Barn- och ungdomsidrott under ändrade villkor

Svensk Idrottsforskning nr 2 1998 " t e * Barn- och ungdomsidrott under ändrade villkor Man kan utmåla verksamheten inom idrottsrörelsen på många sått utan ha vare sig helt rätt eller helt fel. Tre miljoner medborgare är engagerade inom idrotten, de flesta barn och ungdomar. En vanlig sammanfattning är att idrotten utgör en betydelsefull miljö för barn och ungdomar, på det hela taget en positiv sådan, men att det också finns problem och avarter inom verksamheten, exempelvis doping, tåvlingshets, utslagning och kommersialisering. Sedan kan man balansera denna beskrivning åt olika håll. Det finns de som av välmenande skäl skönmålar verksamheten, det finns de som lika välmenande betonar avigsidorna. Jag skall nu kort diskutera dagens idrott som uppfostringsmiljö uöfrån tre nivåer, utifrån ett samhällsperspeköv, utifrån idrottens inre ut-veckling och utifrån själva verksamheten. Vi vet att vid sidan av familjen och skolan utgör idrotten idag den viktigaste organiserade uppfostringsmiljön for bam och ungdom. Många föräldrar överlämnar sina bam från fritidsledama till idrottsledama som om det vore frågan om en förlängning av den samlade skoldagen. Men det finns åtminstone en väsentlig skillnad här, nämligen att idrotten utgör en frivillig, ideell verksamhet, medan skolan bygger på ett obligatorium. Vad händer då när vi föräldrar överlämnar våra bam och ungdomar till oss idrottsledare? För de flesta idrottsledare är ju oavlönade föräldrar. Ser man det från denna utgångspunkt kan man ju säga att det finns en stark närhet mellan familjen och idrotten som uppfostringsmiljö. Samtidigt sker det ju i en idrottsförenings regi, där föreningens målsättningar skall vara det som styr verksamheten. Med detta vill jag antyda att det finns ett antal intressen som bam- och ungdomsidrotten skall tillfredsställa. Idrott och samhälle När man skall diskutera idrottens verksamhet menar jag att man måste ta hänsyn öll två grundläggande aspekter. Dels att idrotten är en del av samhället. Man kan svårligen tänka sig idrott utan samhälle, däremot kan man, åtminstone teoretiskt, tänka sig ett samhälle utan idrott. Av Tomas Peterson Sociologiska Institutionen Lunds universitet idrottens historia följer att idrotten är en social företeelse, ett mätande människor emellan uöfrån regler som har det sociala som sin förutsättning - även om det historiskt har handlat om tävlande som emellanåt har haft dödlig utgång som både syfte och som oavsiktlig konsekvens. Bakom idrottens regler har allöd funnit andra sociala regler för mänsklig samlevnad. Idrottens regler och förutsättningar har förändrats som en följd av mänsklighetens sociala utveckling. Jag menar att man i första hand kan förstå den svenska idrottsrörelsens utformning och inriktning som en följd av det svenska samhällets utveckling under det senaste århundradet. Den andra utgångspunkten är att idrotten lever sitt eget liv, mitt i samhället. Det vägs, mäts, klockas, tävlas och rangordnas. Man kan kanske inte säga att idrottsverksamheten är poänglös utan tävlan Men det är tävlingsverksamheten som drar de stora bam och ungdomsgrupperna Öll idrotten. Tävling handlar om att bli bäst, och det finns ingen idrottsgren där den blir bäst som kämpar mest väl Men öll idrottslivet hör också samvaro, resor, och täta relaöoner mellan bam och vuxna. Kring träning och tävling skapas ett helt miniatyrsamhälle, med sina egna regler, normer, värderingar och sociala relaöoner. Man kan vara sämst i skolan och samödigt kung på fotbollsplanen Man kan vara arbetslös och fattig men samödigt en uppburen föreningsledare. Det gäller alltså att ta hänsyn öll både dessa aspekter när man diskuterar idrotten som uppfostringsmiljö. Idrotten är en del av samhället, men lever samödigt sitt eget liv. Vilka konsekvenser får ett sådant perspektiv när man närmar sig den idrottsliga verksamheten? Idrotten som folkrörelse En vikög aspekt av den svenska välfärdsstatens konstruköon är att den inte