Head greenkeeper 1(14) Examensarbete HGU -03 sida Inledning 2 Vad är torrfläckar för något? 2 Vad finns det för varianter? 2 Hur startar problemen? 3 Är det fel på våra skötselåtgärder? 3 För mycket eller för lite gödning, vatten, luft? 4 Profilen 4 Vad gör man åt torrfläckar idag? 5 Bygga om eller renovera? 5 Mina försök 6 Resultat 2004/2005 12 Slutsatser och diskussion 12 Egna noteringar 13
Head greenkeeper 2(14) Inledning Vi jobbar och sliter med våra golfbanor för att få dom så bra det bara går. I dom flesta fall är det ekonomin som styr hur bra en bana kan bli. För vi som jobbar på golfbana har väl tillräckligt bra kompetens, eller? Hur det nu än är så kommer vissa problem alltid tillbaka. När man har klarat av vintern med dess utvintringsskador och fått en heltäckande gräsyta på greenerna ska väl allt vara bra. Ordningssinnet har fått lite lugn. Man kan börja med det som sätter piff på banan, finishen. Man åker ut och tittar över sina domäner, kommer fram till en green och njuter av den djupt gröna heltäckande färg som slår emot en. Men bäst man står där och insuper denna fulländade skönhet, så händer det. I denna jämnt gröna matta finns en skönhetsfläck. En ack så liten, men fullt synlig missfärgning. Kan det vara någon som har tappat något eller missat med hålbytet. Kanske sviterna av en vertikalskärning. Något måste ha hänt! För det kan väl inte vara Minnet slår en som en yster driver på ett par 5 hål. Man säger till sig själv: Kom dom så tidigt förra året? Vi som har jobbat så hårt med luftning av alla de slag. Det kan inte vara så IGEN. Men ju mer man tittar ser man fler nyanser och börjar snart urskönja de mönster fläckarna har. Dom har en otäck likhet med föregående års... just det TORRFLÄCKAR! JAG HATAR TORRFLÄCKAR! Det är fult. Det är inget bra. Det stör. Det är helt enkelt för jävl! Tänk er själva. Skulle jag, som gammal golvläggare, vara nöjd med en stor fläck på denna fina matta? ICKE! Något måste göras!!! Vad är torrfläckar för något? Ja, det hörs väl på namnet. Men varför torkar just den här fläcken och inte hela ytan? Ett gräs som är fullt av livskraft, fina blad, fina rötter och så en fläck mitt i allt detta. Hur kommer det sig att det blir på detta vise. Jag har varit ute och letat på ett antal olika hemsidor på Internet för att finna svaret. Men något entydigt svar får man inte. Det finns lika många svar som hemsidor tycker jag. För att inte tala om alla svävande svar man får av både konsulenter och försäljare. Konsulenterna har skötselåtgärder och försäljarna produkter som fixar biffen. Ingen har ett direkt och bra svar. Kan dom ingenting? Det kan väl inte vara så svårt? Dom far ju runt på alla våra golfbanor och måste väl genom åren ha samlat på sig ton med erfarenhet. Är det en stor okunskap eller är det mer komplicerat än man tror? Ja, efter nu snart avslutad HGU-kurs känns det nästan som om de!-tecken man tidigare haft bytts ut mot?-tecken. Vad finns det för varianter? Det jag nu kunde hitta på Internet och de svar man fått från mer erfarna inom golfskötsel är följande: - Ytor som är av sådan karaktär (såsom ondulering, platåer eller lutningar) att nederbörd/bevattning, rinner av dem och att de fysiologiska lagarna vad gällande hängande vattenbord inte är möjliga. - Materialet i profilen är av sådan art att den icke kan hålla fukt pga. att fraktion inte följer de krav som ställs på för oss anpassad spelyta. - Materialet kan bli hydrofobiskt. Detta till följd av att man tillåtit en kraftig uttorkning som har gjort att naturliga oljor, vaxer och organiskt material kan bli näst omöjliga att återfukta. Anna Hedlund hade en mycket fin metafor angående detta. Hon jämförde profilen med ett blixtlås. Vid normal upptorkning öppnas dragkedjan och vid - återfuktning stängs den igen, igen. Torkar det däremot för mycket börjar
