MUSEIBLADET Medlemstidning för Judiska Museets Vänförening 4/2008 År 2058 - varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? 2008-11-11 22:29 skrev Riksdagsman Dan Kihlström, kd, i sin blogg:...//...just nu visas en utställning som handlar om hur situationen kan tänkas bli för judarna i Sverige om 50 år. Även om detta handlade om just judarna så kan frågeställningarna tillämpas på andra grupper, ja rent av på oss alla... Tidigare samma dag hade Dan Kihlström tillsammans med några av sina alliansrepresentanter från Riksdagens Kulturutskott besökt Judiska Museet. Idé, intervjuer och manus: Ricki Neuman. Helheten har gestaltats av formgivaren Lina Sporrong med hjälp av fotografi er och lay-out av Karl Gabor. Utställningsfotografi er: Karl Gabor Invigningen den 26 oktober Första raden fr v: Mikael Kamras, ordförande i Judiska Museets stiftelses styrelse i samspråk med Kennet Johansson, chef för Statens Kulturråd, som invigde utställningen. Andra raden fr v Eva Kamras, Aron och Bertil Neuman. Foto: Clas Jackert
2 Museibladet 4/2008 MUSEIBLADET Nyhetstidning för Judiska Museets Vänförening Box 6299 102 34 Stockholm Besöksadress: Hälsingegatan 2 e-postadress: annika@judiska-museet.se hemsida: www.jmv.se Redaktör: Annika Ehnwall Redaktionsgrupp: Hans Kraitsik (ansvarig utgivare), Yvonne Jacobsson och Rut Milchner Judiska Museet i Stockholm e-postadress: info@judiska-museet.se hemsida: www.judiska-museet.se Telefon: 08-31 01 43 Fax: 08-31 84 04 PlusGiro: 55 253-9 Vänföreningens styrelse: Hans Kraitsik, ordförande Lennart Wolff, vice ordförande Ralph Jacobsson, kassör Clas Jackert, sekreterare Birgit Blideman Hanna Feist-Wechselblatt Danielle Metz Rut Milchner Ossie Rohman Peter Haas, suppleant Katarina Warman, suppleant Annonser i Museibladet Annonsstorlek Kostnad /nr 1/8 - sida 850 kr 1/4 - sida 1.500 kr 1/2 - sida 2.500 kr 1/1 - sida 5.000 kr Museibladet utkommer med 4 nr/år För bokning av annonser kontakta Anita Rothschild museibladet@ judiska-museet.se Vänföreningens medlemsavgift: Enskild medlem 250 kr/år Par 350 kr/år Ungdomar (upp till 30 år) 70 kr/år Ständig medlem enskild 3.500 kr Ständig medlem par 5.000 kr PlusGiro: 436 47 57-7 Betalningsmottagare: Judiska Museets Vänförening Tryck: Gracia Repro Stockholm AB Manusstopp nästa nummer 6 februari 2009 Under den senaste tiden har det publicerats rapporter som borde oroa flera makthavare i Europa. I september skriver Henrik Berggren i DN: Enligt Pew Research Center har andelen européer som har negativ inställning till judar ökat drastiskt sedan 2006. Dagens nivåer är dramatiska i framförallt Spanien, Ryssland och Polen där mellan en tredjedel och hälften av de tillfrågade sade sig vara negativa till judar. Även i Tyskland och Frankrike har antisemitismen ökat. Det brukar heta att graden av antisemitism i ett samhälle är en mätare på tolerans. Pewundersökningen ger starkt stöd för den tesen. De människor som är negativt inställda till judar tycker också illa om muslimer. Vilket kanske förklarar varför en del antimuslimska fördomar liknar de antisemitiska - de är inte lojala mot nationen utan tillhör en internationell gemenskap Ovanstående bekräftas även av årets mångfaldsbarometer från Uppsala universitet. Mångfaldsbarometern görs för fjärde året i rad. År 2005 hade 3,8 procent av befolkningen extremt negativa attityder till mångfald. I år hade andelen ökat till 5,7 procent. En intressant information är också vilka man betraktar som invandrare. Till denna grupp hör: irakier, kurder, iranier, turkar, somalier, bosnier, serber, kroater, romer, chilenare, ryssar, Vänföreningens ordförande har ordet Negativ inställning till judar har ökat drastiskt sedan 2006 kineser, greker, judar, polacker och thailändare. Vad kan göras för att motverka denna negativa trend som redovisas ovan? Man kan inte enkelt bortförklara ökningen av de negativa attityderna med finanskrisen då enkäterna gjordes innan krisen. En mycket viktig del i arbetet att motverka den negativa inställningen till mångfald är INFORMATION! Den verksamhet som Judiska Museet bedriver, nämligen att informera om judisk kultur, religion, tradition och historia inte minst bland skolklasser, är en mycket viktig del i motverkandet av rasism och främlingsfientlighet. Med vetskap om det stora informationsbehov som finns är det av stor vikt att Judiska Museets verksamhet säkras för att lika framgångsrikt som hittills kunna förmedla kunskap om den judiska minoriteten i Sverige. Nästa år firar Vänföreningen 20-årsjubileum. Styrelsen kommer detta år att intensifiera sitt arbete med att stötta Museet, men för detta kommer allas vår medverkan att krävas! Med önskan om ett Gott Nytt År! Hans Kraitsik Vänföreningens årsmöte äger rum den 22 mars