bara inhägnar medborgarnas liv vad gäller arbete, bostäder, hälsa och utbildning. Även den privata, fria tiden har välfärdsstaten i betydande omfattning lagt tillrätta för oss under efterkrigstiden. Här har folkrörelserna spelat en vikög roll. De fackliga organisaöonema, kooperaöonen, nykterhetsrörelsen, bildningsrörelsen, boendeorganisationerna, folkets hus- och parkrörelsen, alla har de strävat efter att både organisera och aktivera en folklig bas och att delta i uppbyggandet av ett folkligt civilt samhälle. Frågan är om inte idrottsrörelsen efterhand har blivit den mest folkliga av dessa, i betydelsen klassmässigt bredast och mest aköverande. Idrotten integrerades i välfärdssamhället via en rad statliga och kommunala reformer från 50-talet och framåt. Stödet

Svensk Idrottsforskning nr 2. 1998 1%& öll idrotten har från statsmaktemas sida setts som en av de bästa generella insatser man kunnat göra för att ge ungdomen en meningsfull fritid. Idrottsrörelsen (inklusive korpidrotten) har, tillsamman med skolgymnastiken och företagshälsovården ansetts gynna ungdomlig fostran enligt formlen en sund själ i en sund kropp. Stödet öll idrotten och andra folkrörelser har varit ett samhällsekonomiskt billigt sätt att komplettera andra former av tillsyn och omvårdnad - ett slags ungdomsgårdsverksamhet i oavlönad regi. De stora bam- och ungdomsutredningama 1939, 1953 och 1962, hade i idrotten både en vikög pådrivare och en av de stora vinnarna. Utredningarna utmynnade bl.a. i studiecirkelstödet, friödsgruppsstödet, konsulent/insbruktörsbidraget, det kommunala akövitetsbidraget, bidrag till central verksamhet och ungdomsledarutbildning. Detta stöd har, tillsammans med införandet av utbildningar på högskolenivå som exempelvis friödspedagogutbildningen, skapat en infrastruktur som i många fall fungerar som en förlängning öll skol-, friödsoch ungdomsgårdsverksamhet. Välutbildade hel- eller delödsanställda instruktörer och konsxilenter har i föreningsregi tagit hand om bam och ungdomar. Idrottsledaren Grunden för idrottens fostran ligger dock fortfarande det frivilliga oavlönade arbetet. Det föräldraengagemang som samhället så ofta ropar efter finns inte på gator och torg, men väl inom idrottsrörelsen, där hundratusentals föräldrar på bara några årtionden har varit med och skapat en helt ny social kategori - den oavlönade fritidsledaren. Behovet av ungdomsledare har gett upphov öll ett antal yrken, vilka tenderar att professionaliseras via de nya utbildningarna på högskolenivå, som öll exempel idrottspedagog och idrottskonsulent. Den omgivning som ungdomsledaren arbetar i har också professionaliserats. Ändå består den stora majoriteten ungdomsledare idag av föräldrar med begränsad föreningskunskap och ibland utan idrottskunskap. Dessa trängs mellan två sköldar - engagemanget dels som förälder och dels som idrottsledare. De uppgifter de tilldelas av föreningen har de svårt att leva upp öll, samödigt som de är oumbärliga för verksamheten. Det som från början var grunden för det samhälleliga stödet öll idrotten var dess fostrande och samhällsdanande karaktär. På 40-talet började man betona idrottens förmåga att skapa fritidssysselsättning och "avhålla från osunt levene". Det fostrande målet har sedermera förändrats öll att avse demokratisk fostran (idrottsrörelsen är ju också den största ungdomsorganisaöonen i samhället). Idrott åt alla - eller? Det nuvarande stödet öll idrotten kom som ett resultat av utredningen Idrott åt alla. Såväl riksdagen som regeringen framhöll att stödet främst skulle avse att stimulera moöons- och breddidrott inom alla åldrar. Samtidigt skulle detta inte ses som ett förringande av elitidrotten. Samhällets målsättningar har oftast varit desamma som Riksidrottsförbundets egna, och inte ändrats i någon större grad sedan 1970-talet. I tanken bakom det generella stödet ligger att det även skall II Lfi Inom idrottsrörekem/mris eff enormf yoröwrwmgaggmimg som sotruzs pd gofor och forg. Fofo frzgixzr Näs/imd/Pressens Bi/d.

