat. Projektets mål är att minska antalet olycksfall i arbetet och på arbetsresorna inom serviceyrken till så låg nivå som möjligt, nära noll.

56 Mål Räddningsverket använder ett fungerande system för ledning av kompetensen. Atmosfären på arbetsplatsen är öppen, förtroendefull och uppskattande. Räddningsverkets och avtalsbrandkårernas personal är motiverad, mår bra och har den kompetens och arbetsförmåga som uppdragen förutsätter. Sjukledigheter och olycksfall i arbetet har minskat och antalet olyckfall år 2018 är noll. Antalet olycksfall i arbetet har minskat med hälften jämfört med 2012. Arbetsrotationen vid räddningsverket är flexibel och stöder arbetsorken. Processerna för behandling av personalärenden är fungerade och arbetsfördelningen tydlig. Plan för genomförande Kompetensnivåerna definieras. Målnivåerna för kompetensen i olika arbetsuppgifter utarbetas och enligt dessa uppgörs individuella utvecklingsplaner för personalen. Kompetensen utvecklas planmässigt enligt en årlig utbildningsplan för personalen och den plan för personlig utveckling som utarbetas i samband med utvecklingssamtalen. För medlemmarna i avtalsbrandkårernas larmenheter görs en kartläggning av kompetensen före utgången av 2015. Avtalsbrandkårernas utbildning planeras och förverkligas så att personalen har tillräcklig kunskap och kännedom för att kunna utföra sina uppgifter på ett tryggt sätt. Varje år utförs granskningar av utbildningen i några avtalsbrandkårer. Räddningsverkets interna praxis för växelverkan utvärderas och utvecklas före utgången av 2014. Personalutbildningen är regelbunden. Innehållet anpassas enligt förändringar i omvärlden. Ett system för uppföljning av personalutbildningen införs senast under första hälften av 2016. Kompetensen och förenhetligandet av verksamheten utvecklas regelbundet tillsammans med samarbetspartner. Räddningspersonalens fysiska arbetsförmåga testas regelbundet och i enlighet med det riksomfattande testsystemet.

57 Tillsammans med personalhälsovården utreds möjligheterna att få tillgång till en ordinarie idrottshandledare. Räddningsverkets kvalitativa och kvantitativa behov inom personalhälsovård fastställs före utgången av 2014. En plan för utvecklandet av personalhälsovården görs upp före utgången av 2015. Räddningspersonalens behov av ett övningsområde för tekniska färdigheter och utbildningsplatser kartläggs före utgången av 2014. En plan för genomförande av övningsområdena och utbildningsplatserna görs upp före utgången av 2015. Arbetsrotationen och de alternativa arbetsuppgifterna inom räddningsverket utvecklas. Användningen av modellen för tidigt stöd effektiviseras. Behandlingen av personalärenden är enhetlig med de beskrivna processerna. Processerna har passats ihop och ansvarsfördelningen gjorts före utgången av 2015. Det förberedande ledarskapets och det dialogiska ledarskapets principer förverkligas i all ledning och allt chefsarbete. Åtgärder i enlighet med PATE-programmet genomförs. 6.3. Utvärdering av verksamheten och förbättring av kvaliteten Nuläge Beredskapen för räddningsverksamhet, räddningsverksamheten och ledningen av räddningsverksamheten med stödfunktioner bedöms i enlighet med systemet för utvärdering av räddningsverksamheten genom självutvärdering eller av en extern aktör. Den respons som erhålls utifrån utvärderingen utnyttjas för att utveckla räddningsverksamheten och räddningsverkets processer. Arbetet med att utveckla akutvårdens kvalitetssystem har inletts. Vid förebyggande av olyckor sker kvalitetsutvärderingen genom utvärderingar av slumpmässigt valda inspektionsprotokoll och brandsyner samt utifrån inkommen respons. Avtalsbrandkårerna utför självutvärdering och utvärderas av räddningsverket. Processutvärderingarna är i olika skeden. Mål Räddningsverket har ett enhetligt system för utvärdering av verksamheten och för förbättringar i kvaliteten.

