Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden

Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden Östergötlands län 2015-2017

LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Dnr 577-7861-14 Titel Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden. Östergötlands län 2015-2017. Utgiven av Länsstyrelsen Östergötland, 2014 Projektledare Elin Andersson Författare Elin Andersson. Medarbetare på Länsstyrelsen har bidragit med faktaunderlag. Foto (om inget annat anges) Länsstyrelsen Östergötland POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: E-POST: WWW: 581 86 LINKÖPING Östgötagatan 3 010 2235000 ostergotland@lansstyrelsen.se lansstyrelsen.se/ostergotland Rapport nr: 2014:19 ISBN: 91-7488-360-2

LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Dnr 577-7861-14 Förord För Länsstyrelsen Östergötland var förra programperioden 2012-2014 händelsernas år. Det blev nästan som en ketchupeffekt när vi under 2013 plötsligt hade fyra statliga bidragsobjekt i genomförandefasen - Valdemarsviken, Gusums Bruk, Martin Ängqvist färgeri och kemtvätt, samt Ydrefors träförädling. Parallellt med detta var Länsstyrelsen lead partner för EU-projektet BECOSI (ett samarbetsprojekt mellan Finland, Estland, Lettland och Sverige). Projektet har utvecklat vårt arbete med förorenade områden inom tillsyn, fysisk planering och information. 2013 var också året då inventeringsarbetet för länsstyrelsens del avslutades. Mer än 10 års inventeringsarbete är nu slut över 4000 objekt har identifierats och av dessa har 1800 objekt riskklassats. Det vi har lärt oss är att det finns inget quick-fix inom efterbehandlingsområdet. Många gånger upplevs det som att det tar tid från det att ett förorenat område upptäcks till att det åtgärdas. Men processen är i de allra flesta fall nödvändig för att ta rätt beslut så att risken och kostnaden minimeras. Hårt arbete, en stor portion tålamod samt ett gott samarbetsklimat mellan aktörerna är vad som krävs för att nå resultat. Det finns också en pedagogisk utmaning för oss att få acceptans för att flytta massor från en plats till en annan. Många av föroreningarna försvinner inte när vi åtgärdar ett objekt, utan det vi gör är att vi ofta flyttar de förorenade massorna från en plats där de utgör en risk till en annan plats där vi kan omhänderta massorna på ett säkert sätt och därmed minska risken för omgivningen. Detta måste vi bli bättre på att förmedla till allmänheten. Framför oss har vi också nya utmaningar, dels att få till mer hållbara saneringar och dels att få igång s.k. delade bidragsobjekt där företagen ska bekosta en del av saneringen och staten resten. I dessa fall måste också SGU eller kommunen agera som huvudman och utföra åtgärden. Det är alltså många pusselbitar som måste finnas på plats innan en sanering på dessa objekt kan komma till stånd. Vår förhoppning inför åren 2015-2017 är att kommunerna i större omfattning ska prioritera efterbehandlingsarbetet. Det är ett måste om vi ska lyckas uppnå de nationella miljömålen. Länsstyrelsen prioriterar tillsynsvägledningen till kommunerna och har 2014 initierat ett 3-årigt tillsynsprojekt kring träskyddsanläggningar ihop med flertalet kommuner i länet. Vi kommer också fortsätta arbeta med internationella projekt som leder till ökad kunskap och därmed ökade förutsättningar för att uppnå goda resultat för miljön i och omkring Östersjön. Karin Sigvardsson Miljöskyddsdirektör POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: E-POST: WWW: 581 86 LINKÖPING Östgötagatan 3 010 2235000 ostergotland@lansstyrelsen.se lansstyrelsen.se/ostergotland Rapport nr: 2014:19 ISBN: 91-7488-360-2

Innehållsförteckning BILAGA 1. PRIORITERINGSLISTA 2014-09-111. MÅL OCH BAKGRUND.. 5 1.1 INLEDNING... 6 1.2 MÅL FÖR ARBETET MED FÖRORENADE OMRÅDEN... 6 1.2.1 Nationella mål... 6 1.2.2 Regionala mål... 7 1.3 ANSVAR OCH FINANSIERING... 8 1.4 ORGANISATION OCH SAMVERKAN... 9 1.4.1 Länsstyrelsen Östergötlands organisation... 9 1.4.2 Internationell samverkan... 9 1.5 LÄNSSTYRELSENS DATABAS ÖVER FÖRORENADE OMRÅDEN... 10 1.6 PRIORITERINGSGRUNDER OCH STRATEGIER FÖR FÖRORENADE OMRÅDEN I ÖSTERGÖTLAND... 10 1.6.1 Registrering och prioriteringar... 10 1.6.2 Strategi för undersökningar och utredningar... 11 1.6.3 Strategi för åtgärder... 12 1.6.4 Strategi för efterbehandlingsarbetet som finansieras med bidrag... 12 1.6.5 Strategi för efterbehandlingsarbetet som finansieras med tillsynsmedel... 13 2. LÄGET I ÖSTERGÖTLAND... 15 2.1 REGIONALA FÖRUTSÄTTNINGAR... 15 2.2 FÖRORENADE OMRÅDEN I ÖSTERGÖTLAND... 18 2.2.1 Identifiering och inventering... 18 2.2.2 Utförda undersökningar... 20 2.2.3 Åtgärdade objekt... 22 2.3 PRIORITERADE OBJEKT I ÖSTERGÖTLAND... 27 2.3.1 Bestorp fd sågverk... 27 2.3.2 Boxholms sågverk... 28 2.3.3 Gusumsån... 29 2.3.4 Norrköpings gasverk... 30 2.3.5 Reijmyre glasbruk... 31 2.3.6 Skutbosjön, Dovern... 32 2.3.7 Brenäs såg... 33 2.3.8 Gusums bruk, gamla delen... 34 2.3.9 Fd. Loddby AB... 35 2.3.10 Electrolux AB, Motalafabriken... 36 2.3.11 AB Motala Pressverkstad... 36 2.3.12 Finspångs Centraltvätt... 36 2.3.13 Qvarnshammars Jernbruk (De Geersfors)... 37 2.3.14 Fiskeby bruk... 38 2.3.15 Per Blomquist AB... 39 2.3.16 Sjöbacka såg... 40 2.3.17 Brandsnäs såg... 41 2.3.18 Opphems såg... 41 2.3.19 Bersbo gruvor... 42 4