Head greenkeeper 3(14) dragkedjan vränga sig ut och in. Detta medför att en återförslutning av dragkedjan blir en till synes omöjlig uppgift. Nästan?! Kanske? Ja, vi får se. - Sterilt material kan också skapas genom att för låga/höga halter förekommer av något eller några till det för gräset så livsnödvändiga mikronäringsämnena. - Svampsjukdomar kan få en liknande effekt som ovanstående. Materialet blir hydrofobiskt. Hur startar problemen? Det är tydligen inte ett så lätt ämne. Så jag får väl rätta in mig i ledet och säja så här. Jag TROR att det ligger till på det här viset: Redan när banan byggs finns det saker man inte tänkt på och sådant som inte alltid efterföljs. Det är inte alltid lätt att tänka på alla de små men dock viktiga detaljer som kan få inverkan och framkalla detta problem. Jag tänker inte upprepa det ni alla säkert har läst och redan vet. Allt från ljus till skugga, torka till blöta, fågelbad till onduleringar m.m. Man missar nog lite varstans med dräneringsdjup, växtbäddsmaterial som inte alltigenom håller måttet, dåligt packat material med sättningar som följd, bevattning som kanske inte alltid är rätt placerad, påskjutande vatten från högre belägen mark/bergknallar och mycket annat. Detta är grovgrunden till alla dom problem som vi dagligen tampas med på våra golfbanor. Vi sliter och kämpar med våra greener. Vi kör med alla tänkbara varianter av luftning. Det är fasta pinnar, krysspinnar, hålpipor, vattenluftare, djupstickluftare, spikers, verti hit och wiedenman dit. Sen skär vi både djupt och brett, hjälpsår vår och höst. För att sedan avslutas med dressning. Är vi inte nöjda med detta så går vi på med vältarna och kompakterar ytan igen, eller? Förvisso får vi en bättre yta för golfarens allt högre krav på både jämnhet och fart. Men gräset då, vad tycker det? Är vi för överambitiösa? Håller vi på med för många åtgärder. Vi skall ju åstadkomma mirakel på kortast möjliga tid. Hade man haft facit i handen på hur säsongen skulle bli så hade allt varit betydligt enklare. Men så är nu inte fallet. Med den spelfrekvens vi har på dagens golfbanor blir väl det myckna spelandet och de höga kraven också en tung faktor att räkna med. Inte nog med att det är mer slitage så blir det svårare att jobba på banan. Vi får inte plats. En svår ekvation som vi tampas med varje dag. Det blir ju inte direkt lättare av att vädret spelar oss spratt. Inte ens SMHI kan ha full koll på det läget. Datorer i all ära men trots att vädertjänsten har bland de kraftigaste datorerna i världen så går dom bet. Men för golfaren, (vem det än kan tänkas vara) som har en liten gräsplätt utanför huset är saken en bagatell. Och det är dom sällan sena med att påpeka när banan inte har kommit igång på våren. Jag undrar vilka fler arbetsplatser det finns där folk blandar sej i så mycket som på en golfbana. Av 1500 medlemmar finns det minst 1000 greenkeepers. Är det fel på våra skötselåtgärder? Nuförtiden får man ju överlag lära sig att vara rädd om miljön. För mig som oerfaren chaufför av detta biologiska komplex känns det som man håller på att överkompensera för dom sladdar man får. Till sist hamnar man i diket med både reparationskostnader och läkningstid som följd. Tänk om det fanns försäkringar som täckte det här eller bättre upp ett antisladdsystem. Dom sista åren har vi dragit ner på mängden kväve vi använder. Användandet av växtskyddsmedel blir mindre och mindre. Restrektioner inom detta område är väl att vänta med tanke på hur det ser ut bl. a. i Danmark. Vilket vatten vi använder framöver lär också bli en het potatis. Så sent som här i juli blev jag intervjuad av lokaltidningen angående bevattningen. Eftersom vi för några år sedan fick ut kommunalt vatten till klubben tar gemene man för givet att vi använder detta även till bevattningen.
