Statsrådsberedningen Stockholm 2008-03-25 Remissyttrande ang Promemoria DS2007:48

Statsrådsberedningen Stockholm 2008-03-25 Remissyttrande ang Promemoria DS2007:48 Attac Sverige Tegelviksgatan 40 116 41 Stockholm Inledning Attac är en organisation som ser som sin uppgift att kritisera den nuvarande inriktningen på globaliseringen och att komma med konkreta förslag på hur man kan utvidga globaliseringen till fler områden än bara den ekonomiska och hur man kan göra den rådande ekonomiska globaliseringen mer rättvis. Vi är en del av den världsomspännande globala rättviserörelsen som arbetar för deltagande demokrati, för demokratiska institutioner och för samarbete i såväl Europa som globalt. Det är inom ett sådant ramverk som vår agenda för ekonomisk och social rättvisa, jämställdhet mellan könen och miljömässig hållbarhet kan främjas och uttryckas. Det är också utifrån det ramverket som vi granskar den Europeiska Unionen och dess fördrag. Våra ställningstaganden kring det liggande Lissabonfördraget utgår alltså inte från något ställningstagande kring om vi är för eller mot EU. Attac verkar för fördjupad rättvisa och demokrati globalt, regionalt och lokalt. Det som är intressant för oss är processen bakom konstitutionsförslaget, innehållet i förslaget och konstitutionsförslagets möjligheter att i praktiken bidra till ett rättvisare och mer demokratiskt Europa och i förlängningen en rättvisare värld. I bifogad skrivelse avlägger Attac Sverige härmed sitt remissyttrande angående promemoria Lissabonfördraget (DS2007:48). Vår remiss är uppdelad i tre delar, en som till att börja med kommenterar processen bakom upprättandet av fördraget, en del som kommenterar själva innehållet i fördraget och en som avslutningsvis kommenterar ratificeringsprocessen. Alla hänvisningar i texten härrör från den konsoliderade (och mer lättlästa) versionen av Lissabonfördraget i pocketformat, utgiven av SNS förlag, Sieps och Regeringskansliet. Attac Sveriges Gemensamma Arbetsgrupp

I. Processen bakom upprättandet av Lissabonfördraget Få politiker och analytiker hade kunnat förutspå att EU:s konstitutionella fördrag (härefter kallat KF) skulle röstas ned i de folkomröstningar som företogs i Frankrike och Nederländerna, två av EU:s grundarländer och med en befolkning som i sin grundinställning är positiv till EU. Bakom folkomröstningarna och dess utslag låg ett idogt politiskt upplysningsarbete från en rad frivilligorganisationer och andra aktörer. Som en i raden av dessa organisationer tar Attac på sig en del av ansvaret för att folkomröstningarna fick det utfall som de fick. Som en del i detta ansvar såg sig Attac nödgade att försöka sätta sig ned och formulera hur man ville att processen skulle fortsätta från en punkt där KF blivit nedröstat och i praktiken stoppad. Redan under 2005, samma år som folkomröstningarna ägde rum började företrädare för nationella Attac-organisationer runtom i Europa att träffas och utforma en plan för en fortsatt process, sedermera kallad en plan ABC för Europa. Under oräkneliga möten, telefonkonferenser, seminarier och öppna möten har så Attac-organisationer från 16 olika europeiska länder enats om ett dokument för ett framtida Europa ( Plan ABC för Europa eller 10 principer för ett demokratiskt fördrag ) som skrevs under den 11 mars 2007 av bl.a. Attac Sverige. De som lämnat synpunkter är således inte bara Attac-medlemmar utan även andra deltagare på våra öppna möten, seminarier och föreläsningar. Många av synpunkterna i detta remissyttrande kommer att utgå från detta principdokument som finns i sin helhet, översatt till svenska, att läsa på Attac Sveriges hemsida (se under avdelningen Kampanjer på www.attac.se ). Attacs eftertänksamhet efter folkomröstningarna ha tyvärr inte haft samma motsvarighet hos politikerna inom EU. För hur ska man annars tolka den tystnad som följde i folkomröstningarnas spår och det faktum att man nu förvägrar folken i de europeiska länderna att säga sitt genom folkomröstningar (se sista delen nedan)? Vi är starkt kritiska till att man först möter folkets nej med tystnad för att sedan ändra marginellt i fördragets