2.3.20 Boxholms bruksområde... 42 2.4 MILJÖRISKOMRÅDEN OCH ANDRA RESTRIKTIONER I MARKANVÄNDNINGEN TILL FÖLJD AV FÖRORENINGAR... 43 3. PROGRAM FÖR INVENTERING, UTREDNINGAR OCH ÅTGÄRDER TRE ÅR FRAMÅT... 44 3.1 FRAMTIDA INVENTERING... 44 3.2 PLANERADE UNDERSÖKNINGAR OCH UTREDNINGAR... 44 3.3 KOMMANDE ÅTGÄRDER... 46 3.4 TILLSYNSVÄGLEDNING... 47 3.5 ÖVRIGT ARBETE MED FÖRORENADE OMRÅDEN... 48 Bilaga 1. Prioriteringslista 2014-09-11 5

1. Mål och bakgrund 1.1 Inledning Ett förorenat område är en deponi, markområde, grundvatten, sediment eller byggnad som innehåller förhöjda halter av främmande ämnen. Miljöfarliga ämnen har hamnat i miljön genom olika typer av mänsklig aktivitet, det kan vara allt från större industriell verksamhet till läckande villaoljecisterner. De ämnen som hamnat i miljön blir ofta kvar där under lång tid och vid för höga halter kan människor och miljö ta skada. Föroreningar kan sippra ut i grundvattnet och sjöar för att på sikt nå brunnar och andra vattendrag. Spridningen påverkas av nederbörd, grundvattenrörelser, biologiska processer och mänsklig aktivitet. Förorenade områden kan även påverka vår möjlighet att bo och bruka marken. Miljöarbetet i samhället har under senare tid gjort stora framsteg. Kunskapen om hur vi påverkar vår miljö har ökat både hos industrier och hos allmänhet. För att vi och kommande generationer ska kunna leva i en hälsosam miljö räcker det inte med att åtgärda dagens utsläpp utan vi måste också ta hand om gamla miljöskador. I Sverige finns ca 80 000 platser där någon form av miljö- och hälsofarlig verksamhet förekommit och som kan ha orsakat mark- och vattenföroreningar. Behovet av åtgärder är stort i hela landet och många förorenade områden väntar på finansiering. Även om inte alla områden kommer genomgå undersökningar och åtgärder behövs information vid exempelvis förändring av markanvändning. Det regionala programmet för efterbehandling av förorenade områden för Östergötlands län är framtaget av Länsstyrelsen Östergötland. För att få mer kunskap har Länsstyrelsen skickat ut en förfrågan till länets kommuner om deras arbete med förorenade områden. Kommunernas svar har gett värdefull information till programmet. Programmets huvudsakliga syfte är att sprida information om arbetet som utförs i länet. Rapporten är en sammanställning av olika mål och bakgrund som ligger till grund för arbetet, en lägesbeskrivning över vilka områden som är prioriterade att arbeta med samt ett program för arbetet under en kommande treårsperiod. 1.2 Mål för arbetet med förorenade områden 1.2.1 Nationella mål Generationsmålet är det nationella mål som är vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. Riksdagens definition av generationsmålet är: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Riksdagen har tagit fram 16 miljökvalitetsmål som beskriver den kvalitet som miljön ska ha år 2020. Arbetet med förorenade områden påverkar främst målet Giftfri miljö positivt, men berör även andra miljömål som: Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans samt levande kust och skärgård, God bebyggd miljö samt Levande sjöar och vattendrag. 6

Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. Regeringen har fastställt sex stycken preciseringar av miljökvalitetsmålet. Den preciseringen som gäller förorenade områden lyder: Förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljö. Det övergripande målet är att år 2050 ska alla områden med ycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön vara åtgärdade. Figur 1 Illustration av Tobias Flygar För att underlätta möjligheterna att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen fastställer regeringen etappmål som syftar till att tydliggöra de samhällsförändringar som behövs för att målen ska kunna uppnås. Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag till etappmål gällande efterbehandling av förorenade områden. I uppdraget ingår att identifiera steg på vägen för att nå målet för förorenade områden enligt preciseringen. Naturvårdsverkets förslag till etappmål för efterbehandling av förorenade områden: Minst 25 procent av områdena med mycket stor risk för människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025. Minst 15 procent av områdena med stor risk för människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025. Användningen av annan teknik än schaktning följt av deponering, utan föregående behandling av massorna, har ökat år 2020. 1.2.2 Regionala mål Länsstyrelserna har fått i uppdrag att utveckla ett regionalt åtgärdsprogram för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. I Östergötland har arbetet utförts genom en samverkansprocess där berörda aktörer tillsammans diskuterat fram åtgärdsförslag. Syftet med åtgärdsprogrammet är att förbättra miljötillståndet samt att öka samverkan inom miljöarbetet i länet. Programmet konkretiserar vad miljökvalitetsmålen innebär för oss i länet. Åtaganden inom efterbehandlingsområdet 2015-2017: Ta fram en handlingsplan för länets förorenade områden tillhörande riskklass 1. Inleda undersökningsfasen för 70 procent av Länsstyrelsens tillsynsobjekt tillhörande riskklass 2. Åtgärda två förorenade områden med mycket stor risk för människors hälsa till år 2017. Under 2017 kommer länsstyrelsen att i samverkan med berörda aktörer följa upp åtgärdsarbetet samt aktörernas åtaganden. 7

Når vi målen? I Östergötland pågår ett intensivt arbete och vi ser resultat av genomförda åtgärder. Flera förorenade områden har undersökts och åtgärdats de senaste åren och fler är planerade. Men om inte de nationella anslagen ökar är det troligt att de statliga medlen inte räcker till alla åtgärder som planeras. De förorenade områden bedöms därmed inte vara åtgärdade i tillräcklig utsträckning till år 2020. 1.3 Ansvar och finansiering Grundtanken i miljöbalken är att den som orsakat skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess att skadan upphört. Den som har bedrivit den verksamhet eller vidtagit den åtgärd som orsakat föroreningen är skyldig att betala efterbehandlingen i syfte att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön, enligt principen förorenaren betalar - Polluter Pays Principle. För ansvar krävs dock att verksamheten som gett upphov till föroreningssituationen har bedrivits efter den sista juni 1969, dvs. från och med det att miljöskyddslaget trädde i kraft. Om ingen ansvarig verksamhetsutövare finns kan fastighetsägaren ha ett ansvar för föroreningen. En förutsättning för detta är att fastigheten förvärvats efter miljöbalkens ikraftträdande den 1 januari 1999, samt att fastighetsägaren vid köpet känt till eller borde ha känt till att fastigheten var förorenad. En förutsättning är också att den verksamhet som orsakat föroreningen har bedrivits efter den sista juni 1969, dvs. att ett verksamhetsutövaransvar skulle ha varit aktuellt om någon verksamhetsutövare funnits. Det är svårt att fastställa ansvar och en juridisk utredning görs i varje enskilt fall. Finns ingen ansvarig kan länsstyrelsen eller kommunen i vissa fall utföra undersökningar och saneringar med hjälp av statliga bidrag. Naturvårdsverket administrerar bidraget och beviljar bidragsansökningar för utredningar och efterbehandlingsåtgärder av förorenade områden. Kommunen söker bidrag hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen ansöker i sin tur om bidrag hos Naturvårdsverket. Regeringen har bestämt hur det statliga bidraget får användas i förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande. Bidraget får användas till: Undersökningar för att ta reda på om ett område är förorenat Ansvarsutredning Utredningar som behövs för att efterbehandlingsåtgärder ska kunna genomföras Efterbehandlingsåtgärder Uppföljning och utvärdering av efterbehandlingsåtgärder 8

