Ett ödmjukt hjärta Av: Johannes Djerf Jag tänkte börja med att ställa er en fråga idag som du kan fundera en liten stund på med den som sitter bredvid dig. Och frågan är; vad innebär det att vara ödmjuk? Jag kommer ihåg en volleyboll match på en kristen midsommar konferens för några år sedan. Jag var med i ett lag där jag inte kände så jättemånga och var därför kanske inte alltid så framåt i mitt spel, eftersom jag inte visste hur de andra i laget tänkte och tyckte om mig. Det kändes också som att de andra i laget var betydligt mycket bättre än mig och därför så kände man sig ganska så underlägsen och var ganska så få ordig, ni vet. Om någon uppmuntrade mig över något bra som jag gjorde så försökte man ursäkta sig med att säga nae, det var inget, det var pågrund av honom som serva så bra eller det var hans bra pass som gjorde att jag kunde slå in bollen, jag gjorde inget. Och då var det vid ett tillfälle som en kille sa till mig sluta var så ödmjuk! Jag hatar ödmjuka människor! Och det där är sådana där ord som klistrat sig fast hos mig. Vad menade han då? Menade han att jag var för blyg och att jag inte skulle titta ner på mig själv, att jag skulle tacka och vara stolt över det som jag ändå faktiskt gjorde bra. Vilket jag kan ta till mig som en fin uppmuntran ifrån honom. Men vad menade han med att ödmjukhet skulle vara något som är dåligt, ja till och med avskyvärt. Jag kanske borde ha stått på mig lite mer i det som jag gjorde på volleybollplanen men det är väl bara bra om man inte tror för mycket om sig själv och inte är för självsäker? Eller är ödmjukhet samma sak som att vara feg och tillbakadragen? Jag tänkte att vi skulle få grepp om detta genom att läsa om Israels första kung, Saul. Som fick befallning ifrån Gud att dra ut i strid mot Amalekiterna. Ett folk som var bosatta i sydlandet omkring Kades, ett område som sträckte sig över stora delar av Arabien. De var nomader som livnärde sig på kameluppfödning, fåravel och jordbruk men först och främst var det en grupp rövare och terrorister som levde på att anfalla andra folk och ta slavar och krigsbyte. De hade varit de första att attackera israeliterna i löfteslandet och de hade fortsatt sina överfall på israelitiska läger så snart de hade fått tillfälle. Herren hade under folkets vandring i Egypten visat att Israel var hans och gett dem vatten ur klippan. Men då ville Amalekiterna driva bort Israel ifrån denna källa som Gud öppnat. Vilket innebar krig mot Gud. Det som de hade gjort var en avskyvärd synd i Guds ögon och Han säger till Mose i 2 mos. Jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen. En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.
Flera hundra år senare så fick då Saul i uppdrag att utplåna detta folk. Det var det enda sättet för Gud att skydda sitt folk. Gud sa till Saul att han inte skulle skona något. Män, kvinnor, barn, spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor. Alltså allt vad de var och vad de ägde! Saul åtog sig uppdraget, kallade samman folket och gick ut i strid för att förgöra detta gudlösa folk. Men så gör Saul något han inte blivit tillsagd att göra. Vi läser 1 sam.15:8-9. Agag var namnet på Amalekiternas Kung, som Saul tog till fånga. Han skonade självaste kungen och inte nog med det så skonade han även det bästa, det som var av värde, av djuren Men, det var väl jättebra! Vilken fantastisk kille som kunde visa sådan nåd till o med inför kungen. Befallningen som han fick av Gud var ju fruktansvärd! Ja, det kan verka konstigt att vår Gud gav en befallning om total förstörelse. Men om vi tar detta rövarfolk som en bild på vad synden kan göra och förstöra i våra liv, så kanske det inte blir lika konstigt längre. Precis som Amalekiterna hade dragit bort Israels folk ifrån källan av vatten ur klippan som gav dem liv så vill synden komma och dra dig och mig bort ifrån Guds källa, som gör dig och mig levande. Förstår ni tanken? Alltså allt det i våra liv som drar oss bort ifrån Gud vill han förgöra! Han sände till och med sin egen son, Jesus Kristus för att dö för att utplåna all synd. Det var hans beskydd, hans kärlek som drev honom, att göra detta för dig, för att ni skulle kunna leva i gemenskap. På samma sätt var det Guds kärlek till sitt folk som drev honom att sända Saul att förgöra alla Amalekiter som förstörde folkets relation till Herren. Vi vet, att Jesus gick hela vägen, det är därför vi kan känna fullständig frihet här idag där vi sitter. Men