Kapitel 1 HEJ! Hej! Jag heter Mandy och jag är 10 år. Jag går på Himlaskolan. Jag bor i Alafors.Rebecka är min bästa vän, hon bor också i Alafors. Hon är 10 år hon med. Vi leker varje dag i skolan. Rebecka är jätterädd för spindlar precis som mig.vi är 7 i min familj,min lilla syster heter Cindy och är 4 år, min lillebror är 2 år och heter Leopold,min mamma heter Petronella och är 30år,min pappa heter Peter och är 32 år, min storasyster är 16 år och heter Sarah, min storebror heter Kristoffer och är 18 år och jag Mandy. Vi har en hund som lyder och heter Lena. Lena älskar tuggleksaker. Våran vaktmästare heter Teodor. Jag och Rebecka är rädda för HONOM. Han bär alltid runt med en yxa och är röd på toppen av yxan som droppar. Det ser ut som blod. Men jag tror inte det är blod, det kanske är färg. När vi ska gå till bamba så kommer han och sätter sig bredvid oss. Ibland håller jag på att få panik. När vi ska ha lektion så kommer han till vårat klassrum och kollar på en dörr. Efter lektionen hade vi rast. Jag och Rebecka kollade på dörren som vaktmästaren Teodor kollade på. Vi såg en skugga som rörde sig. Jag och Rebecka sprang ut förskräckta. Våra kompisar skrattade för vi såg så fåniga ut. Vi undrade varför Teodor tittade hela tiden kollade på den där dörren?
Kapitel 2 BREVET Nästa dag när jag kom till skolan gick jag in i klass rummet och såg en duva vara bredvid den konstiga dörren. Den hade ett brev fastspänt på benet. Jag läste det. Det stod : Hej! Jag behöver din hjälp. Du är den utvalda som kan komma in i porten. Någon har kidnappat mig och nu sitter jag inne i ett riktigt högt ton. Jag vet inte hur jag ska komma ut? Jag bor på andra sidan dörren i ditt klassrum. Jag märkte att en STOR drake var utanför mitt fönster. Det var nog draken som kidnappade mig. Draken var stor och grön. Och kan spruta eld. Kan inte du hjälp mig härifrån HJÄLP MIG/ Mvh M Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag måste hjälpa henne. Så jag visade Rebecka brevet. Hon blev förvånad.
Kapitel 3 NYCKLARNA Nästa dag vaknade jag av min hund Lena slicka mig i ansiktet. Jag gick upp då och gjorde lite frukost till mig själv. Sen gick jag till skolan. När jag var framme vid skolan gick jag in i klassrummet och kollade på den konstiga dörren sorgset. Jag tänkte: nu måste jag få tag i nycklarna så kan jag rädda den där M. Jag rös till när jag såg Teodor komma in i klassrummet. Jag såg några nycklar som satt på hans bälte. Jag fick en idé. Jag tror jag kan få tag i nycklarna hos vaktmästaren Teodor. När Teodor närmade sig mig så blev jag alldeles rädd. Jag sprang förbi vaktmästaren Teodor. På en sen kväll gick jag till skolan för att komma in i porten. Jag smög in i vaktmästarens rum. Men när jag kom in i vaktmästarens rum hörde jag något som brakade och tunga fotsteg närma sig. Jag gömde mig under vaktmästarens skrivbord. Ljudet kom närmare. Men plötsligt kom vaktmästaren. Han visslade. Jag fick panik. Vaktmästaren slutade vissla. Jag tittade på vaktmästaren som nosade i rummet. Jag tror han känner min lukt. Han gick runt i rummet. Sen slutade han nosa och la sina saker på skrivbordet. Nu hade jag chansen att ta nycklarna. Men när jag sträckte min hand kom vaktmästaren och satt sig på sin stol vid skrivbordet. Jag väntade en stund sen tog jag nycklarna och sprang. Vaktmästaren sprang efter mig och han skrek ``ge hit mina nycklar unge``. Jag sprang till den konstiga dörren och vred försiktigt om nyckeln.
