Europeiska kommissionen - Tal ORDFÖRANDE JEAN-CLAUDE JUNCKERS tal om tillståndet i unionen 2017* Bryssel den 13 september 2017 INLEDNING VIND I SEGLEN Herr talman, ärade ledamöter av Europaparlamentet! När jag stod inför er i fjol hade jag ett något enklare tal att hålla. Det var uppenbart för alla att vår union inte var i gott skick. EU hade fått många törnar under ett år som skakade våra grundvalar. Vi hade bara två alternativ. Antingen samlas kring en positiv europeisk agenda eller slinka undan i våra respektive hörn. Inför detta val argumenterade jag för enighet. Jag föreslog en positiv agenda för att som jag sa i fjol hjälpa till att skapa ett EU som skyddar, ett EU som försvarar och ett EU som sätter medborgarna i centrum. De senaste tolv månaderna har Europaparlamentet hjälpt till att genomföra denna agenda. Vi fortsätter att göra framsteg varje dag som går. Så sent som i går kväll arbetade ni för att nå enighet om handelspolitiska skyddsinstrument och fördubbling av EU:s investeringskapacitet. Och det lyckades. Tack ska ni ha. Jag vill också tacka ledarna för våra 27 medlemsländer. Några dagar efter mitt tal i fjol ställde de sig bakom min agenda vid mötet i Bratislava. Att göra det var att välja enighet. De valde att samlas kring det vi har gemensamt. Tillsammans visade vi att EU kan skapa resultat för sina medborgare när det verkligen gäller. Ända sedan dess har vi sakta men säkert ökat tempot. Det har hjälpt att det ekonomiska läget utvecklats till fördel för oss. Vi befinner oss nu i det femte året av en ekonomisk återhämtning som verkligen når ut till alla EUländer. Tillväxten i EU har varit starkare än i USA de senaste två åren. Den är nu 2 % för EU som helhet och 2,2 % för euroområdet. Arbetslösheten ligger på den lägsta nivån på nio år. Nästan 8 miljoner jobb har skapats hittills under denna mandatperiod. Över 235 miljoner människor har ett arbete, så det är fler sysselsatta i EU än någonsin. EU-kommissionen kan inte ensam ta åt sig äran för det. Men jag är rätt säker på att om 8 miljoner jobb hade försvunnit hade vi fått skulden för det. EU-institutionerna har dock bidragit till att vinden har vänt. Vi kan ta åt oss äran för vår investeringsplan för Europa som hittills lett till 225 miljarder euro i investeringar. Den har beviljat lån till 450 000 småföretag och fler än 270 infrastrukturprojekt. Vi kan ta åt oss äran att de europeiska bankerna tack vare målmedvetna insatser återigen har det kapital de behöver för att låna ut till företagen så att de kan växa och skapa sysselsättning. Och vi kan ta åt oss äran för att ha fått ned de offentliga underskotten från 6,6 % till 1,6 %. Detta är tack vare en intelligent tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten. Vi efterlyser budgetdisciplin men ser till att inte ta död på tillväxten. Detta fungerar faktiskt alldeles utmärkt i hela EU, trots kritiken.
Tio år efter att krisen slog till är EU:s ekonomi äntligen på väg tillbaka. Och med den vårt förtroende. Våra 27 ledare, parlamentet och kommissionen för tillbaka Europa i vår union. Och tillsammans för vi tillbaka unionen i vår union. I fjol såg vi alla 27 ledarna vandra uppför Kapitolinska kullen i Rom, en efter en, för att förnya sitt engagemang för varandra och vår union. Allt det här får mig att tänka: EU har nu medvind igen. Vi har nu ett gyllene tillfälle, men det kommer inte att vara hur länge som helst. Låt oss ta vara på medvinden, gripa ögonblicket. För det måste vi göra två saker: För det första måste vi fortsätta på den kurs vi lade fast i fjol. Vi har fortfarande 16 månader på oss då vi kan göra verkliga framsteg i parlamentet, rådet och kommissionen. Vi måste utnyttja den här tiden för att avsluta det vi började med i Bratislava och nå resultat med vår egen positiva agenda. För det andra bör vi lägga ut en ny kurs för framtiden. Som Mark Twain skrev, jag citerar, många år senare är man mer besviken över det man inte gjorde än över det man gjorde. Nu är rätt tillfälle att bygga ett mer enat, ett starkare, ett mer demokratiskt EU med siktet ställt på 2025. HÅLLA KURSEN Herr talman, ärade parlamentsledamöter! När vi blickar framåt får vi inte blåsa ur kurs. Vi föresatte oss att färdigställa en energiunion, en säkerhetsunion, en kapitalmarknadsunion, en bankunion och en digital inre marknad. Vi har redan kommit långt tillsammans. Som parlamentet visar har 80 % av de förslag som utlovades i början av mandatperioden redan lagts fram av kommissionen. Vi måste nu arbeta tillsammans för att omsätta förslagen i lagstiftning och omsätta lagstiftningen i praktiken. Som alltid måste man ge och ta. Kommissionens förslag till reformer av vårt gemensamma asylsystem och skärpta