Head greenkeeper 4(14) Det som inte har lyckats nå in i hjärnorna på golfaren är varför olika banor skiljer sig från varandra. Gräset är grönt, vattnet är blött och bunkern är onekligen sandig tycks det. Växtzoner och inte minst ekonomi styr chanserna till att få en riktigt fin bana. Med tanke på miljön är det tråkigt att konstatera att med en stor plånbok och bra känningar kan man köpa kemiska hjälpmedel. En golfbanans doping. Skall man behöva fuska för att uppnå en riktigt fin bana. Saker och ting hade blivit betydligt enklare och inte så väderberoende. Fast även om jag hade möjlighet att få tillgång till dessa medel skulle jag inte vilja riskera vare sig hälsa eller det personliga ansvar som detta innebär. Men tänk den dagen vi får ett totalförbud på allt vad växtskydd och kemikalier heter. Kraven från golfaren lär ju inte bli mindre precis. Kan vi inte få lika fina och speldugliga banor ändå? Det borde gå att ordna det MÅSTE gå! Den dagen man inte tror sej kunna göra banan bättre är det nog dags att fundera på ett nytt yrke. Så man får väl fortsätta att slita sitt hår över vad vädrets makter och växten kan ha för överraskningar i sitt sköte. För mycket eller för lite gödning, vatten, luft? Har torrfläcksproblemet uppkommit av att vi dragit ner på både kväve och vatten. Vi provar ju det mesta bara för att få ett bättre rotdjup och därmed ett starkare gräs. På vår bana har vi krypven, vilket innebär ett heltidsjobb med att hålla koll på thatchen. För några år sedan startade vi med ett s.k. luftningsprogram. Vi hade då problem med för svampiga greener som var resultatet av år med för snäll behandling. Man har haft torrfläckar även tidigare därför har det skvättvattnats. Senaste säsongerna har vi hittat en balans som tycks fungera. Bäst man luftar och tycker att man har hittat en ännu bättre variant än ifjol så kommer värmen och med den torkan. Då kommer dom, fläckarna. Vi har också uppgraderat vår bevattningsstyrning med ett nytt dataprogram och en väderstation. Det här underlättar för att smidigare kunna anpassa en mer individuell bevattning. Vattenbehovet har därmed minskat, för vi får det där det behövs. Kvävemängden per år har också minskat både på gott och ont. N är ju bra när man vill att utvintringsskador skall läka fort. Man kan också hålla liv i torrfläckarna på det viset. Nackdelen blir kraftig thatch och kortare rötter. Profilen. Vad har hänt i marken då? Har man haft en mullblandning i greenerna verkar det organiska materialet stabiliseras runt 2%. Nu tror ju inte jag att vi har haft så mycket mullblandning i våra greener. Den organiska delen som finns utgörs mest av en kraftig rotmassa. Fraktionen på materialet ändrar sig med tiden. Men då ligger jag nog bra till för vi har ett s.k. grovt material. Så det ska väl inte täppa till på ett tag. Å andra sidan kan det vara svårt att få vatten och näring att stanna i profilen. Problemet är nu inte så överhängande, annat än i torrfläckarna. Men där är det inget som tränger igenom. Rötterna växer tyvärr snabbare än de bryts ner. I år hade vi en kylig vår som tillät gräsets rötter att gå på djupet. Det var bra. Hoppas bara att man hinner utnyttja detta innan säsongen tar slut. Är man då framme och göder åker rötterna jo-jo. Kompaktering är också något man får tänka på. Vi får ett skikt runt 7 cm efter allt trampande och ett vid ca 17cm efter alla våra maskiner. Kör vi med fasta don/pinnar får vi en kompaktering just under det djup vi kör på. Detta borde alltså även gälla för spikers. Jag vet inte hur mycket vintern inverkar på profilens åldrande. Men det är ju också beroende på var man befinner sig i landet.