Plan för genomförande Ett gemensamt system för utvärdering av verksamheten och förbättringar av kvaliteten har utarbetats före utgången av 2017. 58 6.4. Stöd för kommunernas funktioner I enlighet med kommunallagen sköter kommunen de uppgifter som den har åtagit sig med stöd av självstyrelsen och som stadgas för den i lag. Kommunen ska också sträva efter att främja sina invånares välfärd och en hållbar utveckling inom sitt område. Enligt beredskapslagstiftningen ska kommunerna med beredskapsplaner och förberedelser av verksamhet som genomförs under undantagsförhållanden samt andra åtgärder säkerställa att kommunernas uppgifter sköts så väl som möjligt även under undantagsförhållanden. I enlighet med räddningslagen ska räddningsväsendet och räddningsverket i området stöda beredskapsplaneringen i en kommun som tillhör räddningsväsendets område, om man avtalat om detta med kommunen. Nuläge Enligt instruktionen för direktionerna inom affärsverkssektorn i Esbo stad är det en särskild uppgift för räddningsväsendets direktion att koordinera beredskapsplaneringen och bistå räddningsväsendets avtalskommuner i ordnandet av beredskap för storolyckor, störningstillstånd och undantagstillstånd. En av räddningsverkets uppgifter är att stöda beredskapsplaneringen och beredskapsåtgärderna i kommunerna på räddningsverkets verksamhetsområde. Denna uppgift har lyfts fram som ett av räddningsverkets viktigaste utvecklingsmål från år 2009 framåt. Räddningsverket har centralt ordnat regionala beredskapsplaneringsseminarier för kommunernas allmänna beredskapsplanering och centralförvaltning. Motsvarande seminariehelheter kommer att ordnas också för kommunernas tekniska sektorer och miljösektorer, social- och hälsovårdsväsenden och bildningssektorer. Räddningsverket har bland befälen utsett kontaktpersoner som stöder kommunernas ledningsgrupper i krissituationer. Kommunerna i området har i sin tur utsett beredskapskontaktpersoner som håller kontakt med räddningsverket. Räddningsverkets lägescentral upprätthåller ett sms-system med vilket det är möjligt att hålla ansvarspersonerna informerade om exceptionella situationer som drabbat eller hotar kommunen.

Även kommunerna i området och andra myndigheter kan utnyttja sms-systemet på motsvarande sätt. Med separat överenskommelse kan räddningsverket inom ramen för sina resurser stöda och bistå kommunernas verksamhet även på andra sätt. I dessa fall bedöms huruvida tjänsten är avgiftsfri eller avgiftsbelagd från fall till fall tillsammans med kommunen. Sådana situationer kan vara exempelvis teknisk övervakning av fastigheter i samarbete med vissa kommuner samt stöd vid anskaffning av VIRVEtelefoner och utbildning av användarna. Mål Räddningsverket har gett kommunerna stöd på så sätt att kommunerna är förmögna att identifiera sina beredskapsbehov, observera risker och hotmodeller i verksamheten, reagera på ett ändamålsenligt sätt i situationer som kräver åtgärder och utveckla sin beredskap självständigt. Plan för genomförande Under perioden 2014 2015 ordnar räddningsverket centralt regionala beredskapsplaneringsseminarier för kommunernas tekniska sektorer, miljösektorer, social- och hälsovårdsväsenden och bildningssektorer. Räddningsverket stöder även kommunernas egna beredskapsövningar efter behov, deltar i de säkerhetsansvariga personernas möten och medverkar aktivt i ledningsgrupperna för kommunernas beredskapsplanering samt stöder vid behov inledandet av deras arbete som en del av de kommunala ledningsgruppernas normala arbete. 59 6.5. Lokaler I en undersökning som gjordes 2010 utreddes förmågan av räddningsverken i Västra Nyland, Mellersta Nyland, Östra Nyland och Helsingfors att nå olycksplatser med det dåvarande nätverket av brandstationer inom de målsatta tider som fastställs i anvisningen om aktionsberedskap (Inrikesministeriet 2003). Vidare bedömdes hur många brandstationer räddningsverken behöver i framtiden och var brandstationerna ska placeras. År 2012 utgavs en ny anvisning för planering av räddningsväsendets aktionsberedskap (Inrikesministeriet 2012). I samband med detta förnyades även den riskklassificering som används för dimensioneringen av räddningsväsendets servicenivå. Till följd av att riskklassificeringen förnyades uppdaterades nåbarhetsanalyserna så att de motsvarar nuläget. I utredningen granskades brandstationsnätverket i hela HIIKLU-området (Västra Nyland, Mellersta Nyland, Östra Nyland, Helsingfors) som en helhet. I utredningen uppskattades kalkylmässigt olika områdens nåbarhet i det nuvarande

