Beslutad 2005-02-17 Dnr 05-1 1(37) ÅRSREDOVISNING FÖR INSÄTTNINGSGARANTINÄMNDEN AVSEENDE BUDGETÅRET 2004
2 Innehåll Verksamhetsöversikt och finansiering 3 Verksamheten under budgetåret 2004 6 Resultaträkning 19 Balansräkning 20 Anslagsredovisning 22 Finansieringsanalys 23 Tilläggsupplysningar och noter 25 Sammanställning av väsentliga uppgifter 31 Bilagor 34 1. Insättningsgarantinämndens organisation 2. Diagram över institutens avgifter för insättningsgarantin avseende kalenderåret 2004
3 Verksamhetsöversikt och finansiering Bakgrund Insättningsgarantinämnden skall enligt sin instruktion hantera frågor om insättningsgaranti och investerarskydd. 1 Genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, som trädde i kraft den 1 januari 1996, infördes en statlig garanti för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag. Den 1 juli 2004 avskaffades bankernas inlåningsmonopol och kreditmarknadsföretag fick möjlighet att ta emot inlåning från allmänheten. Samtidigt ändrades lagen om insättningsgaranti så att också sådana insättningar skall omfattas av garantin. Den 1 maj 1999 trädde lagen (1999:158) om investerarskydd i kraft. Skyddet omfattar värdepapper och medel som banker och värdepappersbolag hanterar för sina kunders räkning. Ett fondbolag kan fr.o.m. den 1 april 2004 få tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning. För sådan förvaltning skall investerarskyddet också gälla. Ett kreditmarknadsföretag kan från och med halvårsskiftet år 2004 få tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. I den verksamheten blir kreditmarknadsföretaget också ett värdepappersinstitut och verksamheten omfattas av investerarskyddet. Mål och återrapportering Insättningsgarantinämndens verksamhet faller in under politikområdet Finansiella system och tillsyn. Målet för politikområdet är att det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd, att tillsynen skall bedrivas effektivt, att kostnaderna för statsskulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken beaktas, samt att statens finansförvaltning bedrivs effektivt. Verksamhetsområde Insättningsgaranti och investerarskydd 2 Mål: Insättningsgarantinämnden skall bidra till konsumentskyddet avseende insättningar och till stabiliteten inom det finansiella systemet. Nämnden skall också bidra till konsumentskyddet avseende värdepapper och andra medel som hanteras för kunders räkning. Återrapportering: En samlad bedömning skall lämnas om hur målet för verksamhetsområdet uppnåtts. Syftet med insättningsgarantin är att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i banker och vissa värdepappersbolag och komplettera den övriga skyddsreglering som omger instituten. Garantin kan sägas innebära att konsumenterna erbjuds ett säkert placeringsalternativ. Genom att garantins existens kan antas minska risken för uttagsanstormningar, kan den också sägas medföra ett visst systemskydd. Med den 1 Förordning (1996:595) med instruktion för Insättningsgarantinämnden. 2 Regleringsbrev den 18 december 2003, dnr Fi2003/628, Fi2003/6567 (delvis).
4 konstruktion och det uppdrag som garantisystemet har, får dess betydelse i sistnämnda avseende dock anses begränsad. Syftet med investerarskyddet är främst att stärka konsumentskyddet för allmänhetens investeringar i finansiella instrument och likvida medel som handhas av värdepappersinstitut i samband med tjänster som instituten utför. En grundläggande tanke med skyddet är att investerare, med förlitande på att detta skydd finns, i större utsträckning skall våga köpa investeringstjänster. Nämndens bedömning Redan det faktum att ersättningssystemen finns innebär att de bidrar till konsumentskyddet. Om det också finns ett allmänt förtroende för insättningsgarantisystemet kan detta i någon mån ha betydelse för stabiliteten inom det finansiella systemet. Nämndens uppgift är att säkerställa att ersättningssystemen fungerar så att allmänhetens förtroende bibehålls. Frågan om nämndens möjligheter att i större utsträckning bidra till att stabilitet och effektivitet i det finansiella systemet uppnås hänger samman med den utveckling som sker av garantisystemets funktion och nämndens framtida uppdrag. I det sammanhanget finns det anledning att nämna att regeringen under redovisningsåret tillsatte en utredning för att bl.a. se över insättningsgarantisystemet och föreslå en framtida utformning av systemet. 3 Det finns också skäl att här nämna att nämnden fick sitt första ersättningsfall i juni 2004. Ärendet avser investerarskyddet och nämnden har förhoppningar om att kunna påbörja utbetalning av ersättning under första halvåret 2005. I avsnittet som följer om nämndens verksamhet under redovisningsåret anges de mål och den återrapportering för verksamhetsgrenarna avseende insättningsgarantin respektive investerarskyddet som regeringen har beslutat. 4 Sammantaget anser nämnden att målet för verksamhetsområdet har uppnåtts. Organisation och personal Nämnden består av sju ledamöter. Ett kansli svarar för beredningen av ärendena. Kansliet består av två fast anställda personer, en kanslichef och en kvalificerad handläggare. Kansliet är samlokaliserat med Finansinspektionen. Från inspektionen köper nämnden bl.a. ekonomiadministrativa tjänster och annan myndighetsservice. Även i övrigt strävar nämnden efter att i så stor utsträckning som möjligt köpa tjänster i stället för att bygga upp en omfattande organisation med egen personal. Enligt sin instruktion skall nämnden ha intern revision. I nämndens regleringsbrev har regeringen beslutat att undanta nämnden från kravet att internrevisorn skall vara anställd vid nämnden. 5 Nämnden har uppdragit åt en revisionsbyrå att utföra internrevision. Eftersom kansliorganisationen är liten, måste nämnden vid ett ersättningsfall snabbt kunna förstärkas personellt. Nämnden har därför träffat avtal med Sveriges riksbank, 3 Insättningsgarantiutredningen, Fi 2004:02, Dir. 2004:19. 4 Se fotnot 2. 5 Jfr Riksrevisionsverkets föreskrifter till 3 förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl.
