Nordöstra Indien 10 29/4 2015
Samuel Hansson www.heliangelus.se Bondegatan 2 heliangelus@telia.com 573 40 Tranås Tel. 0140-107 44 Deltagare Samuel Hansson, Tranås Håkan Carlestam, Örebro Lennart Lander, Mjölby/Vikbolandet Fredrik Sahlin, Norrköping Kjell Svensson, Lidköping Anne Wikström, Visby Mari Wikström, Linköping Sten Wikström, Visby Inledning Heliangelus tredje resa till Indien gick liksom två år tidigare till den nordöstra delen av landet, med ett i stort sett identiskt program innefattande Meghalaya, centrala Assam och västra Arunachal Pradesh. På senare år har har flera spännande områden öppnats upp som tidigare var omöjliga att besöka, men fortfarande är det max 10 dagar som gäller för Arunachal Pradesh. I praktiken innebär det att man måste välja bort någon tillgänglig lokal, i vårt fall Mishmi Hills som blivit ett allt populärare inslag i en nordostindisk resrutt. Man kan idag för övrigt också besöka Nagaland och Mizoram under liknande premisser. Tittar man på en karta över Indien ser området som vi besökte väldigt litet ut. Fågelvägen är det mycket riktigt beskedliga sträckor det handlar om, men bilvägen tar det lång tid på krokiga och ofta dåliga vägar. Det var jobbigt att skumpa fram med diskbråck! Trots skumpandet och många långa skådardagar var gruppen engagerad in i det sista, fast nog var vi trötta på sluttampen. Jämfört med 2013 års resa var vädret klart mindre gynnsamt, vilket säkerligen påverkade slutresultatet som ändå hamnade på 418 arter. Rätt många skådartimmar förlorades helt eller delvis på grund av regn och dimma. Hur som helst fick vi uppleva en mycket fin och varierad natur, inte minst i Eaglenests vackra skogar, och givetvis fick vi se många fina fåglar. Sällsyntheter som samarbetade väl var White-winged Duck, Blyth's Tragopan (sedd av Sten), Dark-rumped Swift, Ward's Trogon och Blyth's Kingfisher medan Bugun Liocichla och Beautiful Nuthatch endast sågs överflygande trots att vi jobbade rätt hårt på dem. Bland de mer kännbara missarna märks Himalayan Monal och Fire-tailed Myzornis, och vart fanns alla rovfåglar och forktails? Men man kan ju som bekant inte se allt... Bland övriga arter bör nämnas Greater Adjutant, Snow Partridge (hörd), Swamp Francolin, Whitecheeked Partridge, Small Pratincole, Long-billed Plover, Solitary Snipe, Speckled Woodpigeon, Chestnut-winged Cuckoo, Himalayan Owl (hörd), Rufous-necked Hornbill, Pale-headed Woodpecker, Long-tailed Broadbill, Blue-naped Pitta (hörd), Rosy Minivet, Golden Bush-Robin, Grandala, Bluefronted Robin, Purple Cochoa (hörd), Tibetan Thrush, Rufous-fronted Tit, Spotted Laughingthrush, Coral-billed och Slender-billed Scimitar-Babblers, Sikkim Wedge-billed Babbler (hörd), Tawnybreasted Wren-Babbler, Yellow-bellied Flowerpecker, Yellow-vented och Rufous-faced Warblers samt Scarlet Finch. Däggdjuren innefattade Indian Rhinoceros, Indian Elephant och Swamp Deer i goda antal. Tack Mari, Fredrik och Håkan för alla fotografier till rapporten! /Samuel Hansson
Kortfattad beskrivning av besökta lokaler Meghalaya På Meghalayas högplatå finns endast små skogsrester kvar. Vi besökte Duwan Sing Syiem Bridge samt vattenfallet Nohkalikai vid Cherrapunjee och lyckades bra med de två mest eftersökta arterna Tawny-breasted Wren-Babbler och Dark-rumped Swift. Shillong Peak har en hel del skog kvar. Under de knappa timmar vi hade till förfogande lyckades vi bland annat få in Stripe-breasted Woodpecker, Assam Laughingthrush, Spotted Elachura och Grey Sibia. Kaziranga Nordöstra Indiens mest kända och mest välbesökta nationalpark, bestående av en mosaik av gräsmarker, våtmarker och skogsdungar. Det som lockar turister från hela världen hit är Indian Rhinoceros och andra stora däggdjur (tiger är dock svår!). Vi lyckades sådär med de sällsyntare arterna. Bengal Florican är numera mycket sällsynt, och arter som Jerdon s Babbler och Black-breasted Parrotbill är svåråtkomliga. Vi fick nöja oss med Spot-billed Pelican, Greater Adjutant, Swamp Francolin, Chestnut-winged Cuckoo och Blue-naped Pitta (hörd). Nameri Låglandsskog och flodmiljöer vid foten av Himalaya. Huvudmålarten White-winged Duck satt som en smäck, den har här en av sina viktigaste populationer men är långt ifrån garanterad. Detta år fanns tyvärr inga Silver-breasted Broadbills i krokarna, och det var nog någon vecka för tidigt för Hooded Pitta. Intressanta arter som sågs i övrigt var till exempel Great Thick-knee, Small Pratincole, Wedgetailed Green-Pigeon, Wreathed Hornbill och Sand Lark. Eaglenest Wildlife Sanctuary Från att för bara drygt 10 år sedan varit i praktiken okänt har Eaglenest seglat upp som ett av Sydasiens hetaste skådarområden. Den distinkta Bugun Liocichla beskrevs härifrån så sent som 2006, och de suveräna skogarna från 2 900 meter ner till låglandet är fyllda av fåglar som på många andra håll är betydligt svårare att se. Bland våra höjdare märks förutom liocichlan (som tyvärr bara hördes och skymtades som hastigast) bland andra White-cheeked Partridge, Blyth s Tragopan, Speckled Woodpigeon, Rufous-necked Hornbill, Ward s Trogon, Long-tailed Broadbill, Blue-fronted Robin, Purple Cochoa (hörd), Sikkim Wedge-billed Babbler (hörd), Himalayan Cutia, Broad-billed Warbler, Beautiful Nuthatch, Yellow-bellied Flowerpecker och Scarlet Finch. Tidigare har upp till fyra fasta camper varit tillgängliga för besökare, men nu återstår bara Lama Camp på norrsluttningen och Bompu på sydsluttningen av Eaglenest Ridge. Att det är den lokala folkgruppen som driver camperna är mycket postitivt! Dirang Området kring Dirang erbjuder skådning i flera olika områden. Den viktigaste lokalen är vägen till och bortom Sela Pass, som är beläget på 4 200 meters höjd. Så här års krävs tur för att få bra väder, och vi lyckades pricka in en dag som gav oss någorlunda förutsättningar även om både moln, snö och regn tidvis var en begränsning. Höjdpunkter var bland andra Snow Partridge (hörd), Solitary Snipe för reseledaren, Snow Pigeon, Grandala, Tibetan Thrush och Fire-tailed Sunbird. Andra möjligheter inkluderar Himalayan Monal, Blood Partridge och Kessler s Thrush. Mandala Road startar i lövfällande skogar för att så småningom hamna i en blandskog av gran och rhododendron som tyvärr har avverkats i ganska stor omfattning på senare år. Här noterade vi bland annat Brown Parrotbill, Spotted Laughingthrush, Indian Blue Robin, Large-billed Leaf-Warbler och Gold-naped Finch. Sangti Valley slutligen leverade Long-billed Plover men tyvärr ingen Black-tailed Crake (för torrt!). Sessa Detta skyddade område på de lägre sluttningarna av Himalayas front range liknar mycket de lägre nivåerna vid Eaglenest, men möjligheterna till skådning är begränsade till den vältrafikerade vägen mot Tengha och Dirang. Vi lyckades under mycket begränsad tid klämma in den svåra Blyth s Kingfisher samt bland andra Yellow-vented och Rufous-faced Warblers.