Kapitel 4 EN ANNAN VÄRLD När jag hade vridit om nyckeln så tog jag ner handtaget försiktigt och öppnade dörren. Det var en annorlunda värld bakom dörren. Har verkligen den här världen varit här hela tiden? Jag tog ett kliv in i den fantastiska världen. Det var tomt. Inga varelser var där inga människor var där. Vad konstigt? Långt bort såg jag ett torn. Det var ett gammalt torn och det var moln över tornet som om det var på TV. Det börjar mörkna så jag borde hitta något ställe att sova. Jag hittade en buske. Jag tänkte där kanske jag kan sova. När jag var framme vid busken stod en skylt som stod mitt namn och en annan skylt som stod välkommen. Jag gick in i busken och tog en halsduk och la på marken. Jag la mig och efter några minuter somna jag. Nästa dag hörde jag ett rop på hjälp. Jag gick ut fort och kollade vad det är. Jag såg en drake på tornet och sprutade eld och den var grön precis som i brevet och kan spruta eld. Jag blev rädd när jag såg draken vid tornet. Jag såg någon sitta på en stol i tornet och skickade en brevduva. Brevduvan kom till mig. Jag läste brevet. Det stod`` Hej igen det är M. Jag har en drake utanför mitt fönster i tornet. Jag behöver din hjälp annars kommer jag bli drakmat. Hälsningar M. När jag hade läst brevet sprang jag in i skogen. Efter en bit i skogen började det lukta brand.
Kapitel 5 EN ANNORLUNDA VÄN När jag sprang in i skogen såg jag en varelse som liknade Rebecka. Jag stannade farten. Jag gick fram till henne. -Hej, sa jag lite blygt. -Hej,är du Mandy, sa hon. -Ja det är jag hurså, sa jag. -Vem är du, frågade jag. -Jag är Sissela, svarade hon. -Joo, kan du hjälpa mig, sa hon. -Med vad då?, frågade jag. -Med att rädda Marisa, sa hon. Jag suckade. -Vem är Marisa, frågade jag fundersamt. -Hon som skrev breven till dig, sa hon argt. Jag blev lite rädd när hon sa att jag skulle rädda Marisa. Det var ju hon som skrev det där brevet. -Tack att du påminde mig. Hej då, sa jag När jag gick där ifrån började jag darra av rädsla. Jag tänkte bara på brevet som stod att annars blir Marisa drakmat. Jag måste skynda mig. Men hur ska jag rädda henne?
Kapitel 6 MITT UPPDRAG När jag hade tänkt klart gick jag en bit i skogen och funderade jag på saken. Plötsligt kom jag på det. Jag behöver saker från min värld. Jag behöver dessa saker: o o o Gem Snören Spray flaska Spray flaskan behöver den för att spraya på draken, snöret behöver jag för att knyta runt benen på draken, gemet behöver jag för att låsa upp låset om det finns ett lås. Jag sprang tillbaka till den magiska dörren och tog i handtaget, försiktigt tog jag ner handtaget och öppna dörren.
Kapitel 7 Tillbaka i skolan Jag öppnade dörren. Det var som vanligt i skolan. Jag kollade på klockan. Klockan var 10 på kvällen. Jag smyger in i korridoren. Jag gick förbi vaktmästarens rum. Sen öppnade jag ytterdörren och sprang hem. När jag kom hem var det mörkt i hela huset. Jag tog ner handtaget försiktigt. Men den var låst. - Attans, sa jag för mig själv. Jag kom på att vi hade en bakdörr. Men den var också låst. Jag satt mig och funderade en stund. Sen kollade jag mig om kring. Jag såg en stege. - Yes, sa jag för mig själv. Jag tog den stora stegen och satt den mot väggen. Jag började klättra. Men plötsligt tändes lampan i köket nedanför mitt rum. Jag hoppade från stegen och gömde mig bakom ett träd. Det var mamma. Hon tog bara ett glas vatten och gick upp i sitt rum. Jag gick tillbaka till stegen och klättrade upp. Jag öppnade fönstret och gick in i rummet. Jag letade efter sakerna. Jag hade inget gem. Jag öppnade min dörr. Jag såg ett ljus tändas. Jag rös till. Jag la mig i sängen och låtsades att sova. Leo kom och la sig i min säng. - Varför kom du in, sa jag till Leo. Jag väntade en stund och väntade på ett svar. - Jag är rädd, sa Leo. - Varför, sa jag till Leo. - Jag drömde en hemsk dröm, sa han. - Ok, sa jag och suckade tungt. Jag väntade tills han skulle somna och tog han i min famn. Jag bar han till mammas rum och bäddade så han låg gott. Jag gick ner till trappan. Sen gick jag in i köket. Jag rotade i lådorna, men det fanns inget gem. Jag gick till hallen och rotade istället i lådorna i hallen. Där var den. Den låg nästan högst upp i hyllan. Jag smög till mitt rum, jag öppnade fönstret försiktigt och klättrade ner. Jag sprang till skolan. Det var upplåst. Jag öppnade dörren försiktigt. Jag smög in i koridorren. Jag gick förbi vaktmästarens rum. Vaktmästaren såg mig och sprang jätte fort som blixten och han fick nästan tag i mig. Min kompis Rebecka kom och hjälpte mig. Hon låtsades att knyta sko snörena så vakt mästaren ramlade. Jag blev förvånad. Jag hade nästan glömt av Rebecka. Det kändes som jag fick lite dåligt samvete. Jag satte in nyckeln i den magiska dörren snabbt och tog i handtaget väldigt hårt.