1.4 Organisation och samverkan 1.4.1 Länsstyrelsen Östergötlands organisation Figur 2. Länsstyrelsen Östergötlands organisation Efterbehandlingsarbetet på Länsstyrelsen utförs till största delen av funktionen för tillsyn och förorenade områden, som är en av tre funktioner inom miljöskyddsenheten. För samordning av arbetet gentemot Naturvårdsverket har funktionen en samordningsresurs. Funktionen bestod 2014 av 15 personer varav 6 tjänster inom förorenade områden. Efterbehandlingsarbetet omfattar dels arbete i undersöknings- och åtgärdsskedet för de objekt som beviljats statliga medel från Naturvårdsverket och dels arbete med att bedriva tillsyn på pågående och avslutade verksamheter där Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Vidare fungerar funktionen vid behov som internt stöd vid handläggning av prövningsärenden enligt miljöbalken samt i plan-, vattendirektiv- och miljömålsfrågor. Miljöskyddsenheten arbetar också tvärsektoriellt med övriga enheter inom Länsstyrelsen, t.ex. med rätts-, lantbruks-, naturvårds-, kultur - och samhällsbyggnadsenheten. 1.4.2 Internationell samverkan Miljöskyddsenhetens förhoppning är att under programperiod 2015-2017 få delta i flera internationella samverkansprojekt. Under 2011-2013 hade miljöskyddsenheten den ledande rollen för arbetet med EU-projektet BECOSI (BEnchmarking on COntaminated SItes). Från Östergötland deltog, förutom Länsstyrelsen, även Motala kommun. SGI och Boverket var s.k. additional partners i projektet. Planer finns nu att ansöka om medel till ytterligare ett EU-projekt om förorenade områden där bl.a. tillsyn och efterbehandling med hållbara metoder kommer att behandlas. Innehållet i en eventuell kommande ansökan utarbetas under 2014 i ett mindre projekt benämnt RECOLA (REmediatin of COntaminated LAnd). Svenska deltagare i RECOLA är Motala kommun, Norrköpings kommun, SGI, Naturvårdsverket samt Länsstyrelsen Östergötland. Projektet har också partners i Lettland, Finland och Ryssland. 9

1.5 Länsstyrelsens databas över förorenade områden 2010 togs en ny databas för förorenade områden i drift, EBH- stödet. Databasen har utvecklats i ett samarbetsprojekt mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Systemet är i dagsläget tillgängligt för länsstyrelserna och Naturvårdsverket. Intentionen är att även kommunerna ska få tillgång till databasen. Syftet med databasen är att samla information om potentiellt och konstaterat förorenade områden så att informationen kan användas för prioritering av efterbehandlingsinsatser (lokalt, regionalt och nationellt) samt användas i planarbetet, t.ex. vid exploatering. Databasen kan också användas för att bevara information om var och vilka eventuella föroreningar som lämnats kvar efter åtgärder. På lite längre sikt är målsättningen att delar av informationen i databasen ska kunna vara tillgänglig för allmänheten. 1.6 Prioriteringsgrunder och strategier för förorenade områden i Östergötland 1.6.1 Registrering och prioriteringar För att hantera alla de närmare 80 000 potentiellt förorenade platser som länsstyrelserna tillsammans har pekat ut har Naturvårdsverket utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten. Alla identifierade platser registreras i EBH-stödet. På de platser där det förekommit verksamheter som man av erfarenhet vet kan orsaka markföroreningar görs en riskklassning. Den görs utifrån vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och miljö. Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och riskklass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. Områden med hög riskklass (1 och 2) bör undersökas mer noggrant genom markundersökningar och provtagningar. Platser där riskerna bedöms som måttliga eller låga (klass 3 och 4) prioriteras normalt inte för vidare undersökningar eller åtgärder. Om området exploateras, eller om markanvändningen ändras, kan det dock bli aktuellt med undersökningar. Det kan också komma fram nya uppgifter som gör att riskklassningen bör ändras. Uppgifterna i länsstyrelsernas databas används även som underlag i andra typer av ärenden som t.ex. fastighetsöverlåtelser, tillsyn, tillståndsprövning och fysisk planering. Figur 3. Bilder från platsbesök vid inventering av förorenat område 10

För att kvalitetssäkra den information som finns i databasen och få möjlighet att rätta till eventuella felaktigheter, har inventeringsresultat och insamlade uppgifter skickats ut av Länsstyrelsen till den aktuella kommunen och fastighetsägaren. I Östergötlands län har detta kommuniceringsarbetet genomförts i etapper där arbetet slutfördes under 2014. Kommunernas arbete med inventering och riskklassning varierar, flertalet arbetar inte aktivt med inventering. Några kommuner arbetar med inventering och riskklassning av pågående verksamheter i samband med den ordinarie miljöskyddstillsynen medan någon kommun istället har valt ut en särskild bransch, t.ex. nedlagda kommunala deponier. Flera kommuner arbetar utifrån handlingsplaner eller någon annan typ av planering, som t.ex. tillsynsplaner för arbetet med förorenade områden. Inom objekten i riskklass 1, platser med mycket stor risk, görs ytterligare prioriteringar av Länsstyrelsen genom att dessa rangordnas i en särskild prioriteringslista, se bilaga 1. Skälet till att göra ytterligare en prioritering är att de mest angelägna områdena ska undersökas och åtgärdas först för att där igenom få största möjliga riskreduktion så snabbt som möjligt. Exempel på prioriteringsgrunder är typ av förorening, hälsorisker vid objektet och hur stor spridning av föroreningen som sker till skyddsvärda vatten. 1.6.2 Strategi för undersökningar och utredningar De områden som prioriterats efter riskklassningen undersöks mer noggrant genom markundersökningar och provtagningar. Därefter avgörs om området behöver undersökas vidare, om efterbehandlingsåtgärder behövs och i vilken omfattning. Undersökningar av förorenade områden genomförs stegvis. Några av de begrepp som används för de olika stegen är förstudie och huvudstudie. Förstudie är en inledande undersökning som syftar till att ta reda på om platsen är förorenad. Visar resultaten från förstudien att ytterligare undersökningar är nödvändiga görs en huvudstudie. Huvudstudien ska genomföras så grundligt att ett beslut om eventuell åtgärd ska kunna tas med ledning av resultaten. År 2009 utkom Naturvårdsverket med tre vägledande rapporter för utredningsarbetet av förorenade områden (rapport 5976, 5977 och 5978), figur 4. Framförallt i rapport 5978- Att välja efterbehandlingsåtgärd beskrivs översiktigt utredningsprocessens olika steg. Figur 4. Naturvårdsverkets vägledande rapporter, Rapport 5976, 5977 och 5978 11