Dagbok Fredag 10/4 Det var med rätt lite sömn och rätt mycket träningsvärk i kroppen som reseledaren lämnade City Backpackers i Stockholms innerstad denna fredagsmorgon. Klockan 08.10 gick flygbussen till Arlanda. Fredrik lokaliserades omgående, och medan vi checkade in anlände även Sten, Anne och Mari. Övriga deltagare befann sig redan i Indien för att göra ett försök på Indian Skimmer vid Chambal några timmar söder om Delhi. Stämningen i vår lilla grupp var god och förväntningarna höga. Planet lyfte något försenat och vi landade efter tre timmar i Istanbul. Här fördrev vi tiden i några timmar innan det var dags att borda planet till Delhi. Reseledaren såg som vanligt en animerad film, denna gång Big Hero 6 som var en riktig höjdare! Efter att även ha sett halva Boktjuven var det dags att försöka sova, och det gick någorlunda trots ryggbesvär och tidigare nämnda träningsvärk. Framgången var blandad hos övriga med 0 2 timmars sömn. Lördag 11/4 Vi landade i New Delhi 04.37 och hade gott om tid att ta oss till inrikesterminalen och nästa flyg mot Guwahati. Det knepigaste var att hitta ankomstblanketterna! Några av oss åt sydindisk mat till frukost, sedan försökte vi vila på valfritt sätt. Kjell, Lennart och Håkan dök upp i god tid och kunde rapportera om succé 16 Indian Skimmers och Laggar Falcon! På flyget var det bara att försöka sova eller vila ytterligare och vi landade sedermera i ett 28-gradigt Guwahati strax innan tolv. Alla väskor kom fram och våra guider Rafik och Bitupan var på plats med tre bilar och respektive chaufförer. Istället för att äta lunch åkte vi till soptippen för att titta på Greater och Lesser Adjutants, och faktiskt fick vi se en betydande del av världspopulationen av den tidigare arten! Miljön var knappast inbjudande, och som vanligt i denna del av världen fanns människor som levde och jobbade i detta elände. Vi stannade inte länge utan påbörjade snart färden mot Shillong. Trafikmässigt var det förhållandevis lugnt. Lunchen åt vi ungefär halvvägs, och vi hann rentav med en timmes skådning längs Old Guwahati Road innan kvällningen. Denna introduktion gav arter som Collared Scops-Owl (hörd), Blue-throated och Great (hörd) Barbets, Large Niltava, Silver-eared Mesia, Blue-winged Siva, Grey Sibia, Puff-throated Babbler, Chestnut-bellied och Velvet-fronted Nuthatches samt Yellow-cheeked Tit. Vi nådde vårt hotell Polo Towers i Shillong vid 18-tiden och kunde efter att ha bytt ut rum med dubbelsängar till rum med separata sängar ta en välbehövlig dusch och sedan träffas i restaurangen för middag och artlista. Alla var trötta och reseledaren hade något oroväckande känningar i ryggen efter den långa resan. Det var bara att hoppas på snabb återhämtning... Great indeed Greater Adjutant i Guwahati! Foto: Håkan Carlestam. Söndag 12/4 Trots att avfärden var satt till 04.45 fick vi relativt många timmar på oss att sova ikapp förlorad sömn. Det var fortfarande lite halvskumt när vi gav oss av men vädret såg riktigt lovande ut, inte minst med tanke på att vi befann oss i världens regnrikaste område! Morgonens huvudlokal var Duwan Sing Syiem Bridge och dess hyfsat välbevarade skogsmiljöer på sluttningarna till en djup dalgång. För att komma intill skogen var vi tvungna att gå upp och ner för trappor och småstigar. Den för Meghalaya endemiska Tawny-throated Wren-Babbler stod överst på önskelistan, men det krävdes en hel del playback för att få igång dem. Första fågeln svarade tydligt en enda gång medan nästa fågel blev ordentligt exalterad och sågs hyfsat av samtliga i gruppen! Specialarter som i Indien endast
Vy från Duwan Seng Siyem. Foto: SH. (hörd) Bush-Warblers, Blyth's Leaf-Warbler, Buff-barred, Chestnut-crowned och Greyhooded Warblers, Rosy Pipit och Green-tailed Sunbird. Framåt förmiddagen fortsatte vi mot världens regnigaste plats Cherrapunjee och det vackra vattenfallet Nohkalikai, en säker lokal så här års för för den extremt lokala och fåtaliga Dark-rumped Swift. Vi såg ett 40-tal fåglar som flög runt kring fallet! Rafik mådde tyvärr inte bra och fick vila under tiden som vi spanade lite i omgivningarna. Den förekommer söder om Brahmaputra var Crested Finchbill, Flavescent Bulbul, "Khasi Hills" Prinia (endast hörd) och eländigt svårsedda Rusty-capped Fulvettas. I övrigt noterades bland annat Striated Bulbul, White-capped och Plumbeous Redstarts, Verditer Flycatcher, Blue Whistling- Thrush, Pygmy Cupwing (hörd), Rusty-fronted Barwing, Bluewinged Siva, Golden Babbler, Long-billed Wren-Babbler (hörd), Whiskered Yuhina, Striated Prinia, Russet och Brownish-flanked Golden Babbler. Foto: Fredrik Sahlin. Cherrapunjee. Foto: Samuel Hansson. fina skogen på de branta sluttningarna var i princip utom räckhåll för skådning, men några av oss fick åtminstone se tre kvicka Striated Yuhinas. Vid 11.30-tiden for vi iväg till en vegetarisk restaurang vid infarten till Cherrapunjee som en knapp timme senare försåg oss med riktigt god mat bestående av ett 10-tal smårätter och lika många smaksensationer. Klockan halv två avgick bilarna mot Shillong Peak. Väl framme halvvägs till toppen fick vi utstå en förhållandevis strid trafikström med söndagsåkare, men som tur var fanns en liten loop trail som erbjöd bra skådningsförhållanden. Här noterade vi arter som Long-tailed Minivet, Lesser Shortwing (hörd), Rufous-bellied Niltava, White-tailed Robin (sedd av Fredrik), Grey Sibia, Assam Laughingthrush, Green-backed Tit och Mrs Gould's Sunbird medan himlen blev allt mörkare och regn började falla. Vid 16-tiden hoppade vi in i bilarna och snart vräkte regnet ner tillsammans med stora hagel! Sikten var usel och vägen blev snart en strid flod, men vi klarade oss helskinnade till hotellet