t e * omfatta "riskgrupper" bland ungdomen. I den utsträckning detta mål hitölls har uppnåtts kan man misstänkta att dagens utveckling, både på viköga samhällsområden och inom idrotten, drar åt ett annat håll. Redan nu är det tveksamt om den stolta parollen "idrott åt alla" gäller för exempelvis bam till ensamstående, lågavlönade eller arbetslösa invandrarkvinnor. När kommunerna för några år sedan på allvar började skära i bidrag och verksamheter drabbades först kultur- och fritidssektorerna. Parollen "idrott åt alla" sammanfattade det gemensamma projekt som folkrörelsen idrott och den välfärdsstatliga regimen erbjöd medborgarna. Idag är det andra ideologiska tongångar som gäller i samhället, och givetvis får detta också konsekvenser för idrotten. En nedskärning av samhällets stöd öll idrotten ligger väl i linje med tanken på att medborgarnas liv skall avreglcras inom samhällets alla områden. Effekterna kommer förmodligen också att bli likartade innanför och utanför arbetslivet. Jag menar att de förändringar som nu sker på fritidsområdet på sikt kommer att förstärka marginalisering och ojämlikhet. Jag tror också att de kommer att förändra förutsättningarna för välfärdsstatens legitimitet. Det senaste åröondets nedskäringar och privaöseringsideologi förstärker vissa sidor och försvagar andra i idrottens eget inre verksamhetsliv. Med betydande sannolikhet kommer detta på sikt att leda öll att dagens folkrörelseidrott blir mera kommersiell, individualistisk, eliösösk och oöllgänglig för stora grupper av befolkningen - M( gör du so;?/ ;ag säger/ Tro mfe aff dw Äzm spek dzff egef spef. f ofo Ozr/-/o,%m EriVcsson/PresseMS Bi/d. Amatörism - professionalism Men jag sa inledningsvis att idrotten samödigt har ett eget inre liv. När det gäller idrottens utveckling menar jag att ett av de vikögaste beslut som tagits i modem öd var när amatörrcglerna avskaffades 1967. I och med det beslutet kan man säga att den gamla amatörstiska folkrörciseorganisaöonen på allvar öppnade sig mot det moderna samhällets två centrala aktörer - staten och marknaden Jag har ödigare pekat på hur idrotten via olika bidragsreformer länkades till väl-

färdssamhället kring xo. enom att oekså öppna sig mot marknaden skapades förutsättningar för en marknadssmäsig betalxxing av det arbete soxn xdrottsutövarna såväl somtränare och funktionärer utför. Via kontraktslön, friköpt arbetstid för träning oeh sxabbtökaxide övergångssummor skapadessxart inom lagsporterna en kommersiell spelar markxad. kostnaderna för att på detta sätt integrera idrotten! sam hållet ökade radikalt. Fram tillibörjan av Otalet harbåde samhällets och markxadexs stöd till idrotten ökat. Det offentliga stödet till idrotten står idag för cirka två tredjedelar av inkomsterna. Nu kan man naturligtvis diskutera! vilken utsträckxing dexxa beskxivxg är giltig för idrottenihela sin bredd och hela sitt djup. vxengexxerellt kan dexutvecklixxg visett de senaste årtiondexa ses som professioxalisermgsprocess. Frofessionalisexingbetyder att xnan eftersträvar bättre idrottsliga resultat,ochdefta gör maxgexxom att göra verksaxnheten xnera effektiv, rationell, ända xnålsenlig. Det gäller själva idrottsutövandet, men det gäller också dess omkringliggande förutsättningar - organisatiox, rekryterxxg, utbildning, ekonomi och ideologi. Organisatoriskt kan man säga att ur folkrörelseformen, som hade fungerat som vilken fackförening eller Folkets