Vid undersökning av ett förorenat område kan provtagning behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft, byggnadsmaterial m.m. Proverna skickas till godkänt laboratorium där analyserna utförs. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där man också redovisar vilka risker som är förknippade med föroreningarna på området. Vid mer detaljerade undersökningar utreds också vilka åtgärder som är möjliga att utföra samt kostnaden för dessa. Undersökningar bör genomföras av erfarna konsulter. 1.6.3 Strategi för åtgärder Det finns flera olika åtgärder att ta till för att efterbehandla ett förorenat område. Vilken åtgärd som är lämpligast bedöms från fall till fall. Det kan ta lång tid från det att ett förorenat område upptäcks till att platsen blir sanerad. Saneringar är oftast mycket kostsamma. Den vanligaste åtgärden är att man gräver upp och transporterar bort förorenade massorna till en deponi eller en anläggning där man behandlar eller renar massorna. Man kan också rena massorna på plats med olika metoder. Valet av åtgärd är beroende av vilken typ av förorening det rör sig om. I Naturvårdsverkets rapport Att välja efterbehandlingsåtgärd (rapport 5978) finns en preferenslista för hjälp vid prioritering av åtgärdsmetoder. Rangordningen bör ske enligt följande: 1. Destruktion 2. Separation och koncentration 3. Omvandling 4. Fastläggning 5. Deponering eller inneslutning Då deponering eller inneslutning generellt bör vara det sista alternativet är det önskvärt att fler saneringar genomförs på annat sätt än genom att gräva upp och deponera de förorenade massorna. 1.6.4 Strategi för efterbehandlingsarbetet som finansieras med bidrag Länsstyrelsen Östergötland har arbetat med att inventera förorenade områden sedan 1996. Resultatet från inventeringen används för att bland annat kunna prioritera vilka områden som, i först hand, ska undersökas och åtgärdas. För områden där det saknas ansvarig som ska bekosta undersökningar kan kommunen och Länsstyrelsen ansöka om medel från Naturvårdsverket för att göra en översiktlig undersökning av objektet (en s.k. förstudie). Den möjligheten finns endast för objekt som i inventeringen tilldelats riskklass 1, och i viss mån för objekt i riskklass 2. Efter att förstudien genomförts och resultaten granskats görs sedan en ny riskbedömning. Om objektet fortfarande anses prioriterat kan medel sökas för en fördjupad undersökning (en s.k. huvudstudie). Vid undersökningar med statsbidrag ska kommunen eller Länsstyrelsen ansvara för genomförandet. I Östergötlands län får den aktuella kommunens resurser och kompetens avgöra i vilken utsträckning kommunen deltar. Flera kommuner har angett 12

att de inte möjlighet att avsätta personal med relevant kompetens i tillräcklig omfattning. Kommunernas engagemang kan därför variera från att kommunen står för hela arbetet till att Länsstyrelsen sköter upphandling och konsultkontakter och endast håller kommunen informerad. Länsstyrelsen vill att kommunerna deltar i så stor utsträckning som möjligt, inte minst i kompetenshöjande syfte. Detta är mycket värdefullt när kommunen i ett senare skede ska vara huvudman vid en eventuell efterbehandlingsåtgärd. Efter utförd huvudstudie kan kommunen ansöka till Länsstyrelsen om avhjälpande av föroreningsskada för objektet. Om objektet anses regionalt prioriterat och övriga kriterier i bidragsförordningen uppfylls ansöker Länsstyrelsens till Naturvårdsverket om statliga medel för objektet. Beviljade medel vidarebefordras till huvudmannen för genomförande av projektet. Länsstyrelsen arbetar aktivt och målinriktat för att få fler kommuner att genomföra utredningar och åtgärder i statligt finansierade efterbehandlingsprojekt. Under 2014 presenterade Naturvårdsverket en nationell plan för fördelning av statliga bidrag för efterbehandling (rapport 6617). I planen finns fyra urvalskriterier som ska vara vägledande för Naturvårdsverket vid beslut om bidrag. Urvalskriterierna syftar till: Tillsynsdriven efterbehandling Teknikutveckling Färdigställa pågående och initierade projekt Effektiv anslagshantering För mer information se också Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering (utgåva 6, 2014). 1.6.5 Strategi för efterbehandlingsarbetet som finansieras med tillsynsmedel Operativ tillsyn Resultaten från inventeringsarbetet ligger till grund för prioriteringen även inom tillsynsarbetet. Pågående verksamheter inventeras genom ordinarie miljötillsynsarbete, dvs. verksamhetsutövarna tar fram underlag och material och ger förslag till riskklassning. Slutlig riskklassningen bestäms däremot av tillsynsmyndigheten. Den primära målsättningen är att de mest angelägna områdena undersöks och åtgärdas först för att där igenom få största möjliga riskreduktion så snart som möjligt. Även när det gäller tillsynsarbetet är det i första hand riskklass-1-objekt som prioriteras vidare för fortsatt undersökning och åtgärd. För att uppnå miljömålen måste dock även riskklass- 2-objekten komma in i tillsynsarbetet. Grundprincipen är att den myndighet som ansvarar för tillsynen av ett visst objekt också ska se till att ansvarsfrågan utreds. Ansvarsutredningar utförs därför av både Länsstyrelsen och kommunerna. För de flesta kommunerna är tillsynen över förorenade områden till mycket stor del händelsestyrd. Man handlägger ärenden som berör undersökningar och saneringar i samband med exploateringar, nedläggning av verksamheter, installering av bergvärmepumpar, infrastrukturprojekt samt vid stora nybyggnadsprojekt där industriområden omvandlas till bostäder. Tillsyn sker också i samband med miljötillsyn på pågående verksamheter. 13

