ETT GRATISMAGASIN FRÅN PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011 Liza Marklund Annika Bengtzon är tillbaka! Kristina Ohlsson Änglavakter en riktigt t ruggig historia Jan Guillou Jag ska skriva 1900-talets historia Alex Schulman Jag kommer aldrig lämna henne Jo Nesbø Läs- och skrivkunnighet är grunden till demokrati Martina Haag Därför testar jag allting på riktigt Katerina Janouch Jag måste öva på att vara modig ARJA, BJÖRN, MALIN, ZINAT ÅRETS DEBUTANTER www.piratforlaget.se PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011
KONTAKTA OSS PIRATFÖRLAGET / KAPTENSGATAN 6 / 114 57 STOCKHOLM / TEL: 08-412 13 50 / FAX: 08-545 678 58 / INFO@PIRATFORLAGET.SE Foto: Peter Knutson Ann-Marie Skarp Förlagschef och VD ann-marie@piratforlaget.se Mattias Boström Produktion/redaktion mattias@piratforlaget.se Sofi a Brattselius Thunfors Förläggare sofi a@piratforlaget.se Cherie Fusser Marknadschef cherie@piratforlaget.se Piratförlaget Magasin 2011 Piratförlaget 2011 Text: Tidningskompaniet Form: WDW Creative FOTO: PETER KNUTSON (där annat ej anges) Anna-Lena Ahlström (Kristina Ohlsson, Katerina Janouch och Martina Haag) Jenny Palmblad PR- och informationschef jenny@piratforlaget.se Lars Jexell Försäljning / Storkundsansvarig lars@piratforlaget.se Anna Hirvi Sigurdsson Redaktör anna@piratforlaget.se Lottis Wahlöö Förlagskoordinator lottis@piratforlaget.se Anna Carin Sigling Ekonomichef annacarin@piratforlaget.se Karin Eriksson Ekonomiassistent/ Förlagsassistent karin@piratforlaget.se Madeleine Lawass Försäljningschef madeleine@piratforlaget.se Anders Olofsson Säljare anders.brombergspirat@gmail.com Annika Marklund (Liza Marklund) Håkon Eikesdal (Jo Nesbø, sid 17) Jörn Grönlund (Unni Lindell) Orlando G Boström (Petra Östergren) Gabriella Corti (Jonas Jonasson) Nicholas Larsson Kopp (Morgan Larsson) Stellan Herner (Mark Levengood) Nina Hansen (Anne Holt & Even Holt) Peter Jönsson (James Patterson) Roger Borgelid (Helene Tursten) Björn Terring (Monika Ahlberg) Fredrik Sandberg/Scanpix (Martina Haag, renracet sid 43) Viveka Pierrou Alm (Thorbjörn Larsson, sid 63) Thron Ullberg (Anne Holt, sid 73) Siv J Seglem (Unni Lindell & Fredrik Skavlan) Stefan Tell (Erik Titusson) TACK TILL: Häringe Slott RÄTTELSE: Fotografi er på Petra Östergren som publicerades i 2010 års magasin togs av fotograf Orlando G Boström. ILLUSTRATIONER: Eric Thunfors OMSLAGSILLUSTRATION: Eric Thunfors Erik Titusson Förläggare och VD Lilla Piratförlaget erik@lillapiratforlaget.se TRYCK : Durin Productions AB, 2011
ANN-MARIE SKARP, FÖRLAGSCHEF OCH VD PÅ PIRATFÖRLAGET: Författarmöten betyder så mycket Varje år gör vi ett magasin för att presentera våra böcker för er, kära läsare. Det är ett stort nöje att se text och bild växa fram. För detta är resultatet av det våra författare och vi på förlaget arbetat med. Författaren på den ensamma kammaren bakom datorn, och vi med att förvalta deras alster. Och nu är det dags för böckerna att möta omvärlden. Vi vill förstås locka er att läsa en bok eller alla böcker ur magasinet och en sak vet vi ett viktigt skäl till att man väljer just den ena eller den andra boken är mötet med författaren. Och möten kan ju vara så många, ibland sker de i verkliga livet som till exempel på en bokmässa eller ett bibliotek ibland genom tv-rutan, eller som här i en intervju där författaren berättar om sin bok, om hur och varför den kommit till. I år har vi en mycket varierad utgivning, så här finns utan tvekan något för alla. Eller allt för någon den sanne bokälskaren! Här finns spänning, relationer, historia, politik, musik och fascinerande personers öden och äventyr. Välkomna till ett nytt läsår med Piratförlaget, ett år då också Annika Bengtzon är tillbaka hon är lika välkommen som efterlängtad! PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 3
ARJA SAIJONMAA Om året som förändrade hennes liv för alltid 48 CHRISTOFFER CARLSSON Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet 44 BJÖRN VINGÅRD Startade journalistkarriären när allt var möjligt 62 SARA LÖVESTAM Barns utsatthet i en gripande historia 10 ZINAT PIRZADEH Jag har lärt mig leva med såren 58 MALIN WOLLIN Krönikesamling inspirerad av Kristina från Duvemåla 54 32 ANNE & EVEN HOLT Syskonen skrev en thriller om hjärtkirurgi PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 4
Innehåll: UNNI LINDELL Jag hinner aldrig skriva alla böcker innan jag dör 20 BRITT-MARIE MATTSSON Kennedys historia har allt 68 2 KONTAKTA PIRATFÖRLAGET 3 LEDARE Ann-Marie Skarp 6 LIZA MARKLUND Annika Bengtzon är tillbaka! 10 SARA LÖVESTAM Barns utsatthet i gripande skildring 13 FRUKOSTKLUBBEN Man vill träffas på riktigt igen 14 ALEX SCHULMAN Att provocera är en del av min genuppsättning 17 JO NESBØ Huvudjägarna om att alltid vilja ha mer 20 UNNI LINDELL Jag hinner aldrig skriva alla böcker innan jag dör 23 RAKT PÅ SAK Eldsvåda, fredagsmys och succé 24 KRISTINA OHLSSON Änglavakter är en riktigt dyster historia 27 PRYLAR 6 ting för bokälskaren 28 CHRISTOFFER CARLSSON Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet 31 RAKT PÅ SAK Radhusdisco, ljudbokslista och boxnytt 32 ANNE & EVEN HOLT Syskonen skrev en thriller om hjärtkirurgi 34 JAMES PATTERSON Kärlek, konstkupper och kallblodiga mord 35 KATERINA JANOUCH Utsätter sina karaktärer för obehagliga överraskningar 39 RAKT PÅ SAK Bryssel, detektiver och matkassar 40 MARTINA HAAG Därför testar jag allting på riktigt 44 JAN GUILLOU Jag ska skriva 1900-talets historia 48 ARJA SAIJONMAA Om året som förändrade hennes liv för alltid 52 PSYKOLOGIFORSKNING Lycka är att läsa? 54 MALIN WOLLIN Krönikesamling inspirerad av Kristina från Duvemåla 58 ZINAT PIRZADEH Jag har lärt mig leva med såren 62 BJÖRN VINGÅRD Startade journalistkarriären när allt var möjligt 66 DIGITALISERINGEN E-bokens utveckling 68 BRITT-MARIE MATTSSON Kennedys historia har allt 72 ANNE & ANNE HOLT Deckarförfattaren debuterar som barnboksförfattare 74 MYSTISKA MILLA Spöke som kämpar för djurens rätt 75 LILLA PIRATFÖRLAGET ERIK TITUSSON En dröm som gått i uppfyllelse PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xx