Museibladet 4/2008 Varför är det så viktigt att fortsätta att vara jude - och inte bryta kedjan? Ingen lyssnar på oss unga, var ett desperat inlägg i den debatt som ägde rum på museet den 2 november under rubriken Vart är judarna i Stockholm på väg - och är vi på väg åt rätt håll?. Den heta diskussionen väckte många känslor både hos paneldeltagarna och i publiken. Alla var överens om målet, att vi ska överleva i Sverige, men vägen dit fanns det olika åsikter om. Judiska Museet har skapat många utställningar som har speglat vår historia och vår samtid, men aldrig tidigare lyft fram frågan om judarnas framtid. År 2058 är därför ett undantag och kanske vår hittills svåraste utmaning. Det finns inget vi kan säga med visshet; allt vi påstår om framtiden är ju förutsägelser och prognoser. Utställningen År 2058 består av 15 citat om framtiden, från judar som bor i Stockholm, och tre forskarrapporter samt tre spelfilmer: Aronsberg som handlar om den siste juden i Stockholm, Klippgatan som beskriver en judisk renässans - och JesMos som berättar om en framgångsrik judiskkristen rörelse. En bra utställning ska fungera som en katalysator, väcka känslor och inspirera till tankar och vidare samtal. Jag tycker att vi verkligen har lyckats skapa en gestaltning och ett innehåll, som berör och upprör genom att lyfta fram svåra och existentiella frågor. Men för att kunna sia om framtiden måste vi veta något om vårt ursprung. Judarna i Sverige har överlevt genom de olika judiska invandringsvågorna till vårt land. Först kom de tyska judarna i slutet av 1700-talet, sedan de ryska judarna som flydde tsartidens svåra pogromer i slutet av 1800-talet, de överlevande som kom hit efter Förintelsen 1945 och därefter har vi tagit emot judar från andra sidan Järnridån, framför allt från Ungern 1956, och Tjeckoslovakien och Polen 1968. Alla dessa grupper har berikat och vitaliserat det judiska livet i Stockholm, och lett till den pluralistiska hållning som präglar oss idag. Men nu befinner vi oss vid en brytpunkt. Det kommer inga fler judiska invandringsvågor. Vi måste själva klara vår överlevnad. Vad krävs? Vad kan vi själva påverka, och i vilken utsträckning blir vi oundvikligen offer för stora skeenden utanför oss själva, som t ex globalisering och rasism? I filmen om Aronsberg ställer skådespelaren Stefan Böhm frågan: Varför är det så viktigt att fortsätta att vara jude - och att inte bryta kedjan? I nästa sekund träffar han mig mitt i hjärtat med sin intensiva blick och sitt stilla konstaterande: Kanske för att det finns ett mervärde i att vara jude, något som är så väsentligt att man i djupet av sitt hjärta inte vill att det ska gå förlorat. Just där sägs något mycket viktigt om judisk överlevnad i vårt land. Vi måste alla försöka finna detta mervärde. Med andra ord, vår framtid i Sverige måste bygga på positiva judiska erfarenheter. Varmt välkomna till Hälsingegatan 2! Yvonne Jacobsson 3 Innehåll Museibladet 4/2008 1 År 2058 - varifrån kommer vi? Vart är vi på väg 2 Vänföreningens ordförande har ordet 3 Varför är det så viktigt att fortsätta att vara jude - och inte bryta kedjan? 5 Israels 60-åriga historia ur ett folkloristiskt perspektiv 6 Att bemästra tillvaron med Regler 8 Översättningens betydelse 10 Fred och försoning 10 Ung konst i Tel Aviv 13 Judiska samfundet i Polen före mars1968 13 Judarna och vänstern 14 Vad som kan hända vid en guidning av en skolklass 16 Evenemangsbilder 19 Redaktörens funderingar 20 Kommer det att fi nnas judar i Sverige år 2058 Program på Museet under vintern (utförlig information fi nns på programbladet och hemsidorna) Söndag 11/1 kl 17.00 Karl Birnbaum: Glimtar ur ett liv i världspolitikens skugga Tisdag 20/1 kl 19.00 Har vi förlorat förmågan att förstå det religiösa språket? Samtal mellan Lars Berge, Eva Ekselius, Agneta Pleijel och Morton Narrowe. Moderator: Natalie Lantz Söndag 25/1 kl 17.00 Varför är Torgny Segerstedt aktuell idag? frågar Mikael Romanus Söndag 1/2 kl 17.00 Transmission of trauma between generations. Diskussion på engelska mellan psykoanalytikerparen Brainin/ Teicher och Böhm/Kaplan Tisdag 10/2 kl 19.00 Henry Bronett om människans sårbarhet, längtan och sin nya diktsamling Söndag 15/2 kl 17.00 Från Warszawa till Värnamo, av Josef Mehlmann. Ny självbiografi i serien Judiska öden presenteras och säljs till specialpris denna kväll Söndag 22/2 kl 17.00 Ann-Sofi e Ohlander berättar om Regina Jonas, den första kvinnliga rabbinen i världen Tisdag 3/3 kl 19.00 Min judiska väg - nye rabbinen Isak Nachman berättar om sina livsval Söndag 8/3 kl 12.00-16.00 Vasastans Museidag med gratis entré och specialarrangemang Söndag 22/3 kl 17.00 Vänföreningens årsmöte. (med reservation för ändringar)
4 Museibladet 4/2008 Efterlysning! Söndagen den 2 november, i samband med paneldiskussionen på Museet, tog någon av misstag en gröngrå keps/skärmmössa. Ägaren vore tacksam att återfå den och hoppas att det på detta sätt går att spåra den. Vänligen kontakta Museets kansli per e-post annika@judiska-museet. se eller tel 08-31 01 43. ABC FÄRGEKONOMI AB betald annonsplats BEHÖVER NI FOTOGRAF vid bröllop, jubileum och andra viktiga fester, porträtt eller reklam? Kontakta Jan Herdevall Sound & Music Studio Telefon: 021-35 79 18 Mobil: 070-738 66 22 E-post: sound.music@swipnet.se Hemsida: www.soundmusic.se Sound & Music Studio arbetar med foto, film och musik.