Fiusavdelnxng som helst, växer det fram en verksamheten sommerabygger på professionaliserxxxg, hierakisering och specialisering för att möta nya behov, lexxna utveckling är ofta svår att kombinera med klubbkänsla, idealitet och sammanhållning. För att göra en liknelse är det ilängden omöjligt att driva något som oftakanjämföras med ett medelstort företag på grundval av glada amatörer, där dagsformenochden rena spelglädjen får avgöra insatsen. Detmåste till rationalitet, organisering, effektiv! tet och förutsägbarhet bådeiorgansationenochisjälvaidrottsutövan- lltbildningsverksamheten har generellt blivit allt mer omfattaxide, systematisk och kodifierad.fetta gäller både material, utlärning och skolningav tränare och ledare.ltbild ningen har ju också på olika sätt knutits till samhällets utbildningssystem. Fkoxxomiskt innebär det att löxearbetetochlöxxearbetsrelatxoner breder ut sig och skapar problem gentemotdenstoragruppenoavlöxxade förenixxgsaktiva. Fetta eftersom dexcextrala sociala aspekten av folkrörelsearbetet är attdetbygger på idealitet, oegexxnytta ocb solidari- Frofessionalxsering ibetydelsen att verksambeten utvecklas emot yrkesmässiga forxner karakteriserar också själva idrottsutövaxdet-rationellare tränixg, en allt mer avancerad xxifrastruktur krxxg verksamheten, och som sagt finns det en betydligt stör re sannolikhet att idrottande kvinnor och män i dag i större eller mxndregradkaxlivxårasigpåsin idrott än för 0 år sedax. öreninsfostran-tävlinsfostran Vilka koxxsekvenser får då utvecklingstendenser inom saxnhället respektive idrottexi för den verksamhet som våra barn och ungdomar befinner sig? Ftt sätt att diskutera detta är utgå ifrån begreppsparet föreningsfostran och tävlingsfostran. Det är ett enkeltbegreppspar somåena sidan försöker fånga alla aspekter av det som skeriverksamheten, ocbådenandravisar på ett förhållande som inte är konfliktfritt utan utgör ett motsättxixxgsfyllt förhållande. Varje folkrörelse har åtminstone två grundläggande målsättningar. Den ena, föreningsfostran, har alla folkrörelser gemensamt, llålet är att främja demokratiska umgångesformer,grxxndade på respekt, likaberättigande ochöppenhet.manvärxder sig till alla oavsett ekonomisk, social, etnisk, politisk eller religiös bak grund.den andra målsättningen är att arbeta för en speciell grupps intressen - exempelvis nykterister, hyresgäster eller konsumenter. Ftt särdrag hos idrotteniförbållande till andra folkrörelser är kombi nationen av föreningsfostran och tävlingsfostran. Fåda aspekterna skall finnas medihelaverksamheten. Ivlen i praktiken upplever många idrottsföreningar det svårt att förena dessa former av fostran på ett naturligt och självklart sätt. Tävlingsfostxan strävar till sin natur mot selektering, rangordning och elitisering bland deltagarna. generellt sett kan man säga attverksamheten inriktas alltmer på tävlingsfostran ju högre upp i åldersgruppernaochiseriesystemenman kommer. Ju högre upp max koxnmer, desto xxer betoxxas ungdomsverksamletexs roll som rekryteringsbas för seniorverksaxnheten. Ju högre upp man kommer desto hårdare måste maxockså selektera för att skilja ut dexn som kanplatsa i sexnorverksaxnletex. För fexntio år sedan hade xnycket få förexnngar någoxx egentlig ungdomsverksamhet, sådan sonx vi nu käxner den, ixxnan juxxioråldern. Idag utgör ex gigantisk verksaxnhet för barnochungdomar mellan fem och sexton år grunden för den