LIZA MARKLUND Familj: Gift med Mikael Aspeborg. Tre barn. Hästen Regaton. Bor: Stockholm och Marbella i södra Spanien. Uppvuxen: I Pålmark, en by två och en halv mil utanför Piteå i Norrbotten. Utbildning: Journalistlinjen Kalix Folkhögskola 1984-1985. Priser och utmärkelser: Bland annat vinnare av Polonipriset, Debutantpriset, Årets Författare, Årets Pitebo, Årets Bok, Årets Kvinna, Scanorama Awards, Svenska Litteraturpriset, Sankt Eriksmedaljen. Bakgrund: Har skrivit elva romaner och en faktabok. Böckerna har sålt i drygt elva miljoner exemplar på 30 språk. Aktuell: Med krönikesamlingen Nya röster sjunger samma sånger och andra krönikor 1985 2010 och Du gamla, du fria, den nionde romanen om Annika Bengtzon. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 6
Efter tre år som Kvällspressens korrespondent i Washington är Annika Bengtzon tillbaka i Sverige. Hon har återförenats med maken Thomas, återgått till sin tjänst på kriminalredaktionen och flyttat till de gamla hemkvarteren. Har Liza Marklund äntligen låtit Annika Bengtzon få lugn och ro? Skulle inte tro det. DET ÄR NÄR CHEFREDAKTÖR ANDERS SCHYMAN plötsligt kallar in Annika Bengtzon till konferensrummet Grodan som avgrunden öppnas. Annika får veta att hennes make, som är anställd på Justitiedepartementet, har försvunnit under en konferens i Kenya. Ämnet för konferensen är Frontex, den EU-myndighet som har till uppgift att säkerställa EU:s gemensamma gränsskydd mot omvärlden. Snart går det upp för Justitiedepartementet och Annika Bengtzon att Thomas och hans kollegor har blivit kidnappade. Kraven från kidnapparna: Frontex ska avskaffas, gränserna mot Europa öppnas, skyddstullarna upphävas. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en. De papperslösa flyktingarna kommer från Nigeria, Tchad och många andra afrikanska länder till södra Europa i hopp om en bättre tillvaro. Jag ser hur de säljer falska Gucciväskor där jag bor i södra Spanien och jag funderar ofta på om det var detta de drömde om när de riskerade livet för att ta sig hit, säger Liza Marklund. Frontex, som är en i allra högsta grad verklig organisation, är inte problemet, menar hon. Att utrota fattigdomen och orättvisorna är enda lösningen på dilemmat. Men många i vår del av världen är inte intresserade av att minska klyftorna eftersom vi tjänar på dem. Den nya järnridån som Europa håller på att bygga upp är en av vår tids stora politiska frågor. I den nionde romanen om Annika Bengtzon Du gamla, du fria konstaterar Annikas kvällstidningskollega Berit: Frontex senaste påfund är att låta den nya, ofria världen själva stänga till sina gränser. Det är väldigt praktiskt. Vi i den gamla och fria slipper frågan helt och hållet. Khadaffi i Libyen fick en halv miljard av vår egen EU-kommissionär för att hålla flyktingar från Somalia, Eritrea och Sudan internerade i enorma koncentrationsläger. Efter den senaste tidens dramatiska händelseutveckling i Nordafrika har frågan om Europas gränspolitik blivit än mer aktuell. Men idén till handlingen i romanen fick Liza Marklund redan för tre år sedan då hennes vän och författarkollega Tove Alsterdal skrev sin roman Kvinnorna på stranden. Liza Marklund var redaktör för boken, vars tema är människohandel och slaveri. I Du gamla, du fria konstaterar Liza Marklund att vi har vant oss vid och blivit likgiltiga inför de tragedier som regelbundet utspelar sig kring Medelhavet. Ilandflutna båtflyktingar på Italiens och Spaniens badstränder hade blivit så vanliga att ingen brydde sig. De blev inte ens notiser i media längre, inte i Medelhavsländerna och absolut inte i Sverige. Det skulle vara, i så fall, om någon svensk charterturist hade snavat på liken och inte fått något skadestånd från resebyrån. Gisslandramat i romanen utspelar sig i Liboi, en liten ort i nordöstra Kenya, knappt två mil väster om gränsen mot världens kanske farligaste land: Somalia. Dit flög Liza Marklund med privatplan och egen pilot. När vi hade landat samlades 200 personer runt planet och jag greps av polis. Vi fick reda på att två personer hade blivit skjutna samma morgon. Polisen tog mig till förhör och undrade varför jag hade kommit dit. De hade aldrig varit med om att ett privatplan hade landat i Liboi förut, berättar Liza Marklund. Jag berättade att jag var författare. Att jag skriver romaner, fik- PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 7
DELAR AV HANDLINGEN UTSPELAR SIG I AFRIKA Inför arbetet med nya romanen reste Liza Marklund till Liboi i Kenya, en karg plats i öknen där människor bor i hyddor, manyattas, som byggs bakom en mur av ris och taggbuskar som skydd mot pirater och rovdjur. Att en del av handlingen i Du gamla, du fria utspelar sig i Afrika är ingen slump. Jag har varit ganska mycket i Kenya de senaste åren. Jag älskar naturen, människorna och djuren, konstaterar Liza Marklund. Här har hon också kunnat utveckla ett av sina nya stora intressen att fotografera. Resorna mynnar ut i fotoböcker som hon låter trycka upp i fem exemplar. Det blir bilder på lejon, bufflar, schakaler, gamar, kompisar och massajer. Det är otroligt roligt, säger hon. Även i Liza Marklunds förra roman om Annika Bengtzon En plats i solen utspelade sig delar av handlingen i Afrika, den gången i Marocko. tiva historier, och att handlingen i min kommande roman skulle utspela sig i Liboi. För att kunna gestalta det så måste jag se hur ljuset faller, känna hur jorden luktar och uppleva de intryck som mina romanfigurer gör. Polischefen tittade på mig som om jag var helt galen. Sedan fick jag gå runt i två timmar med två tungt beväpnade soldater som sällskap. När vi flög därifrån berättade piloten, som har flugit i Kenya i 35 år, att han aldrig hade varit med om något liknande. Det andra temat i Du gamla, du fria är bekant för alla som har läst Liza Marklunds böcker eller krönikor de senaste decennierna: våldet mot kvinnor. Annika Bengtzon har återgått till sin tidigare tjänst som nyhetsreporter på Kvällspressen och skickas ut till en mordplats i förorten Axelsberg i södra Stockholm. En småbarnsmamma ligger död och översnöad bakom ett daghem, knivhuggen i nacken. Det är fjärde kvinnan som på kort tid har mördats på ett liknande sätt i Stockholmstrakten. Kvällspressen anar att en seriemördare är i farten och till slut börjar till och med polisen tro det. Annika Bengtzon avfärdar teorin eftersom hon vet att kvinnor ofta mördas just med kniv bakifrån och att mördaren påfallande ofta är kvinnans