Rapport 2009:12 R Universitet&högskolor Högskoleverkets årsrapport 2009
3 FOTO OMSLAG Mandi Gavois Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm tfn 08-563 085 00 fax 08-563 085 50 e-post hsv@hsv.se www.hsv.se Universitet & högskolor Högskoleverkets årsrapport 2009 Utgiven av Högskoleverket 2009 Högskoleverkets rapportserie 2009:12 R ISSN 1400-948X Redaktör Lena Eriksson INTERNATIONELLT PERSPEKTIV Gunnar Enequist Utbildning på grundnivå och avancerad nivå Ellen Almgren, Lena Eriksson, Thomas Furusten, Örjan Hemström, Magdalena Inkinen, Åsa Rurling Utbildning på forskarnivå Helen Dryler, Karin Holmvall, Ingrid Pettersson Internationell mobilitet Torbjörn Lindqvist Utbildning och arbete Torbjörn Lindqvist, Örjan Hemström Kvinnor och män i högre utbildning Ellen Almgren Lärare och forskare Per Gillström Forskning Marie Kahlroth Ekonomi och samverkan Marie Kahlroth Nyckeltal Jan-Åke Engström Tabeller Eva-Marie Larsson, Lena Lisell Grafisk form och grafik Lena Ernstson Illustrationer Studenter vid Högskolan för fotografi, Göteborgs universitet Tryck NRS Tryckeri, Huskvarna, maj 2009 Tryckt på miljömärkt papper
Förord HÖGSKOLEVERKETS ÅRSRAPPORT sammanfattar utvecklingen vid svenska universitet och högskolor under det senaste året. Den senaste utvecklingen sätts också in i ett längre tidssammanhang, vilket möjliggör en redovisning av trender och tendenser. Antalet studenter ökar, och läsåret 2007/08 var antalet nybörjare fler än någonsin. En fjärdedel av nybörjarna är studenter som kommer inresande från andra länder, men även de svenska nybörjarna ökar i antal. Också på forskarnivån ökar antalet nybörjare. Stora årskullar 19- och 20-åringar och allt sämre konjunktur- och arbetsmarknadsläge talar för en fortsatt expansion inom högre utbildning efter den tidigare minskningen i studentantal. Hos en majoritet av lärosätena har utbildningsvolymen en tid legat under takbeloppen, vilket innebär att det finns ett ekonomiskt utrymme att ta emot fler studenter när trenden med minskande studentantal nu vänt. Läsåret 2007/08 var det första året med den nya utbildnings- och examensstruktur som delvis var en följd av Sveriges deltagande i Bolognaprocessen. En av de mest uppmärksammade nyheterna i 2007 års examensreform har varit införandet av masterexamen som ny examen i det svenska systemet. Under det första läsåret har inresande studenter varit i majoritet på masterprogrammen. Antalet inresande studenter fortsätter generellt att öka, och särskilt ökar antalet studenter från Asien. Det är däremot allt färre svenskar som studerar utomlands. Det finns fortsatt stora skillnader mellan män och kvinnor i den högre utbildningen. Betydligt fler kvinnor än män studerar vid universitet och högskolor, och kvinnor och män gör också olika utbildningsval. Av de män som examineras i grundutbildningen fortsätter en större andel än av kvinnorna till forskarutbildning. Av professorerna är fortfarande mindre än en femtedel kvinnor. Analyserna i årsrapporten bygger på lärosätenas löpande rapportering av statistikuppgifter till Statistiska centralbyrån och på den direktrapportering till Högskoleverket som lärosätena gör i samband med att de avlämnar sina årsredovisningar till regeringen. Förutom denna huvudrapport publiceras en tabellbilaga samt en förkortad version på engelska. Alla publikationerna finns tillgängliga på Högskoleverkets webbplats, www.hsv. se. Via webbplatsen når man också Högskoleverkets statistikportal, databasen för nationell uppföljning av verksamheten vid universitet och högskolor (NU-statistikdatabasen) samt de särskilda databaserna för regional rekrytering, nyckeltal för lärosäten, sökandetryck och jämställdhet. Uppgifterna i årsrapporten kompletteras även av mer detaljerad information i de statistiska meddelanden som ges ut gemensamt av Statistiska centralbyrån och Högskoleverket. De uppgifter om verksamheten vid högskolor och universitet som presenteras i Högskoleverkets årsrapport ska förhoppningsvis kunna tjäna som information och underlag för beslutsfattare såväl inom statsmakterna och näringslivet som inom universitet och högskolor. Anders Flodström universitetskansler Förord
Lärosäten med rätt att utfärda examina på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Lärosäten med rätt att utfärda examina på grundnivå och avancerad nivå. Statlig huvudman Statlig huvudman Uppsala universitet UU Högskolan i Borås HB Lunds universitet LU Högskolan Dalarna HDa Göteborgs universitet GU Högskolan i Gävle HiG Stockholms universitet SU Högskolan på Gotland HG Umeå universitet UmU Högskolan i Halmstad HH Linköpings universitet LiU Högskolan Kristianstad HKr Karolinska institutet KI Högskolan i Skövde HS Kungl. Tekniska högskolan KTH Högskolan Väst HV Luleå tekniska universitet LTU Gymnastik- och idrottshögskolan GIH Sveriges lantbruksuniversitet SLU Södertörns högskola SH Karlstads universitet KaU Försvarshögskolan FHS Mittuniversitetet Växjö universitet Örebro universitet Högskolan i Kalmar MiU VxU ÖU HK Danshögskolan Dramatiska institutet Konstfack Kungl. Konsthögskolan DH DI KF KKH Blekinge tekniska högskola BTH Kungl. Musikhögskolan i Stockholm KMH Malmö högskola MaH Operahögskolan i Stockholm OH Mälardalens högskola MdH Teaterhögskolan i Stockholm TH Enskild huvudman Enskild huvudman Chalmers tekniska högskola CTH Ericastiftelsen ES Handelshögskolan i Stockholm HHS Ersta Sköndal högskola ESH Högskolan i Jönköping HJ Gammelkroppa skogsskola GSs Johannelunds teologiska högskola JTH Teologiska Högskolan, Stockholm THS Örebro Teologiska Högskola ÖTH Beckmans Designhögskola BDH Stockholms Musikpedagogiska Institut SMI Röda Korsets Högskola RKH Sophiahemmet Högskola ShH Dessutom finns ett antal utbildningsanordnare med examensrättigheter för psykoterapeututbildning. Från och med den 1 januari 2008 ingår tidigare Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) i Stockholms universitet.
Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Internationellt perspektiv 11 Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 21 Det första året med ny utbildningsoch examensstruktur 22 Sökande antagna nybörjare 23 Utbildningens omfattning och inriktning 30 Examina 33 Lärarutbildning 36 Studenterna 38 Utbildning på forskarnivå 45 Nybörjare 46 Doktorandpopulationen i sin helhet 48 Internationellt utbyte 50 Examina 50 Internationell mobilitet 55 Utresande studenter från Sverige 56 Inresande studenter till Sverige 59 Utbildning och arbete 65 Etablering på arbetsmarknaden 66 Tillgång och efterfrågan på högskoleutbildade på arbetsmarknaden 68 Kvinnor och män i högre utbildning 73 Övergången till högskolan 74 Avlagda examina 75 Övergången till forskarnivå 78 Lärare och forskare 81 Kvinnor och män 82 De olika personalgruppernas utveckling 83 Internationellt utbyte 86 Forskning 89 Forskningsvolym mätt i årsverken 90 Lärosätenas forskningsintäkter 91 Utvecklingen mot full kostnadstäckning 95 Forskningens andel av BNP 96 Ekonomi och samverkan 99 Intäkter, kostnader och resultat 100 Resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå 103 Samverkan med det omgivande samhället 107 Nyckeltal 111 Nyckeltal för lärosäten 112 Nyckeltal för yrkesexamensprogram 122 Tabeller 127 Tabellförteckning 127 Kvalitetsdeklaration avseende redovisade uppgifter 147 Faktarutor Högskoleprovet 24 Stor ökning av överklaganden 25 Alternativt urval 25 Basår 30 Yrkeshögskola 33 Betänkande om en ny lärarutbildning 38 Studenter med funktionshinder 42 Utvärderingar och examensrättsprövningar 43 Disciplinärenden vid universitet och högskolor 43 Utländska doktorander 53 Samarbeten mellan lärosäten 109
Sammanfattning 3 FOTO Nicola Bergström
Det internationella perspektivet Sverige har en förhållandevis välutbildad befolkning. Många länder har dock en större andel högskoleutbildade i befolkningen än Sverige, som kommer på tolfte plats bland OECDländerna. Sverige har, i likhet med många andra länder, byggt ut den högre utbildningen sedan början av 1990-talet. I OECD-länderna totalt ökade antalet studenter i högre utbildning med nästan 50 procent från 1995 till 2004 i Sverige något mer. Den internationella studentrörligheten ökar snabbt i världen 2006 studerade nästan tre miljoner studenter i ett annat land än sitt hemland. USA är det största mottagarlandet och Kina det största utresandelandet. Inresande studenter till Sverige har ökat påtagligt sedan mitten av 1990-talet och dessa är numera betydligt fler än antalet svenskar som reser ut till andra länder för att studera. I en internationell jämförelse skiljer sig svenska studenter liksom studenter i övriga Norden från andra länders studenter i vissa avseenden. Svenska studenter är förhållandevis äldre, har i större utsträckning barn och är inte ekonomiskt beroende av den egna familjen. Sverige deltar sedan slutet av 1990-talet i den s.k. Bolognaprocessen och införde den 1 juli 2007 en ny utbildnings- och examensstruktur i den högre utbildningen. Bland annat har tre nivåer införts, grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå, och en ny examen en tvåårig masterexamen finns numera bland de svenska examina. Masterutbildningar har i stor utsträckning lockat utländska studenter och av de totalt 9 300 nybörjarna på masterprogram hösten 2008 var 62 procent inresande studenter. Av alla inresande studenter till Sverige 2007/08 drygt 31 000 kom cirka hälften från Norden och övriga Europa och 35 procent från Asien. Det är från Asien som antalet inresande studenter ökar mest. En majoritet av svenska studenter som studerar utomlands väljer Europa men antalet utresande till Asien ökar snabbast. Antalet sökande, antagna och nybörjare ökar Inför hösten 2008 ökade såväl sökande som antagna som inte tidigare studerat i högskolan. De svenska sökande ökade med 3 procent medan de utländska sökande var mer än dubbelt så många som hösten 2007. Nybörjarna läsåret 2007/08 var fler än någonsin drygt 87 000. En större del av ökningen av nybörjare förklaras av inresande studenter men även svenska nybörjare ökade för första gången sedan läsåret 2002/03. De inresande studenterna utgör nu en fjärdedel av samtliga nybörjare. Störst ökning av antalet förstahandssökande mellan hösten 2007 och hösten 2008 hade utbildningsprogram med inriktning mot teknik och tillverkning, medan den största minskningen gällde utbildningsprogram med inriktning mot pedagogik och lärarutbildning. Det ökade intresset för tekniska utbildningar innebar att antalet nybörjare på civilingenjörsutbildningar respektive högskoleingenjörsutbildningar ökade med 6 respektive 7 procent mellan hösten 2007 och hösten 2008. Det minskade intresset för lärarutbildningar resulterade i en minskning av antalet nybörjare på lärarprogram med 10 procent. Även antalet studenter totalt ökar För första gången på fyra år ökade antalet helårsstudenter 2008 om än mycket svagt med 1 800 till totalt 280 000 helårsstudenter. Det var framför allt inom ämnesområdet samhällsvetenskap och juridik som helårsstudenterna ökade, efter flera års minskning. Av helårsstudenterna läsåret 2007/08 återfanns en tredjedel på fristående kurser och två tredjedelar på program, varav merparten på yrkesexamensprogram. Antalet helårsstudenter på generella program ökade läsåret 2007/08, vilket bl.a. beror på de nya masterprogrammen. Läsåret 2007/08 ökade också antalet registrerade studenter vilka är betydligt fler än helårsstudenterna med 5 000 till totalt 385 000. Mer än var fjärde student var registrerad på en eller flera distanskurser. Antalet distansstuderande har mer än tredubblats under de senaste tio åren. Etablering på arbetsmarknaden Av dem som examinerades från universitet och högskolor läsåret 2005/06 var 78 procent etablerade på arbetsmarknaden 2007, dvs. 1 1,5 år efter examen. Det innebär att andelen etablerade var 5 procentenheter större 2007 än 2006 vilket beror på det förbättrade konjunkturläget. Läkare, tandläkare, psykoterapeuter och specialistsjuksköterskor var de grupper som hade den högsta etableringsgraden över 90 procent. Utbildning på forskarnivå Under 2008 började 3 200 nya doktorander en forskarutbildning. Det är en viss ökning jämfört med föregående år, men det är ändå betydligt färre än åren 2002 och 2003 då doktorandnybörjarna var ungefär 3 800. Utländska doktorandnybörjare ökade och utgjorde 33 procent av samtliga nybörjare. Könsfördelningen bland nybörjare på forskarnivå har varit relativt jämn under 15 års tid, och år 2008 var inget undantag, kvinnorna utgjorde då 47 procent av nybörjarna. Antalet doktorsexamina ökade kraftigt mellan åren 1990 och 2003. Därefter har antalet doktorsexamina fortsatt att öka till och med 2008, men endast svagt: från 2 700 doktorsexamina år 2003 till 2 800 doktorsexamina år 2008. Antalet avlagda licentiatexamina har dock minskat tre år i rad från 1 140 licentiatexamina år 2005 till 760 licentiatexamina år 2008. Det motsvarar en minskning om 33 procent. 8 Sammanfattning
