Körsång i sverige kring förra sekelskiftet 1890-1910 Oscar, Wilhelm & August Munther c:a år 1910 Sibelius-Akademins konsertsal 29 november 2011 kl. 19.00 Nordiska VokalEnsemblen Melker Stendahl, piano David Lundblad, dirigent
Omslagsbilden är tagen c:a år 1910. Från vänster: Oscar Munther (1881-1931), Wilhelm Munther (1884-1961) och August Munther (1859-1933). Oscar var far till min mormor Elvy Bewö (1918-2009), Wilhelm var bror till Oscar och August var deras far. I det Muntherska hemmet var det vanligt att Oscar, Wilhelm och August bjöd in till kvällar då man spelade och sjöng visor och ballader tillsammans med familjens vänner och bekanta. 2
Program August Söderman Ett bondbröllop (1868) (1832-1876) Wilhelm Peterson-Berger Stämning (c:a 1890) (1867-1942) Som stjärnorna på himmelen Ur Visor i folkton op. 5 (1892) Wilhelm Stenhammar Tre körvisor (1890) (1871-1927) Sverige (1904-05) Prins Gustaf Du undersköna dal (1851) (1827-1852) Melodi från Orsa, Mandom, mod och morske män Dalarna Carl Michael Bellman Fiskafänget (1740-1795) Folkvisa från Skattungbyn, Kristallen den fina Dalarna Lars Gabriel Branting Vårsång (1799-1881) Olof Åhlström Minnet (1756-1835) PAUS (15 min) Ludvig Norman Motett (1878) (1831-1885) Adolf Fredrik Lindblad Drömmarne (1851) (1801-1878) Wilhelm Stenhammar Vårnatt (1911-12) (1871-1927) 3
Körsång i Sverige kring förra sekelskiftet 1890-1910 Hur var svensk körmusik, den som sjöngs runt sekelskiftet 1900? Hur har den påverkat svensk körklang och vad har den för betydelse i svenskt körliv idag? De fem konserter jag kommer att ge i samband med att jag doktorerar i ämnet Svensk körklang skall, om de länkas samman, ge en bild av hur den idag kända svenska körklangen har vuxit fram. I den här konserten som är den första skall vi bekanta oss med körsjungandet för lite drygt 100 år sedan. Hur lät det då? Finns det fler indikationer om körklangen än de gamla inspelningar, gjorda på vaxrulle, som finns bevarade? I snart två år har jag tillsammans med Nordiska Vokalensemblen utforskat repertoar från slutet av 1800-talet. Vi har gjort utforskandet till en gemensam process i syfte att se om det finns faktorer i musiken som påverkar klangen. Vad händer med musiken och med klangen om man bara sjunger som det står? Är vi så stolta över vårt varumärke Svensk körklang att vi gör allt som står till buds för att bibehålla klangen även om det begår milt våld på tonsättarens intentioner? Har ensemblens storlek betydelse? Det blir många frågor och i den här konserten finns svar på endast några få. I syfte att ytterligare bringa klarhet i mina intentioner skall den repertoar som framförs idag därför delas in i två delar. Spännande nog blir indelningen: Bortglömd musik Prins Gustaf Trad Carl Michael Bellman Trad Lars Gabriel Branting Olof Åhlström Du undersköna dal Mandom, mod och morske män Fiskafänget Kristallen den fina Vårsång Minnet Musik som fortfarande framförs regelbundet August Söderman Wilhelm Peterson-Berger Wilhelm Stenhammar Ludvig Norman Adolf Fredrik Lindblad Wilhelm Stenhammar Ett bondbröllop Stämning Som stjärnorna på himmelen Tre körvisor Sverige Motett Drömmarne Vårnatt 4
Den väl påläste kanske nu rynkar lite på ögonbrynen. Även i kategorin bortglömd musik finns verk som känns väl igen. Det är korrekt att melodin i högsta grad lever fortfarande men för den här konserten och för förståelsen av körklangen är det versionen som har betydelse. Sättet att arrangera folkvisor och sättet att komponera och behandla stämföringen i en kör är av avgörande betydelse för klangen. Även om nyansskillnaden är mycket fin så finns det en stor skillnad mellan klangen i de två kategorierna. Folkvisor som t ex Kristallen den fina lever i högsta grad som melodi men arrangemanget är flera gånger uppdaterat och omskrivet. Andra visor som Mandom, mod och morske män har trots sin popularitet av någon anledning fått stå tillbaka. Kanske kan det vara så att språkutvecklingen i samhället har vuxit ur 1800-talets högtidliga språkideal eller så hade även Mandom, mod och morske män precis som Kristallen den fina behövt en ansiktlyftning i arrangemanget för att fortsätta vara populär. Till den här