där det snart blev uppehållsväder. Skönt att få lite extra tid att vila, det gick rentav att få tillgång till internet och skicka ett meddelande hem. Vi avrundade resans första fullskaliga skådardag som brukligt med middag och artgenomgång. Måndag 13/4 Vi packade in i bilarna klockan fem för att återbesöka Shillong Peak. Precis när vi skulle åka viftade en man ur hotellpersonalen oroligt med ett par vita plastpåsar. Då vi försäkrade att vi hade med oss alla frukostpaket dumpade han dem glatt över muren och ner på gatan! Vädret denna morgon var mulet och småregnigt, det var dock bara under någon halvtimmes tid som det var i mesta laget och då passade vi på att äta frukost. Morgonens häftigaste art var Spotted Elachura med sin mycket speciella sång, och alla fick hyfsade obsar av denna skulkare. De korta morgontimmarna producerade också arter som Large Hawk-Cuckoo (fin obs!), Great Barbet, Stripe-breasted Woodpecker, Lesser Shortwing, Large Niltava, Little Pied Flycatcher, Assam Laughingthrush, Streak-breasted Scimitar- Babbler, Red-billed Leiothrix, Rusty-capped Fulvetta (lika svårsedd som igår), Fire-breasted Flowerpecker och Russet Sparrow. Klockan hann nästan bli tio innan vi påbörjade den långa transporten mot Kaziranga och förutom en kort bensträckare gjordes inget stopp innan det var dags för lunch vid en vägrestaurang som bestod av ett antal separata små matsalar varav vår egen behagligt nog var försedd med AC. Det tog ett tag innan maten var klar, men under denna tid jobbades det in nya arter såsom Asian Palm-Swift, Indian Roller, Ashy Woodswallow, Cinereous Tit, Asian Pied Starling och Jungle Myna. Under de 20 mil som återstod kunde vi studera Brahmaputraslättens jordbrukslandskap och samhällen och givetvis förundras över trafiken. Vi stannade vid några tillfällen och kunde då notera arter som Lesser Adjutant, Oriental Darter, Indian Pond-Heron, Asian Openbill, Fulvous och Lesser Whistling-Ducks, Black-shouldered Kite, Bronze-winged Jacana, Alexandrine och Red-breasted Parakeets, Indian Cuckoo (hörd), Rufous Treepie och Chestnut-tailed Starling. I utkanten av själva Kaziranga NP sågs också däggdjur i form av Indian Rhinoceros på långt håll, Hog Deer och Wild Boar. Första bilen anlände till Jupuri Lodge bra mycket tidigare än resterande två som rullade in på parkeringen vid 18-tiden. Verkligen skönt att ha denna transport bakom sig! En timme senare var det bara att sätta sig till ett dukat bord för ytterligare en god men mindre kryddstark indisk måltid, och lite senare hördes både Oriental och Collared Scops-Owls. Framför oss låg två heldagar i Kaziranga! Inför första exkursionen till Central Range. Foto: SH Changeable Hawk-Eagle. Foto: Fredrik Sahlin. Tisdag 14/4 Idag samlades vi 05.30 för en timmes gemensam skådning i de närmaste omgivningarna. Förutsättningarna var bättre än väntat eftersom lodgen låg placerad strax intill fragmenterad skog, teplantager, små jordlotter och trädgårdar. Vi hittade bland annat Yellow-footed Green-Pigeon, Banded Bay Cuckoo, Rufous Woodpecker, Red-rumped Swallow, Common Woodshrike, Scarlet Minivet, Golden-fronted Leafbird, Common Iora, Hair-crested Drongo, Taiga Flycatcher, Rufouscapped Babbler (hörd), Pin-striped Tit-Babbler,Yellow-vented Flowerpecker och Ruby-cheeked Sunbird. Frukost serverades 06.30 och en halvtimme senare hoppade vi in i bilarna för att fixa tillstånd och sedan besöka de centrala delarna av parken. Tyvärr hade Rafik kvällen innan meddelat att hälsoläget var fortsatt dåligt och att han idag planerat ett läkarbesök. Vi fick därmed hålla till godo med den betydligt mer oerfarne men trevlige Bitupan, och det skulle väl funka bra i denna
Chestnut-headed Bee-eater. Foto: Fredrik Sahlin. Emerald Dove. Foto: Fredrik Sahlin. Dansgrupp. Foto: Håkan Carlestam. förhållandevis lättskådade park. Från första metern fanns det alltid något att beskåda, inte minst stora däggdjur i mängd i form av noshörning, elefant samt Hog och Swamp Deers. Fågelmässigt startade vi med arter som Spotted Owlet, Asian Barred Owlet, Blue-bearded Bee-eater och Red Junglefowl. Sedan kom vi till det första våtmarksområdet där vi kammade in Spot-billed Pelican, Asian Openbill, Black-necked Stork, Oriental Darter, Indian Spot-billed Duck, Pallas's Fish-Eagle, Himalayan Griffon, Stork-billed Kingfisher och Striated Grassbird. Gräsmarkerna gav inte särskilt mycket, men vi fick åtminstone riktigt fina obsar på Changeable Hawk-Eagle och Indian Roller. Från ett torn kunde vi sedan beskåda mängder med våtmarksfåglar inklusive 50-talet adjutanter, över 100 Spot-billed Pelicans, bortåt 150 Ruddy Ducks, fyra gravänder, gott om svartsnäppor och mosnäppor, River och Whiskered Terns och många fler. Innan vi vände tillbaka åkte vi också igenom ett mer skogsbetonat område där det sågs Chestnut-headed Bee-eater och Puffthroated Babbler. Utanför parkgrindarna stötte vi på en grupp finklädda barn redo att uppträda med rytminstrument och dans som gärna ställde upp för fotografering. Tankarna gick till svenska påskkärringar och bus eller godis, för pengar ville de ha! Senare fick vi veta att det hela hade med ett nyårsfirande att göra. Tillbaka på lodgen väntade lunch och siesta, men Mari kämpade på i värmen och kammade bland annat in diverse arter flowerpeckers. Vid 14-tiden åkte vi bort till Western Range där det drällde av noshörningar och elefanter medan det ornitologiska utbytet blev ganska blygsamt. Det var fortsatt gott om stora våtmarksfåglar som pelikaner och storkar men få
Noshörningsunge med mamma. Foto: Mari Wikström. nyheter, åtminstone sågs ett gäng Siberian Stonechats och Greyheaded Fish-Eagle. Innan vi lämnade parken för dagen hade vi också sett en grupp med sex Smooth-coated Otters. Efter denna händelserika dag var det gott med middag och nattvila. Onsdag 15/4 Idag startade vi skådningen kring lodgen 05.00. Nya arter var Dollarbird och Pale-billed Flowerpecker, det sågs även en hel del Ashy Woodswallows och många andra repriser. Innan avfärden halv sju skulle vi få kaffe och te, men informationen hade inte gått fram så vi blev tio minuter försenade. Fältfrukost fick vi i varsin kartong. Längs vägen till Eastern Range höll Sten på att få en Oriental Pied Hornbill i skallen, det visade sig att de hade sitt bo precis jämte vägen! Vi fick rentav bevittna matning av en inmurad unge. Den östra delen av parken bjöd på mycket våtmarksfåglar och djur, häribland ett antal olika storkar och simänder, Purple Heron, Intermediate Egret, Pheasant-tailed Jacana, Grey-headed Lapwing, Smooth-coated Otter och många elefanter. Andra arter som noterades White-vented Myna. Foto: Fredrik Sahlin. Water Buffalo. Foto: Mari Wikström. Lesser Adjutant och Oriental Pied Hornbill. Foton: FS.