Inom samtliga vetenskapsområden, inklusive SLU, översteg antalet forskarexamina de mål som regeringen satte för fyraårsperioden 2005 2008. Kvinnor och män i högre utbildning Av de kvinnliga elever som slutförde gymnasiet läsåret 2004/05 hade 46 procent påbörjat högskolestudier inom tre år, dvs. senast läsåret 2007/08. Motsvarande andel av de manliga eleverna var 35 procent, dvs. en skillnad på 11 procentenheter. Detta innebär att kvinnorna dominerar såväl bland sökande och antagna som bland nybörjare i högskolan. Av dem som påbörjar en högskoleutbildning är det dessutom en större andel av kvinnorna än av männen som avlägger en examen. Av de 42 700 studenter som avlade en första examen läsåret 2007/08 var 64 procent kvinnor. Männen har längre studietider i sina examina än kvinnorna 60 procent av männen som avlade examen 2007/08 hade en studietid på fyre år eller mer jämfört med 44 procent av kvinnorna och männen studerar i högre grad än kvinnorna på avancerad nivå. Det är också en större andel av männen än av kvinnorna som övergår till utbildning på forskarnivå, men kvinnornas andel av såväl nybörjare som examinerade i forskarutbildning ökar stadigt. År 2008 avlades närmare hälften av doktorsexamina av kvinnor, vilket kan jämföras med en fjärdedel år 1988. Lärare och forskare Den forskande och undervisande personalen vid universitet och högskolor ökade 2008 med 400 helårspersoner eller 2 procent jämfört med 2007. Totalt uppgick den forskande och undervisande personalen 2008 till 24 000 helårspersoner. De största grupperna utgörs av lektorer 27 procent och adjunkter 24 procent. Professorerna utgör 18 procent. Antalet adjunkter fortsatte att minska 2008 en minskning som pågått sedan 2003 medan antalet professorer, lektorer och annan forskande och undervisande personal ökade. Flest lärare och forskare finns inom det samhällsvetenskapliga området följt av teknikvetenskap. Könsfördelningen bland lärare och forskare blir allt jämnare. År 2008 var andelen kvinnor 42 procent, att jämföras med mitten av 1990-talet då andelen kvinnor var 30 procent. Den största ökningen av andelen kvinnor har skett bland lektorer och forskarassistenter. Andelen kvinnor bland professorerna var 19 procent 2008, vilket kan jämföras med 8 procent i mitten av 1990-talet. År 2008 fanns det totalt 1 100 adjungerade lärare vid universitet och högskolor, varav drygt 800 fick hela sin lön från annan arbetsgivare än lärosätet. Hälften av de adjungerade lärarna fanns inom ämnesområdet medicin och 20 procent fanns inom teknikvetenskap. Forskningsintäkterna ökar År 2008 ökade universitetens och högskolornas intäkter för forskning och forskarutbildning med närmare en miljard kronor i fasta priser. I löpande priser var ökningen nästan två miljarder kronor. Såväl lärosätenas intäkter från direkta statsanslag som från externa finansiärer ökade. Intäkterna uppgick totalt till 27,3 miljarder kronor 2008, varav de externa medlen utgjorde 53 procent. Externa medel kan komma från såväl statliga som privata finansiärer. Efter några år med minskade intäkter från privata finansiärer ökade dessa 2008, om än måttligt. Totalt utfördes 15 500 FoU-årsverken vid landets lärosäten 2007. En fjärdedel av dessa utfördes av professorer, lektorer och forskarassistenter tillsammans, medan mer än en tredjedel av de utförda FoU-årsverken var forskning som utfördes av doktorander med doktorandanställning. Till detta kommer den forskning uppskattningsvis 2 000 FoU-årsverken som utförs av doktorander som inte har doktorandanställning. 70 procent av FoU-intäkterna under 2007 gick till medicin, teknik och naturvetenskap. Sverige har med råge nått EU:s mål att 3 procent av BNP ska avsättas för forskning och utveckling. År 2007 avsattes i Sverige 3,6 procent av BNP för detta ändamål. Eftersom en stor del av FoU-satsningarna i Sverige kommer från näringslivet har målet att två tredjedelar av de totala satsningarna ska komma från den privata sektorn nåtts. Däremot har inte den andra delen av målet nåtts att offentliga resurser motsvarande 1 procent av BNP ska avsättas för FoU. Två tredjedelar av lärosätena redovisade positiva ekonomiska resultat År 2008 var kostnaderna för utbildning och forskning vid universitet och högskolor nästan 50 miljarder kronor. Drygt hälften utgjordes av kostnader för forskning och forskarutbildning och knappt hälften var kostnader för utbildning på grund- och avancerad nivå. Närmare två tredjedelar av lärosätena redovisade positiva resultat. Lunds universitet och Karolinska institutet stod för en stor del av sektorns samlade överskott som var 624 miljoner kronor. Det samlade överskottet avsåg forskning och forskarutbildning, medan utbildning på grund- och avancerad nivå uppvisade nollresultat. Trots en viss ökning av antalet helårsstudenter kunde lärosätena endast avräkna 17,8 miljarder kronor av de totala takbeloppen på 19 miljarder kronor. Det innebär att det finns kapacitet att ta emot fler studenter 2009. Sammanfattning 9