konserten kommer arrangemangen till Kristallen den fina, Mandom, mod och morske män och Fiskafänget ur en bok som kom till mig från ett gammalt dödsbo. Musiken som fortfarande lever är i sin struktur tätare komponerad vilket ger som bonus en mer homogen svensk klang samtidigt som förhållandet mellan text och musik är så starkt att dikten fortfarande känns aktuell. Svensk körklang, utvecklingen och historien är en komplex företeelse som vid 1800-talets slut alls inte var särskilt homogen. På 1500-talet då adeln drog sig tillbaka till sina slott och herresäten skapades en ny form av adlig kultur. För adeln innebar den nya förändrade livsstilen i princip att de var tvungna att bygga sig en ny civilisation. Det profana sjungandet kom att bli mycket viktigt då det gav möjligheter att sprida ett budskap. De adliga sjöng oftast inte själva men de hade de ekonomiska medlen att anställa musiker och sångare. Körsjungandet utvecklades från att ha varit en kyrklig elitkultur till att bli en viktig symbol för olika nya rörelser i samhället och även för nationella och bildade rörelser. Det är först på 1800-talet som det sker något nytt. Samtidigt som bildandet av arbetarrörelsen uppstår också en profan borgerlig studentkörrörelse. Kvartettsången blir ännu viktigare i de fina kretsarna samtidigt som det ofta bjöds in till sångarfester, där uppemot 7000 personer samlades för att sjunga. Vid dessa sångarfester sjöngs oftast fosterländska och 5
nationalromantiska verk. Sångarfesterna var också en viktig del i byggandet av ett nytt samhälle där man betonade det allmänna och kollektiva. Kort sagt kören representerade det nya samhället, kollektivt, demokratiskt och enat. Skillnaden i klang mellan manskörer och blandade körer var dock mycket stor och en bidragande orsak till detta är skillnaden i stämföring där det ofta sammanträngda läget i manskörsrepertoaren i sig självt skapar en tätare klang än den ibland mycket spretiga och spridda stämföringen i den blandade körmusiken. De två stycken i den här konserten som på allvar har hjälpt utvecklingen av Svensk körklang är det i studentkretsar mycket flitigt sjungna Bondbröllop oftast förstås i sättning för manskör men på grund av sin enorma popularitet även lyft till en version för blandad kör där manskörens täta stämföring är bibehållen till förmån för klangen om än kanske omedvetet om framtida forskande om klangideal. Det andra är Wilhelm Stenhammars Vårnatt. Svensk körklang hade inte existerat idag om det inte hade varit för det massiva utbudet av sångtillfällen i olika körer och sångarfester tillsammans med ivriga tonsättare som under 1800-talet och början på 1900-talet ville både bevara och utveckla repertoaren för körer i Sverige. Min förhoppning är nu att du som lyssnare skall kunna uppleva skillnaden hos de uppenbart körmedvetna kompositörerna och de glada amatörerna i den gamla tidens körsjungande. David Lundblad 6
Om tonsättarna I kvällens konsert återfinns en diger lista av kompositörer. Några är kända även utanför Sveriges gränser, andra är bara kända för den lilla skaran invigda körfantaster i Sverige. Olof Åhlström (1756-1835) tillhör tyvärr en tredje kategori. Mycket få människor känner idag till honom trots att han har haft en avgörande betydelse för svenskt musikliv. Åhlström var organist i S:t Jacobs Kyrka i Stockholm. Detta är något som starkt har influerat honom i skrivandet av Minnet. Stycket är mycket kort, det består av tre strofer som sakta tonar fram som om det vore ett allhelgonapreludium från orgelläktaren i S:t Jacobs kyrka, varmt, innerligt och mycket tätt. Tyvärr är det varken som organist eller kompositör som vi idag minns Åhlström. Han var även svenskt krigsråd och musikförläggare. Åhlström gav ut tidskriften Musikaliskt tidsfördrif samt drev Stockholms första nottryckeri. Det var han som lät trycka den första utgåvan av Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman (1740-1795) redan år 1790. Bland denna samling av idel seriösa klassiska tonsättare blir Bellman något av en solitär. Han har oftast inte skrivit musiken han använder sig av i sina sånger, det finns ett undantag men inte mer. Inte heller är han körkompositör