Museibladet 4/2008 På Museet den 4 november Israel 60 år Israels 60-åriga historia ur ett folkloristiskt perspektiv eller Den äldre är den yngres bro (georgisk-judiskt ordspråk) 5 Judiska Museet i Stockholm och Israels Ambassad bjöd med anledning av Israels 60-årsdag in professor Galit Hasan- Rokem från Israel. Galit Hasan-Rokem är Max och Margarethe Grunewald Professor of Folklore vid the Mandel Institute of Jewish Studies vid the Hebrew University i Jerusalem. Professor Galit Hasan-Rokem beskrev den 4 november i sitt mycket initierade och intressanta föredrag sitt arbete med folkloreforskning i Israel. Hon uppmärksammade oss på hur den folkloristiska forskningen kan lägga en värdefull grund för människors förståelse för sitt ursprung och sina förfäder, och hur statligt kulturfrämjande kan arbeta för att kartlägga svunna seder och bruk hos en befolkning rik på mångfald. När de första immigranterna efter Israels självständighetsutropande 1948 kom till Israel fick de förtränga sitt tidigare modersmål och i stället snabbt lära sig och tala hebreiska. Ur folkloristiskt perspektiv blev detta en katastrof eftersom de till Israel nyanlända immigranterna berättade sina historier på väldigt knagglig och torftig hebreiska. Flera dimensioner ur de ursprungliga berättelserna gick förlorade, eftersom dessa egentligen skulle ha berättats på jiddish, ett rikt språk med många nyanser. Vad som gjorde saken yttermera värre var att även de människor som upptecknade berättelserna i sin tur talade minst lika bristfällig hebreiska. Galit Hasan-Rokem berättade om de förödande misstag som begicks under de första skälvande åren i den unga statens historia. Efter självständighetskriget mot arabstaterna stod heller inte arabiskan, som var de från arabländerna fördrivna judarnas modersmål, högt i kurs. Även dessa nyanlända flyktingar växlade språk och talade hebreiska. Det var synd, eftersom det unika judiska folklivsarvet från länder som Marocko, Tunisien, Syrien och Irak därigenom utarmades. Halutz, 1951, av Yithak Greenfi eld Galit Hasan-Rokem beskrev hur hon tillsammans med sina kollegor några decennier senare, när det blev möjligt att videofilma folklivsberättelser, reste land och rike runt för att fånga in det levande mångkulturella israeliska kulturarvet. Nu förstod alla initierade att en berättelse inte enbart består av ord utan även av gester och mimik. Det var med andra ord inte enbart intressant att höra på vad man berättade utan också hur man gjorde det. Galit Hasan-Rokem berättade sedan den mycket intressanta historien om hur arton familjer 1969 vädjade till Sovjetunionens ledare för att få tillstånd att utvandra till Israel. Denna anhållan ledde så småningom, efter internationellt stöd, till att 30.000 judar från Georgien fick möjlighet att emigrera till Israel under 1970-talet. Galit har författat en bok med de georgiska judarnas ordspråk, som både är influerade av judisk tanketradition och lokal icke-judisk tradition. Ett av de georgisk-judiska ordspråken, som finns nedtecknat i boken, lyder: Den äldre är den yngres bro. Detta vackra ordspråk säger mycket om livets gång och om hur visdom och tradition metaforiskt kan överföras från en generation till nästa. Galit gav även flera exempel på spännande projekt som hon varit engagerad i. Ett handlade om att Jerusalems stad blivit inbjuden till en gigantisk folklorefestival sommaren 1993 på gräsmattan nedanför Capitolium i Washington DC. Till denna ständigt från år till år växande folklorefestival i Washington kom deltagare från alla världens hörn för att träffa sina numera amerikanska landsmän. Tillsammans satt man i etniska grupper och berättade historier ur folkdjupen samtidigt som man njöt av traditionell mat från respektive länder. Staden Jerusalem skulle på den kommande festivalen presenteras såväl ur ett israeliskt som ett palestinskt perspektiv. Efter ett långvarigt förberedelsearbete och många turer fram och tillbaka kunde man i Israel till slut enas om hur staden Jerusalem skulle presenteras i sitt historiska och samtida sammanhang. För att undvika politiska konsekvenser beslöts att Jerusalem på festivalen skulle delas i en arabisk och en israelisk del genom en symbolisk
6 Museibladet 4/2008 zig-zaglinje. Nu hade alla stora frågor lösts, allt låg så gott som allt klart och nu återstod endast några små detaljer att lösa. Då möttes plötsligt projektet av kalla handen från myndigheter och högre politiska kretsar. Det var svårt för de involverade att förstå vad som egentligen hade hänt och det blev nu omöjligt att genomföra planerna. Det var inte förrän senare alla inblandade skulle förstå varför. Oslo-processen, som inofficiellt hade påbörjats i augusti 1993, kom att avslutas med den berömda handskakningen mellan Israels president Yitzhak Rabin och palestiniernas ledare Yassir Arafat på Vita Husets gräsmatta i Washington DC i september 1993. Eftersom frågan om Jerusalems framtida status inte hade diskuterats, och än mindre lösts i förhandlingarna, passade det sig inte att presentera Jerusalem som en delad stad Författare På Museet den 12 oktober Att bemästra tillvaron med Regler Trots ett strålande höstväder hade många kommit till museet denna söndagseftermiddag när Sara Mannheimer samtalade med Peter Haas om sitt författarskap och läste ur sin debutbok Reglerna. Förutom skrivande arbetar hon även med glasproduktion och driver glashyttan Stockholm Heta Glas. Boken inleds med ett citat ur 2 Mos 23:19. Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk. Sedan följer tio regler som författaren ställt upp för sig själv och sitt skapande. De hänger ihop med de bud som Mose förde ned från berget. Även kvinnan som är bokens huvudperson har sitt eget berg, en central men diffus plats sammanlänkad med reglerna och deras plats i hennes liv. I boken berättas om kvinnans utveckling och hennes förhållande till reglerna. Kvinnan letar ständigt efter lyckan, kärleken och den äkta skapande kraften. För att uppnå detta lever hon efter reglerna för att kunna närma sig sitt mål: det fantastiska som kan genom en zig-zaglinje på en festival i Washington. Denna dramatiska episod ur en tillsynes oskyldig samverkskonferens mellan olika internationella folkloreinstitutioner, visar hur politiskt sprängkraftigt ämnesområdet folklivsforskning faktiskt är. Professor Galit Hasan-Rokem har varit en av initiativtagarna till att studier i folklore numera är ett etablerat ämne på universiteten i Israel. Med facit i hand kan man säga att man i Israel lärt sig av de misstag som begicks för sextio år sedan när det gällde upptagande av de olika invandrargruppernas folklivshistorier. Numera uppmuntras alla att odla sina kulturella särarter. komma att komma. Hon beskriver, med ett annorlunda, uttrycksfullt och poetiskt språk, sina försök att kontrollera och organisera sitt liv, motsatsparen kreativitet och ordning, ensamhet och gemenskap. Reglerna finns för att kvinnan skall vara beredd att skapa skapelsen levande och att vara beredd att ta emot det fantastiska som kan komma att komma om hon gör rätt och inte fel. Dessa tankar återkommer upprepade gånger trots att kvinnan själv inte kan svara på varifrån föreställningen om den levande skapelsen kommit. Även längtan är ett starkt motiv i boken. Författaren har svårt att släppa idén om att man ska drivas framåt mot något som ska bli bättre. Inspiration till boken fick Sara Mannheimer av att söka i sitt judiska påbrå och läsa Talmud, judendomens heliga skrift som innehåller tusenåriga levnadsregler och tolkningar. Ingången var att undersöka reglerna. - I Talmud fanns en detaljrikedom och Idag ingår det i den israeliska skolplanen att elever får intervjua sina moroch farföräldrar för att få veta mer om deras ursprung och traditioner som präglat dem i generationer innan deras familjer immigrerade till Israel. Tiotusentals folkloristiska berättelser, både i skrift och på film, finns arkiverade i Israel. Avslutningsvis beskrev Galit sin speciella forskning och arbete med att tolka bl a rabbinsk litteratur, ordspråk, Midrash och bilden av vandrande juden. Galit var en utmärkt föreläsare och vi alla som lyssnade på henne kände att vi blivit mycket berikade av hennes kunskap och hennes humoristiska sätt att presentera kvällen ämne. Yvonne Jacobsson ett förhållande till detaljer som jag kände igen hos mig själv och andra i min närhet. Talmudläsningen gav mig en språklig ton. Jag har alltid skrivit men aldrig gett ut en bok. Den här boken kom till intuitivt, kom rakt på, berättar hon. För närvarande deltar hon i Paideias utbildning för att söka kunskap, men även för att förstå judarnas förhållande till kunskap och text. Peter Haas avslutade denna filosofiska och tänkvärda afton med att läsa dikten Sång till oordningen av Peter Curman. I dikten hyllas oordningen som en kreativ kraft. Din skrivande hand är oordning men när bläcket stelnar är det ordning är en mening ur dikten. Personligen anser jag att Curman här fångat in essensen i skapandeprocessen. I skrivande stund nås jag av att Reglerna nominerats till Augustpriset. Vi önskar Sara Mannheimer varmt lycka till! Rut Milchner
Museibladet 4/2008 7 Investeringsverksamhet
8 Museibladet 4/2008 Israel 60 år På Museet den 23 september Översättningens betydelse - Att översätta en känsla intressant den samtida diskussionsafton hebreiska litteraturens underrepresentation på den svenska bokmarknaden så löd den långa titeln på kvällens paneldiskussion med FD, universitetslektordr Marion Helfer Wajngot och Mats Gellerfeldt, litteraturkritiker på SvD, där en representant från förläggarhåll borde ha funnits. Camilla Nagler, Wahlström & Widstrand, hade tyvärr förhinder, men hade ställt upp på en intervju som kvällens debattledare, Natalie Lantz, hade gjort. Camilla Nagler ansåg det viktigaste vara att översättaren behärskar svenskan helt och att lyhörd läsning av varje bok är viktig. Det är problematiskt att översättaren har en så central roll. Varför översätts mycket hebreisk litteratur från engelska och inte direkt från hebreiskan? Marion Helfer Wajngot, som översatt modern hebreisk litteratur från hebreiska till svenska, bl.a. romaner av Amos Oz, Yoram Kaniuk och Ahron Appelfeld, är nu sakkunnig granskare av översättningar. Hon menar att som översättare kan man få hjälp av författaren, som t.ex. Amos Oz, som är en så lärd person. Som översättare gäller fyra viktiga fakta, främst texten, sedan ta hänsyn till läsaren, så kommer förhållandet till svenskan och den fjärde punkten gäller att förhålla sig till originalspråket och dess kultur. Det gäller att avväga hänsyn till de båda språken! Mats Gellerfeldt kom med ett aktuellt citat av Esaias Tegnér: Vackra översättningar liksom vackra fruar, är inte alltid de trognaste. Man kan ha olika uppfattning om den upplevelse som läsaren skall ha. Där togs den moderna bibelöversättningen som exempel. Det gäller att skriva korrekt idiomatisk svenska som inte får verka översatt. Många svårigheter finns, t.ex. kulturella skillnader som tilltalsord. Engelskan har bara ett tilltalsord medan du och ni kan vara komplicerat i svenskan. Maträtter t.ex. kan ha sina namn ursprungligen på arabiska. Aktiv och passiv form, olika tempus som inte passar varandra. Slang är inte så lätt att översätta. Speciellt intressant var utredningen kring Sorgens skäggstubb. För att förstå det uttrycket måste man veta att en troende judisk man inte rakar sig de första 30 dagarna vid stor sorg. Under första veckan av sorgeperioden, under shivan, sitter man inte på stol och har inte skor på sig. Det gäller för översättaren att kunna förlita sig på hur mycket läsarna kan förstå. Idiomatiska uttryck finns på alla håll, som lyckans ost, fjärilar i magen, huvudet på skaft, det israeliska Egyptiskt mörker. Vi i Sverige har fått ett nytt sätt att uttrycka oss genom flyktingarnas sätt. De säger t.ex. fått ont i hjärtat när de känner sig deprimerade. Att översätta från engelska och ej direkt från hebreiska kan