Näsby kyrkogård Frövi, Näsby socken, Lindesbergs kommun, Västmanland Restaurering av grindar, staket och gravvårdar av gjutjärn 2012 Charlott Torgén Rapport 2012:17 Engelbrektsgatan 3 Box 314, 701 46 ÖREBRO Tel. 019-602 87 00 www.olm.se
2
INLEDNING... 5 ADMINISTRATIVA UPPGIFTER... 5 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING... 6 Kyrkoanläggningen... 6 FÖRE ÅTGÄRD... 8 Exempel på olika skador... 10 UTFÖRDA ÅTGÄRDER... 11 Gjutjärnskors... 11 Smidda kors... 11 Tersmedens grav... 11 Gravhällar av gjutjärn... 12 Järngrindar... 12 FOTOPROTOKOLL... 13 3
4
Inledning År 2010 beviljades Näsby församling tillstånd från Länsstyrelsen, dnr: 433-04637-2010, att restaurera grindar, staket samt gravvårdar av gjutjärn på kyrkogården vid Näsby kyrka. För arbetena erhöll församlingen kyrkoantikvarisk ersättning från Västerås stift. Arbetena påbörjades i slutet av juli och slutfördes under oktober 2012. Det utfördes av Linde Byggmaskiner AB. Arbetena har följts av antikvarisk medverkande från Örebro läns museum. Utgångspunkten för arbetena har varit de antikvariska anvisningar som lämnats av Örjan Hedhman, antikvarisk medverkande, inför arbetena. Vid slutbesiktningen 2012-10-31 var arbetena färdigställda. Arbetena godkändes ur antikvarisk synvinkel. Administrativa uppgifter Diarienummer: 2010.230.139 Länsstyrelsens diarienummer: 433-04637-2010 Entreprenörer: Linde Byggmaskiner AB Antikvarisk medverkande: Örjan Hedhman och Charlott Torgén, Örebro läns museum Utförandeperiod: juli-oktober 2012 Besiktningar: 2012-07-19; 2012-09-05 Slutbesiktning: 2012-10-31 Registrerade bilder: OLM_2012_12_1-46, Örjan Hedhman OLM_2012_12_47-103, Charlott Torgén Bilder: Gravvård efter åtgärd, Bergström 1926, OLM_2012_12_63; Efter åtgärder, grindar i norr, OLM_2012_93; Under arbetets gång, Tersmeden 1909, OLM_2012_12_56; Efter åtgärder, Liander 1874, OLM_2012_12_60. 5
Översiktlig beskrivning Näsby kyrka är belägen i utkanten av Frövi tätort vars utveckling tog fart när järnvägen drogs fram under senare delen av 1800-talet. Delar av socknen, som består både av ett småbrutet jordbrukslandskap och av skogsbygd, har legat under Hinsebergs herrgård, ett gods känt sedan 1400-talet. Under långa perioder innehade Hinseberg också Frövi bruk, anlagt på 1600- talet som järnbruk men som är sedan slutet av 1800-talet pappersbruk, Frövifors bruk. Miljön kring kyrkan innehåller flera byggnader med kyrklig anknytning. Direkt söder om kyrkan ligger en äldre prästgård samt några av de byggnader, som förr ingick i en prästgårdsanläggning. Här finns även kyrkskola och arrendatorsbostället med sina ekonomibyggnader samt ett nyare församlingshem. Kyrkoanläggningen Kyrkan är placerad på en höjd. Kyrkogården utgörs dels av en äldre del närmast kyrkan, dels av flackare och yngre partier i väster vilka utgör senare utvidgningar. Kyrkogården omges av en stödmur i norr och delvis i öster samt av en kallmurad stenmur i söder. Det finns fyra entréer till kyrkogården, en öster om kyrkan med grindstolpar i huggen natursten som kröns med kulor samt tre i norr som leder in på kyrkogården med grindstolpar av natursten och järngrindar. Från den östra entrén löper en grusgång på var sida om kyrkan för att mötas igen vid kyrkans västra entré. Övriga avsatser och utvidgningar har enkla gångsystem med asfaltsbeläggning. Partiet närmast kyrkan i väster har alléer planterade längs med de asfalterade gångarna. Väster om kyrkan finns några större gravanläggningar över tidigare ägare till Hinseberg samt en minnesvård över offren för Estoniakatastrofen. Norr om kyrkan finns den Dahlmanska gravkammaren som är den enda i Örebro län av denna typ. Den Dahlmanska gravkammaren. Näsby kyrka är en nyromansk kyrka med korsformad plan med torn i väster, absid i öster och en lägre sakristia vid norra korsarmen. Troligtvis fanns här en stenkyrka under medeltiden vars ålder och utseende är obekant. Ett torn uppfördes 1668. 