under morgonen var exempelvis Changeable Hawk-Eagle, Green Imperial-Pigeon, Green-billed Malkoha, Spotted Owlet, Blue-bearded Bee-eater, Lineated Barbet, Grey-headed och Grey-capped Woodpeckers, Black-rumped Flameback, Large Cuckoo-Shrike, White-rumped Shama, Brown Shrike och Great Myna. På eftermiddagen besökte vi åter Central Range där vi särskilt var ute efter gräsmarksfåglar. Att skåda från bilarna var inte enkelt och antalet tättingar var påfallande få. Intressantast var istället ett par noshörningshanar som stormade fram efter varandra i full fart rakt mot bilarna men vek av i rättan tid! Bäst förutsättningar för att se gräsmarksfåglarna hade vi från gårdagens torn där vi lyckades se ett par kvicka Swamp Francolins, Chestnut-capped Babbler, Graceful Prinia och busksångare samt höra Striated Babbler och Siberian Rubythroat. Vidare kunde vi konstatera att nästan alla av 60-talet adjutanter kring våtmarken var Greater Adjutants, vilket är en hög siffra för Kaziranga. På lerbankarna gick hela 300 mosnäppor! Givetvis sågs allahanda anda fåglar och många stor däggdjur, men tyvärr inte någon Indian Spotted Eagle eller Slender-billed Babbler som vi särskilt hade hoppats på. Vi lämnade parken strax innan solens nedgång och satt snart åter vid ett dukat bord i den behagliga kvällen. Under dagen notarades inte mindre än 132 arter! Torsdag 16/4 Enligt programmet skulle vi denna morgon ha besökt området kring Panbari Forest i anslutning till parken, men på grund av elefanter och risk för beväpnat rån/utpressning fick vi inte tillstånd att vistas i området. Istället skådade vi kring lodgen. Bitupan hade tipsat om att det gick en stig i anslutning till den lilla bergsryggen bakom lodgen, och hit tog vi oss efter lite om och men via ett sankt område där Mari hade oturen att trampa igenom och bli lerig halvvägs upp till knäna. Lennart vände och Fredrik vilade efter att ha blivit mörbultad under gårdagens skumpande. Stigen visade sig vara svårnavigerad och gick upp och ner genom små raviner, men den tog oss i alla fall intill den starkt fragmenterade skogen och nya fåglar saknades inte. Klart häftigast var en Chestnut-winged Cuckoo som slutligen sågs fint efter playback, samt en mäktig Great Hornbill. I övrigt noterades arter som Oriental Honey- Buzzard, Fulvous-breasted Woodpecker, Blue-naped Pitta (hörd), Grey Treepie, Asian Fairy-Bluebird, Grey-throated Babbler (hörd), Black-crested Bulbul och Crimson Sunbird. Klockan halv tio for vi iväg mot Nameri NP och gjorde endast ett stopp strax innan Bhramaputrafloden där vi kunde tuba in Little Grebe, Indian Cormorant och Fulvous Whistling-Duck. Vi nådde Nameri Ecocamp vid 12.15-tiden, installerade oss i rymliga fasta tält och åt sedan lunch som bland annat bestod av friterade blad och god lime pickle. Vi mötte även vår nye fågelguide Khandu som till en början var tämligen tystlåten. Något försenade på grund av indisk byråkrati var det sedan dags för en nyinsatt programpunkt som passade alla i gruppen efter rådande omständigheter: rafting på Bhorelli River! Att vi skulle använda oss av "gummibåtar" blev en överraskning, men det visade sig fungera alldeles utmärkt med hjälp av brädor som sittplatser. Först skulle vi dock ta oss en bit uppströms med bilarna. En av båtarna spändes Rafting på Bhorelli River. Foto: Samuel Hansson.
fast på taket till ledarbilen, men den satt så löst att Bitupan och en lokal kille fick hålla fast den en bra stund hängandes ut genom fönstret eller stående på fotstödet. Inte helt ofarligt och säkerligen ordentligt jobbigt, men det funkade! Att glida ner för floden var en behaglig upplevelse om än jobbig för ryggen. Fågelmässigt hade vi väl inget större flyt, men vi såg ändå ett antal fina arter inklusive Great Thick-knee, Small Pratincole, River Lapwing, River Tern, Brown-headed Gull, Green Imperial- Pigeon, Barred Cuckoo-Dove, Wreathed Hornbill, Common Kingfisher, Sand Lark och ett 10-tal vattenbufflar som låg tätt tillsammans i vattnet och på håll såg ut som ett stycke drivved. Väl i land valde de flesta att gå tillbaka till campen istället för att åka bil, en tämligen händelselös promenad på 15 minuter. Resten av kvällen förflöt på sedvanligt vis med middag klockan sju och artlista. Brown Hawk-Owls spelade i omgivningarna! Abbott s Babbler. Foto: Mari Wikström. Fredag 17/4 Någon gång under sena natten väcktes vi av att det mullrade rejält, vilket hördes och till viss del kändes även om man hade öronproppar och fläkten igång. Jordbävning! Gissningsvis var skalvet runt 4,0 på Richterskalan. Efter denna oväntade upplevelse gick vi upp och åt frukost 05.30 för att sedan korsa Bhorellifloden. Eftersom morgonens promenad skulle bli både lång och ganska rask stannade Sten och Anne på campen liksom Fredrik, som fortfarande inte kände sig i form. På andra sidan floden korsade vi först en ordentlig sandbank och fick där fina obsar av Small Pratincole och Sand Lark. Sedan vandrade vi längs med floden och skådade oss mot huvudlokalen för den sällsynta Whitewinged Duck drygt fyra kilometer bort. Noterbara fåglar var Wedge-tailed Green-Pigeon, Barred Cuckoo-Dove, Plaintive Cuckoo, Lesser Coucal, härfågel, Oriental Pied Hornbill, Blue-eared Barbet (hörd), Speckled Piculet, Lesser Yellownape, Pale-chinned (hörd) och Taiga Flycatchers, Abbott's Babbler (kanonobs!), lundsångare och rosenfink. Väl framme vid en liten korvsjö kunde vi snabbt konstatera att inga änder fanns inom synhåll, men de kunde förstås vara i den oåtkomliga andra änden. Två små skogssjöar var också möjliga tillhåll, men innan vi vände på klacken spanade vi lite extra och plötsligt hittade Kjell något skumt långt bort i vänsterkanten som mest såg ut som en grov gren men som plötsligt rörde på sig. Ut simmade två White-winged Ducks och succén var ett faktum! Vår beväpnade skogvaktare och några till gick efter några minuter något närmre vilket fick de sällsynta änderna att ta Sand Lark. Foto: Mari Wikström. till sina vitspeglade vingar och dra förbi på betydligt närmre håll. Vackert! På tillbakavägen sågs Silver-backed Needletail (SH), Greater Flameback och White-throated Bulbul samt spelades efter Silver-breasted Broadbill vid ett fjolårsbo. Enligt skogvaktarna hade broadbillen inte setts i år i Nameri. Däremot var den vanlig i