Sanningens ögonblick Kapitel 8 Jag tog mod till mig och gav mig iväg tillbaks till den fantastiska världen. Jag sprang förbi busken som jag somna i och in till skogen. Sen kom jag fram till tornet. Jag slöt mina ögon och tittade igen. Draken var inte där så jag passade på att rädda Marisa. Jag gick närmre öppningen. Det hängde ett stort lås på dörren. Den var väldigt rostig och gammal så jag satte ner min väska tog fram gemet. Sen böjde jag gemet och satte in den i låset. Dörren låstes upp och jag gick in i tornet. Det var ett gammalt torn. Det fanns trappor upp så jag gick upp för trapporna. Plötsligt såg jag en person som grät framför skrivbordet. - Hej!! Sa jag till henne. - Vem är du? Sa hon till mig. - Jag är Mandy, jag letar efter en flicka i min ålder som heter Marisa, sa jag. - VA?? Sa hon. - Det är ju jag, sa hon Jag blev förvånad när hon sa att det var hon som var Marisa. Jag gick fram till henne och tog min hand på hennes axel. Hon ryckte på axlarna och såg på mig. Sen hörde vi ett vrålande och det skakade. Vi såg draken. Vi stod stilla. Draken tittade in i fönstret. Jag och draken såg in i varandras ögon. Drakens ögon är lika som vaktmästaren Teodors ögon. Jag blev jätte skraj. Mina ben skakade av rädsla. Jag viskade till Marisa att springa. Vi sprang allt vad vi hade. Ner för trapporna och öppnade dörren. Vi sprang in i skogen men draken följde efter oss. Vi gömde oss i busken och jag tog fram snöret och sprayflaskan. Jag skakade flaskan och sprayade in i drakens ögon. Draken kunde inte se någoting. Draken ramlade och vrålade. Jag tog fram snöret och knöt fast drakens fötter. Jag försökte klappa draken. Draken blev gosig och sen blev draken snällare. Jag tog bort snöret och tvättade bort färgen med tröjan. Jag sa till draken att vara snäll hela tiden och draken lyssnade. Jag förklarade till Marisa att draken var elak för att den fick ingen kärlek, då förstod Marisa.
Kapitel 9 Tills någon annan öppnar dörren igen Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt t ex när jag gick upp i tornet och sånt. Det blev rast. Jag satte mig på en bänk och funderade. Senare kom Rebecka. - Hej! Sa hon. - Hej! Sa jag och suckade. - Vad är det? Sa hon. - Inget jag bara tänker på massvis av saker, sa jag. - Ok, sa hon och gick. Sen hörde jag ett rop på hjälp. Jag blev jätte rädd och följde efter ropet på hjälp. Jag såg att vaktmästaren hade en yxa på jackan som han hade på sig. Jag blev förvånad när jag såg vaktmästaren ha en yxa på jackan. Jag drog yxa från jackan och frågade hur det gick. Han sa att det gick bra. Han tackade mig. Han sa att han letade efter en speciell nyckel. Jag sa: Menar du den här? Han sa ah, hur fick du tag på den. - Jag tog den från dig. Jag gömde mig under ditt skrivbord och sprang iväg till dörren. För jag ville ta reda på vad det var bakom dörren, sa jag tveksamt. - Ok, jag förlåter dig men gör aldrig så igen, sa Teodor. Vi höll hemlisen om dörren och blev vänner. Sen gick jag hem till Rebecka och åkte på Liseberg tillsammans.!!!!slut!!!!