60 brandstationsnätverket. Som jämförelsepunkt användes riskklassificeringen och nåbarhetskriterierna i anvisningen om planeringen av räddningsväsendets aktionsberedskap (Inrikesministeriet 2012). Utöver kartläggningen av nuläget strävar man också efter att bedöma vilka förändringar befolkningstillväxten och byggandet orsakar i riskklasserna och vilken inverkan de har på uppfyllandet av nåbarhetskraven. Ytterligare ett mål är att göra hypotetiska analyser av effekterna av förändringarna i stationsnätverket. Nuläge Lokaler som är avsedda för räddningsväsendet har byggts och kommer att byggas på så sätt att tjänsterna för förebyggande av olyckor, räddningsverksamhet och prehospital akutsjukvård som produceras åt kunden i huvudsak produceras som närtjänster från brandstationerna på hela räddningsväsendets område. I enlighet med avtalet om samarbete inom räddningsväsendet svarar varje kommun på sitt område för att räddningsverket anvisas de lokaler som behövs. Räddningsverket hyr de lokaler som behövs i första hand av kommunerna i området. I anslutning till detta tillämpas enhetliga grunder för fastställande av hyran. Räddningsverkets direktion fastställer behovet av lokaler vid ombyggnad av fastigheter och genomförande av nya investeringar. Direktionen lämnar dessutom årligen nödvändiga framställningar till kommunerna i området. Räddningsverket har i praktiken 11 brandstationer som är bemannade med heltidsanställd personal till sitt förfogande. Personalen på dessa brandstationer är i omedelbar larmberedskap. Dessutom har räddningsverket en brandstation där deltidsanställd personal svarar för larmberedskapen. Huvuddelen av personalen på centralbrandstationen i Esbo har flyttat till tillfälliga lokaler i Hagalund medan stationens räddnings- och akutvårdsenheter har flyttat till olika brandstationer i Esbo. Personalen på Karis brandstation har flyttat till tillfälliga lokaler på grund av problem med inomhusluften. För närvarande finns det 40 avtalsbrandkårer i området. Avtalsbrandkårerna verkar i egna lokaler, i lokaler som hyrts av kommunerna eller i räddningsverkets brandstationer med heltidsanställd personal. För de lokaler som ägs av avtalsbrandkårerna och som är i räddningsväsendets användning betalas fastighetsersättning i enlighet med brandkårsavtalet. Vad gäller nya lokaler eller lokaler som ska byggas om bedöms räddningsväsendets behov i anslutning till ansökan om stöd från brandskyddsfonden och uppdatering av brandkårsavtalet. Projektet för att bygga och utvidga Esbo centralbrandstation har avancerat till planeringsskedet. Behovsutredningar har godkänts för nya brandstationer i Esboviken och Karis. De nya stationerna skulle betjäna de framtida behoven bättre. Vidare har

behovsutredningar om förändring och ombyggnad av Billnäs FBK:s, Vichtis FBK:s och Tenala brandstationer godkänts. Mål Mängden och placeringen av lokaler som räddningsverket använder och av avtalsbrandkårers lokaler som räddningsväsendet använder är ändamålsenliga. Lokalerna är sunda och trygga och de uppfyller de operativa kraven. Plan för genomförande En plan beträffande behovet av brandstationer och placeringen av dem uppgörs med stöd av utredningen av riskområdenas utveckling och rapporten Brandstation 2040 före utgången av 2014 i samarbete med räddningsverken i Nyland. Planeringen av programmen för årliga reparationer och ombyggnadsprojekt förbättras i samarbete med fastigheternas ägare. Systemen för passerkontroll förenhetligas före utgången av 2014. I verksamheten beaktas den nationella kriteriesamlingen för säkerhetsauditering (KATAKRI). All oljebekämpningsmateriel och utrustning som är i bruk ska ha ändamålsenliga förvarings- och lagerlokaler. Lokaler som är avsedda för lagring av oljebekämpningsutrustning är i oljebekämpningens besittning. Fastigheternas tekniska värden ska granskas före utgången av 2014. Grunderna för fastställande av hyror och fastighetsersättningar ska förenhetligas före utgången av 2014. 61 6.6. Underhåll och logistiska funktioner Med rätt inriktade föregripande underhållsåtgärder kan man upprätthålla driftssäkerheten, säkerheten och tillgängligheten. Hanteringen av materielen under hela dess livstid bygger på en systematisk inriktning av underhålls- och reparationsåtgärderna. Därvid beaktas användningen av egna resurser i förhållande till externa tjänster. Nuläge Genom övervakning, underhåll och logistiska funktioner strävar räddningsverket efter att säkerställa anordningarnas och systemens funktionsförmåga och säkerhet under normala förhållanden, störningar och undantagsförhållanden.