1729 renoverades kyrkans tak, torn och vapenhus. Kyrkan blev efter hand för liten och utvidgades med korsarmar under 1790-talet. Vid mitten av 1800-talet var kyrkan fortfarande för liten och bristfällig. Man beslöt då att riva den gamla kyrkan och uppföra en ny. Man behöll korsarmarna från 1790 som var i gott skick och rev det äldre långhuset och tornet. Ritningarna för den nya kyrkan utarbetades av arkitekt Carl Lundmark, Örebro och kyrkan stod färdig för invigning 1861. Kyrkan uppfördes i nyromansk stil med korsformad plan med torn i väster, absid i öster och sakristia placerad bakom ett korskrank i absidrundeln. Inredningen var målad i vit perlfärg 6
med förgyllningar. Kyrkan har fortfarande en välbevarad exteriör i nyromansk stil. Interiört har kyrkorummet förändrats under årens lopp, men den ursprungliga inredningen finns kvar och är viktiga delar i kyrkorummets gestaltning. Den fick dock en förändrad färgsättning i samband med en större renovering 1953, efter förslag av K. Martin Westerberg. Ytterligare en större renovering präglar dagens kyrkorum och utfördes, ledd av ark. Jerk Alton, under 1988-89. Karaktärsskapande för kyrkorummet är även de vägg- och glasmålningar i koret utförda 1919 av Einar Forseth. 7
Före åtgärd På kyrkogården fanns flera gravvårdar av gjutjärn, några av smitt järn, ett järnstaket kring en gravvård samt fyra par grindar av järn, in till kyrkogården. Tre par av dessa användes dock inte utan förvarades i en ekonomibyggnad. Såväl grindar som gravvårdar och staket hade rostangrepp, undantaget ett par kors. Några även påväxt av mossa och lavar. Några av korsen var av då de helt enkelt rostat sönder på grund av att de var fastsatta genom att de stuckits ner i marken. Exempel på gravvård av gjutjärn, före åtgärd. Inför arbetena träffades representant för Näsby församling, entreprenör samt antikvarisk medverkande för att gå igenom arbetena. Antikvarisk medverkande rådgjorde därefter via telefon med Studio Västsvensk konservering i Göteborg om hur man på bästa sätt rengör gravvårdar av gjutjärn samt smidda kors, staket och grindar. Därefter skrevs antikvariska anvisningar för arbetena, vika har följts. Exempel på gravvård av järn, före åtgärd. Tre par av grindarna förvarades i en intilliggande ekonomibyggnad. De var dock något rostangripna. Den Dahlmanska graven, norr om kyrkan beståendes av stora gjutna järnhällar. Då de är liggande blir de kraftigt utsatta för väder och vind och var i behov av underhåll. 8
Järnstaket med många detaljer varav några kraftigt rostangripna, bland annat den sköld som syns i mitten av staketet. Tersmeden 1909. Se även nedan under Exempel på olika skador. Ett av de gjutjärnskors som finns på kyrkogården. De var i behov av rengöring från rost, mossa och lavar. 9
Exempel på olika skador Mossa och lavar binder fukt som på sikt ger rostskador. Rostangripen yta på ett av järnkorsen. Skölden på Tersmedens grav var kraftigt rostangripen. Rostangrepp i anslutning till inskriptionsplatta. Vid plattan samlas fukt och bidrar till rostangreppet. De båda bilderna visar rostangrepp där vatten samlats eller blir stående en stund. 10
Utförda åtgärder Gjutjärnskors Korsen rengjordes med främst stålborste. I de antikvariska anvisningarna var en rengöringsrondell av typ Dronco förordad. Enligt entreprenören tog dock denna skiva mer än en stålborste. Därför användes i huvudsak stålborste. På partier som var svåra att komma åt har man använt sig av sandblästring. En metod som enligt entreprenören är skonsam och inte skadar materialet. Målet med rengöringen var att avlägsna all rost samt mossa och alger, dvs inte ta bort all färg. Befintliga färgskikt utgör en del av gravvårdarnas historia. Enligt entreprenören är det viktigt att få en förhållandevis ren yta. Då fäster färgen bättre och sitter därmed längre. Några av korsen var kraftigt rostangripna vid basen, dvs på den biten av korset som var nedstucken i jorden. På dessa kors har man svetsat fast nytt järn. Formen