före detta man. Det är intressant att se hur olika mediernas nyhetsvärdering ser ut beroende på vem gärningsmannen är. Om det rör sig om en seriemördare så är det otroligt intressant. Om det handlar om en hustrumördare så är det helt iskallt, konstaterar Liza Marklund. För Annika Bengtzon blir det ett krig på flera fronter. Hon försöker att stå emot drevet på tidningen där alla hoppas på en seriemördare, samtidigt ska hon hålla ihop familjen och förbereda sina barn Ellen och Kalle på att deras pappa kanske aldrig mer kommer hem. Jag har läst massor av litteratur om kidnappningar och Annikas första reaktion är, precis som för nästan alla anhöriga, att ta upp telefonen och ringa den som har blivit kidnappad. När dagarna börjar gå blir Annika mer och mer professionell. Hennes hårda kärna tar över och hon tar tag i sin situation. Det är 13 år sedan vi träffade Annika Bengtzon första gången. Hur tycker du att hon har utvecklats? På ett sätt är hon tillbaka på ruta ett. Hon är nyhetsreporter igen och gör jobbet med lätt uppgivenhet. Hon är inte så företagsam och jag förstår inte varför hon inte tar sig därifrån. Men egentligen är hon nog som de flesta av oss. Vi vet vad vi har och även om det vi har är dåligt så är det i alla fall bekant, säger Liza Marklund och tillägger: Men jag tror att Annika har blivit lite coolare, lite stabilare. Jag har en god vän som är psykoterapeut och hon säger att tidigare var Annika ett fall för slutenvården. Nu är hon ett fall för öppenvården. DU GAMLA, DU FRIA En ung småbarnsmamma hittas död. Hon är det fjärde offret på kort tid. På Kvällspressen anar man en seriemördare, något som Annika Bengtzon avfärdar som vilda fantasier. Hennes man Thomas blir under en konferens i Nairobi kidnappad tillsammans med sex personer från olika delar av Europa. Samtidigt som kvinnomorden blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika. Utgivningsdag 30 november 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0334-2 / Ljudbok ISBN 978-91-642-2221-3 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2228-2 / E-bok ISBN 978-91-642-4179-5 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 8
Tyvärr ser inte världen ut som jag vill ha den I 25 år har Liza Marklund roat, oroat och provocerat i sina krönikor. Makthavare har synats. Misshandlade kvinnor har fått en röst. Nu samsas de bästa krönikorna i Nya röster sjunger samma sånger och andra krönikor 1985 2010. ATT LÄSA LIZA MARKLUNDS KRÖNIKOR har varit lite som att gå omkring med ett skavsår. Obekvämt, efterhängset. Gång på gång har hon envisats med att skriva om ämnen som hennes chefer egentligen inte ville veta av. I alla år har jag fått höra att mina saker är fullkomligt stendöda kommersiellt. Vi säljer inte en tidning på det här. Jag har stångat huvudet blodigt, en gång i veckan, konstaterar hon. Ämnet hon har återkommit till, från den första krönikan i Norrbottens-Kuriren 1985, är våldet mot kvinnor. Då kallades kvinnorna gnälliga kärringar. Att slå sin fru hade nyss blivit kriminellt. När polisen ryckte ut till familjer där en kvinna höll på att bli ihjälslagen hette det att man kom dit för att medla. Jag kommer aldrig att glömma den första misshandlade kvinnan jag intervjuade. I texten kallades hon Sara och vi träffades i hennes kök. Hennes man hade ett helt batteri av advokater som kunde berätta vilken subba hon var, medan Sara inte hade något juridiskt ombud, bara en kompis från kvinnojouren som följde med henne till rätten. Så är det inte i dag. Mycket har blivit bättre, konstaterar Liza Marklund. När hon valde att vända blicken bakåt och på nytt läste sina krönikor från Norrbottens-Kuriren, Arbetaren, Aftonbladet, Expressen, Financial Times, tyska Welt am Sonntag, danska Dagbladet Information, finska Iltalehti och norska Verdens Gang slogs hon av hur hon så konsekvent har hållit sig till samma ämnen. Om jag är stolt över någonting så är det att jag inte har gett mig om kvinnovåldet. Det har varit så provocerande för många. Att skriva om det är inte populärt i ett enda läger, förutom hos läsarna och de drabbade kvinnorna. När jag gjorde Lite stryk får dom tåla för TV4 fick jag tre tusen brev, mejl och fax. Det här är ett samhällsproblem som vi har negligerat i så många år, och jag har blivit ett slags sista överklagandeinstans. Om ingen annan har lyssnat så har de här kvinnorna vänt sig till mig. Att bli en offentlig röst för att kunna driva de frågor hon brinner för var ett mycket medvetet beslut från Liza Marklund. Ett sätt att nå den här plattformen där andra lyssnade på henne var att börja skriva romaner. Elva miljoner sålda böcker senare får man nog säga att Liza Marklund har lyckats. All tid hon ägnat åt research och intervjuer för sina krönikor har hon haft nytta av när hon skriver romaner. Krönikorna har tvingat henne att ständigt hålla sig uppdaterad i den dagliga debatten. Men i och med att hon nu har samlat dem i bokform tycker hon att tiden är inne att lämna krönikeskrivandet bakom sig. Känner du inte att du sviker alla dessa kvinnor som du har gett en röst? Nej. Jag tycker att medierna tar den här frågan på större allvar i dag. Jag har sagt det jag ska säga. Tyvärr ser inte världen ut som jag vill ha den. Man ska inte tolka det som att du har gett upp? Nej. Jag har inte haft någon illusion om att jag skulle förändra världen. Så stora pretentioner har jag inte. När man skriver en krönika så händer ingenting alls 99 gånger av 100. Men jag tror på droppen som urholkar stenen. Dessutom så är det som min pappa brukar säga: Man ska sluta när det är som roligast. Du trivdes inget vidare när du var chef heller? Det var spännande och kul och på några ställen gick det ganska bra. Men jag får inte ut något av det. Jag vill styra mig själv och jobba på egen hand. Jag är uppvuxen i storskogen och jag tror att det märks. Hur har du förändrats som krönikör under de här 25 åren? Jag har blivit säkrare och tordats bli mer seriös. Ett tag försökte jag alltid att skruva till det och vara lite extra provokativ. Med åren har jag lagt av med det. Jag har blivit mer orädd och självständig och tänkt att gillar de inte vad jag skriver så får de väl sparka mig. Men det har de inte gjort. I stället har de bara gett mig mer och mer utrymme. Har du blivit en snällare