Internationellt perspektiv Att satsa på högre utbildning är i många länder en av de viktigaste åtgärderna för att skapa ökad konkurrenskraft och främja en god samhällsutveckling. Det gäller även i Sverige. Jämförelser med hur mycket andra länder satsar och vilka resultat som uppnås blir därmed intressant. Underlaget för sådana jämförelser finns i form av statistik, främst från OECD. Detta kapitel baseras på sådan statistik. 8 I detta kapitel presenteras några av de indikatorer som under mer än ett decennium har utvecklats av OECD. Ett stort antal länder medverkar i arbetet, även om inte alla länder ingår i alla jämförelser. Indikatorerna bygger huvudsakligen på uppgifter från myndigheter eller andra organisationer i respektive land. Resultaten har sedan början av nittiotalet presenterats i Education at a Glance. Den senaste upplagan publicerades hösten 2008 och redovisar uppgifter t.o.m. 2005 alternativt 2006. Klassificeringen av utbildningar görs för alla länder genom International Standard Classification of Education (ISCED). Genom detta och via olika utvecklingsinsatser har jämförbarheten i statistiken för de olika länderna successivt förbättrats. Det finns dock fortfarande vissa problem med bland annat definitioner av olika statistiska uppgifter. Därför måste uppgifterna användas med viss försiktighet. I ISCED har grundläggande högskoleutbildning placerats på nivå 5 och forskarutbildning på nivå 6. Nivå 5 är uppdelad i 5A och 5B. Nivå 5A avser högre utbildning som är tre år eller längre. Slutförd utbildning på denna nivå är bland annat en grund för forskarutbildning. Till nivå 5B hänförs högskoleutbildningar på normalt två till tre år som har en mer praktisk och yrkesförberedande karaktär. Det kan tilläggas att uppdelningen mellan 5A och 5B varierar mellan länderna, vilket medför vissa problem vid jämförelser. I Sverige är nästan all högskoleutbildning placerad på nivå 5A. Nytt i denna årsrapport är jämförelser som baseras på uppgifter hämtade från Eurostudent. Det är en enkätundersökning bland studenter på ISCED-nivå 5A i 23 europeiska länder. Avsikten är att spegla den s.k. sociala dimensionen av högre utbildning. Undersökningen har genomförts tre gånger och en fjärde omgång planeras nu. De uppgifter som redovisas är inte lika väl utprövade som OECD:s och svarsfrekvensen varierar mellan länderna. Uppgifterna bör därför användas med stor försiktighet. Underlaget omfattar heller inte lika många länder som Education at a Glance, även om antalet länder har ökat. Eftersom enkäten berör en rad förhållanden som inte tas upp i Education at a Glance är uppgifterna dock ett intressant komplement. De uppgifter som redovisas avser tidpunkter som varierar mellan länderna, från 2005 till 2007. En jämförande rapport baserad på undersökningen Eurostudent III publicerades i september 2008. < 3 FOTO Sara Bengtsson
Befolkningens utbildningsnivå En av de mest använda indikatorerna för jämförelser av utbildning i olika länder är befolkningens utbildningsnivå. Det OECD-land som placerar sig högst i detta avseende är Kanada. Där har 46 procent av befolkningen i åldersgruppen 25 64 år högskoleutbildning, vilket är den största andelen bland länderna 2006. Sverige kommer på tolfte plats med 31 procent. Till de länder som har större andelar än Sverige hör Finland, Danmark och Norge, med mellan 33 och 35 procent. På grund av förändrade definitioner av högskoleutbildning minskade den andel av Sveriges befolkning som har högskoleutbildning från 35 till 30 procent mellan 2004 och 2005. Skillnaderna beror på att den tidigare definitionen inkluderade alla personer med minst en termins högskoleutbildning, men från och med 2005 inkluderas endast de med minst fyra terminers högskoleutbildning i beräkningen. Uppgifterna avser all högskoleutbildning, det vill säga ISCED-nivåerna 5B, 5A och 6. Förändringen betydde mer för Sverige än för flertalet andra länder. Om perspektivet vidgas till att gälla utbildning på gymnasienivå, kan man konstatera att fyra femtedelar av befolkningen i åldrarna 25 64 år som lägst har sådan utbildning. Det ger Sverige en plats i den högsta tredjedelen bland OECDländerna. Högre värden har Tjeckien, USA, Slovakien och Kanada. En jämförelse som endast avser ISCED-nivåerna 5A och 6, det vill säga för Sveriges del högskoleutbildning som är tre år eller längre samt forskarutbildning, ger ungefär samma utfall för svenskt vidkommande som det tidigare beräkningssättet. Sett över samtliga åldersgrupper placerar sig Sverige här tillsammans med Storbritannien på delad elfteplats med 22 procent år 2006, vilket är något över OECD-genomsnittet på 19 procent. Sverige har dock en mindre andel i åldrarna 35 54 år som har högskoleutbildning, tre år eller längre, än flera andra länder. Däremot är såväl de yngre som de äldre, åldersgrupperna 25 34 år och 55 64 år, mer välutbildade än genomsnittet inom OECD. Särskilt i den yngre åldersgruppen placerar sig Sverige högt, på femte plats, med en andel på 31 procent. Andelen var störst i Norge med 40 procent. Därefter följde Nederländerna, Sydkorea och Danmark med andelar mellan 32 och 34 procent. Kanada Japan USA Nya Zeeland Finland Danmark Norge Australien Sydkorea Belgien Irland Sverige Storbritannien Nederländerna Schweiz Island Spanien OECD-genomsnitt Frankrike Luxemburg Tyskland Grekland Polen Ungern Österrike Mexiko Slovakien Tjeckien Portugal Italien Procent 0 10 20 30 40 50 0 10 20 30 40 50 Andel (procent) personer med högskoleutbildning 2006 i relation till befolkningen 25 64 år. I Sverige har 31 procent av befolkningen i dessa åldrar högskoleutbildning. och 2000 ökade andelen av denna åldersgrupp som fanns i högre utbildning från 22 till 33 procent. Det var den största ökningen inom OECD, där genomsnittet var en ökning med 4 procentenheter. På andra plats kom Finland, som ökade med 10 procentenheter. Den finska ökningen skedde dock från en betydligt högre nivå än den svenska. Efter 2000 var ökningen långsammare. Andelen ökade med 3 procentenheter både inom OECD och inom Sverige. År 2006 var andelen av 20 29-åringar i högre utbildning i Sverige 36 procent jämfört med genomsnittet för OECD som var 25 procent. Också i de övriga nordiska länderna var andelen stor. Utbildningens expansion Många länder har byggt ut sin högre utbildning under senare år. Mellan 1995 och 2004 ökade i genomsnitt antalet studenter i högre utbildning med 49 procent i OECD-länderna. För Sverige var ökningen något högre, 52 procent. Om gruppen 20 29-åringar studeras separat visar det sig att den svenska utbyggnaden var särskilt stark under 90-talet. Mellan 1995 Högskolenybörjarnas ålder Som en effekt av flera olika åtgärder, inte minst utbyggnaden av kommunal vuxenutbildning, har många äldre i Sverige börjat studera vid universitet och högskolor. Det har medfört att Sverige sedan flera år tillbaka, tillsammans med Island och Danmark, har den högsta medianåldern bland högskolenybörjarna. 12 INTERNATIONELLT PERSPEKTIV