ibland vara nödvändigt. Vid dålig översättning märker man att översättaren inte riktigt hittat rytmen hos författaren. Faran för direktöversättning gäller främst snabböversättning. Speciellt problematiskt när det gäller slang. Publiken deltog flitigt i diskussionen och man enades om att det är viktigt att översättarens roll i Sverige blir mer framträdande. Mats Gellerfeldt tog i på skarpen: Jag blir förb..d när översättarens namn inte sätts ut! Sverige har en fin översättartradition för att vara ett så litet språkområde. Man måste dock tänka på att bokmarknaden inte kan vara hur idealistisk som helst. Den anglosaxiska dominansen är så stor och det är deckarna som säljer! De Fr v: Marion Helfer Wajngot, Natalie Lantz och Mats Gellerfelt Foto: Clas Jackert stora förlagen försöker ha en utgivning av smal litteratur i översättning. Men det kostar så mycket att översätta. En översättning från engelskan kan kosta 70-75.000 kronor. Morton Narrowe, överrabbin emeritus, gjorde ett intressant inlägg då han berättade att man i tidigare bibelöversättning talade om rena tänder, medan den nya bibelöversättningen talar om tomma magar. Olika språk kan också prägla olika sätt att tänka. En översättning förlorar alltid om översättaren inte är insatt i båda kulturerna. Olika spörsmål debatterades när publiken fick tillfälle ställa frågor till panelen. Den lustigaste frågan var nog Kan en dålig författare med jättebra översättare få Nobelpris? Alla var ense om att översättarens insats är synnerligen viktig och bör stimuleras. Ett av förslagen till stimulans var Stäng av TVn! Debatten leddes på ett både kunnigt och charmigt sätt av Natalie Lantz, som arbetar på kansliet och som Judiska Museet säkert kommer att ha stor glädje av i framtiden. Birgit Blideman
Museibladet 4/2008 9
10 Museibladet 4/2008 Israel 60 år På Museet den 21 september Fred och försoning Fredens oas, ett experiment i samlevnad var rubriken på ett föredrag jag höll på Museet i september. Sedan flera år är jag engagerad i en vänförening som stöder denna Fredens oas, på hebreiska/arabiska heter byn Neve Shalom/Wahat al Salam, där judar och palestinier lever tillsammans sedan 30 år. Från början fick man arrendera mark söder om klostret Latrun, beläget mellan Tel Aviv och Jerusalem. Senare har man köpt marken. Man delar på administrationen, redan tidigt startade man en skola där barnen lär sig både hebreiska och arabiska och senare har Fredsskolan tillkommit, som under 3-dagars seminarier samlar ungdomar, lärare, journalister och många andra till kurser i samlevnad. Följer man som åskådare dessa seminarier blir man imponerad av hur lärarna lyckas klara av alla de problem som uppstår under de tre dagarna. Och det är fantastiskt att se hur båda sidor förändrat attityd till varandra när de skiljs den tredje dagen. Hittills har ca 50.000 besökare deltagit i dessa kurser. Grundskolan är byns centrala verksamhet. Först var det byns egna barn som till största delen fyllde skolan, idag kommer barnen till 90% utifrån. Lärare från byn har senare varit med och startat ytterligare fyra tvåspråkiga skolor i Israel. Totalt rör det sig idag om ca 1.500 barn i grundskolan. Byns ursprungliga idé, att samla de tre religionerna, lever fortfarande i det multikulturella centret, som anordnar seminarier i livsåskådningsfrågor. Varför rubriken Fred och försoning? Jo, jag ser denna by som ett bra exempel på vad jag tror måste ske i en framtid om det ska bli fred i området. Det var också ord som Daniel Barenboim använde när han för någon månad sedan var här med den arabisk-judiska ungdomsorkestern. Båda sidor i konflikten lider och har lidit men man måste gå vidare, försonas. Låt politikerna ägna en timma åt det förflutna men sedan resten av tiden åt framtiden, var andemeningen i Barenboims budskap. Och det finns många fler exempel på organisationer i Israel som arbetar efter den målsättningen. Det var också det budskap jag ville förmedla till Museets publik. Vill ni veta mer, kanske stödja verksamheten, skriv till Peter Haas På Museet den 18 september Ung konst i Tel Aviv Israel 60 år Många konstintresserade hade kommit till museet när curator Sandra Weil, under ett av sina Sverigebesök, berättade om och visade bilder från den unga dynamiska konsten i Tel Aviv av idag. - Jag är mycket glad att bli inbjuden hit och att ni tar in Israel i museet, inledde hon. Själv har jag bott 12 år i Tel Aviv. Jag kom ner och började läsa konstprogrammet på Tel Aviv university. Och fastnade. Förutom konst arbetar jag med musik, dans, teater, film, litteratur och mode, och detta ihop med konsten gör Tel Aviv till en mycket dynamisk plats. Det är en stad med spontanitet, en stad som förändras väldigt snabbt. - Det som gör konsten i staden så spännande är att den utforskar identiteter, konsten föds genom möten mellan judar från hela världen. Men Tel Aviv är också en plats för arabiska israeler, icke judar och gästarbetare, fortsatte hon. Tel Aviv har idag 450.000 invånare. Staden byggdes av immigranter från Europa och den skapades som ett center för kulturell liberalism. Redan på 20-talet öppnades gallerier och 1936 öppnades det första museet. Gallerierna är en viktig del av Tel Avivs konstliv där internationella konstnärer visas och israeliska gallerier syns ofta på de stora konstmässorna. Bezalel Academy grundades 1902 i Wien på den tredje Zionist kongressen av Bezalel Shatz, konstnär och intellektuell. 1906 öppnades Bezalel i Tel Aviv med målet att skapa en egen stil - judiska traditioner skulle kombineras med traditioner från Mellanöstern. - Bezalel-Master of Fine Art Program är idag en betydelsefull plats för den unga konstscenen i Tel Aviv, berättade