5 Finansinspektionen och Riksgäldskontoret om att kunna avropa sammanlagt nio tjänstemän från dessa myndigheter med mycket kort varsel (beredskapsstyrkan). En person ur beredskapsstyrkan förstärkte kansliet under delar av andra halvåret 2004 med anledning av det pågående ersättningsfallet. En av nämndens huvuduppgifter är att förvalta de avgifter som instituten betalar för insättningsgarantin. Tre externa kapitalförvaltare har haft uppdraget att sköta den löpande placeringsverksamheten enligt riktlinjer som beslutats av nämnden. Finansiering Riksdagen anvisar årligen nämnden ett ramanslag i statsbudgeten för nämndens förvaltningskostnader. För budgetåret 2004 var anslaget 5 557 000 kronor. 6 Ett belopp motsvarande belastningen på anslaget föregående år skall avräknas från de årliga avgifter som tas ut det aktuella året från de institut som omfattas av insättningsgarantin och investerarskyddet och redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. För nämnden tillämpas således s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten. Det innebär att nämndens verksamhet inte belastar statsbudgetens saldo. Tabell 1. Finansiering av Insättningsgarantinämnden avgiftsuttag och redovisning mot inkomsttitel (tkr) 2003 2004 2005 Anslagsutfall 6 548 6 445* Varav insättningsgaranti Varav investerarskydd 5 742 806 4 912 1 533 Avgifter Varav insättningsgaranti Varav investerarskydd 6 784 6 090 694 6 548 5 742 806 5 398 4 912 486* Återbetalningar investerarskydd - - Redovisat mot inkomsttitel 6 784 6 548 *Nämndens förvaltningsutgifter under år 2004 för insättningsgarantin och den del av investerarskyddet som inte avser ersättningsfall (486 tkr) kommer att tas ut under våren 2005. Avgifter för förvaltningsutgifter som avser ersättningsfall (1 047 tkr) kommer att tas ut senare tillsammans med de övriga skadekostnader (ersättning till investerare) som beslutas i enlighet med lagen (1999:158) om investerarskydd. Tabell 2. Verksamhet där avgiftsintäkterna inte disponeras (tkr) Intäkter Kostnader Intäkter Över/ Underskott* Över-/ Underskott* Kostnader 2003 2003 2003 2004 2004 2004 Insättningsgaranti 455 557 5 613 + 449 944 390 176 4 878 + 385 298 Investerarskydd 769 81 1 503 704 688** 799*** Summa 456 245 6 382 + 449 863 390 975 6 381 + 384 594 * Beloppen som redovisas i kolumnerna är missvisande eftersom det inte finns krav på kostnadstäckning inom ett verksamhetsår för något av ersättningssystemen. Från avgifterna ett år avräknas utgifterna föregående år. De avgifter för insättningsgarantin som efter avräkning kvarstår förs över till kapitalförvaltning. ** Beloppet utgör debiterade investerarskyddsavgifter (694 tkr) samt befarande kundförluster (3 tkr) och konstaterade kundförluster (3 tkr). *** Beloppet utgör debiterade investerarskyddsavgifter (806 tkr) samt befarade kundförluster (7 tkr). 6 Utöver tilldelat anslag disponerade nämnden under budgetåret ett anslagssparande på 2 798 000 kronor.
6 Verksamheten under budgetåret 2004 Insättningsgarantinämndens verksamhetsområde Insättningsgaranti och investerarskydd var uppdelat i följande fyra verksamhetsgrenar. Beslut om de årliga avgifterna och hantering av avgiftsmedlen. Förvaltning av avgiftsmedlen. Hantering av ersättningsfall. Samarbete med företrädare för utländska ersättningssystem. Intäkter och kostnader fördelat på verksamhetsgren Verksamhetens kostnader avseende kalenderåret 2004 fördelat på verksamhetsgrenarna framgår av tabell 3. Den mest resurskrävande verksamhetsgrenen var förvaltningen av avgiftsmedlen, vilken förbrukade 56 procent av kostnaderna vilket är jämförbart med föregående år (53 procent). Administrationen av avgiftsmedlen tog endast 8 procent av resurserna i anspråk, vilket är betydligt mindre än föregående år (23 procent). Kostnaderna för hantering av ersättningsfall var nästan dubbelt så stora i jämförelse med föregående år, vilket förklaras av att nämnden fick sitt första ersättningsfall under redovisningsåret. Tabellen visar också att verksamhetens andra intäkter än sådana av anslag var näst intill obefintliga. Tabell 3. Intäkter och kostnader fördelat på verksamhetsgren, tkr Verksamhetsgren Intäkter Kostnade Intäkter Kostnader r 2003 2003 2004 2004 Beslut om de årliga avgifterna och 0 1 447 2 489 hantering av avgiftsmedlen Förvaltning av avgiftsmedlen 0 3 462* 2 3 549** Hantering av ersättningsfall 775 1 463 1*** 6*** Samarbete med företrädare för utländska ersättningssystem 0 698 3 880 Summa 1 6 382 13 6 381 * Varav arvoden för extern kapitalförvaltning 2 406 tkr och kostnader för depåtjänster 249 tkr. ** Varav arvoden för extern kapitalförvaltning 2 544 tkr och kostnader för depåtjänster 291 tkr. *** Intäkten kan inte direkt hänföras till ett verksamhetsområde. Den har därför proportionerats på verksamhetsgrenarna i enlighet med hur arbetstiden under året har fördelat sig. Under de närmast följande rubrikerna redovisas dels målen för verksamhetsgrenarna och de återrapporteringskrav som regeringen angett för budgetåret 2004, dels den verksamhet som nämnden har bedrivit och den aktuella återrapporteringen.