innehåll, lägga fram det på nytt men med skillnaden att man inte tillåter några folkomröstningar denna gång. Och dessutom utan att ha tagit till sig av de kritiska röster som finns i olika organisationer och nätverk runt om i Europa. Processen bakom fördraget har således klara demokratiska brister och saknar den nödvändiga legitimitet som behövs för att kunna ratificera den i nuvarande skick. Attac föreslår istället en process där en direktvald församling, vald av alla medborgare i alla länder inom EU (med jämn ålders- och könsfördelning och från alla samhällsskikt), skall få i uppdrag att i samarbete med de nationella regeringarna utarbeta ett förslag till ett nytt fördrag. Detta framarbetade förslag skulle man sedan folkomrösta om i varje medlemsland. Det skulle per automatik ge ökad legitimitet och status för ett kommande nytt fördrag. 2

II. Innehållet i Lissabonfördraget Fördraget om Europeiska Unionen I stort är de allmänna bestämmelserna bra och anger att målet med EU är social rättvisa, fred och folkens välfärd. Det är formuleringar som Attac stödjer. Men det finns dock saker som redan i samma del talar mot de inledande målen om fred, rättvisa och välfärd. Ett hittar man under avdelning V i kapitel 2, avsnitt 2 Bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, Artikel 42, punkt 3, andra stycket: Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Detta leder tankarna till och kan lätt bli en ursäkt för ökad upprustning och står i bjärt kontrast till EU:s strävan om fred och nedrustning. Eftersom många länder inom EU, oavsett skrivelse i EU-fördragen, kommer att förbättra sin militära kapacitet ändå är en dylik skrivelse onödig, kontraproduktiv och borde ersättas med formuleringar som förordar en gradvis nedrustning. Små och resurssvaga EU-länder ska inte tvingas att satsa budgetpengar på militära medel. Dessutom måste EU:s oberoende från försvarsalliansen NATO tydliggöras och stärkas i fördraget. En fråga vi skulle vilja ställa till regeringen är hur de ser att Sveriges alliansfrihet rimmar med en gemensam försvarsallians inom EU, vilket nuvarande fördragstext förordar. Se artikel 42, punkt 2 om utformandet av ett gemensamt försvar. Attac önskar att nyssnämnda mening ( Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. ) stryks från fördragstexten och/eller att Sverige gör gällande ett undantag från artikel 42, punkt 2 och 3, med hänvisning till vår alliansfrihet. Ett annat område som enligt vår åsikt går stick i stäv med de grundläggande målen är det om deltagande demokrati. Under avdelning II, artikel 11, punkt 1 står det följande: Institutionerna ska på lämpligt sätt ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden. En mycket bra skrivelse som dock motsägs av att det först och främst är kommissionen som ensamt har företräde att komma med lagförslag. Europaparlamentet, som är det folkvalda organet inom EU, kan i dagsläget varken lagstifta eller skapa en budget, något som vi från Attac ser som ett demokratiskt underskott. Kommissionens monopol på att föreslå lagar måste avskaffas och möjligheten att ta initiativ till nya lagar måste vara öppen för alla EU:s institutioner och medborgare. Attac önskar också att man konkretiserar ambitionen om deltagande demokrati så som den lyder i artikel 11. Det skulle kunna göras med en förstärkning av punkt 4. Vi vill göra det bindande att institutionerna tar upp ett lagförslag eller annat initiativ som stöds av en 3

procentandel av befolkningen i ett antal länder. Som det står nu är det bara en uppmaning till kommissionen ifall man kan få ihop en miljon personer som stöder ett förslag. Det är ett steg i rätt riktning men Attac vill ta det ett steg till. Ett annat tillägg är att vi vill att det ska vara obligatoriskt att innan ett lagförslag röstas igenom så ska sociala rörelser, ideella organisationer och NGO:s som är verksamma inom samma område som lagförslaget avser tillfrågas och uppmanas att inkomma med synpunkter till EU. Eventuellt skulle en sådan skrivelse också passa in under Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt, Avdelning II, artikel 15. Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt Andra delen Icke-diskriminering och unionsmedborgarskap Under avdelning 2 om Icke-diskriminering och unionsmedborgarskap står det i artikel 20 om att ett unionsmedborgarskap införs och ska komplettera det nationella medborgarskapet. Attac skulle vilja att detta medborgarskap också utgör ett komplement till de som idag saknar ett nationellt medborgarskap men som trots det bor, arbetar och uppehåller sig inom EU:s gränser. Unionens rättigheter ska gälla även för dessa människor precis som för vilken annan EU-medborgare som helst, även om de för tillfället saknar ett nationellt medborgarskap. Om en sådan skrivelse inte finns skulle det i princip vara så att i händelse av en stats upplösning blir de medborgare som där bor, arbetar och uppehåller sig i ett slag statslösa och därmed rättslösa. I alla fall så länge de ännu inte fått ett nytt medborgarskap i ett annat land. Tredje delen Unionens politik och inre åtgärder Under avdelning II, kapitel 1 Tullunion, artikel 32 d), står det: nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i medlemsstaternas ekonomier och av att trygga en rationell utveckling av produktionen och en ökning av konsumtionen inom unionen. Attac motsätter sig en sådan skrivelse och vill helst stryka formuleringen helt. Åtminstone bör den ändras till att syfta på att sträva efter att öka köpkraften bland unionens medborgare. Alternativt tillägga att konsumtionen måste vara miljömässigt hållbar eller stå i proportion till den miljöpåverkan som konsumtionen kan tänkas ha. Under avdelning IV, kapitel 1 Arbetstagare, artikel 45 står det i punkt 2 att: all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övrig arbets- och anställningsvillkor. Detta är ett kraftfullt ställningstagande som Attac stödjer. Men med anledning av Waxholmsmålet, så ingjuter formuleringen vissa tveksamheter hur EU-domstolen kommer att tolka innebörden av diskriminering. För oss är det självklart att det inom exempelvis Sveriges gränser är svensk lag som gäller, lika naturligt är det att det är svenska kollektivavtal som då också gäller inom Sveriges territorium, inte andra länders lagar eller 4

kollektivavtal. Att vissa arbetstagare inte skulle behöva följa svenska kollektivavtal är diskriminering enligt vårt sätt att se på saken då man kan kringgå landets framförhandlade kollektivavtal och mångåriga löneförhandlingar. Eftersom det råder vissa tveksamheter kring den svenska arbetsmarknadsmodellens förhållande till EU:s regler så föreslår vi att Sverige gör ett undantag gällande detta med en skrivelse som säkrar konflikträtten enligt Lex Britannia. Den fria rörligheten och etableringen av tjänster får inte stå över skyddet och antidiskrimineringsskyddet för arbetstagare. Under avdelning IV, kapitel 3 och 4, står också att det ska råda fri rörlighet för kapital inom unionens gränser. Fri rörlighet för kapital är inget vi motsätter oss till så länge det inte samtidigt hindrar en social rättvisa och inte äventyrar stabilitet på finansmarknaden. Men i artikel 63 i början av kapitel 4 står det också att: alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna Samma sak gäller för betalningar. Attac driver ju sedan starten kravet på en Tobinskatt i syfte att skapa stabilitet på finansmarknaden och samtidigt ge en avkastning till att användas i fattigdomsbekämpningssyfte. Vår undran är om en sådan skatt skulle strida mot den fria rörligheten? Enligt vårt sätt att se på saken är så inte fallet, men EU-domstolen kanske skulle tycka annorlunda. Därför anser Attac att fri rörlighet för kapital, tjänster och varor ska vara ett mål så länge som det inte strider mot stabilitet på finansmarknaden eller mot social rättvisa, folkens välfärd eller en ekologisk hållbar utveckling. Under avdelning VII, kapitel 1 om konkurrensregler, artikel 106 om offentliga företag och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse vill Attac än mer stärka de nationella medlemsstaternas självständiga roll i upprättandet och drivandet av sådana. Europeisk lag, till exempel konkurrenslagar, får ej underminera medlemsstaternas rätt att