Museibladet 4/2008 Weil. Dit kommer konstnärer från hela världen och håller föreläsningar och dessa är öppna för allmänheten. - Ett exempel på kultur i Tel Aviv är the Street sign project som startade 2002, fortsatte hon. Syftet var att skapa en effekt på det urbana landskapet. Runt om i stan fanns det plötsligt olika motiv på gatuskyltarna. Ingen visste vem som hade gjort det. Skyltarna syntes inte på dagen utan bara när det blev mörkt på kvällen. De kom att bli mötesplatser och hjälpte människor att navigera genom staden. Ett annat exempel är projekt Hess 8 som innebär att konstnärer får bo i hus i den centrala delen av staden innan husen ska renoveras. De kan där göra utställningar i den lägenhet de bor i. Under de senaste åren har den israeliska konsten fått mycket uppmärksamhet och unga konstnärer är del av den internationella konstscenen. Många konstnärer finns representerade på de stora konstakademierna Columbia university, Yale, Chicago, Cal Arts (LA), Europa, Holland, Tyskland-Berlin. En av Israels mest kända konstnärer utanför landet som arbetar med gallerier både i New York och Paris är Adi Nes. Hans mest visade verk är baserat på Leonardo da Vincis Nattvarden. Verket är en del av en serie som han gjorde under åren 1994-2000 med Soldater som tema. I fokus är identitet, vad det betyder att vara israel och hur maskulinitet definieras. Tel Aviv från Jaffa Sigalit Landau är den andra stora namnet, och hon har just haft en utställning på MOMA i New York och en i Berlin. - Konstnärerna handskas med universella frågor, menade Weil. Genom att leva i ett så komplext område, med vardagliga moraliska dilemman och ett intensivt liv hittar de en frizon som en plats för reflektion. De observerar och reflekterar. De skapar sin egen verklighet och bygger upp personliga världar. Konstnären David Adikas föräldrar är från Marocko och han är första generationen född i Israel. - Han har vuxit upp med föräldrarnas minnen, flykt eller kanske längtan till en plats som han själv aldrig sett, kommenterade Weil. Denna värld är en fantasivärld och kan bli en del av hans konstnärliga skapande. 11 I Uri Nirs verk Lost Herbs kan man uppfatta något av det som man möter i åtskilliga av de unga konstnärernas verk, något som inte direkt relaterar till det som händer omkring dem utan om icke-platsen, bortom här och nu. Platsen efter förödelsen. Yanai Toisters bilder är tagna i Jordandalen och sedan bearbetade i dator. De är lokala men relaterar till amerikanska västkustens konstnärer till exempel Ed Ruscha eller John Baldessari. Landskapet blir en icke-plats genom att konstnären tar bort färgen. Anna Yam, född i Ryssland, är ännu en av de unga framstående konstnärerna. Fresh paint, den första konstmässan i Israel som var en ungkonstmässa ägde rum i februari 2008 och blev en stor framgång. Där ställde 70 utställare ut, det kom 14.000 besökare på 4 dagar och 400 verk såldes till 200 personer, avslutade Weil. Efter detta intressanta, lärorika och engagerande föredrag var det ingen i publiken som tvekade om de israeliska konstnärernas betydelse för samtidskonsten. Israelisk konst är nyskapande stark, dynamisk och kraftfull. De senaste tio åren har den blivit universell. Jag förstår att Sandra Weil har ett mycket fascinerande arbete. Rut Milchner DET NATURLIGA SÄTTET ATT ISOLERA www.eurokork.se www.eurotak.se www.takanalys.se
12 Museibladet 4/2008
Museibladet 4/2008 1968 På Museet den 16 september Judiska samfundet i Polen före mars 1968 Hur såg det judiska samfundet i Polen ut före de dramatiska händelserna i mars 1968 som resulterade i att majoriteten av Polens judar tvangs att lämna sitt land? Den frågan sökte sociologen Jaff Schatz ge svaret på i ett intressant föredrag. Under början av 1960-talet tycktes framtiden för den judiska gruppen i Polen relativt stabil. Den judiska sektorn hade ett väl fungerande kooperativ samt tidningar, bokförlag och skolor. I judiska skolor undervisades förutom i allmänna ämnen både i jiddisch och judisk historia. Många judiska aktivister var övertygade om att kommunistpartiet var en garant för den judiska sektorns stabilitet och fortlevnad. De flesta var helt oförberedda på det nederlag som skulle drabba dem med full kraft vid decenniets slut. 13 Marshändelserna 1968 resulterade i ett gigantiskt fördrivningstryck. Den äldre generationen var då mellan 45 och 60 år. Hela deras värld gick till spillo. Omgivna av en massiv officiell fientlighet såg majoriteten av dem emigration som den enda möjliga utvägen. Den emigration som kulminerade 1968-69 innebar att ca 20.000 judiska flyktingar därmed lämnade Polen. Ca 3.500 av dem kom till Sverige. Polens 1000-åriga judiska historia var till ända. Lennart Wolff Majoriteten av Polens judar dödades under Förintelsen. I juli 1946 fanns ca 245.000 judar i Polen. Efter följande decenniers emigration bl a till Israel, p g a pogromer i Polen, återstod i mitten av 1960-talet endast 25-30.000 judar. Den judiska gruppen skilde sig från samhället i övrigt i flera viktiga avseenden: en majoritet av dem var partimedlemmar; så gott som alla bodde i stora eller medelstora städer; deras formella utbildningsnivå var högre än genomsnittet; de var ofta aktiva inom kultur, forskning eller undervisning; de hade alla någon grad av judisk identitet. 1968 På Museet den 9 september Judarna och vänstern Jag åhörde en något nattstånden diskussion om judarna och vänstern -ledd av den evigt tålmodige John Gradowski. Deltagare i samtalet var Yael Feiler, israeliska, i Sverige sedan 25 år, teatervetare, Stefan Böhm, regissör och skådespelare och Håkan Blomqvist ansvarig utgivare för Internationalen - den trotskistiska veckotidningen. Således tre deltagare som var och en på sitt sätt tillhör eller tillhört den politiska vänstern. Håkan Blomqvist fick inleda och berättade om hur judar under 1800-talet i vissa kretsar förknippats med radikalism, exempel Socialistisches Bund - tusentals engagerade judar bar upp denna rörelse. Stefan Böhms berättelse skilde sig en del från Blomqvists. Stefans pappa och farfar, som hade varit aktiva socialdemokrater, kom från Österrike, ett land präglat av extrem antisemitism. Radikala judar sökte jämlikhet, demokrati och rättvisa och sökte sig till vänstern och kommunismen för att åstadkomma detta.