7 Beslut om de årliga avgifterna och hantering av avgiftsmedlen Mål: Beräkning och debitering av avgifter för insättningsgaranti och investerarskydd skall göras korrekt och kostnadseffektivt. Återrapportering: En redovisning skall lämnas om hur målet uppfyllts, bl.a. hur avgifterna beräknats och fördelats mellan instituten, samt om överföringen till den externa förvaltningen och till inkomsttitel på statsbudgeten. En av nämndens huvuduppgifter är att fastställa och debitera de avgifter som instituten skall betala för insättningsgarantin och investerarskyddet. Insättningsgaranti Lagen om insättningsgaranti är utformad så att det sammanlagda avgiftsbelopp som skall betalas av instituten för ett år är givet. De totala garanterade insättningarna uppgick till 475 miljarder kronor per den 31 december 2003. De garanterade insättningarna hade därmed ökat med drygt 19 miljarder kronor i jämförelse med föregående år. Enligt huvudregeln skulle de sammanlagda avgifterna uppgå till (0,1 % * 475 miljarder =) 475 miljoner kronor. Den 24 juni 2004 beslutade nämnden att avgifterna för kalenderåret 2004 skulle fastställas till (0,1 % * 390 miljarder =) 390 miljoner kronor. Att avgifterna inte fastställdes till ett högre belopp berodde på att Nordea Bank Sverige AB genom fusion gick upp i Nordea Bank AB den 1 mars 2004. Avgiften för Nordea Bank Sverige AB beräknades därför med hänsyn till att banken under avgiftsåret endast varit verksam under två månader. Av 14 första stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti följer att en nystartad bank betalar avgift för sitt första verksamhetsår först året därpå. Nordea Bank AB kommer därför år 2005 att få betala utöver avgift för år 2005 avgift för de tio månader under år 2004 då banken varit verksam. Varje institut är skyldigt att lämna uppgifter till nämnden om volymen garanterade insättningar och om kapitaltäckningsgraden. Uppgifterna skall ha granskats av en revisor som utsetts av institutet. Vid beräkningen av avgifterna tog nämnden hänsyn till institutens kapitaltäckningsgrad. För år 2004 fick avgiften variera mellan 0,06 och 0,14 procent. För det enskilda institutet innebar det att avgiftens storlek var beroende av hur den egna kapitaltäckningsgraden förhöll sig till de övriga institutens. Vid beräkningen av avgifterna användes samma principer och beräkningsmetod som för avgiftsuttaget åren 1996 2003. Huvuddragen i nämndens metod för fördelning av avgifterna mellan instituten är att avgiften skall vara negativt relaterad till kapitaltäckningsgraden och att sambandet skall vara konvext, se diagram i bilaga 2. Med denna metod fick det institut som hade lägst kapitaltäckningsgrad (10,25 procent) den högsta avgiften som blev 0,14 procent. För 110 institut sjönk avgiften successivt mot 0,06 procent i takt med ökande kapitaltäckningsgrad. För de återstående sex instituten som hade högst kapitaltäckningsgrad (44,37 263,39 procent) blev avgiften den lagstadgade miniminivån på 0,06. 7 7 Se bilaga 2.
8 Instituten skall betala in avgifterna till nämnden inom en månad från dagen för beslutet. Av de 117 institut som debiterades avgifter betalade tre avgiften en dag för sent. Det skall jämföras med föregående år då fyra institut betalade avgiften 1 7 dagar för sent, år 2002 då sex institut betalade avgiften 1 15 dagar för sent och år 2001 då 17 institut betalade avgiften 1 32 dagar för sent. Betalningsdisciplinen har således stadigt förbättrats och får numera anses som tillfredsställande. Nämnden påförde endast ett institut dröjsmålsränta under året. I de två övriga fallen uppgick inte beräknad dröjsmålsränta till det lägsta belopp, 100 kronor, som tas ut. Avvikelse från huvudregeln för avgiftsberäkning Enligt regleringsbrevet skall nämnden redovisa till regeringen tillämpningen av 12 lagen om insättningsgaranti i de fall nämnden avviker från huvudregeln. Nämnden fastställde med stöd av 12 jämförd med 14 andra stycket lagen om insättningsgaranti avgiften för två institut med hänsyn till att garantin upphörde att gälla under år 2004. Överföring till inkomsttitel på statsbudgeten och till extern förvaltning Den 9 augusti 2004 beslutade nämnden att utgifterna för förvaltningen år 2003 (anslagsutfallet), 5 742 025 kronor, skulle avskiljas från inbetalade avgifter och överföras till statens checkräkning. Inbetalade medel redovisades därvid mot inkomsttitel 2552. Samma dag beslutades att avgiftsmedel om 386 400 000 kronor skulle överföras per den 13 augusti till den externa kapitalförvaltningen. Hela beloppet överfördes till en och samma kapitalförvaltningsportfölj eftersom det bedömdes vara mest fördelaktigt för nämnden. Investerarskydd Administrationskostnaderna för investerarskyddet uppgick till 806 305 kronor under år 2003. Nämnden beslutade den 17 mars 2004 att i princip fördela kostnaderna lika mellan de institut som tillhörde skyddet under år 2003. För de 183 institut som tillhörde skyddet under hela året fastställdes avgiften till 4 137 kronor per institut. För övriga 25 institut fastställdes en lägre avgift med utgångspunkt i hur stor del av året som de tillhörde systemet. Den sammanlagda avgiften som togs ut av instituten uppgick efter avrundning till 806 309 kronor. Avgifterna för investerarskyddet skulle enligt beslutet vara nämnden till handa senast den 19 april 2004. Av de 208 instituten betalade 20 avgiften 1 44 dagar för sent. Det skall jämföras med föregående år då 36 institut betalade avgiften 1 127 dagar för sent, år 2002 då 32 institut betalade avgiften 1 160 dagar för sent och år 2001 då 58 institut (av 197) betalade avgiften 1 99 dagar för sent. En liten förbättring av betalningsdisciplinen kan således märkas i år jämfört med tidigare år. Nämnden har i tre fall begärt att Kammarkollegiet skall driva in obetalda avgifter. Föregående år begärde nämnden att en obetald avgift skulle drivas in. Nämnden har ingen laglig möjlighet att debitera dröjsmålsränta eller straffavgift.
9 Överföring till inkomsttitel på statsbudgeten Den 7 juni 2004 beslutade nämnden att utgifterna för förvaltningen år 2003 (anslagsutfallet), 806 305 kronor, skulle överföras till statens checkräkning och redovisas mot inkomsttitel 2552. Nämndens slutsatser Nämndens uttag av avgifter för insättningsgarantin och investerarskyddet har hanterats med nämndens ordinarie resurser. De rutiner som utvecklats under tidigare år har tilllämpats vid beräkning och debitering av avgifterna. Det under föregående år utvecklade datasystemet för avgiftsberäkning, Pythagoras, har fungerat väl. Pythagoras har också försett nämndens officiella hemsida med dagligen uppdaterad information om vilka institut som omfattas av insättningsgarantin respektive investerarskyddet. Med hjälp av Pythagoras kan nämnden beräkna avgifterna säkrare och snabbare än förut. Nämnden har tidigare på året än någonsin fattat beslut om avgifter till investerarskyddet. Beslutet om avgifter till insättningsgarantin har dock försenats kraftigt framför allt på grund av att nämnden under maj månad har fått lägga ner omfattande tid på att förbereda det första ersättningsfallet avseende investerarskyddet. Beräkning och debitering av avgifter till insättningsgarantin och investerarskyddet har dock gjorts korrekt och kostnadseffektivt. Nämnden har därmed uppfyllt målet för verksamhetsgrenen. Liksom tidigare år har nämnden haft svårigheter att få in avgifterna för investerarskyddet i tid. I Insättningsgarantiutredningens uppdrag ingår att föreslå de regler som behövs för att den ansvariga myndigheten skall kunna ta in de avgifter som inte betalats. 8 Förvaltning av avgiftsmedlen Mål: Avgiftsmedlen för insättningsgarantin skall förvaltas så att långsiktigt bästa möjliga avkastning erhålls samtidigt som god betalningsberedskap och riskspridning upprätthålls. Återrapportering: Resultatet av förvaltningen skall redovisas och jämförelser skall göras med tidigare budgetår. En utvärdering skall lämnas av förvaltningsresultatet mot det jämförelseindex som Insättningsgarantinämnden fastslagit. Vidare skall kostnaden för den externa förvaltningen redovisas. En beskrivning skall också lämnas av det jämförelseindex som nämnden valt och de överväganden som gjorts i samband med valet av index. Insättningsgarantinämndens avgiftsmedel förvaltas sedan halvårsskiftet 2002 av tre externa kapitalförvaltare. Medlen fördelades vid förvaltningsstarten jämnt mellan de tre förvaltarna. Totalportföljens marknadsvärde uppgick den 31 december 2004 till drygt 14,5 miljarder kronor. 9 Avkastningskrav och jämförelseindex Förvaltarnas uppdrag är att inom ramen för den av nämnden fastställda placeringspolicyn bedriva en aktiv förvaltning av avgiftsmedlen. Över rullande femårsperioder skall den genomsnittliga årliga avkastningen från förvaltningen överträffa fastställt jämförelseindex med minst 0,25 procentenheter. Utvärdering sker mot OMRX-GOVT, ett totalindex över Riksgäldskontorets upplåning på den svenska marknaden. Indexet in- 8 Dir. 2004:19, s. 11. 9 Tillgångarnas värde inklusive upplupen ränta och orealiserade vinster/förluster.