krönikör? Nej. Jag bestämde mig tidigt för att aldrig stryka medhårs. Jag har försökt att inte vara en röst mitt i kören som skriker samma sak som alla andra. Ambitionen har varit att ta ett steg längre, vända på argumenten och säga: Vänta nu, är ni inte på väg åt fel håll? Jag har jobbat journalistiskt med mina krönikor och inte suttit och känt efter så mycket, vilket jag tycker att många krönikörer gör i dag. Jag har lagt ner mycket tid på varje krönika och minns varenda en som jag har skrivit. Vad ska du göra nu när du slutar som krönikör? r? Resa. Jobba för Unicef. Skriva romaner. r. Fotografera. Spela piano. NYA RÖSTER SJUNGER SAMMA SÅNGER För första gången är Liza Marklunds krönikor samlade i en fullmatad volym som målar en bred och brokig bild av hennes liv, journalistik och författarskap under 25 år. Här finns framgångens baksida, dess utsatthet och ensamhet, lyckan över barnen och vardagen. Här hittar vi hennes brinnande engagemang för de allra mest utsatta. Men här avslöjas också de pinsamma misstagen, de dråpliga missförstånden och texterna hon inte vågade publicera när det begav sig. Utgivningsdag 23 mars 2011 / Mjukband med flikar / Ca 240 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0349-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4166-5 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 9
Det mig SARA LÖVESTAM Gör: Lärare i svenska för invandrare och frilansskribent, bland annat krönikör i QX. Har agerat sidekick i radioprogrammet Lantz i P1. Bor: I Stockholm. Utmärkelser: Vann Bok-SM 2009 med sitt bokmanus Udda. Blev nominerad till priset Årets bok vid Gaygalan 2010. Hennes blogg (http://sara.kipara.se) har nominerats till flera priser. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 10
är något inom som vill ut Sara Lövestam hade läst att snittåldern för en debuterande författare är 42 år. Därför öppnade hon i tio år refuseringsbreven med jämnmod. Än fanns det gott om tid. HON VAR BARA 28 ÅR NÄR HON FÖR TVÅ ÅR SEDAN vann Bok-SM och som förstapris belönades med utgivning av sitt manus till romanen Udda. Det var en bekräftelse på att sättet jag har valt att skriva på fungerar. Men hade jag inte vunnit så hade jag ändå fortsatt att försöka bli utgiven. Åtminstone tills jag fyllde 42, säger Sara Lövestam. Före debutromanen hade hon skrivit manus till fyra böcker. Ett av refuseringsbreven avslutades med orden Ditt språk är bra, men din handling är förutsägbar och dina karaktärer endimensionella. Då tänkte jag att nu jäklar ska ni få se på en oförutsägbar story och karaktärer med många dimensioner, berättar Sara Lövestam. Det är ingen överdrift att säga att hon lyckades. Den som har läst om systembolagschefen Martin som går i gång på kvinnor med amputerade kroppsdelar eller Paula som helst lyssnar på bandinspelningar av partikelverb glömmer inte karaktärerna i första taget. Förutsägbara är de inte. Tänk om jag hade gett upp efter åtta år. Om jag hade slutat då så hade ingenting av det här hänt. Jag visste ju hela tiden att jag inte var fullärd. Jag har alltid varit väldigt självkritisk, konstaterar Sara Lövestam. Hennes tidiga manus var självterapeutiska, men innan hon började skriva Udda var det som om en pollett trillade ner. Plötsligt kom hon på att hon faktiskt inte behövde skriva om något som hon hade varit med om eller som hon önskade att hon hade varit med om. Jag hade begränsat min fantasi fast det inte behövdes. En spärr släppte och allting blev mycket lättare, säger hon. Nu är Sara Lövestam tillbaka med sin andra roman I havet finns så många stora fiskar. Om det går en röd tråd mellan böckerna så är den inte lätt att upptäcka. De manus jag har skrivit har alla varit väldigt annorlunda jämfört med det jag har skrivit innan. Det är något som trycker på inom mig och vill ut, något som måste få sägas. När det väl har kommit ut så är jag färdig med det och vill gå vidare. Det som måste sägas den här gången: Vad händer när ett barn inte blir tillräckligt sett och älskat? Jag vet nästan exakt vilken dag det gick upp för mig att jag måste skriva den här boken. En person i min närhet berättade vad hon hade varit med om under sin uppväxt och jag kunde så tydligt se vilken effekt hennes historia hade fått på resten av hennes liv. Jag önskar så starkt att jag kunde gå in i hennes liv för 20 30 år sedan och rätta till allt som gick snett. Att skriva den här boken är mitt sätt att hantera att jag inte var där. Boken kan också ses som ett förlåt för att jag inte fanns där, även om det förstås vore omöjligt eftersom jag också var ett barn då. Jag skulle önska att boken på något sätt har makt att förändra något för ett barn som är barn nu. I havet finns så många stora fiskar är skriven utifrån femårige Maltes perspektiv, men i romanen finns också de vuxnas förmåga att rättfärdiga sina handlingar inför sig själva. Huvudpersonen Maltes mamma skyller på förskolepersonalen. Förskolepersonalen följer sina bestämmelser. Alla intalar sig själva att de har gjort rätt, även om allting går fatalt fel. Sara Lövestam tillhör de lyckligt lottade. Hon hade en harmonisk upp- PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 11
växt och hon minns den tydligt. Hon minns hur det var att sitta i gräset, minns vintrarna som aldrig tog slut och att hon som femåring satt på en stol och tittade ner på sina dinglande ben. Jag tänkte att jag måste komma ihåg hur det känns att vara så här liten när benen inte når ner till golvet. Jag var ett nördigt och reflekterande barn. Även i dag så identifierar jag mig med barnen som står och tänker och lägger ihop ett och ett. Sara Lövestam läste tidigt och hon läste mycket. En kärlek till svenska språket föddes och som är påtagligt levande i allt hon skriver böcker, blogg och krönikor. I heltidsjobbet som lärare i sfi (svenskundervisning för invandrare) handlar det om att lära ut grunderna i språket allt ifrån att förklara hur ett ord är uppbyggt till placeringen av satsadverbialet i en bisats. Om kvällarna skriver hon. Då handlar det om de små nyanserna, finliret.ska hon skriva förvirrad eller konfunderad? Långsamt växer berättelserna fram. Jag jobbar länge med varje mening. Jag läser den om och om igen och tillsammans med meningen före. Hur är rytmen? Är meningen överflödig? Ska den bort? Jag är väldigt närvarande i den meningen och den måste kännas bra innan jag går vidare. Men när jag väl hittar rätt, då behöver jag sällan gå tillbaka. 