Ungdomsbrottslingar Brott och straff Om man begått ett brott, så kommer det att leda till någon påföljd. Hur man blir straffad är en fråga som inte så lite beror på ens ålder. Den dag man fyller 18 år blir man myndig. Fram till dess är man underårig. Men straffrättsligt skiljer man ungdomar i två kategorier. Upp till 15 är man minderårig Då är man inte straffmyndig. Begår man då ett brott får det ingen rättslig påföljd. Däremot kan kommunens sociala myndigheter vidta olika åtgärder. Har man fyllt 15 men ännu inte 18 år yrkar åklagaren i en rättegång pååtalsunderlåtelse. Det innebär i praktiken att ärendet efter en fällande dom överlämnas till de sociala myndigheterna. I vissa fall kan man bli placerad på familjehem. I andra kan sluten ungdomsvård bli aktuellt. Till sluten ungdomsvård döms vanligtvis också myndiga personer upp till 21 år. Det är en allmän uppfattning att det för dem är mindre lämpligt att hamna på fängelse. Böter eller fängelse För myndiga personer blir påföljden som regel bara böter vid mindre förseelser. Gör man någon trafikförseelse finns det ofta ett fastställt bötesbelopp som man måste betala. I andra sammanhang utdöms dagsböter. En person kan dömas till att betala 50 dagsböter à 50 kr, alltså 2500 kr. Har man begått allvarligare brott kan det bli fråga om frihetsberövande, vilket innebär att man hamnar i fängelse eller på rättspsykiatrisk klinik. Men personer och som tidigare inte begått några allvarliga brott kan få lindrigare påföljder. I stället för att hamna i fängelse kan en person få skyddstillsyn, vilket innebär att han eller hon under en period får en övervakare. En person kan också få villkorlig dom. I stället för att hamna i fängelse får en person en prövotid på 2 år. Sköter man sig under tiden upphävs domen. Begår man däremot ett brott kan den villkorliga domen omvandlas till ett fängelsestraff. Fängelsestraff Det finns 52 fängelser i Sverige från Haparanda i norr till Ystad i söder. 46 fängelser är för manliga och 6 fängelser för kvinnliga interner. Det längsta fängelsestraffet som kan utmätas i Sverige är livstids fängelse. De som exempelvis döms för mord får enligt en lagändring 2009 lägst 10 år och högst 18 år eller livstid. Men efter 10 års fängelse omvandlas livstidsstraffet i de allra flesta fall till ett tidsbegränsat straff. Detta sker efter ansökan från den dömde. Man skiljer mellan mord och dråp och vållande till annans död. Mord är en avsiktlig och planerad handling. Dråp är en oöverlagd handling, där en människa i affekt kommer i bråk med någon annan människa och tar dennes liv. När det gäller vållande till annans död har det däremot inte varit gärningsmannens avsikt att ta en annan människas liv. Straffsatsen för dråp är mellan sex och tio års fängelse. Brottet bedöms alltså lindrigare än mord, men hårdare än vållande till annans död. Den högsta straffsatsen för vållande till annans död är 2 år.
Den som stjäl något och då utsätter den som blivit bestulen för våld eller hot om våld har begått ett rån. Den som döms för rån får ett fängelsestraff på minst ett och högst sex år. Detta kan jämföras med de straff som utmäts för förskingring. Där förekommer inget våld mot person, utan någon vilseleder en annan. Om den som begår detta brott är en person med förtroendeuppdrag och om det belopp som förskingras är betydande kan också fängelse utdömas från sex månader till sex år. Brott och straff i äldre tider I det förkristna Sverige gjordes inte någon skillnad på uppsåtliga eller icke-uppsåtliga brott. Mord och dråp jämställdes. Egendomsstölder betraktades under medeltiden ofta som ett värre brott än att i stridens hetta begå ett vådabrott. Tjuvar var föremål för samhällets intensiva hat och förakt. Enligt Västgötalagen kunde de dömas till hugg och till hängning. Ännu på 1700-talet var straffen mot dem som begått brott mycket obarmhärtiga enligt vårt sett att se det. I 1734 års lag kan man läsa att den som begått fjärde resans rån skulle dömas till döden. Det var först på 1800-talet det började växa fram ett annat rättsmedvetande. Den sista avrättningen i Sverige utfördes 1910 då Johan Alfred Andersson avrättades på Långholmen med giljotin. Han hade i samband med ett rån i Stockholm utanför det som idag är Utrikesdepartementet mördat Victoria Hellsten med ett besman. Den sista dödsdömda i Sverige som inte benådades var den så kalladeänglamakerskan Hilda Nilsson.Hon dömdes till döden den 14 juli 1917, men tog livet av sig i fängelset några dagar senare. Modern kriminalvård Sveriges mest omtalade fängelse startade 1779 på Långholmen i Stockholm. År 1832 uppgick fångarnas antal på Långholmen till 1000 intagna. Landets farligaste fångar placerades oftast där. Till