Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län 2011

Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län 2011

Länsstyrelsen Västerbotten, Livsmiljöenheten Rapporten är sammanställd av Nina Ström Dnr: 451-3851-2011 ii

Förord Länsstyrelsen har enligt förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion samt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ett geografiskt områdesansvar gällande krisberedskap. Länsstyrelsen ska samordna krishanteringsåtgärder och underlätta samverkan under en kris inom det geografiska området. Länsstyrelsen har även till uppgift att upprätta regionala risk- och sårbarhetsanalyser som ska kunna fungera som underlag för kommunernas, landstingets och andra aktörers krisberedskapsåtgärder. Inom det geografiska området ska även samhällsviktig verksamhet kunna upprätthållas, varför det är viktigt att analysera hot, risker och sårbarheter inom sådana verksamheter. Dricksvattenförsörjningen är klassad som en samhällsviktig verksamhet och det är därmed av stor betydelse att genomföra en riskinventering och undersöka robustheten i länets dricksvattenförsörjning. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har på uppdrag av regeringen tagit fram preliminära resultatmål för samhällets krisberedskap för drickvattenförsörjningen med syfte att minska risken för allvarliga störningar mot verksamheten samt att förbättra förmågan att hantera dessa störningar. Med utgångspunkt i detta samt med hänvisning till förordningarna (2007:825 och 2006:942) anses en inventering av risker och hot samt en analys av robustheten i dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län genom genomförandet av en risk- och sårbarhetsanalys ligga i linje med detta arbete. iii

Sammanfattning Dricksvattenförsörjningen är ett sårbart system som riskerar att utsättas för olika typer av störningar. Denna risk- och sårbarhetsanalys fokuserar på sex huvudsakliga risker; smittoutbrott, kemiskt utsläpp, ledningsbrott/läckor, översvämning och skyfall, elavbrott/eleffektbrist samt sabotage. Västerbottens läns dricksvattensystem analyseras utifrån sårbarhet och förmåga att hantera uppkomna oönskade händelser. Det görs även en bedömning av sannolikhet och tänkbara konsekvenser av de olika riskerna, vilket presenteras i en riskmatris. Riskmatrisen presenterar även dammbrott, ras, skred och slamströmmar samt IT-sabotage separat, risker som i övrigt behandlas under översvämning och skyfall respektive sabotage. Det förekommer skillnader i geografi, befolkningsmängd, typ av vattentäkt, förekomst av riskobjekt etcetera inom länet, varför analysen ska ses som översiktlig. Det går dock att konstatera att vattenkvaliteten i länet är god, mycket på grund av att de allra flesta vattenverk producerar grundvatten. Endast två kommuner försörjer delar av befolkningen med ytvatten. Tillgången till stora grundvattenförekomster gör att det endast behövs en enkel beredning i vattenverken. De säkerhetsbarriärer som finns är främst till för att förbättra lukt, smak och färg på vattnet. De flesta analyserade vattentäkter har skyddsområden, vilket reglerar förekomst av verksamheter som riskerar att hota dricksvattenförsörjningen. Riskobjekt, så som lantbruk, avloppsanläggningar, enskilda avlopp, verksamheter som hanterar kemikalier etcetera är relativt få, men täkternas sårbarhet påverkas på andra sätt. Skogsavverkning tillåts inom samtliga skyddszoner i majoriteten av länets kommuner och vägar med transport av farligt gods passerar i närheten av de flesta vattentäkterna. Även godstrafik på järnväg förekommer i vissa kommuner. Därutöver är de flesta grundvattentäkter belägna i grusåsar, ett material med hög genomsläpplighet. Länets största ytvattenverk, i Skellefteå kommun, är mycket sårbar på grund av att vattnet rinner genom staden med närhet till flera vägar, industrier och andra potentiellt farliga verksamheter. Det stora tillrinningsområdet finns delvis i Norrbottens län, vilket gör området svårt att kontrollera. Länets förmåga att hantera kriser i dricksvattenförsörjningen varierar beroende på typ av kris. Tolv av femton kommuner har reservkraft till de största vattenverken i händelse av elavbrott och samtliga kommuner har tillgång till nödvattenförsörjning. Däremot har endast sex kommuner reservvattentäkter. Avsaknaden av reservvattentäkter är allvarligt, med tanke på att grundvattentäkter är svårare att sanera efter exempelvis ett allvarligt kemiskt utsläpp. Utan reservvattentäkt riskerar kommunen att stå utan dricksvattenförsörjning för en stor del av befolkningen. Den största risken mot dricksvattenförsörjningen i länet är kemiskt utsläpp. Sannolikheten för kemiskt utsläpp från trafikolycka är klassad som hög och utsläpp från verksamheter bedöms vara medelhög. Konsekvenserna blir mycket allvarliga. Den ökade sårbarheten till följd av trafik inom skyddsområden tillsammans med en hög genomsläpplighet i marken påverkar riskbedömningen, men även avsaknaden av reservvattentäkter i många kommuner bidrar till den höga riskfaktorn. Det föreligger en hög sannolikhet för elavbrott, men på grund av länets goda förmåga att hantera en sådan störning blir konsekvenserna begränsade. iv

Sannolikheten för smittoutbrott är lägre än för kemiskt utsläpp och bedöms vara medelhög. Anledningen till det är att grundvattentäkter har hög motståndskraft mot smitta. Konsekvenserna blir begränsade, även om det uppstår påfrestningar för samhället. Länets kommuner har god klorberedskap i händelse av bakterier i dricksvattnet, men mot parasiter saknas fullgott skydd. Skellefteå installerar för närvarande UV-ljus på ytvattenverket Abborrverket. I övrigt är det endast sex kommuner som har UV-ljus installerat på vissa vattenverk i respektive kommun. UV-ljus är det enda sättet att bekämpa parasiter i dricksvattnet och en installation kan ta upp till tre månader. Allvarliga läckor ger allvarliga konsekvenser och sannolikheten för att detta ska inträffa är medelhög. Skillnaden i konsekvenser mellan allvarlig läcka och smittoutbrott består i att läckage innebär total avsaknad av dricksvatten, medan smitta kan kokas bort. Vattnet blir därefter tjänligt att dricka. Avsaknad av vatten innebär ökande hygienproblem och ett beroende av nödvattenförsörjning. Enskilda invånare känner av stora påfrestningar, och viktiga samhällsfunktioner, så som sjukvård och andra vattenberoende verksamheter, utsätts för en kraftigt ökad belastning. Sannolikheten för IT-sabotage, översvämningar och skyfall, ras, skred och slamströmmar samt dammbrott är låg, men konsekvenserna varierar mellan de olika riskerna. Översvämningar och skyfall innebär begränsade konsekvenser, eftersom få anläggningar för dricksvatten är belägna i närheten av översvämningskänsliga vattendrag. Undantaget är självfallet länets ytvattenverk. Dammbrott anses resultera i mycket allvarliga konsekvenser, på grund av att det är så pass stora delar av samhällets infrastruktur som drabbas. Högst troligt slås elförsörjningen ut, förstörda vägar hindrar framkomlighet och risken för ras och skred är stor. Det gör att dricksvattenförsörjningen drabbas på fler sätt och att det blir svårt att åtgärda problemen, även om dricksvattenanläggningarna i sig inte är direkt hotade av vattenmassorna från dammbrottet. Riskområden för ras, skred och slamströmmar finns över hela länet, men inga anläggningar finns i närheten av dessa områden, varför konsekvenserna av sådana händelser blir mycket begränsade. Det är dock viktigt att poängtera att översvämningar och skyfall samt ras, skred och slamströmmar kan orsaka en ökad risk för smittspridning och läckage av föroreningar. Detta på grund av att marken riskerar att erodera och på det sättet frigöra olika typer av föroreningar, som sedan kan läcka ut i vattentäkterna. Föroreningar kan även läcka in via skadat ledningsnät. Endast fyra kommuner har drift och övervakning av dricksvattenförsörjningen uppkopplat mot Internet. Sannolikheten för IT-sabotage i länet som helhet är därmed låg. Skulle det inträffa kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. IT-sabotage kan vara svårupptäckt, innebära att maskiner och installationer manipuleras att köras på ett felaktigt sätt och att vattenberedningen påverkas. Det kan ta tid att åtgärda och troligtvis stänger ett utsatt vattenverk tillfälligt ner sin produktion till dess att problemet är löst och säkerheten återställd. Dricksvattenförsörjningen i Västerbotten riskerar ändrade förutsättningar på grund av de pågående klimatförändringarna. Temperaturen i länet förväntas stiga och nederbörd i form av regn öka. Förändringarna innebär främst en ökad risk för översvämning, skyfall, ras, skred och slamströmmar, men även en förhöjd risk för smittoutbrott och kemiskt utsläpp. Ökad nederbörd riskerar att frigöra smittämnen och kemiska föroreningar. Därutöver kan dagens riskområden för ras, skred och slamströmmar komma att utökas. Det är framförallt viktigt att ta detta i beaktande inför planering av nya vattentäkter och distributionsanläggningar. v

FÖRORD...III SAMMANFATTNING... IV 1. INLEDNING... 1 1.1 SYFTE OCH MÅL... 2 2. METOD OCH GENOMFÖRANDE... 3 2.1 METOD... 3 2.2 AVGRÄNSNINGAR... 4 2.3 MATERIAL... 5 2.4 DISPOSITION... 5 3. ALLMÄN INFORMATION OM VÄSTERBOTTENS LÄN... 6 4. ANSVARIGA MYNDIGHETER OCH LAGSTIFTNING... 6 4.1 LOKAL NIVÅ... 6 4.2 REGIONAL NIVÅ... 7 4.3 CENTRAL NIVÅ... 7 4.4 LAGSTIFTNING... 8 5. ALLMÄN INFORMATION OM DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN... 8 5.1 BEHOVET AV DRICKSVATTEN... 8 5.2 DRICKSVATTENSYSTEMET... 9 5.2.1 Vattentäkt... 9 5.2.2 Vattenverk... 10 5.2.3. Distribution... 10 5.3 DRICKSVATTENSYSTEMET I VÄSTERBOTTENS LÄN... 11 5.3.1 Laboratorieberedskap i länet... 12 6. SÅRBARHET I LÄNETS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING... 12 6.1 MARKFÖRHÅLLANDEN OCH SÄKERHETSBARRIÄRER... 12 6.2 RISKOBJEKT... 13 7. RISKER OCH HOT MOT LÄNETS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING... 15 7.1 RISKMATRIS... 15 7.2 SMITTOUTBROTT... 17 7.2.1 Orsaker... 17 7.2.2 Förmåga och robusthet... 18 7.2.3 Konsekvenser... 19 7.2.4 Sannolikhet... 21 7.3 KEMISKT UTSLÄPP... 21 7.3.1 Orsaker... 22 7.3.2 Förmåga och robusthet... 23 7.3.3 Konsekvenser... 25 7.3.4 Sannolikhet... 26 7.4 LEDNINGSBROTT OCH LÄCKOR... 26 7.4.1 Orsaker... 27 7.4.2 Förmåga och robusthet... 27 7.4.3 Konsekvenser... 28 7.4.4 Sannolikhet... 30 7.5 ELAVBROTT OCH ELEFFEKTBRIST... 31 7.5.1 Orsaker... 31 7.5.2 Förmåga och robusthet... 31 7.5.3 Konsekvenser... 32 7.5.4 Sannolikhet... 33 7.6 ÖVERSVÄMNING OCH SKYFALL... 33 7.6.1 Orsaker... 34 7.6.2 Förmåga och robusthet... 34 vi

7.6.3 Konsekvenser... 35 7.6.4 Sannolikhet... 36 7.7 SABOTAGE... 37 7.7.1 Orsaker... 37 7.7.2 Förmåga och robusthet... 38 7.7.3 Konsekvenser... 39 7.7.4 Sannolikhet... 40 7.8 ÖVRIGA KONSEKVENSER... 41 7.8.1 Ekonomiska konsekvenser... 41 7.8.2 Kommuninvånarnas förtroende... 42 8. FÖRDJUPNING AV DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN I UMEÅ KOMMUN... 42 8.1 SÅRBARHET I DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN... 43 8.2 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA SMITTOUTBROTT OCH KEMISKT UTSLÄPP... 44 8.2.1 Konsekvenser... 45 8.2.2 Sannolikhet för smittoutbrott och kemiskt utsläpp... 46 8.3 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA LÄCKOR OCH ELAVBROTT... 46 8.3.1 Konsekvenser... 47 8.3.2 Sannolikhet... 48 8.4 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA ÖVERSVÄMNINGAR OCH SKYFALL... 48 8.4.1 Konsekvenser... 49 8.4.2 Sannolikhet... 49 8.5 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA SABOTAGE... 49 8.5.1 Konsekvenser... 50 8.5.2 Sannolikhet... 50 8.6 EKONOMISKA KONSEKVENSER... 51 9. KLIMATFÖRÄNDRINGAR I VÄSTERBOTTEN... 51 9.1 TEMPERATURFÖRÄNDRINGAR... 52 9.2 FÖRÄNDRINGAR I NEDERBÖRD... 53 9.3 KONSEKVENSER FÖR DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN... 53 9.3.1 Översvämningar... 53 9.3.2 Varmare klimat... 54 9.3.3 Ras, skred och slamströmmar... 55 9.3.4 Sammanfattning... 56 10. FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER... 56 REFERENSER... 58 vii

1. Inledning God tillgång till dricksvatten med bra kvalitet anses av de flesta vara en självklarhet i Sverige. Dricksvattenförsörjningen är dock ett komplext och sårbart system, och det inträffar regelbundet incidenter som påverkar vattnets kvalitet. Det är inte bara enskilda invånare och andra levande varelser som är i behov av en god dricksvattenförsörjning för att kunna upprätthålla hälsa och hygien. Även viktiga samhällsfunktioner så som sjukhus och hälsocentraler, skolor, äldrevård och industrier, är beroende av att dricksvattenförsörjningen fungerar. Oönskade händelser som kan drabba dricksvattenförsörjningen är många och inbegriper flera olika typer av incidenter. Det kan handla om att olika smittämnen eller föroreningar läcker ut i vattentäkter eller ledningsnät, avbrott i vattenproduktionen till följd av exempelvis el-bortfall, extremt väder som påverkar vattenkvalitet och produktion samt sabotage av olika slag. Konsekvenserna av sådana händelser kan bli mycket stora och kan även komma att utvecklas till extraordinära händelser. Dricksvattenförsörjningen är även en viktig del i samhällets krishanteringsförmåga och uthållighet. Det är därför av största vikt att arbeta förebyggande och genomföra åtgärder för ett mer robust dricksvattensystem, för att på detta sätt minimera riskerna och stå bättre förberedda när en oönskad händelse inträffar. Det finns flera exempel på när oönskade händelser allvarligt har påverkat dricksvattenförsörjningen, och därmed människors hälsa och samhällets funktionalitet. Södra och centrala England drabbades år 2007 av kraftiga översvämningar, vilket tvingade fram en stängning av ett stort vattenverk i området. Det resulterade i att cirka 350 000 människor och 11 sjukhus var utan fungerande vattenproduktion i 17 dagar. Våren 2010 drabbades Skellefteå kommun av ett avbrott i vattenproduktionen till följd av kraftiga översvämningar av Skellefteälven. Vattnet nådde ytvattenverket som ligger i anslutning till älven och produktionen avbröts. Lyckligtvis kunde vatten som lagrades i reservoarer användas och de cirka 40 000 invånare som försörjs av vattenverket blev aldrig utan vatten. Bjurholm drabbades av läckage i ledningsnätet i vintras (2011) och har i maj ännu inte lyckats lokalisera alla läckor. Vattentillgången är nere på 11 % och delar av centrala Bjurholms tätort är helt utan dricksvatten. 1 Allvarliga smittoutbrott har, under 2000-talet, inträffat bland annat i Norge, Finland och Kanada. Orsakerna till smittan har varierat mellan länderna, men konsekvenserna blev likartade med tusentals insjuknade. Inte heller Sverige har varit förskonat från smittoutbrott. Utbrottet av cryptosporidium i Östersunds kommun 2010 resulterade i cirka 13 000 insjuknade. 2 Nyligen drabbades även Skellefteå kommun av ett utbrott av samma parasit. Hittills kan över 6000 människor ha smittats, men antalet insjuknade minskar successivt. Västerbottens län saknar idag en länsövergripande risk- och sårbarhetsanalys av dricksvattenförsörjningen, och därmed finns ingen övergripande bild av de risker och hot länet står inför. Det saknas därför även tillräcklig kunskap kring konsekvenser av oönskade 1 Centrum kan bli utan vatten. Västerbottens-Kuriren. 2011-05-12. http://vk.se/article.jsp?article=439953&category=384 (Hämtad 2011-05-12). 2 Vattenparasit i Skellefteå. Svenska Dagbladet. 2011-04-19. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vattenparasit-iskelleftea_6102685.svd (Hämtad 2011-05-04) 1

händelser och vilken förberedelse länets kommuner har inför allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen. Att genomföra en ordentlig riskinventering blir allt viktigare med tanke på att de pågående klimatförändringarna sannolikt kommer att påverka och ändra förutsättningarna för en god dricksvattenförsörjning. Klimatförändringarna innebär exempelvis en ökad nederbörd, vilket kan leda till en större risk för översvämningar. Därmed ökar även risken för smittoutbrott, föroreningar och avbrott i dricksvattenproduktionen. I samhället genomförs även medvetna förändringar som kan påverka viktig infrastruktur, så som dricksvattenförsörjningen. Organisationer och verksamheter blir mer slimmade och har en allt snabbare personalomsättning. I samband med exempelvis pensionsavgångar kan viktig kännedom om verksamheten gå förlorad, om inte kunskapen dokumenteras. Ökad uppkoppling av styr- och övervakningssystem till Internet möjliggör en ny typ av sabotage, om inte rätt säkerhetsåtgärder har genomförts. Risk- och hotbilden förändras i takt med att samhället förändras. Det är därför viktigt att aktörer i samhället är beredda och har utfört tillräckliga åtgärder för att skapa ett mer robust dricksvattensystem. Länsstyrelsens risk- och sårbarhetsanalys på området kan vara ett stöd för kommunerna i deras arbete med risk- och sårbarhetsanalyser, samt även ligga till grund för fortsatta inventeringar på länsnivå. Regelbunden uppdatering gör det möjligt att följa eventuella förändringar i riskbild samt utvecklingen av robustheten i dricksvattenförsörjningen. 1.1 Syfte och mål Syftet med en risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen är att inventera vilka risker och hot det finns mot verksamheten i Västerbottens län. Arbetet syftar även till att undersöka dricksvattensystemets robusthet samt vilka konsekvenser oönskade händelser kan komma att resultera i. Risk- och sårbarhetsanalysen kan därmed ligga till grund för nödvändiga åtgärder i syfte att minska samhällets sårbarhet inom dricksvattenförsörjningen och stärka krishanteringsförmågan om en allvarlig störning mot verksamheten inträffar. Målet är att risk- och sårbarhetsanalysen ska kunna fungera som ett underlag för en god kunskapsbild om vilka risker, hot och sårbarheter som kan påverka dricksvattenförsörjningen i länet. Därutöver ska konsekvenser och förmågan att stå emot dessa konsekvenser ha analyserats. I förlängningen kan detta leda till att risken för allvarliga störningar mot dricksvattensystemet minskar. 2

2. Metod och genomförande 2.1 Metod Det finns flera olika typer av risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjning. 3 Livsmedelsverket har utvecklat en metod i åtta steg, från kartläggning och identifiering av risker, besiktning och bedömning, värdering, åtgärder samt rangordning av risker. 4 Metodiken är mycket djupgående och främst utvecklad för att användas av enskilda vattenverk eller kommuner, och är möjligen mindre lämplig för en mer övergripande risk- och sårbarhetsanalys för ett helt län. Denna risk- och sårbarhetsanalys kommer att utgå ifrån Livsmedelsverkets metod, men metoden anpassas till att fungera för en mer övergripande analys. Antalet steg i analysen kommer att kortas ner, aktiviteter så som besiktning av vattenverk och andra anläggningar kommer inte att genomföras och utformning/rangordning av oönskade händelser kommer delvis att ske på ett annat sätt än det av Livsmedelsverket rekommenderade. Den riskmatris för sannolikhet och konsekvens som presenteras i deras metod kommer inte att användas, utan istället används samma typ av riskmatris som Länsstyrelsen arbetar med i den övergripande risk- och sårbarhetsanalysen för länet. 1. Genomgång av dokumentation: Den information i form av dokument, planer, kommunala riskinventeringar etcetera som finns tillgängligt kommer att undersökas, men under detta steg kommer framförallt kontakt med VA-personal i kommunerna att ske. 2. Kartläggning av abonnenter med särskilda behov: Abonnenter med särskilda behov kan vara sjukhus, andra vårdinrättningar, skolor och förskolor, livsmedelsproducenter med mera. Vilka typer av verksamheter av detta slag som finns i Västerbotten kommer med hjälp av tidigare dokumentation och i kontakt med kommunerna att inhämtas under detta steg. 3. Identifiering av risker: Till att börja med sker en avgränsning och uppdelning av vattenförsörjningssystemet i vattentäkt, vattenverk samt ledningsnät. Detta beskrivs i ett särskilt avsnitt. Vidare görs under detta steg en lista över oönskade händelser som kan inträffa i länet. Listan kommer att tas fram med utgångspunkt från Livsmedelsverkets lista över tänkbara oönskade händelser samt utifrån samtal med VA-personal i kommunerna. Händelser som löper stor risk att inträffa i Västerbotten, ger stora konsekvenser eller förväntas öka i framtiden kommer att prioriteras. Eventuella orsaker till dessa händelser samt vilka anläggningar som kan tänkas vara mest sårbara för händelsen analyseras också under denna punkt. 4. Förmågehantering: Kommunernas förmåga att stå emot och hantera eventuella oönskade händelser mot dricksvattenförsörjningen kommer att undersökas i detta steg. 3 Se exempelvis Water Safety Plans (WSP) och Hazard Analysis and Critical Control Points (HACCP), finns beskrivet i WHO. Water Safety Plans, managing drinking-water quality from catchment to consumer. WHO, 2005; Fault tree analysis, finns beskrivet i Lindhe, Andreas et.al. Fault tree analysis for integrated and probabilistic risk analysis of drinking water systems. Water Research, 43 (6) (2009): 1641-1653. 4 Se Livsmedelsverket. Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjning. Rapport/Livsmedelsverket, 2007. 3

5. Bedömning av risker: I detta steg görs en bedömning av sannolikhet och konsekvens, för att på så sätt kunna värdera risken. Detta görs för varje risk/oönskad händelse som undersöks i risk- och sårbarhetsanalysen. Resultatet presenteras i en riskmatris, men förklaras även i löpande text. Riskmatrisen som kommer att användas är hämtad ur MSB: s vägledning för risk- och sårbarhetsanalys och består av två skalor för bedömning av sannolikhet respektive konsekvens, men kommer delvis att omarbetas för att anpassas till specifikt dricksvattenförsörjningen. Vid den händelse att uppgifter kring antalet invånare med kommunalt dricksvatten saknas i en kommun, används Livsmedelsverkets definition, som räknar med 2, 5 personer per hushåll. 5 Antalet hushåll multipliceras således med 2, 5. 2.2 Avgränsningar Det finns ett stort antal vattentäkter och vattenverk i Västerbottens län, varför en viss avgränsning kommer att ske. Vattentäkter som försörjer färre än 50 personer eller som producerar maximalt 10 m 3 /d kommer inte att ingå i rapporten, utan fokus koncentreras till de större och allmänna vattentäkterna. Enskilda vattentäkter så som brunnar eller dylikt kommer således inte att undersökas. Vägledningen för risk- och sårbarhetsanalyser gör gällande att människors liv och hälsa ska prioriteras högt när risker, hot och konsekvenser ska analyseras. Samhällsviktig verksamhet, så som sjukhus, viktiga industrier, skolor med mera är också av betydelse. Bedömningen är att allvarliga störningar på vattentäkter, vattenverk och distributionsnät som försörjer stora befolkningsmängder och samhällsviktiga verksamheter genererar större konsekvenser. Hantering av kriser inom dricksvattenförsörjningen blir därtill svårare när fler människor och viktiga verksamheter berörs. Det finns således ett större behov av att analysera risker, hot och konsekvenser av påverkan på större och allmänna vattentäkter och vattenverk. Antalet vattentäkter och vattenverk som blir föremål för analys blir totalt 126 stycken. Undersökningen kommer att vara översiktlig, men en fördjupning av den största vattentäkten och vattenverket, belägna i Umeå kommun, kommer att genomföras. Detta för att kunna göra en närmare analys av riskbild och konsekvenser av påverkan på dricksvattenförsörjningen då ett stort antal invånare samt samhällsviktig verksamhet berörs. Forslunda vattenverk i Umeå försörjer cirka 96 000 invånare samt viktiga verksamheter så som Norrlands Universitetssjukhus, Umeå Universitet och Norrmejerier samt hälsocentraler, äldreboenden, skolor med mera. Fördjupningen av Umeå kommun kommer att begränsas till att inkludera endast Vindelälvsåsens vattentäkt, eftersom den försörjer större delen av kommunens befolkning med dricksvatten, däribland Umeå stad där störst konsekvenser kan tänkas inträffa vid allvarliga störningar på dricksvattenförsörjningen. 5 Livsmedelsverket. Vägledning till Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten. Livsmedelsverket, 2006 4