Tillsynsvägledning Hur kommunerna prioriterar arbetet med förorenade områden varierar kraftigt i länet. Detta innebär att även de objekt som är högt prioriterade i inventeringen (riskklass 1 eller 2) kanske inte blir föremål för aktiva tillsynsinsatser om den kommun som ansvarar för tillsynen inte har avdelat tillräckliga resurser för att arbeta med förorenade områden. Ett sätt att underlätta arbetet för kommunerna och därmed få en positiv effekt även med mindre medel är om Länsstyrelsen kan tillhandahålla varierad och relevant tillsynsvägledning. Länsstyrelsen Östergötland har vid ett flertal tillfällen frågat kommunerna vilken vägledning de skulle behöva. Behovet varierar, beroende på kommunernas olika förutsättningar. Exempel på tillsynsvägledning som efterfrågas är vägledning i specifika ärenden, utbildningar och gemensamma tillsynsprojekt. De aktiviteter som genomförts i länet under senare tid är handläggarträffar där samtliga kommuner samt Länsstyrelsen träffas och informerar varandra om aktuella frågor. Även träffar med handläggare från en kommun i taget samt träffar med några närliggande kommuner i taget har genomförts. Utbildningsdagar om t.ex. ansvarsfrågor har anordnats och Länsstyrelsen har dessutom fört ut kunskap från de aktiviteter som genomförts i EU-projektet BECOSI till kommunerna i länet. Helt klart är att tillsynsvägledning är en mycket viktig del av Länsstyrelsens tillsynsarbete. Kommunerna ansvarar för tillsynen vid många tillsynsobjekt och är ofta involverade i exploateringsprojekt. Hög kompetens och stort engagemang hos både Länsstyrelsen och kommunerna är en förutsättning för att miljömålen ska kunna uppfyllas Juridiskt stöd Juridiskt stöd är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt tillsynsarbete. Då ärendena ofta är komplexa med t.ex. flera ansvariga bolag behövs juridiskt stöd i större omfattning än vid andra tillsynsärenden. Erfarenheten visar också att många tillsynsbeslut överklagas. Det är därför viktigt att en juridisk granskning görs av formuleringarna i föreläggandena. Juridisk kompetens är också mycket viktigt för att kunna diskutera frivilliga överenskommelser i ärenden där det finns delvis ansvariga bolag. Juridiskt stöd behövs även i arbetet med att reda ut tillsynsansvaret mellan Länsstyrelsen och kommunerna. 14

2. Läget i Östergötland 2.1 Regionala förutsättningar Östergötland har en industrihistoria där vissa näringsgrenar ur miljösynpunkt är av större intresse att ta fasta på än andra. Liksom i övriga Sverige har industrin i Östergötland till största del vuxit fram längs forsande vattendrag. Därför finns det i länet många mindre brukssamhällen längs vattendragen, där själva bruksområdet i många fall är kraftigt förorenat. Stora industri- och näringssektorer, som historiskt orsakat förorenade områden i länet är gruvbranschen, pappers- och massafabriker, textilindustrin, sågverk och verkstadsindustrin. De kommuner i länet som haft en lång och intensiv industrihistoria, som t.ex. Norrköping och Motala, har i dag ett stort antal förorenade områden. I kommuner som Vadstena, Söderköping och Ödeshög har industrietableringarna inte varit lika omfattande och antalet förorenade platser är därför betydligt färre. Verkstadsindustrin Många bruksområden är som sagt lokaliserade längs vattendragen och spridningen av föroreningar till vattnet är en av anledningarna till att bruksområden generellt tilldelas höga riskklassningar. Sanering pågår vid gamla Gusums bruk i Valdemarsviks kommun, som kommer att innebär att spridningen av koppar och zink till Gusumsån minskar med 80 %. Dock är fortfarande flertalet av länets verkstadsområden förorenade och kommer så att vara under många år framöver. I Motala etablerade sig Motala Verkstad, som anses vara Sveriges första större verkstadsindustri. I Linköping har SAAB tillsammans med andra kunskapsintensiva teknikföretag dominerat industrin medan i Åtvidaberg utvecklades Facit till den världsledande tillverkaren av mekaniska räknemaskiner. I Finspång finns en industrihistoria som sträcker sig tillbaks till 1500-talet men dagens industrier har sitt ursprung i Finspångs Metallverk och Svenska Turbinfabriks aktiebolag Ljungström, STAL, som etablerades i början av 1900-talet vid Skutbosjön-Dovern. I Finspångs kommun finns också Reijmyre Glasbruk som började tillverka handgjort glas redan 1810. Gemensamt för ovanstående platser är att de historiska tillverkningsprocesserna kvarlämnat föroreningar som vi idag måste hantera och efterhand åtgärda. Gruvbranschen Gruvindustrins historia sträcker sig tillbaka till 1300-talet och förmodligen är verksamheten ännu äldre. När de kända malmtillgångarna inom länet började sina i början av 1700-talet inleddes en intensiv malmletning och de flesta av de ca 400 objekt inom branschen gruvavfall som finns registrerade i länets databas uppkom under denna tid. Ur föroreningssynpunkt är det främst sulfidmalmerna som utgör ett problem. Varpen som ligger vid gamla sulfidmalmsgruvor vittrar kraftigt i kontakt med luft och vatten. Då bildas svavelsyra som tillsammans med tungmetaller lakas ut till omgivningen. Den mest omfattande brytningen av sulfidmalm i länet har förekommit i Bersbo i Åtvidabergs kommun. Övriga sulfidmalmsgruvor i länet med hög riskklass är Arvidsberg i Norrköpings kommun, Malmviksgruvan i Åtvidabergs kommun, Fångö i Valdemarsviks kommun och Sätra i Finspångs kommun. 15

Figur 5. Vittrad varp från Arvidsbergs koppargruva i Norrköpings kommun. Östergötland är också ett av de län där det förekommer alunskiffer i bergrunden. Alunskiffer innehåller ofta höga halter av uran, koppar, nickel, molybden, arsenik, vanadin och skifferolja. Vid Knivinge i Linköpings kommun har alunskiffer brutits och restprodukten i form av rödfyr med högt föroreningsinnehåll har gjort att objektet tilldelats högsta riskklass. Pappers- och massafabriker I länet finns många pappersbruk, både nedlagda och idag verksamma. Bolag med gamla rötter i länet är Holmen, Fiskeby bruk, Skärblacka bruk och Kisas pappersbruk. Vid flera pappersbruk är marken förorenad av kisaska. Kisaskan, som ofta innehåller höga halter av arsenik och andra tungmetaller, är en restprodukt på den tiden då svaveldioxid framställdes genom rostning av svavelkis. Vid Fiskeby bruk grävdes 2008-2009 ett stort område bort som var förorenat av kisaska men också av tjära. Andra föroreningar som är vanliga vid pappersbruk är kvicksilver. I Kisasjön nedströms pappersbruket finns t.ex. fiberbanker som är förorenade med kvicksilver. Sågverk I de södra delarna av länet har skogs- och sågverksindustri historiskt varit en framträdande bransch. Det är framförallt olika metoder av träskyddsbehandlingar som orsakat förorenade markområden. Det finns många exempel på nedlagda impregnerings- och doppningsplatser som visat sig vara kraftigt förorenade, oftast av arsenik eller dioxin beroende på vilken metod som använts. Flera objekt i länet inom denna bransch har sanerats det senaste decenniet, t.ex. Rimforsa trä i Kinda kommun, Gälstad Lundby trä och snickeri i Linköpings kommun och Träförädlingen i Mjölby kommun. 16