Head greenkeeper 5(14) Vad gör man åt torrfläckar idag? Ja, det vi har provat är väl vad de flesta gjort: - stick och hålpipluftning när säsongen tillåter - skärning, sådd, dress - vätmedel (punktinsatser och hela program) - gödning - skvättvattning, punktvattning Erfarenheterna jag fått av vätmedel är att fläckarna har ökat i omfång från år till år. Dom är bättre för stunden men som ett brev på posten kommer de tillbaka igen. Har även provat i kombination med hålpipning utan önskat resultat. Frågan är om det kan ha startat med svampangrepp en gång i tiden. Att dessa sedan på något vis återkommit och med dom bidragigt till de bieffekter som uppträder i fläckarna. Materialet i torrfläckarna liknar socker och har fullständig avsaknad av kapillärkraft. Det är väl då de naturliga oljor och vaxer som jag tidigare nämnde har fällt ut. Fenomenet gör också att det skapas luftkuddar i växtbädden. Det blir som de tester vi gjorde på SLU som visade fingerflöde. Luften kommer inte bort. I höstas när vi hålpipade inför vintern så hade det kommit bra mycket nederbörd. Banan var mer än mättad och man fick tänka sig för var man körde. Döm om min förvåning när det var kruttorrt i stora delar av de partier som var hårdast drabbat. Något fuktigare på ytan men annars oförändrat. Det rör sig om luftbubblor från 2-10 cm djup. Gödning och skvättvattning fungerar ju bra men har en förödande effekt på resten av green. Hålpipning har väl varit bra för visst utbyte av material ihop med dress och annat. Vi testade t.o.m. med matjord på ett par ställen men långtidseffekten uteblev. Stickluftningen hjälpte lite före sprutning och utläggning av praimer. Vi får helt enkelt försöka med något annat. Bygga om eller renovera? Det är väl en ekonomisk likväl som en medlemsfråga om greenerna skall byggas om helt. Att tänka på i detta läge är väl att inte vara dumsnål utan se till att allt görs rätt från början. Om man har dräneringsproblem, bygg om hela greenområdet på en gång. Tänk på vilken typ av bevattning som skulle passa bäst. Back-to-back, sektor mm. Att bygga om hela greenområdet är inte gratis, c:a 500 000 kr/hål. Med enbart byte av gräset, kommer man billigare undan. Beroende av vad man vill åtgärda och vilket gräs man vill ha så kan även här kostnaderna variera en hel del, c:a 100 000 kr/hål. När man bygger om helt får man ju också räkna med att det tar tid för banan att läka ihop, vilket blir ytterligare ett ekonomiskt avbräck. Har medlemmarna tid att vänta? Varianten med att bara byta gräset har ju ett betydligt snabbare tillvägagångssätt. Läkningsprocessen går förhoppningsvis mycket snabbare. Det gäller att med omsorg välja rätt tid på året för en sådan åtgärd. Den senaste tiden har ju mirakelgräset varit på nästan varenda golfares tunga.
Head greenkeeper 6(14) Mina försök Det jag nu tänkte testa är väl kanske en snikvariant men har faktiskt sina fördelar också. vattenhållande förmågan samtidigt som den bibehåller luftutrymmen. Den har även högt växtnäringshållande egenskaper. Det samma gäller även Sustane som dessutom har en hög mikrobiologisk aktivitet. Blandningen skulle bidra till att gräsfilten stimuleras till att brytas ner samtidigt som det ger en bättre vattenhållande förmåga. Dräneringskapaciteten ska inte försämras. Vi skapar en bättre miljö för gräsplantan att växa och utveckla rotsystem i. Jag hade diskuterat mina problem med Håkan Eriksson från Amtec. På bilden skär han som vanligt sönder green fullständigt. Det hela började med att vi hade problem med en allt för tjock thatch. Eller skall jag säga hög, omkring 3-5 cm på sina ställen. En allt för snäll behandling av greenerna hade med tiden gjort att gräsfilten växt till sig. I kombination med gödning och skvättvattning började det bli riktigt illa. Vi började därför köra med ett hårt luftningsprogram. Våren 2002 startade vi och hösten 2003 hade vi fått ner thatchen till 1,5-2 cm. Där efter började vi tänka på torrfläckarna. Efter en del fundering runt problemen fick Håkan uppdraget att hitta på en bra blandning. Materialet och mängder vi kom fram till att använda var följande. Vi blandade ett keramiskt jordförbättringsmedel (Zoneite) med en komposterad naturprodukt (Sustane). Zoneite ökar den Blandningen som vi började med var 50 kg sand + 20 kg Zoneite + 20 kg Sustane 4.6.4 / 100 m 2. Detta skulle senare visa sig vara en allt för kraftig kvävemängd. Efter att ha provat lite mer kom vi fram till att halvera mängden Sustane.
Head greenkeeper 7(14) I blandningen hade vi även gräsfrö, ca. 2 dl / 100 m 2. Vi har krypven på banan och den blandning vi använder är Penncross och Providence 50 / 50. Vi använde en gammal hederlig GA 30 för att göra hål med. Tanken var först att vi skulle hålpipa men som alltid är människan lat i grunden. Vi har helt enkelt inte tid eller personal till att skrapa hålkorv under pågående säsong. Allra helst inte om vi skall hinna med att göra hela banan. (27 hål + korthålsbana). Principen för denna åtgärd är att göra hål i greenytan och sedan få ner det nya materialet. Förhoppningsvis kan detta hjälpa till att knäcka den hydrofobiska zonen som finns i fläckarna. Det fick bli ¾ tum dorn i stället. Även om man nu är lat så hade detta byte av hålgörning sina fördelar. Man behåller alla hål öppna tack vare att man slipper samla korvar med tillhörande sand. Eftersom vi tillför material blir ytan betydligt fastare. En viss markhöjning kan också uppnås med en luftning i kombination med brytning.