2.3 Material Rapporten baseras på underlag som har samlats in från kommunerna, alternativt kommunalt vattenbolag om detta finns, genom telefonmöten eller kontakt via e-post, med VA-personal och beredskapssamordnare. Frågorna förbereds i förväg. Informationen består av antalet vattentäkter och vattenverk, dricksvattenförsörjningens sårbarhet och robusthet samt risker som kan inträffa. Materialet kompletteras löpande under arbetets gång, om behov av detta föreligger. Information inhämtad från kommunerna refereras inte i den löpande texten, utan uppgiftslämnare anges först i referenslistan. En kommun har lämnat ut material i form av riskinventeringar av vattentäkter och vattenverk samt vattenförsörjningsplan. Bakgrundsinformation om dricksvattensystemet samt referensmaterial hämtas från publikationer av berörda myndigheter och organisationer, så som Livsmedelsverket, Svenskt Vatten AB, Smittskyddsinstitutet (SMI), Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) i Umeå och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Information kommer även i vissa fall att hämtas från respektive hemsida och genom telefonmöten med personal inom Livsmedelsverket, Svenskt Vatten och FOI. Information kommer även att införskaffas genom Länsstyrelsens eget material. Telefonmöte kommer att genomföras med ALcontrol Laboraties i Umeå. Kartor över befintliga vattentäkter, med skyddsområden där detta finns, och vattenverk samt över riskområden för översvämning, ras och skred samt förekomst av farlig verksamhet kommer att utarbetas i Geografiska Informationssystem (GIS). 2.4 Disposition Rapporten inleds med allmän information om Västerbottens län. Därefter redogörs för de myndigheter som ansvarar för dricksvattenförsörjningen i Sverige och för den viktigaste lagstiftningen som reglerar dricksvattensystemet i landet. Vidare följer en allmän beskrivning av dricksvattenförsörjningen, som inbegriper information om människans behov av vatten, dricksvattensystemets uppbyggnad och funktion, samt en presentation av dricksvattenförsörjningen i länet. Rapporten fortsätter med en redogörelse av dricksvattenförsörjningens sårbarhet i Västerbotten, med betoning på marktyp, säkerhetsbarriärer och riskobjekt, för att sedan följas av en presentation av de risker och hot som kan föreligga i länet. De oönskade händelser som är inkluderade i rapporten är smittoutbrott, kemiskt utsläpp, ledningsbrott och läckor, elavbrott och eleffektbrist, översvämning och skyfall samt sabotage. Varje oönskad händelse beskrivs separat med allmän information och möjliga orsaker till dess uppkomst. Länets förmåga att hantera den aktuella störningen samt tänkbara konsekvenser av händelsens inträffande är också presenterat. Det görs även en sannolikhetsbedömning av varje oönskad händelse. Konsekvensbeskrivningen och sannolikhetsbedömningen presenteras även i en riskmatris. Därefter följer en fördjupning av risker och sårbarheter i Umeå kommun. Rapporten avslutas med en redogörelse av de pågående klimatförändringarnas inverkan på dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län. 5

3. Allmän information om Västerbottens län Västerbotten är Sveriges till ytan näst största län och består av 15 kommuner. Befolkningsmässigt är länet relativt litet. Det totala invånarantalet uppgick 2010 till 259 286 personer 6, och en övervägande del av dessa är koncentrerade till de tre största kommunerna, Skellefteå, Lycksele och Umeå. De resterande tolv kommunerna har samtliga färre än 10 000 invånare. Umeå kommun är Västerbottens största och har cirka 115 000 invånare (2010). Länet består till största delen av skogsmark, men även myrmarker, gräsbevuxen hedmark och berg förekommer i stor skala. Endast en liten del utgörs av jordbruksmark. Länet är rikt på vatten och har flera stora älvar, som exempelvis Skellefteälven, Umeälven och Ångermanälven, vattendrag som även är utbyggda för vattenkraft. Totalt står dessa tre älvar för 20 % av Sveriges vattenkraftproduktion och är därför utbyggda med stora vattenkraftanläggningar. De större vägar som finns i länet är E12 i väst-östlig riktning, E45 i nord-sydlig riktning centralt i länet, E4 i nord-sydlig riktning i östra delen av länet samt flera något mindre vägar som 363 och 365. Det bedrivs rennäring i relativt stor skala i länet, både av samebyar i länet och av norska renskötande samer. Gruvnäring och täktverksamhet har länge varit av stor betydelse för Västerbottens näringsliv och därför förekommer flera verksamheter inom dessa områden. Det finns även nedlagda täkter på flera platser i länet. Västerbotten har tre sjukhus, Skellefteå lasarett, Lycksele lasarett samt Norrlands Universitetssjukhus (NUS) i Umeå. NUS är det största sjukhuset i Norrland. Varje kommun har minst en hälsocentral, totalt finns 35 stycken i länet. Därutöver har inlandet flera sjukstugor med akutvårdplatser. 4. Ansvariga myndigheter och lagstiftning Flera myndigheter är ansvariga för dricksvattenförsörjningen i Sverige, men på olika sätt och på olika nivåer i samhället. 4.1 Lokal nivå På lokal nivå är kommunen ansvarig för dricksvattenförsörjningen, ofta genom den tekniska förvaltningen, men även som kontrollmyndighet genom miljö- och hälsoskyddsnämnden. Gällande krishantering, förebyggande arbete och andra åtgärder inom området är räddningstjänst, säkerhetsskyddschef och kommunala beredskapssamordnare viktiga aktörer. Även samhällsplanerare har viktiga roller, framförallt i samband med upprättande av översiktsplaner. 7 6 Statistiska Centralbyrån. http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/saveshow.asp (Hämtad 2011-05-05) 7 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008. Livsmedelsverket, 2008, 17-18. 6

4.2 Regional nivå Länsstyrelsen är viktig på regional nivå och arbetar bland annat med tillsyn för skyddsområden (om områdena har fastslagits av Länsstyrelsen). I samband med kris har Länsstyrelsen också ett geografiskt områdesansvar och har till uppgift att samordna samt upprätta risk- och sårbarhetsanalyser. Landstinget har allmänt utredningsansvar vid vattenburen smitta och berör då främst smittskyddsläkare. Det finns även fem vattenmyndigheter, vars enheter är lokaliserade till Norrbotten, Västernorrland, Västmanland, Kalmar och Västra Götaland. 8 4.3 Central nivå Minst tretton myndigheter är involverade i dricksvattenförsörjningen på central nivå. Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet för vatten och livsmedel i Sverige och samarbetar med Samverkansgruppen för vattenförsörjning och vattenkvalitet (SAMVA). Livsmedelsverket publicerar information, ger stöd till kommuner och andra berörda och erbjuder utbildning för att öka säkerhet och beredskap gällande vattenförsörjningen. MSB berörs genom arbetet med krisberedskap och samhällsskydd, och SMI som expert inom smittskydd. Boverket har ansvar gällande översiktsplaner, samhällsplanering och installationer i mark och byggnader. Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) ansvarar för djurs hälsa. Kemikalieinspektionen är expertmyndighet och utövar tillsyn gällande kemiska produkter och Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för strålskydd och kärnsäkerhet. Naturvårdsverket har centralt ansvar för vattentäkter, medan Socialstyrelsen bistår i frågor som rör privata brunnar samt ansvarar för hälso- och smittskydd och miljömedicin. SMHI och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) är viktiga myndigheter gällande klimat och vädervarningar respektive ras och skred, geologiska formationer och grundvatten samt bergartförhållanden. 9 Vattenkatastrofgruppen (VAKA) inrättades av Livsmedelsverket 2004 och fungerar som en expert- och stödgrupp för dricksvattenproducenter och kommuner i samband med svåra störningar i dricksvattenförsörjningen. VAKA-gruppen består av experter inom krisledning och vattenförsörjning samt har ett brett kontaktnät med MSB, smittskyddsexperter, SGI med flera. Drabbade kommuner kan få hjälp av VAKA både på plats och via telefon och gruppen kan bistå med experthjälp, analys av lägesbild, planering och strukturering av information till media och allmänhet med mera. Hjälpen är helt kostnadsfri för kommunen. 10 Kommuner och vattenproducenter kan även beställa nödvattenmateriel genom VAKA. Materiel finns på sex platser i landet, bland annat i Sundsvall och Luleå. Transporter bekostas av beställaren. 11 8 Ibid. 18-19. 9 Ibid. 19-20. 10 Livsmedelsverket. VAKA Nationell vattenkatastrofgrupp. http://www.slv.se/sv/grupp2/livsmedelsforetag/dricksvatten/beredskap-/vaka/ (Hämtad 2011-05-11). 11 Livsmedelsverket. Broschyr: Nationellt nödvattenlager. 7

4.4 Lagstiftning Flertalet lagar och föreskrifter styr dricksvattenförsörjningen i landet eller på annat sätt berör dricksvattenförsörjningen. 12 Dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30) utgör grunden för dricksvattenförsörjningen och reglerar bland annat huvudmannens ansvar, som exempelvis berör provtagning och beskrivning av vattenverket, riskförebyggande arbete så som rutiner för kontroll av råvattnet, antal mikrobiologiska säkerhetsbarriärer, larmgränser för ph-justering, desinfektion och turbiditet etcetera. Även övriga rutiner som rör instruktion för driftsansvarig, rutiner för att motverka korrosion, åtgärder vid larm och allvarliga driftstörningar med mera beskrivs i föreskrifterna. 13 5. Allmän information om dricksvattenförsörjningen 5.1 Behovet av dricksvatten Människans behov av vatten varierar beroende på årstid, graden av fysiskt arbete som utförs, ålder, hälsotillstånd etcetera. 14 Den normala vattenförbrukningen per dygn är i genomsnitt 160 liter/person, varav cirka 10 liter används till mat och dryck. 15 Uppstår avbrott i vattenförsörjningen kan denna vattenmängd inte längre tillhandahållas, utan en viss ransonering krävs. Enligt Livsmedelsverket behövs 2, 2 2, 9 liter/person/dag under normala förhållanden, men upp mot 4, 5 liter/person/dag i samband med fysiskt arbete i höga temperaturer. Detta för att kroppens funktioner, så som hjärta, blodtryck och ämnesomsättning, ska kunna fungera. Gravida och ammande kvinnor behöver 4, 8 liter/dag respektive 5, 5 liter/dag. 16 Sjukvården är under normala förhållanden i behov av cirka 650 liter/säng/dygn. I absoluta nödfall kan det räcka med 80-160 liter/säng/dygn. 17 Storkök förbrukar cirka 3 liter/tillagad portion. 18 I samband med nödvattenleverans ska 3-5 liter/person/dygn kunna levereras till konsumenten och avståndet till hämtningsställe bör inte vara större än 500 meter. Längre avstånd till hämtningsstället minskar den totala mängd vatten som kan införskaffas, vilket påverkar hälsoläget negativt. Vattenmängden ökar till 10-15 liter/person/dygn efter tre dygn och till 50-100 liter/person/dygn efter några månader. 19 12 Exempelvis Miljöbalken (1998: 808), plan- och bygglagen (2010: 900), smittskyddslagen (2004: 168), Lag (2006: 412) om allmänna vattentjänster och djurskyddslagen (1988: 534). 13 Andersen, Merethe (red), Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 21-29. 14 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv. Rapport/SAMVA, 2008, 15-16. 15 Svenskt Vatten AB, a. 16 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvattenförsörjning 2008, 15-16. 17 Livsmedelsverkets i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå, 2011-05-10. 18 Ibid. 19 Ibid. 8

Mängden vatten som ska tillhandahållas rekommenderas även av MSB i de resultatmål som för närvarande tas fram för dricksvattenförsörjningen, inom ramen för svensk krisberedskap. MSB föreslår även att förebyggande åtgärder ska genomföras av ansvariga aktörer, genom exempelvis upprättande av risk- och sårbarhetsanalyser, samt att störningar i dricksvattenförsörjningen inte ska påverka samhällsviktig verksamhet i sådan omfattning att det uppstår allvarliga konsekvenser. Samhällsviktig verksamhet i detta avseende handlar exempelvis om hälso- och sjukvård, omsorg och livsmedelsförsörjning. 20 Vattenkvaliteten på nödvattnet ska hålla samma standard som normalt, opåverkat, vatten. 21 Nödvattenleverenser är endast till för att täcka det akuta behovet av dricksvatten, men berör inte det vatten som behövs av hygieniska skäl. Brist på vatten till den personliga hygienen ökar smittspridning av diarré-, hud och ögonsjukdomar. 22 Vattenavbrott kan i detta hänseende vara allvarligare än smittspridning, eftersom förorenat eller smittat vatten dels kan kokas, men också användas för spolning av toalett, dusch samt tvätt. 5.2 Dricksvattensystemet Dricksvattensystemet kan delas in i tre delar; vattentäkten, vattenverken samt ledningsnätet. De olika delarna i systemet berörs på skilda sätt i händelse av en allvarlig störning, men hela vattenkedjan kan påverkas vid problem i ett utav dess delar. 5.2.1 Vattentäkt Vattentäkten är det tillrinningsområde i naturen där råvattnet hämtas och kan bestå av antingen en grundvattentäkt eller en ytvattentäkt. Grundvattentäkter finns ofta i grusåsar, deltan eller i sedimentär berggrund, och tas upp via grävda eller borrade brunnar. Ytvattentäkter består istället av sjöar eller vattendrag. 23 Det finns även konstgjorda grundvattentäkter, då ytvatten får filtreras ner genom en grusås eller annat markgruslager. Detta är ett komplement när det grundvatten som används inte är tillräckligt. 24 Nybildning av vatten sker antingen genom nederbörd på mark och ytvatten som sedan filtreras ner till grundvattnet, eller genom filtrering direkt från sjöar och vattendrag. Ytvatten kan bildas på flera olika sätt, bland annat genom nederbörd direkt på vattendraget, tillförsel av dag- och avloppssystem, regnvatten som markavrinner till ytvattensystem och grundvatten som tränger fram i lågpunkter i marken. 25 Generellt sett anses grundvattentäkter vara att föredra framför ytvattentäkter, eftersom risken för smitta och föroreningar i en grundvattentäkt är mindre. Vattnet håller högre kvalitet och behöver normalt inte behandlas annat än för att förbättra vattnets lukt, smak och färg. Vidare 20 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Remissversion, Redovisning av regeringsuppdrag FÖ2010/697/SSK Uppdrag att föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap. Dnr 2010-45-39. 2011. 21 Lundberg Abrahamsson, Josefin; Svenskt Vatten AB. Telefonmöte 2011-02-24. 22 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvattenförsörjning 2008, 16. 23 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008, 6-7. 24 Svenskt Vatten AB, b. 25 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008, 7-11. 9

har grundvatten en låg och jämn temperatur, vilket minskar risken för mikrobakteriell tillväxt. 26 Klorering behövs normalt inte. 27 Ytvattentäkter påverkas mer av klimat och temperaturskillnader, vilket kan påverka smittspridning negativt. Därutöver är tillrinningsområdet större, vilket innebär att det finns ett större område att kontrollera. Nackdelen med grundvattentäkter är att ett tillräckligt stort utsläpp riskerar att slå ut hela täkten, då vattnet har låg omsättning jämfört med en ytvattentäkt. 28 Tillräckligt svåra utsläpp innebär då att grundvattentäkten blir helt obrukbar och att en ny täkt måste skapas. Grundvattentäkter kan även bli förorenade av ytvatten som transporteras ner till täkten. 29 Statistiskt sett har små vattenverk (färre än 1000 personer), de flesta små grundvattentäkter, stått för flest smittoutbrott i Sverige. Utbrott i medelstora eller större vattentäkter har dock resulterat i flest insjuknade. 30 5.2.2 Vattenverk Råvatten från de större täkterna passerar alltid ett vattenverk innan det förs ut i distributionsnätet. Vattenverket avskiljer ämnen som kan påverka vattnets kvalitet, både ur kosmetisk synpunkt, det vill säga ofarliga ämnen som påverkar lukt, smak och färg, samt mikrobiologiska substanser som kan ha en inverkan på människors hälsa. Det är också av vikt att få bort ämnen som skulle kunna orsaka korrosion på ledningsnät och vattenanordningar i fastigheter. Medan grundvatten inte kräver någon större behandling, måste ytvatten alltid renas från skadliga partiklar. Det sker vanligtvis genom kemisk fällning med aluminiumsalt eller järnsalt. Det är dock vanligt att även grundvatten behandlas på något sätt, exempelvis ph-justeras och luftas. Både grundvatten och ytvatten kan även innehålla radon, arsenik och flourid, som finns naturligt i marker och vatten. 31 5.2.3. Distribution Ledningsnätet i Sverige varierar kraftigt i ålder, kvalitet och material. Vissa ledningar kan vara uppåt 100 år gamla, men behöver inte nödvändigtvis vara av dålig kvalitet. Vattenledningar från 1960-70-talen kan ofta vara av sämre kvalitet än de riktigt gamla. Utbytet av äldre ledningar i Sverige sker successivt, men långsamt, varför ett och samma distributionsnät kan bestå av ledningar i olika ålder och med flera olika sorters material. De äldre ledningarna är till övervägande del tillverkade i gjutjärn, segjärn, betong, stål eller asbestcement, medan de nyare består av olika sorters plast. Det är viktigt att underhålla distributionsnätet, eftersom korrosion kan uppstå. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett allvarligt problem, utan ger vanligen ett färgat eller grumligt vatten som kan smaka illa, men även bakterieutbrott kan inträffa. Äldre ledningar kan lättare ge upphov till besvärliga läckor och ledningsbrott, vilket i sin tur kan skapa allvarliga problem i omgivningen. 26 Svenskt Vatten AB, b. 27 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008, 7-11. 28 Ibid. 8-11. 29 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter. Rapport/Smittskyddsinstitutet, Rapportnummer 2011-02. 2011, 11-13. 30 Ibid. 9. 31 SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv, 2008, 11. 10

Huvudledningar som går sönder kan till exempel orsaka sekundära skador på vägar, järnväg och fastigheter. Det är även viktigt att byta ut ledningarna i takt med att samhället förändras, exempelvis genom ökad eller minskad vattenförbrukning. Distributionssnätet bör utformas för att passa efterfrågan på vattnet, för att på så sätt kunna hålla ett bra tryck i ledningarna. 32 Kopplat till ledningsnätet finns ofta reservoarer som fungerar som en förvaringsplats för dricksvatten. Vid ett avbrott i vattenförsörjningen kan reservoarernas vatten användas som en buffert under en begränsad tidsperiod. Lågreservoarer pumpar ut vatten på ledningsnätet, medan vattnet ofta rinner med självfall från högreservoarer. Tryckstegringsstationer kan behövas på högt belägna platser där trycket är sämre och där det följaktligen blir svårare att transportera vatten. Vattenledningsnät med många tryckstegringsstationer och reservoarer riskerar stora problem vid elavbrott, eftersom det då krävs mer reservkraft att hålla igång vattendistributionen. Reservoarer kan även vara känsliga för kraftiga skyfall. Ytligt grundvatten kan vid översvämningar komma in i markförlagda reservoarer och finns bräddavloppsledningar i anslutning till högreservoarer kan vatten tryckas in bakvägen och orsaka bräddning. Avloppsvatten släpps då ut och riskerar att blandas med dricksvatten. 33 5.3 Dricksvattensystemet i Västerbottens län I Västerbottens län finns 126 vattentäkter som försörjer fler än 50 personer eller som producerar mer än 10 m 3 /d. Det är nästan uteslutande grundvattentäkter som används, endast två kommuner försörjer delar av sin befolkning med dricksvatten från ytvattentäkter. Den största ytvattentäkten i länet försörjer dock cirka 40 000 invånare. De allra flesta vattentäkter har skyddsområde, men för 28 stycken saknas detta. Det finns även ett flertal enskilda brunnar och mindre vattentäkter, varav många saknar skyddsområde. Många kommuner har svårt att uppskatta hur många invånare som totalt försörjs av kommunalt dricksvatten, eftersom många fritidshus är anslutna till det kommunala vattensystemet. Fritidshusägarna ingår ofta inte i statistiken, eftersom det är svårt att veta hur frekvent de använder sig av vattnet. Uppskattningsvis försörjs cirka 225 500 länsinvånare med kommunalt dricksvatten. Det bör poängteras att de allra flesta kommuner försörjer mellan 1200 och 10 000 invånare med vatten. De två största kommunerna har betydligt fler abonnenter. Vattenkvaliteten i Västerbotten är generellt sett hög och få kommuner tillsätter någonting i vattnet. Klorering förekommer endast i ytvattenverken, och övriga justerar endast PH-värde, alkalinitet, och halter av naturliga kemiska ämnen som exempelvis järn. Vissa delar av länet har halter av radon och arsenik i vattnet, men i relativt små mängder. Prover tas regelbundet på vattenverken och skickas till ALcontrol i Umeå. Ledningsnätet i Västerbotten ser ut som i övriga delar av landet. Det varierar kraftigt i material och ålder, från 100 år gamla ledningar fram till moderna rör lagda på 1990-2000- talen. De flesta ledningar lades dock under 1950-70-talen och håller därmed något lägre kvalitet än övriga ledningar. Rörmaterialet består främst av gråjärn, segjärn, och olika sorters plast. Endast en kommun har uppgett att det kan finnas rör med asbestbetong. De flesta av länets kommuner har få reservoarer och få tryckstegringsstationer. Två kommuner har uppgett att det finns flertalet tryckstegringsstationer i respektive kommun. 32 Ibid. 11-14. 33 Ibid. 11