att börja med fungerade det som dåtidens tukthus. Fångarna bodde trångt sammanpackade i gemensamma lokaler bakom tjocka murar. På dagtid fick de arbeta på ett stenbrott, som försåg många av Stockholms gator med gatsten. Men 1874 uppfördes nya lokaler. Långholmen blev ett för sin tid modernt fängelse, där det fanns 500 enmansceller. Idag är det många som menar att det är inhumant att spärra in fångar i celler. Numera eftersträvar vi i stället öppna anstalter. Men under 1800-talet upplevde man cellfängelserna som något som starkt förbättrade fångarnas livsmiljö. I cellen kunde fången ha ett eget liv. Fångarna tvingades inte heller till något straffarbete. Genom speciella rastgårdar kunde de under en mycket begränsad tid få sin dagliga motion. Fångvården döptes 1945 om till kriminalvård. Målet idag är att alla fångar ska få sitt individuella vårdprogram för att han eller hon bäst ska kunna återanpassas till samhället. Särskilt unga förbrytare försöker man ge en yrkesutbildning under fängelsetiden. Inom psykiatrin talar man om abnormitet. I de fall där man kan konstaterasvårartad psykisk abnormitet hos den som gjort ett våldsbrott döms denne tillrättspsykiatrisk vård vid en sluten anstalt. För att återanpassa dömda till det liv som väntar dem efter frigivningen ger man dem permissioner från anstalten. I början av 2000-talet kritiserades kriminalvården för att vara alltför frikostig med att ge
permissioner. Detta ledde i ett antal uppmärksammade fall till rymningar. Idag har man stramat upp reglerna för permission avsevärt. Det hände också tidigare att dömda rymde från fängelser. Under senare år har ett antal åtgärder vidtagits för att göra de slutna anstalterna mera rymningssäkra. 2010 gjordes enbart 34 rymningar och då endast från de öppna anstalterna. I Sverige finns sammanlagt cirka 10 000 människor i fängelse. Antalet brott Brottsstatistiken under perioden 2000-2010 är mycket alarmerande när det gäller våldsbrott. Både det som rubriceras som misshandel respektive barnmisshandel har ökat med 50 procent. När det gäller sexualbrotten har de ökat med hela 80 % under denna tioårsperiod. När man däremot studerar våld med dödlig utgång genom mord och dråp, så ligger siffrorna tämligen konstant från 1975 till 2010. När det gäller våld med dödlig utgång finns inga mörkertal. De faktiska antalet brott som har blivit begångna finns dokumenterade. När det gäller misshandel och våldtäkter kan det vara så att statistiken under 2000-talet avspeglar en faktisk ökning av dessa brott. Men det kan också vara så att brottssiffrornas snabba ökning till någon del beror på att brottsoffren i större omfattning anmält brottet. Brottsstatiken vad gäller våldsbrott är i alla händelser mycket bekymmersam. Särskilt om man jämför den med antalet egendomsbrott. Bostadsinbrotten har ökatmarkant, men antalet rån är tämligen oförändrat och bilstölderna har gått neddramatiskt. Varför begås brott? Det har gjorts undersökningar där man har jämfört skörderesultaten med kriminaliteten under olika delar av 1800-talet. Under det svåra nödåret 1846 förekom 131 tjuvnadsbrott på 100 000 invånare i landet. Under 1850-talets goda år sjönk denna siffra till ungefär hälften. Men under 1860-talets svältår steg siffrorna. År 1868 uppgick antalet brott till 112 per 100 000 invånare. Här ser man ett nära samband mellan svält och fattigdom i relation till anmälda brott vad gäller rån och stöld. I slutet av 1800-talet ökade människors levnadsstandard påtagligt. För att inte tala om 1900- talet särskilt efter andra världskriget. Men detta har inte lett till att at antalet egendomsbrott minskat. Utvecklingen har närmast varit den motsatta. Vad förklarar att stölder, inbrott etc. markant ökat under det senaste århundradet. En enkel förklaring skulle kunna vara denna: det har blivit allt lättare stjäla. I äldre tider levde man i mindre samhälle, där alla kände alla. Många hade sitt arbete i anslutning till sin bostad och många kvinnor var hemmafruar. I en modern storstad, där båda föräldrarna har heltidsarbete en bra bit från hemmet är det betydligt enklare för en tjuv att göra inbrott. När det gäller misshandel handlar det vanligtvis om att yngre män utövar våld mot andra män ofta påverkade av alkohol. Ett sätt att minska detta våld är givetvis att ha flera poliser eller föräldrar ute på stan. Ett annat sätt är att inte göra alkohol så lättillgängligt för unga människor. Något som utan tvekan också påverkar kriminalitet i olika former är vilken samhällsmoral som finns. Lever man i ett samhälle där det betraktas som synd att stjäla blir det mera tabubelagt att göra något sådant än i ett samhälle där man mest ser kriminalitet som ett socialt problem.