på järnet skilde sig åt lite mellan de olika korsen men biten som skarvades på gjordes så lika den befintliga som möjligt. Inskriptionsplattor som varit möjliga att skruva bort har skruvats bort. I andra fall har de tejpats för för att inte skadas. Skruvar har i vissa fall ersatts eller kompletterats med nya men lika de befintliga. I något fall där plattan var fastsatt med ståltråd har den fästs tillbaka med ny tråd på lika sätt. Korsen rostskyddsbehandlades och målades med svart färg, Jotun. Smidda kors Dessa kors har i högre grad blästrats då det var svårt att komma åt och göra rent. I övrigt har de rengjorts och målats på samma sätt som gjutjärnskorsen. Ett av korsen var målade med en silverfärgad färg, kallgarv eller silverfärg. I anvisningarna förordades att det skulle målas svart då det fanns spår av svart färg under den silverfärgade. Ett tydligt exempel på hur viktigt det är att spara befintliga färgskikt. I detta fall skulle man dock ur antikvarisk synvinkel med fördel kunnat välja att bibehålla den silverfärgade kulören. Det är inte ovanligt att gravvårdar i form av gjutjärnskors och smidda kors är målade i silver eller vitt. Ett tecken på förändrade modeideal eller kanske helt enkelt ett uttryck för olika tycke och smak. Att låta korset fortsättningsvis få vara silverfärgat hade visat på den variation som faktiskt finns. Tersmedens grav Graven omgärdas av ett järnstaket med smidd dekor. Det var delvis kraftigt rostangripet. För att komma åt att göra rent överallt blästrades staketet. Staketet var fäst i ett fundament av rektangulära stenar som fogats samman till en ram med hjälp av järnkramlor. Dessa kramlor var kraftigt rostangripna då det här lätt samlats vatten. Även kramlorna rengjordes. Sprintarna på gångjärnen byttes då de var kraftigt rostangripna. De byttes mot nya lika de befintliga, men de befintliga var ej de ursprungliga utan även de bytta någon gång, enligt entreprenören. Vapnet på grinden i staketet var mycket kraftigt rostangripen. Vapnet bestod av en krönt sköld, där skölden bestod av en ram av smalt fyrkantsjärn med en övre och en nedre del 11
infogad i ramen. Den övre delen bestod av en plåt som horisontellt veckats för att ges ett dekorativt utseende och på den fanns en dekor i form av tre stiliserade franska liljor. Det var främst den nedre delen som var rostangripen, på vissa ställen så kraftigt att det var hål i plåten. Det visade sig att den delvis var gjord i två stycken, dvs två spegelvända plåtar som fogats samman så att den var lika åt båda håll. Mellan plåtarna har det troligtvis samlats kondens som under årens lopp orsakat dagens rostskador. De nedre partierna på skölden, på båda sidor, var i så dåligt skick att nya delar var tvunget att tillverkas. Dessa delar bestod av en plåt med en dekor i form av små upphöjningar/bulor i rader. På vapnet satt sedan band av plåt samt tre små hammare i järn. Även banden var mycket kraftigt rostangripna. Under arbetets gång fördes diskussioner om hur de nya delarna till skölden skulle tillverkas och utformas för att dels bli lika de befintliga delarna men även för att om möjligt undvika problemet med kondens. Nya delar lika de befintliga tillverkades i plåt. För att skapa de små upphöjningarna/bulorna specialtillverkades ett litet verktyg och upphöjningarna knackades sedan fram för hand. På plåten fästes sedan nya band, lika de befintliga, genom att de löddes fast. Hamrarna nitades. Efter att banden och hammarna fästs på plåten fogades de två sidorna samman genom att de svetsades ihop. För att minska eller förhindra problemet med kondens och eventuell rostbildning fylldes mellanrummet med linolja. Delen fästes sedan i ramen genom att den punktsvetsades fast. Möjligen har utförandet här blivit något annorlunda än det befintliga men genom att svetsa samman de två plåtarna, få ett helt tätt utrymme som fyllts med linolja kommer skölden förhoppningsvis att klara sig bättre. Den övre delen