För Sveriges del var 2006 medianåldern 22,4 år bland högskolenybörjare. I de flesta andra länder var medianåldern omkring 20 år. Bilden i våra nordiska grannländer var blandad. I två av länder var medianåldern bland nybörjarna lägre än i Sverige. Det gäller Norge och Finland där medianåldern var 20,1 respektive 21,6 år. I Danmark och Island var medianåldern istället högre, 22,6 respektive 23,2. Andelen unga bland högskolenybörjarna var särskilt stor i Japan och Korea. År 2006 var det 80 procent eller mer av nybörjarna som var högst 20 år gamla i dessa länder. Även i Irland är nybörjarna unga. I förhållande till de nämnda länderna utgör Sverige en kontrast med endast 20 procent av nybörjarna under 20 år och närmare 20 procent över 30 år. Sverige har tillsammans med Island, Nya Zeeland och Norge den största andelen över 30 år bland samtliga OECD-länder. Förväntat antal år i utbildning En av OECD:s indikatorer bygger på en beräkning av förväntat antal år i högre utbildning, för den del av befolkningen som är 17 år och äldre. Indikatorn ger ett slags mått på den högre utbildningens volym och är beroende av både antalet studenter i högre utbildning och utbildningens längd. Genomsnittet för OECD-länderna var 3 år, enligt den beräkning som baseras på uppgifter för 2006. Särskilt många år i högskoleutbildning kunde 17-åringar i Finland, Sydkorea, Grekland, USA och Nya Zeeland förvänta sig, mellan 4,1 och 4,6 år. Sverige kom på sjätte plats med förväntade 3,7 år. Det fanns dock tydliga skillnader mellan könen, i Sverige liksom i många andra länder. Det förväntade antalet år i högre utbildning för kvinnor i Sverige var 4,5 år medan det för könen tillsammans var 3,7 år. Denna skillnad är den största bland alla OECD-länderna, förutom Korea. Där var dock det förväntade antalet år lägre för kvinnor. Examensfrekvens En jämförelse av uppgifter mellan länder ifråga om antal examina från högskoleutbildning som är tre år eller längre (ISCED 5A) och deras fördelning på ämnesområden visar på en del skillnader. Jämförelsen baseras på ett teoretiskt mått över andelen som tagit examen. Denna beräkning placerar Sverige i mitten av skalan av länder. De övriga nordiska länderna placerar sig högre. År 2006 var examinationsfrekvensen, räknat som genomsnitt för alla OECD-länder, 37,3 procent och för Sveriges del 40,6 procent. Särskilt stora andelar hade Island och Australien med 62,8 respektive 59,1 procent medan Turkiet hade minst andel av alla länder med 15,2 procent. Flera andra länder, däribland Tyskland och Österrike, hade också mycket Finland Sydkorea Grekland USA Nya Zeeland Sverige Island Australien Norge Danmark Polen Ungern Belgien Spanien Italien OECD-snitt Nederländerna Irland Storbritannien Frankrike Portugal Österrike Tyskland Tjeckien Slovakien Schweiz Turkiet Mexiko Antal 0 1 2 3 4 5 0 1 2 3 4 5 Förväntat antal år av högskoleutbildning 2006 för 17-åringar och äldre. Uppgifterna avser grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning. Sverige placerar sig i den övre tredjedelen bland OECD-länderna. I den gruppen av länder kan ungdomar förvänta sig mer än tre års studier i högskola. små andelar, omkring 20 procent. De sistnämnda ländernas låga placeringar ska dock ses i ljuset av att de hade en stor andel utbildningar som var fem år eller längre. Också ifråga om fördelningen av examina på ämnesområden finns det skillnader. Av alla OECD-läder var det 2006 Sverige och de övriga nordiska länderna som, tillsammans med Portugal, hade störst andel examinerade inom området medicin och vård. Andelen låg mellan 27,7 och 19,2 procent. Genomsnittet för OECD var 13,3 procent. Däremot hade Sverige en relativt liten andel inom samhällsvetenskap, 24,6 procent, medan OECD-genomsnittet var 37,1 procent. Inom teknik och naturvetenskap låg Sydkorea högst med närmare 39 procent, följt av Österrike, Finland och Tyskland med 29 32 procent. Sverige hade närmare 27 procent, en bit över OECDgenomsnittet på 24 procent. Under 90-talet gjordes i Sverige en särskild satsning för att öka intresset för studier inom teknik och naturvetenskap. Antalet examinerade inom detta område, i förhållande till befolkningen i åldrarna 25 34 år, fördubblades mellan åren 1992 och 1999. Därmed avancerade Sverige uppåt på skalan över INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 13
Procent 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Antal 0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 Island Australien Nya Zeeland Finland Polen Danmark Norge Sverige Italien Irland Storbritannien Japan OECD-genomsnitt USA Slovakien Spanien Portugal Schweiz Finland Australien Storbritannien Nya Zeeland Irland Sverige Tyskland Japan Kanada USA 2006 Tjeckien Österrike Tyskland Turkiet 3 5 år 5 år 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Andel (procent) examina i högre utbildning. Antal personer som avlagt examina i förhållande till befolkningen i den åldersgrupp, i respektive land, där examensfrekvensen är högst 2006. Island och Australien har störst andel examina i högre utbildning. Uppgifterna avser ISCED nivå 5A (första examen). Nederländerna Spanien 1999 1992 0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 Antal examinerade inom naturvetenskap och teknik per 100 000 i befolkningen i åldern 25 34 år 1992, 1999 och 2006. I många länder, bland andra Sverige, har examinationen ökat kraftigt inom teknik och naturvetenskap sedan början av 