samhällsstödda idrottsvexksaxnheten. ltgåxxgspxxxkten är att ta handom allaide åldrarna som söker sig till verksamhetexx och låta var och en utvecklas exligtsixa egna förutsättningar. Förexnngsfostran måste, liksom i axxdra uppfostrixgsmiljöer, haxxdskas med barn och uxxgdomar som växer och förändras, fysiskt, psykiskt och sociala hur gruppdynamxkex, på tränmgochitävling, utvecklar ansvarstagande ochmxtiativförmåga.ffurvuxxxa soxn ledare förhåller sigoch konsekvenserna avdetvilka som slutar och vilka som fortsätten vilka somblir bättre än andrad vilka ambitioxer, drömmar och kunskaper ungdomarna har och harmoni eller motsättning? Jagmenar därför attistället för att betrakta bredd och elitidrott som ett harmoniskt och kompletteraxxde begreppspar bör man utgå ifrån att ungdomsidrotten präglas av ett xnotsättningsfylltförhållaxxdexnellan förexnxgsfostran och tävlingsfostran. Förenixxgsfostrax står då för dexx medborgarfostransomdeltagaxdei förexxingslivetaxtasledatilltävlxxgsfostran för de mått och steg som antas skapa de bästa idrottutövama. Vi vet att det firxns stora skillnader! hur olika föreningar väljer att hantera denna ambivalexxs.fxgruxdfråga är vilket slags föreningsfostran som deltagande i organiserad xdrottsverksambet på föreningsbasis ger. Fn annan fråga är oxnenutpräglad satsning påtävlingsfostranärlåxgsiktigt produktiv, eller ommindre allvar och mera lek kanske är mer effektiv också i ett elitperspektiv.

samtidigt blir idrottsverksamheten poäxglös utan tävlan. Det går inte heller att hävda att tävlingsverksamhet är oförenlig med föreningsverksaxnhet.lexdeutgör inteett konfliktlöst verksaxxxletspar. rangordning innebär inte automatiskt selekterxng och utslagnixig, men leder dit förr eller senare. Faktorer soxn påskyndar ellermotverkar denna utveckling finns bådeisamhället och inom idrottex. Idrottens logik tenderar attdrxva fram en betoxxing av tävlxxxgsfostran, samtidigt som samhällets intresse av att stödja idrotten soxn folkrörelseutgårxfrårx att idrotten engagerar bam och ungdom på ett meningsfullt sätt. För samhället är aktivitetexiförstahand medborgarfostran, att barn och ungdom i organiserade former lär sig demokratiska former för umgäxxge, lär sig samarbeta, respekt för andrax en verksamhet där faktorer soxn klass, köxreligiori, språk och etnisk tillhörighet är underordnad den gemensamma idrottsaktiviteten. Fn neddragning av det generella stödet till idrotten slår, liksom på andra områden, mot bestämda grupperisamhället. Detta sker både direkt, genom att mixska de materiella förutsäthxingarna för ett allmänt tillträde till verksamheten, och indirekt genom att förstärka tendenser inom verksaxnheten som går åt samma håll. Idrotten som marknad När det samhälleliga stödet skärs ned och verksamheten får ta mer av sinaegrxa kostnader sker intebara enminskningavstödetutanockså en föräxdringavdess sammansättning, samtidigt som samhällets stöd minskar ökar betydelsen av de andra inkomstkällorna. Fraxnför allt handlar det om det kommersiella stödet genom spoxsorxng ochspelmarknaden-intemmstbingolottoverksamhetexx. Djurgårdens avsikt att introducera exx idrottsförening på börsen är ytterligare ett exempel på denna utveckling. Det kommersiella intresset för idrotten riktar sig framför allt mot elitverksamheten och gyxxnar vissa specialidrottsförbund före axdra liksom elitförenxngargyxnasframför breddföreningar. Det stora undantaget här är