10 kluderar statsskuldväxlar och statens benchmarklån, dvs. de värdepapper som placeringspolicyn tillåter förvaltarna att placera avgiftsmedlen i. Det är därför lämpligt som jämförelseindex. Dessutom skall en informationskvot på minst 0,25 uppnås. Informationskvoten sätter portföljens årliga avkastning utöver indexavkastningen i relation till hur aktivt förvaltaren avvikit från index. För att kunna överträffa index måste förvaltaren ta risken att avvika från indexsammansättningen. Genom att ange en lägsta gräns för en acceptabel informationskvot styr man förvaltningens riskbenägenhet och ställer samtidigt krav på en viss överavkastning. Auktioner, byten och repor Under våren genomförde nämnden två ändringar i placeringspolicyn för kapitalförvaltningen. Förvaltarna fick möjlighet att delta i dels Riksgäldskontorets auktioner och byten av statsskuldväxlar och statsobligationer, dels i repomarknaden för statsskuldväxlar och statsobligationer. När repoverksamheten hade pågått i sex månader utvärderades den. Det visade sig då att endast en av förvaltarna hade använt sig av möjligheten att göra repor. Ett begränsat antal transaktioner genomfördes under året som dock bidrog till en ökad avkastning. De två andra förvaltarna angav bristande resurser och avsaknad av affärsmöjligheter som skäl till att de inte deltagit. Den ökade administration som repoverksamheten förväntades leda till uteblev till följd av den ringa omfattningen av denna handel. Marknadsutveckling Året inleddes med svag arbetsmarknadsstatistik både inhemskt och i USA. Riksbanken justerade ner sin inflationsprognos i februari och mars månad och sänkte reporäntan med 0,25 procent i början av februari månad och med 0,5 procent i början av april månad. Under det första kvartalet gick obligationsräntorna ned med mellan 30 och 50 räntepunkter. Avkastningskurvan blev brantare eftersom de kortare räntorna gick ned mest. I USA kom i slutet av det första kvartalet överraskande stark sysselsättningsstatistik. Detta ledde till att den amerikanska centralbanken höjde styrräntan från 1 till 1,25 procent i slutet av juni. Under kvartal två kom statistik som visade en stark återhämtning för privat konsumtion, investeringar och handel från flera regioner världen över. Trots det steg marknadsräntorna endast tillfälligt. De hölls tillbaka av det historiskt höga oljepriset, som pressats upp av en internationell oro för terror. Ränteutvecklingen det andra halvåret präglades av marknadens osäkerhet kring hur det fortsatt höga oljepriset skulle komma att påverka inflationen och tillväxten. Under det tredje kvartalet började marknaden prissätta en svagare ekonomisk tillväxt till följd av det höga oljepriset, dock utan att statistiken visat någon avtagande tillväxt. I USA fortsatte cetralbanken att höja styrräntan så att den i slutet av december uppgick till 2,25 procent. I december månad kom siffror som visade på lägre priser i Sverige. I Riksbankens inflationsrapport, som publicerades i början av december, justerades tillväxt- och inflationsprognosen ned något.
11 Sammantaget föll den tioåriga statsobligationsräntan i Sverige med 75 räntepunkter, från 4,65 procent till 3,90, under år 2004. Förvaltningsresultat Under året var portföljavkastningen 6,53 procent vilket ska jämföras med jämförelseindex som steg 6,87 procent. Resultatet av den aktiva förvaltningen blev alltså negativt för det gångna året. En avgörande orsak till det negativa resultatet är att förvaltarna under nästan hela året varit positionerade för en ränteuppgång, vilket framgått av att durationen för totalportföljen under större delen av perioden varit lägre än indexportföljens duration. Svårigheter att förutse ränteutvecklingen har präglat de flesta aktörernas agerande på räntemarknaden. Trots att förvaltarna inte nådde avkastningsmålet om 0,25 procent över index blev den absoluta avkastningen hög, 879 miljoner kronor, till följd av hög indexavkastning. Räntenedgången under året låg bakom den höga avkastningen. Tabell 4. Förvaltningsresultat Tidsperiod 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 97-07-31--04-12-31 Årsavkastning (%) 6,53 4,43 7,20 3,91 8,45 0,99 9,55 5,86 Index (%) 6,87 4,37 7,70 3,25 8,53 0,58 9,34 5,81 Differens 0,34 + 0,06 0,50 + 0,66 0,08 + 0,41 + 0,21 + 0,05 Risken, mätt som standardavvikelse, har sedan förvaltningen påbörjades varit lägre än index. Tabell 5. Portföljens risk* Tidsperiod Portföljens risk (%) Index risk (%) 97-07-31--04-12-31 2,11 2,24 * Mätt som årlig standardavvikelse på månadsdata. Nämndens slutsatser Sedan omläggningen av kapitalförvaltningen genomfördes i juli 2002 har avkastningsresultatet varit otillfredssställande i förhållande till uppställda mål. Detta trots att avkastningsmålet då reviderades för att anpassas till dåvarande marknadsförhållanden och räntenivåer. Årets förvaltningsresultat understiger index med 0,34 procentenheter. För totalportföljen innebär det en skillnad i förhållande till index på cirka 45 miljoner kronor. Årets negativa resultat i jämförelse med index innebär att den aktiva förvaltningen efter avdrag för förvaltningskostnaderna sedan starten nu visar ett sämre resultat än en passiv förvaltning skulle ha gjort. Den absoluta avkastningen har varit drygt 6,5 procent vilket i och för sig får anses vara tillfredsställande. Nämnden anser dock att resultatet borde ha varit bättre och har därför under hösten tillsatt en intern arbetsgrupp med uppgift att analysera de olika handlingsalternativ som står till buds.