i den här berättelsen så läser vi att Saul inte gick hela vägen, vilket också fick konsekvenser! Vi fortsätter och läser v.10-15. Saul kom inför Samuel, denna Gudsman, domare och profet som hade förmedlat uppdraget till Saul ifrån början. Man kan nästan se Sauls Hollywood falska leende framför sig när han möter Samuel och utbrister Herren välsigne dig. Hans yttre vill berätta att allt är lugnt och bra, vilket också hans ord ville försöka säga, men i hans inre så var det lika mörkt som i mina svarta strumpor, och det luktade lika illa också. Samuel avslöjar honom ganska så snabbt genom alla ljud som han hör ifrån alla kor, då Saul är snabb till att skylla ifrån sig på folket. Det är inte längre ett jag, utan ett dom. Det är precis som när vi pratar hockey eller fotboll. När det går bra för laget vi hejar på så pratar vi om ett vi, Vi är så bra och när det går dåligt så säger vi fy vad de är dåliga. Eller när vi vet att vi själva har varit med och gjort något som inte är bra, som vi vet skadar både oss själva eller andra andra så försöker vi oftast så långt det går att skylla ifrån oss, på omgivningen eller andra människors påverkan. Vi säger att det är samhället, chefen, skolan, eller USA:s fel. Även inför Gud så skyller vi ifrån oss. T.ex. Förlåt Gud för att jag pratade illa om den personen, det kändes inte bra, men det är ju grannarnas fel vet du, det var ju dem som började och det var lätt o hänga på, När vi innerst inne vet att det ändå alltid har
varit jag själv som stått inför ett val att stanna kvar och prata eller inte. Vi har med detta beteende sedan syndafallet. Adam stod inför ett eget val att äta av frukten eller inte, men ändå skyller han på kvinnan som Gud gett honom. Samuel orkade inte till slut höra alla ursäkter ifrån Saul och säger. Sluta nu! Jag orkar inte längre höra på alla ursäkter, nu ska jag tala om för dig vad Gud har sagt till mig i natt. Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till Kung över Israel. När Saul en gång hade fått reda på att allt det härliga i Israel var hans så hade han undrat hur det kom sig att Samuel talade på det sättet, han var ju ifrån den minsta stammen ibland alla släkter i Benjamins stam. Han hade i början inte berättat om sitt kungadöme för någon och när Samuel skulle berätta för de andra att det var Saul som var den utvalde kungen, så hade han gömt sig. Saul hade blivit smörjd med olja, förändrad och fylld av Guds ande inför uppgiften, men han kände sig fortfarande liten, även fast han var huvudet högre än alla i hela stammen står det, när de hittat honom i hans gömställe. Men han var liten i sina egna ögon. Detta är vad ödmjukhet handlar om tror jag. Det handlar inte om att se ner på sig själv, att tycka att man inte räcker till eller att man inte kan. Vi har väldigt lätt för att tro det. Att vi är ödmjuka när vi säger nae, inte jag, det kan inte jag göra, det får någon annan göra. Så sa inte Saul. Trots att han kände sig liten i uppgiften så gick han med Samuel och lät honom smörja honom till kung. När ordet ödmjukhet finns med i Gamla testamentet så kan vi ifrån hebreiskan översätta det till nedböjd eller saktmodig. Det ordet gillar jag. Saktmodig innebär ju att man är fridsam lydig och lugn, och man är tålmodig och tolerant. Man är mjuk och formbar helt enkelt. Något som jag upptäckt att jag måste vara, nu när det om några veckor ska flytta in en annan person i mitt hus, när jag gifter mig. Det går inte hålla fast på allt sitt eget längre, om vi ska kunna leva tillsammans. Jag och Lisa har bara en dag i veckan som vi är lediga och därför så kommer flyttlådorna i omgångar, vecka efter vecka. Ena veckan är det lite böcker, och andra veckan är det köksredskap, blommor eller kanske hennes minneslådor ifrån när hon var liten. Så det är nästan varje dag man upptäcker nya saker i ens hus. Sakerna flyttar på sig i köket och det står någon annans cd skivor i min cd samling. Jag måste börja göra utrymme för någon annans kläder i garderoben och någon annans böcker i bokhyllan. Det går oftast väldigt bra, men vissa saker har faktiskt varit svårare att lämna och förändra, men jag måste det om det skall fungera! Jag måste vara formbar, annars så kommer hon aldrig att trivas i mitt hus. Och så är det igenom hela livet för oss alla, och då inte bara i vårt hus om någon annan flyttar in utan först och främst i vårt hjärta. Vi måste göra utrymme för att formas! Vi behöver lyssna på andra, och många gånger lyda!