regler om utstationering av arbetstagare har varit kontroversiella. Jag vet. För att nå resultat måste alla sidor göra sitt så att de kan närma sig varandra. Jag vill säga det här i dag: så länge som slutresultatet är rätt för vår union och rättvist för alla medlemsländer är kommissionen öppen för kompromisser. Vi är nu redo att lägga fram de återstående 20 % av initiativen före maj 2018. I morse skickade jag en avsiktsförklaring till Europaparlamentets talman Antonio Tajani och Estlands premiärminister Jüri Ratas, vars starka arbete för Europa jag vill framhålla, där jag skissar på prioriteringarna för det kommande året. Jag kan inte och tänker inte räkna upp alla förslag här, men låt mig nämna fem som är särskilt viktiga. För det första vill jag att vi stärker vår europeiska handelspolitik. Ja, EU är öppet för affärer. Men det måste finnas en ömsesidighet. Vi måste få tillbaka vad vi ger. Handel är inte något abstrakt. Handel är en fråga om jobb och om nya möjligheter för stora och små företag i EU. För varje miljard euro till i export skapas 14 000 nya jobb i EU. Handel är också en fråga om att exportera våra krav, sociala krav eller miljökrav, krav på dataskydd eller livsmedelssäkerhet. Europa har alltid varit ett attraktivt ställe att göra affärer på. Men i fjol började länder från hela världen ställa sig i kö utanför vår dörr för att ingå handelsavtal med oss. Med hjälp av det här parlamentet har vi just blivit färdiga med ett handelsavtal med Kanada, som börjar gälla preliminärt nästa vecka. Vi har en politisk överenskommelse med Japan om ett nytt ekonomiskt partnerskap framöver. Det finns goda utsikter att vi i slutet av året har gjort samma sak med Mexiko och länderna i Sydamerika. I dag föreslår vi att förhandlingar med Australien och Nya Zeeland ska inledas. Jag vill ha alla de här avtalen färdiga innan mitt mandat löper ut. Och jag vill att de förhandlas fram med största öppenhet.
Öppen handel måste kombineras med öppet beslutsfattande. Europaparlamentet ska ha sista ordet om alla handelsavtal. Så dess ledamöter, liksom ledamöterna av nationella och regionala parlament, ska hållas fullt informerade från första början av förhandlingarna. Kommissionen ser till att så sker. Från och med nu offentliggör kommissionen fullständigt alla utkast till förhandlingsmandat som vi lägger fram för rådet. Medborgarna har rätt att veta vad kommissionen föreslår. Tiden utan insyn är förbi. Tiden med rykten, med ett ständigt ifrågasättande av kommissionens motiv, är förbi. Jag uppmanar rådet att göra samma ska när den antar de slutliga förhandlingsmandaten. Låt mig säga klart och tydligt: vi är inte naiva frihandelsvänner. EU måste alltid försvara sina strategiska intressen. Därför lägger vi i dag fram ett förslag om nya EU-regler om kontroll av investeringar. Om ett utländskt statsägt företag vill köpa en strategisk EU-hamn, kritisk energiinfrastruktur eller ett företag inom försvarsteknik, bör det bara ske med öppenhet och med kontroll och debatt. Det är ett politiskt ansvar att veta vad som försiggår på vår bakgård så att vi kan skydda vår kollektiva säkerhet om det behövs. För det andra vill kommissionen göra vår industri starkare och mer konkurrenskraftig. Detta är särskilt sant för vår tillverkningsindustri och de 32 miljoner arbetstagare som utgör ryggraden i den. De tillverkar produkter i världsklass som gör oss världsledande, till exempel bilar. Jag är stolt över vår bilindustri. Men jag är chockerad när konsumenterna medvetet och avsiktligt vilseleds. Jag uppmanar bilindustrin att göra om och göra rätt. I stället för att leta efter kryphål borde de investera i morgondagens rena bilar. Ärade ledamöter, med vår nya industripolitiska strategi som vi lägger fram i dag hjälper vi våra industrier att fortsatt vara eller bli nummer ett inom innovation, digitalisering och koldioxidsnål teknik. För det tredje: Jag vill att EU ska ta täten i kampen mot klimatförändringarna. I fjol slog vi fast de globala spelreglerna i Parisavtalet, som ratificerades här, av just den här församlingen. Om man tänker på hur USA:s ambitionsnivå kollapsat är det EU som måste se till att göra vår planet fantastisk igen. Det är hela mänsklighetens gemensamma arv. Kommissionen kommer inom kort att lägga fram förslag om att minska transportsektorns koldioxidutsläpp. Den fjärde prioriteringen för det kommande året: jag vill att vi skyddar människorna i EU bättre i den digitala eran. De senaste åren har vi gjort betydande framsteg med att skydda européerna på nätet. Nya regler, som kommissionen lagt fram, ska skydda våra immateriella rättigheter, vår kulturella mångfald och våra personuppgifter. Vi har intensifierat kampen mot