5 barn- och ungdomsskildringar som har betytt mycket för Sara Lövestam 1. Det är slut mellan Gud och mig av Katarina Mazetti. Titlarna bara flimrar förbi från min barndom och ungdom. Jag läste så många böcker och det här är en av dem som jag bär med mig fortfarande. Det humoristiska, lättsamma blandat med det riktigt allvarliga. 2. Min vän Percys magiska gymnastikskor av Ulf Stark. Ulf, en av de två huvudpersonerna, är rätt så feg och klumpig. Percy lockar ur honom någonting, och alldeles i slutet förstår man att allt funnits inom honom hela tiden. Det tilltalade mig som litet, blygt barn. 3. Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff. Jag vet inte hur många barn som läser den här sentimentala sekelskiftestegelstenen flera gånger, men jag gjorde i alla fall det. Det är något visst med norrländsk stoisk strävan och renhjärtade barn som kämpar för sina småsyskon. Och sin get. 4. Matilda av Roald Dahl. Budskapet är att du är okej som du är, kanske rentav fantastisk. Det har varit väldigt viktigt för mig att höra under min uppväxt. Matilda är verkligen ett nördbarn, och hon visar sig ha oanade förmågor. 5. Agnes Cecilia av Maria Gripe. Det förflutna hinner ikapp, man hittar temat i mina egna böcker också. Det här är en av de böcker som har inspirerat mig och fått mig att inse att det faktiskt går bra att fantisera väldigt mycket. I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR På dagiset har Malte helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den så tänker han inte på det andra. Mamma som sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Hur det som är hemma är hemligt. Och på mannen med det blonda håret som antingen är hans vän eller något helt annat. En roman om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål. Utgivningsdag 16 mars 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 331 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström och Sara Lövestam / ISBN 978-91-642-0351-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4165-8 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 12
Frukost med litterära inslag Apelsinjuice, kaffe, fil med flingor och ett livligt litterärt samtal. Deltagarna i bokcirkeln Breakfast Book Club anser att nyckeln till en lyckad diskussion är att stänga av datorn och samlas runt ett bord. Efter bokcirklar på nätet, Facebook och Twitter är det här det nya. Man vill träffas på riktigt igen, säger Petra Jankov Picha, som dragit i gång frukostmötena. KLOCKAN ÄR 07.32 OCH DET BLÅSER på Kungsgatan i centrala Stockholm. Inne på konditori Vetekatten har det redan bildats kö till kassan. Längst fram står Petra Jankov Picha, 37 år, och rullar en barnvagn fram och tillbaka med långsamma rörelser. Där sover sonen Bob, knappt tre månader gammal, helt ovetande om att han snart ska delta i en bokcirkel. Längst in i ett rum mot en innergård möbleras det samtidigt om. Ett långbord tar form. Täckjackor och halsdukar åker av medan bordet fylls av glas, tallrikar, assietter och flera exemplar av boken Utrensning av Sofi Oksanen. Ur några sticker det fram nedklottrade anteckningsblad. Breakfast Book Club var först på plats när det anrika kaféet öppnade för dagen och gör sig nu hemmastadd i sitt stammisrum. Ann-Catrin Malmlöf behåller sin jacka över axlarna. Det kommer dröja ännu ett par timmar innan värmen stigit ordentligt av trivsam trängsel och ångande kaffekoppar. Hennes klocka ringde 05.40 hemma i Orminge i morse. En knapp timme senare satte hon sig på bussen mot stan. Bredvid sitter Rosemari Södergren, som är med för första gången. Hon driver en kulturblogg och meddelar att månadens bok också spelas som pjäs på Stadsteatern. Informationen väcker allas intresse och Rosemari börjar leta upp speldatum med sin mobiltelefon. Petra avbryter och meddelar att de drar i gång direkt eftersom Bengt-Erik måste gå tidigt. Det var hon som startade bokcirkeln för nästan exakt ett år sedan. Petra hade drivit en bokblogg i fem år och var sugen på ett annat sätt att diskutera skönlitteratur. Nätet erbjöd inte de djupa samtal hon var ute efter. Hon slängde ut en fråga på Twitter om det fanns intresse för en bokklubb IRL, in real life. Resultatet blev Breakfast Book Club. Jag har en liten dotter hemma också, och med två barn är det fullt kaos mellan fem och åtta på kvällen med välling, bad och sagoläsning. Det fick bli tidiga morgnar. Men jag är livrädd att försova mig varje gång, säger hon och skrattar. Det har faktiskt hänt att någon deltagare missat väckarklockan, men alla runt bordet är överens om att det är ett roligt och annorlunda sätt att starta dagen. De kommer med bussar, pendeltåg och bilar från olika delar av länet. Diskussionslustan och den gemensamma kärleken till böcker övervinner morgontröttheten. Bengt-Erik Engholm tar en klunk kaffe och inleder. Utrensning utspelar sig under Sovjetunionens ockupation av Estland under andra världskriget där den unga kvinnan Aliide förälskar sig i en motståndsman. Kärleken får henne att begå ett förräderi som får konsekvenser över 50 år senare. Han drar paralleller till kriget i forna Jugoslavien där grannar och goda vänner plötsligt blev fiender, splittrade av religion och maktstrider. Petra frågar om någon läst något av Joyce Carol Oates eftersom hon tycker att de båda författarnas språk påminner om varandra. Pär Trehörning nickar instämmande. Jag tror det här är en av de bästa vi läst faktiskt. Jag hade troligen aldrig läst boken om jag inte varit med i klubben, säger han. Jag trodde den skulle vara mer detaljrik. Men det är en väldigt bra berättelse som är mänsklig och verkligen skildrar tidsepoken, fyller Ann-Catrin Malmlöf i. Hon leder svenskkurser och skriver på sin andra roman. Att få prata språk, form, upplägg och stilistik helt ostört med personer i olika åldrar en stund är ovärderligt, säger hon. Just i dag är de bara fem. Flera är sjuka och några tyckte boken var så trist att de inte ville läsa ut den. Jag har inte heller läst ut den, jag hann inte. Men det spelar inte så stor roll, säger Marie Eriksson. Ibland räcker helt enkelt inte tiden till. Så är det för alla i bokcirkeln då och då och ingen har problem med att erkänna det för de andra. I frilansöversättaren Maries fall är det inte så konstigt. Hon har alltid tre fyra läsprojekt på gång samtidigt och är dessutom med i ytterligare en bokcirkel. Men där känner alla varandra sedan tidigare och det finns en tendens att vi diskuterar annat än boken, bekänner Marie med ett skratt. Det visar sig att nästan alla har en egen tolkning av bokens slut, vilket leder till ännu ett ivrigt samtal. Så är plötsligt tiden slut. Rummet töms på bara några minuter. Petra har via ett förlag kommit över några inbundna exemplar av nästa månads bok, den hyllade Spill av Sigrid Combüchen, och erbjuder dem för en hundralapp styck. Pär Trehörning tar en i farten på väg ut. Nu ska han vidare till sitt jobb på Svenska Journalistförbundet, bara några kvarter bort. Ann-Catrin ska träffa en väninna och Petra ska uträtta ärenden i stan. Lille Bob har precis öppnat ögonen i sin vagn. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 13
Jag ko PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 14
vet att jag aldrig mmer lämna henne Alex Schulman är journalisten och den provocerande bloggaren som förra året förvånade många när han utkom med sin självbiografiska, mycket kärleksfulla bok Skynda att älska. När det var dags igen blev det en enda lång kärleksförklaring till frun Amanda en berättelse om hur kärleken kan förändra oss alla. ALEX SCHULMAN VILLE SKRIVA EN ROMAN. En kärleksroman. Därför att det är svårt och utmanande att skriva om kärlek utan att hamna i ett träsk av dåliga liknelser och andra romantiska fällor. Men plötsligt insåg han att han själv satt på en fantastisk kärlekshistoria. Så mot bättre vetande gjorde jag det igen skrev en bok om mitt eget liv. Jag tror absolut inte att alla är intresserade av mitt kärleksliv, men jag hoppas att andra ska kunna identifiera sig med det jag skriver och känna att precis så där var det när jag träffade Kalle. I Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött får vi följa ett år i Alex Schulmans liv. I första kapitlet lämnar han med resväskor i händerna sin dåvarande fru och deras gemensamma lägenhet precis ett år efter föds hans dotter Charlie på Danderyds sjukhus. Det är en bok om att hitta den stora kärleken men även om personlig utveckling. När boken börjar är jag djupt trasig och olycklig. Under det här året när jag träffade Amanda växte jag fem år på ett år tror jag jag blev vuxen helt enkelt, säger Alex. Hur förhåller sig din fru till denna kärleksförklaring? Hon fick läsa boken först några dagar innan den skickades till tryck och hon blev stum, nästan överrumplad. Inte förrän hon läste boken en andra gång förstod hon vad det var, då blev hon väldigt rörd. Vi är båda två väldigt stolta över att vi har ett dokument över hur vi träffades, som vår dotter kan läsa när hon blir äldre. Tror du på evig kärlek? Jag har problem med ordet evig eftersom att jag är så otroligt rädd för döden. Både jag och Amanda kommer att dö och därför är vår kärlek inte evig. Men däremot tror jag på kärlek tills döden skiljer oss åt och det är med Amanda. Jag vet att jag aldrig kommer att lämna henne. Vi träffar honom på Riche, en av många barer kring Stureplan där Alex är en välkänd profil. Han står och skvallrar med källarmästaren Anders om en fest de var på i helgen. Men utelivet kring Stureplan börjar bli mer och mer ointressant för Alex, som helst av allt bara skulle vilja njuta av lugnet på Gotland. Det går inte nu mitt i den här mediekarusellen, men helst skulle jag vilja vara på Gotland och skriva på en ny bok, säger Alex. Jag måste ha utsikt när jag skriver och så måste det vara rent och fint omkring mig. Jag ser Jan Guillous självbiografi Ordets makt och vanmakt framför mig där han sitter framför ett stort fönster med en fin gammal skrivmaskin och naturen utanför så vill jag ha det. Vad är det för bok du kommer att skriva? Jag vet inte än men det kommer att bli en roman. Jag hade ångest redan när den här boken kom över att jag återigen skrev en bok utifrån mitt eget liv. Jag vill inte framstå som en narcissist. Det var ett väldigt stort intresse för boken innan den kom, med över 2 500 förhandsbeställda exemplar på bara några dagar. Folk verkar ändå vilja läsa om dig. Har ditt bekräftelsebehov förändrats med all fin uppmärksamhet? Jag har fortfarande ett stort bekräftelsebehov, men det har varit mycket värre. Det fanns en tid då jag kände mig ofrälst. Jag ville vara någon, men alla förlag refuserade mig. Nu är jag i stället extremt bekräftad, och visst finns det en mättnad i det hela. Men jag är jättedålig på att ta emot beröm, min fru säger att jag blir konstig och obehaglig om någon kommer fram till oss och berömmer mig. Jag måste bli bättre på det. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 13 15
I dag vågar Alex kalla sig författare, och hans dröm är att ägna sig åt bokskrivande på heltid. Han tycker om energin som finns bakom ett bokprojekt, den som sätter honom på hårdare prov än journalistiken. Hur är du när du skriver? Jag är alltid sen så min förläggare har det rätt tufft. När jag skrev Skynda att älska var skrivandet väldigt drabbande, det tog emot hela tiden och jag fick tvinga mig själv att skriva. Den här gången däremot var det lustfyllt och jag längtade hela tiden tills jag fick sätta mig ner och skriva. Jag kan tänka mig att jag kommer behöva hitta lite fler sätt att jobba på när jag ska skriva en fiktiv historia. Inspireras du av någon annan författare? När jag läser en bok av någon jag tycker om kan jag bli otroligt färgad av den, och det är farligt. Därför försöker jag att inte läsa något när jag skriver. Dessutom hinner jag inte läsa sedan jag fick Charlie. Det blir mest dikter, Tranströmers samlade verk ligger alltid bredvid sängen. Det är även denne diktare som inspirerat Alex till den 70 bokstäver långa titeln, en liknande mening finns i en av Tranströmers dikter. Alex Schulman blev med sin blogg Att vara Alex Schulman känd i hela Sverige som svårt provocerande och, enligt många, en skitstövel. Under 2007 blev bloggen den största och mest lästa i Sverige med omkring 300 000 läsare per vecka. Bloggen var ett experiment, jag var en karaktär som skulle vara en idiot. I dag gör bloggare så här hela tiden, men det var