Kan man begränsa antalet brott med hårdare straff? Hur ska man kunna minska på kriminaliteten i Sverige? Det finns de som tror att man genom hårdare strafflagstiftning skulle kunna åstadkomma detta. I Sverige liksom i flertalet europeiska länder tillämpas inte dödsstraff. Det finns inskrivet i Europakonventionen - en deklaration om mänskliga rättigheter som alla europeiska länder antagit utom Vitryssland. Men i USA är som bekant dödsstraff tillåtet i ett antal delstater. I Sverige mister 100 personer livet varje år på grund av mord eller dråp. I USA är motsvarande siffra 20 000 personer om året. Nu är USA inledningsvis ett mycket större land med sina drygt 300 miljoner invånare. Men skillnaden är ändå mycket stor. På 100 000 invånare mördas ungefär en person om året i Sverige. I USA är motsvarande siffra närmare sju personer om året. Sedan är det betydligt större klasskillnader i USA. Enligt statistik från 2011 lever 45 miljoner amerikaner i fattigdom. I USA finns det också helt andra vapenlagar, som gör att alla i princip kan beväpna sig. I Sverige är det däremot mycket svårt att få vapenlicens. Allt detta talar för att grova våldsbrott borde vara större i USA än i Sverige. Men kriminologer som studerat detta ämne kan inte se att hårdare lagar per automatik leder till färre mord eller dråp. Kan man minska antalet brott med bättre kriminalvård? Många ser den ökade kriminaliteten som ett misslyckande för den svenska kriminalvården. De menar att större insatser skulle behövas för att komma till rätta med psykiska problem hos de dömda och de borde få större social träning. På samma sätt borde man kanske satsa mera resurser på anpassningen till livet efter frigivningen i form av mera utbildningar. Det måste finnas bättre fungerande nätverk för att hjälpa före detta kriminella när de försöker återanpassa sig till samhället. Men den statistik som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) gjort sedan 1970-talets början över antalet återfallsförbrytare visar på svårigheten att bedriva en framgångsrik kriminalvård. Ett år efter frigivningen brukar som regel 20 procent av dem att ha begått ett nytt brott. Inom en treårsperiod har antalet stigit till drygt en tredjedel. Men det är skillnad på dem som lämnar ett fängelse efter att bara blivit lagförd för detta enda brott och dem som begått ett stort antal brott tidigare. Återfallsprocenten för dem som gjort exempelvis 10 lagförda brott tidigare är över 90 procent. BRÅ:s statistik visar också en tydlig skillnad mellan män och kvinnor. Återfallsprocenten för kvinnorna är betydligt lägre. Tre år efter avtjänat straff har 20 procent av kvinnorna och fler än 35 procent av männen på nytt hamnat i fängelse. Särskilt stora variationer är det inte över tiden vad gäller denna brottsstatistik. Detta betyder självklart inte att kriminalvården ska minska insatserna för att återanpassa interner till ett normalt samhällsliv. Men vill man komma till rätta med kriminalitet gäller det kanske mest av allt att göra insatser för personer i riskzonen innan de hamnar i fängelset. Varför blir vissa kriminella?
De allra flesta som begår ett brott som unga fastnar inte i kriminalitet, men en liten grupp människor blir kriminella. De flesta kriminella har haft en stökig barndom. Det kan bero på lättare beteendestörningar som gör att barn blir hyperaktiva och mycket utåtagerande. I barndomen har dessa ungdomar upplevt många konflikter med andra ungdomar och med vuxna. Skolarbetet har oftast inte fungerat. Många av dessa barn har levt i familjer där föräldrarna missbrukat alkohol och droger. Föräldrarna har inte sällan mått psykiskt dåligt och inte kunnat ge sina barn kärlek och trygghet. Även olämpliga uppfostringsmetoder och konfliktladdade skilsmässor kan påverka barnets utveckling. Det är också vanligare att kriminella personer vuxit upp i familjer där man har haft ont om pengar. Men de allra flesta barn som växer upp i riskmiljöer blir inte kriminella utan klara sig bra. Det är först när man kombinerar individuella riskfaktorer med en riskfylld livsstil, som man kan hamna i kriminalitet. Med en riskfylld livsstil menas i detta fall att ofta kvällstid vistas i centrum eller på liknande samlingspunkter, att umgås med kamrater som har begått brott samt att ofta dricka sig berusad.