90-talet. Uppgifterna avser ISCED nivå 5A. antal examinerade, i jämförelse med andra länder, och hamnade över genomsnittet för OECD-länderna. Också i flera andra länder har antalet examinerade inom dessa områden ökat. Sett till hela perioden från 1992 till 2006 har ökningen varit särskilt stark i Finland och Nya Zeeland. Också i Australien, Storbritannien och Irland har antalet examinerade ökat kraftigt. Däremot uppvisade bland andra USA, Tyskland, Japan och Nederländerna mindre ökningar. Under 2000-talet har ökningen av antalet examinerade inom teknik och naturvetenskap fortsatt i de flesta länder. Mellan 1999 och 2006 var den särskilt stark i Finland, Australien och Sverige. Även i Tyskland har ökningen under den senare perioden varit påtaglig. examensfrekvensen är högst. För 2006, som är det senaste året det finns internationellt jämförbar statistik för, var denna andel 2,2 procent. Det var därmed det fjärde högsta uppmätta värdet inom hela OECD-området detta år. Genomsnittet för OECD-länderna har stigit under flera år i rad och var 1,4 procent år 2006. Andra länder som enligt Education at a Glance hade högre andel examinerade i forskarutbildning än Sverige är Schweiz, Portugal och Tyskland. Till skillnad från tidigare år ingår inte tvååriga licentiatexamina i beräkningen för Sveriges del från och med 2005. Om även dessa inkluderas i beräkningen för 2006 uppgår värdet till 3,1 procent, vilket är det näst högsta uppmätta värdet inom OECD-området. Högst värde redovisade Portugal. Forskarexamina När det gäller doktorsexamina placerar sig Sverige högt genom den fördubbling av antalet examinerade som skedde under 90-talet. Jämförelsen baseras på andelen som avlagt doktorsexamen, av alla i den åldersgrupp i respektive land där Kostnader för högre utbildning Liksom tidigare placerar sig Sverige högt i flera av de indikatorer som OECD använder för att beskriva vilka resurser som avsätts för utbildning och forskning, räknat som andel av bruttonationalprodukten (BNP). USA, Kanada och Sydkorea 14 INTERNATIONELLT PERSPEKTIV
USA Kanada Sydkorea Finland Danmark Sverige Australien Polen Nya Zeeland Grekland OECD genomsnitt Schweiz Japan Storbritannien Portugal Frankrike Norge Mexico Österrike Nederländerna Belgien Island Irland Spanien Ungern Tyskland Tjeckien Italien Slovakien Procent 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 Kostnader för högre utbildning, andel (procent) av BNP 2005. USA, Kanada och Sydkorea är de länder i vilka den högsta andelen av BNP går till högre utbildning. Därefter kommer tre av de nordiska länderna tillsammans med Australien och Polen. Kostnaderna inkluderar forskning inom universitet och högskolor men inte kostnader för studiemedel. USA Kanada Schweiz Österrike Norge Australien Nya Zeeland Nederländerna Sverige OECD genomsnitt Storbritannien Belgien Finland Irland Spanien Tyskland Frankrike Portugal Sydkorea Mexiko Tjeckien Italien Polen Ungern Grekland Slovakien US-dollar 0 5000 10000 15000 20000 25000 Utbildning Stödfunktioner FoU 0 5000 10000 15000 20000 25000 Kostnad per student i högre utbildning 2005. När Sveriges jämförelsevis höga kostnader för FoU-verksamheten inom universitet och högskolor räknas bort ligger utbildningskostnaderna per student i Sverige knappt fyra procent över OECD-genomsnittet (närmare 8 000 USA-dollar). Kostnaderna redovisas i USA-dollar med hänsyn tagen till skillnader i ländernas kostnadsläge. är bland OECD-länderna de som sedan flera år avsätter den största andelen av BNP till högskolesektorn (uppgifterna avser 2005). I dessa tre länder är andelen 2,4 2,9 procent. Därefter följer Finland, Danmark, Sverige, Australien och Polen med 1,6 1,8 procent. Genomsnittet för OECD är knappt 1,5 procent. Alla de nordiska länderna, utom Island, har minskat sin andel något jämfört med föregående år, vilket i många fall förklaras av kraftig BNP-tillväxt. Det bör sägas att vid beräkningen av denna indikator ingår samtliga resurser för både utbildning och forskning vid universitet och högskolor samt stödfunktioner, dock inte studiemedel. Indikatorn är därför beroende av bland annat hur länderna organiserar sin forskning. Länder där en stor andel av forskningen sker inom högskolesektorn, t.ex. Sverige, får högre värden och vice versa. OECD redovisar också kostnaderna per student, uppdelade på kostnader för utbildning, forskning samt stödfunktioner. Den sistnämnda posten innefattar studentbostäder m.m. som i vissa länder finansieras via lärosätena. Indikatorn visar för Sveriges del att cirka hälften av kostnaderna inom universitet och högskolor avser forskning och forskarutbildning. Sverige är därmed det land där sådana kostnader utgör den högsta andelen av de totala kostnaderna. I andra länder bedrivs forskning och utveckling i större utsträckning vid institut utanför högskolesektorn. Om man studerar enbart kostnaderna för utbildning så är det, liksom under flera tidigare år, USA som har den största kostnaden per student. Andra OECD-länder som har högre kostnader än Sverige är Kanada och Schweiz samt Österrike, Norge, Australien Nya Zeeland och Nederländerna. Internationell studentrörlighet inresande Under senare år har antalet studenter som genomför hela eller delar av sina högskolestudier utomlands ökat snabbt. I Education at a Glance redovisas årligen mått på sådan studentrörlighet. Det görs i form av uppgifter om hur många som studerar i ett annat land än där de är medborgare eller är permanent bosatta (internationella studenter). Måttet har dock INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 15