5.3.1 Laboratorieberedskap i länet Västerbottens läns kommuner skickar sina vattenprover till ALcontrol i Umeå för analys. Laboratoriet analyserar både mikrobakteriella och kemiska prover, men kan inte analysera efter parasiter och virus. ALcontrol i Umeå har avtal med laboratorier i England som kan ta emot sådana prover. Det tar dock tid och det är en relativt stor mängd vatten som behöver skickas. 34 SMI är den myndighet i Sverige som ansvarar för diagnostik av bland annat parasiter och virus, inget annat laboratorium i landet kan genomföra sådana analyser. 35 Kommunerna skickar sina prover till SMI direkt, utan att gå via ALcontrol. 36 ALcontrol Umeå tar emot prover från hela Norrland och gör cirka 5000-8000 analyser i månaden. Det finns ingen bemanning på helger, men i händelse av en akut situation går larm via SOS Alarm till personal som har jour. Det tar tid att genomföra analyser av mikrobiologiska prover, bakterierna måste odlas fram för att kunna analyseras och det kan ta upp till 3 dygn. Kemiska analyser går fortare, men gemensamt för samtliga prover är att personalen måste veta vad som ska undersökas. Det går inte att leta i vattnet på måfå. Detta göra att det kan ta relativt lång tid innan typ av smitta eller kemisk förorening kan fastställas. I händelse av förorenat vatten bör ytterligare prover tas efter genomförda åtgärder, för att kunna säkerställa att vattnet är tjänligt att dricka. Avbrott i vattenproduktionen kan därmed kvarstå under en längre tid. Kokningsföreskrifter i samband med smittoutbrott kan fortgå i flera dagar upp till ett par månader, beroende på smittämne. 37 6. Sårbarhet i länets dricksvattenförsörjning Begreppet sårbarhet kan vara något svårdefinierat. Det kan vara en sammanvägning av förmåga och beroenden, men kan också vara mer specifik, och inom dricksvattenförsörjningen syfta på vilken typ av förhållande som råder i anslutning till vattentäkter. Förmåga och beroenden redogörs för i andra avsnitt, varför sårbarhet i denna studie koncentreras till marktyp och eventuella riskobjekt i vattentäkternas närområde. Riskobjekten utgörs av sådan verksamhet som skulle kunna ha en inverkan på vattenkvaliteten eller påverka sannolikheten för att olika typer av risker skulle kunna inträffa, men rör främst risk för kemiskt utsläpp eller smittspridning. 6.1 Markförhållanden och säkerhetsbarriärer Generellt sett består Västerbotten av morän, men även sand och grus, isälvssediment, torv samt i viss utsträckning kalt berg förekommer. 38 Länets grundvattentäkter är till största delen 34 ALcontrol Umeå. Telefonmöte februari 2011. 35 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 36 ALcontrol, 2011. 37 Ibid. 38 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys Naturolyckor. Rapport/Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Koncept, 2011, 15-18. 12

belägna i rullstensåsar, med lager av sand eller grus. Det allra flesta består av grus. Många grundvattentäkter är belägna i skogsmark, men även tallhedar med skydd av ljung, mossa och lavtäcke förekommer. Nio kommuner 39 svarar nej på frågan om grundvattenmagasinet delvis ligger öppet, medan fyra kommuner 40 uppger att det förekommer. Det innebär en ökad risk för att exempelvis smältvatten kan leta sig ner i grundvattenmagasinet. En av dessa kommuner, Vindeln, arbetar med att ta fram skyddsföreskrifter för att förbättra situationen. Det saknas information om förhållandena i Skellefteå, men huvuddelen av kommunens invånare försörjs med vatten från en ytvattentäkt, och således är täkten helt öppen och oskyddad. Infiltration av ytvatten till grundvattentäkter kan förekomma i Vindeln, Nordmaling, Lycksele, Vännäs, Norsjö samt Vilhelmina och då i samband med snösmältning, kraftiga regn, eller i samband med höga vattennivåer i närliggande ytvattendrag. Naturliga barriärer i form av lera, sand eller grus förekommer i Umeå, Robertsfors, Nordmaling, Vännäs, Norsjö, Malå, Lycksele, Sorsele, Dorotea och Åsele. Troligtvis förekommer det även i Bjurholm, Vilhelmina och Vindeln, men det rådde osäkerhet kring detta i respektive kommun. Uppgift saknas helt från Storuman. Säkerhetsbarriärer, i form av exempelvis desinfektion, förekommer inte hos majoriteten av länets vattenverk. Dorotea kommun har problem med höga flouridhalter i ett vattenverk och använder sig därför av nanofilter för att minska förekomsten av flourid. Abborrverket, länets stora ytvattentäkt, i Skellefteå är ett kemiskt fällningsverk och har därför kemisk dosering och använder sandfilter och klordesinfektion. Lagstiftningen är betydligt skarpare kring säkerhetsbarriärer i ytvattenverk, medan grundvattenverk inte har samma krav. Nuvarande lagstiftning efterföljs i länet. I övrigt sker en enkel beredning, där exempelvis järn, mangan, radon med flera ämnen skiljs ut från dricksvattnet. 6.2 Riskobjekt Ytvattenverken i länet är extra utsatta för verksamheter av olika slag, eftersom det rör sig om så pass stora tillrinningsområden. Det är svårare att kontrollera, särskilt i de fall det finns verksamheter i andra kommuner eller i grannlänet som kan påverka täkten. Abborrverket i Skellefteå samt Storumans två ytvattentäkter i Hemavan respektive Tärnaby, har därmed större sårbarhet än länets många grundvattentäkter. Vägar går i närheten av vattentäkter i samtliga kommuner utom i Malå. Det är inte alla vattentäkter i respektive kommun som berörs, men oftast de större täkterna, och transporter med farligt gods kan passera. Det råder en viss osäkerhet kring vilka transporter som egentligen förekommer, men i Skellefteå har Trafikverket gjort en risk- och sårbarhetsanalys för en specifik väg som anses utgöra en risk ur detta hänseende. Förutom risk för utsläpp i samband med trafikolycka kan även partiklar eller salt från vägbanan påverka grundvattentäkter, vilket innebär att även mindre vägar kan utgöra en risk. 39 Robertsfors, Sorsele, Lycksele, Malå, Bjurholm, Vännäs, Norsjö, Åsele, Nordmaling. 40 Umeå, Dorotea, Vindeln, Vilhelmina 13

Järnväg med transport av farligt gods förekommer i Norsjö, Umeå, Vindeln och Skellefteå. Järnvägstrafiken i Vindeln passerar den tertiära skyddszonen och är således inte en omedelbar risk för vattentäkten, men i övriga tre kommuner kan farligt gods passera igenom brunnsområde respektive primär skyddszon. I Norsjö är det endast 150 m mellan vattentäkt och järnvägsspåren och täkten ligger nedströms banvallen. Sju kommuner 41 uppger att en eller flera vattentäkter finns i närheten av jordbruksmark och jordbruksfastigheter. Enskilda avlopp och samlad bebyggelse finns i närheten av vattentäkter i sju 42 respektive sex 43 kommuner. Det förekommer enskilda avlopp även innanför skyddsområde för vattentäkt, men gällande samlad bebyggelse rör det sig i de flesta fall om mycket små samhällen eller ett fåtal fastigheter. Bebyggelse kan dock utgöra en riskfaktor, eftersom hushåll kan använda sig av oljeuppvärmning, olika typer av hemkemikalier, som bekämpningsmedel, i trädgården och det kan förekomma läckage från värmepumpar och dylikt. Det är liknande risker med enskilda avlopp som med kommunala avlopp, exempelvis risk för bräddning eller inläckage av avloppsvatten till dricksvatten, men enskilda avlopp kan vara av sämre kvalitet. Konstruktion och skötsel varierar mer. 44 Avfallsdeponier finns i närheten av vattentäkter i Umeå, Skellefteå och Storuman. I Bjurholm och Nordmaling finns nedlagda och sanerade deponier. Endast Skellefteå och Umeå kommuner har avloppsanläggningar i närheten av vattentäkter. I Lycksele finns dock en avloppsanläggning nedströms en grundvattentäkt. Skogsavverkning inom skyddsområde eller i närheten av vattentäkter utan skyddsområde förekommer i tio kommuner 45. Dorotea kommun tillåter inte avverkning inom skyddsområde, men det kan förekomma i anslutning till skyddsområdet. Vännäs, Norsjö och Lycksele kommuner uppger att det inte förekommer. Gödsling från helikopter sker dock i Norsjö kommun, men det är oklart hur det påverkar grundvattentäkterna. Renar passerar eller betar i stora delar av Västerbotten och samtliga kommuner utom Lycksele uppger att det förekommer i närheten av vattentäkter. Det är svårt att kontrollera, eftersom renar ofta passerar förbi men inte alltid är stationerade på en och samma plats. De flesta kommuner ansåg dock inte att renbetet innebar någon större risk. Övriga verksamheter i länet som kan utgöra en risk är industrier och grustäkter. Umeå, Robertsfors, Vindeln och Åsele uppger att det finns avslutade grustäkter i närheten av vattentäkter, medan pågående verksamhet förekommer i Skellefteå och Storuman. I Umeå och Skellefteå förekommer flest farliga verksamheter i närheten av vattentäkter, men även i Storuman, Bjurholm och Sorsele förekommer riskkällor. 41 Umeå, Robertsfors, Vindeln, Bjurholm, Skellefteå, Sorsele och Dorotea 42 Umeå, Robertsfors, Vindeln, Bjurholm, Skellefteå och Dorotea 43 Umeå, Vindeln, Skellefteå, Sorsele, Vilhelmina och Dorotea 44 Sweco. Riskinventering och översiktlig riskanalys inom Vindelälvsåsens vattenskyddsområde. Rapport/sweco. Göteborg, 2009, 8-9. 45 Umeå, Robertsfors, Vindeln, Nordmaling, Bjurholm, Skellefteå, Malå, Sorsele, Vilhelmina och Åsele 14

7. Risker och hot mot länets dricksvattenförsörjning 7.1 Riskmatris De risker och hot mot dricksvattenförsörjningen som har identifierats i länet bedöms utifrån sannolikhet och konsekvens. I samband med bedömning av konsekvenser tas hänsyn till befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet samt skador på egendom och miljö. Resultatet presenteras i en riskmatris. Riskmatrisen syftar till att ge en överskådlig bild av de risker som kan drabba dricksvattenförsörjningen samt att underlätta en jämförelse mellan riskerna. Resultatet är en sammanvägd bedömning för hela länet och det kan förekomma lokala avvikelser. Skala för sannolikhetsbedömning Nivå Sannolikhet Tidsintervall 1 Mycket låg sannolikhet 1 gång per 100-1000 år 2 Låg sannolikhet 1 gång per 50-100 år 3 Medelhög sannolikhet 1 gång per 10-50 år 4 Hög sannolikhet 1 gång per 1-10 år 5 Mycket hög sannolikhet 1 gång per år eller oftare Skala för konsekvensbedömning Nivå Konsekvenser Beskrivning 1 Mycket begränsade Små direkta hälsoeffekter, mycket begränsade störningar i samhällets funktionalitet, övergående misstro mot enskild samhällsfunktion. 2 Begränsade Måttliga direkta hälsoeffekter, begränsade störningar i samhällets funktionalitet, övergående misstro mot flera samhällsinstitutioner. 3 Allvarliga Betydande direkta eller måttliga indirekta hälsoeffekter, allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, bestående misstro mot flera samhällsinstitutioner eller förändrat beteende. 4 Mycket allvarliga Mycket stora direkta eller betydande indirekta hälsoeffekter, mycket allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, bestående misstro mot flera samhällsinstitutioner eller förändrat beteende. 5 Katastrofala Katastrofala direkta eller mycket stora indirekta hälsoeffekter, extrema störningar i samhällets funktionalitet, grundmurad misstro mot samhällsinstitutioner och allmän instabilitet. Fokus ligger på de oönskade händelser som kan komma att utvecklas till extraordinära händelser, varför mindre läckor och skadegörelse inte inkluderas i riskmatrisen. Det är dock återkommande problem för dricksvattenförsörjningen, varför det känns viktigt att inkludera i 15

rapporten. Kemiskt utsläpp har delats upp i två risktyper, eftersom det annars skulle bli svårt att bedöma sannolikheten. Även dammbrott samt ras, skred och slamströmmar presenteras separat, eftersom det är händelser som ger andra konsekvensbeskrivningar och sannolikhetsbedömningar än översvämning och skyfall. Samtliga risker är bedömda utifrån påverkan på dricksvattenförsörjningen, inte övrig infrastruktur. Översvämningar, ras, skred och slamströmmar skulle exempelvis kunna få större konsekvenser för annan infrastruktur i Västerbotten. De oönskade händelser som inkluderas i riskmatrisen är: 1 Smittoutbrott 2 Kemiskt utsläpp från trafikolycka 3 Kemiskt utsläpp från industri/verksamhet 4 Allvarlig läcka 5 Elavbrott/eleffektbrist 6 Översvämning och skyfall som påverkar dricksvattenförsörjningen 7 Dammbrott 8 Ras, skred och slamströmmar 9 IT-sabotage Låg Medelhög Hög Mycket hög S A N N O L I K H E T 8 5 2 1 4 3 6 9 7 Mycket hög risk Hög risk Medelhög risk Låg risk Mycket låg risk Mycket låg 1 2 3 4 5 K O N S E K V E N S 1 2 3 4 5 Mycket begränsade Begränsade Allvarliga Mycket allvarliga Katastrofala 16

7.2 Smittoutbrott Det finns flera olika typer av smitta som kan drabba dricksvattenförsörjningen. Vanligtvis delas smittoämnena in i tre kategorier, bakterier (campylobacter, E-coli, cyanobakterier), virus (norovirus) respektive protozoer (giardia, cryptosporidium). Samtliga smittämnen ger liknande symtom, i form av kräkningar, diarré, värk i kroppen och feber, men vissa smittor kan även ge allvarligare symtom och orsaka kronisk sjukdom. Campolybacter, norovirus, giardia och cryptosporidium är vanligast i Sverige, men vid många utbrott har det inte varit möjligt att fastställa smittämne. Det är svårt att upptäcka vilken smitta som har orsakat ett utbrott, eftersom halterna ofta är låga och fördelar sig ojämnt i vattnet. Vissa prover visar ingenting, medan andra kan visa höga halter. 46 Dessutom är inkubationstiden för de flesta smittor lång, från några dagar upp till flera veckor, vilket innebär att smittan kan ha hunnit försvinna från vattensystemet innan analyser har kunnat genomföras. 47 Vattentyp, eventuell behandling av vattnet samt typ av smittämne påverkar också möjligheten att upptäcka och fastställa smittan. 48 De olika smittämnena påverkas i olika grad av förhållandena och aktuell behandling i vattentäkter och vattenverk. Bakterier tillväxer långsamt, på grund av att vattnet har låg temperatur och ger för lite näring. Vissa bakterier kan dock växa i biofilm inne i ledningsnäten. Virus kan överleva längre än bakterier i låga temperaturer, men kan inte tillväxa utan värd. De är dock svårare att avskilja, på grund av att de är så små, men är känsliga för desinfektion. Protozoer kan innebära svåra problem. De är visserligen lätta att avskilja, på grund av att de är stora, men de har en god överlevnad i vatten och har stark motståndskraft mot desinfektion. Desinfektion i form av klorbehandling har ingen effekt på protozoer som giardia eller cryptosporidium, utan istället kan UV-filter användas. 49 Bortsett från dessa tre kategorier smittämnen förekommer även mögelsvampar och aktinomyceter 50 i råvatten och i distributionsnät. Mögel kan växa i reservoarer, ändledningar, filter samt filtermassor inom distributionsnät, och kan orsaka lukt- och smakproblem, samt hudirritation. 51 7.2.1 Orsaker Den allra vanligaste orsaken till smittoutbrott är fekalt förorenat vatten från gödsel eller avlopp. Smittan letar sig antingen in i vattensystemet via råvattnet eller genom inträngning på ledningsnätet, och transporteras vidare till vattenverket. Brister i konstruktion, korskoppling samt felaktig beredning i vattenverket kan också orsaka smittoutbrott. 52 46 Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker. Rapport/Livsmedelsverket, Rapportnummer 28-2005, 2005, 15-16, 21-25. 47 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter. Rapport/Smittskyddsinstitutet, Rapportnummer 2011-02, 2011, 11-13. 48 Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker, 25. 49 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter, 11-13. 50 Mycket stor grupp bakterier som ofta lever i jord (uppgifter från Nationalencyklopedin Online) 51 Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker, 29-30. 52 Ibid. 19. 17

Det finns en risk att älg och rådjur kan bära på giardia och sprida det vidare till vattentäkter. 53 Även renar kan bära på smittor, exempelvis e-coli och cryptosporidium, och djurkadaver i anslutning till vattentäkter kan innebära en riskfaktor. 54 Risken för fekala föroreningar ökar i samband med översvämningar och kraftiga regn, eftersom avrinning från betesmark och gödslade åkrar ökar. Därutöver föreligger en förhöjd risk för bräddning eller andra utsläpp av avloppsvatten vid kraftig nederbörd. 55 Bakterier kan även tillväxa i ledningsnät, främst i de delar där vatten riskerar att bli stillastående, som exempelvis lösa ändar. 56 Skogsavverkning orsakar normalt inte smittoutbrott, men kan indirekt utgöra en viss risk. Avverkningen avger koliforma bakterier som kan dölja ett farligare utsläpp, eftersom de används som indikator i analys efter andra smittämnen. 57 Skogsavverkning kan på det sättet försvåra arbetet. 7.2.2 Förmåga och robusthet Reservvattentäkt, klorberedskap, UV-ljus, laboratorieberedskap och ett ringmatat/dubbelt ledningsnät är viktiga sätt att öka robusthet och förmåga att stå emot smittoutbrott. Ett ringmatat ledningsnät underlättar även vid avbrott i dricksvattenförsörjningen. Av Västerbottens 15 kommuner är det endast Robertsfors, Malå, Sorsele, Storuman, Åsele och Lycksele som har fungerande reservvattentäkter. Reservvattentäkterna i Lycksele är dock inte tillräckligt stora för att kunna försörja kommunens största vattenverk. Vännäs kommun har möjlighet att ta vatten från en gammal ytvattentäkt, och Lycksele uppger att man innehar ett mobilt vattenverk som kan kopplas till älven. Kapaciteten och kvaliteten på dricksvattnet blir dock troligen sämre och det kan krävas en mer grundlig beredning av vattnet. De två största kommunerna i länet, Skellefteå och Umeå, saknar båda reservvattentäkter, men det pågår arbete med att ta fram detta i respektive kommun. Planer och diskussioner förs även i Storuman och i Lycksele som redan har en reservvattentäkter, samt i Dorotea. Vilhelmina och Vindeln genomförde projektering och förberedelse för anläggning av reservtäkter, men arbetet slutfördes aldrig. Länets sjukhus och övriga vårdinrättningar har varierande beredskap mot smitta. NUS har en egen reservoar, Hamringsberget, som räcker i 2, 5 dygn, under förutsättning att inte också det vattnet är kontaminerat. UMEVA tar regelbundna prover av vattnet i reservoaren. Skellefteå lasarett får sitt vatten från en grundvattentäkt, Slind, som få andra är anslutna till. Det är således inte ytvattentäkten som försörjer lasarettet, annat än som reservvatten. Motsvarande lösningar för lasarettet i Lycksele samt övriga vårdinrättningar, saknas. 58 53 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter, 10. 54 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 55 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter, 10-11. 56 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 84. 57 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare Dricksvattenförsörjning motverka föroreningsrisker i avrinningsområden. Rapport/Svenskt Vatten AB. Rapportnummer 2010-07, 2010, 25. 58 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, Skellefteå, 2011-03-29. 18

Samtliga kommuner i Västerbotten har tillgång till klorberedskap, men färre har installerat UV-ljus på vattenverken. Endast Vilhelmina (6 av 17 vattenverk), Lycksele (till cirka 90 %), Umeå (2 av 10), Norsjö (1 av 8 vattenverk), Dorotea (4 av 8), Robertsfors (2 av 4 vattenverk) och Storuman (de större vattenverken) har UV-ljus installerat. Klorberedskapen är ofta stationerat på de större vattenverken och kan flyttas vid behov, men UV-utrustning kan inte flyttas och bör vara installerat före ett eventuellt utbrott, eftersom det kan ta tid att montera. De flesta kommuner har inte UV-ljus överhuvudtaget, och av dem som har, är det främst de större vattenverken eller vattenverk som tidigare haft problem med smitta, som är prioriterade. Det kan vara värt att särskilt poängtera att länets två största vattenverk, Forslunda i Umeå samt ytvattenverket i Skellefteå, saknar UV-ljus. Med anledning av det nyligen inträffade parasitutbrottet i Skellefteå pågår arbete med installering av UV-anläggning på ytvattenverket Abborren. ALcontrol i Umeå tar emot vattenprover från hela Västerbotten, ingen kommun har egen laboratorieberedskap. Det kan uppstå problem med långa avstånd till laboratoriet för kommunerna i inlandet och i de västra delarna av länet. Det är möjligt att det kan uppstå vissa problem med logistik och transport. Lycksele, Malå och Dorotea uppger att kommunens ledningsnät till stor del är ringmatat, även om det förekommer lösa ändar. Åtta kommuner 59 uppger att de delvis har ringmatade eller dubbla ledningar. Åsele kommun har inte ringmatat ledningsnät, och uppgifter om övriga kommuner saknas. På flera håll i länet ligger avloppsledningar och dricksvattenledningar i samma ledningsgravar, även om avloppsledningarna i de allra flesta fall ligger underst. Nödvattentankar behövs oftast vid ett smittoutbrott, men i första hand utfärdas kokningspåbud i en sådan situation. Samhällsviktiga verksamheter, så som sjukhus och andra vårdinrättningar, är prioriterade. 7.2.3 Konsekvenser Konsekvenserna av ett smittoutbrott anses bli begränsade. Konsekvenserna påverkas av kommunens befolkningsstorlek och av vilket typ av smittämne dricksvattnet har kontaminerats av. Dricksvatten kan sprida smitta mycket snabbt och eftersom det kan ta några dagar upp till två veckor innan insjuknade människor börjar kontakta vården eller kommunen, och sedan ytterligare några dagar innan en vattenburen smitta kan fastställas, hinner många drabbas. De flesta kommuner i Västerbotten är dock små och de största vattenverken försörjer ofta färre än 10 000 invånare, varför antalet sjuka i samband med ett smittoutbrott i länet troligen blir relativt få. De två största kommunerna drabbas av betydligt fler sjukdomsfall, på grund av den relativt stora befolkningsmängden. Det förekommer således stora skillnader inom länet. Smitta i dricksvattensystemet upptäcks ofta i samband med att människor som druckit av vattnet blir sjuka. Vanliga symtom är kräkningar, diarréer, värk och feber. Vissa smittämnen kan även orsaka allvarligare symtom och resultera i kronisk sjukdom. Vanligtvis utfärdas 59 Storuman, Bjurholm, Nordmaling, Vindeln, Norsjö, Vännäs, Skellefteå och Umeå 19

kokningsföreskrifter, varefter antalet insjuknade torde minska successivt. Prioriterade konsumenter, så som äldreboenden och hälsocentraler, försörjs sannolikt med nödvatten. Även om smittoutbrott orsakar sjukdom med besvärliga symtom hos enskilda invånare, blir konsekvenserna för samhället som helhet begränsade. Smitta orsakat av bakterier eller virus ger troligtvis inga allvarliga störningar i Västerbotten, eftersom samtliga kommuner har klorberedskap. Det största problemet är istället parasitutbrott. De flesta kommuner saknar beredskap för att hantera sådan smitta. Få kommuner har tillgång till UV-ljus och reservvattentäkt. Installation av UV-ljus kommer att behöva ske under tiden smittoutbrottet pågår, vilket kommer att förlänga smittoperioden. Uppskattningsvis består störningarna i 2-4 månader. Det innebär att invånarnas förtroende för dricksvattenförsörjningen troligtvis försämras, något som kan bestå under en längre tid. Misstron anses dock vara övergående, men det beror på hur kommunen hanterar krisen och hur väl information till allmänheten fungerar. Smittoutbrott skapar inte bara hälsoproblem för enskilda konsumenter, utan innebär också en belastning på sjukvården. Samtliga hälsocentraler och sjukstugor i Västerbotten är beroende av att den kommunala dricksvattenförsörjningen fungerar, då de saknar eget reservvatten. Sjukstugor med vårdplatser i inlandet eller i fjälltrakterna kan behöva skriva ut patienter eller transportera de vidare till sjukhus som inte är drabbat. Ambulansflyg eller helikopter kan bli nödvändigt som transportmedel. Sjukhusen, med mer specialiserad vård, inneliggande patienter, operationer, avancerade provtagningar, etcetera, är den vårdinrättning som drabbas av störst konsekvenser. Många verksamheter på sjukhusen, exempelvis operation, är beroende av rent vatten, förutom att hygien och tvätt drabbas. Dialyspatienter behöver rent trycksatt vatten. I dialysmaskinerna finns dock ett inbyggt filter mot smittämnen, varför dialysavdelningar kan fortsätta verksamheten utan större störningar. Inneliggande patienter vid sjukhusen kan behöva skrivas ut, operationer ställas in och akuta fall transporteras till andra sjukhus. Vårdverksamheten kan i de allra flesta fall fungera, så länge som vattnet kan kokas, men det blir en extra belastning för personalen och resulterar i ökade utgifter, samtidigt som ett ökat inflöde av drabbade dricksvattenkonsumenter ökar trycket ytterligare. 60 Länets sjukhus har olika beredskap för smitta. NUS har en egen reservoar som kan kopplas in, förutsatt att inte Vindelälvsåsens grundvatten är kontaminerat, eftersom både ordinarie vatten och reservvatten tas därifrån. Reservvattnet räcker i 2, 5 dygn, varför kokning och nödvatten är nödvändigt, om inte problemet har åtgärdats innan dess. Skellefteå lasarett har möjlighet att ta vatten från två täkter, men innan smittan har upptäckts och vatten letts om, kan ledningsnätet redan vara kontaminerat. Genomspolning av ledningsnät är en trolig åtgärd. Vattenberoende verksamheter och industrier drabbas också av smittoutbrott och kan lida stor ekonomisk skada. Livsmedelsproducenter är särskilt utsatta, men även turistverksamhet och restaurangnäring drabbas. Det finns exempel på verksamheter som för närvarande planerar att installera egna UV-anläggningar i Skellefteå, för att inte drabbas av ekonomiska konsekvenser och uppsägningar, så länge parasitutbrottet pågår. 60 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 20