Manas NP längre västerut, så uppenbarligen varierar förekomsten från år till år. Det var en varm dag, så det var skönt att återvända till campen för lunch och lite vila innan det var dags för eftermiddagsexkursion. Den här gången följde alla med och vi gick bara en kortare promenad i vacker skog på andra sidan floden. Arter som noterads var bland andra Great Hornbill, Lesser Yellownape, Black-crested Bulbul, Blue-bearded Bee-eater, Greater Racket-tailed Drongo, Sultan Tit (hörd) och Taiga Flycatcher. De senaste dagarnas hetta hade mot kvällen fått väldiga moln att bildas, och så småningom kom regnet. Innan dess hade vi dock kommit tillbaka till campen och lagt oss för en ny natts vila. I morgon var det dags för det hägrande Eaglenest! Lördag 18/4 Det regnade en sådär 25-30 mm under natten och fortgick alltjämt på morgonen i förminskad styrka. Efter frukosten halv sex åkte vi mot Arunachal Pradesh, och meningen var att vi skulle skåda längs vägen. Av detta blev det inte mycket eftersom Bitupan insisterade på att vi skulle fortsätta och ta oss förbi första ridgen som vid dimmiga förhållanden gör bilkörning till en farlig historia. Det hela kändes överdrivet, men det visade sig att dimman låg synnerligen tät en längre sträcka och risken fanns att det skulle vara omöjligt att köra senare på dagen. Åtminstone fick de flesta se en flock med 40-talet Pintailed Green-Pigeons, och på andra sidan dimman kompletterade vi med arter som Black Eagle, Brown Dipper, White-naped Yuhina och "Himalayan" Wagtail. Tankning och shopping inför vistelsen i Eaglenest följde, sedan fick vi vänta en oförklarligt lång stund medan Bitupan och Khandu tog ut pengar på banken. Efter denna något tålamodsprövande morgon kom vi äntligen iväg mot Eaglenest på en allt skumpigare grusväg och anlände till Lama Camp vid 14-tiden. Efter installering i rymliga tält och en sen lunch var det äntligen dags för skådning i de vackra omgivningarna. Med undantag för en knapp timmes avbrott på grund av regn skådade vi fram till skymningen och fick bland annat se arter som Speckled Woodpigeon, Greater Yellownape, Yellow-billed Blue Magpie, Himalayan Cutia, Blue-winged Siva, Blyth's Shrike-Babbler, Beautiful Sibia, Striated, Bhutan och Grey-sided (hörd) Laughingthrushes, Rusty-fronted Barwing, Yellow-cheeked, Yellow-browed och Black-throated Tits, Mrs Gould's Sunbird, Purple Cochoa (hörd), Grey-bellied Tesia (hörd), Black-faced Warbler och Blyth's Leaf-Warbler. Tyvärr fick vi ingen kontakt med superendemen Bugun Liocichla som bara är känd från ett litet område nedanför campen med en uppskattad population på endast 35 par. Kring tälten spelade sedan Collared Pygmy-Owl, Mountain Scops-Owl och Grey Nightjar. Efter en god middag var det bara att lägga sig under ett tjockt lager filtar, fast hade man egen sovsäck med sig åkte kläderna av plagg för plagg. Faktiskt kröp temperaturen inte särskilt långt ner eftersom det efter en stjärnklar inledning så småningom blev mulen Vy från Lama Camp. Foto: Samuel Hansson. väderlek. Söndag 19/4 Vår första morgon vid Eaglenest innebar fortsatt skådning nedanför Lama Camp. Vädret var rätt molnigt i början, men sedan blev det riktigt soligt och fint. Den definitiva målarten var förstås Bugun Liocichla som gav sig till känna strax efter halv åtta när vi börjat förbereda för frukost. Vi duellerade med fågeln ett tag, men trots att den satt så nära blev det bara en hastig skymt när den flög över vägen och försvann nerför sluttningen utan att återfinnas. Den rejäla frukosten bestod av gröt med honung, ägg, fattiga riddare och bananer. Det fortsatta sökandet efter Bugun Liocichla blev tyvärr fruktlöst, men givetvis såg vi mycket annat under morgonen. Nämnas bör Mountain Hawk-Eagle, Rufous-
Spaning nedanför Lama Camp. Foto: Samuel Hansson. Vårgrönska vid Eaglenest Pass. Foton: Samuel Hansson. breasted Accentor, Ultramarine och Slaty-blue Flycatchers, Chestnut-crowned Laughingthrush, Streak-breasted Scimitar-Babbler, Yellow-bellied Fairy-Fantail, Maroon Oriole, White-breasted Parrotbill, Black-throated Prinia och Tickell's Leaf-Warbler. Istället för att äta tidig lunch vid Lama Camp hade man beställt lunch vid Bompu, vilket enligt reseledarens åsikt inte var optimalt. Det innebar nämligen att vi knappt kunde skåda längs vägen. Strax innan klockan tio hade vi packat in i bilarna och fortsatte upp mot Eaglenest Pass på 2 800 meter där vi gick en kortare promenad samtidigt som molnen började välla in söderifrån och skapa dimmiga förhållanden. Vi noterade i alla fall Hill Partridge (hörd), Chestnut-headed Tesia, Bar-throated Siva, Red-tailed Minla och rätt mycket blommande rhododendron innan vi fortsatte till den mäktiga molnskogen ovanför Bompu där vi gjorde ett första fruktlöst försök på Ward's Trogon. Istället fann vi Rufous-capped Babbler, Rufouswinged Fulvetta, Blue-fronted Robin (hörd), Broad-billed Warbler och Ashy-throated Leaf-Warbler. Äntligen framme i Bompu fick vi oss nya tält tilldelade, och en välkommen nyhet var att man skaffat gasspis till köket där det tidigare eldats med ved och matsalen varit fullständigt rökinpyrd. Dimma och regn gjorde att vi fick skjuta upp eftermiddagsskådningen tills åtminstone regnet avtagit, sedan fick vi en dryg timme som trots den dåliga sikten gav förvånansvärt mycket fågel inklusive en svårsedd Slender-billed Scimitar-Babbler, Golden Babbler samt Yellow-throated (kanonobsar!) och Golden-
breasted Fulvettas. Efter middag och artlista blev det tidig sänggång, och nattemperaturen var relativt behaglig. Inledningen på vistelsen i Eaglenest hade varit något blygsam och nu hoppades vi på en riktig kanondag! Long-tailed Broadbill, Black-faced Warbler, Himalayan Cutia och Beautiful Sibia. Foton: Fredrik Sahlin Måndag 20/4 Klockan 05.30 lämnade vi campen till fots och gick någon halvkilometer innan bilarna plockade upp oss. Sedan fortsatte vi att stanna på lämpliga ställen och gå kortare sträckor under resten av morgonen. Vi började med en hörd Blyth's Tragopan, riktigt snygga obsar på Orange-bellied Leafbird och Greychinned Minivet, Mountain Imperial-Pigeon, Red-headed Trogon, Himalayan Cutia, Mountain Tailorbird och en överflygande Scarlet Finch. Från de branta sluttningarna täckta med vacker primärskog hördes hönsfåglar i form av Grey Peacock-Pheasant (jättegrodan) och både Chestnutbreasted och Rufous-throated Partridges. Vad vi särskilt hoppades på var att stöta på en fin blandflock innehållande Beautiful Nuthatch, men trots att vi hittade några flockar och använde oss av playback kammade vi noll. Istället fick vi glädjas åt arter som Long-tailed Broadbill, Coral-billed Scimitar- Babbler, Black-eared Shrike-Babbler och en hane av den ovanliga Yellow-bellied Flowerpecker. Först när vi kom till lunchplatsen vid Sessni fick vi kontakt med den imponerande Rufous-necked Hornbill, som dock endast sågs på håll. Vi höll oss på de lite lägre nivåerna under sena förmiddagen och eftermiddagen och noterade bland annat Blyth s Swift, Grey-headed Parrotbill, Bar-winged Flycatcher-Shrike, Lesser Racket-tailed Drongo, Ferruginous Flycatcher, Small Niltava, Sultan Tit, Maroon Oriole, Asian House Martin, Long-billed Wren-Babbler (hörd), Sikkim Wedge-billed Babbler (också hörd), Crimson-faced Liocichla (sedd av Mari), Long-tailed Sibia, Black-throated Sunbird och Streaked Spiderhunter. Den långa hemvägen gav, åtminstone för någon av bilarna, obsar av Slatybellied Tesia, White-tailed Robin, Kalij Pheasant och Asian Palm Civet. Vi hade idag i princip klarat oss från regn och hoppades att det skulle fortsätta med ett fortsatt gynnsamt väder. Som vanligt hade grabbarna i köket fixat en god middag till oss!