Textilindustrin Under 1800-talet växte textilindustrin i Sverige och hälften av klädestillverkningen i skedde i Norrköping. De goda tiderna varade ända fram till 1950-talet då konkurrensen från utlandet började märkas. Konkurrensen blev för svår och 1970 fanns bara ett fåtal ftillverkare kvar. Vid exploateringar i centrala Norrköping måste utredningar utföras för att kartlägga föroreningssituationen och vid behov saneringar utföras innan byggnation kan göras. Undersökningar pågår också på flera platser nära Motala Ström där de flesta av textilindustrierna låg i Norrköping. Figur 6. Forsarna vid Drags, Norrköping, 2006. Industribyggnaderna på bilden härstammar från den blomstrande textilindustrin på 1950-talet. Från Wikimedia Commons. Fotograf: Thuresson I Valdemarsvik etablerades Lundbergs Läder i slutet av 1800-talet, som kom att utvecklas till ett av Sveriges största garverier. Orenat avloppsvatten och avfall från garveriet hamnade i Valdemarsviken. Under 2013-2014 har över 750 ton krom muddrats upp från botten och föroreningssituationen i viken har förbättrats avsevärt. 17

2.2 Förorenade områden i Östergötland I Östergötlands län har drygt 4000 potentiellt förorenade områden identifierats. Av de identifierade objekten har ca 1800 inventerats och riskklassats. Uppskattningsvis har ca 330 objekt undersökts och ca 120 beräknas vara åtgärdade (2014). Förorenade områden i Östergötland Identifierade Inventerade Undersökta Åtgärdade 0 1000 2000 3000 4000 5000 Figur 7. Översikt över antal identifierade, inventerade, undersökta och åtgärdade objekt i Östergötland. 2.2.1 Identifiering och inventering Antalet potentiellt förorenade områden som har identifierats i Östergötlands län är drygt 4000. Inventering och riskklassning enligt MIFO-metodiken har skett för ca 1800 av de identifierade objekten. De inventerade och riskklassade objekten är de som utgår från branscher motsvarande branschklass 1 och 2 samt några inom branschklass 3 enligt branschklassningen. Branschklassningen baseras på branschkartläggningen som gjordes under mitten av 1990-talet och var en översiktlig kartläggning av efterbehandlingsbehovet i Sverige. Objekt i branschklass 3 (undantag finns) och branschklass 4 skall i första hand endast identifieras. Länsstyrelsen inventeringsarbetet påbörjades 1996 och avslutades 2013. Identifieringen av objekt gjordes klar först 2005. Inventeringen har utförts kommunvis till stor del men för vissa branscher, exempelvis plantskolor och betning av säd, togs ett samlat grepp med inventering av respektive bransch och utfördes samtidigt i hela länet. Totalt har nästan 1800 objekt inventerats, varav 63 tilldelats riskklass 1, mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Kommunernas arbete med inventering av pågående verksamheter som de har tillsyn över pågår, men är inte färdigt. Inventeringsarbetet har gett en översiktlig bild av vilken föroreningsproblematik som olika myndigheter och andra aktörer i länet har att förhålla sig till. Inventeringen ger också möjlighet att prioritera bland objekten utifrån riskklass. I de fall, det informationsunderlag som framkommer för ett objekt inte är tillräckligt för att göra en platsspecifik riskklassning branschklassas objektet. 18

Riskklassfördelning inventerade objekt (2014) Antal objekt 700 600 500 400 300 200 100 0 570 546 619 63 RK1 RK 2 RK 3 RK 4 Riskklass Figur 8. Fördelning av riskklass för Östergötlands inventerade objekt. Av figur 8 framgår hur riskklassfördelningen ser ut i hela länet medan tabell 1 visar hur den fördelar sig på kommunnivå. De branscher som dominerar för riskklass-1-objekt är verkstadsindustri med klorerade lösningsmedel, Sulfidmalms- och rödfyrsgruvor, träimpregnering, sågverk med doppning samt ytbehandling av metaller. Kommun Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Åtvidaberg 3 23 17 48 Boxholm 4 6 9 5 Finspång 7 33 41 163 Kinda 5 14 43 20 Linköping 10 128 143 58 Mjölby 3 29 31 9 Motala 5 61 69 85 Norrköping 16 219 138 129 Ödeshög 0 9 15 7 Söderköping 1 13 9 47 Vadstena 0 11 9 3 Valdemarsvik 6 18 14 45 Ydre 3 6 8 0 Totalt 63 570 546 619. Tabell 1. Riskklassade objekt fördelade på respektive kommun 19

2.2.2 Utförda undersökningar Det är oklart exakt hur många objekt som undersökts ur föroreningssynpunkt i Östergötland. En uppskattning är att ca 330 objekt har undersökts. Länsstyrelsens ambition är att informationen ska finnas samlad i EBH-stödet. Vid sökning i EBHstödet framgår det att utredningar pågår eller har avslutats för 130 objekt. Denna siffra representerar i princip endast bidragsrelaterade utredningsobjekt och de objekt som Länsstyrelsen har tillsyn över. Den främsta anledningen till detta är att det idag endast är Länsstyrelsen som har tillgång till EBH-stödet och därför är inte kommunernas tillsynsobjekt uppdaterade i samma omfattning. Det finns dessutom ett mörkertal i samband med så kallade due diligence ärenden, dvs. vid företagsförvärv eller andra strategiska förändringar. Det händer då att industrifastigheter undersöks utan tillsynsmyndighetens vetskap. Av Länsstyrelsens tillsynsobjekt som tillhör riskklass 1 är det endast några få objekt som ännu inte är undersökta. Flera av dessa objekt beskrivs i kap. 2.3. Nedan beskrivs några undersökningar och projekt som utförts på kommunernas tillsynobjekt. MIFO-fas 2 projekt om plantskolor Länsstyrelsens undersökte 2012-2013 tre objekt från branschen Plantskola enligt MIFOfas 2. Två av objekten ligger i Motala kommun och ett i Norrköpings kommun. På objekten hade det tidigare varit handelsträdgårdar i varierande storlek och odling förekom främst i växthus. Ett av områdena är idag bostadsområde med mycket grönytor, ett område består till största delen av fotbollsplaner och ett område är en lantbruksfastighet. Områdena har i tidigare MIFO-fas 1 undersökning placerats i riskklass 2 eller branschklass 2. Genomförda undersökningar indikerar att bekämpningsmedelsrester förekom i fyllnadsmassor inom alla tre undersökta områden, men halterna underskred gällande riktvärden. På två av de undersökta områdena har förhöjda halter av bekämpningsmedel påvisats i grundvatten, inom ett av dessa områden används grundvatten till dricksvatten. Figur 9. F.d. Bispmotala handelsträdgård i Motala kommun. Ett av de tre objekten som ingick i MIFO-fas 2-projektet om plantskolor. Förstudie vid Ydre kemiska industri AB Ett riskklass-1-objekt i Ydre kommun där kommunen är tillsynsmyndighet har genomgått undersökningar motsvarande en förstudie. I verksamheten har svampdukar och tvättsvampar tillverkats med tillsats av kolsvavla. Tillverkningen har skett i en byggnad som legat i anknytning till ett bostadshus och i nära anslutning till en badsjö. 20

