Författad av Fähstorkh fre, 20/01/2017-20:03 Det var inte meningen att det skulle hända. Ödet hade bestämt att Hillary Clinton skulle bli USA:s 45:e president. Prognosmakarna sade det: Hillary vinner. Spelbolagen var av samma åsikt. Enligt Unibet satsade 8 av 10 spelare på en Clintonseger. Förståsigpåarna var lika övertygade. Media agerade unisont. Det enda undantaget var FoxNews. För Hillary verkade allt gå som på räls. President Obama kampanjade för henne. Hollywood ställde upp nästan mangrant. Robert de Niro var så arg på Trump att han hotade den blivande presidenten med våld. Madonna lovade oralsex till alla män som röstade på Hillary. Bruce Springsteen kallade Trump "idiot". Lady Gaga demonstrerade mot Trump. Komikern Amy Schumer förklarade att hon skulle emigrera om Trump vann valet. Till och med hans eget parti motarbetade honom. Inte ens före detta republikanska presidenter stödde honom. Traditionellt republikanska tidningar uppmanade människor att stödja Clinton. "Clinton is the superior choice", deklarerade konservativa The Arizona Republic. Trump hade allt och alla emot sig bortsett från det amerikanska folket, förstås, men det räknades ju inte. Källa: Vita Huset Live Stream. Från rysningar till mardrömskänslor Page 1 of 5
När Barack Obama blev president, hade många svenska politiker och debattörer svårt att hålla tårarna tillbaka. Centerns Maud Olofsson förklarade att "Obama har lyckats fånga en stämning i landet och ge framtidshopp till det amerikanska folket." Enligt statsvetaren Stig-Björn Ljunggren gick det "en rysning genom USA". Aftonbladet påpekade att valet av Obama "väcker drömmar om ett annat USA, kanske till och med en annan värld". Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund beskrev sin upplevelse som en "fantastisk känsla". Emma Löfgren i Svenska Dagbladet skrev: "Barack betyder välsignelse på arabiska". Socialdemokraternas Mona Sahlin tog i så det knakade: Det är något stort som har hänt i dag. Även om det här var vad jag både trodde och hoppades känns det mycket större än vad jag föreställt mig. Det rosenröda ljus som hade skimrat kring rapporteringen av valet av Obama, ersattes av becksvart domedagsmörker närhelst Trump kom på tal. Trump skulle tvinga Amerikas kvinnor tillbaka till köket, han skulle anställa klappjakt på invandrare, särskilt muslimer. Förmodligen skulle han också orsaka ett kärnvapenkrig. Det var ingen hejd på eländet. Ibland blev hatet mot Trump övermäktigt. Aftonbladet klarade knappt av att erkänna att Hillary hade förlorat. Hon kunde fortfarande vinna, förklarade tidningen. Det enda som krävdes var att elektorerna struntade i valresultatet och röstade på förloraren. Den amerikanska samhällsdebattören Ann Coulter blev utskrattad i TV när hon förklarade att hon hade Trump som favorit: Eftervalspanik utbröt När det stod klart att Trump hade vunnit, utbröt panik bland Hillarys anhängare. Vuxna människor började bete sig som små barn. En universitetslärare klippte av sig allt sitt hår i protest: En tidskrift kände sig manad att ge råd till föräldrar vars barn var rädda för Trump. Ett hundratal kvinnor demonstrerade mot den nyvalda presidenten genom att paradera utan kläder. Många studenter var så chockade över valresultatet att flera universitet såg sig tvingade att skapa Trumpfria zoner där uppskärrade studenter kunde hitta tillbaka till verkligheten. I Michigan lär en lärare ha förbjudit sin klass att titta på installationsceremonin. En restaurang på Hawaii satte upp en skylt på vilken ägaren deklarerade att Trumpanhängare inte var välkomna: "If you voted for Trump you cannot eat here! No Nazis." Inte heller underhållningsindustrin visade någon nåd. Frank Sinatra showade för John F. Kennedy. George W. Bush lyckades rekrytera Ricky Martin. När Barack Obama installerades som USA:s 44 president, sjöng och spelade Bruce Springsteen, Page 2 of 5
Aretha Franklin, Beyonce, U2, Jon Bon Jovi, Stevie Wonder och Tom Hanks och Martin Luther King III högläste. Trump utsattes för en närmast enstämmig blockad av det konstnärliga etablissemanget. Modedesignern Sophie Theallet, som har ställt upp för Michelle Obama vid ett flertal tillfällen, förklarade på Twitter att hon inte stod till Melania Trumps förfogande: As one who celebrates and strives for diversity, individual freedom, and respect for all lifestyles, I will not participate in dressing or associating in any way with the next First Lady. Cher, Amy Schumer och Kate Perry demonstrerade mot Trump tillsammans med Hollywoodfolk och akademiska feminister. Under demonstrationen jämfördes Trump med Hitler och Madonna förklarade att hon hade lust att spränga Vita huset i småbitar. Broadwaystjärnan Jennifer Holliday förklarade att hon inte ställde upp därför att hon inte ville svika sina homosexuella fans. Elton John och Celine Dion tackade nej, medan Andrea Bocelli drabbades av skrämselhicka efter det att han hade emottagit mordhot. Rapparen Snoop Dogg klassificerade svarta artister som ställde upp för Trump som "demoner". Trump försökte naturligtvis att hålla god min, men faktum är att under en period hade han inte mycket mer att komma med än en brandkårsorkester och 16-åriga Jackie Evancho. Kontroversiella frågor? Immigrationsfrågan var naturligtvis en het potatis. Meryl