Grey-headed Parrotbill och Pale Blue-Flycatcher. Foton: Samuel Hansson. Rufous-necked Hornbill. Foto: Fredrik Sahlin. Tisdag 21/4 Idag begav vi oss mot de lägsta delarna av Eaglenest och jobbade på Beautiful Nuthatch längs med vägen. I Sessni-området fick vi kontakt med vår högt önskade nötväcka, men tyvärr fick vi bara se dem överflygande eller sitta kortvarigt högt upp i en trädtopp. Arten var åtminstone säkrad. Vi fick även kanonobsar på Rufousnecked Hornbill! Nere i bambuzonen vid Khellong var det mestadels soligt och ganska varmt. Aktiviteten var väl inte på topp, men under resten av morgonen skrapade vi ihop en hel del intressanta arter. Härliga att beskåda var det hundratal Whitethroated Needletails som swischade förbi fram och tillbaka på nära håll, några hade turen att se ett par White-cheeked Partridges och i övrigt bör nämnas Changeable Hawk-Eagle, Crested Goshawk, Red-headed Trogon, Pale-headed Woodpecker, Lesser Yellownape, Long-tailed Broadbill, White-throated Bulbul, Scarlet Minivet, Black-naped Monarch, Pale Blue- Flycatcher, Nepal Fulvetta, Striated Yuhina och Rufous-faced Warbler (hörd). Vi lunchade under tak vid den nedre entrén till Eaglenest Wildlife Sanctuary, men det var längesedan man kunde komma in i parken den vägen. På eftermiddagen skådade vi oss uppför sluttningarna i tilltagande mulet väder och kunde bland annat notera White-tailed Robin (kanonobsar från ledarbilen!), White-crested Laughingthrush, Eyebrowed Wren-Babbler, Rufousbacked Sibia, Himalayan Cutia, White-bellied Erpornis och några Northern Red Muntjacs. Vid Sessni träffade vi ett annat sällskap som White-throated Needletail. Foto: Fredrik Sahlin.
påstod sig ha hittat ett boträd för Beautiful Nuthatch. Vi blev naturligtvis uppspelta och trodde att fina obsar var så gott som säkrade, men 75 minuters väntan delvis i regn gav inget som helst resultat. Det var inte bara reseledaren som var trött i ryggen efter den långa, skumpiga bilfärden, så det var skönt att komma tillbaka till campen och ta det lite lugnt innan middagen. Två heldagar och en morgon kvar nu, och många tunga arter återstod att hitta Kalij Pheasants. Foto: Mari Wikström. Onsdag 22/4 Under natten var det klart och en Himalayan Wood Owl hoade till några gånger. Reseledaren upptäckte dessutom en igel på benet efter att ha varit ute och kissat. Läbbigt! På morgonen var det mulet, och vi hade bara åkt en kort bit innan det började regna. De första två timmarna var det paraply eller regnkläder som gällde! I den allra högstammigaste molnskogen fick vi kontakt med en hona Ward s Trogon, men tyvärr var den så svårsedd att inte alla hängde med i svängarna. Hanen sjöng i bakgrunden. Det var först efter frukost (under tak!) som skådarförhållandena blev drägliga. Häftigast var när reseledaren började vissla sången av Collared Owlet och det plötsligt kom fram upprörda solfåglar från alla håll och kanter. Som mest var det säkert 50 fåglar samtidigt med klar dominans av Green-tailed Sunbird, men även Mrs Gould s och Black-throated Sunbirds sågs under fantastiskt fina omständigheter! Högt i kurs stod förstås också den läckra hane av Ward s Trogon som vi till slut fick se fint. Från övriga morgonen kan också nämnas sedda fåglar i form av Chestnut-bellied Rock Thrush, Lesser Shortwing, Sapphire Flycatcher (i dimma), Yellow-cheeked Tit, Stripe-throated och Rufousvented Yuhinas, Golden-breasted Fulvetta och en överflygande Gold-naped Finch samt hörda fåglar i form av Slender-billed Scimitar-Babbler (skymtad), Chestnut-headed och Grey-bellied Tesias, Largebilled Leaf-Warbler och Blue-fronted Robin. Vi åt lunch på campen som omväxling och fick sedan långsiesta på grund av dimma och regn. Klockan hann bli bortåt halv fyra när det äntligen blev En av många Green-tailed Sunbirds. Foto: Mari Wikström.
skådarvänligt igen, men Lennart, Sten och Anne valde att stanna hemma medan vi andra gick en bra bit uppåt vägen. Vi fick en fin promenad och noterade bland annat en obestämd lärkfalk, Blue-fronted Robin (sedd!), Sikkim Treecreeper, Mountain Tailorbird, Rufous-throated Wren-Babbler (hörd) och Black-throated Parrotbill. Vid 17-tiden gick Sten ut på en egen liten promenad och hade den stora turen att få se ett par Blyth s Tragopans gå över vägen strax utanför campen! Detta firade vi med linssoppa serverad av dottern Mari, men vid närmare koll var det dagens dhal medan tomatsoppan i en annan binge kom att lämnas nästan orörd. Detta påmindes berörda servitris om mer än en gång! Scarlet Finch. Foto: Mari Wikström. Torsdag 23/4 Med Ward s Trogon i hamn gällde det denna morgon att försöka få goda obsar på Beautiful Nuthatch och i övrigt förstås plocka in så många nya arter som möjligt. Först gick vi en kortare promenad i jakt på Blyth s Tragopan som istället gav Crimson-breasted Woodpecker och Grey-sided Laughingthrush. Vi åkte sedan ner mot Sessni och tillbringade bland annat ytterligare en knapp timme vid boträdet där vi faktiskt hörde en nötväcka men inte fick se en fjäder. Vädret var mulet och aktiviteten sisådär. Roligast var att vi fick fina obsar på Scarlet Finch. Vi var tillbaka vid Bompu för en tidig lunch och skulle sedan enligt reseledarens instruktioner ta med all packning för transport mot Lama Camp. Khandu och Bitupan såg mycket frågande ut när väskor började dyka upp, och det visade sig snart att vi var bokade ytterligare en natt vid Bompu. Hur detta var möjligt har jag ännu inget bra svar på, men det fanns inget vi kunde göra åt detta faktum. Khandu tyckte att vi skulle satsa på Blyth s Tragopan några kilometer uppåt vägen, och det gjorde vi trots dimma och regn. Vi gick in längs en skogsstig där elefanter av den myckna spillningen att döma verkade trivas, och det var en upplevelse i sig att faktiskt komma in i skogen medan regnet stadigt föll. Gårdagen hade inneburit smått traumatiska möten med iglar inom familjen Wikström, men vad som nu drabbade Mari var tveklöst snäppet värre. Vi påmindes alla om Radiotjänsts skrämselreklam om att få en snigel på ögat vid utebliven betalning av tv-avgiften, när Mari otroligt nog tvingades ta bort en liten igel som hamnat på ena ögonlocket. Obehagligt värre! Bitupan plockade bort fyra små otäckingar som tagit sig halvvägs genom tyget till Stens jeans! Vi gav snart upp och spenderade resten av eftermiddagen i tälten eller i campens närmaste omgivning när det på sena eftermiddagen åtminstone slutade regna. Håkan hittade en Blue-winged Laughingthrush, Wikströms spann vidare på igeltemat och kom upp med Igelnest som lämplig titel på en skräckfilm. Nu hade vi väl ändå haft otur med vädret så det räckte för ett tag? Fredag 24/4 Vi serverades frukost 04.30 och skulle ge oss iväg någon kvart senare, men nya komplikationer tillstötte då en av chaufförerna plötsligt slarvat bort sin bilnyckel! Det letades på alla tänkbara och otänkbara ställen och tiden rann iväg. Efter en stund undrade Lennart hur B-planen såg ut. Någon specifik sådan hade inte reseledaren tänkt ut ännu. Det fick bli Be-plan istället, och bara en stund senare lyckades en annan av chaufförerna få igång bilen utan nyckel! Även idag var det regn och dimma som gällde. Vi stannade inte förrän strax efter Eaglenest Pass där vi fick en sista grötfrukost. Innan dess hade Brown Bullfinch och Spotted Laughingthrush setts från varsin bil. När vi äntligen kom fram till området för Bugun Liocichla var det uppehållsväder men ganska dimmigt. Khandu hörde en fågel locka en gång långt nedanför oss, men trots ihärdig playback fick vi ingen som helst respons. Dessutom började det snart att regna ordentligt! De sista fåglarna av särskilt intresse som sågs vid Eaglenest, innan vi gav upp, var härfågel, Rufous-chinned och Scaly Laughingthrushes samt en