terroristpropaganda och radikalisering på nätet. Men EU är fortfarande inte särskilt väl rustat mot it-attacker. Cyberattacker kan vara farligare för demokratiernas och ekonomiernas stabilitet än gevär och stridsvagnar. Bara i fjol skedde över 4 000 ransomware-angrepp varje dag, och 80 % av alla företag i EU har drabbats av minst en it-säkerhetsincident. Cyberattackerna stannar inte vid gränserna och ingen går säker. Därför föreslår kommissionen i dag nya verktyg, däribland en europeisk it-säkerhetsmyndighet, som ska hjälpa oss att försvara oss mot sådana attacker. För det femte: migrationen måste stanna kvar högt upp på dagordningen. Trots debatterna och kontroverserna i den här frågan har vi lyckats göra goda framsteg om än inte tillräckliga på många områden. Vi skyddar nu EU:s yttre gränser effektivare. Över 1 700 tjänstemän från den nya Europeiska gräns- och kustbevakningen hjälper nu medlemsländernas 100 000 nationella gränsbevakare att patrullera i bland annat Grekland, Italien, Bulgarien och Spanien. Vi har gemensamma gränser men de EU-länder som rent geografiskt står i frontlinjen kan inte ensamma försvara dem. Gemensamma gränser och gemensamt skydd måste gå hand i hand.
Vi har lyckats hejda de irreguljära migrantflödena, som oroat många. Vi har minskat antalet irreguljära anländande i östra Medelhavet med 97 % tack vare vår överenskommelse med Turkiet. Och i sommar lyckades vi få mer kontroll över den centrala Medelhavsrutten: antalet anländande i augusti var 81 % lägre än samma månad i fjol. På det sättet har vi dramatiskt minskat antalet dödsfall i Medelhavet. Jag kan inte nämna migrationen utan att ge Italien en eloge för deras oförtröttliga och nobla arbete. Under sommarmånaderna samarbetade kommissionen i perfekt samklang med Italiens premiärminister, min gode vän Paolo Gentiloni, och hans regering för att förbättra läget. Vi gjorde det och kommer att fortsätta att göra det för att Italien räddar EU:s ära i Medelhavet. Vi måste också snarast förbättra migranternas levnadsvillkor i Libyen. Jag är förfärad över de omänskliga förhållandena i förvaren och mottagningscentrumen. Europa har ett ansvar, ett kollektivt ansvar, och kommissionen kommer att samarbeta med FN för att sätta stopp för denna skandalösa situation som inte får bli permanent. Även om det smärtar mig att behöva konstatera att solidariteten ännu inte är lika stor i alla medlemsländer, har EU som helhet fortsatt att ge prov på solidaritet. Enbart i fjol gav våra medlemsländer asyl till och vidarebosatte över 720 000 flyktingar, tre gånger så många som USA, Kanada och Australien tillsammans. Trots vad vissa påstår, är inte och får inte Europa bli en fästning. Europa är och måste förbli en solidaritetens världsdel där människor som flyr från förföljelse kan finna en fristad. Jag är särskilt stolt över de unga européer som håller språkkurser för syriska flyktingar och de tusentals andra ungdomar som tjänstgör i vår nya europeiska solidaritetskår. De här ungdomarna skänker den europeiska solidariteten liv och färg. Men nu måste vi trappa upp våra ansträngningar. Vid den här månadens slut kommer kommissionen att lägga fram en ny uppsättning förslag där fokus ligger på återsändanden, solidaritet med Afrika och lagliga vägar till EU. När det gäller återsändanden vill jag upprepa att människor som inte har rätt att stanna i EU måste återsändas till sina ursprungsländer. När bara 36 % av de irreguljära migranterna återsänds är det tydligt att vi måste intensifiera våra insatser. Detta är det enda sätt som EU kan visa solidaritet med de flyktingar som verkligen behöver skydd. Solidariteten kan inte bara gälla inom EU. Vi måste också visa solidaritet med Afrika. Afrika är en nobel kontinent, en ung kontinent, mänsklighetens vagga. Vår förvaltningsfond för Afrika, med en budget på 2,7 miljarder euro, skapar arbetstillfällen på många håll i Afrika. EU-budgeten stod för merparten av anslagen, medan alla EU-länder tillsammans hittills bara har bidragit med 150 miljoner euro. Fonden har nu nått sina gränser. Vi känner till eller borde känna till farorna med brist på finansiering under 2015 gav sig många migranter av mot Europa när FN:s världslivsmedelsprogram fick slut på pengar. Jag uppmanar alla EU-länder att följa ord med handling och se till att förvaltningsfonden för Afrika inte går samma öde till mötes. Risken är stor. Vi kommer också att arbeta med att öppna lagliga vägar. Den irreguljära migrationen slutar inte förrän det finns ett verkligt alternativ till de farliga resorna. Vi har vidarebosatt nästan 22 000 flyktingar från Turkiet, Jordanien och Libanon, och jag ställer mig bakom FN:s flyktingkommissionärs uppmaning att vidarebosätta