7.2.4 Sannolikhet Sannolikheten för ett smittoutbrott anses vara medelhög. De flesta vattentäkter i länet är grundvattentäkter. Risken att grundvattentäkter ska bli kontaminerade av smittämnen är mycket liten. Smittoutbrott kan dock inträffa genom att avloppsvatten på olika sätt läcker in på dricksvattennätet, varför det ändå föreligger en risk. Flera kommuner har ledningsnät med lösa ändar, vilket ökar risken för tillväxt av smittämnen i ledningsnätet. Smittoutbrott i ytvattentäkter är mycket mer sannolikt än i grundvattentäkter. Skellefteå och Storumans kommuner löper därför större risk än övriga länet. Även i Umeå finns en högre risk, på grund av att kommunen förstärker sin stora grundvattentäkt med vatten från Umeälven. I Skellefteå pågår installation av UV-ljus, varför sannolikheten för parasitutbrott i kommunen kommer att minska. 7.3 Kemiskt utsläpp Det finns tiotusentals kemiska ämnen som kan innebära en risk för dricksvattenkonsumenterna, och det går att skilja mellan kemiska föroreningar som finns naturligt i marken och som kan komma att påverka dricksvattnet, och de som kan läcka ut i mark och vatten från olika typer av verksamheter. 61 Livsmedelsverket har tagit fram en riskprofil för kemiska ämnen, där bland annat ämnen som finns naturligt i mark och vatten undersöks. Arsenik och flourid är exempel på ämnen som ingår i studien. Ämnena finns i varierande grad runt om i Sverige och kan innebära en hälsofara för människor. De vanligaste hälsoeffekterna av långvarig exponering av arsenik är cancer, fosterskador och skador på nervsystemet. Flourid har både en positiv och en negativ påverkan på tandhälsan, då små mängder kan ge skydd mot karies, men högre halter kan orsaka fläckar på tandemaljen hos barn. 62 Radon är ett ämne som kan förekomma i mark och vatten, och som också kan innebära hälsoproblem. 63 Andra föroreningar transporteras ut i vattnet på grund av utsläpp från olika typer av verksamheter. Det kan handla om exempelvis bekämpningsmedel eller petroleumprodukter som bensin, diesel och olja. Alla ämnen som är mer eller mindre vattenlösliga kan innebära en risk för dricksvattenförsörjningen. 64 Föroreningar rör sig snabbare i ytvatten jämfört med grundvatten, men för grundvatten har även marktyp och vattnets djup betydelse. 65 61 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvattenförsörjning motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 24-25. 62 Svensson, Kettil, Beckman-Sundh, Ulla, Darnerud, Per Ola, Forslund, Christina, Johnsson, Håkan, Lindberg Torbjörn och Sand, Salomon. Kemisk riskprofil för dricksvatten. Rapport/Livsmedelsverket. Rapportnummer 14-2009, 2009. 63 Livsmedelsverket. Dricksvattenkvalitet. http://www.slv.se/sv/grupp1/dricksvatten/dricksvattenkvalitet/ (Hämtad 2011-05-08). 64 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvattenförsörjning motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 24-25. 65 Livsmedelsverkets i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå: 2011-05-10. 21

Radioaktivt nedfall, exempelvis från en kärnteknisk olycka, kan påverka dricksvattnet. Det tar relativt lång tid för nedfallet att nå ett grundvattenmagasin, varför det normalt sett inte är någon akut påverkan på en grundvattentäkt. Direktnedfall på ytvatten kan däremot innebära en mer överhängande risk. 66 Kärnkraftsolyckan i Japan i början av året (2011) resulterade bland annat i att radioaktiv jod kunde uppmätas i kranvatten i flera centrala delar av landet samt i Tokyo. 67 7.3.1 Orsaker De ämnen som finns naturligt marken kan läcka ut i vattnet, framförallt i grundvatten. Arsenik förekommer i berggrund där ph-halten ofta är hög och syrehalten låg. Detta gör att arseniken blir mer rörlig och lättare transporteras ner i grundvatten. Flourid finns naturligt i mineraler i berggrunden och löses långsamt ut i grundvattnet. Ämnena förekommer vanligast i bergborrade brunnar. 68 Kommunala anläggningar skiljer ut dessa ämnen i beredningen av vattnet och de når normalt sett inte konsumenterna. Det skulle krävas någon form av fel i vattenproduktionen, till exempel orsakat av att maskiner eller andra installationer slutar att fungera korrekt, eller att någon medvetet genom sabotage påverkar beredningen. Utsläpp av kemiska föroreningar, så kallade miljögifter, kan kontaminera dricksvattnet på flera sätt. Bekämpningsmedel används främst inom lantbruksindustrin, men också inom skogsbruket. Ämnen kan även urlakas från deponier och industrier, även nedlagda verksamheter, från trafikerade vägar samt översvämmade cisterner. 69 Olyckor på väg och järnväg i närheten av vattentäkter kan resultera i allvarliga kemiska utsläpp. Är farligt gods involverat kan det bli mycket allvarliga konsekvenser för dricksvattenförsörjningen, men även läckage av diesel eller olja från lastbil eller bil kan orsaka stora skador. 70 Ledningar som går genom gammal industrimark kan vid läcka ta in föroreningar, om trycket av någon anledning minskar. Petroleumprodukter kan orsaka problem för plastledningar även vid normalt tryck, eftersom lukt- och smakämnen kan sprida sig långsamt genom plaströret och därmed smaksätta vattnet. 71 Skogsavverkning kan orsaka större urlakning och därmed öka risken för att föroreningar tar sig ner i vattnet. Träden tar upp cirka 70-80 % av allt nedfall, vid ett kalhygge finns inte samma kapacitet att suga upp och ta till vara vattnet. Det sker en större urlakning av vatten vid ytvattentäkter. 72 I samband med stora nederbördsmängder och översvämningar kan 66 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 147-149. 67 Strålning i Tokyos vatten för stark för spädbarn. Dagens Nyheter. 2011-03-23. http://www.dn.se/nyheter/varlden/radioaktivitet-i-japanska-gronsaker 2011-03-23 68 Svensson, Kettil, Beckman-Sundh, Ulla, Darnerud, Per Ola, Forslund, Christina, Johnsson, Håkan, Lindberg Torbjörn och Sand, Salomon. Kemisk riskprofil för dricksvatten. 69 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvatten motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 25 samt Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat. Underlagsrapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2007, 9. 70 Livsmedelsverket i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, 2011-05-10. 71 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 87. 72 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 22

föroreningar dras ner i vattentäkter lättare, om vegetation saknas. Erosion, ras och skred är också en riskfaktor, då sedimenttransporten kan dra med sig föroreningar ut i vattentäkter. Spridningsprocessen förvärras av kombinationen, först torka och sedan översvämning. Överlag finns en förhöjd risk för utsläpp av föroreningar i dricksvatten i samband med översvämning eller kraftiga skyfall. 73 7.3.2 Förmåga och robusthet Kemiskt utsläpp kräver liknande förmåga och robusthet som vid ett smittoutbrott. Reservvattentäkt underlättar betydligt, men även dubbla ledningar kan minska konsekvenserna för konsumenten, eftersom vatten då kan föras ut från en annan källa. Detta förutsätter självfallet att det dels finns en annan källa att tillgå, exempelvis en reservvattentäkt eller en reservoar, samt att ledningsnätet inte är påverkat av utsläppet. Även bra tillgång till laboratorieverksamhet är viktigt. Klor och UV-ljus har ingen verkan på kemiska utsläpp. Det krävs mer avancerad teknik, men enligt uppgifter från Svenskt Vatten saknar de svenska vattenverken sådan utrustning. 74 I övrigt påverkas riskbild och konsekvenser av kemiska utsläpp av sårbarheten vid vattentäkten, exempelvis förekomsten av farliga verksamheter i närheten av vattentäkten, markens beskaffenhet, förekomst av naturliga gifter i marken etcetera. Detta har diskuterats under rubriken sårbarhet och kommer endast att kort beröras här. Det är viktigt att kommunerna har kunskap om sårbarhet inför kemiska utsläpp, exempelvis genom risk- och sårbarhetsanalyser, samt att åtgärder för att minska sårbarheten har vidtagits. Det kan handla om att sanera förorenade områden, lägga ner farliga verksamheter, som finns i närheten av vattentäkter eller att begränsa tung trafik inom skyddsområden. Upprättande av skyddsområden för vattentäkter är också av stor betydelse. Generellt sett är det betydligt mer effektivt att i förebyggande syfte genomföra sådana åtgärder, eftersom möjligheterna att bekämpa ett kemiskt utsläpp är begränsade. De flesta vattentäkter som ingår i denna studie har skyddsområde, varför farlig verksamhet i närheten av täkter är reglerat och i stor utsträckning nedlagt och sanerat. Flera kommuner saknar dock ordentliga risk- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner, vilket innebär att kunskapen kring risk för kemiskt utsläpp i närheten av vattentäkter torde vara begränsad. Sex 75 kommuner har i enkätsvar till MSB uppgett att det finns specifika risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen, och en av dessa kommuner (Lycksele) arbetar för närvarande med att ta fram en ny uppdaterad version. De två största kommunerna i länet har genomfört noggranna analyser, men sårbara områden kvarstår i vissa fall. Det är svårare att åtgärda när det gäller ytvattenverket i Skellefteå, eftersom man är beroende av hur det ser ut i ett tillrinningsområde som kan vara mycket stort och som dessutom sträcker ut sig i andra kommuner och i grannlänet. Kemiska utsläpp i en ytvattentäkt är däremot ofta lättare att åtgärda eftersom genomströmning av vatten är större. 73 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvatten motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 9-10. 74 Lundberg Abrahamsson, Josefin; Svenskt Vatten AB. Telefonmöte 2011-02-24. 75 Robertsfors, Malå, Vilhelmina, Umeå, Lycksele och Skellefteå 23

Invallningsmaterial eller länsar är bra som skydd för att hindra föroreningar att nå känsliga delar i en ytvattentäkt. Länets största ytvattenverk har sådan utrustning. Förorenade grundvattentäkter kräver ofta en ordentlig sanering, och spolning av vattenverk och ledningsnät är nödvändigt. Kokning är normalt inte tillräckligt, varför nödvatten bör köras ut till berörda konsumenter. 76 Det finns möjlighet att tillgå nödvatten, i tankar, särskilda tankbilar, kombotankar eller containrar med engångspåsar, i hela Västerbotten. Storlek varierar beroende på kommun och i vissa fall är det kommunens Räddningstjänst som ansvarar för utrustningen. Det är mycket svårt att avgöra huruvida kommunerna har tillräckligt med nödvattenutrustning i händelse av ett avbrott eller utsläpp, eftersom att det på förhand är svårt att veta hur många som skulle kunna drabbas. Utöver själva utrustningen krävs även andra resurser, så som transportmedel att köra ut nödvattnet med, extra personal till fordonen, drivmedel etcetera, vilket innebär stora kostnader. Detta kan innebära en svår ansträngning för länets mindre kommuner, men även i Skellefteå och Umeå kan det uppstå svårigheter. I de två största kommunerna är det troligen tillgång till nödvattentankar för en stor befolkning och samhällsviktig verksamhet som innebär det största problemet. Kommunerna menar att de kan få hjälp från grannkommuner vid brist på kapacitet av nödvatten, så länge inte hela länet drabbas samtidigt, men inga formella samarbeten är fastställda. Det finns heller inga överföringsledningar mellan kommuner någonstans i länet. Det nationella nödvattenförrådet i Sundsvall eller Luleå kan användas vid behov. Skellefteå lasarett har två vattenintag. Skulle den ordinarie källan, Slind, drabbas av ett kemiskt utsläpp kopplas vattnet automatiskt om och vatten tas istället ifrån ytvattenverket Abborrverket. Skellefteå kommun har även beredskap att koppla in en tank som rymmer 10 kubik vatten direkt in till lasarettet. Tanken fylls ständigt på med hjälp av två särskilda brandbilar, som hämtar vatten i en icke kontaminerad källa. Denna lösning fungerar även i händelse av avbrott i vattenförsörjningen. 77 Ledningsnät som går genom gammal eller pågående industrimark kan vara en riskfaktor, om rören är dåligt underhållna. Endast Lycksele kommun har uppgett att detta kan förekomma. Radon och arsenik förekommer på ett fåtal platser i länet. Dorotea, Umeå, Åsele, Robertsfors och Vilhelmina uppger att det finns radon i det kommunala vattnet. I Vilhelmina har även arsenik påträffats. Norsjö har radon och arsenik i enskilda brunnar, men det finns inte i de kommunala vattentäkterna. Radon och arsenik reduceras i vattenverken och konsumenterna drabbas inte av höga halter. Det kan dock vara ett större problem för ägare av enskilda brunnar, då kontrollen och kunskapen är sämre, men detta är inte kommunernas ansvar och faller ur ramen för denna studie. Nordmalings kommun tar inga prover på radon eller arsenik, varför kunskap om halter av dessa ämnen i vattnet saknas. Höga flouridhalter har påträffats på ett vattenverk i Dorotea, varför nanofilter har installerats som en extra säkerhetsbarriär. 76 Lundberg Abrahamsson, Josefin; Svenskt Vatten AB. Telefonmöte 2011-02-24. 77 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 24

7.3.3 Konsekvenser Konsekvenserna av ett kemiskt utsläpp anses bli mycket allvarliga. Graden av konsekvenser påverkas av var utsläppet har skett och av hur lång tid det tar att upptäcka det. Läckage inom brunnsområde är allvarligare än olyckor inom sekundär och tertiär skyddszon. Föroreningar som läcker ut i ett inströmningsområde orsakar mycket större skada än utsläpp i utströmningsområde. Därutöver påverkar även strömningsriktning, strömningshastighet och avståndet till grundvattenytan. Flera av länets vattentäkter ligger i skogsmark och tillsyn kan ske relativt sällan, omkring 1-3 ggr i veckan. Det är därmed möjligt att det hinner gå flera dagar innan ett kemiskt utsläpp upptäcks. Kemiska utsläpp kan i värsta fall ge så stora konsekvenser att vattentäkten inte längre kan användas. Det kan bli mycket kostsamt att anlägga en ny täkt och det kan ta flera år innan en lämplig plats med tillräckligt vattenmagasin och god vattenkvalitet har lokaliserats. Med tanke på att många kommuner saknar reservvattentäkt kan det bli mycket problematiskt att nödvattenförsörja en befolkning under en så pass lång tidsperiod. Ytvatten är mer sårbart än grundvatten, varför Skellefteå och Storumans kommuner är mer sårbara än övriga länet. Utsläppet når konsumenten mycket snabbare. Sannolikt stängs vattenproduktionen av. Grundvattentäkter är också sårbara och det kan gå mycket fort för ett kemiskt ämne att nå ner till grundvattnet, även om det dröjer en tid innan konsumenten märker av konsekvenserna. De flesta grundvattentäkter i Västerbotten finns i rullstensåsar, främst av grus, material som har en hög genomsläpplighet. En tankbil som läcker stora mängder diesel inom brunnsområde (primär skyddszon) på en grusås kan nå grundvattnet redan efter en timme. Sand har lägre genomsläpplighet och ett utsläpp kan nå grundvattnet efter ett dygn. 78 Flera vattentäkter i länet saknar delvis vegetation, vilket kan skynda på förloppet. Konsekvenserna för dessa täkter blir därmed större. Kemiska föroreningar efter utsläpp från en tankbilsolycka, industri eller verksamhet gör dricksvattnet otjänligt. Det är inte säkert att människors hälsa är i omedelbar fara, men lukt och smak kan påverkas. Mycket små mängder diesel kan exempelvis ge lukt- och smakpåverkan för konsumenten, även om det inte skulle vara någon större fara att dricka vattnet. Konsekvenserna för människors hälsa beror av mängd och typ av kemikalie. En viktig skillnad mot smittoutbrott är att kemiska ämnen inte kan kokas bort. Kommunen eller dricksvattenproducenten tvingas att ta ett beslut kring huruvida vattenproduktionen ska stängas av helt eller om vattnet ska fortsätta ut till konsumenterna. Ett avbrott skulle hindra föroreningarna från att nå ut i ledningsnätet och därmed undvika en kostsam och tidsödande sanering. Nackdelen med ett avbrott är att konsumenterna inte kan spola i toaletter, vilket riskerar att kraftigt försämra hygienen. Med tanke på att arbetet med sanering av vattentäkten kan ta mycket lång tid är det troligtvis nödvändigt att släppa på vattnet. Det är förstås en avvägning varje kommun får ta ställning till. 78 Livsmedelsverket i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå, 2011-05-10. 25

Mindre kommuner, med färre drabbade, kan undvika stora kostnader genom att rädda ledningsnätet. Resurser i form av så kallade bajamajor att ersätta toaletter med är möjligen hanterbart när en begränsad mängd invånare har drabbats, även om det säkerligen uppstår obehag hos befolkningen. De större kommunerna får troligtvis svårt att hantera en sådan situation. Det skulle exempelvis krävas stora resurser i form av personal och transport för tömning av bajamajorna. En lämplig plats för dumpning av avfallet måste också anordnas. Situationen för lasaretten och NUS skulle bli mycket svårhanterlig, och eftersom problemen med ett kemiskt förorenat dricksvatten kan bestå under en längre tid skulle avstängning av vattnet förmodligen inte ske i de tre största kommunerna. Nödvattenförsörjning blir nödvändigt oavsett beslut. Sjukvårdsinrättningar, äldreboenden, livsmedelsproducenter och andra viktiga verksamheter skulle prioriteras. Kemiska ämnen som finns naturligt i mark och vatten kan också påverka dricksvattnet negativt, vilket ofta upptäcks genom missfärgning eller att lukt och smak har förändrats. Höga halter av exempelvis flourid är mest skadligt på lång sikt och förhöjda halter av dessa ämnen får ofta inga större konsekvenser på kort tid. De allra flesta vattenverk i länet har driftlarm och det görs tillsyn minst en gång i veckan, varför fel i produktionen kan upptäckas relativt omgående. 7.3.4 Sannolikhet Sannolikheten för ett kemiskt utsläpp från trafikolycka anses vara hög. Vägar i närheten av vattentäkter förekommer i samtliga kommuner utom en. Det kan handla om både mindre vägar och större vägar med tung transport. I flera fall är avståndet till vattentäkterna litet. Även järnväg med godstrafik förekommer. Länets grundvattentäkter är sårbara på grund av att de består av ett material med hög genomsläpplighet. Sannolikheten för att utsläppet ska nå grundvattnet är därmed hög. Sannolikheten för kemiskt utsläpp från industri/verksamhet anses vara medelhög. De flesta vattentäkter i länet har skyddsområden, vilket innebär att verksamheter som hanterar kemiska ämnen i närheten av täkterna är begränsade. Det förekommer dock riskobjekt och med tanke på att det saknas specifika risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen kan det finnas otillräcklig kunskap om hur verksamheterna kan påverka vattnet. 7.4 Ledningsbrott och läckor Det svenska ledningsnätet består av en mängd olika material och har en ålder som i stort varierar mellan 0-100 år. Faktorer som material, ålder och sätt att lägga ledningar har betydelse för rörnätets sårbarhet. De äldsta ledningarna är gjorda i gråjärn, ett material som är känsligt mot slag, stötar och sättningar, men som tål höga tryck. Segjärn, ett material med bättre tålighet, blev vanligt kring 1950-60-talen och förekommer fortfarande i huvudledningar i hög grad. Segjärn har långsammare korrosionsförlopp, men får oftare punktläckage. 26

Äldre ledningar kan även bestå av betong, däribland asbestbetong. Det finns inga stöd för att asbeströren skulle innebära någon hälsofara för dricksvattenkonsumenten, men många betongrör är sårbara för läckage. Dagens nya ledningar består av olika sorters plast. Plast är mindre känsligt, men hållfastheten kan påverkas negativt av starka kemikalier och hög temperatur. Kvaliteten har dock förbättrats sedan 1973. Vattenledningar lagda under 1950-60-talen är i allmänhet av dålig kvalitet, på grund av den höga läckfrekvensen på rör från denna tid. Anledningen till detta beror troligtvis på övergången från handgrävning till maskinell schaktning, vilket innebar att ledningsgravarna blev större och rören fick sämre sidostöd. Därutöver gick efterfrågan på vattenledningsnät upp kraftigt under 1960-talet, till följd av dåvarande byggboom. 79 7.4.1 Orsaker Korrosion är en vanlig orsak till ledningsbrott och läckage, och uppträder i olika grad beroende på en rad faktorer. Materialtyp är olika känsligt, men korrosionen påverkas även av vattnets alkalinitet (hårdhet) och omgivande mark. Skyddet ökar ju högre alkalinitet det finns i vattnet. Jordens vatteninnehåll, salthalt (främst kloridhalt) och temperatur kan påverka, samt jordens resisivitet och kalkhalt. Kalk skyddar mot yttre korrosion. Resisiviteten tappar dock i betydelse om ledningarna ligger djupt ner i marken, då det istället är markens syrehalt som styr korrosionen. Enligt en tysk undersökning erbjuder grus och sand bäst skydd i ledningsgraven, medan ler- och siltmorän skyndar på korrosionen mer. 80 Dåligt underhåll, reparationsarbeten, tryckslag i ledningen, temperaturförändringar, sättningar, materialkondition samt extern påverkan som trafik och tjäle är andra faktorer som tillsammans eller var för sig kan orsaka ledningsbrott och läckor. 81 Ledningsnätet är också känsligt för extrema vädersituationer, så som översvämningar, kraftiga skyfall, snösmältning etcetera. 82 Nederbörd kan även orsaka ras och skred, vilket i sin tur kan göra systemet trycklöst och därmed öka risken för inläckage av föroreningar. 83 7.4.2 Förmåga och robusthet Ledningsnätet i Västerbottens län varierar stort i ålder, även om rör lagda på 1940-70-talen dominerar. Materialtyp varierar också, men de flesta ledningar består av gjutjärn (segjärn eller gråjärn) eller plast. Plaströren tillhör de nyaste rören, varför det finns anledning att tro att gjutjärn är vanligare, eftersom de flesta ledningar är lagda under den tiden detta material dominerade. Visserligen lades plaströr redan under 1950-talet, av sämre kvalitet än dagens 79 Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114. Del 2 Rörmaterial i svenska va-ledningar egenskaper och livslängd. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2010, 13-16, 25-26, 33-42. 80 Ibid. 16-22. 81 Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114, Del 1 Handbok i förnyelseplanering av va-ledningar. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2011, 33. 82 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 83. 83 Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114, Del 1 Handbok i förnyelseplanering av va-ledningar, 63. 27

plaströr, men de flesta kommuner som har ledningar av plast har uppgett att dessa är lagda från 1990-talet och framåt. Det finns även ett fåtal kommuner med rör av betong och stål. Alkaliniteten i länets vatten är generellt sett lågt, även om det finns lokala skillnader. Vännäs, Norsjö, Vilhelmina, Dorotea och Åsele har uppgett att alkaliniteten är tillräcklig eller hög, men i övrigt är den under 50 dh. Det saknas uppgifter om Storuman och Skellefteå. Den låga alkaliniteten innebär att det finns en något förhöjd risk för korrosion, och därmed kan rörnätet i delar av Västerbotten lättare leda till rörbrott. Även om vattenverken i kommuner med låg alkalinitet korrigerar upp den hamnar den trots detta precis kring gränsvärdet. Västerbotten består till stor del av morän, som främst i fjälltrakterna kan vara siltig och lerig. 84 Det ökar risken för korrosion och ledningsbrott ytterligare. De kommuner som saknar eller endast delvis har ringmatat rörnät, löper ökad risk för bakterie- och mögeltillväxt i ändledningarna. Det resulterar i en högre risk för korrosion och därmed läckor. Snösmältning och kyla kan ställa till med problem för ledningar och orsaka läckor. Detta är ett problem i ett län som varje vinter drabbas av kraftig kyla med efterföljande snösmältning. Flera kommuner har uppgett att de flesta läckor sker på vintern eller vårvintern, då tjäle eller snösmältning orsakar rörbrott. Antalet läckor per år i länet varierar, men det går att dela in kommunerna i tre kategorier; 0-5/år (Sorsele, Malå, Norsjö, Bjurholm, Vännäs), 5-10/år (Vindeln, Robertsfors, Dorotea, Åsele, Lycksele) och fler än 10/år (Umeå, Skellefteå, Nordmaling, Vilhelmina). De flesta ledningsbrott som inträffar leder inte till så stora konsekvenser, utan är mindre läckor som kan åtgärdas relativt omgående, utan att många konsumenter drabbas. Större och mer allvarliga läckor sker relativt sällan, cirka en gång vartannat år i de största kommunerna. Den stora förekomsten av segjärn i länets ledningsnät innebär en förhöjd risk för flera, men mindre, läckage samtidigt, vilket tar längre tid att åtgärda. Länets tre sjukhus har extra beredskap mot olika former av avbrott. Lycksele och Skellefteå lasarett har två vattenintag vardera och NUS har tre och dessutom en egen reservoar. Skellefteå lasarett kan ta vatten från Abborrverket om den ordinarie ledningen av någon anledning springer läck. I övrigt är sjukhusen beroende av nödvattendistribution. 85 7.4.3 Konsekvenser Konsekvenserna av ett allvarligt läckage anses bli allvarliga. Mindre läckor leder normalt inte till allvarliga konsekvenser för samhället, det sker relativt ofta och det finns god beredskap att åtgärda ledningsbrott och läckor i länet. Det är ofta ett mindre antal invånare och verksamheter som drabbas, även i de större kommunerna, och nödvattenförsörjning en kortare period är ofta tillräckligt. Det är naturligtvis besvärligt för människor att vara utan vatten, men en kortare tid då vatten tillhandahålls i en tank i närheten 84 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig Klimat- och sårbarhetsanalys Naturolyckor, 16. 85 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 28

av boendet innebär inga stora problem för människors hälsa. Flera små läckor som uppträder samtidigt på en ledning tar ofta längre tid att upptäcka, och ett avbrott består i sådana fall under en längre tid. Små läckor blir särskilt svårupptäcka på vintern då marken täcks av mycket snö och is. Ledningsbrott kan även leda till att avloppsvatten tränger in i rör för dricksvatten, vilken kan leda till smittoutbrott. Allvarligare konsekvenser uppstår om ledningsbrott och läckor inträffar på huvudledningar eller särskilt viktiga ledningar. Det kan handla om ledningar som försörjer sjukhusen eller viktiga industrier med vatten. Även mindre, men svårupptäckta läckor, kan ge allvarliga konsekvenser, eftersom problemen kvarstår under en längre period och kan påverka hela vattentillgången. Avbrott i dricksvattenförsörjningen ger på sätt och vis svårare konsekvenser än ett smittoutbrott. Vatten med smittämnen kan kokas och sedan drickas och spolning av toaletter samt dusch fungerar fortfarande normalt. Fullständig avsaknad av vatten under en längre tid innebär att enskilda människors hygien försämras, och risken för spridning av infektionssjukdomar ökar. Nödvattenförsörjning blir därmed oundvikligt. Vattenberoende verksamheter och industrier berörs också av ett avbrott. Långvariga avbrott i vattenproduktionen riskerar att orsaka relativt stor ekonomisk skada på sikt. Mindre verksamheter är mer sårbara och kan därmed antas lida stor ekonomisk skada, med uppsägningar som följd. Troligtvis leder det dock inte till ekonomiska konsekvenser för samhället i stort. Större verksamheter och industrier klarar ekonomiskt bortfall bättre, men för kommuner eller orter som är mer eller mindre beroende av en eller ett fåtal sådana verksamheter för befolkningens försörjning, kan det uppstå allvarliga samhällsekonomiska svårigheter. Sjukhusen drabbas hårt av ett längre avbrott. Nödvattenförsörjning kan kopplas in relativt snabbt, men det kan ta flera timmar eller ett par dagar innan normal förbrukning kan återupptas. NUS klarar sig relativt väl, eftersom sjukhuset har reservvatten i egen reservoar för 2, 5 dygn samt tre vattenintag. I Skellefteå kan en tank installeras i ett av lasarettets intag, men det kan ta upp till åtta timmar innan vatten når kranarna. Både NUS, Skellefteå respektive Lycksele lasarett drabbas svårt vid ett längre avbrott, men på grund av NUS storlek, antal inneliggande patienter och mängden specialistavdelningar blir konsekvenserna störst där. 86 Samtliga avdelningar och verksamheter på sjukhusen påverkas vid avbrott i vattenförsörjningen, men vissa avdelningar måste helt avbryta sin verksamhet. Dialys kräver trycksatt vatten av god kvalitet och saknas detta måste behandlingen avbrytas och vid längre avbrott måste dialyspatienterna transporteras till annat ett sjukhus. Pågående operationer kan avslutas men eftersom instrument och operationssalar måste vara rengjorda och steriliserade kan endast de mest akuta patienterna tas emot efter ett avbrott i vattenproduktionen. Övriga får transporteras vidare till annat sjukhus. Vissa laborationer kommer inte att kunna genomföras utan trycksatt vatten, varför man delvis blir beroende av andra sjukhus för provtagning. 87 86 Ibid. 87 Ibid. 29