14 Museibladet 4/2008 Yael Feilers bakgrund som israeliska blev åter annorlunda. Den nya staten ville skapa en ny människa, en arbetande människa. Fysiskt arbete hyllades i den nya staten. De israeliska affischerna kom att likna Sovjetstatens. Man romantiserade det kroppsliga arbetet framför allt annat. När vänsterrörelsen ebbade ut kändes det för henne som ett naturligt steg att bli feminist istället. Familjen hade kämpat för demokrati och rättvisa och Yael hade själv fått försvara mobbade klasskamrater i skolan. Stefan berättade vidare om en uppväxt i vänstern, SSU bland annat. Socialismen bjöd på en möjlighet. Scenskolan på 60-talet fungerade som en plantskola för socialistiska idéer. Dock fick han avsmak för politik, hans auktoritetstro fick sig en törn, han upplevde att Palme svek, att regeringen svek arbetarklassen. Stefan kom även fortsättningsvis att engagera sig för utsatta grupper - det blev hans arv från socialismen. Yael beskrev betydelsen av kibbutzidén. Men radikalpacifismen låg inte långt borta, hon vägrade bära uniform. Vänstern blev för henne ett sätt att förstå världen. Håkan hade bevittnat att antisemitismen slog rot i vänsterrörelsen på ett tidigt stadium. Judarna kom att beskyllas för allt som man själv tyckte illa om. Judarna beskylldes för kapitalism av vänstern och för kommunism av högern. Nationalsocialismen ansåg att bolsjevik-rörelsen var en judisk rörelse... Så fortsatte samtalet mellan de tre efter i stort sätt samma spår... Knappast en debatt utan snarare ett samtal som på något sätt förlorat sin aktualitet 40 år efter 1968. Bo Hyttner På Museet Vad som kan hända vid en guidning av en skolklass Till museet kommer ofta skolklasser, som vill ha en genomgång av Förintelsen. Då visar jag först vår egen multimediafilm, varefter jag kommenterar filmen och svarar på frågor från ungdomarna. Vid dessa tillfällen får jag alltid frågan, vad som hände mig under kriget här i Sverige. Då brukar jag berätta följande upplevelse. Jag började skolan en månad före krigsutbrottet i en skola på söder i Stockholm. Skolstarten var annorlunda på min tid. Vi satt alla barn och mammor i den stora aulan i skolan. Rektorn stod där framme med en lärare och ropade upp de barn, som skulle gå just i den klassen. Jag stod alltså där framme med min mamma. En stund senare blev en flicka uppropad. Hon hette Sonja. Hennes mamma reste sig då upp och utropade: Mitt barn skall inte gå i samma klass som den där judeungen. Vi gick i samma klass i 4 år. Vi hade en underbar fröken. Men jag blev aldrig inbjuden på något barnkalas och hade ingen att leka eller umgås med. För någon vecka sedan hade jag åter en sådan genomgång på museet och hade svarat på frågan och berättat min upplevelse. När vi var färdiga och jag frågade, om det fanns fler frågor, sa en flicka, att hon ville tala med mig ensam. Det fick hon givetvis gärna göra. Hon berättade då för mig, att den här flickan Sonja var hennes gammelmormor. Mormor Sonja har ofta berättat för sitt barnbarnsbarn, att hon inte fick leka med judeflickan. Det fick inte klasskamraterna heller. Ida berättade vidare, att Sonja (gammelmormor) vid ett tillfälle skulle ha barnkalas. Hennes mamma hade skrivit inbjudningskort till alla barnen men givetvis inte till mig. Mamman skulle inte vara hemma på kalaset. Sonja tillverkade då ett eget inbjudningskort att överlämna till mig. Hon ville så gärna, att jag skulle få vara med. Sonjas mamma upptäckte försöket och såg till, att jag inte fick kortet och inte kom på kalaset. Ida och jag kramade om varandra och vi grät båda. Jag skrev hastigt några rader till gammelmormor, som Ida skulle lämna över. Häromdagen ringde jag till läraren och talade om, var jag finns, om Ida eller Sonja skulle vilja ta kontakt. Jag har velat berätta denna underbara upplevelse för Sonjas skull. När hon var nio eller tio år gammal, hade hon mod och civilkurage att gå emot sin egen mamma, då hon inte delade hennes uppfattning om den här judeungen. Just mod att stå för sin egen uppfattning är en egenskap, som jag så gärna vill att dagens ungdomar skall ta till sig. Om vi visar civilkurage i svåra situationer, kan världen kanske så småningom bli bättre. Anna Kaufmann
Museibladet 4/2008 15 Vår gravstensutställning finns vid Skogskyrkogårdens T-banestation, Sockenvägen 475, 122 33 Enskede Telefon 08-930701, fax 08-930703, www.grf.se? Daniel Rock www.europeiskaforsakringsmaklarna.se www.utlandssvensk.net Stockholm: Nybrogatan 15 Telefon 08 5458 1990 Genève: Route de St-Cergue 27 CH-1295 Tannay Telefon 0041 22 776 70 10
16 Museibladet 4/2008 Glad Channuka, God Jul och Gott Nytt År önskas alla Vänföreningens medlemmar På Museet den 16 september Judiska samfundet i Polen före mars 1968 Yvonne Jacobsson och Jaff Schatz talar engagerat om händelserna i Polen 1968 Evenemangsbilder Foto: Clas Jackert På Museet den 23 september Översättningens betydelse - intressant diskussionsafton Natalie Lantz tackar kvällens panel Ulf Hirsch, styrelseledamot i Judiska Museets stiftelse, kommenterar Mats Gellerfelts inlägg
Museibladet 4/2008 Invigningen av År 2058 den 26 oktober 17 Yvonne Jacobsson hälsar Michael Sohlman med sällskap välkomna Foto: Clas Jackert Ricki Neuman talar vid invigningen Rob Waring spelar vibrafon Kennet Johansson inviger utställningen Efter ceremonin bekantade sig gästerna med utställningen STÖD JUDISKA MUSEET I samband med högtidsdagar köp ett CHAJ-diplom i stället för blommor För information och köp kontakta Museet telefon 08-31 01 43, fax: 08-31 84 04, e-post: info@judiska-museet.a.se eller besök Museet på Hälsingegatan 2 CHAJ = LIV och TALET (18 lyckotal) CHAJ-diplom måste beställas minst en dag i förväg
18 Museibladet 4/2008 SKAPANDE RESURSER K-Å WESTERLUND BYGGNADS AB Tunnlandsvägen 16, Bromma. Box 9. 161 26 Bromma. Tel: 08-80 80 98. Fax: 08-704 85 90