ytterligare 40 000 flyktingar från Libyen och grannländerna. Samtidigt är laglig migration en absolut nödvändighet för ett EU som åldras. Det är därför som kommissionen har lagt fram förslag om att göra det lättare för högkvalificerade migranter att ta sig till EU med ett blåkort. Jag vill tacka parlamentet för ert stöd i frågan. HISSA SEGEL Herr talman! Mina damer och herrar! Ärade ledamöter! Jag har nämnt några få av de initiativ där vi vill och måste nå resultat de kommande 16 månaderna. Men det kommer inte att räcka till för att vinna européernas hjärtan och sinnen. Nu är rätt tillfälle att lägga fast kursen för framtiden. I mars lade kommissionen fram en vitbok om EU:s framtid med fem scenarier för hur EU kan se ut 2025. Scenarierna har diskuterats, ibland ytligt, ibland häftigt. De har nagelfarits och delvis slitits sönder. Det är som sig bör det var det de var till för. Jag ville dra igång en process där européerna finner sin egen väg och sin egen framtid. EU:s framtid kan inte bestämmas uppifrån. Den måste vara resultatet av demokratisk debatt och i
slutändan bred enighet. Denna församling bidrog aktivt, genom tre ambitiösa resolutioner om EU:s framtid, som jag särskilt vill tacka de föredragande för. Och jag vill tacka alla de kolleger som medverkade i många av de över 2 000 offentliga evenemang i hela EU som kommissionen anordnat sedan i mars. Nu är det dags att göra en första sammanfattning av debatten. Dags att gå från tanke till handling. Från debatt till beslut. I dag vill jag redogöra för min åsikt: mitt eget sjätte scenario, kan man säga. Detta scenario bygger på årtionden av personlig erfarenhet. Jag har levt, kämpat och arbetat för EUprojektet hela mitt liv. Jag har sett och varit med om goda tider och dåliga. Jag har suttit på många sidor av förhandlingsbordet: som minister, premiärminister, ordförande i eurogruppen och nu ordförande i kommissionen. Jag var med i Maastricht, Amsterdam, Nice och Lissabon när vår union utvecklades och utvidgades. Jag har alltid kämpat för Europa. Ibland har jag lidit med och på grund av Europa. Till och med tappat tron på Europa. Men i med- och motvind har jag aldrig tappat min kärlek till Europa. Men kärlek kommer som vi vet sällan utan smärta. Kärlek till Europa, eftersom Europa och EU har uppnått något unikt i denna ofullkomliga värld: fred i och fred utanför Europa. Välstånd för många, om än inte för alla ännu. Detta är något vi måste komma ihåg under Europaåret för kulturarv. 2018 måste bli året då vi firar kulturell mångfald. EN UNION AV VÄRDERINGAR Våra värderingar är vår kompass. För mig är Europa mer än bara en inre marknad. Mer än pengar, mer än en valuta, mer än euron. Det var alltid en fråga om värderingar. Det är därför som jag i mitt sjätte scenario har tre fundament, tre heliga principer som vår union alltid ska bygga på: frihet, jämlikhet och rättsstat. EU är först och främst en frihetens union. Frihet från den typ av förtryck och diktatur vår kontinent känner blott alltför väl tyvärr inga bättre än länderna i Central- och Östeuropa. Frihet att uttrycka sina åsikter, som privatperson eller journalist en frihet som vi ofta tar för given. Det var på dessa friheter vår union byggdes. Men friheten är inte självklar. Man måste kämpa för den. I Europa och i omvärlden. För det andra måste EU vara en jämlikhetens union och en union av jämlikar. Jämlikhet mellan dess medlemsländer, stora eller små, i öst eller väst, i nord eller syd. Glöm inte att EU sträcker sig från Vigo till Varna. Från Spanien till Bulgarien. Öst till väst: Europa måste andas med bägge sina lungor. Annars får vårt EU svårt att få luft. I en union av jämlikar får det inte finnas några andra klassens medborgare. Det är oacceptabelt att det 2017 fortfarande finns barn som dör i sjukdomar som borde ha utrotats för länge sedan i Europa. Barn i Rumänien och Italien måste ha samma tillgång till mässlingsvaccin som barn i andra europeiska länder. Inga om och inga men. Det är därför som vi arbetar med alla medlemsländer för att stödja de nationella vaccinationsprogrammen. Onödiga dödsfall får inte förekomma i EU. I en union av jämlikar får det inte finnas några andra klassens arbetstagare. Arbetstagare bör få samma lön för samma arbete på samma plats. Därför har kommissionen föreslagit nya regler om utstationering av arbetstagare. Vi bör se till att alla EU-regler om arbetstagarnas rörlighet tillämpas på ett rättvist, enkelt och verkningsfullt sätt av en nytt europeiskt inspektions- och tillsynsorgan. Det är orimligt att ha en bankmyndighet för att genomdriva krav på bankerna, men ingen gemensam arbetsmyndighet som kan se till att vår inre marknad är rättvis. Vi kommer att inrätta en sådan myndighet. I en union av jämlikar får det inte finnas några andra klassens konsumenter heller. Jag kan inte acceptera att folk i vissa delar av EU, i Central- och Östeuropa,prackas på livsmedel av lägre