De ökade transporterna kräver extra personal i ambulansverksamheten. Enstaka patienter kommer inte att klara längre transporter, varför dödsfall kan komma att inträffa. Uppskjutna operationer kan också leda till dödsfall, men främst till att människors hälsa påverkas negativt på sikt. 88 Den påfrestande situationen på sjukhuset och hygienproblemen som uppstår till följd av vattenbristen innebär att de patienter som absolut inte behöver stanna kvar för vård, kommer att skrivas ut och skickas hem. Vid ett avbrott som inte bara drabbar sjukhuset, utan även andra delar av en kommun, kommer dock svaga samhällsgrupper som exempelvis äldre människor, troligtvis att söka sig till sjukhuset för vård, då de inte klarar att vara kvar hemma utan vatten. Det blir således ett ökat tryck på akutmottagning och andra berörda avdelningar. 89 Sjukhusen kan klara sig på flaskvatten, engångsartiklar, handsprit och natriumklorid i hög grad, men hygienen riskerar att försämras då det inte går att städa ordentligt, spola i toaletter eller tvätta patienter. Åtgärder måste vidtas för att en god hygien ska kunna upprätthållas, oavsett omständigheterna. Vårdpersonalen drabbas av den hårda belastningen, men även städpersonal och anställda inom sjukhusets livsmedelshantering drabbas. Det föreligger även en ökad risk för smittspridning. 90 I samband med ett längre avbrott i vattenproduktionen vid ett sjukhus belastas troligtvis vården i hela länet. Transport av patienter och prover till andra sjukhus tvingar verksamheterna där att omprioritera och skicka hem patienter som inte är i akut behov av vård. Eventuellt kan även planerade operationer behöva ställas in, då akuta fall från det drabbade sjukhuset prioriteras. Tandvårdskliniker som drabbas av avbrott kommer troligtvis att få stänga ner verksamheten och flytta akutmottagningar till kliniker som inte är drabbade av avbrottet. 91 Avbrott i vattenproduktionen innebär att sprinklersystem och brandposter slutar att producera vatten. Uppstår en brand minskar möjligheterna till släckning. Brandkår har dock möjlighet att ta vatten från andra vattenkällor, exempelvis ytvattendrag, eftersom man inte är beroende av vatten med dricksvattenkvalitet. 7.4.4 Sannolikhet Sannolikheten för att en allvarlig läcka ska inträffa anses vara medelhög. Länets ledningsnät är av blandad ålder och material, och många ledningar är av dålig kvalitet. Mindre läckor sker därför flera gånger per år i samtliga kommuner, men är mest förekommande i de största kommunerna. Allvarliga läckor sker däremot mer sällan. Mindre läckage kan dock vara svårupptäckta, särskilt på vintern, och kan komma att utvecklas till en allvarlig störning i dricksvattenförsörjningen. Sannolikheten för att sjukhusen skulle drabbas av ett avbrott till följd av läckage är mindre, eftersom det finns flera intag. Det skulle krävas att samtliga intag springer läck för att sjukhusen skulle bli utan vatten. Sannolikheten ökar dock om andra oönskade händelser sker samtidigt. Skulle exempelvis Skellefteå lasarett 88 Ibid. 89 Ibid. 90 Ibid. 91 Ibid. 30

drabbas av en läcka på sin huvudledning nu, när reservledningen är avstängd på grund av smittoutbrottet i Abborrverket, som fungerar som reserv för lasarettet, skulle ett avbrott bli oundvikligt. 7.5 Elavbrott och eleffektbrist Dricksvattenförsörjningen är elberoende, vilket innebär att störningar i vattenproduktionen uppstår redan efter relativt kort tid i händelse av ett elavbrott. Långvariga elavbrott leder till att konsumenten blir helt utan vatten, men redan efter 3-4 timmar uppstår problem i främst pumpar och reningsprocesser. 92 Vattenproduktionen kan också drabbas i händelse av eleffektbrist, vilket innebär att efterfrågan på el tillfälligt överstiger tillgången. 7.5.1 Orsaker Det finns flera orsaker till elavbrott och eleffektbrist. Extremt väder, som exempelvis översvämningar, kraftiga stormar och extrem kyla, kan leda till att ställverk och andra anläggningar slås ut. Även snöoväder och åska kan orsaka problem. Elavbrott och eleffektbrist kan även orsakas av tekniska fel, långvariga störningar i elektronisk kommunikation samt intrång eller haveri i driftstödsystem. 93 7.5.2 Förmåga och robusthet Elavbrott orsakar avbrott i vattenförsörjningen om inte reservkraft finns att tillgå. Konsekvenserna för konsumenten minskar vid tillgång till nödvatten. Eleffektbrist kan orsaka avbrott i vattenproduktionen om inte drickvattenförsörjningen är prioriterad. Eleffektbrist utreds för närvarande inom ramen för projektet Styrel, där kommunerna ska utreda vilka verksamheter som ska prioriteras i händelse av elbrist. Flera kommuner har uppgett att representanter från VA sitter med i arbetsgruppen för Styrel, och det är generellt sett troligt att dricksvattenförsörjningen skulle prioriteras vid eleffektbrist. Tolv kommuner 94 har tillgång till reservkraft, varav de två största kommunerna har särskilda avtal med lokala kraftbolag. Det är således kraftbolagen i dessa kommuner som ansvarar för att reservkraft sätts in i samband med elavbrott samt att drivmedel finns att tillgå. I Umeå kan reservkraften vara igång inom cirka en timme, och Forslunda är prioriterat. Skellefteå har uppgett att reservkraften kan vara igång inom sju timmar. Både Umeå och Skellefteå, samt Sorsele har full täckning. Vilhelmina kan bara säkerställa driften på 10 mindre vattenverk, det 92 Frost, Christina, Ånäs, Per, Barck-Holst, Svante och Löfkvist Andersen, Anna-Lena. Acceptabla elavbrott? Fyra strategier för säker elförsörjning. Rapport/Totalförsvarets forskningsinstitut. Rapportnummer FOI-R 1163 SE, 2004, 25-27. 93 Energimyndigheten. Handbok för Styrel, prioritering av elanvändare vid elbrist. Rapport/Energimyndigheten. ET2010:23, 2010. 94 Umeå, Skellefteå, Vännäs, Norsjö, Vilhelmina, Dorotea, Åsele, Vindeln, Robertsfors, Bjurholm, Lycksele och Sorsele 31

största saknar helt reservel. Vännäs, Dorotea och Vindeln har endast mobil reservkraft, ingen stationär. De övriga sex kommunerna har inte full reservkraft, utan prioriterar de största vattenverken. Norsjö har både stationär och mobil reservkraft. Malå, Storuman och Nordmaling saknar helt reservkraft. Elavbrott som drabbar hela kommuner kan därmed innebära att vissa mindre vattenverk blir utan ström. Förutom vattenverk är även distributionsanläggningar, så som tryckstegringsstationer, pumpar och reservoarer elberoende. Majoriteten av kommunerna i Västerbotten har relativt begränsat med tryckstegringsstationer och reservoarer, vilket innebär att det blir färre platser att prioritera med mobila elaggregat. Länets tre sjukhus har reservkraft till 100 %, men övriga vårdinrättningar saknar helt reservkraft och är således helt beroende av kommunernas beredskap. 95 Nödvatten är ett komplement eller alternativ till reservkraft och ges till de konsumenter som blir utan vatten. I händelse av ett stort elavbrott, till exempel orsakat av en kraftig storm, som drabbar stora delar av länet, kan det uppstå problem. Många kommuner kan då endast säkerställa driften på de större vattenverken och måste dela ut nödvatten till övriga konsumenter. De flesta kommuner räknar dock med hjälp med nödvattenleveranser från grannkommuner, men detta kan svårligen ges om dessa kommuner själva är drabbade. VAKA-förrådet i Sundsvall och Luleå kan då bli ett viktigt komplement. I flera fall disponeras reservkraften av kommunen och är inte förbehållet endast dricksvattenförsörjningen. Det kan tänkas uppstå svårigheter med prioritering om flera verksamheter behöver ha tillgång till elaggregaten. Drivmedel till reservaggregaten kan vara ett problem. Samtliga kommuner uppger att det ska finnas drivmedel att köra reservkraften under tillräckligt lång tid för att problemet skulle kunna åtgärdas. Vid långvariga elavbrott minskar möjligheterna. Det kan vara viktigt att poängtera att bensinstationer inte kan tillgodose behovet av drivmedel utan fungerande elförsörjning, eftersom bränsle inte kan pumpas upp utan el. 7.5.3 Konsekvenser Konsekvenserna av elavbrott eller eleffektbrist anses för dricksvattenförsörjningen bli begränsade. Dricksvattenförsörjningen är helt beroende av el, varför ett elavbrott leder till att vattenproduktionen avstannar. Vatten som lagras i reservoarer går dock fortfarande ut till konsumenterna. Övergående elavbrott behöver därmed inte märkas i de flesta hushåll. Elavbrott som pågår längre än 3-4 timmar ger större konsekvenser, om kommunen saknar reservkraft. Hälsocentraler, tandkliniker, äldreomsorg, skolor etcetera i länet är helt beroende av el och vatten från kommunen. Om inte kommunen har reservkraft finns inget vatten i dessa verksamheter efter cirka 3-4 timmar. Tolv av femton kommuner i länet har reservkraft för samtliga eller de största vattenverken. Dricksvattenförsörjningen i större delen av länet skulle därmed fungera tämligen väl i samband med el-bortfall. De tre kommuner som helt saknar reservkraft drabbas av betydligt större konsekvenser. 95 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 32

Även om flera kommuner inte kan säkerställa driften på samtliga vattenverk, är de största prioriterade. De vattenverk som inte prioriteras vid elavbrott försörjer inte någon stor del av befolkningen. De två största kommunerna kan få igång reservkraft relativt snabbt. Även om sjukhusen har 100 % reservkraft kan problem uppstå i verksamheten, eftersom elavbrottet innebär att vattenverken inte kan producera vatten. Följaktligen kan inte vatten distribueras ut till kunderna, även om de har kapacitet att ta emot vattnet. NUS bör klara sig väl, eftersom sjukhuset har en reservoar för 2, 5 dygn. Därifrån kan vatten pumpas in till sjukhuset så fort reservkraften har kommit igång. Därutöver har Umeå kommun ett avtal som innebär att reservkraft kommer igång snabbt. Skellefteå lasarett kan drabbas mer, eftersom det kan ta upp mot sju timmar innan reservkraften vid vattenverken kommer igång. Eventuellt kan nödvattenförsörjning vid lasarettet och andra viktiga samhällsfunktioner bli nödvändigt under en begränsad tid. Lycksele kan säkerställa reservkraft för sitt största vattenverk, varifrån Lycksele lasarett får sitt vatten. Lasarettet har 100 % täckning och något längre avbrott bör inte uppstå. De vattenverk och kommuner som saknar reservkraft drabbas på samma sätt som avbrott vid en läcka. Konsekvenserna blir dock troligtvis större vid ett el-bortfall, eftersom hela vattenproduktionen avstannar. I samband med en mindre läcka är det oftast ett begränsat område som drabbas. Därutöver riskerar vattenledningar att frysa på vintern, om inte el kan säkerställas. Mycket långvariga störningar i elförsörjningen skulle ge allvarligare konsekvenser, på grund av att det troligtvis skulle uppstå problem med drivmedel till reservkraften. Därutöver uppstår större problem med hygienen vid längre avbrott i dricksvattenproduktionen, även om det rör sig om relativt få drabbade invånare. Förtroendet för kommunens dricksvattenförsörjning riskerar att påverkas negativt. 7.5.4 Sannolikhet Sannolikheten för att elavbrott eller eleffektbrist ska uppstå anses vara hög. Elförsörjningssystemet är sårbart och störningar kan uppstå på flera olika sätt. Uppskattningsvis sker i de lokala elnäten 0, 3 avbrott/kund/år i tätort och 1, 3 avbrott/kund/år i glesbygd. Utöver det sker även avbrott i de regionala elnäten, även om de sker mer sällan. De flesta elavbrott är åtgärdade relativt snabbt och överstiger inte 3-4 timmar. 96 7.6 Översvämning och skyfall Översvämning kan påverka dricksvattenförsörjningen på flera olika sätt och i flera delar av vattensystemet. Det kan uppstå till följd av både kraftiga skyfall som uppträder plötsligt, eller från successivt stigande vattennivåer i sjöar och andra vattendrag. Störtfloder orsakat av ett 96 Kund = antalet kunder per kilometer ledning. Torstensson, Daniel och Bollen, Math. Leveranssäkerhet i elnäten, statistik och analys av elavbrotten i de svenska elnäten 1998-2008. Rapport/Energimarknadsinspektionen. Rapportnummer EI R2010:05, 2010. 33

skyfall är normalt sett begränsat till ett mindre geografiskt område, medan översvämningar från vattendrag som har byggts upp under en längre tid kan påverka betydligt större områden och pågå i flera månader. 97 Vattenmassorna kan innebära både föroreningsrisk, smittorisk och förstörelse av anläggningar och ledningsnät. 98 7.6.1 Orsaker Bortsett från kraftig nederbörd kan översvämningar även orsakas av snösmältning, vind/vågpåverkan, stigande grundvattennivåer, överbelastade avloppssystem samt dammbrott. Den vanligaste anledningen är stora regnmängder och snösmältning. 99 Indirekt påverkar människan översvämningsrisken genom urbanisering och exploatering av översvämningskänsliga områden samt avskogning. Skogsavverkning leder till en snabbare avrinning. 100 Dammbrott skulle kunna innebära enorma översvämningar i ett stort geografiskt område, men kraftdammar kan innebära problem även på annat sätt. Det har hänt att höga flöden har orsakat en automatisk öppning av dammluckor, vilket har lett till att stora mängder vatten har släppts ut och orsakat förhöjda vattennivåer nedströms. Översvämningar har även en påverkan på förekomsten av erosion, slamströmmar, ras och skred. Föremål och sediment kan då transporteras med vattnet och sätta igenom trummor nedströms, vilket kan orsaka dämning och nya översvämningar. 101 7.6.2 Förmåga och robusthet Översvämning orsakas oftast av extrema väderförhållanden, varför det kan vara svårt att genomföra åtgärder för att minska riskerna för att det ska inträffa. Det går dock att minska konsekvenserna, genom att exempelvis inte exploatera översvämningskänsliga områden eller anlägga vattentäkter i närheten av riskområden för ras och skred. Samtliga kommuner, utom Skellefteå, uppger att vattenverk och distributionsanläggningar ligger utanför riskområden för ras eller skred, och endast Robertsfors, Lycksele, Skellefteå, Storuman och Vindeln uppger att anläggningar riskerar att skadas i samband med höga flöden. Skellefteå anger översvämning som en av de största riskerna mot dricksvattenförsörjningen i kommunen. Det finns områden i Västerbotten med förhöjd risk för ras och skred, samt slamströmmar. 102 I Umeå kommun kan delar av ledningsnätet finnas inom riskområde för ras och skred. Ledningsnätet i länet är stort och eftersom det saknas fullständig kunskap om exakt lokalisering, finns det en risk att delar av det är beläget i riskområden. Det krävs dock en bättre inventering av ledningsnätet för att säkert kunna fastställa detta. 97 Nyberg, Lars. Översvämning och riskhantering, en forskningsöversikt. Centrum för klimat och säkerhet, Karlstad Universitet. Rapport/MSB, 2008, 16. 98 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys naturolyckor, 9. 99 Nyberg, Lars. Översvämning och riskhantering, en forskningsöversikt, 7, 17. 100 Ibid. 10. 101 Ibid. 7. 102 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys naturolyckor, 133-139. 34

Beredskap i form av pumpar och invallningsmaterial underlättar när en översvämning väl har inträffat. Skellefteå, Lycksele, Vännäs, Malå, Vindeln, Norsjö, Storuman, Åsele, Umeå och Dorotea uppger att det finns tillgång till pumpar eller annat material på vattenverken, eller att det finns material att tillgå hos Räddningstjänst i kommunen. Nordmaling och Robertsfors uppger att material saknas. I övrigt hänvisas till informella samarbeten med grannkommuner eller resurser som VAKA. Dammbrott eller andra olyckor relaterade till vattenkraften är möjligen ingen överhängande risk, men det kan inträffa tillbud. Stora delar av länets älvar är utbyggda för vattenkraft, varför det kan sägas finnas en förhöjd sårbarhet för dammrelaterade olyckor. Dammolyckor kan ge mycket höga flöden, på kort tid. 7.6.3 Konsekvenser Konsekvenserna av översvämningar eller skyfall anses för dricksvattenförsörjningen bli begränsade. Höga flöden, till följd av skyfall eller översvämningar, kan ge stora konsekvenser för ett samhälle och påverka infrastruktur på flera sätt. Dricksvattenförsörjningen kan påverkas genom att vattenmassor förstör maskiner och installationer, eller orsakar strömavbrott. Dricksvattenanläggningar i Västerbotten är dock placerade på betryggande avstånd från vattendrag som riskerar att svämma över. Ytvattentäkterna i Storuman och Skellefteå är undantag. Konsekvenserna av översvämningar i dessa kommuner blir större än för övriga länet. Vattenverken ligger alldeles i anslutning till det vattendrag som riskerar att svämma över. Skellefteå har därtill kraftdammar uppströms, vilket ytterligare ökar sårbarheten. Ytvattentäkterna drabbas dessutom mer troligt av föroreningar i händelse av höga flöden, även om den kraftiga genomströmningen av vatten kan komma att dra med sig föroreningar förbi råvattenupptagen. Större delen av länets dricksvattenproduktion drabbas dock inte av översvämmade vattendrag. Översvämningar och kraftiga skyfall kan leda till att marken luckras upp och frigör olika typer av föroreningar. Dricksvattnet riskerar därmed att bli kontaminerat av kemiska ämnen eller smittoämnen som finns i marken. Det föreligger även en risk för att avloppsvatten beblandas med dricksvatten, genom exempelvis bräddning. Det är således inte endast översvämningar av ytvattendrag som utgör en risk, utan även kraftiga skyfall kan leda till konsekvenser för dricksvattenförsörjningen. Majoriteten av länets kommuner har uppgett att skogsavverkning förekommer inom skyddsområden för vattentäkter, vilket innebär en förhöjd risk för erosion och kontaminering i samband med höga flöden. Det aktuella området blir mer sårbart utan träd och därmed kan konsekvenserna bli större. Konsekvenserna av ett dammbrott anses för dricksvattenförsörjningen bli mycket allvarliga. Dammbrott orsakar betydligt högre flöden än mer begränsade översvämningar och riskerar att kraftigt skada samhällets infrastruktur. Även om anläggningar i dricksvattensystemet riskerar att drabbas, är sannolikheten större att dricksvattenförsörjningen indirekt utsätts för störningar på grund av annan skadad infrastruktur. Dammbrott orsakar högst troligen elavbrott, störningar i telekommunikation, ras och skred, skador på väg och järnväg etcetera. 35

Framkomligheten begränsas och det blir svårare att åtgärda problem med exempelvis översvämningar eller elavbrott. Konsekvenserna av ras, skred och slamströmmar anses för dricksvattenförsörjningen bli mycket begränsade. Både skyfall och översvämmade vattendrag kan även orsaka ras, skred och slamströmmar, vilket i sin tur kan dra med sig ledningar och andra anläggningar, samt påverka vattentäkter. Dricksvattenproduktionen i länet påverkas dock i liten grad av ras och skred, eftersom produktionsanläggningar ligger utanför riskområden. Det är möjligt att delar av ledningsnätet skulle drabbas och riskera att försvinna, vilket innebär ledningsbrott och läckor. Eftersom det i sådana fall handlar om ett fåtal ledningar och därmed få invånare som drabbas blir påverkan mycket begränsade. 7.6.4 Sannolikhet Sannolikheten för att översvämningar eller kraftiga skyfall ska orsaka störningar i dricksvattenförsörjningen anses vara låg. Den låga sannolikheten beror på att få dricksvattenanläggningar ligger nära vattendrag med översvämningsrisk. De flesta vattentäkter ligger i skogsmark eller på relativt höga höjder. Endast fem kommuner har uppgett att anläggningar skulle kunna skadas vid höga flöden. Det förekommer lokala variationer. Sannolikheten är betydligt högre i Storuman och Skellefteå. Urlakning av föroreningar till följd av kraftiga skyfall kan inträffa över hela länet och innebär därmed en risk för dricksvattenförsörjningen som är större än för översvämning av vattendrag. Totalt sett blir ändå sannolikheten låg. Sannolikheten för att dammbrott ska orsaka störningar i dricksvattenförsörjningen anses vara låg. Enligt internationell statistik över inträffade dammbrott sker 1 dammbrott per 10 000 dammar per år. Det gäller stora dammar som kan ge stora konsekvenser. De svenska dammar som anses ge störst konsekvenser vid dammbrott, är konstruerade för att klara 10 000-årsflöden. 103 Sannolikheten för att ras, skred och slamströmmar ska orsaka störningar i dricksvattenförsörjningen anses vara låg. Generellt sett skulle risken för ras, skred och slamströmmar i länet bli högre. Sannolikheten för påverkan på dricksvattenförsörjningen är dock låg, eftersom det inte finns några dricksvattenanläggningar i närheten av riskområdena. Ledningsnät och vattentäkter riskerar dock att drabbas av rasmassor, varför det ändå föreligger en viss risk. Det är också viktigt att ta hänsyn till att ras, skred och slamströmmar kan inträffa i områden som inte har klassats som riskområden. 103 Svenska Kraftnät. Översyn av de statliga insatserna för dammsäkerhet, en rapport till regeringen. Rapport/Svenska Kraftnät. Dnr 2010/877, 2010, 8, 16. 36