och då blir genast frågan varför är han representerad i en konsert som handlar om Svensk körklang? Först lite om Bellmans egen musikaliska bakgrund. Sin utbildning fick Bellman i hemmet av privatlärare. Under en mycket svår sjukdom, troligtvis malaria, drabbades Bellman av feberyra och började till sina föräldrars mycket stora förvåning att skaldera och sjunga på vers. De insåg snabbt att detta inte bara var feberns förskyllan utan en begåvning som skulle vårdas och skolas. När väl Bellman hade tillfrisknat anställdes nya lärare som lärde Bellman att traktera instrumentet Cister, ett instrument närbesläktat med lutan. I början skrev Bellman religiösa verser och gjorde även många översättningar men mer och mer tog skrivandet av dryckesvisor och bibelparodier överhanden. Bland bibelparodierna finns sånger som Gubben Noak och Joakim uti Babylon som handlar om Susanna i badet. Den verksamling som vi idag känner bäst och fortfarande hämtar och sjunger sånger ur är Fredmans Epistlar. 7
Här låter Bellman den avlidne urmakaren och suputen Jean Fredman stå som författare till en epistel i aposteln Paulus stil. Bellmans sånger har nu sjungits i c:a 250 år. I inte mindre än 150 år har det dessutom funnits körarrangemang av hans sånger. Det är det som ger honom en plats i den här konserten. Även om melodin sjungs likadant idag som för 150 år sedan så finns det tydliga skillnader i sättet att skriva för kör. Just det här arrangemanget är hämtat ur en bok, troligtvis tryckt i Stockholm under 1800- talet. Informationen kring boken är obefintlig men jag har fått hjälp att bestämma bokens ålder till 1800-tal men mer exakt än så går inte. Sopranstämman är lågt skriven, basen hoppig mellan grundtoner och däremellan trängs altar och tenorer i något som inte riktigt verkar genomtänkt. Klangen blir fadd och uttryckslös trots sångarnas ansträngningar. Tyvärr saknas även information om vem som har skrivit arrangemanget eller när. Vid en jämförelse av andra kompositioner och arrangemang i samma bok där upphovsmannen finns angiven tyder vissa tecken dock på att det skulle kunna vara utfört av Olof Åhlström eller Lars Gabriel Branting (1799-1881). Branting hör till samma sällskap som Åhlström, viktig men bortglömd. Nu är det inte helt sant då Branting är ständigt levande för en annan yrkeskår. Hans stora livsverk är sjukgymnastikens vidareutveckling som erkänd behandlingsform. Branting var som barn mycket sjuklig och ordinerades som trettonåring gymnastträning i Stockholm. Han blev så fixerad vid gymnastiska rörelsers perfekta utförande att hans läromästare beviljade honom vidare studier vid Karolinska Institutet i Stockholm. Här kom han att tydliggöra precisa och anatomiskt korrekta rörelsers betydelse som läkande form av terapi. Det var samma precisa och korrekta förhållningssätt han hade till musiken. Branting var en god amatörtonsättare och skrev sånger i strängt polyfon stil. Vårsång är inget undantag. Körsatsen är stel men fullständigt korrekt när den sakta gungar fram likt en svensk Siciliana. Branting invaldes som ledamot 378 i Kungliga Musikaliska Akademien år 1861. Adolf Fredrik Lindblad (1801-1878) föddes som utomäktenskaplig son till den blott 17-åriga gästgivardottern Märta Helena Friberg. Han togs tidigt om hand av köpmannen Carl Jacob Lindblad av vilken han även fick sitt efternamn. Lindblad studerade musik för Direktor Musices Johann Christian Friedrich Haeffner vid Uppsala universitet och fick där kontakt med samtidens främsta 8
musikaliska och litterära personer som Erik Gustaf Geijer. Överstinnan Malla Montgomery-Silfverstolpe välkomnade tidigt Lindblad till sina musikalisktlitterära salonger och bidrog mycket till hans utbildning. Bland annat ombesörjde hon Lindblads studieresa till Tyskland 1825-27 tillsammans med Erik Gustaf Geijer. Det var vid denna resa som Lindblad kom att bli bekant med Felix Mendelssohn. Denna vänskap kom att ha avgörande betydelse för Lindblad då Mendelssohn kom att dirigera uruppförandet av Lindblads första symfoni i Gewandhaus i Leipzig 1832. Symfonin fick mycket uppskattande kritik av ingen mindre än Robert Schumann i en tysk tidskrift. I Lindblads digra