62 Användarna deltar i underhållet vid sidan av den personal som har underhåll som huvudsyssla. Användarna kontrollerar och underhåller anordningarna och systemen dagligen, veckovis och efter användning och underrättar underhållspersonalen om eventuella fel. Mål Underhållsverksamheten har utvecklats i riktning mot föregripande underhåll och övervakning, vilket betonar driftssäkerheten. Anordningarnas och systemens funktionsförmåga och trygghet har säkerställts. Plan för genomförande Datasystemet för underhåll tas i bruk före utgången av 2014. Ett kvalitetssystem tas i bruk före utgången av 2016. Ändamålsenliga underhållsåtgärder och reparationer koncentreras till de nya lokalerna på centralbrandstationen. 6.7. Datasystem och datanätverk Nuläge Centrala datasystem är brandsynssystemet, ledningssystemen för räddningsverksamheten och den prehospitala akutsjukvården och systemet för planering av arbetspassen. System som stöder styrningen och samarbetet i räddningsbranschen är de riksomfattande systemen för resurs- och olycksfallsdata, lägesbildssystemet och IP-nätet mellan räddningsverken. Utöver dessa datasystem använder räddningsverket administrativa datasystem som stödfunktionerna behöver samt grundläggande IT-tjänster som produceras av Esbo stad. Övergången till räddningsverkets gemensamma fältledningssystem har inletts. Inom akutsjukvården används också ett elektroniskt patientdatasystem. Räddningsverkets räddningsbilar, ambulanser och ledningsbilar som är bemannande med ordinarie personal har utrustats med fordonsdatorer med ändamålsenliga programvaror för ledning. Avtalsbrandkårernas fordon eller och andra fordon som används för räddningsverksamhet har i huvudsak utrustats med kommunikationsutrustning och en navigator som integrerats med kommunikationsutrustningen.

63 Lägescentralen använder en kontrollrumvy för ledningssystemet och ett sms-system för att följa upp läget och förmedla larmuppgifter. Under servicenivåbeslutsperioden kommer det att ske omfattande förändringar i datasystemen och datanätverken. Under perioden färdigställs bl.a. nödcentralsverkets nya datasystem (ERICA), och i anslutning till detta förnyas räddningsverksamhetens fältledningssystem (PEKE) till det gemensamma fältledningssystemet för flera myndigheter (KEJO). Projektet för det centrala datalagret för räddningsväsendet (VARANTO) har inletts. Specifikationen av datanätverket KY, som anknyter till kommunförbindelserna, samt det riksomfattande säkerhetsnätverket (TUVE) inleds. Mål En fungerande och kostnadseffektiv helhet av datasystem finns till förfogande. Datasystemens funktionsförmåga och datasäkerhet är säkerställda. Systemen är tidsenliga, lätta att använda och lämpliga för verksamheten. Plan för genomförande Räddningsverket deltar i Esbo stads utveckling av verksamheten enligt ICTverksamhetsmodellen. Räddningsverket deltar i utvecklingen av det riksomfattande informations- och datasystemet för räddningsverksamhet. I fråga om datasäkerheten iakttas myndigheternas krav och tillräcklig datasekretess i enlighet men Esbo stads och statens bestämmelser. Räddningsverksamhetens fältledningssystem (PEKE) tas i bruk före utgången av 2014. En utbildnings- och ibruktagningsplan för myndigheternas gemensamma fältledningssystem (KEJO) uppgörs före utgången av 2015 och genomförandet inleds 2016. 6.8. Upprätthållandet av lägesbilden och kommunikationssystemen Lägesbilden avser medvetenhet om de rådande omständigheterna. Lägesbilden ger räddningsväsendet en övergripande bild om vad som hänt, vad som håller på att hända och vad som kommer att hända. I lägesbilden ingår även en reatidsbild av händelserna här och nu.