kvalitet än i andra länder, fastän förpackningen och varumärket är identiska. Slovakerna förtjänar inte att få mindre fisk i sina fiskpinnar. Ungrarna inte mindre kött i sina måltider. Tjeckerna inte mindre kakao i sin choklad. Enligt EU:s lagstiftning är detta redan olagligt. Och nu måste vi förse de nationella myndigheterna med större befogenheter så att de kan bekämpa de här olagligheterna varhelst de dyker upp. För det tredje har i EU lag och rätt ersatt nävrätten. Rättsstatsprincipen innebär att lag och rätt upprätthålls av ett oberoende rättsväsende. Att godta och respektera en lagakraftvunnen dom är grunden för att vara en del av en union som bygger på rättsstatsprincipen. Våra medlemsländer har gett EU-domstolen sista ordet i rättsliga frågor. EU-domstolens domar måste följas av alla. Att undergräva dem eller undergräva de nationella domstolarnas oberoende är att beröva medborgarna deras grundläggande rättigheter. Rättsstatsprincipen är inte förhandlingsbar i EU. Den är ett måste. Vår union är ingen stat, men den måste vara en gemenskap som följer rättstatsprincipen. ETT MER ENAT EU Ärade ledamöter! Dessa tre principer frihet, jämlikhet och rättstat måste förbli de grunder på vilka vi bygger ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU. När vi talar om framtiden vet jag av erfarenhet att nya fördrag och nya institutioner inte är det svar som människorna söker. De är bara medel, inte ändamål, varken mer eller mindre. De kanske betyder något för oss här i Strasbourg eller i Bryssel. De betyder inte särskilt mycket för någon annan. Jag är bara intresserad av att reformera institutionerna om det leder till ett effektivare EU. I stället för att huka bakom krav på fördragsändringar som hur som helst kommer att bli nödvändiga måste vi först ändra inställningen att några måste förlora för att andra ska kunna vinna. Demokrati är att kompromissa. Rätt kompromiss gör i det långa loppet alla till vinnare. Ett mer enat EU bör betrakta kompromisser inte som något dåligt utan som konsten att överbrygga motsättningar. Demokratin kan inte fungera utan kompromisser. EU kan inte fungera utan kompromisser. Ett mer enat EU behöver också bli mer inkluderande. Om vi vill skydda våra yttre gränser, och med all rätt stärka dem ännu mer, behöver vi låta Bulgarien och Rumänien gå med i Schengenområdet omedelbart. Vi bör också låta Kroatien gå med fullt ut i Schengen, så snart som alla kriterier är uppfyllda. Om vi vill att euron ska förena och inte splittra vår världsdel bör den vara mer än en utvald grupp länders valuta. Euron är tänkt att vara hela EU:s gemensamma valuta. Alla medlemsländer utom två är skyldiga och har rätt att gå med i euron när de uppfyller förutsättningarna. Medlemsländer som vill gå med i euron måste kunna göra det. Därför föreslår jag att det ska inrättas ett instrument för euroanslutning, som erbjuder praktisk och ekonomisk hjälp. Om vi vill att bankerna ska verka enligt samma regler och under samma tillsyn i hela EU bör vi uppmuntra alla EU-länder att gå med i bankunionen. Vi måste minska de kvarvarande riskerna i banksystemen i några medlemsländer. Bankunionen kan endast fungera om riskdelning och riskminskning går hand i hand. Som alla är mycket medvetna om kan det bara ske om rätt förutsättningar föreligger, enligt kommissionens förslag från november 2015. Det kan bara finnas en gemensam insättningsgaranti om alla först har förberett sig ordentligt nationellt. Och om vi vill undvika social splittring och social dumpning i EU bör EU-länderna enas om en europeisk pelare för sociala rättigheter så snart som möjligt och senast vid toppmötet i Göteborg i november. De nationella trygghetssystemen kommer att förbli olika och separata under lång tid framöver. Men vi bör åtminstone enas om en europeisk union av sociala standarder så att vi har en samsyn om social rättvisa på vår inre marknad. Jag har inte ändrat övertygelse: EU kan inte fungera om det struntar i arbetstagarna. Mina damer och herrar, om vi vill ha ökad stabilitet i vårt grannskap måste vi också ge trovärdiga utsikter till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan. Det står klart att någon ytterligare utvidgning inte kommer att bli av under den här kommissionens och det här parlamentets mandatperiod. Inget kandidatland är redo. Men efter det kommer EU att ha fler än 27 medlemmar. Kandidatländerna måste ge högsta prioritet till rättsstatsprincipen, rättvisa och grundläggande rättigheter under förhandlingarna.