musikaliska produktion finns över 200 sånger flertalet av dem skrivna för Jenny Lind. Hon togs tidigt emot i det Lindbladska hemmet och kom att bli som en dotter i familjen. Läraren och sångpedagogen Lindblad förstod tidigt Jenny Linds begåvning som han beskrev som på gränsen till det geniala. Hon var liksom Lindblad ett oönskat barn och han kände tydliga paralleller till sitt eget livsöde. De gemensamma upplevelserna under uppväxten som de delade utvecklades till ett mycket nära och kärleksfullt förhållande. När de förstod vad deras känslor handlade om blev de båda djupt förtvivlade. Den utvecklingen av deras relation var inte alls avsedd. Lindblad var mycket förälskad i sin hustru Sofie och Jenny Lind hyste den största respekt och tacksamhet mot fru Lindblad. Triangeldramat var ett faktum. Fru Lindblad erbjöd sin make skiljsmässa varpå Lindblad reagerade med en svår depression som fick till följd att Jenny Lind flydde från det Lindbladska hemmet i panik. Krisen var över för Lindblad men depressionen kvarstod en lång tid. Lindblad kallades ofta den svenske Schubert redan av sin samtid. Han skrev inte bara solosånger, hans två cykler för blandad kör (kvartett) och piano Om Winterqväll och Drömmarne är typiska för tidens stil och ideal. Åren 1827-61 drev Lindblad en musikskola i Stockholm. Bland hans elever återfinns storheter som Ludvig Norman och Prins Gustaf. Prins Gustaf (1827-1852) fick en mycket vårdad uppfostran på Stockholms slott ledd av olika informatorer utsedda av hans mor kronprinsessan Josefina. Prinsen studerade även vid Uppsala universitet. Prins Gustaf fick hedersnamnet sångarprinsen och är hittills den största musikaliska begåvningen inom kungaätten Bernadotte. Prins Gustaf fick sin 9
musikaliska skolning av Adolf Fredrik Lindblad och det skulle visa sig att han blev en utmärkt pianist och sångare. Han hade även stor fallenhet för att komponera. Över femtio av hans kompositioner finns bevarade signerade med pseudonymen G*****. Under sin studenttid vid Uppsala universitet sjöng Prinsen ofta romanser och manskvartett tillsammans med sina bröder och andra inbjudna studenter. Enligt samtida vittnen hade Prinsen en mycket vacker och lyrisk tenor. Två av hans verk Studentsången och Vårsång (Glad såsom fågeln) sjungs fortfarande flitigt vid olika högtider bl a Valborg. Prins Gustaf är tillsammans med Lindblad de två tonsättare i kvällens program som själva behärskade sången. Till skillnad från Lindblad hade Prins Gustaf ett närmare förhållande till sångstämmorna. Du undersköna dal är inget undantag. Samtliga stämmor är välskrivna och innehållsrika men likt sin läromästare Lindblad allt för spretiga för att på allvar främja den homogena klangen. Den andra av Lindbergs elever som kom att spela en avgörande roll i svensk musikliv var Ludvig Norman (1831-1885) Norman tillhörde svenskt musiklivs viktigaste gestalter under andra hälften av 1800-talet. Han hade mycket stor inverkan på förnyelsen av repertoaren såväl i konserthusen som på Kungliga Operan. Han bedrev studier i Leipzig från år 1848 och uppmärksammades bland annat av Robert Schumann. 1852 återvände Norman till Stockholm med siktet inställt på att förbättra stadens musikliv. Under en tid då han på nytt etablerade sig i Stockholm var han verksam som pianist, skribent och inte minst lärare vid Musikaliska Akademien i Stockholm. Blott 30 år gammal tillträdde Norman tjänsten som kapellmästare vid Kungliga Operan i Stockholm, Ett erbjudande som August Söderman tidigare avböjd. Norman led av mycket klen hälsa bland annat en svårbemästrad manodepressivitet. Kanske var det just denna brist som försåg honom med drivkraften att ständigt vilja förnya och förbättra. 10