Misstankar finns om att dumpning i sjön kan ha förekommit. På fastigheten har markundersökning skett för att undersöka förekomsten av koldisulfid. Resultaten visar inte på förekomst av koldisulfid men däremot verkar det finnas förhöjda halter av PAH och metaller. Projekt Schaktmassor Linköpings kommun har under 2014 genomfört ett projekt som syftar till att undersöka hur schaktmassor hanteras i kommunen. Målet har varit att få ökad kunskap om hanteringen av schaktmassor och att vid behov förbättra egenkontrollen och rutinerna hos verksamhetsutövarna för att förebygga att föroreningar sprids okontrollerat. Vid två informationstillfällen har entreprenörer haft möjlighet att få information om schaktmassor, gällande bestämmelser och hur miljökontoret arbetar med dem. Inom projektet har även stickprovskontroll på uppgrävda massor ingått. Figur 10. Bild från projektet om hur schaktmassor hanteras i Linköpings kommun. Fotograf: Malin Johansson, Linköpings kommun Marktekniska undersökningar i Söderköping I Söderköpings kommun har marktekniska undersökningar utförts vid Coiltech AB Luvata, ett område som tidigare bedömts tillhöra riskklass 1 i MIFO fas 1. Företaget tillverkar värmeväxlare och ska tidigare ha hanterat stora mängder klorerade lösningsmedel. Under 2011 undersöktes området och utifrån den undersökningen gör konsulten bedömningen att den sammanlagda föroreningssituationen anses vara måttlig och att objektet istället bör tillhöra riskklass 3. MIFO-fas 2-undersökningar vid skogsplantskola Karlsby skogsplantskola ligger i Motala kommun och har i MIFO-fas 1 tidigare tilldelats riskklass 1. För att skydda plantorna mot snytbagge har medel som DDT och Permetrin använts. Bland annat ska det ha funnits ett kar med DDT där barrotsplantor doppats. Verksamhetsområdet ligger inom en grundvattenförekomst där det också finns en dricksvattentäkt. Motala kommun är tillsynsmyndighet för verksamheten. MIFO-fas 2- undersökningen visade på relativt höga halter av DDT i markproverna, främst vid den troliga platsen för doppningskaret. Föroreningen är inte avgränsad i önskad omfattning och inte heller förekomsten av nedbrytningsprodukter. Behovet av åtgärder för området är inte helt klargjort. 21

2.2.3 Åtgärdade objekt Även för åtgärder är det oklart exakt hur många objekt som har åtgärdats i länet. En uppskattning är att ca 120 objekt har åtgärdats eller delåtgärdats. Länsstyrelsens Östergötlands ambition är att informationen ska finnas samlad i EBH-stödet. Vid en sökning i EBH-stödet framgår det att åtgärder eller delåtgärder pågår eller har avslutats på 76 objekt. Denna siffra representerar endast bidragsrelaterade åtgärdsobjekt, de objekt som Länsstyrelsen har tillsyn över och till viss del också objekt som åtgärdats av SPIMFAB. SPIMFAB står för Svenska Petroleum Institutets Miljösaneringsfond AB och är en fond bildad av drivmedelsbolag med syfte att undersöka och vid behov åtgärda drivmedelsanläggningar som upphört mellan 1969-1994. Kommunernas tillsynsobjekt är inte uppdaterade i samma omfattning. Många åtgärder utförs i samband med exploatering av markområden eller i samband med förändrad markanvändning. Nedan beskrivs ett par objekt som åtgärdats de senaste åren. Merparten av objekten har tidigare tillhört riskklass 1. Valdemarsviken Ligger i Valdemarsviks kommun. Tillsynsmyndighet: Valdemarsviks kommun Lundbergs Läder var ett av Sveriges största garverier när det lades ned i början av sextiotalet. Verksamheten innebar att Valdemarsvikens sediment blev kraftigt förorenade av främst krom. Uppskattningsvis frigjordes före saneringen årligen 3,5 ton krom från sedimenten varav ca 250 kg passerade tröskeln vid Krogsmåla och ut i Östersjön. Under 2013 har 175 000 m3 kromförorenade muddermassor tagits upp från Valdemarsviken och efter stabilisering placerats i Grännäs. Totalt innehåller muddermassorna ca 750 ton krom. Under 2014 täcktes upplaget vid Grännäs. Upplagets yta, om 7,5 ha, har dubbla tätskikt av bentonit och geomembran. Båda skikten syftar till att förhindra att vatten tränger ned i de stabiliserade muddermassorna. Över tätskikten har man lagt en 1,5 meter täckning i form av olika krossfraktioner. Täckningsarbetet beräknas bli klart under 2014. Målet med saneringen är att minska spridningen av krom från sedimenten med 90 %. Uppföljningen av åtgärden utförs 2019-2020, dvs. fem år efter muddringen. Figur 11. Upplagsplatsen vid Grännäs. Foto: Valdemarsviks kommun 22