Crested Kingfisher nära Dirang. Foto: Mari Wikström. hona Golden Bush-Robin, men de flesta fick bara flyktiga obsar om ens det. Bättre gick det med Slender-billed Oriole ovanför Tengha då tre hanar jagade runt och till slut visade sig fint för hela gruppen. Vi käkade lunch i Tengha och fortsatte sedan norrut på vägar av skiftande kvalitet. Plötsligt blev ledarbilen kraftlös och gav ifrån sig ett moln av svarta avgaser. Det hela visade sig bero på lite bensin i kombination med vatten i tanken; på macken i Tengha hade de haft slut på bensin! Vi puttrade iväg på låg växel mot Bomdila, och efter att ha tankat där gick bilen som vanligt igen. Skönt! Frågan var nu hur mycket tid vi skulle få till förfogande i den vackra och välmående Sangti Valley nära slutmålet Dirang. Vi anlände först vid 16.50- tiden och hade därmed en timme på oss att leta efter Long-billed Plover och Black-tailed Crake. Vi började dock med Crested Bunting som alla fick se efter en insats av reseledaren som stötte fåglarna från en slänt. Long-billed Plover hittades sedan utan problem nere vid floden som rann genom dalgången, men förhållandena var väl så torra för att hysa den annars regelbundna Black-tailed Crake. Klockan var halv sju när vi äntligen kom fram till hotellet i Dirang, trötta efter en lång dag och allt eländigt skumpande. Alla hade vi sett fram emot en varm dusch, men av någon anledning var det bara Sten och Samuel som hade omedelbar tillgång till varmvatten. För första gången på ett par veckor gick det att få kontakt med yttervärlden via internet, och medan reseledaren satt och surfade vid receptionen uppenbarade sig den tidigare Heliangelusresenären Lennart Stenberg som den här gången åkte med Birdquest. Skapligt oväntat! Birdquest hade haft hyfsat väder och besökt Sela Pass två gånger, men guiden Craig Robson hade under resans gång blivit bestulen på passet med självklart strul som följd. Vi lyckönskade varandra, och sedan var det dags för middag. Alla hoppades vi på en fin avslutning på resan och laddade snart för en tidig avfärd mot Sela Pass nästa morgon. Lördag 25/4 Vi samlades redan 03.00 och kom iväg cirka tio minuter senare. Sikten var god under färden och gav fina vyer över snöklädda toppar. Efter drygt två timmar hade vi tagit oss upp till 3 800 meter och gjorde ett första skådarstopp. Vädret var hyfsat! Vi började starkt med arter som White-collared Blackbird, Himalayan Bluetail, Golden Bush-Robin, Blue-fronted Redstart, Black-faced Laughingthrush, grymt fina Fire-tailed Sunbirds, Grey-headed Bullfinch och Dark-breasted Rosefinch. Sedan svepte molnen in och försämrade förutsättningarna avsevärt. Medan vi åt frukost hittades Rufous-vented, Coal och Grey-crested Tits samt något senare ett par Ludlow s Fulvettas. Högre upp i steniga sluttingar hördes Snow Partridge, men vi fick aldrig se dem. Istället hängde vi in Alpine Accentor, Rosy Pipit och Himalayan White-browed Rosefinch. Så småningom nådde vi Sela Pass på 4 200 meters höjd och hittade inom kort flera blågnistrande Grandalas! Fire-tailed Sunbird! Foto: Mari Wikström.
Utmanande skådning vid Sela Pass i snöglopp och isande regn. Grandala och Himalayan White-browed Rosefinch går dock inte av för hackor! Foton: Mari Wikström. Sikten var någorlunda men nya moln drev snart in. Vi fortsatte därför över på andra sidan och körde igenom en till synes oändlig militärförläggning på en allmänt jobbig väg. Med undantag för ett gäng vackra Snow Pigeons som kom nersinglande och landade på en sten på behagligt avstånd sparade vi skådningen tills vi fick röra oss fritt. Nu skulle det spanas efter hönsfåglar, men hur enkelt var det i tilltagande snöglopp? Det fanns i alla fall gott om tättingar på sluttningarna och vi hade snart bestämt arter som Red-billed Chough, Tibetan Blackbird, Himalayan White-browed Rosefinch, Plain Mountain-Finch och White-winged Grosbeak samt några honor av Blue Sheep och tama jakar. Ytterligare en Snow Partridge hördes på långt avstånd, men tyvärr fick vi ge upp på Himalayan Monal och Blood Pheasant. Innan vi återvände ville reseledaren göra ett försök på Solitary Snipe i ett område som såg lämpligt ut, så han drog på sig stövlarna och stegade ut i sankmarker intill en strid bäck medan gruppen stod uppställd på vägen för bevakning. Efter en stund blev det faktiskt napp då en Solitary Snipe stöttes på bara några meters avstånd. Problemet var bara det att gruppen hade börjat röra på sig och missade fågeln! Att ta sig över bäcken till området där beckasinen landade var ingen bra idé, så det blev lifer för reseledaren och dipp för alla andra (även om Lennart sett arten tidigare i Tibet). Till gruppens försvar måste dock nämnas att några män höll på att knuffa ner stora stenar mot vägen precis i detta område, och bilarna hade åkt förbi och ställt sig en bit uppåt vägen. När vi hade passerat började de sitt arbete igen, och hade man fått en sådan bumling på sig hade man garanterat kunnat hälsa hem! Uppe vid sjön nära passet sågs en flock på cirka 200 Brandt s Mountain-Finches samt fler Grandalas, men det blåste isiga vindar och snöade. Vår personal hade tydligen planerat att köpa mat vid passet, viket framkom först senare då vi äntligen stannade för en sen lunch en bra bit på andra sidan när snöandet och senare regnandet hade avtagit avsevärt. Samuel försökte verkligen få dem att ta för sig av all mat som blev över, men det gick tydligen inte för sig. Att skåda i den sista sträckan av barrskog var också något som Khandu opponerade sig emot, men vi gick ändå någon halvtimme här innan vi fortsatte. Det gav inget nytt men en del fina obsar. Dagens sista stopp skedde i dalbottnen där det bjöds på bland annat Crested Kingfisher och Rufous-bellied Niltava. Vi var åter på hotellet vid 17.30-tiden, men än var det inte slut med skådningen. Khandu uppmärksammade nämligen en sjungande Hodgson s Hawk-Cuckoo som kom som ett skott efter playback och sågs fint i flykten av alla som var kvar ute vid parkeringen. En lång, krävande men också givande dag var snart till ända.