Streep förstod inte eller ville inte förstå att Trump inte är emot invandring. Han vill ha reglerad immigration. Vad är det för konstigt med det? Sedan var det där med muren. Republikaner muttrade att Trumps idé var oamerikansk: "That's not who we are". New Jerseys guvernör Chris Christie sade: "I've never seen a wall that a determined human being couldn t get over, under or around." President Obama kallade förslaget kontraproduktivt och knasigt. Janet Napolitano, Obamas chef för USA:s Departement för inrikes säkerhet, förklarade: "You show me a 50-foot wall, and I ll show you a 51-foot ladder." Hillary stämde in i kören på Twitter: "Imagine a tomorrow where instead of building walls, we re breaking down barriers." Det var dock en omvändelse under galgen. När maken Bill var president och byggde en 50 mil lång skyddsvall mellan Kalifornien och Mexiko, hade han hustruns fulla stöd. Inte heller hade hon något problem med George W. Bush' förslag från 2006 om att uppföra en drygt 100 mil lång barrikad mellan USA och Mexiko. Både Hillary och Barack Obama röstade för förslaget. Det är korrekt att Trump inte är globalist. Han vill stoppa industriflykten från USA. Det har varnats för att amerikansk protektionism kan leda till minskad ekonomisk tillväxt, men frågan är hur bra detta argument är. Förmodligen har kritikerna rätt i sakfrågan, men amerikanerna kanske är villiga att acceptera det? Ekonomisk Page 3 of 5
tillväxt är förvisso bra, men kanske inte ett mål i sig? Trump är förvisso NATO-skeptiker och hans valseger har sagts förebåda försvarsalliansens kollaps. Kanske är det sant, men det beror i så fall knappast på Trump. Det som har irriterat Trump är att de europeiska medlemsländerna inte betalar sina medlemsavgifter. De vill att amerikanska skattebetalare ska göra det så att de kan satsa mer på välfärd och bidrag. Han vill också avskaffa Obamas hälsovårdsreform, dock inte utan att ersätta den med något annat. Vad det blir, vet vi i dagsläget inte. USA:s 45:e president. Källa: Vita Huset Live Stream. De förkättrade elektorerna Om en marsinvånare hade besökt USA efter valet, hade han, efter en analys av stämningsläget, med all sannolikhet dragit slutsatsen att Trump måste ha hade kommit till valet genom en statskupp. Så många bittra, arga och chockade människor. Många kommentatorer verkade också vara av uppfattningen att Trump inte vann valet. Hillary fick ju fler röster än honom. Valsystem kan dock se ut på olika sätt och de har alla sina för- och nackdelar. USA har, liksom Frankrike, Kanada, Storbritannien och många andra länder majoritetsval. Den som får flest röster i en valkrets vinner hela valkretsen. Förlorarna får ingenting. Om USA hade haft samma system som Sverige, hade amerikanska politiker endast kampanjat i folkrika Kalifornien och några kustområden. Förklaringen är självfallet att det är där rösterna finns. Stora delar av landet hade inte blivit politiskt representerat. Ett argument för systemet, det finns flera, är alltså att det tvingar politikerna att kämpa om alla delstater, inte endast de folkrika delstaterna. Hillary vann i folkrika Kalifornien, men förlorade i för många mindre delstater. Page 4 of 5
På denna punkt är det viktigt att hålla två saker i minnet. För det första: Hillary erkände faktiskt att Trump hade besegrat henne. Det hedrar henne. Man kan gilla eller avsky systemet med majoritetsval, men det är det system som USA har och det är upp till politikerna att anpassa sig till verkligheten. För det andra: Trump är ingen anhängare av majoritetsval. Han har samma åsikt som systemets kritiker. Han har sagt upprepade gånger att han ogillar systemet, men tillagt att om USA inte hade haft det valsystem som landet faktiskt har, hade han lagt upp valkampanjen på ett helt annat sätt. I Sverige har vi ett proportionellt valsystem som innebär att partiernas riksdagsmandat ska spegla valresultatet. Inte heller det är perfekt. Om vi hade haft majoritetsval, hade kommunisterna aldrig lyckats att ta sig in i riksdagen. Vårt valsystem är också skälet till Miljöpartiets dominanta position i svensk politik. Trots att Miljöpartiet erhöll under 7 procent av rösterna i förra valet, fick partiet regeringsposter. En miljöpartist utnämndes till och med till vice statsminister. Följden blev att ett litet extremt parti erhöll ett oproportionerligt inflytande över svensk politik. Allt är dessbättre inte becksvart mörker Det var inte alltid lätt att vara Trumpanhängare. Media bombarderade inte endast människor med reportage som tog parti för Hillary, ofta var det underförstått att endast idioter röstar på Trump. Donald Trump triumferade mot alla odds. Idag är vänstern bitter och förrvirrad. Hur kunde finansmagnaten bli president? Han hade ju endast folket bakom sig. Den konservativa samhällsdebattören Thomas Sowell skrev: "The good news is that we dodged a bullet in this election. The bad news is that we don t know how many other bullets are coming, or from what direction." Bland den tillträdande presidentens anhängare var stämningen betydligt muntrare. Den amerikanske lastbilschauffören och Trumpanhängaren Henry Davis framförde följande hälsning åt de en gång så övermodiga och självsäkra Clintonsympatisörerna. Source URL: https://www.samtiden.com/?q=node/467 Page 5 of 5