Yara AB, fd Superfosfatfabriken Ligger i Norrköpings kommun. Tillsynsmyndighet: Norrköpings kommun Yara AB har sin verksamhet i omedelbar anslutning till Bråviken i Norrköping. Mellan åren 1948 och 1978 tillverkades superfosfat och konstgödsel på platsen. 1980 förvärvade Yara AB Supra AB och övertog därmed ansvaret för föroreningarna på området. Numera består verksamheten endast av lagring, emballering och utlastning av konstgödsel. Verksamheten är tillståndspliktig p.g.a. hamnverksamhet och omfattas av Sevesolagstiftningen. Under 2006 påbörjade Yara AB undersökningar av verksamhetsområdet och föroreningshalter var flera hundra gånger högre än riktvärdena. Under 2007 efterbehandlades tre mindre områden med ytliga föroreningar. Under 2012 påbörjades en större efterbehandling inom området. Området avsåg ett tippområde på ca 35 000 m 2 där det inte bedrivits någon egentlig verksamhet, men där rivningsavfall och avfall från processer hade deponerats. I tippmassorna fanns mycket höga halter och stora mängder av metaller, främst arsenik och bly. Åtgärden innebär att ca 26 000 m 3 deponerat material och massor grävts upp och tagits omhand. Figur 12. Schaktsanering vid Yara, 2012. Fotograf: Nina Eskilsson, Norrköpings kommun. Ydrefors träförädling Ligger i Ydre kommun. Tillsynsmyndighet: Ydre kommun Det före detta sågverksområdet är beläget vid Brosjöns sydvästra strand strax utanför Ydrefors samhälle. Sågverket var verksamt mellan 1928 till 1976. Under 1960-talet fram till nedläggningen pågick blånadsskyddsbehandling av virke genom doppning i Servarex. Området används som strövområde och rekreation. Brosjön är en populär badsjö och ingår i Stångåns sammanhängande vattensystem. Genomförda undersökningar visade på mycket höga halter dioxin ytligt vid doppningsplatsen samt förhöjda halter i sedimenten i Brosjön. Halterna innebar en direkt hälsorisk för människor som vistades på området vid doppningsplatsen och vid de strandnära sedimenten nära doppningsplatsen. 23

Ydre kommun var huvudman för efterbehandlingsåtgärden, som utfördes under hösten 2013. Efterbehandlingsen har inneburit att ca 4 900 ton förorenade jordmassor samt 170 ton förorenade sediment har grävts upp och omhändertagits. 490 ton av dessa massor klassades som farligt avfall och har transporterats till särskild anläggning för behandling genom kemisk oxidation. Enligt beräkningar ska 99 % av dioxinföroreningen i marken och 33 % av dioxinföroreningen i sediment ha avlägsnats från platsen. Området har återställts, så att både markområdet och Brosjön kan användas för friluftsliv utan risk för människors hälsa. Figur 13. Uppsamlingsbassäng för de dioxinförorenade sedimenten i Brosjön. Sanering vid Ringarums Sågverk Ligger i Valdemarsviks kommun. Tillsynsmyndighet: Valdemarsviks kommun. Vid ett före detta sågverk har förvaring av impregneringsvätska förekommit på ett otillfredsställande sätt. Någon impregneringsverksamhet verkar inte ha förekommit vid sågverket, men den f.d. verksamhetsutövaren ska ha köpt in och förvarat CCA-medel i en äldre bod på en intilliggande fastighet. Förvaringen har varit bristfällig och tydliga spår av grönfärgat medel på golv och underliggande bjälklag har uppmärskammats. Provtagning av mark och byggnadsmaterial utfördes under 2007, i samtliga prover påträffades koppar i höga halter. Även arsenik, krom, bly och zink återfanns i halter över riktvärdena. Under 2013 har markområden sanerats och byggnader rivits. 24

Martin Ängquist AB Ligger i Linköpings kommun. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Verksamheten vid Martin Ängquist Färgeri och Kemiska Tvättanstalt AB bedrevs från 1906 till 1977, och bestod av färgning och blekning samt kemtvätt. Tvätten var en av de större i Linköping med 30 anställda 1960. Efter nedläggningen 1977 revs industribyggnaderna och ett radhusområde byggdes. Resultatet från undersökningarna 2008 visade att halterna av klorerade lösningsmedel i mark och i grundvatten var så höga att betydande hälsorisker fanns inom radhusområdet. Bedömningen blev att omfattande åtgärder skulle behövas för att reducera hälsoriskerna. 2011 beviljades Linköpings kommun statsbidrag. Förberedelser inleddes, och under 2013-2014 har entreprenadarbetena genomförts. För att kunna genomföra åtgärden har det krävts spontning och djupschakt då föroreningarna har trängt ner på djupet och i vissa fall även under byggnaderna. Saneringen har inneburit att drygt 14 000 ton förorenade massor har omhändertagits. Figur 14. Bortgrävning av föroreningar under byggnaden. PCB-Deponin vid Boliden Gusum Ligger i Valdemarsviks kommun. Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen PCB-deponin tillkom efter ett utsläpp av PCBhaltig olja från anläggningen vid Gräsdalen till i början av 1970-talet. De mest förorenade sedimenten muddrades och placerades sedan i lergropar, precis bredvid Gusumsån. Undersökningar visade att PCB och metaller påträffades i förhöjda halter och risk fanns att PCB spreds till Gusumsån. Boliden Bergsöe åtgärdade deponin 2013 genom att 800 m 3 jord schaktades bort. Totalt omhändertogs ca 100 kg PCB, 800 kg Cu och 600 kg Zn. Figur 15. PCB-deponin grävs bort 25

Startvätten AB Ligger i Linköpings kommun. Tillsynsmyndighet: Linköpings kommun Fastigheten där Startvätten haft sin kemtvättsverksamhet sedan 1950-talet har förorenats av klorerade lösningsmedel och petroleumkolväten. Fastigheten ingår som en del av ett nybyggnadsprojekt för bostäder kallat Övre Vasastaden. En omfattande schaktsanering har genomförts på den fastighet som Startvätten legat på och i samband med urschaktningen har även förorenat grundvatten tagits omhand och behandlats i en reningsanläggning. En permanent stålspont har installerats längs de sidor av området som angränsar till vägar. Sponten har varit en stödkonstruktion under arbetet med åtgärden men har lämnats kvar för att separera eventuell förorenad jord i gatorna från återfylld jord inom området, den kan även fungera för att reducera kontakten med förorenat grundvatten utanför området. Figur 16. Schaktsanering med stålspont mot vägen vid Startvätten. Fotograf: Magnus Jansson, Linköpings kommun Åtgärder i samband med exploatering Flera områden i länet åtgärdas i samband med exploatering. Det händer att sådana områden inte registrerats i EBH-stödet som potentiellt förorenade områden. En anledning till att de inte blivit registrerade kan vara att området inte är kopplad till någon potentiellt förorenande verksamhet. I Linköping har t.ex. sedan flera år tillbaka ett f.d. militärområde, Södra Ekkällan, exploaterats. I samband med byggnationerna har föroreningar påträffats och åtgärdats. I Norrköping har ett antal stadsnära förorenade områden efterbehandlats exempelvis Såpkullen och Ljurafälten. 26