12 Även om kravet på betalningsberedskap och riskspridning har varit uppfyllt under redovisningsåret anser nämnden att verksamhetsmålet, på grund av förvaltningsresultatet, inte har uppnåtts. Hantering av ersättningsfall Mål: För att säkerställa en snabb och effektiv hantering av ersättningsfall skall beredskapen vara anpassad till den risksituation som råder vid varje enskilt tillfälle. Återrapportering: Redovisningen skall innehålla en analys av om verksamhetsmålet uppfyllts, bl.a. redovisas de insatser som gjorts för att utbilda beredskapsstyrkan utifrån beredskapsbehovet. Första ersättningsfallet Den första informationen I slutet av april 2004 informerade Finansinspektionen nämnden om att värdepappersbolaget CTA Lind & Co Scandinavia AB (CTA) hade försatts i likvidation och att det fanns uppgifter om att klientmedel som bolaget förvaltade saknades. Bolaget hade bland annat bedrivit gränsöverskridande verksamhet i Italien och investerare där hade sedan hösten 2003 varit oroliga för sina investeringar. I början på maj månad träffade nämnden likvidatorn och informerade sig om läget. Det framgick då att risken för konkurs i bolaget var uppenbar. I förberedelsearbetet för ett eventuellt kommande ersättningsfall kontaktade nämnden det italienska investerarskyddet för att undersöka möjligheterna till bistånd och Riksgäldskontoret för att förbereda den upplåning som kunde komma att behövas för att betala ut ersättning. Nämnden undersökte också förutsättningarna för att betala ut ersättning till utlandet. Konkursen de första anspråken Den 16 juni 2004 försattes CTA i konkurs. Enligt inledande uppgifter från konkursförvaltaren saknades klientmedel om cirka 4 miljoner euro och det rörde sig om 700 1 000 italienska investerare som kunde vara drabbade. Av allt att döma förelåg inga motsvarande problem i bolagets svenska verksamhet. Samma dag informerade nämnden om konkursen och om rätten till ersättning från investerarskyddet i ett pressmeddelande. I mitten av juni månad började CTA:s italienska investerare vända sig till nämnden med anspråk på ersättning från investerarskyddet. Under återstoden av året inkom ett hundratal anspråk på ersättning. Krav på ersättning från investerarskyddet skall framställas till nämnden senast den 16 juni 2005. Med anledning av konkursen i CTA var nämndens kansli under hösten delvis förstärkt med en person ur beredskapsstyrkan. Bolagets verksamhet CTA:s verksamhet i Italien påbörjades 1997 och omfattade diskretionär förvaltning av derivatinstrument inom valuta, räntor, aktieindex och råvaror som handlades främst i USA. Den italienska verksamheten kom att bli bolagets huvudsakliga levebröd. Varje månad fördelades det totala resultatet av genomförda affärer på kunderna efter deras insatser och valda placeringsmodeller. I början av år 2003 ökade klientmedlen kraftigt vilket innebar större derivataffärer med ökad exponering. I april 2003 resulterade placeringarna i stora förluster. Förlustaffärerna ser ut att ha fortsatt under sommaren
13 och hösten. De sista kontoutdragen som kunderna erhöll från CTA avsåg innehav per den sista augusti 2003. I månadsskiftet oktober/november avvecklades samtliga affärer. Därefter återbetalades cirka hälften av innehaven till de italienska kunderna. Bolagets bokslut för år 2002 omfattade inte den italienska verksamheten. Det upprättades inte något bokslut för år 2003. Utredningen På grund av avsaknad av egentlig bokföring avseende CTA:s affärsverksamhet i Italien lades ett stort arbete ned på att säkra och försöka förstå det datasystem som bolaget utvecklat för att redovisa innehaven till kunderna. Vidare kontrollerades derivataffärer mot tillgängliga kontoutdrag från motparterna på den amerikanska marknaden. Det framkom då att det förekommit dels ett antal förlustbringande affärer under juni och juli månad 2003 som inte avspeglades i bolagets redovisning av augustisaldona till kunderna, dels ett antal senare förlustaffärer som inte heller hade redovisats till kunderna. På nämndens initiativ gjordes försök att simulera datasystemets konton per den sista oktober 2003 med hänsyn taget till de oredovisade affärerna. Resultatet av det arbetet bedömdes dock inte som tillfredsställande. Ersättningsfallets omfattning Efter konkursen återfanns endast mycket små belopp på bolagets konton i Italien. I konkursen bevakas fordringar på 24 miljoner euro vilket är ungefär lika mycket som saldona i CTA:s datasystem visar per augusti månads utgång. Ungefär 10 miljoner euro återbetalades till de italienska investerarna efter det att affärsverksamheten hade avvecklats. I början av november 2003 överfördes 3 miljoner euro från ett klientmedelskonto i Italien till ett konto i Spanien, sedan till ett konto i Skottland varefter de är försvunna. En platsanställd i Italien har uppgett att beloppet utgjorde provision för utfört arbete åt bolaget. Det är fortfarande oklart var resterande (24./. 10./. 3 =) 11 miljoner euro tagit vägen. I dagsläget finns det alltså omständigheter som pekar på att det sammanlagda ersättningsbeloppet skulle kunna komma att uppgå till närmare 100 miljoner kronor. Finansieringen I en rapport till regeringen den 30 mars 1999 redovisade nämnden hur investerarskyddet skulle finansieras (dnr 99-02). Av rapporten framgick att utbetalning av ersättning från skyddet finansieras med avgifter från instituten när det kan förutses att ersättningar kommer att behöva betalas ut. Nämnden bedömde att belastningen på systemet vid ett ersättningsfall skulle komma att bli förhållandevis låg varför en fondering för att säkerställa betalningsberedskap i förväg inte ansågs nödvändig. Nämnden har hittills en gång om året tagit ut avgifter för kostnaderna för administrationen av investerarskyddet. Avgifterna har fördelats med lika stora belopp mellan de institut som tillhör skyddet. Med anledning av konkursen i CTA räknar nämnden med att det kommer att bli nödvändigt att ta ut avgifter från instituten för att täcka ersättningar till drabbade investerare. Nämnden har ännu inte tagit ställning till hur dessa avgifter skall fördelas. Preliminärt anser dock nämnden att avgiftsskyldiga för skada skall vara de institut som är verksamma vid det tillfälle då underlag för beräkning av avgifter redovisas till nämnden. Nämnden anser också att avgifter för att täcka ett stort skadefall skall kunna fördelas över flera år.