Det gör att det är uteslutet att Turkiet går med i EU under en förutsebar framtid. Turkiet har tagit stormsteg bort från EU under senare tid. Journalister hör hemma på nyhetsredaktionerna, inte i fängelse. De hör hemma där det råder yttrandefrihet. Det jag säger till de styrande i Turkiet är det här: släpp våra journalister. Och inte bara våra. Sluta förolämpa våra medlemsländer genom att jämföra deras ledare med fascister och nazister. EU består av mogna demokratier. Men avsiktliga förolämpningar hindrar. Ibland får jag känslan att Turkiet med flit ställer upp de här hindren så att man kan skylla alla stopp i anslutningsförhandlingarna på EU. För vår del kommer vi hela tiden att ha en hand utsträckt till det turkiska folket och till alla dem som är redo att samarbeta med oss på grundval av våra värderingar. ETT STARKARE EU Mina damer och herrar! Jag vill att vårt EU blir starkare, och för det behöver vi en starkare inre marknad. När det gäller de viktiga frågorna om den inre marknaden vill jag att besluten i rådet oftare och enklare fattas med kvalificerad majoritet och att Europaparlamentet blir lika delaktigt. Vi behöver inte ändra fördraget för det. Det finns så kallade passerelle-klausuler i dagens fördrag som ger oss möjlighet att gå över från enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet på vissa områden, om Europeiska rådet enhälligt beslutar det. Jag är också starkt för att gå över till omröstning med kvalificerad majoritet i beslut om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, om moms, om rättvisa skatter i den digitala sektorn och om skatt på finansiella transaktioner. EU måste kunna agera snabbare och mer beslutsamt, och det gäller också Ekonomiska och monetära unionen. Euroområdet är mer motståndskraftigt nu än tidigare. Vi har nu Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM). Jag anser att Europeiska stabilitetsmekanismen nu successivt bör utvecklas till en Europeisk valutafond, som dock måste vara fast förankrad i EU:s regler och befogenheter. Kommissionen kommer att lägga fram konkreta förslag om detta i december. Vi behöver en europeisk ekonomi- och finansminister: en minister som främjar och stöder strukturreformer i medlemsländerna. Han eller hon kan bygga vidare på kommissionens arbete sedan 2015 med vår stödtjänst för strukturreformer. Den nya ministern bör samordna EU:s alla finansinstrument som kan sättas in om ett medlemsland drabbas av en recession eller kris. Jag vill inte inrätta ett nytt ämbete bara för sakens skull. Jag vill ha effektivitet. Ekonomi- och finanskommissionären helst även vice ordförande bör ta på sig uppdraget som ekonomi- och finansminister. Han eller hon bör också vara ordförande i Eurogruppen. EU:s ekonomi- och finansminister måste vara redovisningsskyldig inför Europaparlamentet. Vi behöver inga parallella strukturer. Vi behöver inte någon budget för euroområdet, men en stark budgetpost för euroområdet i EU:s budget. Jag är inte heller förtjust i tanken på ett särskilt parlament för euroområdet. Euroområdets parlament är det här Europaparlamentet. Europeiska unionen måste också bli starkare i kampen mot terrorism. De tre senaste åren har vi gjort verkliga framsteg. Men vi saknar fortfarande förmågan att agera snabbt vid gränsöverskridande terrorhot. Jag efterlyser därför en ny europeisk underrättelseenhet som ser till att data om terrorister och utländska stridande automatiskt sprids till underrättelsetjänster och polis. Jag ser också mycket som talar för att den nya europeiska åklagarmyndigheten ska få i uppdrag att beivra gränsöverskridande terrorbrott. Jag vill att EU ska vara en starkare global aktör. För att få större tyngd i världen måste vi kunna fatta utrikespolitiska beslut snabbare. Därför vill jag att medlemsländerna överväger vilka