brister. Det påverkas dels av ländernas olika nationella regelverk för invandring, dels av att en del länder i statistiken inte kan särskilja inresande utländska studenter från de studenter som bor permanent i ett land men har utländsk bakgrund. Detta innebär att de redovisade siffrorna för vissa länder kan vara överskattningar. Måttet kan ändå användas för att få en uppfattning om vilka rörelsemönster de internationella studenterna har, vilka de huvudsakliga ursprungsländerna är och vilka de största mottagarländerna är. De senaste uppgifterna från Education at a Glance avser studentrörligheten 2006, då över 2,9 miljoner studenter studerade i högre utbildning i ett annat land. Ökningstakten har sedan år 2000 varit närmare 9 procent per år i genomsnitt. Mellan de två senaste åren det finns uppgifter för, 2005 och 2006, var ökningen lägre eller knappt 3 procent. Sedan flera år är USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Australien de största mottagarländerna. Under senare år har också Japan sällat sig till de stora mottagarna, framförallt när det gäller studenter från Kina. De sex länderna tog emot närmare 1,9 miljoner studenter 2006, vilket motsvarar närmare 65 procent av de internationella studenterna. Sveriges andel, 1,4 procent, var i stort sett oförändrad sedan 2000. Koncentrationen till ett fåtal mottagarländer var tidigare ännu större, men flera länder har under de senaste åren minskat sina andelar av de internationella studenterna. Mellan 2000 och 2006 har således de tre största mottagarländerna USA, Storbritannien och Tyskland minskat sin sammanlagda andel av alla internationella studenter, från 46 till 40 procent. Trots denna minskning är dessa tre länder fortfarande de största mottagarländerna, ifråga om antal studenter. Samtidigt har många länder ökat sina andelar av de internationella studenterna. Det gäller exempelvis Frankrike, Australien, Japan, Ryssland, Nederländerna och framför allt Nya Zeeland. Numera, år 2006, tar Sverige emot betydligt fler inresande studenter än tidigare. Den svenska andelen av alla internationella studenter har dock inte ökat jämfört med år 2000. Den är som nämnts 1,4 procent. Det beror på att det totala antalet internationella studenter i världen har ökat, med 65 procent. Internationell studentrörlighet utresande Studenternas ursprungsländer är betydligt mera spridda. Det största ursprungslandet är Kina, som står för drygt 15 procent av samtliga internationella studenter och som fortsätter att öka sin andel, nu med 0,6 procentenheter Därefter kommer Indien, Sydkorea, Tyskland och Japan. Från dessa fem länder kommer 30 procent av de internatinella studenterna medan 0,5 procent kommer från Sverige. Stor betydelse för valet av studieland har språket som talas och som undervisningen bedrivs på. Att mer än en tredjedel av alla utländska studenter studerar i de engelsktalande länderna Australien, Storbritannien och USA är till stor del en språkfråga. Internationell rörlighet behandlas också i den undersökning som gjorts inom ramen för en undersökning kallad Eurostudent (se faktaruta). Av de svenska studenter som lämnat enkätsvar har 14 procent angivit att de har deltagit i någon studierelaterad vistelse utomlands. Det högsta värdet, 19 procent, redovisar norska studenter, men flera andra länder har ett högre värde än de svenska. Dessa är Tyskland, Finland, Frankrike och Tjeckien som alla redovisar värden mellan 15 och 17 procent. Vistelser utomlands kan vara av olika slag. Av de svenska studenterna är det få som anger att de varit utomlands på praktik, endast 1,4 procent. Det är betydligt större andel av de tyska studenterna, åtta procent, som anger detta syfte med sina utlandsvistelser. Mottagarland Ursprungsland USA Storbritannien Tyskland Frankrike Australien Kanada Japan Nya Zeeland Spanien Italien Sverige Övriga Totalt Kina 93 672 50 753 27 390 17 132 42 008 30 906 86 378 18 791 587 960 1 267 81 682 451 526 Indien 79 219 19 204 4 102 717 22 357 7 053 425 1 777 107 386 739 12 030 148 116 Sydkorea 61 117 4 023 5 225 2 376 4 491 687 22 344 22 381 324 126 2 709 103 825 Tyskland 9 142 13 267-6 565 1 601 1 584 353 1 185 1 624 1 638 3 044 38 238 78 242 Frankrike 6 876 12 456 6 346-711 7 863 377 320 1 785 915 1 619 26 512 65 780 Japan 40 086 6 200 2 377 2 112 3 305 1 812-1 036 139 327 264 3 377 61 035 Turkiet 12 035 2 084 25 251 2 412 224 750 160 22 39 288 285 13 434 56 984 Marocko 1 555 196 8 427 29 299 12 4 140 53-4 713 813 27 5 954 55 189 USA - 14 755 3 265 2 771 2 931 9 495 1 708 2 078 648 402 949 10 323 49 325 Ryssland 4 971 2 187 12 643 3 083 442 1 581 366 251 562 793 745 21 576 49 200 Sverige 3 326 3 327 697 546 887 342 108 174 194 129-4 810 14 540 Övriga 272 817 201 626 165 641 180 497 105 741 81 951 17 852 42 041 40 234 41 791 32 345 608 381 1 790 917 Totalt 584 817 330 078 261 363 247 510 184 710 148 164 130 124 67 698 51 013 48 766 41 410 829 026 2 924 679 Internationella studenter fördelade efter ursprungsländer och mottagarländer 2006. Drygt 2,9 miljoner studenter på grundläggande nivå och forskarutbildningsnivå studerade i högre utbildning i andra länder 2006. De flesta av världens länder ingår i statistiken, totalt ca 200. 16 INTERNATIONELLT PERSPEKTIV
USA Storbritannien Tyskland Frankrike Australien Kanada Japan Ryssland Nya Zeeland Spanien Italien Sverige Schweiz Österrike Nederländerna Sydkorea Tjeckien Danmark Turkiet Portugal Grekland Ungern Norge Procent 0 5 10 15 20 25 30 2006 2000 0 5 10 15 20 25 30 Andel (procent) av de utresande studenterna som olika länder tar emot 2000 och 2006. Den andel av de utresande studenterna räknat som studenter med utländskt medborgarskap eller permanent boendeland annat än studielandet som olika länder tar emot varierar betydligt. USA dominerar och tar emot över en femtedel av alla utländska studenter. Norge Sverige Slovakien Estland Finland Slovenien Österrike Rumänien Nederländerna Tjeckien Tyskland Skottland Schweiz Frankrike Portugal Irland Spanien Bulgarien Litauen Italien Lettland Turkiet Procent 0 5 10 15 20 25 0 5 10 15 20 25 Andel (procent) studenter med barn. Norge är det land, bland dem som deltar i undersökningen Eurostudent, där störst andel av studenterna har barn. Också i övriga nordiska länder som deltar har en relativt sett stor andel av studenterna barn. När det gäller att vistas utomlands för språkutbildning ligger svenska studenter, enligt svaren i Eurostudent, i topp. Det är drygt sju procent som anger att de har deltagit i sådana kurser utomlands. Relativt sett höga värden anges också för Tjeckien, Tyskland och Irland med mellan 4,2 och 3,8 procent. Från de nordiska