Vi behöver ha tålamod, vi behöver ta emot råd och vägledning, och vi behöver vara lugna även om situationen säger något annat. Vi kan inte bara hålla på vårt eget! Vi måste kunna släppa på vår egen stolthet och släppa in andra för att livet skall fungera! Denna ödmjukhet behöver vi också i vår relation med Jesus. Under nya testamentets tid, ibland greker och romare så ansågs ödmjukhet som en svaghet, som hade smak av feghet eller fjäsk. Så som min lagkamrat på volleybollplanen också verkar tänkt om ödmjukhet. Men det är faktiskt annorlunda när vi läser i vår bibel. Där ödmjukhet är ett av Gudsfruktans viktigaste kännetecken. För Guds folk så handlade ödmjukhet om att underordna sig Guds vilja. Att se med små ögon på sig själv, men med stora ögon på vem Gud är och vad han kunde göra igenom en. Det handlade inte om att underkasta sig en hänsynslös makt utan att hängivet och frivillig kärlek böja sig för en nådig och barmhärtig Gud. Det är en egenskap som jag längtar efter ännu mer och jag hoppas du gör det med den här morgonen. Att också låta Gud få flytta in i ditt och mitt hjärta med allt som han har och vara formbar efter hans vilja. Släppa på allt vårt eget och låta inget vara kvar som inte är bra för mig. Saul ville följa Gud, men han ville ändå behålla en del som han tyckte var av värde. Hans ögon var inte längre små på sig själv utan hade växt i högmod. Det han gjorde när han inte utplånade alla amalekiter var att säga att mina tankar är bättre än Guds tankar och vi kan läsa om hur Saul krampaktigt försöker förklara för Samuel om det bytet som han kom hem med. Han sa: vers.20-22. Om det hade varit idag så skulle Saul kanske ha sagt; jag stal pengarna för att lägga i kollekten. Men Samuel berättade för honom och även för oss idag att lydnad och ett lyssnande hjärta mot Gud är alltid bättre än våra offer. Med andra ord, att vi går i kyrkan varje söndag, betalar in tionde, ber eller läser Bibeln varje dag, betyder ingenting om inte vårt hjärta är med. Vad vi än kan tänka oss att göra för Gud och andra människor betyder ingenting om vi inte gör det i överlåtelse och med ett ödmjukt hjärta. Ett hjärta där vi låter Gud få del av allt! Ditt hjärta är det som Gud ser till! Detta påminns Samuel om som efter det att Gud förkastat Saul får i uppdrag att gå och smörja en ny kung. Titta på filmen här, så kan ni få ser hur det gick till (film) Att Saul en dag hade blivit kung berodde inte på hans utseende eller att han var huvudet lägre än de andra och väldigt ståtlig. Egenskaper som Samuel tänkte på när han skulle välja en ny kung som vi såg i filmen. Nej, Det viktiga för Gud, var en man med ett ödmjukt hjärta. Det går inte efter vad en människa ser. Guds kärlek kommer aldrig att vara beroende av det som vi ofta ser med våra ögon. Hur en människa ser ut eller vad han eller hon gör. Det kommer alltid handla om var du har ditt hjärta någonstans! Det är det som gör en människa vacker!
Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud? står det i Mika.6:8. Gud söker idag ett ödmjukt hjärta att bo i och vandra tillsammans med. Ett hjärta som är böjt inför honom. Ett hjärta som har små ögon på sig själv. Som tror på sig själv och andra, utan att se till utseende och gärningar, och vill tjäna Gud med det som man har. Även om det kanske är ett obeprövat område, så söker Gud dig, som i överlåtelse vill lyssna på honom, lyda och gå hans väg. För dig som tror på Gud, och bekänner Jesus Kristus som Herre. Så har du en gång börjat i ödmjukheten. Du böjde dig ner för honom och lämnade allt som fanns i ditt hjärta. Du började inte skylla dina misstag på någon annan utan du bekände din synd. Med en längtan efter att vilja förändras och formas efter hans vilja. Med andra ord, du vet vad ett ödmjukt hjärta är. Ett hjärta som Gud längtar efter fortfarande, i varje hjärtslag som ditt och hjärta tar. Så låt oss var och en be Gud idag om mindre ögon på oss och större ögon på Gud som leder de ödmjuka rätt och lär de ödmjuka sin väg.