definiera, organisera och finansiera allmänna nyttigheter, till exempel vattenförsörjning, hälsovård, utbildning eller kollektivtrafik. Tvärtom måste tillhandahållandet och förbättrandet av allmänna nyttigheter vara ett viktigt mål även för EU. Under avdelning VII, kapitel 2, artikel 113 står det om en harmonisering av skatter och avgifter i syfte att undvika snedvridning av konkurrensen. För det första ska medlemsstaternas inbördes förhållande bygga på samarbete och solidaritet, inte konkurrens. Konkurrens råder på en marknad och alla unionens områden är inte en del av marknaden. Det är viktigt att framhålla. För det andra bör en harmonisering av skatter alltid bygga på principen att EU ska lägga ett skattegolv och inte ett skattetak, harmonisering av skatter, om det nu överhuvudtaget ska finnas, ska ske uppåt aldrig nedåt. I övrigt bör det stå något om att EU:s medlemsstater förbinder sig att motverka skattesmitning, skattedumpning och annan skattekonkurrens mellan länderna. Avdelning VIII, Ekonomisk och monetär politik. Attac tycker inte att man ska fastslå en särskild ekonomisk inriktning eller en viss modell eller princip för ekonomin utan ekonomin måste vara underkastad en demokratisk process. Därför vore det önskvärt att stryka skrivelser om att unionen ska sträva efter principen om en öppen marknadsekonomi och fri konkurrens. Det hindrar inte EU eller EU:s medlemsstater att ändå ha en sådan ekonomisk inriktning, vilket de också redan har, men sådana skrivelser hör inte hemma i ett konstitutionellt fördrag. Istället bör EU tillåta alternativa ekonomiska modeller varhelst 5

och närhelst de uppstår inom unionen och se dessa som utslag av en demokratisk vilja om de kommit till på ett demokratiskt vederbörigt sätt. Under avdelning VIII, kapitel 2, om Europeiska Centralbanken (ECB). I likhet med att ekonomin i sin helhet måste vara underkastad demokratiska processer så gäller det även ECB. ECB måste bli demokratiskt kontrollerad och huvudsyftet med dess monetära politik bör inte vara prisstabilitet och inflationsbekämpning utan ekonomisk rättvisa, full sysselsättning och social säkerhet för alla europeiska medborgare. Men om prisstabilitet och inflationsbekämpning går i linje med ovan nämnda principer är de helt klart välkomna, de bör dock ses som medel till ovan nämnda principer och inte mål i sig. Avdelning X, Socialpolitik. Som tidigare angivits är vi tveksamma till om ett fördrag överhuvudtaget ska beröra ett ämne som medlemsstaternas socialpolitik. Men om den ska göra det så är det viktigt att fördragstexten respekterar medlemsstaternas olikheter och att EU återigen bör lägga ett golv som tillåter enskilda länder att gå längre men inte lägre. Det gäller framför allt skrivelserna om lön, ledighet och all övrig socialt skydd och arbetarskydd (artikel 156, 157 och 158). Vad gäller samtal, samråd och avtal mellan arbetsmarknadens parter (artikel 152, 154 och 155) så hänvisar vi till vad vi skrivit om det ovan, Under avdelning IV, kapitel 1 Arbetstagare, artikel 45. Avdelning XX Miljö. Attac gillar formuleringarna om unionens arbete för en bättre miljö och ett ekologiskt hållbart samhälle en god miljö, globalt som lokalt, utgör grunden för att samhällen och marknader ska fungera. Därför är det viktigt att framhålla att unionens miljöpolitik måste vara överordnad fri konkurrens, prisstabilitet och kortsiktig profit. Likaså bör miljöpolitiken också vara vägledande för energi-, transport- och jordbrukspolitiken inom unionen. Femte delen Unionens yttre åtgärder Under avdelning II, artikel 206, bör målet för den internationella handeln inte vara avveckling av restriktioner eller sänkning av tullmurarna utan bör istället vara samma mål som präglar unionens inre åtgärder och mål, nämligen social och ekonomisk rättvisa, demokrati, frihet och folkens välfärd. Att slå fast en viss typ av handel som den enda typen av handel som är tillåten är att begränsa sig och åsidosätta de mål som annars gäller inom EU och mellan unionens medlemsstater. Återigen hindrar inte det unionen från att bedriva en viss typ av handelspolitik, men det öppnar upp för olika