14 Nämnden har ett pågående samråd med Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen om hur avgifterna skall fördelas. I Pythagoras, det datasystem för avgiftsuttag som nämnden utvecklat, beräknas de avgifter som tas ut för att täcka kostnaderna för administrationen av investerarskyddet föregående år. Pythagoras är inte förberett för uttag av avgifter som har samband med ett ersättningsfall. Under redovisningsåret påbörjade nämnden därför ett arbete med att undersöka vilka ändringar som behöver göras i Pythagoras. Beredskapsfrågor Den del av nämndens verksamhet som rör beredskapen är inriktad på frågor om själva hanteringen av ersättningsfall, dvs. utredning och beslut i ersättningsfrågor, utbetalning av ersättning och den anpassning av organisationen som ett ersättningsfall kan föranleda. Till beredskapsfrågorna hör också utbildning och träning med beredskapsstyrkan. Även samarbetet med utländska ersättningssystem, som redovisas i nästa avsnitt, har betydelse för nämndens beredskap att hantera ersättningsfall. Beredskapsprojektet I förra årets årsredovisning redogjorde nämnden för ett projekt att förbättra beredskapen som inleddes under hösten 2003. Rutinerna för att hantera ersättningsfall skulle utvecklas och förbättras, så att nämnden klarar sitt åtagande med minsta möjliga störning för de ersättningsberättigade. Projektet beräknades kunna slutföras i november 2004. Nämndens första ersättningsfall medförde emellertid att tidsplanen inte kunde hållas. Av de förra året redovisade nio aktiviteterna genomfördes fem under redovisningsåret. De återstående fyra aktiviteterna är påbörjade och befinner sig i två fall i slutskedet. Inom ramen för projektet skall nämnden bl.a. se över rutinerna för utbetalning av ersättning. I detta syfte planerar nämnden att genomföra en relativt omfattande utbetalningsövning i samarbete med Nordea Bank AB. En eller flera personer ur beredskapsstyrkan kan komma att delta i övningen. Nämnden bedömer nu att samtliga aktiviteter i projektet kommer att kunna avslutas under innevarande år. De förbättrade rutinerna dokumenteras i en handbok, som skall utgöra ett stöd i händelse av framtida ersättningsfall. Även erfarenheterna av det pågående ersättningsfallet kommer självfallet att bidra till en förbättrad framtida beredskap. Utbildning och träning av beredskapsstyrkan I december 2004 hölls ett seminarium med beredskapsstyrkan som behandlade det pågående ersättningsfallet. I förra årets årsredovisning redovisade nämnden att det fanns planer på att genomföra ett scenariospel med beredskapsstyrkan och konkursförvaltare under hösten 2004. Det scenariospelet fick skjutas upp på obestämd tid på grund av det aktuella ersättningsfallet. Som nyss redovisades planeras i stället en större utbetalningsövning i vilken delar av beredskapsstyrkan kan komma att delta.
15 Nämndens slutsatser Under redovisningsåret har nämnden fått sitt första ersättningsfall. I den inledande fasen har nämnden i allt väsentligt avvaktat konkursförvaltarens utredning och analys eftersom den bedömts relevant ur nämndens perspektiv. Konkursförvaltaren har också vidtagit flera utredningsåtgärder efter samråd med nämnden. När konkursförvaltaren i mitten av november underrättade nämnden om att konkursboets utredning i princip var avslutad bedömde nämnden att ytterligare utredningsarbete behövde göras för att ersättningsfrågan skulle kunna avgöras. Ärendets handläggning har komplicerats av att det är fråga om en verksamhet som bedrivits av ett svenskt bolag i Italien. Vederbörlig bokföring och bokslut över den italienska verksamheten saknas. Merparten av den dokumentation som finns och som rör denna del av bolagets verksamhet är skrivna på italienska. Därtill kommer att tillförlitligheten av bolagets egenutvecklade datasystem har kunnat ifrågasättas i vissa delar. Det har tagit tid att få italienska myndigheter att bistå nämnden och en del återstår att göra. Att kontrollera bolagets transaktioner hos den anlitade italienska banken har också tagit lång tid och den uppgiften är ännu inte slutförd. En stor summa pengar på klientmedelskontona i Italien tycks vara försvunna vilket ännu inte fått sin förklaring. Nämnden har i november månad anlitat två externa specialistkonsulter för att föra utredningen vidare. Nämndens beredskap skall vara anpassad för att säkerställa en snabb och effektiv hantering av ersättningsfall. Med hänsyn till de mycket speciella förhållandena i det aktuella ärendet har det knappast gått att hantera ärendet snabbare. Det har under redovisningsåret t.ex. inte varit motiverat att kalla in fler personer ur beredskapsstyrkan. Om bara arbetsuppgifter hade funnits så hade den inkallade personen kunnat arbeta avsevärt mer med fallet. Först vid slutet av redovisningsåret har nämnden bedömt att ytterligare personer skall kallas in. Finansinspektionen har bedömt att banksektorn varit stabil under redovisningsåret. Inspektionen har dock beslutat återkalla bankoktrojen för Dalhems Sparbank. Kammarrätten i Stockholm har emellertid ändrat inspektionens beslut och i stället meddelat banken en varning. Fyra värdepappersbolag har försatts i konkurs under år 2004. Två av dessa fall har föranlett framställningar till nämnden om ersättning från investerarskyddet. Nämnden bedömer att ersättning från investerarskyddet sannolikt kommer att betalas ut i det första fallet (CTA). Nämnden har i det andra fallet funnit att det saknas förustättningar att betala ut ersättning. Nämnden har därför beslutat den 21 december 2004 att avslå den begäran om ersättning som kommit in till nämnden (Ukova Fondkommission AB). Beslutet har överklagats till länsrätten. Arbetet med att förbättra beredskapen har gått vidare men tidsplanen har påverkats av pågående ersättningsfall. Beredskapsstyrkan har informerats om ersättningsfallet och diskuterat detta ingående vid ett seminarium. Vid en samlad bedömning anser nämnden att en beredskap har funnits för snabb och effektiv hantering av ersättningsfall och att det aktuella ersättningsfallet har hanterats så snabbt som omständigheterna har medgett. Vid denna bedömning anser nämnden att verksamhetsmålet har uppnåtts.