av skölden hade mindre skador i form av små rosthål. Dessa lagades genom att hålen löddes samman med tenn och sedan slipades ner för att få en yta lika befintligt utförande. Staket med vapen rengjordes sedan och målades lika gravvårdarna av gjutjärn. Gravhällar av gjutjärn Dessa gravvårdar har en liggande placering vilket gör att de blir extra utsatta för till exempel vatten från såväl regn som snö. På dessa fanns lite algpåväxt samt minde rostangrepp. Hällarna rengjordes genom att de endast skurades med rotborste och rengöringsmedel. De ströks sedan med varm rå linolja. Endast en strykning han genomföras innan vädret blev för kallt. En fördel hade varit att bestryka hällarna med linolja under sommarmånaderna då hällarna blivit naturligt uppvärmda av solen. Vid slutbesiktningen var det tydligt att strykningen med linolja gett hällarna ett skydd då det tidigare regnat och vattnet pärlade sig på ytan. Det fanns dock mindre partier där det var synligt att oljan inte utgjorde ett fullgott skydd. Det vore därför lämpligt att under sommaren 2014 åter bestryka dem med linolja och då helst en solig varm dag så att oljan tränger in så mycket som möjligt. Ett kontinuerligt underhåll av hällarna därefter som innebär att de skuras och oljas vartannat år vore lämpligt. Intervallet kan kanske variera. Det syns tydligt när det behövs. Då blir ytan matt och vattnet inte pärlar sig längre. Järngrindar Grindarna rengjordes på samma sätt som Tersmedens grav 12
Fotoprotokoll Acc.nr. OLM_2012_12_103 Objekt: Kyrkogården vid Näsby kyrka Ort: Frövi Gata/kvarter/fastighet: Stad: Socken: Näsby socken Kommun: Lindesbergs kommun Län: T År: 2012 Motiv: Restaurering av grindar, staket och gravvårdar av gjutjärn på kyrkogården vid Näsby kyrka. 1-4: Gravvård före restaurering, Werner 1919 5-7: Gravvård före restaurering, Johansson 1924 8-11: Gravvård före restaurering, Bergström 1926 12-14: Gravvård före restaurering, Liander 1874 15: Gravvård före restaurering, Swederius 1833 16-19: Gravvård före restaurering, Dalman 1734 20-21: Gravvård före restaurering, Humble 1866 22: Gravvård före restaurering 23-24: Gravvård före restaurering, Leitström 1918 25-26: Gravvård före restaurering, Thiselius 1930 27: Gravvård före restaurering, Dagertun 1979. Åtgärdades inte. 28-29: Gravvård före restaurering, Johansson 30: Gravvård före restaurering, åtgärdades inte. 31-32: Gravvård före restaurering, Gustafsson 1944 33-34: Gravvård före restaurering, Olsson 1941 35-36: Gravvård före restaurering, Lundgren 1962 37: Gravvård före restaurering, Bergström 1948 38-44: Gravvård före restaurering, Tersmeden 1909 45-46: Grindar, 3 par, före restaurering 47-50: Under arbetets gång. Bakom inskriptionsplattan samlas smuts vilket bidrar till rostangrepp på gravvården. Olsson 1941 51: Järnkramlor som binder samman stenramen, före åtgärder. Tersmeden 1909 52-53: Gravvård före restaurering, Rolf 1945 54-58: Under arbetets gång, Tersmeden 1909 59-60: Efter åtgärder, Liander 1874 61: Efter åtgärder, Swederius 1833 62-63: Efter åtgärder, Bergström 1926 64: Efter åtgärder, Johansson 1924 65: Efter åtgärder, Werner 1919 66: Efter åtgärder 67-68: Efter åtgärder, Humble 1866 69-70: Efter åtgärder, Leitström 1918 71: Efter åtgärder, Thiselius 1930 72: Efter åtgärder, Gustafsson 1944 13
73: Efter åtgärder, Rolf 1945 74: Efter åtgärder, Larsson 75: Efter åtgärder, Kvick 1949 76-77: Efter åtgärder, Olsson 1941 78: Efter åtgärder, Bergström 1948 79: Efter åtgärder, Lundgren 1962 80: Grindar, 3 par, efter restaurering 81: Efter åtgärder, Andersdotter 1857 82-90: Efter åtgärder, Tersmeden 1909 91: Efter åtgärder, Johansson 92: Dagertun 1979, åtgärdades inte. 93: Åtgärdades inte 94-96: Efter åtgärder, grindar i norr 97: Efter åtgärder, Tersmeden 1909 98-102: Efter åtgärder, Dalman1734 103: Efter åtgärder, Johansson 1924 Foto: 1-46: Örjan Hedhman, Örebro läns museum 47-103: Charlott Torgén, Örebro läns museum Övrigt: Diarienr. 2010.230.139 14