typer av handelspolitik om de tär så att den politiken eller åtgärden visar sig överensstämma med målen som finns nämnda ovan. Attac stödjer starkt formuleringen i artikel 208 om att unionens mål med utvecklingssamarbetet är att minska och på sikt också utrota fattigdomen. Kanske skulle Sverige t.o.m. våga sig på att föreslå en policy inom unionen som rätt nyligen antagits hemmavid, nämligen Politik för Global Utveckling (PGU) som säger att alla områden, all politik och alla åtgärder, såväl inre som yttre, bör överensstämma med målen om att minska och på sikt utrota fattigdomen i världen. Det är en radikal skrift som Sverige borde kunna föreslå även gälla inom EU. Om inte annat skulle det starkt visa på att vi ligger i framkant vad gäller utvecklingssamarbetet med tredje länder och inom det humanitära biståndet. 6

Sjätte delen Institutionella och finansiella bestämmelser Under avdelning I, kapitel 1, avsnitt 6 om Europeiska Centralbanken står det i artikel 282, punkt 2 att ECB:s huvudmål ska vara att upprätthålla prisstabilitet. Vi hänvisar till vad vi skrivit om ECB ovan Under avdelning VIII, kapitel 2, om Europeiska Centralbanken (ECB). Europeiska Unionens stadga om de grundläggande mänskliga rättigheterna I det stora hela är Attac nöjd med de skrivelser som finns angivna och vi noterar att de dessutom verkar sträcka sig längre än FN:s stadgar om mänskliga rättigheter. Vi tycker också att det är särskilt bra att man antar tydliga avståndstaganden från dödsstraff, tortyr och kollektiva utvisningar eller utvisningar till tredje land som tillämpar dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig, ovärdig behandling. Likaså gillar vi de långt gående skrivelserna om jämlikhet. Våra funderingar handlar istället om Avdelning IV, artikel 28 som skriver om fackliga åtgärder. Vi vill ha en tydligare skrivelse om att fackliga åtgärder och att nationella kollektivavtal måste respekteras av arbetsgivare som tar emot arbetstagare från annan medlemsstat eller tredje land. Se också vårt förslag ovan, fördraget om EU:s funktionssätt, Under avdelning IV, kapitel 1 Arbetstagare, artikel 45. III. Ratificeringsprocessen Det fanns en bra ambition med KF om att förenkla och förtydliga de tidigare fördrag som EU byggde på. Man skulle slå ihop alla tidigare fördrag till ett enda lättöverskådlig och lättåtkomligt dokument och förfarandet skulle ske i en öppen process i dialog med EU:s framtidskonvent. Den ambitionen röstade man inte ner i folkomröstningarna, utan man röstade enbart om slutresultatet och innehållet i KF. Ändå är det den demokratiska ambitionen som försvann allra först efter Nejet i folkomröstningarna 2005. Istället får vi ett nytt fördrag som bygger på alla tidigare och där Lissabonfördraget blir ytterligare ett förändringsfördrag som ska överlappa alla tidigare fördrag. Ratificeringen handlar då egentligen enbart om dessa ändringar, alltså inte om några ursprungliga lydelser i dessa tidigare fördrag. I princip har man då redan stängt dörren för medborgarna att tycka något om lydelserna i fördragen och EU:s hela inriktning och uppbyggnad. Man har reducerat Europas medborgare från självständiga och ansvarstagande åsiktsbärare till en samling textredigerare. Trots detta har vi inom Attac utgått från den konsoliderade versionen av Lissabonfördraget och kommenterat innehållet alldeles oavsett om det varit en förändring i förhållande till nuvarande fördragstext eller inte. Vi anser att den ursprungliga ambitionen att ersätta alla tidigare fördrag med ett enda lättöverskådligt och lättillgängligt fördrag bör kvarstå. Vi vill också att våra folkvalda politiker ska se det som en vinst i sig att medborgare över hela Europa nu kanske för första gången verkligen kan läsa det som står i fördragen och komma med egna synpunkter kring innehållet. Men eftersom det ändå handlar om genomgripande förändringar av tidigare fördrag inom EU och som dessutom kan komma att påverka Sveriges nationella politik i hög utsträckning, så kräver Attac en folkomröstning om Lissabonfördraget innan beslut tas i Riksdagen. Allt annat är ett hån mot en demokrati värd namnet. 7