7.7 Sabotage Tre typer av sabotage har inkluderats i denna studie; medvetet utsläpp, IT-sabotage samt skadegörelse. Medvetet utsläpp innebär att enskilda personer eller grupperingar avsiktligt kontaminerar vattentäkt, vattenverk eller andra dricksvattenanläggningar. Små grundvattentäkter kan vara extra sårbara, eftersom det sällan tillsätts något i vattnet och tillsynen sker mindre ofta. Detsamma gäller i händelse av skadegörelse. 104 Skadegörelse yttrar sig genom förstörelse på installationer eller byggnader och sker möjligen främst i form av så kallade busstreck. Det är svårt att bedöma hur lätt eller svårt det är att få tag i medel till att medvetet kontaminera vattentäkter, reservoarer eller vattenverk. Generellt sett är sådana ämnen inte lättillgängliga och det är inte alls säkert att gärningsmannen vet hur ämnet ska hanteras och vilka effekter det kan ge. Den psykologiska effekten av exempelvis medvetet utsläpp ska inte underskattas. Kommer information om ett misstänkt medvetet utsläpp till allmänhetens kännedom kan det orsaka stor rädsla och resultera i att människor inte vågar dricka vattnet, även om förekomst inte har påvisats. Det kan också undergräva förtroendet för kommunen och andra ansvariga för dricksvattenförsörjningen. 105 Många vattenverk i Sverige använder SCADA-system (processnära industriella informationsoch styrsystem) för övervakning av driften. Systemet styr och övervakar produktionen i realtid och har alltid varit isolerade från omgivningen. De senaste åren har det blivit vanligare att koppla upp systemet mot Internet för att kunna fjärrstyra vattenproduktionen och på det sättet övervaka pumpar, ventiler och till och med hela vattenledningsnät, från en central arbetsplats. Digitalisering av ledningskartor och systembeskrivningar förekommer också. Tanken är att det ska göra arbetet mer effektivt och mindre kostsamt. Vissa kommuner har även gjort det möjligt att fjärrstyra SCADA-systemet från en bärbar dator i hemmet, vilket ökar risken för IT-sabotage ytterligare. Det är lättare att manipulera ett nätverk som finns utanför vattenverket, exempelvis i hemmet. 106 Det saknas ofta tillräcklig kunskap om sårbarheter och risker med tekniklösningar av det här slaget. Det är stor skillnad på att studera ett system från annan plats och att faktiskt övervaka en pågående process, då ändringar kan göras i realtid. Utan tillräckliga säkerhetssystem är det möjligt för obehöriga att hacka sig in i systemet och manipulera driften. 107 Brandväggar, verifieringskoder, informationspolicy etcetera är ofta inte tillräckligt vid arbete hemifrån, och när en dator tas fram och tillbaka mellan hem och arbetsplats kan virus lätt spridas vidare. 108 7.7.1 Orsaker Uppsåt till olika former av sabotage kan säkerligen variera från busstreck till terrorism, oavsett om det sker i form av skadegörelse, som medvetet utsläpp eller via Internet. Medvetet 104 Lundberg Abrahamsson, Josefin. Telefonmöte 2011-02-24. 105 Totalförsvarets forskningsinstitut, CBRN-skydd och säkerhet, Umeå. Telefonmöte mars 2011. 106 Johansson, Erik. Kartläggning av SCADA-säkerhet inom svensk dricksvattenförsörjning. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2011, 1-2. 107 Lundberg Abrahamsson, Josefin. Telefonmöte 2011-02-24. 108 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 37-38. 37

utsläpp kan exempelvis ske genom felaktig hantering eller dumpning i anslutning till fabriker eller andra verksamheter som hanterar kemiska ämnen och giftigt avfall. Enligt en undersökning som Livsmedelsverket har gjort sker skadegörelse och inbrott mot dricksvattenanläggningar cirka var femte dag, varav ungefär hälften är rent bus. Mörkertalet anses dock vara mycket stort. Inga angrepp har lett till att dricksvattenkonsumenter har drabbats. 109 Polisen hittade år 2004 dokument relaterade till dricksvattenförsörjningen hos personer som hade planer på att förstöra vattentorn och dammar, i syfte att orsaka allvarliga problem i dricksvattenförsörjningen. 110 Terrorism med politiska motiv, oriktade attacker genom till exempel datavirus, riktade attacker i utpressningssyfte, hämnd/illvilja från före detta anställda, samt medvetna felaktigheter av anställda är några orsaker till IT-sabotage som olika vattenverk har uppgett för Livsmedelsverket. 111 7.7.2 Förmåga och robusthet Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse har vattenverk och distributionsanläggningar som försörjer fler än 2000 personer med dricksvatten skyldighet att upprätta ordentligt skalskydd. Det innebär att obehöriga inte ska kunna ta sig in i vattenverk, reservoarer och andra anläggningar, samt att det ska finnas ett system för övervakning och drift. Handlingsplaner ska upprättas och förvaras säkert. 112 Majoriteten av Västerbottens vattenverk försörjer färre än 2000 personer, men samtliga kommuner utom Bjurholm, Sorsele och Storuman har minst ett större vattenverk som producerar vatten till fler än 2000 personer. Många kommuner uppger att det finns brister i skalskyddet och att det är något som bör åtgärdas. Dörrar till vattenverk, reservoarer och andra anläggningar är låsta, men alla är inte inhägnade och det saknas ofta inbrottslarm. Samtliga vattenverk i Västerbotten har driftlarm för vattenproduktionen, med undantag för ett fåtal mindre vattenverk. Driftlarmen är direktkopplade till SOS Alarm och det finns alltid personal i beredskap som nås via minicall, sms eller telefon. Eventuell skadegörelse skulle kunna upptäckas på detta sätt, eftersom fel i installationer, pumpar etcetera signaleras via driftlarmet. Endast en kommun har en handlingsplan specifikt för sabotage. De allra flesta vattenverk i länet är delvis datoriserade. Det innebär att styr- och övervakningssystemen sker via dator, men att vissa störningar måste åtgärdas manuellt. Drift av pumpar, eventuell beredning och justering etcetera sker automatiskt i alla kommuner. Åsele, Lycksele, Malå och Dorotea saknar helt datorisering av sina vattenverk. Vattenverken i Skellefteå och Umeå är helt datoriserade och i Vindelns kommun är sju av åtta vattenverk datoriserade. Samtliga vattenverk i länet kan köras manuellt, även de som 109 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 110 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 33. 111 Johansson, Erik. Kartläggning av SCADA-säkerhet inom svensk dricksvattenförsörjning. 112 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 74. 38

övervakas via datorstödda system. Detta är bra, eftersom det är viktigt att denna kompetens kvarstår hos personalen. Det saknas uppgifter från Vilhelmina kommun. Tillsyn av vattenverken i Västerbotten varierar beroende på geografisk storlek och antalet invånare samt storlek på vattenverken. Samtliga kommuner genomför dock regelbunden tillsyn av dricksvattenanläggningarna. Umeå, Skellefteå, Storuman och Vindeln har sina styrsystem uppkopplade till Internet och Norsjö kommun har kopplat driften till telefonnätet, eftersom det aktuella vattenverket ligger så till att bredband inte anses möjligt att installera. Denna kommun har på detta sätt kapacitet att hantera driftproblem och störningar från annan plats, men den huvudsakliga driften sker manuellt. Eventuell utveckling av systemet diskuteras, eftersom Telia successivt stänger ner sitt nät och övergår i mobil telefoni, vilket resulterar i att vattenproduktionen i Norsjö inte kan fortsätta att drivas på detta sätt. Lycksele kommun planerar att koppla upp styr- och övervakningssystemen till Internet inom kort, som en del i ett övergripande säkerhetsarbete för dricksvattenförsörjningen. Umeå har tre egna nätverk på det största vattenverket, som vardera behandlar olika delar i vattenproduktionen. SCADA-systemet är exempelvis skiljt från det administrativa nätverket. All styrning sker på vattenverket. De kommuner som saknar uppkoppling av driften till Internet eller telefonnätet kan inte fjärrstyra sin verksamhet eller genomföra åtgärder från annan plats, exempelvis stoppa produktionen, utan måste åka ut till aktuellt vattenverk och åtgärda eventuella störningar på plats. 7.7.3 Konsekvenser Konsekvenserna av IT-sabotage mot dricksvattenförsörjningen anses bli allvarliga. Endast fyra kommuner har sin drift och övervakning uppkopplad mot Internet, men det är bland annat de två största kommunerna. IT-sabotage mot exempelvis Forslunda skulle bli mycket allvarligt, eftersom så pass många drabbas. UMEVA skulle stänga ner produktionen till dess att sabotaget är åtgärdat, vilket får samma konsekvenser som vid ett avbrott. Virus och hackning då programmeringar medvetet ändras riskerar att påverka driften. Maskiner och andra installationer kan gå sönder om de manipuleras till att köras på ett felaktigt sätt, vilket även riskerar att påverka beredningen av vattnet. Felaktig beredning kan leda till att för höga halter av exempelvis radon och järn sprids i det utgående vattnet. Det kan ta tid att upptäcka exakt var i datorsystemet driften har programmerats om, varför ett avbrott kan komma att bestå under en längre tid. 113 Ovissheten skapar även stora problem i informationshanteringen externt. Dricksvattenproducenten och/eller kommunen måste ta ställning till vilken typ av information som ska förmedlas till allmänhet och media. Det är viktigt att inte skapa rädsla och oro i onödan, men felaktigt hanterat informationsflöde riskerar att orsaka stor misstro och påverka allmänhetens förtroende för dricksvattenförsörjningen. Endast en kommun har en specifik 113 Uppgifter från UMEVA. 39

handlingsplan för sabotage, vilket innebär att en stor majoritet av länets kommuner saknar underlag för hur sabotagehandlingar ska hanteras. Det gäller även informationshantering. Konsekvenser av övriga typer av sabotage kan variera stort. Rena busstreck leder inte till stora konsekvenser, utan påverkar främst kommunen ekonomiskt. Allvarlig skadegörelse, då installationer eller byggnader förstörs, kan leda till tillfälligt avbrott i produktionen och därmed generera större påverkan på dricksvattenförsörjningen. De flesta större vattenverk har inbrottslarm och därför kan inbrott och åverkan i anläggningarna upptäckas tämligen snabbt. Detsamma gäller om driften påverkas av eventuell åverkan, eftersom det finns driftlarm med direktkoppling till SOS Alarm. Mindre vattenverk, samt övriga anläggningar saknar i de flesta fall inbrottslarm, varför det kan ta längre tid innan skadegörelse upptäcks. Konsekvenserna blir troligen begränsade, med tanke på att de kommuner som saknar ordentligt skalskydd inklusive inbrottslarm försörjer relativt få invånare med vatten. Ett tillfälligt avbrott kan då kompenseras med vatten från reservoarerna eller nödvattendistribution. Länets två största vattenverk har gott skalskydd. Medvetet utsläpp i vattenverken eller vattentäkterna kan resultera i stora konsekvenser, beroende på vad som släpps ut. Det kan handla om smittoämnen och olika typer av kemiska ämnen. Vanligast är kanske felaktig hantering av föroreningar vid verkstäder och industrier, medveten negligering av säkerhetsföreskrifter eller dumpning av farligt avfall i naturen. Sådana utsläpp kan ackumuleras och successivt påverka dricksvattnet. Sanering är troligtvis nödvändigt. Medvetet utsläpp i en anläggning eller täkt, som en medveten aktion eller terroristdåd, kan hinna göra mer skada på kortare tid. De vattenverk som har inbrottslarm kan upptäcka gärningen relativt omgående, men det är inte säkert att det finns information om exakt vad som har hänt, och föroreningar kan ha hunnit ut i dricksvattensystemet innan produktionen har stoppats. Ovissheten orsakar inte bara svårigheter i att åtgärda problemet, utan skapar även problem med hur allmänhet och media ska informeras och bemötas. Med största sannolikhet skulle kommunen välja att stoppa produktionen till dess att det är klarlagt vad som har inträffat. Det kan resultera i relativt långa avbrott, eftersom prover måste tas minst två gånger innan vatten kan släppas på igen. Däremellan ska en period på flera dagar ha förflutit. Analystiderna kan vara långa, särskilt för smittoämnen som måste odlas i 1-3 dagar, och det är nödvändigt att veta vilket ämne det är som ska undersökas. Saknas den informationen kan lång tid förflyta innan vattenproduktionen kan återupptas. 7.7.4 Sannolikhet Sannolikheten för IT-sabotage mot dricksvattenförsörjningen anses vara låg. Den låga sannolikheten beror på att endast fyra kommuner i länet har driften uppkopplat mot Internet. Risken att IT-sabotage ska inträffa i övriga länet är obefintlig. Störst hot finns troligtvis i Umeå, eftersom konsekvenserna skulle bli störst där. Umeå har dock en långtgående säkerhet, varför risken för ett genomfört IT-sabotage i kommunen minskar. De mindre kommuner i länet med driften kopplat till Internet har troligtvis inte samma hotbild, även om säkerheten där är mindre utvecklad. 40

7.8 Övriga konsekvenser 7.8.1 Ekonomiska konsekvenser Avbrott i dricksvattenproduktionen samt kemiskt eller mikrobiellt utsläpp får förutom konsekvenser för människors liv och hälsa, även ekonomiska följder. Sjukhus och andra vårdinrättningar som drabbas kommer att behöva vidta åtgärder som leder till ökade kostnader. Extra personal behöver kallas in, framförallt i den tekniska verksamhetsdelen, på akutmottagningar och i ambulansvården. Ordinarie personal samt extrainkallad personal kommer troligtvis att få arbeta extra långa arbetspass, vilket leder till kompensation i form av övertidsersättningar. Inköp av vatten på flaska och kylmat och en ökad förbrukning av engångsartiklar, handsprit samt natriumklorid ger ökade kostnader. Utöver detta behöver vissa patienter förflyttas till andra kommuner, eller grannlän, vilket landstinget måste kompensera för ekonomiskt. Detta gäller framförallt vård i andra län. 114 Industrier och andra verksamheter som drabbas av framförallt längre avbrott, kan förlora intäkter då driften stoppas. Livsmedelsproduktion är helt beroende av en fungerande dricksvattenproduktion, men även andra verksamheter kan drabbas stort. Mindre kommuner eller orter som är beroende av en eller ett fåtal industrier kan på sikt gå miste om viktig försörjning för invånarna om verksamheten drabbas av stora ekonomiska konsekvenser. Detta förutsätter att det blir långtgående avbrott eller andra allvarliga händelser, exempelvis ett utsläpp i en grundvattentäkt som inte går att återställa i en kommun som saknar reservvattentäkt. Även smittoutbrott kan medföra problem för verksamheter med stort beroende av vatten av hög kvalitet. Hittills har exempelvis två verksamheter i Skellefteå kommun köpt in egna UV-anläggningar, för att på så sätt undvika uppsägningar eller stora ekonomiska konsekvenser. Extra personal och andra resurser krävs för att åtgärda en oönskad händelse, vilket genererar ökade kostnader för kommunen eller det kommunala bolag som ansvarar för dricksvattenförsörjningen. Nödvatten måste transporteras ut med lastbil eller brandbil och för verksamheter som kräver en stor åtgång på vatten, exempelvis sjukhus, behövs konstant påfyllning av vatten vid ett avbrott. Det resulterar i övertidsersättningar och kostnader för en ökad åtgång av bränsle till transporter. I händelse av ett smittoutbrott eller ett kemiskt utsläpp kan det krävas resurser under en längre tid för att lokalisera källan till föroreningen och eventuell sanering. Störst kostnader inträffar om en kontaminerad vattentäkt inte längre kan användas, och en ny täkt måste anläggas.. Sabotage i form av inbrott och skadegörelse med åverkan på dörrar, fönster, installationer med mera resulterar i kostnader för att återställa verksamheten i ursprungligt skick. Graden av skadegörelse avgör hur stora kostnaderna blir. Sabotage i form av medvetet utsläpp kan få samma typ av ekonomiska kostnader som vid ett omedvetet utsläpp. Ekonomiska konsekvenser till följd av IT-sabotage är möjligen svårare att beräkna och beror på vilken typ av skada som har orsakats till följd av virus, attacker eller liknande. 114 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 41

7.8.2 Kommuninvånarnas förtroende Kommuninvånarnas förtroende för kommunledningen och vattenproducent kan påverkas av störningar i dricksvattenförsörjningen. Störst påverkan riskerar troligtvis att ske i samband med allvarliga störningar eller vid återkommande problem, och är avhängigt av hur kommunen och vattenproducent hanterar den inträffade oönskade händelsen. Förebyggande åtgärder minskar risken för att någonting ska inträffa, men är olyckan framme kan kommunen ändå behålla invånarnas förtroende genom att snabbt och effektivt arbeta för att lösa problemet. Bra och lättillgänglig information till invånare och media är en förutsättning för ett bibehållet förtroende, men underlättar även krishanteringen. Upprättande av handlingsplaner, informationsplaner samt risk- och sårbarhetsanalyser och regelbundna övningar ökar möjligheterna till en effektiv krishantering. Det kan även minska konsekvenserna av den inträffade oönskade händelsen, både gällande människors liv och hälsa och samhällsekonomiskt, men också bidra till ett fortsatt förtroende från kommuninvånarna. Flera kommuner saknar specifika risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen och endast Umeå, Skellefteå, Dorotea och Bjurholm uppger att det har genomförts särskilda övningar för dricksvattenförsörjningen. 8. Fördjupning av dricksvattenförsörjningen i Umeå kommun Umeå kommun har totalt tio större vattentäkter i bruk och levererar dricksvatten till närmare 102 500 invånare. 115 Samtliga vattentäkter är grundvattentäkter och de största tillgångarna finns i Vindelälvsåsen. Tre kommunala vattenverk, Forslunda, Tavelsjö och Hissjö, får sitt vatten från Vindelälvsåsen, varav det största är Forslunda och försörjer cirka 96 000 personer. Forslunda hämtar även vatten från Umeälven, och genom konstgjord infiltration förstärks på det sättet grundvattentillgången i Vindelälvsåsen. Andra större vattentäkter är Bjennberg och Sävar, som försörjer omkring 3000 personer vardera, men eftersom Forslunda försörjer över 90 % av kommunens befolkning kommer fördjupningen främst att beröra Vindelälvsåsens grundvattentillgångar. Det kommunala bolaget UMEVA ansvarar för kommunens vattentäkter och vattenverk, undantaget de som ägs av enskilda hushåll eller samfälligheter. UMEVA delar in Vindelälvsåsens skyddsområde i tre specifika områden; brunnsområde, inre skyddsområde samt yttre skyddsområde. Brunnsområdet utgör de mindre områden där råvattenintagen för vattenverken sker och finns på tre platser. Det största brunnsområdet ligger i anslutning till Forslunda vattenverk och består av 20 brunnar. Brunnsområdena omges av de så kallade inre skyddsområdena. Det yttre skyddsområdet utgörs av ett stort område som sträcker sig över i stort sett hela Vindelälvsåsen. 115 Om inget annat anges är informationen i detta kapitel hämtad från personal anställd på UMEVA. 42

8.1 Sårbarhet i dricksvattenförsörjningen Det förekommer flera riskkällor i närheten av Vindelälvsåsen, vilket skulle kunna utgöra hot mot grundvattenförekomsten som försörjer bland annat Forslunda. 116 Störst sårbarhet finns i de områden där vegetation saknas och isälvslagringen därmed ligger i dagen, samt där grundvattenströmningen anses ske från farlig verksamhet mot vattentäkt, vilket förekommer på flera platser inom skyddsområdet. Riskobjekt i närheten av brunnsområdena utgör en större risk än verksamheter i inre respektive yttre skyddsområdet. Väg 363, som är en rekommenderad transportled för farligt gods, går nära Tavelsjö och Hissjö vattentäkter, även innanför brunnsområdena. Utöver väg 363 finns även andra, mindre vägar och gator i närheten, varav en allmän väg går intill råvattenintaget till Forslunda. Avståndet mellan 363 och Forslunda är däremot längre och anses därför inte utgöra någon större risk i händelse av exempelvis en olycka med punktutsläpp. Järnvägen korsar Vindelälvsåsens södra del och utgör främst en risk där isälvsmaterialet ligger i dagen, vilket förekommer i närheten av vattentäkten för Forslunda, men grundvattenströmningen sker troligtvis inte mot råvattenintaget. Jordbruksverksamhet bedrivs inom skyddsområdet, men i relativt liten utsträckning. Det finns djurhållning, men det anses inte heller utgöra någon större risk. Skogsavverkning och upplag av timmer förekommer dock i hög grad innanför hela skyddsområdet, även innanför brunnsområden och inre skyddsområden. Grustäktsverksamhet har förekommit på flera platser i området, även inom brunnsområdet, och innebär en förhöjd risk för kemiskt utsläpp, främst i de områden där isälvslagringen ligger i dagen. Inom brunnsområdena förekommer relativt få potentiellt farliga verksamheter, utan det är främst väg, järnväg och skogsbruk som kan innebära en påverkan. Bebyggelse och avloppsanläggningar kan också leda till störningar eller sämre vattenkvalitet i Vindelälvsåsen. Inom inre samt yttre skyddsområde pågår verksamhet som gör området mer sårbart, exempelvis asfaltstillverkning, krossbana, bensinstationer, verkstäder och skjutbana. Även en nedlagd avfallsdeponi, oljefat samt upplag av stensalt utgör riskkällor till grundvattenintagen i Vindelälvsåsen. Anläggningen för asfalttillverkning utgör främst en risk på grund av transport av farligt gods till och från området. Felaktig hantering eller en olycka skulle kunna leda till ett allvarligt utsläpp. Grundvattenströmningen bedöms ske mot vattenintag. Anläggningen är dock utköpt av UMEVA och nedläggning väntar. Bekämpningsmedel läcker ut från en nedlagd plantskola uppströms Forslundas råvattenintag, och trots sanering samt andra åtgärder påträffas fortfarande relativt höga halter av bekämpningsmedel i en av brunnarna. Halterna befinner sig precis på gränsvärdet. Infiltration av ytvatten kan ske på flera platser, även om sannolikheten troligen är liten. Det finns en kontakt mellan flera sjöar och vattendrag och grundvattenmagasinet, men eftersom de befinner sig inom vattenskyddsområdet finns restriktioner som minskar risken för smitta eller andra utsläpp. Vindelälvsåsens grundvattenmagasin förstärks av ytvatten från Umeälven. Försämrad kvalitet, eller smittoutbrott, i ytvattnet kan leda till att även grundvattnet i Vindelälvsåsen påverkas. 116 Om inget annat anges är all information i avsnittet 8.1 hämtat från Sweco. Riskinventering och översiktlig riskanalys inom Vindelälvsåsens vattenskyddsområde. 43