16 Samarbete med utländska ersättningssystem Mål: Beredskap skall finnas för att hantera ersättningsfall som är gemensamma för svenska och utländska ersättningssystem. Samarbete bör vara etablerat med de utländska ersättningssystem där gemensamma intressen föreligger. Återrapportering: Om avtal träffas med företrädare för utländska ersättningssystem redogörs för detta. De åtgärder som vidtagits för att kunna hantera gemensamma ersättningsfall skall redovisas. Samarbetsavtal Om det inträffar ett ersättningsfall beträffande ett institut som driver verksamhet både i Sverige och i ett annat land, kommer det att finnas behov av samarbete mellan nämnden och ersättningssystemet i det landet. Behovet av samarbete blir naturligtvis mest uttalat om ersättningsfallet är gemensamt i den bemärkelsen att kundernas tillgångar hos det krisdrabbade institutet omfattas av såväl hemlandets som värdlandets ersättningssystem. Så är fallet i Sveriges relationer med Danmark och Luxemburg när det gäller insättningsgarantin samt Storbritannien när det gäller investerarskyddet. För sådana fall anger EG-direktiven (94/19/EG och 97/9/EG) i övergripande riktlinjer att bilaterala överenskommelser skall träffas mellan medlemsstaterna. Nämnden har därför sedan tidigare etablerat samarbetsavtal med företrädare för insättningsgarantisystemen i Danmark och Luxemburg samt investerarskyddssystemet i Storbritannien. Även i andra fall när ett svenskt institut etablerat filial i ett annat land utan att ansluta sig till värdlandets ersättningssystem eller när det omvända förhållandet är aktuellt anser nämnden att ett visst behov av samarbete finns. Vid hanteringen av ett ersättningsfall kan garantisystemet i hemlandet t.ex. behöva få hjälp med att kontakta och informera insättare och investerare som är kunder hos institutets filial i värdlandet. Nämnden har därför ambitionen att sluta samarbetsavtal även i dessa fall. Sålunda har nämnden sedan tidigare samarbetsavtal med företrädare för insättningsgarantisystemet i Finland samt investerarskyddssystemen i Danmark och Tyskland. I maj 2004 återupptogs diskussionerna om samarbetsavtal med insättningsgarantisystemet i Norge. Diskussionerna var föranledda av den planerade europabolagiseringen av Nordea Bank AB där avsikten är att slå ihop de nordiska dotterbankerna till en svensk bank med filialer i de övriga länderna. Med anledning av att Svenska Handelsbanken AB ombildade sitt polska dotterbolag till en filial togs initiativ till ett samarbetsavtal med det polska insättningsgarantisystemet. Under redovisningsåret förde nämnden också informella diskussioner med garantisystemet i Estland om möjligheterna att sluta samarbetsavtal. Något nytt samarbetsavtal kom dock inte till stånd under året. Nämnden avser att under nästa verksamhetsår fortsätta diskussionerna med garantisystemem i Norge, Polen och Estland. Om tiden och resurserna medger kommer också arbetet att fortsätta med att försöka träffa avtal med företrädare för insättningsgarantisystemet i Storbritannien och Tyskland.
17 Internationellt samarbete i övrigt Nämnden hade vid olika tillfällen och på olika sätt under redovisningsåret kontakt med företrädare för utländska ersättningssystem samt deltog i möten om insättningsgaranti. I september månad deltog nämnden i ett EFDI 10 -seminarium i Budapest för de nya EU-medlemsstaterna där bl.a. frågor om samarbetsavtal mellan ersättningssystemen diskuterades. Nämnden fanns också företrädd vid EFDI:s konferens i november 2004 i Padua (Italien). Konferensen behandlade bl.a. frågor om EFDI:s samarbetsavtal och konsekvenser för insättningsgarantin när banker bildar europabolag. Den världsomspännande organisationen IADI 11 som bildades för drygt tre år sedan har nu 34 medlemmar varav åtta är europeiska. Fyra medlemmar kommer från Europeiska unionen (Sverige, Frankrike, Tjeckien och Ungern). I maj månad deltog nämnden i en konferens om insättningsgaranti i Kiev. Nämnden deltog också i IADI:s årsmöte i oktober i Brunnen (Schweiz). Den tjeckiska insättningsgarantin firade i juni månad 10 års jubileum och i samband med detta arrangerade Czech Deposit Insurance Fund en insättningsgarantikonferens i Prag. Representanter från tio länder i Europa, bl.a. Sverige, deltog i konferensen. Nämndens kansli hade under året flera informella kontakter med utländska ersättningssystem och tog därutöver emot besök från The Peoples Bank of China. Den kinesiska delegationen ville informera sig om den svenska insättningsgarantin och om hur avgifterna riskrelateras. Det engelska företaget Oxford Economic Research Associates, OXERA, fick under året EG-kommissionens uppdrag att kartlägga och analysera investerarskyddssystemen inom unionen. Vid flera tillfällen och på olika sätt bistod nämnden företaget med uppgifter om hur det svenska investerarskyddet fungerar. Resultatet kommer att redovisas för kommissionen i en rapport. Nämndens slutsatser De insatser nämnden gjort på det internationella området under året har syftat till att förbättra kontakterna med utländska ersättningssystem. Nämnden har nödvändiga samarbetsavtal med Danmark, Luxemburg och Storbritannien. Nämnden har också goda relationer med övriga länder där gemensamma intressen finns men inte något EG-krav på samarbetsavtal. Målet är att på sikt få till stånd samarbetsavtal även med dessa länder. Det förutsätter naturligtvis att motsvarande intresse och ambitioner finns hos dem. Nämnden anser att årets insatser innebär att verksamhetsmålet måste anses vara uppfyllt. 10 European Forum of Deposit Insurers. 11 International Association of Deposit Insurers.