Head greenkeeper 8(14) Vi använde en spaltspridare att lägga ut materialet. Man fick komplettera med en skyffel här och där men sen var det bara att borsta. alldeles för mycket material kvar. Sandblandningen var förvånansvärt enkel att sopa ner efter som konsistensen liknar timglassand. Först använde vi både dressrakor och borstar. Det visade sig att rakorna lämnade Det var ett problem vid transporten. Det fick inte finnas minsta hål på flaket för då låg det ett tydligt och dyrt spår efter maskinen. Även om greenytan var fuktig gick det mycket bra att fylla upp hålen. T.o.m. den gången det kom en regnskur så fungerade timglaseffekten.
Head greenkeeper 9(14) Vi startade med ett test på två greener. Detta gjordes i slutet på augusti 2004. Resultaten av testen visade sig vara så bra att vi bestämde oss att fortsätta. Hålen gick mycket snabbt ihop p.g.a. att vi inte hade tagit bort material utan bara pressat det åt sidan.. Effekterna som vi hade hoppats på lät inte vänta på sig. På bilden (ovan) ser man hur fukten går igenom det hydrofoba materialet. Formen på den fuktiga delen syns som en flaskhals. Trots att fyllnadsmaterialet hade tryckts ihop hittade vi gräsfrön som grott på 1,5 till 2 cm djup. Rötterna var snabba att hitta det nya materialet. Ytan var spelbar direkt efter att vi var klara Den hårdhänta behandlingen hade gjort ytan lite hoppig och fyllnadsmaterialet sjönk även något så det fick dressas ett par gånger. Gräsfröna började gro efter ca. 10 dagar på provytorna. Men vi hade lite otur med groddbrand på den ena av greenerna. Bara några dagar efter syntes inget av hålen på de bevuxna delarna.
Head greenkeeper 10(14) Bilderna här intill visar att vi kommit igenom det skikt där vi har problem. Zonen ligger mellan 2-10 cm. Mitt inne i den här hålpluggen finns en av de många rör som nu har bildats (bilden ovan). Man ser hur rötterna har gått igenom det hydrofoba skiktet.
Head greenkeeper 11(14) Så här såg det ut i slutet på oktober 2004 när vi hålpipade inför vintern. Vi hade fått mer än tillräckligt med nederbörd. Trots denna blöta hade den här obehandlade ytan fortfarande kruttorra partier. På de greener vi hade behandlat fanns inga sådana symtom eller i mildare omfattning.
Head greenkeeper 12(14) Resultat 2004/2005 Effekt efter behandlingen 2004 - vi fick en fastare yta - hålen kröp igen mycket fort, tack vare fasta dorn - ytan blev lite ojämn pga. de stora hål som gjorts, men efter ett par skärningar och dressning var ytan okej igen (helt OK efter 14 dagar) - den mängd gödning som nu blev i första blandningen gav gräset en ordentlig skjuts - gräsfröna grodde bra i den fuktiga Zoneiten, dock fick vi en groddbrand i de första två försöksytorna - bladmassan blev kraftig i de behandlade ytorna med en betydligt grönare färg under en längre tid - vi upptäckte att delen gödning i blandningen blev för kraftig vilket blev oroväckande inför vintern, skulle gräset växa för mycket? - därför fick inte de ytor som behandlats någon ytterligare gödning resterande del av säsongen - försöksytorna var de första att angripas av svamp, därför besprutades de en gång mer än övriga greenytor - hösten var relativt varm och vi fick fortsätta klippa greenerna långt efter hålpipning - när första snön kom var marken väldigt blöt vilket ledde till kraftiga snömögelangrepp på de behandlade ytorna, det visade sig senare att dessa angrepp gav bestående skador 2005 - våren såg väldigt bra ut tills ett bakslag med snö kom och den tänkta tidiga starten på säsongen blev till intet, marken var återigen blöt och gav ytterliga svampangrepp dock inte så allvarliga som tidigare, greenerna - återhämtade sig ganska snart när gräset väl började växa - våren var relativt kall och vårgödningarna gav inte någon direkt effekt, men däremot kunde man se att de behandlade ytorna fick en tidigare start tack vare den långtidsverkande gödningen från