helt nytt då och folk blandade ihop bloggen med vem jag var privat. Och det har jag fått betala för. Var dina ömsinta böcker ett sätt att lämna skitstövelstämpeln bakom dig? Jag hade ett stort behov av att berätta vem jag egentligen var. Jag ville inte hamna i något fack. Därför gillar jag egentligen inte heller att alla helt plötsligt ska gå omkring och tycka att jag är snäll. Det kanske är därför som jag fortsätter jobba med saker som Paradise Hotel för att få en bra mix. Du lade så småningom ner bloggen för att du var trött på att vara elak. Bloggkaraktären Alex Schulman har gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande, skrev du själv på bloggen. Nu har du börjat blogga igen. Hur tänker du? Jag vill fortsätta blogga för att det är det bästa sättet att kommunicera med dem som läser mig. Dessutom övar jag mig på att skriva jag måste vara den mest produktiva skribenten i Sverige! Jag har hört att man ska läsa mycket för att bli en bra författare, men jag tycker att man ska skriva, skriva, skriva. Men var sak har sin tid och därför kommer jag inte skriva elakheter på den här bloggen. Men jag kommer aldrig att sluta provocera det är en del av min genuppsättning. Att provocera är en del av min genuppsättning. ALEX SCHULMAN Familj: Hustrun Amanda och dottern Charlie. Mamma, två bröder (Calle och Niklas) och fyra halvsyskon. Uppvuxen: Överallt i Sverige men framför allt i Farsta där jag formades som människa. Karriären i korta drag: Reporter på Se & Hör ( Jag fick sparken därifrån för att jag inte direkt hade koll på mina källor ), startade Mingel.se, chefredaktör för Stureplan, skribent på Aftonbladet. Samtidigt har han gjort tv, radio och skrivit fyra böcker. Bibliografi: Privat: mejlkorrespondens (tillsammans med Carolina Gynning, 2007), Skynda att älska (2009), Bajsfesten (2010), Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött (2011). Blogg: Alla får plus på Aftonbladet (blogg.aftonbladet.se/schulman). Bloggar jag läser varje dag: Min frus (yourlife.nu), min brors (schulmania.blogspot.com) och Bloggkommentatorerna på Stureplan.se. Mest romantiska filmen: Absolut Min bästa väns bröllop. Mest romantiska låten: Hallelujah med Jeff Buckley ( Ja, jag vet att Leonard Cohen gjorde den först ) ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR EN SOMMARÄNG UTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände från den sommardag då Alex separerar från sin dåvarande fru till ett år senare då hans dotter Charlie föds. En historia om hur ett år förändrar hans liv. Utifrån blogginlägg och krönikor har han skrivit en bok om att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek. Utgivningsdag 26 januari 2011 / Mjukband med flikar / Ca 200 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0347-2 / Uppläsare av ljudboken: Alex Schulman / Ljudbok ISBN 978-91-642-2212-1 / E-bok ISBN 978-91-642-4163-4 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 16
Läs- och skrivkunnighet är grunden till demokrati Jo Nesbø bestämde sig för att ge Harry Hole en paus och skrev Huvudjägarna en historia om den hårda rekryteringsbranschen och om att alltid vilja ha mer. Jo däremot behöver inte mer alla intäkter från boken går därför oavkortat till kampen mot analfabetism. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 17
CHEFSREKRYTERAREN ROGER BROWN drivs av kickarna på jobbet men framför allt av en enorm kärlek till sin fru. För att kunna hålla uppe hennes dyra livsstil börjar han att stjäla konst allt för att inte känna sig otillräcklig. På jobbet kommer han i kontakt med Clas Greve, den perfekte kandidaten till alla sorters toppjobb. Om Roger bara kunde komma åt hans Rubensmålning i hundramiljonersklassen Huvudjägarna är på sätt och vis en thriller om en lärorik resa. Rogers liv går ut på att göra en karriär, en klassresa så att han ska bli bra nog i sin fars ögon. Han är uppslukad av en egoistisk förälskelse, ytliga känslor och rädsla för nederlag. Han genomgår någon form av förbättring under bokens gång, säger Jo Nesbø, och fortsätter: Jag tror att det är väldigt vanligt att söner känner så, att de måste vara tillräckligt bra i sin fars ögon. Om jag ser tillbaka på mitt eget liv, ser jag att jag också gjort val i livet, som jag trodde att min pappa skulle bli glad för. Till exempel att jag studerade ekonomi. Min pappa var ekonom. Det var innan Jo påbörjade sin författarkarriär som han hann med att utbilda sig till civilekonom och göra ett antal år som börsmäklare. Det var också då han fick viss insyn i hur en headhunter jobbar. Rekryteringsbranschen är en riktig cowboybransch, väldigt svår att överblicka, många firmor är oseriösa utan några som helst förkunskaper. Vem som helst kan starta en firma. Du har tidigare sagt att det är viktigt för en författare att ha vissa drag gemensamt med sin huvudperson för att förstå denne. Förutom behovet att bli uppmärksammad av sin far vilka drag delar du med Roger Brown? Cynismen. Den kalla, realistiska synen på mänskliga relationer samtidigt som vi kan bli hopplöst förälskade både Roger och jag. Delar du även Rogers konstintresse? Jag gillar Julian Opie och Rembrandt. Men jag är enkel jag gillar egentligen allt som blivit geniförklarat. En egenskap som Jo definitivt inte delar med Roger är hans ständiga önskan efter mer materiella ting. Han är en av Nordens mest framgångsrika författare. Hans kriminalromaner om Harry Hole finns i dag utgivna i över 40 länder. Med totalt sex miljoner sålda böcker världen över, innebär det att han som femtioåring lyckats köpa sig allt han vill ha. Därför går alla intäkter från boken Huvudjägarna, samt filmen som har premiär i höst, oavkortat till Harry Hole-stiftelsen som Jo instiftade 2008. Stiftelsen stödjer projekt som hjälper barn i tredje världen, till exempel Pakistan och Indien, att lära sig läsa och skriva. Än så länge har boken samlat in 13 miljoner kronor. Varför startade du stiftelsen? Jag kände att jag aldrig kommer ha en livsstil som rimmar med mitt bankkonto. Jag visste att jag inte skulle vakna upp en morgon och ha lust att köpa en stor yacht, eller så. Det är inte min grej. Jag har rest sedan jag var väldigt ung och insåg tidigt att utan läs- och skrivkunnighet kommer aldrig tredje världens länder kunna bli demokratier och på sikt närma