Nuläge Räddningsverket har en lägescentral som är i kontinuerlig beredskap och som för sin del upprätthåller lägesbilden. Då räddningsverkets ledningscentral grundas fortsätter lägescentralen som ledningscentralens kommunikationscentral. För kommunikationen används i första hand myndighetsnätverket Virve och de kommersiella nätverken. Dessutom har räddningsverket ett eget larmsystem som gör det möjligt att ge larm och utrop på brandstationerna, varna befolkningen och larma avtalsbrandkårerna från både nödcentralen och lägescentralen. Mål Räddningsverket har hela tiden tillgång till en aktuell lägesbild och upprätthållande av den samt kommunikations- och datasystem för informationsspridning. Lägescentralen sköter uppgifter som hör till räddningsverket, men som tidigare sköttes av nödcentralen och upprätthåller för sin del nödcentralens datasystem. De kommunikationsanläggningar, nätverk och larmsystem som används är moderna, lättanvända och lämpliga för verksamheten. Larmsystemets uppgifter är uppdaterade. Lägescentralen samlar uppgifter som behövs för lägesbilden och förmedlar dem på ett sätt som gynnar hela räddningsverket och alla kommuner i dess område. Plan för genomförande De förändringar i kommunikations- och larmförbindelserna samt uppdateringen av filerna som förändringarna i nödcentralerna innebär genomförs 2014. En utvecklingsplan för kommunikations- och larmtrafiken uppgörs före utgången av 2014. Inmatningen av uppgifter i nödcentralssystemet (ERICA) inleds före utgången av 2014 och systemet tas i bruk före utgången av 2016. Lägescentralens uppgifter vid identifierade olycksfallstyper och störningssituationer har definierats före utgången av 2015. Information om larmsystem är alltid aktuella. 64

65 7. Verksamhetssätt och ledning 7.1. Räddningsverkets planer och anvisningar Fristen för planeringen av verksamheten varierar beroende ledarskapsnivån. För den högsta ledningen är fristen minst lika lång som hela servicenivåbeslutsperioden. En god beredning av planerna och bedrivandet av det samarbete som behövs förutsätter en tillräcklig framförhållning och uppgörandet av tidtabeller. En plan uppdateras och förnyas ofta på ett sätt som antecknats i själva planen, och även detta kräver god administration. Nuläge Räddningsverket har uppgjort de lagstadgade planerna, såsom tillsynsplanen, släckvattenplanen och oljebekämpningsplanen och har också övriga planer som behövs. Räddningsverket har en anvisning om verksamhetssätt, ledning och chefsarbete. I ett affärsverk förutsätts också många årliga planer såsom verksamhetsplan, personalplan, ekonomiplan och investeringsplan. Räddningsverket har anvisningar på tre olika nivåer: verksanvisningar, verksamhetsanvisningar och metodanvisningar. Ett förfarande för uppgörandet av anvisningar har fastställts i syfte att styra verksamheten och stöda chefsarbetet. Då en anvisning bereds strävar man efter att samarbeta med intressentgrupper. Målet är att anvisningarna innehållsmässigt motsvarar anvisningarna hos de övriga räddningsverken, särskilt då anvisningen påverkar en tjänst som tillhandahålls kunder. Vidare ska anvisningarna i princip ligga i linje med de anvisningar som utfärdats av Esbo stad. Mål Räddningsverkets planer och anvisningar är aktuella och motsvara den förändrade omvärlden. Planerna och anvisningarna har uppgjorts med framförhållning och i gott samarbete med olika parter. Plan för genomförande Processen för uppgörandet av planer beskrivs och en tidtabell för detta tas fram för att garantera en högklassig beredning. Anvisningen om verksamhetssätt, ledning och chefsarbete har uppdaterats före utgången av 2017. Hela personalen deltar i beredningen.