Vackra Himalaya. Foto: Samuel Hansson. Söndag 26/4 Idag fick vi sovmorgon och åkte iväg först 05.30 mot den närbelägna Mandala Road. Solen sken, temperaturen var behaglig och vi kunde njuta av riktigt fina vyer över Himalayas snöklädda toppar! Vi började med en liten avstickare för att försöka på Black-tailed Crake i ett litet kärr, men ingen sumphöna gav sig till känna. Istället noterades arter som Sikkim Treecreeper, Little Pied Flycatcher, Tickell s Leaf-Warbler, Russet Sparrow och Yellow-breasted Greenfinch. Längs huvudvägen noterades sedan Black Eagle, White-throated Needletail, Grey-backed Shrike, Slaty-backed och Ultramarine Flycatchers, Brownish-flanked Bush-Warbler (äntligen sedd!), Red-billed Leiothrix och en suverän hane Indian Blue Robin. I bambuzonen fick vi fina obsar på Grey-winged Blackbird och Brown Parrotbill. Intressantast för oss denna dag var ändå de högre delarna av vägen som bestod av fragmenterad barrskog med mycket inslag av rhododendron och en del lövträd. Här hittade vi under Rusty-flanked Treecreeper. Foto: Mari Wikström.
Whistler s Warbler. Foto: Fredrik Sahlin. på eftermiddagen regnade det stundtals lätt och fågelaktiviteten var sådär. Mer fart var det på ungarna utanför en liten by där de for fram på hembyggda små lådbilar. Ny art blev åtminstone en fin Rufous-bellied Woodpecker, och intressant var att beskåda ett 20-tal väldiga bikupor på en klippvägg. Många Ashy Drongos snappade bin och vi spanade lite halvhjärtat efter Yellow-rumped Honeyguide som borde kunna finnas på lokalen. Vi var tillbaka på hotellet vid 17-tiden och tog det lugnt resten av kvällen. några timmar (med avbrott för lunch) sådana godbitar som Darjeeling Woodpecker, Yellow-billed Blue Magpie, Chestnut-bellied Rock-Thrush, White-collared Blackbird, White-browed Shortwing, Slaty-blue Flycatcher, Rustyflanked Treecreeper, Greycrested och Rufous-fronted Tits, Hume s och Grey-sided Bush-Warblers, Large-billed Leaf-Warbler, Spotted Laughingthrush, Scaly-breasted Cupwing, Grey-headed Bullfinch och Gold-naped Finch. Tyvärr lyckades vi inte hitta någon Fire-tailed Myzornis. När vi åkte tillbaka Spotted och Chestnut-crowned Laughingthrushes. Foton: Mari W. Måndag 27/4 Framför oss idag hade vi huvudsakligen en transport till Nameri Ecocamp och tanken var att lägga det mesta av skådarkrutet vid Sessa. Vi träffades vid bilarna klockan fem men fick vänta en stund på att chaufförerna dök upp; vi kom iväg efter 20 minuter. Vädret var mycket behagligt och vi stannade efter en och en halv timme för att äta frukost. Eftersom frukosten hade varit väl så torftig de senaste två morgnarna hade Bitupan ombetts att fixa fram något mer substantiellt, och budskapet gick helt klart fram! Mätta och belåtna fortsatte vi färden, men en av bilarna hade problem. Medan chaufförerna mekade spanade vi in Nepal Fulvetta och Chestnut-crowned Laughingthrush, hörde en Hodgson s Hawk-Cuckoo och sniffade ångor från bränd plast som självantänt i botten på den intilliggande
Blyth s Kingfisher! Foto: Håkan Carlestam. ravinen. Hela sluttningen var en av många soptippar som sågs under dagen. Först efter fem timmar kom vi äntligen fram till Sessa där regnet hängde i luften, men vi klarade oss från tyngre nederbörd och fick oss ett par timmars fin skådning till livs. Höjdpunkten var förstås de två Blyth s Kingfishers som sågs under goda omständigheter, en lurig art som missas på de flesta skådarresor. Kryss för alla! Vi spanade också ihärdigt efter Beautiful Nuthatch men fick nöja oss med arter som Mountain Hawk-Eagle, Long-tailed Broadbill, Hair-crested Drongo, den sparsamma och vackra Yellow-vented Warbler, Long-tailed Sibia och Common Green Magpie. På lägre höjd i bambuzonen lyckades vi trots tidpunkten på dagen komplettera med Blackcrested och White-throated Bulbuls samt fina obsar av både Yellow-bellied och Rufous-faced Warblers. Vi nådde campen vid 14.30-tiden och serverades en sen lunch en timme senare. Khandu skulle återvända till sitt hem i Tengha efter fem veckor på raken i fält, så vi avtackade honom och gick kort därefter (några av oss) ner till floden där vi belönades med obsar av sparvhök, River Tern, Small Pratincole, Common Kingfisher, Brown-backed Needletail, Asian Barred Owlet och Dollarbird. Det totala antalet arter på resan summerades till 420, i efterhand korrigerat till 418, och nu återstod i princip bara den länga hemresan. Tisdag 28/4 Efter frukost klockan sex packade vi in och åkte raka vägen mot Guwahati. Raka och raka, vi körde givetvis om otaliga fordon och fick åter förundras över trafiken och det indiska folklivet. En nyhet var att många efter det myckna regnandet plöjde sina åkerlappar med hjälp av plog och oxar. Det var väl ungefär så det såg ut även i Sverige för 100 år sedan! Vi åt en tidig lunch på samma vägrestaurang som den 13/4 och för att komma dit och sedan köra därifrån gjorde vi några spännande manövrar via motortrafikledens mittrefug, delvis mot körriktningen. Inga problem i Indien! Vi anlände till flygplatsen i god tid och avtackade här Bitupan och chaufförerna. Först i säkerhetskontrollen gjorde reseledaren en obehaglig upptäckt handkikaren fanns inte i ryggsäcken utan hade glömts kvar på golvet i bilen! Vid det här laget var den säkerligen utom räckhåll, men jag gick ändå ut för att kolla att ingen stod och dinglade med kikaren där utanför. Tyvärr inte! Flyget till Delhi avgick i tid och från höger fönster i körriktningen kunde man tydligen beskåda Mount Everest! I Delhi var det mycket varmt och kvavt, men vi hade bara en kort transport till Hotel Shanti Palace där temperaturen var perfekt. Medan Samuel redde ut kikardilemmat med Manoj från Tragopan Tours och varvade ner gick övriga till en grannrestaurang och åt middag, vilket enligt tillförlitliga källor var en trevlig tillställning. Framför oss hade vi sedan en kort men behaglig natt. Onsdag 29/4 Vi träffades i receptionen klockan tre och befann oss snart på utrikesterminalen. Håkan saknade en giltig e-biljett och släpptes in genom portarna först efter att ha lokaliserats i passagerarlistan, annars gick procedurerna problemfritt men långsamt. Boardingen började innan utsatt tid och den filmintresserade kunde omedelbart välja och vraka. Själv såg jag färdigt Boktjuven, fortsatte med den starka och sanna historien Unbroken och avslutade med repris på Big Hero 6. I Istanbul gick vi skilda vägar. Lennart och Kjell flög till Landvetter medan vi övriga tog oss hem via Arlanda. Sista flygsträckan blev en svettig historia eftersom det var så varmt i kabinen, det var så det kröp i kroppen! Med andra ord var det extra skönt att få sträcka ut och svalka kroppen på svensk mark. Både Håkan och Fredrik hade tajta anslutningar och fick vänta länge på väskorna, men jag tror att båda kom med respektive tåg och buss. Sten och Anne fortsatte till Visby medan Mari och Samuel åkte med samma tåg till Norköping respektive Linköping. Sex minuters bytestid i Norrköping var inga problem, så klockan 21.38 kom jag hem till Tranås. Såå skönt