sig i-ländernas levnadsstandard. Skulle du vilja kalla dig själv för filantrop? Nej, jag är en egoist. Jag ger fortfarande inte bort alla mina pengar. Men jag respekterar verkligen välbärgade människor som inser att deras förmögenhet inte ger dem rätt till att förbruka världens resurser på annat sätt än någon annan. Jag gillar inte uttrycket Because I deserve it. Jo vet med säkerhet att han inte kommer skriva en fortsättning på Huvudjägarna, däremot kommer boken stå som förlaga till filmen med samma namn som går upp på biografer i höst. Regissör är Morten Tyldum, som även bland annat regisserat Varg Veum. En av Norges största skådespelare, Aksel Hennie, är klar för huvudrollen Roger Brown och den danske skådisen Nikolaj Coster-Waldau spelar hans nemesis Clas Greve. Nesbø har medvetet valt att hålla sig borta från manusarbetet. Vis av eget manusskrivande utifrån andras böcker vet han vilka omfattande förändringar som oftast behöver göras när man skriver filmmanus. I stället jobbar han med att avsluta skrivandet av den nionde boken om Harry Hole. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 18 xx
Jag kommer aldrig ha en livsstil som rimmar med mitt bankkonto. JO NESBØ Familj: Dottern Selma, 11 år, som är den som fick Jo att även börja skriva barnböckerna om doktor Proktor. Karriär: Har jobbat som taxichaufför, sjöman, börsmäklare, varit lovande fotbollsspelare och haft framgångsrika år med rockbandet Di Derre. Försörjer sig som författare på heltid sedan år 2000 och spelar och sjunger på klubbar och pubar. Mest känd för: Böckerna om kriminalkommissarien Harry Hole. Harry Hole-stiftelsen: Alla intäkter från Huvudjägarna går till Harry Holestiftelsen, som Jo Nesbø instiftade 2008. Hittills har boken gett 13 miljoner kronor. Pengarna går till projekt som hjälper barn i tredje världen, till exempel Pakistan och Indien, att lära sig läsa och skriva. Nesbø väljer soundtrack till Huvudjägarna: A Hard Day s Night med the Beatles. Allt med Joy Division, Velvet Underground och Depeche Mode. JO OM PASSIONEN FÖR KLÄTTRING Det som är intressant med klättring är att du lär dig ödmjukhet inför dina mentala gränser. De flesta tycker inte det är pinsamt att prata om fysiska begränsningar, men att erkänna mentala gränser som panik, fruktan som tar över det är något som de flesta, speciellt män i min ålder, har svårt för. Klättring handlar mycket om att hantera fruktan, smaka på paniken. HUVUDJÄGARNA Roger Brown, Norges bästa och mest underbetalda headhunter, har en oerhört vacker hustru och dyr villa, och måste stjäla konst för att kunna upprätthålla sin livsstil. Clas Greve är en man med både kvinnotycke och en Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta och hans hustru kommer vara honom evigt trogen. Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Någons huvud kommer rulla i den jakt som börjar. Utgivningsdag 26 januari 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 283 sidor / 135x210 mm / Omslag FinePic /Mattias Boström / Översättning Per Olaisen / ISBN 978-91-642-0346-5 / Uppläsare av ljudboken: Jonas Malmsjö / Ljudbok ISBN 978-91-642-2210-7 Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2211-4 / E-bok ISBN 978-91-642-4162-7 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xx 19
Jag hinner aldrig skriva alla böcker jag vill innan jag dör Unni Lindells hjärna fungerar inte som andras. Det kan räcka med att en muffins faller i golvet på ett kafé för att en mordintrig ska födas. Det är ganska ansträngande att leva så, vart hon än vänder sig riskerar hon att snubbla över ett lik. SOCKERDÖDEN UNNI LINDELLS NYA NAGELBITARE var fjolårets mest sålda kriminalroman i Norge. Kriminalkommissarie Cato Isaksen återvänder för åttonde gången till brottsplatsen. Precis som i de senaste böckerna har Isaksen sällskap av Marian Dahle, inspektören som ibland har jämförts med Lisbeth Salander, men som föddes före Stieg Larssons datahacker och därför snarast får betraktas som hennes storasyster. Den här gången får Cato Isaksen och Marian Dahle ett ovanligt krävande och uppmärksammat fall på sitt bord. Sexton år har passerat sedan den tröstätande, nu vuxna kvinnan Kari Helene hittade sin lillebror Gustav stel, blå, död. Plötslig spädbarnsdöd hade det slagits fast i polisrapporten, men så kommer Kari Helenes minnen tillbaka och bilden av vad som egentligen inträffade den där dagen blir tydlig. Det händer när hon står i kön till Oslokaféet Pascal och beställer en kokoskaka och två muffins med aprikosfyllning och florsocker. På just detta kafé satt en dag Unni Lindell. Hon hade promenerat dit från sin skrivarlya på Parkveien i Oslo (gatan där statsminister Jens Stoltenberg har en representationslägenhet). En expedit skulle med sin tång just lägga en muffins i en påse när hon tappade den. Unni Lindell såg som i slowmotion hur bakverket studsade mot disken och landade på golvet i ett moln av florsocker som sakta upplöstes och försvann. I samma sekund som detta sker så vet jag vad boken ska handla om, konstaterar Unni Lindell. På samma sätt som kriminalromanens pusselbitar faller på plats för Unni Lindell öppnas portarna till en plats i romankaraktären Kari Helenes hjärna. En plats som har varit förseglad i sexton år. Det blir upptakten till en spiral av våldsamheter. Idéerna och intrigerna kommer uppenbart lätt till Unni Lindell. Det är mitt stora problem. Jag får för många idéer, och hur mycket jag än jobbar så kommer jag aldrig att hinna skriva alla de böcker jag vill innan jag dör, säger hon. Hon har lärt sig att det är så hennes hjärna fungerar. En dag när hon satt och arbetade hörde hon signalen från glassbilen. Hon såg raden av barn som snällt väntade på sin tur att handla. För de flesta av oss hade det varit en fridfull bild av livet i villaidyllen. I Unni Lindells värld lurar alltid en fara under ytan. Vad händer om ett av barnen försvinner på vägen hem? Det finns ju ett frysrum i bilen. Intrigen till Honungsfällan var född. En annan kväll gick Unni Lindell och maken Per Christian på promenad en bit från sommarstugan. När de passerade en industrilokal kom två tonårspojkar ut ur byggnaden. När pojkarna förstod att de var upptäckta såg Unni Lindell hur de drabbades av dåligt samvete. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 20