66 7.2. Kommunikation Förutom räddningsverkets interna och externa kommunikation har räddningsverket bl.a. följande specialområden: information om olyckor och faror, kommunikation mellan flera myndigheter, säkerhetskommunikation samt servicekommunikation dygnet runt i lägescentralen. Räddningsverkets bild utåt byggs upp under kommunikationssituationerna. Alla påverkar räddningsverkets image genom sina handlingar, sina ord och sin inställning. De olika elektroniska kommunikationskanalerna inklusive de sociala medierna har förändrat mediefältet. Samtidigt har behovet av information och kraven på kommunikationens hastighet ökat. Nuläge Räddningsverket stöder kommunernas kriskommunikation och deltar i räddningsväsendets och dess samarbetspartners riksomfattande projekt inom säkerhetskommunikation. Det finns anvisningar för olika kommunikationssituationer och verket har en fungerande kommunikationspraxis. Ansvaret för de olika delområdena inom kommunikation är emellertid fördelat på olika aktörer. Mål Kommunikationen är öppen, rättidig, sanningsenlig och begriplig. Den motsvarar kundens behov och beaktar det mångkulturella. Kommunikationens tyngdpunkter, resurser och ansvarsfördelning har slagits fast. Internet, de sociala medierna och de övriga elektroniska tjänsterna stöder kundernas egna initiativ även i säkerhetsfrågor och den utnyttjas i den interna kommunikationen. Plan för genomförande Räddningsverket gör upp en kommunikationsplan före utgången av 2014. Räddningsverket följer med det föränderliga mediefältet och de möjligheter som nya tekniska lösningar bereder för att nå kunderna och räddningsverkets personal effektivare. Räddningsverket samarbetar med kommunikationsorganisationerna vid Esbo stad och de övriga kommunerna i området samt med övriga myndigheter och samarbetsparter.

67 7.3. Partnerskap och samarbete Enligt räddningslagen ska räddningsverket i syfte att förebygga olyckor och upprätthålla säkerheten samarbeta med andra myndigheter och med sammanslutningar och invånare i området samt delta i lokalt och regionalt säkerhetsplaneringsarbete. Även inom räddningsverksamheten, planeringen av den och uppbyggandet av beredskapen förutsätts samarbete på många nivåer med olika parter. Målet med den lokala säkerhetsplaneringen är att förebygga och bekämpa olyckor, olycksfall, brott och störningar. Dessutom är målet att förbättra människornas medvetenhet om säkerhet och känsla av trygghet. Nuläge Räddningsverket har aktivt sökt partner för att effektivisera sin verksamhet. Samarbetsformerna har bokförts i avtal, planer, anvisningar och promemorior. Sakkunnigtjänster levereras regelbundet till planerings- och byggnadsövervakningsmyndigheter. Till dessa tjänster hör bl.a. utlåtanden om planer och byggnadsplanering i brand- och utrymningssäkerhetsfrågor samt iakttagande av förutsättningar för räddningsverksamhet. Räddningsverket fäster i sina utlåtanden för planer vanligen uppmärksamhet vid bl.a. avstånden mellan industri- och bostadsområden, tät bebyggelse, möjligheter att ordna räddningsvägar och passager, skydd av grundvatten samt släckvattentillgång. Räddningsverket samarbetar kontinuerligt gällande konstruktionsmässiga brandsäkerhetsfrågor särskilt med de närliggande räddningsverken och man drar också nytta av det riksomfattande nätverket för samarbete. Varje år ordnas ett seminarium om aktuella frågor i olycksförebyggande verksamhet för områdets planläggare och byggnadsmyndigheter. Den årliga restaurangtillsynen har skett i samarbete med polisen, alkohol- och hälsoinspektörer. Myndigheterna samarbetar också när det gäller övervakning vid försäljning av fyrverkeripjäser samt tillsyn vid stora publiktillställningar. I mån av möjlighet har räddningsverket deltagit i tillsyner som ordnats av miljömyndigheter och Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) och samtidigt utfört brandsyner i samma objekt. Dessutom har samarbete utövats med polisen och kommunernas hälsoinspektörer i säkerhetsfrågor vid publiktillställningar. Räddningsverket deltar också i samarbetet mellan räddningsverken i Nylandsområdet och även i myndighetssamarbetet via räddningsverkens riksomfattande nätverk. Säkerhetsplaner eller motsvarande i enlighet med programmet för intern säkerhet har uppgjorts av Esbo, Grankulla, Lojo, Vichtis och Högfors. Säkerhetsplanerna för Vichtis,