18 Övrig verksamhet Nämnden lämnade i stort sett dagligen under redovisningsåret information till allmänhet och olika institut om både insättningsgarantin och investerarskyddet. I första hand avsåg informationen respektive ersättningssystems utformning och tillämpningsområde. Vidare för nämnden ut information om verksamheten och ersättningssystemen via nämndens hemsida på Internet (www.ign.se). På Svenska bankföreningens intitiativ deltog nämnden i en dialog med Finansinspektioen, Konsumentverket och företrädare för bankerna om de krav att lämna information som lagen om insättningsgaranti ställer på instituten. I början av året tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att se över insättningsgarantisystemet med inriktning på att föreslå en framtida utformning av systemet (Dir. 2004:19). Utredaren skall redovisa vilka effekter valet av garantimodell får för avgiftsuttag, fondstorlek och hur garantiavgifterna bör fördelas. Vidare skall utredaren se över vissa frågor som rör investerarskyddet och analysera konsekvenserna för ersättningssystemen av den ökade integrationen av den finansiella sektorn inom EU. Utredaren skall också redovisa hur verksamheten med insättningsgarantin och investerarskyddet bör organiseras. Utredaren antog namnet Insättningsgarantiutredningen. En representant för nämnden deltog som sakkunnig i utredningen under redovisningsåret. Översynen skall redovisas senast den 28 februari 2005. I början av året uppdrog regeringen åt Riksgäldskontoret att samordna ett arbete med att få till stånd en gemensam redovisning av kostnader och risker inom det statliga garantiområdet. Förutom Riksgäldskontoret deltog i arbetet även Exportkreditnämnden, Sida, Statens bostadskreditnämnd och Insättningsgarantinämnden. Uppdraget skall redovisas senast den 15 mars 2005. Under redovisningsåret gjordes en översyn av samtliga betalningsflöden i nämndens verksamhet. Det resulterade i att olika kontrolldokument reviderades. Slutligen besvarade nämnden tre remisser under året. Viktigare lagändringar Lagen (2004:46) om investeringsfonder trädde i kraft den 1 april 2004. Lagen om investeringsfonder ger fondbolag möjlighet att förvalta någon annans finansiella instrument. Om ett fondbolag får tillstånd av Finansinspektionen att tillhandahålla sådan individuell portföljförvaltning skall också lagen om investerarskydd gälla för den verksamheten. Lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, som trädde i kraft den 1 juli 2004, avskaffade bankernas inlåningsmonopol. Genom lagen får även kreditmarknadsföretag möjlighet att ta emot inlåning från allmänheten. Sådan inlåning omfattas av insättningsgarantin. Samtidigt ändrades lagen (1991:981) om värdepappersrörelse så att kreditmarknadsföretag också kan få tillstånd att driva värdepappersrörelse. I så fall är de värdepappersinstitut som omfattas av investerarskyddet.
Resultaträkning Belopp i tusental kronor (tkr) 2004 2003 Verksamhetens intäkter Intäkter av anslag 6 291 6 208 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 12 1 Finansiella intäkter 1 - Summa 6 304 6 209 19 Verksamhetens kostnader Kostnader för personal not 1-2 034-1 746 Kostnader för lokaler - -2 Övriga driftkostnader -4 260-4 627 Finansiella kostnader -1-7 Avskrivningar -86 - Summa -6 381-6 382 Verksamhetsutfall -77-173 Uppbördsverksamhet not 2 Intäkter av avgifter m.m. samt andra intäkter som inte disponeras av myndigheten 6 541 6 778 Medel som tillförts statsbudgeten från uppbördsverksamhet -6 548-6 784 Saldo -7-6 Transfereringar Övriga erhållna medel för finansiering av bidrag 484 434 449 466 Finansiella intäkter 740 199 782 447 Finansiella kostnader -34 463-55 427 Avsättning till fonder m.m. för transfereringsändamål not 3-1 090 168-1 176 480 Lämnade bidrag -100 000 - Saldo 2 6 Årets kapitalförändring not 4-82 -173
Balansräkning Belopp i tusental kronor (tkr) TILLGÅNGAR 2004-12-31 2003-12-31 20 Immateriella anläggningstillgångar Balanserade utg för forskning och utveckling not 5 332 340 Summa immateriella anläggningstillgångar 332 340 Materiella anläggningstillgångar Maskiner, inventarier,installationer not 6 76 - Summa materiella anläggningstillgångar 76 - Finansiella anläggningstillgångar Andra långfristiga värdepappersinnehav not 7 13 568 392 12 713 081 Summa finansiella anläggningstillgångar 13 568 392 12 713 081 Fordringar Fordringar hos andra myndigheter not 8 193 199 Övriga fodringar - - Summa fordringar 193 199 Upplupna intäkter Förutbetalda kostnader 16 Övriga upplupna intäkter not 9 414 380 321 023 Periodavgränsningsposter 414 396 321 023 Avräkning med statsverket not 10-9 508-9 189 Kassa och bank Övriga tillgodohavanden i Riksgäldskontoret not 11 313 519 157 807 Kassa, postgiro och bank not 12 116 560 - Summa kassa och bank 430 079 157 807 SUMMA TILLGÅNGAR 14 403 960 13 183 261 KAPITAL OCH SKULDER Myndighetskapital Statskapital not 13 494 340 Balanserad kapitalförändring not 14-10 789-10 616 Kapitalförändring enligt resultaträkningen -82-173 Summa myndighetskapital -10 377-10 449 Fond Fonder not 15 14 282 073 13 191 905 Övriga avsättningar Övriga avsättningar not 16 100 000 -
Skulder m.m. Skulder till andra myndigheter not 17 30 962 494 Leverantörsskulder not 18 912 917 Övriga skulder not 19 74 84 Summa skulder m.m. 31 948 1 495 Periodavgränsningsposter Upplupna kostnader not 20 316 310 Summa periodavgränsningsposter 316 310 SUMMA KAPITAL OCH SKULDER 14 403 960 13 183 261 21
Anslagsredovisning Belopp i tusental kronor (tkr) 22 Redovisning mot anslag Anslag Ingående överföringsbelopp Årets Totalt tilldelning disponibelt enligt belopp regleringsbrev Utgifter Saldo 2:2 Insättningsgarantinämnden, ramanslag 2 798 5 557 8 355-6 445 1 910 Redovisning mot inkomsttitel Inkomsttitel Beräknat belopp Inkomster 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 6 548 6 548 Kommentar till saldo Det höga saldot förklaras främst av följande faktorer. I arbetet med ersättningsfallet behövde beredskapsstyrkan inte tas i anspråk i den utsträckning som nämnden tog höjd för inför andra halvåret. Genom att årets avgiftsmedel i sin helhet överfördes till endast en kapitalförvaltningsportfölj kunde besparingar göras avseende kostnaderna för förvaltningen. De svårbedömda kostnaderna för extern revision och konsultinsatser blev lägre än förväntat. Storleken på avgifter till depåbank beror på hur aktiv kapitalförvaltningen varit under året. Dessa avgifter blev lägre än förväntat. Av regleringsbrevet för budgetåret 2005 framgår att utgående överföringsbelopp (saldo) ställs till regeringens disposition.