utrikespolitiska beslut som kan flyttas över från enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet. Fördraget tillåter det redan i dag, om alla medlemsländer går med på det. Vi behöver beslut med kvalificerad majoritet inom utrikespolitiken om vi ska arbeta effektivt. Och jag vill att vi ska göra mer ansträngningar på försvarsområdet. En ny europeisk försvarsfond är på gång. Samma sak med ett permanent strukturerat samarbete på försvarsområdet. Till 2025 bör vi ha inrättat en verklig Europeisk försvarsunion. Vi behöver den. Och Nato vill ha den. Sist men inte minst vill jag att vår union fokuserar mer på väsentligheter, med utgångspunkt i det arbete som den här kommissionen redan har gjort. Vi bör inte lägga oss i EU-medborgarnas vardag genom att reglera allting. Vi bör vara stora i de stora frågorna. Vi bör inte släppa ut en stormflod av nya initiativ eller gripa efter ständigt ökade befogenheter. Vi bör lämna tillbaka befogenheter till medlemsländerna där det är rimligt. Därför har den här kommissionen strävat efter att vara stor i de stora frågorna och liten i de små, och har gjort det och lagt fram mindre än 25 nya initiativ om året när de tidigare kommissionerna lade fram över 100. För att slutföra vad vi påbörjar kommer jag därför denna månad att tillsätta en subsidiaritetsoch proportionalitetsgrupp som ska titta mycket kritiskt på alla politikområden för att säkerställa att vi bara agerar där EU tillför ett mervärde. Förste vice ordförande och min gode vän Frans Timmermans, som har stor erfarenhet av bättre lagstiftning, ska leda gruppen. Timmermansgruppen bör omfatta ledamöter av detta parlament liksom ledamöter av de nationella parlamenten. Den är tänkt att avrapportera om ett år. ETT MER DEMOKRATISKT EU Ärade ledamöter! Herr talman! Vår union behöver ta ett demokratiskt språng framåt. Jag skulle vilja att de europeiska politiska partierna börjar kampanja för nästa EU-val mycket tidigare än förut. Alltför ofta har det Europaomfattande valet inte blivit mer än summa av de nationella kampanjerna. Den europeiska demokratin förtjänar bättre. I dag föreslår kommissionen nya regler om finansiering av politiska partier och stiftelser. Vi ska inte fylla de antieuropeiska extremisternas kassakistor. Vi ska ge de europeiska partierna möjlighet att organisera sig bättre. Jag är också positivt inställd till idén om gränsöverskridande listor i EU-valen även om jag är medveten om rätt många av er inte håller med om det. Jag tänker försöka övertyga ordföranden i min partigrupp att ansluta sig till min strävan att ge EU med demokrati och tydlighet. Jag anser också att vi de kommande månaderna bör göra de nationella parlamenten och civilsamhället på nationell, regional och lokal nivå mer delaktiga i arbetet med EU:s framtid. De senaste tre åren har kommissionens ledamöter, som utlovat, besökt de nationella parlamenten över 650 gånger. De har också debatterat i över 300 medborgardialoger på över 80 orter i 27 medlemsländer. Därför ställer jag mig bakom president Macrons idé om att hålla demokratiska konvent i hela EU 2018. I takt med att debatten tar fart kommer jag att ägna särskild uppmärksamhet åt Estland, Lettland, Litauen och Rumänien under 2018. I år firar de hundraårsjubileum. De som vill forma vår världsdels framtid bör förstå och ära vår gemensamma historia. Detta inbegriper de här fyra länderna EU skulle inte vara helt utan dem. Behovet av mer demokrati och öppenhet får också följder för kommissionen. I dag överlämnar jag en ny uppförandekodex för kommissionärerna till Europaparlamentet. I den nya kodexen står det först och främst att kommissionärerna får kandidera till Europaparlamentet på samma sätt som alla andra. Den nya kodexen kommer naturligtvis att stärka integritetskraven på kommissionärer under och efter deras mandat. Om man vill stärka den europeiska demokratin kan man inte gå tillbaka från det lilla demokratiska framsteget med toppkandidater. Jag vill att vi fortsätter på det här spåret. Mer demokrati innebär mer effektivitet. EU skulle fungera bättre om vi slog samman ordförandena för Europeiska rådet och Europeiska kommissionen. Därmed inget ont sagt om min gode vän Donald Tusk, som jag har haft ett nära och smidigt samarbete