Högfors och Nummi-Pusula uppgjordes i samarbete och fullmäktigeförsamlingen i respektive kommun fastställde dem separat. Mål Räddningsverket har effektiviserat sin verksamhet genom att öka och förbättra partnerskap och samarbete. Räddningsverket har gjort upp de samarbetsavtal eller promemorior som behövs med sina samarbetspartner och verksamheten följer dem. Räddningsverket har deltagit i säkerhetsplaneringen tillsammans med kommunerna och de övriga myndigheterna i hela området. Förebyggande av olyckor och förutsättningar för räddningsverksamhet har beaktats i andra myndigheters verksamhet. Räddningsverket har för sin del också beaktat de behov som andra myndigheter har framlagt. Räddningsverket har vid behov samarbetat med den tredje sektorn. Plan för genomförande Räddningsverket utreder via sina grundläggande uppgifter behovet av partnerskap och samarbete innan dess egna resurser utökas. De för funktionsförmågan kritiska tjänsterna och sätten att ordna dessa tjänster utreds. Räddningsverket deltar i den lokala och regionala säkerhetsplaneringen. Räddningsverket utreder samarbetsmöjligheterna med den tredje sektorn. Räddningsverket ingår vid sidan av avtalen om samarbete inom räddningsverksamheten även avtal om hela det övriga samarbetet med räddningsverken i Helsingfors, Mellersta Nyland, Egentliga Tavastland och Egentliga Finland före utgången av 2015. Räddningsverket verkar aktivt i räddningsverkens partnernätverk. Räddningsverket uppgör nödvändiga avtal, samarbetspromemorior och samarbetsplaner samt anvisningar om samarbetet med de myndigheter, institutioner och affärsverk som är skyldiga att ge handräckning och sakkunnighjälp till räddningsmyndigheten eller vilkas sakkunskap behövs på annat sätt inom räddningsverksamheten och beredskapen för räddningsverksamheten före utgången av 2017. I planutlåtandena fästs uppmärksamhet vid räddningsverksamhetens aktuella riskanalys och aktionsberedskap. Myndighetssamarbetet och planerarnas riktgivande arbete vid planering och byggande utvecklas. Vi fortsätter och utvecklar ett brett samarbete med andra myndigheter gällande förebyggande av olyckor och räddningsverksamhet. 68

69 7.4. Processerna Nuläge Räddningsverkets processkarta har uppdaterats 2013 och ett processnät har tagits fram för att beskriva processernas hierarki. Ledningsgruppen har godkänt en samordningsplan för processarbetet samt en anvisning om beskrivning av processerna, som ska styra processarbetet från och med 2013. Räddningsverket har utsett en samordnare som svarar för processarbetet och samordnare för huvudprocesserna. Mål Varje anställd kan gestalta helheten av verksamheten i enlighet med processerna och förstår sin uppgift och sitt ansvar i denna helhet. Den tjänst som tillhandahålls kunderna har förbättrats genom processenlig verksamhet, och med processerna stöds den organisationsmodell som räddningsverket använder. Plan för genomförande Anvisningen om processarbete och beskrivandet av processerna, som styr processarbetet, och samordningsplanen för processer på ämbetsverksnivå uppdateras kontinuerligt. Räddningsverket beskriver sina processer enhetligt och systematiskt från och med 2014. Räddningsverkets kärnverksamhet och nödvändiga stödverksamhet har identifierats före utgången av 2014. Räddningsverkets verksamhet är i linje med de beskrivna processerna, processerna är samordnade och ansvaret för dem har fördelats före utgången av 2015. Processerna utvärderas, analyseras och utvecklas på ett enhetligt sätt senast före utgången av 2016.

70 Processkarta 8. Kostnader och riskhantering i beslutet om servicenivå 8.1. Kostnader Nuläge Säkerheten på räddningsverkets område utvecklas genom att utöka de åtgärder som förbättrar medborgarnas eget initiativ och förbättra samarbetet med de övriga myndigheterna och räddningsverket samt genom att utveckla processerna och verksamhetens kvalitet. Utvecklingsobjekten behandlas som en del av planeringen av ekonomin och verksamheten. I de årliga ekonomi- och verksamhetsplanerna ges en allmän beskrivning över det kommande årets mål och servicenivå. Planen godkänns av direktionen för affärsverket Västra Nylands räddningsverk och den fogas som en del till