Museibladet 4/2008 Redaktörens funderingar......om nytt år och ny utställning 19 Mitt nyårsfirande blev inte mycket till firande. På onsdagen opererades mitt knä och det är inte klokt vad mycket som måste göras innan, som man måste se till för att allt ska fungera efteråt. Nu gick allting bra och medan jag låg och väntade på att bedövningen skulle börja verka så läste jag bönboken för Nyårsfesten, vilket resulterade i att jag fick förklara för sköterskorna och även läkaren detta konstiga med att vara jude och varför vi firar nyår och varför vi gör det den här tiden på året. Förresten kom jag just att tänka på en arbetskamrat från en tidigare arbetsplats som när hon fick veta att nyårsfesten varade i två dygn undrade: När dricker man då champagnen?. Det som var mindre bra var innehållet i den godispåse jag fick med mig hem från sjukhuset. Den innehöll värktabletter som jag skulle ta första dygnet. Nu hade jag i och för sig inte speciellt ont men det trodde jag berodde på att jag tog medicinen, men jag märkte ingen skillnad från när jag tog den tills jag tog nästa och då borde den första ha slutat verka. När de tabletterna var slut övergick jag till mina vanliga Ipren och efter tjugo minuter hade jag inte ett dugg ont. Den enda behållningen av de medföljande tabletterna var en mängd konstiga drömmar, inte otäcka, bara löjliga. Bland annat hade jag en mycket intressant dröm om Stockholms Judiska Församlings förre kantor Idy Bornstein. Drömmen var som ett TV-program med en fyrkantig bild och Idy satt i en fåtölj och berättade ingående hur det hade varit i Församlingen från 30-talet och framåt. Drömmen var mycket verklighetstrogen, fast jag vet att den inte var verklig men hade den varit verklig skulle jag ha spelat in programmet så att andra hade kunnat se det. Nu har jag redan skrivit så här mycket och inte nämnt varken väder eller släkt. Vädret kan vi inte göra så mycket åt, det är som det är. Släktingar kan man inte heller göra så mycket åt, är man släkt så är man. Dock kan man göra ganska mycket med släktingar. Vi hade släktfest i mitten av oktober, vi som är ättlingar till Fabian Philip och hans syskon, alltså egentligen ättlingarna till deras föräldrar. I mitten på 70-talet var jag med i styrelsen i en förening där det fanns en kille som jag misstänkte var släkt med mig. Min mamma var inte helt säker och jag lät det hela bero. När vi för två och ett halvt år sedan startade den här släktföreningen visade det sig att vi var släkt och han finns på en av Fabian Philips bröders grenar. Jag finns på min grens åttonde släktled och han på hans grens sjunde, världen är allt bra liten. Tillbaka till framtiden och nutiden, vi har gjort ett hopp på nittio år från förra utställningen till den nya. Vår nya utställning: År 2058 varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? är lika spännande som jag trodde att den skulle vara. Jag hade lite funderingar redan i förra numret av Museibladet och nu behöver jag inte fundera längre, bara be er alla att komma till Museet och se den. Den är ju gjord för oss, judar och de som är intresserade av det judiska och naturligtvis alla andra. Det finns mycket tänkvärt i utställningen för alla människor. Hur kommer samhället att se ut? Nu tänker jag inte på bilar som flyger eller andra futuristiska saker utan hur vi människor tänker och handlar om 50 år. Vi har ibland litet problem i samband med våra programkvällar på Museet, nämligen att för många personer vill komma och lyssna. Vi tycker det är jättekul att vi är populära, men det finns en baksida på det också. Vi vill ju att ni ska anmäla er och det gör nästan alla. Däremot hör inte alla av sig om de inte kan komma den kvällen de har meddelat att de kommer, vilket gör att om det är fullsatt måste vi säga nej till personer som kanske ändå skulle ha kunnat komma in p g a att alla anmälda inte kommer. Det är besvärligt för oss och väldigt tråkigt för dem som inte lyckades att få en plats. Snälla ni som får förhinder, meddela oss detta så att vi kan glädja någon annan. Nu är det snart slut på det världsliga året med alla lediga dagar och alla vackra belysningar, det kan man väl få tycka är trevligt oavsett vilken religion man har. Därför önskar jag er alla en Glad Chanukka, en God Jul och ett Gott Nytt År och en Trevlig Trettonhelg. Annika Ehnwall Vänföreningens årsmöte äger rum den 22 mars
20 Museibladet 4/2008 År 2058 På Museet den 2 november Kommer det att finnas judar i Sverige år 2058? Det är temat för Judiska Museets nya utställning. Det var också ämnet för den paneldebatt som museet anordnade söndagen den 2 november. Att ämnet är angeläget bevisades av det stora publikintresset. Drygt 90 personer hade kommit för att diskutera frågan med en panel bestående av Lars Dencik, Peter Lebenswerd och Marina Burstein med Ricki Neuman som moderator. Diskussionen blev livlig och allas gemensamma önskan var helt säkert att det ska fi nnas judar och en stark och aktiv judisk församling i Stockholm även om 50 år. Jerusalem, if I forget you, Fire not gonna come from my tongue. Jerusalem, if I forget you, Let my right hand forget what it s supposed to do. Marina Burstein (längst t h) spelade upp den israeliske reggae-artisten Matisyahus sång som ska påminna oss om psalm 137 i Psaltaren, om exilens villkor och om judarnas återvändande från fångenskapen i Babylon. Lars Dencik (längst t v) Antisemitismen, Förintelsen, Israel har verkat som sammanhållande krafter i judendomen. Judiskt liv ska baseras på en positiv vilja att vara jude att vara del av en tanketradition, en livshållning som fördjupar och berikar livet. Att vara jude är att göra judiska saker how do you jew?. Peter Lebenswerd (längst t v på bilden) Diasporan är viktig så länge den behövs. Det kommer en tid då den spelat ut sin roll. Just nu fi nns en stark rörelse bland unga judar runt om i världen att söka sig tillbaka till Israel. Två gånger i historien har situationen liknat denna - när vi tågade ut från träldomen i Egypten och när vi återvände från fångenskapen i Babylon. Bildtexter: Lennart Wolff Foto: Clas Jackert Maynard Gerber (i mitten) Vid fl era brit mila som jag utfört i synnerhet inom blandade äktenskap (fadern jude och modern icke-jude) har fadern förklarat att han nu gjort sitt för sonens judiska uppfostran och att sonen därefter får välja själv. Det saknas ett engagemang (för det judiska folket) som är större än du själv.