Ingen av Umeå kommuns vattentäkter ligger inom riskområde för ras eller skred. Flygtrafik förekommer i Umeå kommun och inflygning sker över Vindelälvsåsen. I samband med en flygolycka kan konsekvenserna bli mycket stora, även om sannolikheten troligtvis är liten. 8.2 Förmåga och robusthet att hantera smittoutbrott och kemiskt utsläpp Förmågan att hantera ett smittoutbrott och kemiskt utsläpp begränsas av att det saknas en reservvattentäkt i kommunen. Det pågår sedan en tid tillbaka arbete med att få till stånd en reservvattentäkt, men det krävs noggrann provtagning av vatten i den tilltänkta täkten innan installationsarbeten kan påbörjas. Forslunda kan möjligen användas som reserv för andra vattenverk i kommunen, om störningar skulle uppstå, men motsvarande lösning anses inte fungera för Forslunda. Antalet invånare som försörjs av vatten från Forslunda är för stort. Det finns en tilltänkt reservvattentäkt i Sävar, men inga installationsarbeten har ännu utförts, eftersom det råder oklarhet kring huruvida reservtäkten ligger i samma magasin som ordinarie täkt. Vid avbrott i Sävars vattenverk skulle en provisorisk ledning dock kunna dras till den ofärdiga reservvattentäkten. Umeå kommun har säkerställt reservvatten för NUS i form av en reservoar, Hamrinsberget, med vatten för 2, 5 dygn normal förbrukning. Reservoarens vatten kopplas automatiskt in om trycket i den ordinarie vattentillförseln sjunker under en viss normalnivå. Smittoutbrott eller kemiskt utsläpp i Forslundas vattentäkt innebär dock att även reservoarens vatten kan vara kontaminerat, eftersom vatten hämtas från samma grundvattentillgång. Hamrinsbergets vatten kan då inte användas som reservvatten på sjukhuset. Övriga vårdinrättningar, som exempelvis hälsocentraler och folktandvårdsenheter, i Umeå kommun saknar helt reservvatten. 117 Ledningsnätet är inte heller förstärkt med dubbla ledningar till hälsocentraler eller andra vård- och omsorgsverksamheter. Mobil klorberedskap finns på Forslunda, men kan transporteras till annat vattenverk vid behov. UV-ljus finns installerat på två mindre vattenverk i Umeå kommun, men inte på Forslunda. I normala fall förekommer endast en enkel beredning av vattnet. Halter av järn och mangan skiljs ut genom luftning och separeras genom sandfilter. ph-värde och alkalinitet justeras genom tillsättning av kalk. UMEVA skickar vattenprover på analys till ALcontrol i Umeå. Avståndet är således mycket kort, vilket underlättar vid en oönskad händelse. Vid misstänkt parasit- eller virusutbrott skickas dock proverna till SMI. Nödvatten och tankbilar tillhandahålls av kommunen, men troligtvis finns inte tillräckligt om Forslunda skulle drabbas. Kokningsföreskrifter utfärdas om smitta inträffar, men vid andra utsläpp och i samband med avbrott skulle UMEVA behöva låna nödvatten från andra kommuner eller VAKA-förrådet i Sundsvall eller Luleå. Tankar med nödvatten kan fyllas på 117 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 44

med vatten från fungerande vattenverk, men avståndet till det näst största vattenverket, Sävar, är två mil och eftersom Forslunda försörjer en så pass stor del av befolkningen skulle det uppstå en stor belastning på vattenproduktionen i Sävar. UMEVA har utarbetat en generell krishanteringsplan samt genomfört flera övningar, vilket bidrar till en effektiv krishantering. Det finns dock ingen handlingsplan för specifika scenarier. UMEVA har påbörjat en undersökning av vattnet i Umeälven, som används för att förstärka grundvattentillgången i Vindelälvsåsen (endast Forslunda). Syftet är att ta prover efter cryptosporidium, giardia, e-coli och clostridium för att utreda om smittämnena finns i vattnet och på det sättet kan kontaminera Vindelälvsåsen. Provtagning sker både före och efter infiltrationen i Forslunda vattenverk för att undersöka om säkerhetsbarriärerna är tillräckliga. Det kan bli aktuellt att installera UV-ljus på Forslunda, om det visar sig att ytterligare säkerhetsbarriärer är nödvändigt. Undersökningen kommer att pågå i 9 månader. 8.2.1 Konsekvenser Konsekvenserna av ett smittoutbrott i Umeå kommun anses bli allvarliga. Konsekvenserna av ett kemiskt utsläpp anses bli mycket allvarliga. Avsaknaden av reservvattentäkt bidrar starkt till att konsekvenserna blir så pass stora. Det är särskilt allvarligt att Forslunda, som försörjer över 90 000 invånare med vatten, saknar en reserv. Forslunda saknar även UV-ljus, vilket innebär att det inte finns någon möjlighet att åtgärda ett utbrott av parasiter, exempelvis cryptosporidium. Bakterier och virus kan dock till stor del åtgärdas med klor. Stora delar av befolkningen kommer säkerligen att drabbas av sjukdom och vården kommer att belastas. Smittoutbrott kan även uppstå via läckor i ledningsnätet, om läckor uppstår på både dricksvattenledning och avloppsledning i samma rörgrav. Troligtvis drabbas då ett begränsat antal invånare, men det är svårt att avgöra. Det beror på vilken ledning det rör sig om, hur många invånare som försörjs med vatten från den delen av nätet, om det rör sig om en huvudledning och hur länge smittan har funnits i ledningsnätet. Det kan spridas snabbt. Många prover kräver lång analystid samt upprepade provresultat, varför ett fastställande av ett eventuellt smittoutbrott kan dröja. Snabbt utfärdade kokningsföreskrifter kan minimera antalet sjuka betydligt, men sjukhuset, hälsocentraler, vårdhem, äldreomsorg och viktiga industrier kommer att påverkas i hög grad av att behöva koka allt vatten som används. Nödvatten till prioriterade användare kommer att behövas. Vid ett kemiskt utsläpp räcker det inte att koka vatten, utan UMEVA blir då troligtvis tvungna att dela ut nödvatten även till vanliga konsumenter. NUS kan behöva skicka vissa prover och vissa patientgrupper, exempelvis dialyspatienter, till andra sjukhus. Det krävs åtgärder för upprätthållande av en god hygien, vilket innebär en påfrestning för personalen då städning, sanitet och matlagning inte kan fungera på ett tillfredsställande sätt. Robustheten är relativt hög på sjukhuset, eftersom det finns en egen reservoar. Vatten kan användas därifrån om Forslunda vattenverk drabbas av smitta eller kemiskt utsläpp. Det förutsätter att föroreningen inte har hunnit ut i ledningsnätet, eftersom 45

vattnet i reservoaren i sådana fall också är kontaminerat. Risken är stor, eftersom det kan dröja innan en smitta upptäcks. Vindelälvsåsen är en grundvattentäkt, och därmed svårare att sanera efter allvarliga föroreningar. Det krävs mycket resurser och resulterar i höga kostnader. Noggranna inventeringar och analyser av farliga verksamheter och andra riskkällor finns väl utfört av UMEVA, varför en spårning av ett eventuellt kemiskt utsläpp eller smittoutbrott underlättas. Om ett smittoutbrott skulle inträffa är Umeälven den mest sannolika smittkällan. Det är däremot svårare att avgöra hur smittan har nått älven. Kokningsföreskrifter utfärdas vid ett smittoutbrott, men vid ett kemiskt utsläpp är det inte tillräckligt. Utan reservvattentäkt i en sådan situation står över 100 000 invånare utan fungerande dricksvattenförsörjning. 8.2.2 Sannolikhet för smittoutbrott och kemiskt utsläpp Sannolikheten för ett smittoutbrott i Umeå kommun anses vara medelhög. Det är mindre sannolikt att en grundvattentäkt ska drabbas av smittoutbrott. Vindelälvsåsen är dock sårbart på grund av att ytvatten från Umeälven förstärker grundvattnet. Kontaminerat älvvatten kan nå konsumenterna inom cirka sex veckor. Därutöver finns risk för sammanblandning av avloppsvatten och dricksvatten i ledningsnätet, i samband med läckage och tryckfall. Det krävs dock att läckor uppstår på både dricksvattenledning och avloppsledning i samma rörgrav för att en sammanblandning ska kunna ske. Sannolikheten för ett kemiskt utsläpp anses vara hög. Utsläpp på grund av en trafikolycka är troligtvis större än utsläpp från fabrik eller industri. Det förekommer dock utsläpp av bekämpningsmedel från en nedlagd plantskola, även om halterna är låga. Vägar och järnväg finns inom skyddsområdet för Vindelälvsåsen, vilket gör att sannolikheten för läckage från trafikolyckor ökar. Därutöver finns rekommenderad transportled för farligt gods i närheten av vattentäkten. Transport av farligt gods till och från asfalttillverkningen inom skyddsområdet bidrar också till en hög sannolikhet. 8.3 Förmåga och robusthet att hantera läckor och elavbrott UMEVA för noggrann statistik över ledningsbrott och läckor, för att på så sätt bevaka ledningsnätet. Gamla ledningar byts ut successivt. Flera dubbla ledningar förekommer, särskilt på viktiga platser, exempelvis i anslutning till reservoarer, och det finns möjlighet att prioritera om vattenförsörjningen så att endast ett mindre antal invånare drabbas. Det inträffar omkring 100 läckor per år och de mest problemfyllda ledningarna är från 1960-70-talen och utgör cirka 45 % av kommunens ledningsnät. Avloppsrör och ledningar för dricksvatten ligger ofta i samma rörgrav och det finns enligt UMEVA en risk för att avloppsvatten kommer in i fel ledning. Avloppsrören ligger dock i de flesta fall underst och så länge vattnet i vattenledningen är trycksatt finns ingen risk för inträngning. Faller trycket av någon anledning, exempelvis på grund av en läcka, ökar risken. 46

Ledningar för dricksvatten kan finnas inom riskområde för ras och skred i kommunen, men det råder osäkerhet kring detta. Reservkraft finns på alla större vattenverk i kommunen och sätts igång automatiskt vid ett elavbrott. De mindre vattenverkens elförsörjning säkerställs med mobila reservaggregat. UMEVA har ett särskilt avtal med Umeå Energi, som säkerställer både reservkraften och drivmedel. NUS har reservkraft till 100 %. 8.3.1 Konsekvenser Konsekvenserna av en allvarlig läcka i Umeå kommun anses bli allvarlig. Konsekvenser av mindre läckor bör inte bli omfattande, eftersom UMEVA relativt enkelt kan prioritera om vatten så att maximalt 1000 konsumenter drabbas. Nödvatten kan köras ut till området till läckan är åtgärdad, vilket säkerställer att drabbade konsumenter har tillgång till dricksvatten. Konsekvenserna blir något större för vårdinrättningar, skolor, äldreboenden, tandkliniker etcetera. Allvarliga läckor riskerar dock att resultera i allvarliga konsekvenser, eftersom kommunen försörjer NUS och flera andra vårdinrättningar med vatten. Kommunens storlek gör att ett stort antal invånare riskerar att drabbas, samt även viktiga verksamheter och industrier. Ju längre ett avbrott varar och ju fler konsumenter och verksamheter som drabbas, desto större blir även konsekvenserna. NUS och övriga vårdinrättningar får svårare att upprätthålla god hygien bara efter ett dygns avbrott och risken för smittspridning ökar, även om dricksvatten i form av flaskor och dunkar kan delas ut. Det är egentligen bristen på vatten till provtagning, operation, tvätt av instrument, sterilisering, städning etcetera som är mest kritiskt och som innebär en ökad påfrestning i verksamheten. 118 Rent teoretiskt skulle NUS kunna drabbas av ett avbrott till följd av en läcka, men sannolikheten är ganska liten med tanke på att det finns tre ledningar in till sjukhuset. Flera oönskade händelser skulle behöva inträffa samtidigt för att verkligt stora konsekvenser skulle inträffa. Troligtvis skulle sjukhuset dock spara in på vatten där det är möjligt, för att vattenreserverna ska kunna räcka längre. Bristen på dricksvatten kan lösas genom utdelning av nödvatten, till exempel genom att placera en tank med vatten utanför en hälsocentral eller ett serviceboende. Det blir dock tyngre för personalen då hygienen påverkas negativt, på grund av svårigheter med städning spolning av toaletter samt att duscha inneliggande. Inbokade besök på en hälsocentral kan få ställas in om besöket involverar provtagning eller annat som kräver rent vatten, och en skola kan tillfälligt få stänga. Konsekvenserna påverkas av hur länge ett avbrott pågår. Läckor åtgärdas vanligen inom relativt kort tid, varför problemen är övergående. Reparationer tar vanligen 1-3 arbetsdagar, och försvåras om ledningsbrottet har inträffat under exempelvis en trafikerad led. Vintertid kan det dock ta längre tid att lokalisera en läcka, särskilt om det rör sig om en mindre läcka som inte märks tydligt ovan jord. UMEVAS statistikföring är vid sådana tillfällen till god hjälp. 118 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 47

Läckor kan leda till översvämningar i närliggande fastigheter, främst i källare, om de inte hittas snabbt och ventiler som styr vattenintaget i ledningen kan stängas av. Ventilerna finns i anslutning till ledningen. Läckor leder även till ett ojämnt tryck eller tryckfall i den aktuella ledningen. Risken för inträngning av förorenat vatten ökar, men avlagringar kan också dras med från insidan av röret när trycket sedan sätts igång med ett tillfälligt mycket högt tryck. Konsekvenserna av ett elavbrott i Umeå kommun anses bli mycket begränsade. Elavbrott orsakar troligtvis inga större problem för dricksvattenförsörjningen i Umeå kommun, eftersom reservkraft finns på samtliga vattenverk. Konsumenterna behöver inte märka något avbrott i dricksvattenförsörjningen, då reservkraften sätts igång automatiskt. Uppstarten tar cirka en timme, men under tiden tar konsumenterna automatiskt vatten från högreservoarerna i de områden dessa finns. Övriga konsumenter får möjligen ett kortare avbrott i vattenförsörjningen. 8.3.2 Sannolikhet Sannolikheten för att allvarliga läckor i Umeå kommun anses vara hög. UMEVA har uppgett att allvarliga läckor sker cirka vartannat år, varför sannolikheten blir hög. Mindre läckor sker cirka 100 ggr/år i kommunen. Kylan vintertid samt ett stort antal rör av gjutjärn gör att sannolikheten ökar. Gamla rör byts successivt ut mot nya, och mer motståndskraftiga rör, vilket innebär att risken för ledningsbrott torde minska med tiden. Risken för avbrott till NUS till följd av en allvarlig läcka är liten, eftersom det finns tre vattenledningar in till sjukhuset, varav en går till den egna reservoaren. Ordinarie ledning, samt reserver, skulle behöva springa läck samtidigt för att ett fullständigt avbrott ska inträffa. Sannolikheten för elavbrott i Umeå kommun anses vara hög. Störningar i elförsörjningen sker relativt ofta i Sverige. Uppskattningsvis sker i de lokala elnäten 0, 3 avbrott/kund/år i tätort och 1, 3 avbrott/kund/år i glesbygd. Utöver det sker även avbrott i de regionala elnäten, även om de sker mer sällan. De flesta elavbrott är åtgärdade relativt snabbt och överstiger inte 3-4 timmar. 119 8.4 Förmåga och robusthet att hantera översvämningar och skyfall UMEVA saknar eget invallningsmaterial, länsar, pumpar och annat material som krävs för att begränsa en eventuell översvämning. Detta för att risken för att översvämning ska påverka dricksvattenanläggningar i kommunen bedöms som så pass liten. Kommunen tillhandahåller sådant material och skulle en översvämning hota anläggningar kan UMEVA istället låna in det material som behövs. 119 Torstensson, Daniel och Bollen, Math. Leveranssäkerhet i elnäten, statistik och analys av elavbrotten i svenska elnät 1998-2008. 48

8.4.1 Konsekvenser Konsekvenserna av översvämningar eller skyfall i kommunen anses för dricksvattenförsörjningen bli begränsade. Vattenverk och distributionsanläggningar bedöms ligga på tillräckligt långt avstånd från vattendrag som riskerar att svämma över. Pumpanläggningen som pumpar upp vatten från Umeälven till Vindelälvsåsen är ett undantag. I samband med en kraftig översvämning av Umeälven kan pumpen påverkas, men Umeås vattenproduktion är inte beroende av ytvattnet från älven, varför inga större störningar inträffar. Det är endast vid extremt långvariga översvämningar problem med för låga grundvattennivåer i Vindelälvsåsen skulle kunna inträffa. Kraftiga skyfall kan orsaka erodering, vilket främst är ett problem för de ledningar som ligger ytligt i marken. Eroderingen kan leda till sättningar och läckor kan uppstå. Kemiska och mikrobiologiska föroreningar kan frigöras från marken och leta sig in i röret, under förutsättning att vattnet inte är trycksatt eller att det finns ett undertryck. Kraftiga regn samt översvämningar kan leda till ras, skred och slamströmmar, och eftersom det finns ledningar inom riskområden för detta i kommunen kan delar av ledningsnätet komma att skadas som en konsekvens av detta. Förstörda ledningar kan i sin tur orsaka läckor och öka risken för inträngning av kontaminerat vatten. Det är således främst indirekta konsekvenser av översvämningar och skyfall som påverkar dricksvattenförsörjningen i Umeå kommun. 8.4.2 Sannolikhet Sannolikheten att översvämningar och skyfall allvarligt ska påverka dricksvattenförsörjningen i Umeå kommun anses vara låg. Dricksvattenanläggningar är belägna på betryggande avstånd från översvämningskänsliga vattendrag. Det skulle krävas en mycket kraftig översvämning för att exempelvis pumphuset som pumpar upp vatten från Umeälven till Vindelälvsåsen skulle drabbas. Skyfall kan inträffa överallt i kommunen och det föreligger en viss risk för frigörelse av kemiska föroreningar. Skogsavverkningen inom Vindelälvsåsen har sannolikt ökat risken. 8.5 Förmåga och robusthet att hantera sabotage UMEVA har under de senaste åren arbetet mycket med säkerheten på framförallt kommunens största vattenverk, Forslunda. Säkerhetsarbetet har berört både skadegörelse och inbrott, samt Internetsäkerhet. Samtliga vattenverk i kommunen är helt automatiserade och övervakas från Forslunda. Vattenverken kan dock köras manuellt vid behov. Driftslarm med direktkoppling till SOS Alarm finns på samtliga verk och jourpersonal kan nås dygnet runt via minicall eller telefon. Forslunda är alltid bemannat dagtid, men kontrolleras även i en särskild kontroll två gånger per dag. Övriga vattenverk övervakas konstant från Forslunda, men tillsynas även på plats regelbundet. 49

Även om andra vattenverk och anläggningar i kommunen har inbrottslarm har störst fokus lagts på Forslunda. Där är inbrottslarmet sektionerat, vilket innebär att anläggningen låses i olika sektioner om någon har brutit sig in, och ska då inte kunna ta sig vidare från en sektion till en annan. Råvattenbrunnarna är låsta och pumparna stannar automatiskt om någon bryter sig in. Inom kort ska även larm med sirener kopplas in. Det finns en kameraövervakad bom cirka en kilometer från Forslunda och på sikt ska vägen som bommen bevakar regleras hårdare för allmän trafik. Detta görs framförallt för att minska risken för farliga transporter, men innebär även ett ökat skydd mot inbrott och skadegörelse. Styr- och övervakningssystemet av vattenproduktionen på Forslunda är uppkopplat till Internet, men skyddas av spärrar och brandväggar. Det finns en tydlig säkerhetsstrategi som har utvecklats i samverkan med krisberedskapssamordnare på Umeå kommun. 8.5.1 Konsekvenser Konsekvenserna av IT-sabotage i Umeå kommun anses bli allvarliga. IT-sabotage kan ge allvarliga följder, eftersom virus eller medveten omprogrammering kan störa driften på flera olika sätt. Delar av produktionen eller viktiga maskiner skulle kunna stängas ner. Det kan i sin tur kunna leda till att viktiga installationer går sönder. Troligtvis skulle UMEVA stoppa hela vattenproduktionen vid misstanke om IT-sabotage, eftersom det från början inte går att se vad som egentligen har hänt och var i produktionskedjan störningar har inträffat. Det kan ta tid att leta i styrsystemen och hitta felet och sedan förstå hur driften kan återställas. Skadegörelse i form av åverkan på byggnader och installationer leder främst till ekonomiska konsekvenser. Sker allvarlig åverkan kan det dock leda till avbrott i vattenproduktionen till skadan kan repareras, eftersom UMEVA inte vill riskera att kontaminerat eller otillfredsställt renat vatten når ut till konsumenterna. Inbrottslarm och sirener verkar avskräckande och kan säkerligen minska på busstreck och skadegörelse kopplat till sådana aktiviteter. 8.5.2 Sannolikhet Sannolikheten för IT-sabotage mot dricksvattenförsörjningen i Umeå kommun anses vara medelhög. Sannolikheten för IT-sabotage i Umeå kommun är större än i övriga länet. Det beror dels på att UMEVA har kopplat upp driften till Internet, vilket få andra kommuner har, men också på att hotbilden sannolikt är större i Umeå än i länets övriga kommuner. Hotbilden bör vara större för kommuner med stor befolkning och vattenverk som försörjer många invånare. 50

8.6 Ekonomiska konsekvenser De ekonomiska konsekvenserna för störningar i dricksvattenförsörjningen varierar beroende på vilken typ av händelse som har inträffat. Mindre ledningsbrott och läckor till exempel genererar lägre kostnader än allvarliga smittoutbrott eller kemiska utsläpp. Umeå kommun riskerar att drabbas av höga kostnader vid allvarliga händelser, främst om Forslunda drabbas, på grund av att det är en så pass stor befolkning som försörjs med kommunalt vatten. Avsaknaden av en reservvattentäkt innebär att det blir mycket svårt att säkerställa rent dricksvatten till invånare och viktiga verksamheter, om Vindelälvsåsens grundvattentillgångar skulle påverkas. Blir grundvattenintaget till Forslunda av någon anledning obrukbar, resulterar detta i mycket höga ekonomiska kostnader, om en ny täkt måste anläggas. Nödvattenförsörjning till en stor befolkning kostar både i resurser och i personal. Landstinget får utökade kostnader vid avbrott och smittoutbrott på NUS och andra mindre vårdinrättningar. 9. Klimatförändringar i Västerbotten Klimatförändringarna kommer att innebära stora förändringar i nederbörd och temperatur, vilket kommer att påverka dricksvattenförsörjningen på flera sätt. 120 De förändringar som kommer att inträffa kan variera inom landet, men också inom regioner och inom län. Den regionala klimat- och sårbarhetsanalysen för Västerbotten, genomförd av SGI och SMHI, delar in Västerbottens län i tre zoner; fjällen, inlandet och kustlandet, vilket också används här. Generellt sett kommer medeltemperaturen att öka i hela landet och uppvärmningen förväntas blir större i Sverige än genomsnittet globalt. Störst förändringar sker i nordöstra delarna av landet och inträffar vintertid. 121 Den information som presenteras i detta avsnitt är främst hämtat ur Klimat- och sårbarhetsutredningen från 2007, underlagsrapporter till denna utredning samt ifrån den översiktliga klimat- och sårbarhetsanalys över Västerbottens län från 2011 som SGI och SMHI genomfört för Länsstyrelsen Västerbotten. Den fakta som presenteras är baserad på olika klimatscenarier och klimatmodeller, som delvis skiljer sig åt mellan rapporterna. Den nationella Klimat- och sårbarhetsutredningen från 2007 använder två globala klimatscenarier framtagna av FN:s klimatpanel IPCC år 2000, kallad A2 respektive B2, som tar hänsyn till faktorer som demografi samt social, ekonomisk och teknisk utveckling. Skillnaden mellan scenarierna består i att A2 har mer fokus på ekonomisk tillväxt och räknar med en mer spridd och långsam teknologisk utveckling, medan B2 utgår ifrån en mer hållbar utveckling med långsammare befolkningsökning. Följaktligen visar scenarierna emellanåt skillnader i mängden utsläpp av växthusgaser, vilket påverkar temperaturökning och 120 Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, 8. 121 Miljödepartementet. Sverige inför klimatförändringarna, hot och möjligheter. Klimat och sårbarhetsutredningen, SOU 2007: 60. Miljödepartementet, 2007, 158-159. 51

nederbördsmönster. Skillnaderna täcker in ett rimligt spann i utsläppsutvecklingen, men är störst mot slutet av seklet. 122 Utöver de globala klimatscenarierna används även två globala klimatmodeller, HadAM3H och ECHAM4/OPYC3, framtagna internationellt, samt två regionala klimatmodeller, RCA3 och RCAO, utvecklade av SMHI Rossby Center. 123 Den regional klimat- och sårbarhetsanalysen för Västerbotten använder 16 klimatscenarier där bland annat A2 är inkluderat, flertalet globala klimatmodeller samt samma regionala klimatmodeller som användes i den nationella klimat- och sårbarhetsutredningen. Den ökade mängden modeller och scenarier ger starkare statistiska mått och därmed en bättre förutsägelse om det framtida klimatet. Det är dock viktigt att poängtera att det förekommer en viss spridning i resultaten, vilket beror på antalet klimatscenarier och klimatmodeller inkluderade. Spridningen visar minimivärden och maxvärden vilket ger en mer nyanserad bild av hur klimatet kan komma att förändras. Ofta anges ett medianvärde i resultaten. 124 9.1 Temperaturförändringar Norra Sverige kommer att märka en kraftig höjning av medeltemperaturen, vilket troligtvis beror på ett minskande snötäcke och minskad isutbredning i Bottniska viken. Somrarna kommer också att blir varmare och antalet dagar med så kallade värmeböljor kommer att öka och pågå under en längre tid. 125 I Västerbottens län kan medeltemperaturen öka med 4-6 grader mot slutet av seklet, med störst ökning i kustregionen. Temperaturhöjningen är störst under vinterhalvåret, men en ökning kommer att ske även under vår, sommar och höst. Det kommer även att ske en ökning av antalet varma dagar. Kring år 2100 kan antalet dygn med hög dygnsmedeltemperatur öka med 0-30 dagar i fjällzonen, 20-60 i inlandet och 50-90 vid kusten och maxtemperaturen 126 kan öka med hela 7 grader vid kusten. 127 Det varmare klimatet innebär att vegetationsperiodens start kommer att infalla tidigare och bli längre. I fjällzonen respektive inlandszonen kan den inträffa 10-30 dagar tidigare, och bestå 25-60 dagar längre, och vid kusten kan perioden börja 20-50 dagar tidigare och bestå 40-90 dagar längre. 128 122 Ibid. 150-153. 123 Ibid. 154-156. 124 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys naturolyckor, 7, 170-175. 125 Miljödepartementet. Sverige inför klimatförändringarna, hot och möjligheter, 60, 165-166. 126 Årets högsta dygnsmedeltemperatur. 127 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys naturolyckor, 22-31. 128 Ibid. 37-39. 52