Ludvig Normans Motett är en mycket tät och symfonilik tonsättning för dubbelkör till text av Johan Olof Wallin: Jordens oro viker för den frid som varar. Grafven allt förliker Himlen allt förklarar. Under Normans tid som kapellmästare vid Kungliga Operan var August Söderman, en annan ytterst skicklig tonsättare, verksam som kormästare. August Söderman (1832-1876) var förvisso kormästare redan ett par år innan Norman tillträdde men trivdes så väl på sin post att han beslutat att stanna där. Under sina tidigare år röjde August Söderman ingen håg för musik men sattes så småningom i Grundéns pianoinstitut i Stockholm. Han lärde sig snabbt att spela såväl piano som oboe och violin. Edvard Stjernström, teaterdirektör, upptäckte tidigt Augusts anlag som dirigent och tog redan 1850 den då 18-årige ynglingen till orkesterledare för sin teatertrupp, som turnérade i Finland och Sverige, innan den 1854 slog sig ned på dåvarande Mindre Teatern i Stockholm. Vid sidan av sin gärning som kormästare tjänstgjorde Söderman som sånganförare i Par Bricole och Stockholms Skarpskytteförening under flera år. Att ge lektioner var motbjudande för honom. Däremot kunde han ibland tjäna en slant på sina kompositioner, som ofta blev populära. Ett Bondbröllop är ett utomordentligt exempel på välskriven körmusik. Stämföringen är tät, variationsrikedomen likaså och hela verket genomsyras av bröllopsglädjen ute på den svenska landsbygden. Det flödar över av öl och brännvin och euforiska känslor. Svårt plågad av skrumplever utvecklade Söderman en närapå manisk tonsättarverksamhet. Han dog en, enligt samtiden, mycket för tidig död då förhoppningarna var stora på hans fortsatta tonsättargärning. Vid Södermans bortgång hade Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) bara hunnit bli 9 år. Efter studentexamen flyttade Peterson-Berger till Stockholm för att studera vid Musikaliska Akademien under fyra år. Han studerade både komposition och orgelspel. Efter avslutade studier arbetade Peterson-Berger under några år som musiklärare och språklärare. År 1896 blev han anställd som musikkritiker vid 11
Dagens Nyheter i Stockholm, en tjänst han kom att inneha fram till 1930. Han blev snabbt känd som en mycket vass kritiker och skaffade sig inte helt oväntat många fiender inom musiklivet i Sverige och kanske även i Finland. Detta skulle ganska snabbt straffa honom själv hårdare än någon annan eftersom hans egen tonsättargärning blev lidande av hans egen vassa penna då musiker och kollegor visade mycket liten förståelse för hans komponerande. I flera av Peterson-Bergers körkompositioner finns tydliga drag av organisten och pianisten Peterson-Berger. Det kanske bästa exemplet är Som stjärnorna på himmelen där den ackompanjerande körsatsen i alt, tenor och bas i princip är identisk med pianoackompanjemanget i versionen för solosång. Peterson-Bergers musik har tydliga influenser av både Edward Grieg och Richard Wagner. Peterson-Berger själv var uttalad antisemit i sin syn på musiken. I en av sina många recensioner beskriver han ett stycke av tonsättaren Moses Pergament (född i Helsingfors men senare bosatt i Stockholm) som osvenskt och parasitärt. Detta fick bägaren att rinna över för Moses Pergament som omedelbart begav sig hem till Peterson-Berger och gav honom en örfil i hans egen tambur. Detta var dock inte enda gången Peterson-Berger drabbades av handgemäng, även dåvarande operachefen John Forsell gav Peterson-Berger en örfil efter att han uttryckt sig misshagande om operachefen. Peterson-Berger var hård i sin kritik mot de flesta mot vissa var han övernitisk. En som drabbades både hårt och ofta av Peterson-Bergers vassa penna var tonsättaren Wilhelm Stenhammar (1871-1927). Stenhammar inledde sin musikaliska bana som pianist. Det stod dock inte länge på innan han även började komponera för och även dirigera symfoniorkester. Det var under hans period som chefsdirigent för Göteborgs orkesterförening, nuvarande Göteborgs symfonikerna, som han både uppförde och lät sig inspireras av musiken komponerad av hans vänner Jean Sibelius och Carl Nielsen. Stenhammar är en stor föregångare i sitt sätt att använda körens möjligheter och klangskiftningar, mycket starkt influerad av sitt eget komponerande för orkester och med kunskaperna därifrån skapar han helt nya klangvärldar som fortfarande idag låter fräscht, homogent och omväxlande. Sist i dagens konsert finns två klangligt avgörande stycken som ställs mot 12