bingolotto,somiförstahand premierar de förexxmgarsomkanorganiseraupp exomfattandeförsäljnmgsverksaxnhet. Oftaär ett visstantal försålda lotter i veckan av barnen, dess föräldrar eller nära släktingars förutsättnxngexförattbarnen skall få del ta i idrottsverksamheten. Fftersom bingolottoverksamheten är så lönsam, men samtidigt arbetskrävaxde, håller det på att växa framettxiytt möxster föreningar emellax vad gäller ekonomiska resurser. Dex tidiga re så sälvklara kopplingen mellan placeringiseriesystemet ocb materiella resurser relativxseras genom att vissa förexixxgar lägger ner mycket mer tid och arbete på lottförsäljning en än andra. Fingolottoärocksåett braexempel på att media blir en allt mer för idrottex betydelsefull aktör. Idrotten har effektivt knutits till det kommer siella mediaföretaget TV-en bindning med måxgakoxxsekvenser, inte mxnstiformavenbetydaxxdeekoxxoxnisk sårbarhet. Därtillökar medias betydelse via bevaknixxgsavtal - kabelsänd allsvenska är idag centrala inkomstkällor för fotbollen och ishockeyn, och andra förbuxd kommer att följa efter, förutsatt att de arxpassas till de kommersiella behoven. Ideologiskt betydelsefull blir medifierxngen via koncentratxoxxen på elitverksamheten, verksamhets mässigt genom att idrottsgrenar fvxngasanpassa regler och innehåll till mediernas behov, vilka har helt axxdrabevekelsegrunder än de inomidrottsmässiga aspekterna. För xnarkxxadiseringexx av idrotten är media en mäktig hävarm. Antingen eller? Idrottens motsägelsefulla karaktär! dagens samlällekansägasha skapats både av interna och exterxxa faktorer - internt i konflikten xnellan förenings- oeh tävlingsfostraxx, externt genom att genomsyras av grundläggande processer i det moderna samhället som professionalisering, kommersialisering och elitisering. De tendexxser som idag kan skönjas närdetgälleridrottexs plats och funktionisambället pekar samfällt åt samma håll. Politiska budskap och ekonomisk xedskärning tenderar att stärka vissa tendexxser i idrottens ixterna sammansättning och funktion. Detta leder till en allt mer marknadsorien terad xdrottsverksamhet, saxntidigt som nedskärningar inom fritidssektom minskar tillträdet till idrotten för vissa grupperisamhället. Idrott utövad som föreningsverksaxnhet på folkrörelsegxund, subvextionerad av samhället utifrån gexxeralxtetsprincipen, hotas av att förlora dagens oeh morgondagens barn och ungdomar åt två håll antingen inipassxvitetellerixdrottsutövxxing i axdra former. När det gäller de ändrade villkor som jag menar att barn-ochungdomsidrotten står inför efter det senaste årtiondets utveckling, både inom saxnhället och idrotten, såtror jag alltså att de förstärker vissa sidor och försvagar andraxidrottens eget inre verk samhetslxv.rovt uttryck trorjag att detärförexnxgsfostraxsom försvagas och tävlxngsfostran som förstärks. sammanfattningsvis har jag försökt diskutera dagexxs idrott som xxppfostringsmiijöxxtifråxtrenivåer.när det gäller samhällsperspektivet har jag försökt beskriva en saxxxhällssituatxon som är präglad av snabbaoch strukturella förändringar. När det gäller idrottensinreutvecklinghar jag betonat ex process vari det låxgsiktigt sker exx övergång från amatöristisk till exx mer professionell verksamhet. När det gäller själva verksamheten bar jagargumenterat för att man skall förstå den som en socxalisatxoxsmiljö präglad av ett xnotsätmmgsfylltförhållaxdemellan föreningsfostran och tävlingsfost-