grannländerna finns bara uppgifter för Finland. Där är det 2,4 procent som deltagit i sådana kurser. Se vidare kapitlet Internationell mobilitet. Studenternas familjesituation och boende Baserat på dem som deltog i undersökningen redovisar Eurostudent att en förhållandevis låg andel av de svenska studenterna är ensamstående, mindre än 60 procent. Det kan jämföras med Italien, Portugal och Skottland där motsvarande andel var över 90 procent. För Tjeckien och Tyskland redovisas de lägsta andelarna, 35 respektive 43 procent, alltså ännu lägre än i Sverige. Det är också stora skillnader i andel studenter som har barn. Norge är det land där högst andel har barn, över 20 procent. På andra plats kommer Sverige, där närmare 17 procent av dem som svarat på enkäten anger att de har barn. De lägsta andelarna redovisas av Italien och Frankrike med endast några få procent. Att förhållandevis få svenska studenter är ensamstående och att en relativt sett stor andel har barn, kan åtminstone delvis kopplas till att de svenska studenterna är äldre än studenter i de flesta andra länder (se redovisningen från OECDstatistiken ovan). Den jämförelsevis höga åldern bland de svenska studenterna är sannolikt också en av de viktigaste förklaringarna till att en stor andel av dem har arbetat före studierna. Det är 56 procent som har angett att de hade arbetslivserfarenhet före studierna och det är det klart högsta värdet. Näst högsta värdet redovisas från Finland där 48 procent av studenterna anger att de har arbetat före studierna. I flera av de stora europeiska länderna, t.ex. Frankrike och Tyskland, är andelen betydligt lägre mellan 30 och 40 procent. De nordiska studenternas relativt sett höga ålder och de generella studiemedlen kan också vara en av förklaringarna INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 17
till att så få bor kvar hos sina föräldrar under studietiden. I Finland, som har den minsta andelen, var det 4 procent som bodde hos föräldrarna, medan andelarna i Norge och Sverige är 7 respektive 10 procent. Den största andelen som bor kvar hos föräldrarna, över 70 procent, redovisas från Italien. Studiefinansiering Att de flesta svenska studenter har egen bostad avspeglas också i att boendekostnadernas andel av deras utgifter är den högsta bland deltagande länder, 46 procent. Nästan lika stora andelar redovisas från Finland med 42 och Nederländerna med 41 procent. I Eurostudent har man också beräknat bostadskostnaderna särskilt för den grupp studenter som är 21 år gamla. I denna grupp hamnar Finland högst med 45 procent av den totala inkomsten. Andelen boendekostnader för 21-åringar i Sverige är drygt 30 procent. Finansiering av studierna är ett område där Sverige intar en särställning. Enligt enkätsvaren kommer i genomsnitt 63 procent av studenternas inkomster från statliga bidrag och lån. Det är den klart högsta andelen bland samtliga länder. Närmast efter Sverige följer Skottland med 45 och Nederländerna med 44 procent. Exempel på länder där statliga lån och bidrag spelar en betydligt mindre roll är Estland, Portugal och Schweiz där andelen statliga bidrag och lån enligt studenternas svar är 7 procent. I ett annat avseende är Sverige mindre unikt och det gäller andelen studenter som får stöd från staten. Andelen av de svenska studenterna som anger att de får sådant stöd är 87 procent. Samma värde redovisas för England/Wales, medan värdet för Finland är 85, Skottland 84 och Turkiet samt Nederländerna 83 procent. Det statliga stödets omfattning och utformning är den troliga orsaken till att svenska studenter i mycket liten utsträckning är beroende av stöd från föräldrar och familj. De svenska studenter som ingår i undersökningen och är 21 år gamla anger att de bara till 13 procent är beroende av den senare typen av stöd. Finska studenter anger en något högre andel, 18 procent, medan situationen i Portugal är en helt annan. Där anger studenterna att stöd från familjen bidrar med i genomsnitt 72 procent av deras inkomster. I ytterligare minst ett avseende avviker studiefinansieringen i Sverige från den i andra länder. Det gäller skillnaderna mellan sociala grupper. I många länder är den del som staten ansvarar för genom lån eller bidrag betydligt viktigare för de studenter vars föräldrar har låg utbildning, jämfört med dem vars föräldrar har hög utbildning. I Sverige är det emellertid praktiskt taget ingen skillnad mellan grupperna. Ett likartat mönster med små skillnader finns i Finland och Skottland. Portugal Irland Turkiet Bulgarien Tyskland Slovenien Rumänien Schweiz Österrike Lettland Spanien Frankrike Litauen Estland Skottland England/Wales Tjeckien Nederländerna Finland Sverige Slovakien Procent 0 10 20 30 40 50 60 70 80 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Andel (procent) av studentens inkomst som utgörs av bidrag från den egna familjen. Portugal är det land där familjens bidrag till studenternas inkomst utgör den, i förhållande till andra länder, högsta andelen. I de nordiska länder som redovisar uppgifter är motsvarande andel bland de lägsta. Skillnader mellan sociala grupper finns enligt svaren i Eurostudent i mer än studiernas finansiering. Ett ytterligare område där det finns skillnader är deltagande i högre utbildning. Alla de länder som ingår i undersökningen har högre studiedeltagande bland dem som kommer från hem med högutbildade föräldrar, jämfört med dem som kommer från hem med lågutbildade föräldrar. I Eurostudent redovisas studiedeltagandet för dessa grupper i förhållande till deras andel i hela befolkningen. Om deltagandet vore proportionellt fördelat i förhållande till andelen med olika utbildningsbakgrund, skulle värdet vara 1,0. För Sveriges del redovisas värdet 1,77 vilket ger en placering i mitten av länderna. Högst värde, och därmed den största överrepresentationen av studenter från hem med hög utbildningsnivå, har Bulgarien med 3,05. Portugal och Rumänien hamnar på andra plats med 3,01. Det lägsta värdet minst överrepresentation redovisas från Skottland med värdet 1,21. < 18 INTERNATIONELLT PERSPEKTIV
INTERNATIONELLT PERSPEKTIV 19