varandra. Adolf Fredrik Lindblads sångcykel Drömmarne och Wilhelm Stenhammars Vårnatt. Det finns förvisso stora skillnader i stil mellan de två tonsättarna och det skiljer drygt 60 år mellan de två kompositionerna men likheter? Båda verken är för kör och piano. Båda verken finns i version för orkester och kör även det av tonsättarens hand. Båda verken har starka nationalromantiska drag. Varför klingar de då så olika? Wilhelm Stenhammar komponerar med en tät och sammanhållen struktur i körstämmorna där han låter kören och pianot leva parallella liv, kören noterad i 2/4-dels takt och pianot i 6/8-dels takt. Ändå är stycket harmoniskt tätt sammanhållet och flödande. Drömmarne presenterar en helt annan problematik. Trots att körsatsen är fyrstämmig kan jag inte låta bli att undra: Skulle Drömmarne kanske ha varit bättre som solosång? Körsatsen är bitvis mycket spretig varvid pianot har fått rollen av att både ackompanjera och fylla ut den något fumliga stämföringen i kören. Kanske hade han mycket bråttom eller, mer troligt då hans övriga produktion mest omfattar solosånger, ett större intresse för melodiska linjer med pianoackompanjemang än körsång. Utan att göra en alltför djup och omfattande analys så kan jag ändå inte låta bli att reflektera en aning över att samtliga tonsättare i det här konsertprogrammet, med ett undantag, förefaller ha levt under mycket ordnade former med bra levnadsvillkor och intressant tjänstgöring. Undantaget är Carl Michael Bellman som, trots hjälp från många håll, ständigt hade ekonomiska bekymmer. De andra tonsättarna har haft långa anställningar som organister, kapellmästare, kormästare eller lärare. Säkert inte med moderna mått mätt välbetalda men icke desto mindre en fortlöpande lön för utfört arbete. Kanske har tryggheten också den spelat en roll i deras komponerande. 13
Medverkande Nordiska Vokalensemblen Ensemblen grundades 2003 av David Lundblad och Birgitta André. Ensemblen har sedan starten haft som syfte att samla sångare med intresse för att utforska och bevara svensk körlyrik och svensk nationalromantik. Ensemblen består idag av sångare och musikstudenter med mycket varierande bakgrund. Under de sista två åren har Nordiska Vokalensemblen utgjort en ovärderlig tillgång då ensemblen och David Lundblad har haft möjligheten att tillsammans utforska musiken till dagens konsert. Sopraner Birgitta André Tessan-Maria Lehmussaari Sofie Andersson Mikaela Eriksson Cecilia Fahlén Tenorer Emil Bewö Per Fagrell Robert Svensson Altar Mia Ingelström Lisa Ålund Sofie Rynefors Anne Sjölund Basar Pär Nordfors Lars Söderberg Eric Lennolf Per-Erik Hillered Tomas Gillkvist 14
Melker Stendahl började spela piano redan vid 3 års ålder och började ta pianolektioner när han var 7 år. Sedan följde studier vid Södra Latins musikgymnasium i Stockholm (1993) och därefter kyrkomusikerlinjen på Musikhögskolan i Piteå (1998). Melker har turnérat i hela Norden samt Tyskland och är flitigt anlitad både som solist och ackompanjatör. Han skriver även sin egen musik och har nu komponerat ca 50 verk i klassisk stil för piano. David Lundblad studerade dirigering vid Sibelius-Akademin i Helsingfors, och tog examen med diplom 1999. Han har också en examen i kyrkomusik från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1997. Han har arbetat med flera ledande ensembler såsom Göteborgsoperans orkester, Göteborgsoperans kör (kormästare 2004-2009), Zagrebs filharmoniska orkester och Göteborg Wind Orchestra. Han har gjort flera inspelningar för radio, TV och CD med bl a Göteborgsoperans kör och Ursus Kammarkör. David föddes i Stockholm 1974 och började spela piano och oboe vid 6 års ålder. Han debuterade som dirigent vid 17 års ålder. David har haft förmånen att studera för framstående dirigenter som Matti Hyökki, Eric Ericson, Gustaf Sjökvist, Eri Klas och Jorma Panula. David är musikalisk ledare för Göteborg Symphonic Band, Sveriges nationella ungdomssymfoniorkester, Nordiska Vokalensemblen, Ursus Kammarkör och Dalasinfoniettans kör. Han undervisar även orkester och kör på Lilla Akademien i Stockholm. 15
Här har jag till sist skapat en sida för dig som lyssnar. Använd den så som du finner bäst. Skriv ner några minnes punkter du vill ha med dig. Skriv ner några av dina egna observationer från konserten som du tror att jag kan ha nytta av eller låt sidan förbli tom. 16