9.2 Förändringar i nederbörd Den svenska nederbörden kommer att ha fördubblats till 2080-talet, jämfört med perioden 1960-1990 och norra Sverige kommer att få upp till 40 % större tillgång på vatten. 129 Allt mer nederbörd kommer att falla som regn istället för snö under vintern och antalet dagar med kraftig nederbörd kommer att öka. 130 Störst ökning sker vintertid och i kustregionen. Även i inlandet och i fjällen blir ökningen stor. Snömängden i Västerbotten kommer fram till 2100 att minska med närmare 70 %. Redan i mitten av seklet sker en minskning på 30 %. Detta innebär bland annat en minskning av antalet snödagar med mellan 30 och 120 dagar. Förändringen är störst vid kusten. 131 Antalet dagar med en dygnsmedelnederbörd över 10 millimeter kommer att öka med 5-15 dagar i fjällen, 2-10 dagar i inlandet och 2-15 dagar vid kusten. Den mest extrema nederbörden kommer att öka med cirka 20 % i hela länet, men något mindre i fjällen respektive kusten. 132 I och med att mindre nederbörd kommer att lagras som snö samt att snösmältningen förväntas starta tidigare, kommer vårfloden att inträffa tidigare på året och ha ett minskat toppflöde. Nederbörden under hösten, i form av regn, kommer emellertid att öka höstflödena. 133 Snö har en isolerande effekt på tjälen, och eftersom snödjupet kommer att minska medför detta troligtvis ett högre tjäldjup i terrängmarker. 134 9.3 Konsekvenser för dricksvattenförsörjningen Extremt väder, ökad nederbörd samt ökad medeltemperatur innebär påfrestningar på dricksvattenförsörjningen och en förändrad riskbild. 9.3.1 Översvämningar Ökad nederbörd och en ökad medeltemperatur leder till en ökad årlig avrinning, vilket främst kommer att märkas i Norrlands fjällkedja. Detta, kombinerat med fler kraftigare skyfall kommer att göra svåra översvämningar mer vanligt förekommande. 135 En vanlig orsak till översvämningar i Västerbotten är kraftig snösmältning i kombination med kraftiga vårregn. I och med att snötäcket minskar kan också översvämningsrisken minska på vissa håll i inlandet. 129 Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, 31 samt Miljödepartementet. Sverige inför klimatförändringarna, hot och möjligheter, 168-169. 130 Miljödepartementet. Sverige inför klimatförändringarna, hot och möjligheter, 169-173. 131 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys naturolyckor, 41, 105, 112. 132 Ibid. 55. 133 Ibid. 62. 134 Ibid. 118-119. 135 Miljödepartementet. Sverige inför klimatförändringarna, hot och möjligheter, 174-178. 53

Denna effekt kommer dock att utebli i fjälltrakterna samt vid kusterna, eftersom nederbördsmängden ökar så pass kraftigt. Scenario B2 innebär dock endast en utebliven effekt i fjällen, inte vid kusten. 136 Översvämningar och skyfall ökar risken för smitta och kemisk förorening, vilket innebär att denna risk kommer att öka i framtiden till följd av klimatförändringarna. Översvämmad mark i närheten av vattentäkt kan exempelvis dra med sig föroreningar ner i vattnet. Föroreningsrisken ökar ytterligare i samband med skyfall. Risken för detta ökar i takt med att nederbörden ökar. Vissa ytvattentäkter tar emot både avlopps- och dagvatten, vilket normalt sett inte innebär några större problem. Det är så pass små mängder avloppsvatten att det hinner späs ut. Detta kan också komma att ändras i samband med ökade vattenmängder. Bräddning kan också bli vanligare. 137 Ytvattentäkter är känsligare för påverkan av exempelvis smitta och miljögifter, och är mer beroende av skillnader i klimat och väder under året. Nederbörden spelar en viktig roll i detta sammanhang. Mycket nederbörd under höst, vinter och vår resulterar i att ämnestransporter ökar, vilket i sin tur ger sämre vattenkvalitet. Vattnet kan få en ökad grumlighet, högre humushalt och förhöjd halt av närsalter etcetera. Föroreningar som finns i vattendragets bottensediment kan ackumuleras, det eroderar fram och tillbaka och frigörs på nytt. De reningstekniker som de svenska ytvattentäkterna använder är inte anpassade för att stå emot ökade mängder mikrobiologiska och kemiska föroreningar. 138 Ledningsnät och distributionsanläggningar kan också komma att påverkas. Slagregn på reservoarers tak kan exempelvis bilda aerosoler av mikroorganismer, från bland annat avföring från fåglar. 139 9.3.2 Varmare klimat Varmare klimat resulterar inte i en ökad risk för vattenburen smitta. De flesta smittoämnen kan inte föröka sig i vatten och har en kortare livstid i högre temperaturer. Det är istället översvämning och extremt väder som är den största riskfaktorn i detta sammanhang. Den höjda temperaturen kan dock ha en inverkan på de smittoämnen som kan föröka sig i vatten. Legionella är ett sådant ämne, som smittar genom inandning av aerosoler via exempelvis duschar. Varmare temperaturer kan öka tillväxten i distributionssystemet och på det sättet öka risken för smittspridning. Aeromonas är en annan bakterie som också riskerar att öka i höjda temperaturer. 140 Ledningsnäten riskerar att påverkas av ett varmare klimat. Det finns gott om humusämnen i det svenska vattnet och det kan vara svårt att i vattenverken avskilja detta, framförallt om det rör sig om mer nedbruten och ofärgad humus. Nedbrytningshastigheten styrs av temperatur, solljus, mikrobiella förhållanden och vattnets uppehållstid i vattendraget, faktorer som påverkas av klimatet. Humushalterna kommer att öka, särskilt i vattentäkter med lång omsättningstid för vattnet, eftersom humusen är mer nedbruten i dessa täkter. Humushalterna 136 Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, 35. 137 Ibid. 19, 24. 138 Ibid. 12-14. 139 Ibid. 24. 140 Ibid. 10-12. 54

kan därefter ta sig vidare ut i ledningsnätet där den kan påverka förekomsten av virus negativt. Det bör dock tilläggas att en högre temperatur i vattnet även kan bidra till att reducera virushalten. Temperaturökningen kan således både minska och öka risken. 141 Bakterietillväxt i rörnäten gynnas dock av varmare vatten, vilket inte bara ökar risken för luktoch smakstörningar, utan även påverkar korrosionshastigheten negativt på vissa material. Processen påverkas även av att klor och andra desinfektionsmedel på utgående vatten kan tappa sin verkan i förhöjd temperatur, vilket ytterligare ökar risken för bakterietillväxt. Mögeltillväxt i partikelfilter och överbyggnader på reservoarer kan öka varma och fuktiga sommardagar. Tillväxten riskerar att hamna i vattnet via luften och där fortsätta att växa. 142 Algblomning gynnas av högre temperaturer, vilket kan innebära en ökad risk för dricksvattenförsörjningen, då cyanobakterier kan tillväxa och producera toxiner. Ämnen som järn, mangan och fosfor riskerar att i högre grad utlösas från bottensediment i sjöar och vattendrag, eftersom varmare temperatur kan leda till syrebrist och orsaka mer temperaturskiktat vatten. Fosfor kan öka risken för algblomning. 143 9.3.3 Ras, skred och slamströmmar Risken för ras, skred och slamströmmar höjs till följd av den förväntade ökande nederbördsmängden i länet. Risken är främst kopplat till den ökade översvämningsrisken samt en högre frekvens av kraftiga skyfall. Ökad nederbörd kan leda till ett ökat portryck samt höjda vattennivåer, vilket leder till sämre stabilitetsförhållanden. Även förändrade frostcykler, temperaturfluktuationer och ändrade förutsättningar för vegetation kan påverka risken för ras. Slamströmmar inträffar ofta i samband med snösmältning, efter intensivt regnande, och är vanligast i fjälltrakterna. Det finns dock spår av slamströmmar även i moränsluttningar, raviner och förkastningsbranter. Nederbörd i form av ihållande regn kan göra jordlagren vattenmätta, vilket kan skapa problem främst under sommaren då det inte finns någon tjäle i marken. Risken för moränskred och slamströmmar kan då öka. 144 Den förväntade ökade och mer intensiva nederbörden kan leda till en ökad avrinning och erosion, vilket ytterligare bidrar till en sämre stabilitet i riskområden. 145 Förutom att öka risken för skred kan erosion bidra till en ökad förekomst av sedimenttransport, som kan dra med sig bråte och grenar och därigenom sätta igen trummor och dylikt. Detta kan i sin tur orsaka översvämning samt dra loss föroreningar från bottensediment och förorenad jord, vilket kan orsaka problem för vattentäkter. 146 Den ökade halten av humusämnen som följer på högre temperaturer samt den ökade sedimenttransporten 141 Ibid. 13-19. 142 Ibid. 14, 24. 143 Ibid. 12-14. 144 Lind, Bo. Klimatförändringar, skred och ras en forskningsöversikt. Rapport/SGI. Dnr 2-0805-504, 2008, 9-18. 145 Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys naturolyckor, 131. 146 Miljödepartementet. Översiktlig sårbarhetsanalys för översvämning, skred, ras och erosion i ett framtida klimat i bebyggd miljö. Underlagsrapport till klimat- och sårbarhetsutredningen, SOU 2007: 60, 2007, 83-84. 55

gör spridningsrisken större. Kombinationen först torka och sedan översvämning/skyfall förvärrar spridningsrisken ytterligare. 147 Vissa delar av Västerbottens län har en förhöjd risk för ras, skred och slamströmmar. Måttliga risker för ras och skred förekommer i kustområdena, där det också kan komma att bli en ökning. Kusten är dock inte ett riskområde för moränskred, vilket det annars finns risk för i stora delar av Västerbotten. Riskerna kan komma att öka i de västra och centrala delarna av länet, vilket även gäller slamströmmar. 148 De allra flesta vattentäkter och vattenverk i Västerbottens län ska vara placerade så att de inte löper en risk att drabbas av ras, skred eller slamströmmar. Det är dock svårt att avgöra hur ledningsnätet skulle kunna påverkas. Därutöver bör man ta i beaktande eventuella förändringar i risker och hot gällande klimatförändringarna. Områden som idag inte utgör någon risk, kan i framtiden komma att påverkas. 9.3.4 Sammanfattning Sammanfattningsvis kan sägas att dricksvattenförsörjningen i Västerbotten främst riskerar att drabbas av en ökad frekvens av smittoutbrott samt spridning av kemiska föroreningar, på grund av klimatförändringarna. De förhöjda riskerna kommer att påverka tillrinningsområden, ledningsnät och andra anläggningar, och följer av ökad nederbörd, högre frekvens av kraftiga skyfall samt av en förhöjd risk för ras, skred och slamströmmar. Dessa faktorer påverkar även fysiska installationer på anläggningar, vilket kan leda till ytterligare problem med föroreningar, men också till förstörd utrustning och avbrott i vattenproduktionen. 10. Förslag till åtgärder De flesta kommuner i Västerbotten har brister i förmågan att hantera allvarliga kriser i dricksvattenförsörjningen. Flera kommuner saknar exempelvis reservvattentäkter, men det kan också handla om brist på reservkraft, nödvattentankar eller UV-ljus. De flesta kommuner saknar även risk- och sårbarhetsanalyser specifikt för dricksvattenförsörjningen, vilket minskar möjligheten till förebyggande arbete. Det är svårt att tillhandahålla tillräckligt med resurser, eftersom dricksvattenförsörjningen är ett sårbart system. Flera olika typer av risker kan inträffa och det är problematiskt att inneha material för alla eventuella oönskade händelser. Förvaring av nödvattentankar att räcka till hela kommunens befolkning är ofta inte realistiskt. Samarbete med grannkommuner kan därför vara betydelsefullt. Samtliga kommuner i länet har uppgett att det finns ett samarbete med andra kommuner kring krisberedskapsfrågor. Det verkar exempelvis finnas möjlighet att låna material som saknas i den egna kommunen. VAKA-förråden har också nämnts som viktiga resurser. Det saknas dock en formell samverkan kring dricksvattenfrågor. 147 Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, 9-10. 148 Miljödepartementet. Översiktlig sårbarhetsanalys för översvämning, skred, ras och erosion i ett framtida klimat i bebyggd miljö, 70-80. 56

Ett formaliserat samarbete, exempelvis i form av ett nätverk för dricksvattenförsörjning, bestående av beredskapssamordnare eller VA-personal, skulle skapa ett forum för dricksvattenfrågor där viktigt kunskapsutbyte kan ske. Regelbundna träffar skulle kunna resultera i gemensamma övningar, seminarier och utbildningar, i syfte att öka kunskapen kring kriser som kan drabba dricksvattenförsörjningen och de resurser länet gemensamt kan tillhandahålla. Utlåning av gemensamt material skulle kunna formaliseras i en särskild överenskommelse. Sammantaget kan en formell samverkansgrupp öka robustheten i dricksvattenförsörjningen samt öka effektiviteten i samband med en kris. Gemensamma övningar och seminarier kan även underlätta samarbete med andra aktörer, så som räddningstjänst, polis, VAKA och olika privata aktörer. Ofta saknas tillräcklig kunskap om olika myndigheters roller i kris samt kring vilka resurser som erbjuds. Övningar och kunskapsutbyte bidrar till en mer effektiv krishantering, men också till korrekta förebyggande åtgärder. Förutom myndigheter kan samverkansgruppen även skapa viktiga kontakter med privata aktörer och frivilliggrupper. Frivilliggrupper är ofta en outnyttjad resurs. Södertälje slöt exempelvis en överenskommelse med en orienteringsklubb och en brukshundklubb som höll till vid ett vattentäktsområde. Klubbarna höll extra uppsikt efter sådant som inte bör förekomma inom området eller som på olika sätt verkade misstänkt. På det sättet kunde exempelvis övergivna bilar eller lastbilar, som kunde ha varit inblandade i en trafikolycka eller på annat sätt innebära en fara för vattentäkten, upptäckas i tid. Liknande lösningar skulle säkerligen vara till god hjälp i många kommuner i Västerbotten som inte har möjlighet att genomföra tillsyn vid vattenverk och andra anläggningar mer än 1-3 ggr/vecka. En formell samverkansgrupp kan även bidra till upprättande av lokala risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen, något de flesta kommuner i länet saknar. Samarbetet ökar möjligheten att alla kommuner använder samma mall och metod, vilket underlättar kunskapsutbytet samt ger möjlighet till en bättre översikt. Gemensamma övningar och seminarier skulle kunna ligga till grund för handlingsplaner för specifika scenarier, något som är ett viktigt komplement till risk- och sårbarhetsanalyser. Bristen på risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen är ett problem. Undersökning av riskobjekt, särskilt utsatta och sårbara områden samt en inventering av de resurser som finns i kommunen är viktigt för att kunna genomföra nödvändiga åtgärder för en förbättrad säkerhet. Förebyggande arbete är det bästa sättet att minska konsekvenserna av oönskade händelser inom dricksvattenförsörjningen. Det är även det mest kostnadseffektiva. De pågående klimatförändringarna kommer delvis att innebära ändrade förutsättningar för dricksvattenförsörjningen i länet. Risk- och sårbarhetsanalyser blir därmed extra viktigt. Skalskyddet av vattenverk och distributionsanläggningar bör förbättras i länets kommuner. Många anläggningar saknar inbrottslarm och staket, vilket ökar risken för sabotage. 57

Referenser ALcontrol Umeå. Telefonmöte februari 2011 Andersen, Merethe (red.) Beredskapsplanering för dricksvatten 2008. Livsmedelsverket, 2008 Backman, Gunnar; brandinspektör/beredskapssamordnare Storumans kommun. E-post 2011-05-02. Brännström, Gunnar; gatuingenjör Sorsele kommn. Telefonmöte februari och maj 2011 samt e-post 2011-03-09. Energimyndigheten. Handbok för Styrel, prioritering av elanvändare vid elbrist. Rapport/Energimyndigheten. ET2010:23, 2010. Frost, Christina, Ånäs, Per, Barck-Holst, Svante och Löfkvist Andersen, Anna-Lena. Acceptabla elavbrott? Fyra strategier för säker elförsörjning. Rapport/Totalförsvarets forskningsinstitut, Rapportnummer FOI-R--1163--SE, 2004. Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvattenförsörjning motverka föroreningsrisker inom avrinningsområden. Rapport/Svenskt Vatten AB. Rapportnummer 2010-07, 2010. Granlund, Sören; Skellefteå kommun. Telefonmöte februari 2011. Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter. Rapport/Smittskyddsinstitutet. Rapportnummer 2011-02, 2011. Hedblad, Nils-Erik; Skellefteå kommun. Telefonmöte 2011-05-05. Henriksson, Bert-Henrik; enhetsansvarig VA Dorotea kommun. Telefonmöte februari och mars 2011. Hognert, Leif, Brändström, Helge, Jonsson, Noomi och Sunesson, Anna-Lena. Risk- och sårbarhetsanalys, extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Rapport/Västerbottens läns landsting, 2009. Ingelsson, Lars-Åke; beredskapssamordnare Åsele kommun. E-post 2011-04-28. Jakobsson, Roland; fastighetsingenjör Bjurholms kommun. Telefonmöte februari 2011 samt e-post 2011-03-16. Johansson, Erik. Kartläggning av SCADA-säkerhet inom svensk dricksvattenförsörjning. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2011. Johansson, Inger; beredskapssamordnare Norsjö kommun. E-post 2011-05-02. 58

Johansson, Tommy; 1:e miljö- och hälsoskyddsinspektör Robertsfors kommun. Telefonmöte februari 2011 samt e-post 2011-03-07. Johansson, Åke; maskinist Vännäs kommun. E-post via Pernilla Sjöstedt Vännäs kommun. Jonsson, Deborah; teknisk chef Storumans kommun. Telefonmöte 2011-02-22. Jonsson, Helena; projektledare tekniska kontoret, Skellefteå kommun. Telefonmöte 2011-05- 17. Karlsson, Urban; Verksamhetsansvarig tekniska avdelningen Malå kommun. Telefonmöte 2011-05-09. Knutsson, Kurt; Projektchef UMEVA. Telefonmöte februari 2011. Lind, Bo. Klimatförändringar, skred och ras en forskningsöversikt. Rapport/SGI. Dnr 2-0805-504, 2008. Lindhe, Andreas, Rosén, Lars Norberg, Tommy och Bergstedt, Olof. Fault tree analysis for integrated and probabilistic risk analysis of drinking water systems. Water Research, 43 (6) (2009): 1641-1653. Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker. Rapport/Livsmedelsverket. Rapportnummer 28-2005, 2005. Lindquist, Maria; UMEVA. Möte på Forslunda vattenverk 2011-04-05 samt E-post 2011-04- 06 och 2011-04-08. Lorentsson, Ulf; Enhetschef VA Norsjö kommun. Telefonmöte februari, mars och maj 2011. Lundberg Abrahamsson, Josefin; Svenskt Vatten AB. Telefonmöte 2011-02-24. Lundholm, Tommy; Nordmalings kommun. Telefonmöte februari och mars 2011. Livsmedelsverket. Broschyr: Nationellt nödvattenlager. Livsmedelsverket. Dricksvattenkvalitet. http://www.slv.se/sv/grupp1/dricksvatten/dricksvattenkvalitet/ (Hämtad 2011-05-08). Livsmedelsverkets i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå, 2011-05-10. Livsmedelsverket. Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjning. Rapport/ Livsmedelsverket, 2007. Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och Svenskt Vatten AB. Cryptosporidium och Giardia rekommendationer om åtgärder för att minska risken för vattenburen smitta. Rapport/Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och Svenskt Vatten AB. 59

Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. Livsmedelsverket. VAKA Nationell vattenkatastrofgrupp. http://www.slv.se/sv/grupp2/livsmedelsforetag/dricksvatten/beredskap-/vaka/ (Hämtad 2011-05-11). Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI. Översiktlig klimat- och sårbarhetsanalys Naturolyckor. Rapport/Länsstyrelsen Västerbotten, SGI, SMHI Koncept, 2011. Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114, Del 1 Handbok i förnyelse av va-ledningar. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2011. Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114, Del 2 Rörmaterial i svenska va-ledningar egenskaper och livslängd. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2010. Miljödepartementet. Sverige inför klimatförändringarna, hot och möjligheter. Klimat och sårbarhetsutredningen. SOU 2007-60. Miljödepartementet, 2007. Miljödepartementet. Översiktlig sårbarhetsanalys för översvämning, skred, ras och erosion I bebyggd miljö i ett framtida klimat. Underlagsrapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen, SOU 2007: 60, 2007. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Remissversion, Redovisning av regeringsuppdrag FÖ2010/697/SSK Uppdrag att föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap. Dnr 2010-4539, 2011. Nordensten, Christina; statsinspektör Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. Nordström, Johanna; Beredskapssamordnare Vindelns och Robertsfors kommuner. E-post 2011-05-12. Nyberg, Lars. Översvämningar och riskhantering, en forskningsöversikt. Centrum för klimat och säkerhet, Karlstad Universitet. Rapport/MSB, 2008. Ring, Erik; sektionschef UMEVA. Telefonmöte april 2011. Roos, Monika; Åsele kommun. E-post 2011-02-14. SAMVA. Dricksvatten från täkt till kran, ett kunskapsunderlag med krisberedskapsperspektiv. Rapport/SAMVA, 2008. Sjölin, Lars; GVA-ingenjör Vilhelmina kommun. E-post 2011-02-07 och 2011-03-07. Sjöstedt, Pernilla; miljö-och hälsoskyddsinspektör Vännäs kommun. E-post 2011-02-14 och 2011-05-06. Statistiska Centralbyrån. http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/saveshow.asp (Hämtad 2011-05-05) 60

Sundström, Göran; driftingenjör Vindelns kommun. Telefonmöte 2011-05-03. Svenska Kraftnät. Översyn av de statliga insatserna för dammsäkerhet, en rapport till regeringen. Rapport/Svenska Kraftnät. Dnr 2010/877, 2010. Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, Underlagsrapport till Klimatoch sårbarhetsutredningen. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2007. Svenskt Vatten AB, a. Dricksvatten vårt viktigaste livsmedel. http://svensktvatten.se/web/dricksvatten.aspx (Hämtad 2011-05-06). Svenskt Vatten AB, b. Råvatten. http://svensktvatten.se/web/ravatten.aspx (Hämtad 2011-05- 06). Svensson, Bengt; enhetschef VA Lycksele kommun. Telefonmöte februari, mars och maj 2011. Svensson, Kettil, Beckman-Sundh, Ulla, Darnerud, Per Ola, Forslund, Christina, Johnsson, Håkan, Lindberg, Torbjörn och Sand, Salomon. Kemisk riskprofil för dricksvatten. Rapport/Livsmedelsverket. Rapportnummer 14-2009, 2009. Sweco. Riskinventering och översiktlig riskanalys inom Vindelälvsåsens vattenskyddsområde. Rapport/Sweco. Göteborg: Sweco, 2009. Torstensson, Daniel och Bollen, Math. Leveranssäkerhet i elnäten, statistik och analys av elavbrotten i de svenska elnäten 1998-2008. Rapport/Energimarknadsinspektionen. Rapportnummer EI R2010-05, 2010. Totalförsvarets forskningsinstitut, CBRN-skydd och säkerhet, Umeå. Telefonmöte mars 2011. Vattenparasit i Skellefteå. Svenska Dagbladet. 2011-04-19. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vattenparasit-i-skelleftea_6102685.svd (Hämtad 2011-05- 04) Vägledning, Dricksvatten åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse. Rapport/Livsmedelsverket, 2008. Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett. Skellefteå, 2011-03-29. Wahlberg, Thor. Statusbedömning av vattenverken i Umeå kommun. Rapport/Sweco. Göteborg: Sweco, 2009. WHO. Water Safety Plans, managing drinking-water quality from catchment to consumer. Rapport/WHO, 2005. Tillgänglig på http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/wsp170805.pdf. Wiklund, Lars; Miljö- och byggchef Malå kommun. Telefonmöte februari och mars 2011. 61

Wikström, Johan; VA/renhållningsingenjör Åsele kommun. Telefonmöte februari och mars 2011. Wirth, Jan-Ola; VA-ingenjör Vindelns kommun. Telefonmöte februari 2011. 62

63