i höstas, de började växa och fick en mörkare färg än övriga ytor, nackdelen blev att de bestående skadorna av snömögelsvampen blev markanta - tanken att fortsätta behandlingen direkt på våren byttes mot hjälpsådd, dressning och växtduk Slutsatser och diskussion Tanken med denna variant av renovering var att bryta upp det hydrofobiska skiktet som har uppstått. Med hjälp av Zoneiten skulle man få ett fuktigt skikt igenom luftbubblorna. Gödningen var inte enbart för växten utan även för mikrolivet som då skulle kunna bryta ner de oljor och vaxer som finns i torrfläckarna. Blandningen av materialet som användes blev betydligt lättare att få ner än vad vi trodde från början, den blev som timglassand. Det blev inte ens några problem efter en regnskur, Zoneiten sög åt sig fukten och bakade inte ihop sig. Det var även en bra blandning i tombolan, den dammade inte som vanlig torr sand gör. Greenerna blev fastare av metoden med dorn, vilket ger både för- och nackdelar. Fördelarna jag upplevt är att man kan höja partier på detta sätt. Processen är i sig långsam, men ändå märkbar. Då man tillför material så kan man vid nästa luftning med bryt få en mer bestående höjning. Arbetet med varje green gick fort. Från det att vi började sticka hål tills vi satte i flaggan igen tog det ca 2-2,5 tim/500 m 2 (5 personer).
Head greenkeeper 13(14) Greenytan blev något ojämn efter denna omilda behandling. Efter 14 dagar och med en del arbete var det dock inte märkbart längre. Fukten kan nu ta sig igenom fläckarna både över- och underifrån. De rör som bildats igenom den sterila sanden fungerar som vi tänkt. Frågan är om de kan hjälpa till att bryta ner torrfläckarna. Rötterna tycker i alla fall om att växa i rören. Vi fick tidigt på året fina rötter i både lufthålen efter hålpipningen och i de här Zenoitestavarna. Erfarenheten av för mycket gödning på hösten kunde kanske ha blivit dyrköpt. Greenerna var oförskämt fina på hösten. De behandlade ytorna däremot hade ingen motståndskraft för sjukdomar alls. Skadorna blev stora, men när värmen väl kom till våren, så fick de mer fart än övriga greenytor. Som tur var gick det vägen den här gången. Tyvärr blev skadorna det viktigaste att åtgärda då vi hade en Telia Tour tävling att genomföra. Det blev högsta prioritet att få greenerna i form så fort som möjligt. Tanken var att vi skulle ha kört en behandling både vår och höst. Nu blir det en höstbehandling med aningen mindre gödning. snabbare efter tävlingen vid återvattning i kombination med vätmedel. Egna noteringar Denna metod är förhållandevis billig, ca 5 000-10 000 kr/500 m 2. Tyvärr kunde vi inte fullfölja vårt tänkta program, men hoppas kunna sammanställa effekten kommande säsong. Effekterna så här långt har varit positiva och helt klart värda att arbeta vidare på. Så här i efterhand kan jag konstatera att om jag fick göra försöket igen skulle det sett lite annorlunda ut. Erfarenheten och det material jag studerat gör att jag idag skulle gjort det lite mer omfattande. Fler kontrollytor hade gett fler värden att kunna sammanställa i tabellform. Referenser Tom Eriksson Mark, vatten och växtnäring växtplatsens möjligheter och begränsningar (kurslitteratur) Håkan Eriksson, Amtec, Sverige Keith J. Karnok Golf Course Management Herminia Vivas, University of California - Turfgrass Culture Veckorna innan midsommar började man ana torrfläckarna, men man kunde bara skönja den rödbruna nyansen i markytan. Telia Tour spelades i början av juli mitt i högsommarvärmen. Efter noggranna förberedelser var greenerna jättefina. Då kom det stora testet, hur skulle de klara att bli utmagrade och snålt hållna med vatten. Det gick förvånansvärt bra. Några av torrfläckarna kom fram, men roligt att notera var att det fanns gröna fläckar i dessa. De återhämtade sig betydligt
Head greenkeeper 14(14) I skuggan av detta arbete står: Lasse Rathsman Bråvikens GK