med sedan jag tillträdde. Inget mot Donald eller mot mig. EU skulle vara lättare att förstå om det fanns en enda kapten vid rodret. Att ha en enda ordförande skulle helt enkelt avspegla EU:s sanna karaktär bättre, i dess egenskap av både en union av stater och en union av medborgare. VÅR FÄRDPLAN Kära kolleger! Den vision om ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU som jag skissar på i dag kombinerar inslag från alla de scenarier jag lade fram för er i mars. Men vår framtid kan inte förbli bara ett scenario, en skiss, en idé bland andra idéer. Det är i dag som vi måste förbereda morgondagens union. I morse skickade jag en färdplan till talman Antonio Tajani, till ordförande Donald Tusk och till innehavarna av de roterande ordförandeskapen i rådet från och med nu fram till mars 2019, där jag redogör för hur vi bör gå framåt nu. Ett viktigt inslag blir de budgetplaner som kommissionen ska lägga fram i maj 2018. Även här har vi ett val: antingen strävar vi efter EU:s mål inom dagens snäva budgetramar, eller så ökar vi EU:s budget så att den svarar bättre mot vår ambitionsnivå. Jag förordar det andra alternativet. Den 29 mars 2019 träder Storbritannien ut ur EU. Det blir ett dystert och tragiskt ögonblick. Vi kommer alltid att beklaga det. Men vi måste respektera den brittiska folkviljan. Vi kommer att gå vidare, vi måste gå vidare, för Brexit är inte allting. För Brexit är inte EU:s framtid. Den 30 mars 2019 blir vi en union av 27 länder. Jag föreslår att vi förbereder oss omsorgsfullt för detta ögonblick, i de 27 EU-länderna och på EU-institutionerna. Valet till Europaparlamentet äger rum bara några veckor senare, i maj 2019. Européerna går till val. De behöver kunna gå till valurnorna med en tydlig bild av hur EU kommer att utvecklas de nästföljande åren. Därför uppmanar jag ordförande Donald Tusk och Rumänien, som är ordförandeland under första halvåret 2019, att anordna ett särskilt toppmöte i Rumänien den 30 mars 2019. Mitt önskemål är att toppmötet hålls i den vackra gamla staden Sibiu, även känt som Hermannstadt. Det bör vara då vi strålar samman för att fatta de beslut som behövs för ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU. Min förhoppning är att den 30 mars 2019 kommer européerna att vakna upp med ett EU där vi står upp för alla våra värderingar. Där alla medlemsländer utan undantag fullständigt respekterar rättsstatsprincipen. Där det har blivit normen för alla att vara fullvärdiga medlemmar av euroområdet, bankunionen och Schengen. Där vi har befäst grundvalarna för Ekonomiska och monetära unionen så att vi kan värna vår gemensamma valuta i vått och torrt utan att behöva hjälp utifrån. Där vår inre marknad är rättvisare mot arbetstagare från öst och väst. Jag vill att européerna vaknar med ett EU där vi har lyckats enas om en stark pelare för sociala rättigheter. Där vinsterna beskattas där de tjänas in. Där terroristerna inte har några kryphål de kan utnyttja. Där vi enats om en verklig europeisk försvarsunion. Där förr eller senare en enda ordförande leder kommissionens och Europeiska rådets arbete, folkvald efter en demokratisk valkampanj i hela EU. Herr talman, om våra medborgare vaknar upp i denna union den 30 mars 2019, då är Europeiska unionen en union som motsvarar deras berättigade förväntningar. AVSLUTNING Ärade ledamöter! EU grundades inte för att stå stilla. Det får det aldrig göra. Helmut Kohl och Jacques Delors, som jag hade förmånen att känna, lärde mig att EU bara går framåt när det är djärvt. Den inre marknaden, Schengen och den gemensamma valutan, de var alla idéer som avfärdades som luftslott innan de blev verklighet. Men dessa tre ambitiösa projekt är nu en del av vår vardag. Nu när det går bättre för EU får jag höra att jag borde sitta ner i båten.
Men nu är inte rätt tid att spela på försiktighet. Vi har börjat laga EU:s tak. Men i dag och i morgon vi måste vi tålmodigt, en våning i taget, ett ögonblick i taget, en inspiration i taget, fortsätta att bygga på nya våningar på det europeiska huset. Vi måste bygga färdigt det europeiska huset nu när solen skiner och det fortfarande går bra. För när molnen hopar sig på horisonten nästa gång och det kommer de att göra en dag då är det för sent. Så låt oss kasta loss. Segla ut ur hamnen. Och fånga medvinden i våra segel. *Uppdaterad version efter att talet hållits Attachments EN-FR-DE-Speech.pdf SPEECH/17/3165